Sällsynt NSK-seger över Linden på Rosvalla

Jag åkte under tisdagskvällen till Rosvalla för ett besök i stora ishallen där Nyköpings SK tog emot Eskilstuna Linden. Den tredje omgången av HockeyEttans Södra vår-serie där NSK tidigare fått ihop 4 poäng och Linden är ett av tre lag utan poäng. Det sällsynta fenomenet med en hemmatrupp som nästan kunde beskrivas som "ordinarie" till trots så var förväntningen om en hemmaseger låg. Linden har ju i division 1-sammanhang ett fantastiskt övertag på sin länskonkurrent ute på Rosvalla-isen, det måste man ändå ge dem.

Dubbla derbymöten i mellandagarna mellan Nyköpings SK och Eskilstuna Linden

Någonting kanske ändå inte riktigt är som vanligt denna säsong i styrkeförhållandet mellan lagen. Nyköping har ju haft det oerhört trassligt med sin trupp beroende på skador och sjukdomar. Men likväl ser de betydligt stabilare ut än för Linden denna vinter. Vad Eskilstuna-laget har att tampas med kan jag inte riktigt redogöra för men det ser inte 100% bekymmersfritt ut, det gör det inte. Det blev inte bättre efter tisdagens möte i och med NSK:s seger. Siffrorna 5-3 kunde dessutom varit några mål ytterligare för hemmalaget.

Lenny Eriksson coachade sitt Nyköpings SK väldigt aktivt

Första perioden dominerades av Nyköpings SK. Periodens enda mål gjordes efter drygt 5 minuter av Sören Dietz Larsen i powerplay. Hemmalaget kunde tämligen enkelt hantera två boxplay under andra delen av perioden. Om något finns att önska efter de första 20 minuterna är att laget förvaltar sina lägen och chanser bättre. Den andra perioden var 5 minuter gammal när Linden bjöds in i matchen efter en tappad puck i eget försvarshörn och ett efterföljande två mot ett-läge som Alexander Sollén utnyttjade. Repliken kom från hemmalaget minuten senare då Sören Dietz Larsen gjorde sitt andra mål fram till 2-1. Ledningsmålet följdes upp drygt tre minuter senare då John Moberg satte 3-1. Inför tredje perioden kändes intensiteten hos hemmalaget som matchvinnande. Men den kom av sig ... Tredje perioden inleddes med att gästerna drog på sig tre utvisningar i tämligen tät följd. I spel 5 mot 3 och 5 mot 4 borde Nyköpings SK avgjort denna fajt men icke, Linden replikerade och reducerade till 3-2 av Adam Lidström i spel 4 mot 5 när 6 minuter passerat. Ny energi hos gästerna och tillfälligt oorganiserat spel av hemmalaget ledde också till kvittering av Hampus Wallin då drygt 11 minuter spelats. Väckarklockan hos hemmalaget ljöd och 4-3 via Joakim Stjern Svensson kom endast halvminuten senare. Slutligen fick även Martin Tyllander göra 5-3 när 3,5 minuter återstod av matchen. De återstående raderna i matchprotokollet var många men handlade endast om en störtflod av utvisningar.

422 åskådare tog sig genom Covid-passkontrollen och in till tisdagens hockeyderby

Ny match lagen emellan torsdagen den 30:e då Eskilstuna Linden tar emot hemma i Smehallen. För Nyköpings SK gäller det att rida på denna vågen medan Linden har utmaningen framför sig att spräcka sin poängnolla. Tisdagskvällens skottstatistik 48-18 indikerar en hel del.

Misstag görs alltid under idrottsutövande. Ju högre upp i seriepyramiderna man kommer desto tajtare är marginalerna, toleranserna och förståelsen för fel mindre. Men nog är det ändå så att man måste våga för att vinna. De yngre spelarna som ska etablera sig behöver ett visst utrymme för detta vågspel. I de bästa av världar får nu Nyköpings SK matcha sin tänkta trupp 2021/22 vilket också innebär konkurrens om platserna. Det börjar ju likna en "vanlig" säsong helt plötsligt!

Du hittar mina matchbilder via den här länken >>>

Over and out

IK Tuns damers futsalnolla intakt

Söndagen den 19:e december, tillika fjärde futsaladvent, var detta år öronmärkt för match mellan IK Tuns och Stallarholmen SK:s futsaldamer. Damernas division 1-serie i Södermanland är tyvärr en magerlagd historia med endast fyra anmälda lag. Utöver Tuns och Stallarholmens damer är Trosa-Vagnhärad SK och New Mill Indians SK med i denna lilla serie med dubbelmöten. Fråga mig inte vad som händer för det lag som vinner serien, på något sätt kanske RFL lockar för den hugade?

IK Tun mot Stallarholmens SK i futsaldrabbning på Sporthallens golv

IK Tun har i och med mötet mot Stallarholmen spelat tre matcher av totalt sex, två mot New Mill samt söndagens match, med gott resultat. Tre segrar och 23-0 i målskillnad. Det är Tuns yngre garde som visat intresse för årets futsal-spel, ledda av tränaren Dennis Hirvelä.

Söndagens domarduo Isak Betzholtz och Emir Arnautovic ger oss tummen upp

Den Stallarholms-fostrade IFK Nyköpings-bekantingen Patrycja "Pato" Jerzak fanns med i söndagens match. Kul och lite oväntat för mig. Pato har varit ute på en hel del fotbollsäventyr sedan tiden i IFK Nyköping och senaste säsongen tillhörde hon Umeå IK. Var hon tar vägen kommande utomhus-säsong har jag inte lyckats luska fram.

Stallarholmens unga men meriterade spelare Patrycja "Pato" Jerzak

Matchen inleddes med två förvillande lika lag ute på planen. Att åka iväg till en bortamatch mot ett helgrönt lag med sitt likaledes helgröna matchställ är väl inte riktigt så uppmärksamt som det behöver vara, kan jag tycka. Iklädda blå västar fanns det i alla fall en liten skillnad lagen emellan.

IK Tun styrde händelserna från första stund i första halvleken. 1-0 efter drygt tre minuter, 2-0 efter fyra minuter och 3-0 efter 8 minuter. En timeout för gästerna gjorde att de fick bättre koll på sitt agerande. Dock kom även 4-0 (på nick) med ungefär 1,5 minuter kvar av halvleken. Den andra halvleken blev betydligt jämnare. Nu handlade det istället om ideliga bollbyten lagen emellan och rejält bra ageranden från Josefine Gustafsson och Caitlin Nzoka i Tuns- respektive Stallarholms-målet. Båda lagen skapade och kom till avslut, närmast nätrassel var nog gästerna med tanke på deras stenhårda ramträff. Men Tun spelade sig fortsatt igenom sin motståndare, vann de flesta duellerna medan Stallarholmen var lite för generösa med sina bolltapp när bollbehandlingen inte alltid var hundra.

Matchsekretariatet denna gång bestod av Ebba Åkerman och Wilma Grenryd

För ordningens skull ska matchens målskyttar redovisas. Det var två spelare som solidariskt delade på målfabrikationen denna gång; Katja Andersson och Emilia "Millan" Jonsson. 

Nu tar lagen i futsalserien juluppehåll innan återstående matcher ska spelas klart under januari. För Tuns del är det rotation på spelarna som är med, de som tränar futsal regelbundet turas helt enkelt om att vara med i seriespelet.

Jag efterlämnar ett bildgalleri med drygt 150 från adventsmatchen som du hittar HÄR >>>

Ett tack till båda lagen för god underhållning och lycka till i det fortsatta seriespelet!

FBC vann efter galen tredjeperiod

FBC Nyköpings segersiffror över gästande Växjö IBK U i div 1 Östra Götaland under lördagseftermiddagen skrevs till 8-5. Inte något superkonstigt innebandyresultat men bakom periodsiffrorna 3-0, 0-0 och 5-5 döljer sig ett och annat som det kan vara värt att lyfta fram. För FBC Nyköpings del innebar segern en tryggare mittplacering i tabellen medan deras motståndare snubblar runt nedflyttningsstrecket.

Innebandyaction i Sporthallen under lördagens div 1-möte mellan FBC och Växjös U-lag

Det var inte utan tvekan jag åkte för att fota denna innebandymatch. Förra helgens närkontakt med en stackars tacklad spelare i Onyx satte sina spår och jag har fortfarande ondare än nödvändigt. Nåväl, matchbevakning blev det i trånga Sporthallen och jag kan erkänna att jag mestadels satt på min pall och var rädd. Med opererad höft och ont i revben och ljumske är jag liksom inte blixtrande snabb.

Det jag fick mig till livs tillsammans med 80-talet åskådare på läktaren var ett FBC Nyköping som minsann har både glöden, passionen, engagemanget och beredskapen att göra jobbet med blåstället på. Och det gjorde att i alla fall jag hade behållning av att se denna match. Låt gå för att de glömde noggrannheten och försvarsarbetet i den galna tredje perioden men de hade marginalerna denna gång för att slarva lite mot detta motstånd.

Nyköpings Sporthall där man lyckas få in en innebandysarg med skohorn och vaselin

Siffermässigt kan vi konstatera att lördagens match mot Växjö IBK:s U-lag avgjordes i första halvleken. Att spiken i kistan slogs in i ett powerplay åtta minuter in i tredje akten är en annan sanning. Första målet i matchen kom efter drygt 5 minuter och ledningen med 3-0 efter första perioden var ett tecken på kontroll och noggrannhet. Den andra perioden blev mållöst och vi fick se ett gästande lag som satte in sin press högre upp och Gustaf Blomqvist i hemmamålet som med några svettiga räddningar höll sitt lag kvar i förarsätet. Den tredje perioden blev en uppvisning i svängdörrsinnebandy. Två minuter tog det innan FBC gjorde 4-0 och de gick fram till 7-1. Lugnt? Nähä, inte alls och gästerna reducerade tre gånger om fram till 7-4 innan de började gambla med att plocka ut sin målvakt. I tom kasse kom sedan 8-4 men på något sätt lyckades gästerna få sista repliken när de reducerade till 8-5 med halvminuten kvar att spela.

 FBC Nyköpings tvåmålskyttar blev Christoffer Ekstrand och William Hasselkvist. Övriga mål gjordes av Alex Olausson, Linus Björkborg, Kim Olausson samt Pontus Eriksson.

Jag lyckades få ihop några bilder även denna gång och du hittar bildgalleriet via den här länken >>>

Tack för möjligheten och lycka till i det fortsatta division 1-spelet!

Kämpigt för Onyx i allsvenskan

Mycket pekar på att Onyx allsvenska innebandyherrar spelar sin andra allsvenska degraderingssäsong på raken. Räddade en gång av Corona men det är nog för mycket begärt att pandemin ska komma till undsättning ännu en gång. Tyvärr är inte lördagens förlustmatch mot Bele Barkarby IF IBF med 3-8 en engångsföreteelse. Å andra sidan är det inte mot topp-4-lagen i tabellen som Onyx kan förväntas att ta poäng denna säsong. Måste-matcherna är mot annat motstånd men det har väl inte sett helt lovande ut mot den typen av motstånd heller under seriens första halva.

Onyx tog emot Bele Barkarby under lördagen i Rosvallas A-hall

I en haltande tabell ligger Onyx 10:a och under nedflyttningsstrecken med sina 7 inspelade poäng. Fem poäng upp till Strängnäs och Visby ovanför strecket. En seger och två förlängningsvinster på 11 försök. Det sprudlar liksom inte av självförtroende i laget efter fjolårets insatser och denna säsongs inledande halva. Målen bakåt trillar in lättare än de gör i andra änden av planen.

Det var väldigt mycket orange på uppvärmningen när båda lagen valt den färgen på tröjorna

Jag såg aldrig Onyx spela under fjolårets allsvenska säsong. Mina sinnen var inte riktigt kalibrerade med hastigheten som råder på denna nivå. Jag upplevde matchen inledning som hysteriskt intensiv med ett furiöst tempo. Nog ville Onyx mycket, inte tu tal om annat. De spelade "hemmaspel" med mycket bollinnehav men vad hjälpte det när missade passningar gav motståndaren möjlighet till blixtrande omställningar. 0-1 efter drygt halva första perioden kunde dock kvitteras med 2 minuter kvar efter ett "slumpmål" där Emil Söderström var framme och högg framför fötterna på Bele Barkarbys målvakt. Glädjen varade inte länge, halvminuten senare kom 1-2.

Någon gång i nutid har det tydligen införskaffats en ny sarg till Rosvallas A-hall

När den andra perioden blivit 7,5 minuter gammal kom 1-3. Inte långt efter det åkte Onyx på matchens enda utvisning och då såg det mörkt ut. Men laget reste sig och visade karaktär och hyfsat tjocka pannben. Utvisningen hanterades och sedan kom reduceringen till 2-3 av Alexander Rosenkranz när klockan stod på exakt 15:00. Viktor Palm kvitterade 2,5 minuter senare till 3-3 och Bele Barkarby såg inte så självsäkra ut inför den andra pausvilan.

167 åskådare trasslade sig genom Ticksterbiljetter och Covis-pass

När Bele Barkarby gjorde 3-4 efter drygt fyra minuter av tredje perioden gick det en kollektiv suck genom hemmalaget. Det upplevdes som onödigt och déjà vu-känslan kom krypande. En kvick spelvändning efter 12:54 och det stod 3-5 på resultattavlan. När sedan 3-6 kom minuten senare kändes det i alla fall för mig som avgjort. Onyx tog en timeout med fyra minuter kvar av matchen och i samband med detta plockade man ut sin målvakt och spelade med 6 utespelare. Det renderade i ytterligare två baklängesmål och slutresultatet skrevs således till 3-8.

Härnäst väntar Strängnäs IBK för Onyx. En s.k. 6-poängsmatch sett till motståndets placering precis framför Onyx i tabellen. Rosvalla A-hall klockan 16.00 lördagen den 18/12. 

Du hittar mitt bildgalleri från matchen mellan Onyx och Bele Barkarby HÄR >>>

Stort lycka till i jakten på ett nytt allsvenskt kontrakt Onyx!

Nytt ljus över Tuns futsalsatsning i Sporthallen

Ryktet har cirkulerat ett tag och nu har jag kontrollerat det med egna ögon. IK Tun har ett futsallag som spelar i division 2. Det är knappast att betrakta som ett rykte eller ens en nyhet när de är serieledare efter omgång 6. Nej, viktigare än så är att jag efter många års fotografiska ångestattacker kan åka till anrika Sporthallen och fotografera sport med hedern och äran i behåll tack vare bytet av lampor i innertaket på hallen. Förvisso är det fortfarande bara två glest placerade rader med armatur och bortre långsidesväggen är så där gillestugsfurubrungul men det är åtminstone enfärgade lampor i taket. Tack!

Sporthallen med nytt ljus

Om vi tittar tillbaka några säsonger så minns vi att IFK Nyköpings herrar satsade på futsal. Tack vare att fotbolls- och futsallicenserna är separerade kunde de locka till sig några vassa spelare från andra klubbar i området. Likaså har hänt denna vinter när IK Tun anmält ett lag till futsal-seriespel. Futsal är av någon anledning en vattendelare om man lyssnar runt bland fotbollsspelarna. Många rynkar på näsan och tycker det är något som bör undvikas in i det längsta. På sin höjd får man se dessa spelare och lag delta i någon inomhuscup där de snarare spelar utomhusfotboll inne än futsal. Och sedan har vi de som med glädje tar till sig futsal-tekniken, taktiken och den obligatoriska avbytarbänksvästen.

IK Tun Futsal mötte Futsal Klubb Eskilstuna under lördagseftermiddagen

Med start klockan 15.30 under lördagen drog de 2x20 minuternas seriespel igång mellan IK Tun Futsal och gästande Futsal Klubb Eskilstuna. Matchinledningen var trevande och den första vassa chansen var gästernas. Hemmalagets målvakt Joakim Petersson bidrog vid det tillfället till att hans lag inte hamnade i underläge och han var mycket säker när det hettade till under andra halvleken. Kvalitén i Tun kom snart nog fram och de avgjorde denna match redan i första halvleken. När det var dags för pausvila stod det 6-0.

Det var gästerna som under första halvleken drog på sig frisparkar i en strid ström. Den sjätte frisparken renderar s.k. långa straffar under resterande tid av respektive halvlek (frisparksräkningen nollställs i halvtid). I andra halvleken var det Tun som hamnade i denna situation. Det var dock bara en lång straff per lag som gav mål. I och med att gästerna reducerade till 6-1 efter ca 6,5 minut av andra halvleken så fick de mod i brösten. 6-1 blev ändå 7-1 innan gästerna ännu en gång kunde reducera. Men från 7-2 var det bara Tun i målprotokollet och slutresultatet 11-2 fastställdes i den allra sista sekunden.

Jag reserverar mig en smula för att jag kan ha fel i det exakta resultatet i denna match. IK Tun själva skriver 11-3 som slutresultat i sociala medier. Matchen är i skrivande stund (lunchtid söndag) inte rapporterade av domarna. Laguppställningarna är inkompletta. Nja, detta händer enstaka gånger även i fotbollssammanhang men jag hoppar inte jämfota av lycka när jag ska skriva mina rader om matcherna.

Sporthallens läktare var näppeligen överfull. Det stämmer även med mitt minne från när IFK Nyköpings futsal-herrar spelade. Att det bara var knappt 30 personer i Sporthallen denna gång var synd, underhållningsvärdet är stort i futsal. Och många mål får man se. När dessutom spelare som Omar Tapia och Edvin Lelic Ahmetovic visar upp sin funktionella teknik och härliga speluppfattning är det extra allt och tummen upp. Lägg till Joakim Peterssons målvaktsspel, både med och utan bomullstuss i näsborren, så får du rejält med underhållning för noll kronor i entréavgift.

I mitt bildgalleri hittar du drygt 130 bilder och du när dem via denna länk >>>

Stort tack för underhållningen och lycka till i det fortsatta seriespelet!

Kall advents-fotboll

Lokala fotbollsmatcher när vi nått fram till 1:a advent hör inte till vanligheterna. Nu har i alla fall jag fått uppleva detta tack vare mitt besök på Häradsvallen under söndagen. På ett övergripande plan var matchen mellan Trosa Vagnhärad SK:s och United IK Nordics herrar i den avslutande omgången av division 2 Södra Svealand viktig för det sistnämnda laget. Inte riktigt lika viktig för hemmalaget. TVSK hade äran att spela för medan United IK Nordic kunde gå för seger och en förhoppning om att Motala AIF skulle förlora eller spela oavgjort i sin sista match. Nu inträffade inte detta, Motala vann över IFK Eskilstuna med 3-0 och bärgade i och med detta hem seriesegern. Grattis!

På soldränkta men svinkalla Häradsvallen möttes TVSK och United IK Nordic den 28/11

Ett 40-tal huttrande åskådare samlades på Häradsvallen för att runda av division 2-säsongen. Jag har varit fler gånger vid denna anläggning som ungdomsledare inom flickfotbollen än som bevakande och fotograferande bloggare. Jag gillar Häradsvallen som ligger fint mellan två kyrkor. "Köldhåla" säger de med lokalkännedom. Jo jag tackar, svarar jag efter söndagens iskalla prövningar.

Fina Häradsvallen med både naturgräsplaner och en konstgräsplan nedanför klubbhuset

Att United från Södertälje hade mest att spela för märktes oerhört väl i inledningen av matchen. Hemmalaget fick knappt en syl i vädret och 0-1 trillade in i 9:e matchminuten. Anfallsvåg efter anfallsvåg höll framförallt hemmalagets vänstersida sysselsatta (vilket de kanske uppskattade eftersom de såg minst frusna ut av alla aktörer denna tidiga eftermiddag). När hemmalaget plötsligt och helt oväntat kvitterade till 1-1 i 20:e minuten fick de några minuters momentum innan både 1-2 och 1-3 trycktes in bakom Sebastian Kaburek i TVSK-målet. Ny kontakt i målprotokollet kom i 38:e minuten då en straff förvaltades framgångsrikt av hemmalaget.

Publiken på läktaren under 1:a-adventsmatchen

Den andra halvleken bjöd inledningsvis inte på någon direkt scenförändring, United var i förarsätet och kunde ännu en gång utöka sin ledning. 2-4 gjordes i 57:e minuten. Ju längre matchen led desto mer fick TVSK att säga till om. Men "att säga till om" är inte samma sak som "given målsuccé". Reduceringen kom dock men då var vi framme i matchminut 88 vilket skulle visa sig vara lite för sent för att också hinna med att kvittera. Slutresultatet 3-4 är nog inte så mycket att protestera över, det beskrev matchen hyfsat bra.

TVSK:s mål gjordes av Tobias Corneliusson samt Alexander Jacob (2 mål). Uniteds mål gjordes av Shirko Shhab (två mål) samt Robert Massi (2 mål).

Med stelfrusna fingrar lyckades jag emellanåt att träffa kamerans avtryckarknapp och mina 189 bilder från matchen hittar du HÄR >>>

Nu är det väl okej att hålla sig till inomhussporter ett tag, hoppas jag.

Innebandy-befrielse

I en tid då lagidrottandet i Nyköping på högre nivåer verkar främja ångest snarare än framgångar kan det vara befriande att titta till ett lag som går som tåget. Onyx innebandydamer i division 1 har på åtta matcher sju segrar och en förlust. Toppar tabellen som består av sörmländska och östgötska lag. Ja, och gotländska Endres U-lag, icke att förglömma.

Under lördagen var det dags att bege sig ner till grannbyn där match mellan Onyx och Svärtinge SK skulle spelas klockan 13.00 i Ramdalens idrottshall. Den mörka, gulbrun-färgade sporthallen som förvisso är trevlig men allt annat än rolig att fotografera i. Som tur är bryr sig inte idrottssfären om foto-förutsättningarna. Svärtinge, orten nordväst om Norrköping i kanten av Glan, har ett damlag som just nu befinner sig i den nedre delen av division 1-tabellen. Skulle det bli kattens lek med råttan för Onyx? Ånej, det kan man inte alls påstå, åtminstone inte utifrån hur det såg ut efter 40 spelade minuter.

Onyx IBS fick kämpa både med sig själva och Svärtinge SK under lördagen 

Det var ett hemmalag som såg lite för bekväma ut, lite för mycket på hälarna och i avsaknad av de där sista, ack så viktiga procenten av laddning och ansträngning. Bollinnehavet var definitivt till Onyx fördel men de bjöd också sin motståndare på en del felpassningar i lägen som inte var optimala. Skottstatistiken var även den i tydlig hemmafavör i alla tre perioderna. Men det var något som skavde när det "bara" stod 1-0 i första pausen. Ledningen utökades till 2-0 i andra perioden men blev till 2-2 innan Onyx åter kunde ta ledningen fram till 3-2 i slutet av andra halvleken. I det läget tvingades Onyx ta en timeout och de höll sig kvar i matchen tack vare strålande målvaktsspel av Anne Qureshi.

Ramdalens idrottshall, Oxelösund

Känslan fanns ändå kvar att detta borde Onyx ro iland. Om inte spelet stämde så fanns trots allt parametern ork. Och orka det gjorde de. I tredje perioden kom 4-2 och 5-2 i tät följd. Därefter dröjde det åtta minuter innan 6-2 och slutligen 7-2 kom upp på resultattavlan. Jag minns särskilt förarbetet av Katarina Qureshi till 5-2 och soloprestationen av lagkaptenen My Desaix fram till 7-2. Innebandygodis!

Onyx mål i denna match gjorde av Frida Blom (2 mål), Tilda Eriksson, Ebba Myllyvainio, Thilda Malmberg, Veronica Köhler samt My Desaix.

Mina foto-försök kan du se i bildgalleriet innehållande 170-talet bilder som du hittar HÄR >>>

Det var nästan två år sedan jag senast försökte fota innebandy (februari 2020) och det duger ju inte alls. Förhoppningsvis blir det fler matcher under den pågående säsongen. Jag önskar Onyx damer lycka till i jakten på framtida segrar.

Nyköpings BIS vann med tennissiffror

Först den lågt hängande frukten:

• Bissarna är väldigt starka på sin vänsterkant
• Eskilstuna City började matchen med hög och aggressiv press
• Ett topplag mot ett redan nedflyttningsklart lag ger ... ojämna lag, dela om!
• Det är hyfsat smutt med konstgräs i slutet av november

Nyköpings BIS mötte under lördagen Eskilstuna City hemma på Rosvalla

Division 2 Södra Svealand är en serie bestående av 15 lag, alltså blir det 28 mastiga omgångar på en säsong. Lördagens match innebar den näst sista omgången för Nyköpings BIS medan Eskilstuna City som enda lag spelat sin 28:e och sista match för säsongen. Inför den sista omgången söndagen den 28/11 kan Bissarna försvara sin 3:e-plats eller vid förlust mot Syrianska FC eventuellt glida ner på fjärde plats.

Säsongen 2022 har för Nyköpings BIS fört med sig många sportsliga framgångar. Segrarna har radats upp och vinstsiffrorna har många gånger varit med god marginal. Trasslet har handlat om att man använt sig av en okvalificerad spelare i två matcher och genom disciplinnämnden beslut blev man av med 6 poäng i slutet av september. Efter det beskedet kom också några mindre bra sportsliga prestationer. Om Bissarna fått behålla de 6 poängen hade man i dagsläget antagligen varit med i tabelltoppen och slagits om seriesegern med Motala AIF och United IK Nordic.

Matchen mot Eskilstuna City på konstgräsplan A var en "betydelselös" match. Sådana matcher finns det gott om i slutet av seriespelen för många lag. Dessa matcher närmar man sig med hurtfriska motivations-morötter såsom "ära och heder", "vill avsluta snyggt" och så vidare. Bissarna gjorde definitivt det som förväntades och de besegrade Eskilstuna City med solklara 6-0 (4-0). Jag skulle nog vilja påstå att hemmalagets målvakt och backlinje stod och såg ruskigt frusna ut ju längre matchen led. Eskilstuna City lyckades inte skapa något som direkt hotade denna gång.

För Nyköpings BIS gjordes målen av Oscar Karlsson (hörna direkt i mål), Enis Ahmetovic, Kevin Jarrett, Casper Frisk (straff) samt Albin Aljic (de två målen i andra halvleken).

I det allt snabbare flyktande dagsljuset över Rosvalla-fältet var det som förväntat en kamp för att fånga några actionbilder. Särskilt i andra halvleken då jag dessutom stuvade undan det långa teleobjektivet. Mina alster från matchen hittar du HÄR >>>

Jag tackar för underhållningen och önskar lycka till i avslutningen av serien för Nyköpings BIS samtidigt som jag skickar en hälsning till Eskilstuna City om goda framgångar i division 3 nästkommande säsong!

Division 1-premiär med derbynerv

Det vankades division 1-premiär i bandyns södra serie under onsdagskvällen. Katrineholm Bandys U-lag välkomnade Finspångs AIK till Kronfågel Arena på Backavallen. Och portarna stod välkomnande öppna med gratisentré till den uppdämt sugna bandypubliken. De hörsammade locktonerna och imponerande 254 personer rasslade in till den sena vardagskvällsmatchen.

Bandy med extra allt mellan Katrineholm Bandy U och Finspångs AIK

Även om det finns en länsgräns mellan Katrineholm och Finspång kan man nog ändå hävda att det handlar om derby när orternas bandylag möts. Det är ju bara ett rejält stenkast och en spottloska som avstånd lagen emellan. Att matchstarten var klockan 20.00 kanske inte spelade så stor roll men för mig som Stigtomtabo blev det sent innan jag var tillbaka i hemmets trygga hamn. Då var jag trött som en dygnande lanare vars Jolt-cola tagit slut.

Delar av läktaren under onsdagskvällens bandyderby

Tröttast av alla denna kväll borde Katrineholms-klacken blivit. Som hardcore-supportrar kastades de ut på en emotionell bergochdalbane-tur som det tar tid innan de återhämtar sig ifrån. Det var ett hemmalag som tog ledningen i matchen men som sedan överlät spelet och initiativet till de gästande östgötarna. Vi fick se kvitteringen till 1-1 innan den första halvleken var över. Då hade vi även fått oss till livs en svettig målvaktsräddning på en Finspångs-straff. Det fortsatte på samma sätt i andra halvleken och 1-2 var inte ologiskt på något sätt. Det kom dock en scenförändring när Katrineholms U-lag började lägga lyror och gästerna allt oftare såg sig orättvist behandlade av både motståndare och domare. Energin verkade riktas på fel saker. 2-2 kom i mitten av andra halvlek och sedan kom även 3-2 efter en Niklas Eriksson-kanon på hörna.

Med kvarten kvar fanns det tid kvar för Finspång att återta initiativet. Men vid det här laget i matchen kändes det som att hemmalaget hade lite bättre koll på grejorna och sig själva än under de första två tredjedelarna av matchen. Minuterna gick, vi fick se Niklas Eriksson bandageras och bäras av planen med någon form av benskada, och matchen fick många tilläggsminuter. I 96:e minuten får Finspång sin chans på en hörna och nog sjutton lyckas Joakim Bonnevier knacka in bollen på matchens sista bolltouch fram till 3-3.

Med hemmaögon var det både förargligt och snopet men jag måste nog påstå att det kändes rätt att Finspång fick med sig åtminstone en poäng från denna premiärmatch. Det var spännande, ovisst och svängigt. En sån där bandymatch som ger mersmak. Katrineholm Bandy har sitt representationslag i Bandyallsvenskan och där har de framför sig två bortamatcher innan de den 27/11 skrinnar ut på hemmaisen för match mot klassiska Nässjö IF. Vill man som katrineholmare släcka bandytörsten innan dess kan man se U-laget möta Oskarshamns BS den 20/11 klockan 14.00. Med eller utan gamla A-lagshjältar är det värt ett besök! Är man mer lagd åt det östgötska hållet och gillar bandy utomhus tar man sig till Grosvads IP i Finspång den 23/11 då de spelar derby mot Derby. Det du.

Mina försök att ännu en gång fotografera bandy resulterade i detta bildgalleri >>>

Tack och på återseende!

IFK Norrköping avslutningskryssade i Elitettan

Lördagen den 13:e november avslutades årets Elitettan-säsong. Och den enda kvarvarande dramat gällde den tredje och sista platsen upp till Damallsvenskan. Där stod striden mellan IK Uppsala och IF Brommapojkarna. Med en näst intill ointaglig plusstatistik i målkolumnen hade Uppsala de bästa förutsättningarna. För Brommapojkarna gällde det att besegra Älvsjö AIK FF på Grimsta IP vilket de också gjorde med bekväma 5-0. Inför drygt 1200 åskådare hemma på Studenternas skulle Uppsala ta sig an Jitex Mölndal BK. Ett antiklimax skulle det visa sig då västkustgästerna avgick med segern (3-1) och därmed gjorde IF Brommapojkarna sällskap med redan klara Umeå IK FF och IFK Kalmar till nästa säsongs spel i Damallsvenskan. Sedan tidigare har det också varit klart att Borgeby FK samt Bollstanäs SK får ta nya tag i division 1.

Mitt val när Elitettan avslutades blev IFK Norrköping mot Alingsås FC United

Det har för egen del inte blivit någon Elitettanmatch sedan i våras då jag såg IFK Norrköping mot Brommapojkarna. Nu ville jag ändå ta chansen innan damernas fotbollssäsong var över och jag åkte till PlatinumCars Arena för att se IFK möta Alingsås FC United. I råkylan och grårusket var detta en match utan mer än äran och hedern att spela för. Men de 355 personerna på läktaren ledda av en klack lyckades ändå ge matchen en trevlig inramning.

PlatinumCars Arena i Norrköping

Den första halvleken ägdes i huvudsak av gästande lag. De kändes mer gedigna medan hemmalaget bjöd på för många felriktade passningar. Inte förrän i slutet av halvleken började hemmalaget att hitta rätt så att de kunde bygga upp sitt anfallsspel och komma till avslutsförsök. Logiskt så hade också Alingsås ledningen in i pausvilan då de via Taylor Townsend gjort 0-1 i 12:e matchminuten.

Andra halvleken började väl inte direkt glimrande för IFK men sakta men säkert hittade de allt mer rätt samtidigt som Alingsås tycktes sjunka tillbaka något i sin prestation. I 74:e minuten kom också kvitteringen till 1-1 som även blev slutresultatet. Sabina Ravnell var den lyckliga målskytten som fick sätta punkt för IFK Norrköpings debutsäsong i Elitettan.

Mitt bildgalleri från matchen innehåller 225 bilder och du hittar det HÄR >>>

Tack, det har varit så pass kul att följa några av matcherna i Elitettan denna säsong så jag hoppas givetvis på en fortsatt kontakt med denna nivå även under 2022.

Linden avgick med segern i sörmlandsderbyt

Givetvis ska alla som håller på med någon form av organiserad idrott ta sitt utövande på allvar och vara seriös i det man gör. Inom lagidrotterna handlar inställningen också om att visa respekt för sina kämpande lagkamrater. Men hur befriande är det inte med en och annan gliring, ett skratt eller glimten i ögat på de lägre idrottsnivåerna? Hockey på division 1-nivå återfinner vi högre upp på skalan och där är det blodigt allvar. Ett allvar som både kan lyfta eller tynga ett lag. Igår såg jag ett lag med mycket tyngd på sina axlar förlora ännu en match.

Denna säsong spelar Nyköpings SK återigen i den västra division 1-serien. Det innebär bland annat att det blir derbymatcher mot länskonkurrenterna Eskilstuna Linden. Jag minns allt för väl hur dessa derbyn slutade säsongen 2019/20 eftersom Linden skaffade sig ett galet övertag på sina södra konkurrenter. Till innevarande säsong gick Nyköpings SK in med sträckta ryggar och plockade inledningsvis hem sina segrar som motiverade ambitionen att vara ett Allettanlag när grundserien är färdigspelad. Bland dessa inledande segrar inkluderar vi även en 3-1-seger över Linden på bortais den 13/10. Revanschmötet på Rosvalla onsdagen den 10/11 visade ingenting hos Nyköpings SK som motiverar en plats bland de fem översta lagen i HockeyEttans västra serie. Linden fick sin seger även om det satt långt inne och fick avgöras med straffar efter 2-2 vid full tid och en mållös förlängning.

Ännu en derbyförlust För Nyköpings SK mot Eskilstuna Linden

Så mycket till derbystämning var det inte denna onsdag. Bland de 478 åskådarna var det tyst och stilla, på isen var det varken hett eller intensivt. En snäll match med ett luggslitet hemmalag och ett gästande lag som inte heller hittat sig själva hittills under grundserien (förutom den finfina skalpen senast mot Mariestad som även de besegrades i ett straffavgörande).

Nyköpings SK har kämpat alldeles för länge med en ohälsosamt lång frånvarolista. Skador på "fel" spelare samt host- och snuvaklena spelare att räkna bort i match efter match. Men ändå, andra kan och bör kliva fram, spelet ska inte behöva vara så ovasst som det jag såg mot Linden. Desperationen och intensiteten (passionen, om du så vill) glimtade till först när det var 3 minuter kvar av ordinarie tid och laget hade ett 1-2-underläge att förhålla sig till. Med 2 minuter och 17 sekunder kvar av matchen hittade lagkaptenen Christian Axelsson målmaskorna och kvitteringen var ett faktum.

Matchens första period slutade mållös och i inledningen av andra perioden gav Joakim Stjern Svensson hemmalaget ledningen. Inte förrän i tredje perioden kom de övriga målen och förutom tidigare nämnda Axelssons kvittering gjorde Lindens Tobias Sjökvist och Alexander Sollén mål. Straffläggningens ende målskytt blev Lindens Thom Flodqvist.

Nya tag redan under fredagskvällen hemma i Rosvalla-hallen för Nyköpings SK som då tar emot Skövde IK. Hjärtat vill ha seger men då krävs något som laget i nuvarande form måste benämna som extraordinärt.

Mitt bildgalleri från onsdagens derbymatch hittar du HÄR >>>

Jag tackar för möjligheten att fota denna match. Att fota ishockey innebär 2-2,5 timmars stående som jag inte riktigt mäktar med ännu. En opererad höft med efterföljande komplikationer har gjort att jag har dragit mig för att försöka fota ishockey hittills denna säsong men detta uppfattades av staben runt laget och en stol placerades i fotobåset där jag kunde sitta i periodpauserna. Tack för det och tack för kaffet, det uppskattas!

Tuns div 1-damer färdigspelade

När 22 omgångar spelats av årets division 1 Södra Svealands-serie landade IK Tuns damlag på en 8:e-plats med 22 inspelade poäng. De hade nog gärna velat ha med sig poäng i den avslutande fajten mot gästande Smedby AIS men ett mål av Beatrice Norén i 84:e minuten satte P för de önskemålen. Nog hade de gjort sig förtjänta av poäng efter att ha visat upp ett kreativt och intressant anfallsspel men man behöver också göra mål för att det ska bli något annat än stilpoäng. (Stilpoängstabellen är så inofficiell att den inte går att återfinna i publicerad form någonstans, tro mig jag har googlat ...)

IK Tun avslutade div 1-säsongen mot Smedby AIS på Rosvalla

Lördagseftermiddagens match mellan IK Tun och Smedby AIS lockade till sig människor med tidigare kopplingar till IFK Nyköpings så framgångsrika damlag. Med Filippa Sjöberg som lagkapten i Norrköpings-laget, flertalet spelare i IK Tun samt ytterligare andra på åskådarplats hade det närapå gått att få ihop en startelva med tidigare IFK-spelare. Men då var då och nu är nu.

Det har varit roligt att följa utvecklingen av IK Tuns damlag denna säsong. Det är tufft att hålla division 1-klass men flera av truppens yngre spelare har tagit stora utvecklingssteg under säsongen. Och ska man se fotboll så ska man göra det i slutet av säsongerna då spelsystemet sitter och spelarna är i bra form. Tuns damlag har förändrat sitt sätt att spela under tränare Kent Lembkes ledarskap och sådant tar en hel del tid innan det sitter.

Lagkaptenerna och tidigare lagkamraterna Hanna Lundmark och Filippa Sjöberg

Ska man kritisera något efter Tuns avslutande uddamålsförlust denna säsong så är det möjligtvis att laget inte fick iväg särskilt många avslut på mål mot Smedby. Deras anfall ledde i många fall till hörnor men mer blev det inte. Däremot fick Tuns skickliga målvakt Sabina Robertsson mota fler och fler skott ju längre matchen led. Jag är dessutom övertygad om att skillnaden mellan poäng och uddamålsförlust denna lördag återfanns på sidan av planen. Där stod nämligen Amanda Johansson som enligt egen utsaga "dragit baksidan" under föregående match. Dra inte baksidor Amanda, det är så himla trist.

• Det borde vara förbjudet att ställa en massa målramar runt fotbollsplaner (utöver de två som faktiskt används). Ur ett fotografiskt perspektiv är det skitfult.
• Snart behöver jag ha förstoringsglas för att se skillnad på Amanda Nordlies och Ebba Åkermans spelstil. Otroligt nyttiga mittfältsgnuggare.
• Vem skulle inte vilja ha Line Hööks psyke? Obekymrad och med obändig vilja ger hon sig in i precis varenda situation. Hon är all-over-the-place, en riktig pain-in-the-ass för motståndarna och går alltid all-in för att vinna bollen. Inte alltid utan att det blir lite yvigt men jisses vad stryk hon tar i de försöken. Motståndare som inte hinner med, motståndare som på alla sätt trycker bort henne eller låser fast henne. Men ser man henne lacka ur? Nej icke!

Du hittar mina fotografiska alster efter division 1-matchen HÄR >>>

Over and out

Hargs herrar avslutningskryssade

När Hargs BK:s division 4-herrar avslutade årets seriespel gjorde de det på ett knattefotbollsklockslag. Matchstart 11.00 en lördag förmiddag indikerar att de hade bråttom att raka av denna match. Men uppe med tuppen det var de, motståndarna och en hyfsat månghövdad åskådarmassa. Att Hargs BK bäst ses på Folkungavallen är självklart men lika självklart är att naturgräs en vecka in i november inte är optimalt (om man inte är rugbyspelare). Rosvallas plastunderlag var vad som gällde. Malmköpings IF stod för motståndet och de var exakt lika glada som Hargs BK att Södertälje FK förlorat sin sista match redan under fredagskvällen eftersom detta säkrade både Malmköpings och Hargs plats i division 4 även nästkommande säsong.

Hargs BK och Malmköpings IF avslutade div 4-spelet mot varandra på KGA 

Det var en i mina ögon medioker match. De halvkorta passningarna slogs alldeles för ofta bort av hemmalaget. Om jag inte minns fel hade Hargs BK ganska hög svansföring vid ingången av denna säsong men de har därefter ägnat all kraft åt att undvika nedflyttning. Kanske var lördagens spelkvalitet ett kvitto på denna belägenhet. Harg tog ledningen i 29:e minuten med hjälp av ett självmål och när de direkt efter pausvilan utökade sin ledning till 2-0 via Wiktor Ömans avslut så borde det varit klart. Men en straff efter en hands gav Malmköping en reducering i 56:e minuten och sedan kom även kvitteringen till 2-2 i 77:e matchminuten. Det kändes som att Harg bjöd in sina motståndare i matchen. Förvisso skapade de en hel del i slutfasen men en inspirerad bortamålvakt såg till att matchen slutade 2-2.

Du hittar mitt bildgalleri från matchen via den här länken >>>

Tack för lördagsunderhållningen och jag hoppas att vintervilan nyttjas på bästa sätt!

Rugbydamernas tur att glänsa

För andra lördagen i rad arrangerades rugbylandskamp på Bollspelaren i Norrköping. Denna gång var det damernas tur när de mötte Tjeckien i Rugby Europe Women's Trophy 21/22. På förhand en match som de svenska tjejerna skulle vinna, åtminstone om respektive lags placering på världsrankingen skulle råda. Sverige på 19:e plats och Tjeckien på 48:e plats.

Sverige mot Tjeckien på Bollspelarens gräs den 30/10 -21

Nu vet ju alla som på ett eller annat sätt ägnat en eller ett par tankar åt idrott att det inte så ofta är självklart och givet. Jobbet måste göras och i rugby är det sannerligen "no pain no gain". Lagsporter har dessutom ytterligare dynamik och beståndsdelarna måste sträva åt samma håll, fungera unisont och helst trivas tillsammans. Det verkade som att de svenska damerna har hittat nycklarna så att de individuella färdigheterna kommer till sin rätt när laget ska prestera.

Sveriges rugby-damer på Bollspelaren 30/10 -21

Tjeckiens lag på Bollspelaren den 30/10 -21

Om de svenska herrarna fick till en fullträff som gnistrade mot Luxemburg föregående helg kan de svenska damerna påstås ha kommit en bit åt det hållet. De spelade tryggt och säkert och kontrollerade tillställningen där inte Tjeckien gavs någon riktig chans att hota. Matchen slutade 31-12 där Sverige tidigt tog kommandot med ett försök. Tjeckien reducerade efter ungefär en halvtimme men till pausvilan hade vi 19-5 på resultattavlan. I andra halvlek dröjde det innan Sverige åter satte ett försök och inte förrän i sista sekunderna fick tjeckiskorna springa igenom och fastställa slutsiffrorna till 31-12.

Nu kan äntligen delarrangörerna Norrköping Troján andas ut och vila efter landskamperna

Det var inte riktigt lika många på läktaren under damlandskampen som under förra lördagens herrlandskamp. Men stämningen var definitivt högre och de levde sig verkligen med i vad som hände ute på planen. Det härliga solskenet var utbytt mot gråväder deluxe, som tur var hade termometern hittat en högre nivå än för en vecka sedan. Naturgräs i slutet av oktober bjuder på en saggighet liknande en grillad marshmallow, mjukt och fint för tacklande rugbyspelare men också krävande för den som tänkt sig jaga boll och motståndare i 80 minuter.

De svenska spelarna tackar publiken efter matchen

På något oförklarligt sätt var jag tydligen utsedd till officiell fotograf denna gång. Å andra sidan var jag utöver NT:s utsände den ende på plats med syfte att fota matchen. Jag som inte ens räknar mig som fotograf utan bara som sportfoto-intresserad. Så kan det gå och jag ägnade lördagskvällen samt söndagsmorgonen åt brådskande bildbehandling samt mailande till än den ene, än den andra för att delge länkar till publicerade bilder. Om du vill se mina bilder har jag två länkar att tipsa om.

Bilder publicerade på Instagram och Facebook (30 st) samt bilder till Rugby Europa under lördagen (10 st) >>>

Det "stora" bildgalleriet med 275 bilder från arrangemanget och matchen >>>

Jag tackar för förtroendet och hoppas att jag får återse rugby-planerna under våren!

Ljus på IK Tun U i mörk division 3-match

Under onsdagskvällen spelade IK Tuns och IK Viljans respektive U-lag mot varandra på Rosvallas konstgräsplan A. De båda klubbarnas A-lag har även haft förmånen att stöta på varandra i årets division 1-serie. För Tuns U-lag var division 3-matchen säsongens näst sista medan Viljan i och med denna match stängde säsongen med 14 poäng på 16 spelade matcher.

IK Tuns U-lag välkomnade IK Viljan U till Rosvalla onsdagen den 27/10 -21

I den mycket sena division 3-säsongen skaffade sig Tuns U-lag slagläge på silverplatsen inför avslutningsmatchen på lördag mot Enhörna IF. Vid seger går man om färdigspelade Stallarholmens SK, oavgjort gör att man behåller sin bronsplats men vid förlust smiter Enhörna förbi i sluttabellen. Serien består "som vanligt" av färre lag än de tio som är tänkt att delta. I år är det 9 lag som tävlat och varannat-års-laget Hällbybrunns IF är överlägsna seriesegrare. Hällbybrunnstjejerna laddar därmed för ännu en division 2-säsong kommande säsong och sedan får vi se om de säsongen 2023 ännu en gång återfinns i division 3.

Publik under onsdagskvällen på KGA-läktaren

Efter en första halvlek som slutade 2-0 konstaterade jag att Tun hade god kontroll över händelserna. Viljan hade förvisso gjort det helt okej och var hyfsat med i matchen förutom att de var uddlösa framåt. Men efter en andra halvlek med ytterligare 5 mål för Tun och inget för Viljan blev det en överlägsen seger för det gröna Enstaberga-laget. Vad som hände med Viljan under andra halvleken vet jag inte riktigt men de tappade spelet på mittplanen och därmed åts de upp av sin motståndare. 7-0 går liksom inte att snacka bort, Tuns U-lag vann rättvist och välförtjänt.

Kvällsmörker över Rosvalla

Extra kul att notera ett mål vardera från inlånade flicklagsspelarna Wilma Nilsson och Moa Ståhl från klubbens F05/08-lag. Övriga Tun-mål gjordes av Sandra Rehn, Ebba Karnehov samt Lovisa Ederström (3 stycken). Och sedan är det alltid underhållande att se Melinda Hall spela boll även om jag nog misstänker att hon egentligen lagt skorna på hyllan. Hon löser de flesta situationerna med sin briljanta bollbehandling.

Jag visste på förhand att det egentligen var lönlöst att försöka fota i elbelysningen på Rosvallas konstgräsplan. Men jag kände ändå ett behov av att titta till Tuns U-lag och lufta ur rugby-vibbarna ur mina kameragrejor (innan det återigen är dags för en rugby-landskamp på lördag). Mina försök att dokumentera U-lagsmatchen kan man ha anledning att vara kritisk till men här är i alla fall länken till mitt bildgalleri >>>

Jag önskar Tuns U-lag lycka till i avslutningsmatchen mot Enhörna på lördag och därefter en välförtjänt vinterdvala.

Svensk rugbyseger över Luxemburg

Oktoberhösten bjöd på klarblå himmel och strålande solsken under lördagen då Sveriges XV-rugbyherrar mötte Luxemburg på Bollspelaren i Norrköping. Det var den första matchen i Conference 1 North där även Lettland, Ungern och Tjeckien deltar. Sverige är inte på långa vägar någon toppnation i rugby-sammanhang, de spelar på den tredje nivån och är rankade 54:a. Deras lördagsmotståndare Luxemburg, pyttelandet som är inklämt mellan Belgien, Tyskland och Frankrike, är rankade 56:a. Lagens senaste möte den 1/11 2019 vann Luxemburg.

Sverige vs Luxemburg på Bollspelaren den 23/10 -21

Norrköping Troján bistod rugbyförbundet med matcharrangemanget på Bollspelaren. Som brukligt nuförtiden streamades matchen för de intresserade som inte kunde vara på plats. Ska man fotografera behöver man vara närvarande så för egen del var det inte mycket annat att göra än att bränna ner till Östergötland och Peking.

Strax över 300 åskådare kunde njuta av solen i ögonen och en säker svensk seger 

Sverige är med liten marginal rankade snäppet bättre än övriga lag i sin grupp i Conference 1 North med ett undantag. Tjeckien är rankade 35:a och det blir en rejäl utmaning när det är dags att mötas i maj 2022 på svensk mark. Eftersom lördagens match var den allra första i gruppen är det svårt att värdera utfallet, särskilt med hänsyn till det längre uppehåll som varit p.g.a. pandemin.

De svenska herrarna redo för match mot Luxemburg

Luxemburgs spelare laddar om i slutskedet av landskampen

Landskampen blev en rejäl triumf för de med svenska intressen. Publiken kunde se en hemmanation som tämligen direkt tog tag i taktpinnen och inte förrän i slutet av första halvleken etablerade gästerna ett anfallsspel som pressade ner sin motståndare. Den svenska ledningen inför halvtidsvilan skrevs till 24-0.

Inmarsch på Bollspelaren minuterna före klockan 14.00

När Luxemburg gjorde sitt första försök tidigt i andra halvleken så kunde det varit en indikation på att de både ville och kunde mer denna krispigt kalla oktoberdag. Denna glitch i det svenska försvarsarbetet var tillfällig, man greppade taktpinnen på nytt och segersiffrorna skrevs till 51-5.

Som vanligt i rugbysammanhang så stortrivdes jag bredvid planen med mina kameror. Och jag önskade att jag skulle få tag på så snabba skor som Alex Melander uppenbarligen lyckats köpa. Alex var tillsammans med några andra spelare i Sverige pigga i buggarna och svårfångade för Luxemburg.

Du hittar 214 bilder från landskampen via den här länken >>>

Medan de svenska rugbyherrarna åker till Lettland lördagen den 30/10 spelar de svenska damerna mot Tjeckien på Bollspelaren i Norrköping. Matchstart klockan 14.00, be there or be square.

U15-lag spelar bandycup i Katrineholm

Det är lite svårsmält att Katrineholms fina bandyhall tydligen har fått namnet Kronfågel Isarena, mitt spontanförslag "Backavallenhallen" har ändå en klatschig schvung över sig. Nu har hur som helst Katrineholm Bandy en finfin anläggning som de har vett att utnyttja på bästa sätt. Trist att invigningssäsongen präglades av Corona-pandemin men nu när restriktionerna lättat är det fullt blås och arrangemangen avlöser varandra i isladan.

Stjärnkliniken Cup arrangeras för 23:e gången helgen den 15-17/10

Från och med fredagen den 15:e till och med söndagen den 17:e oktober avgörs Stjärnkliniken Cup i regi av Katrineholm Bandy. Den har tidigare placerats i mellandagarna men efter att cupen ställdes in i julas verkar ivern ha varit stor att få till den så fort tillfälle givits. Och de U14-lag som därmed missade cupen har nu fått chansen eftersom man har valt att låta U15-lag deltaga.

Stjärnkliniken Cups invigning under fredagskvällen

Jag får väl erkänna att jag för egen del inte riktigt är redo att krypa inomhus riktigt ännu för sportbevakning. Så länge det förekommer utomhussporter som jag traditionellt bevakar (t.ex. fotboll och rugby) så håller jag mig mer än gärna ute i dagsljus ur ett fotografiskt perspektiv. Men bandyn lyckades locka mig inomhus och det var extra kul att ta del av ungdomsidrott, även om det bara var för några korta men iskalla timmar under fredagskvällen.

Inte speciellt trångt på bandyläktaren under invigningsmatchen för hemmalaget

Stjärnkliniken Cup har denna gång 10 deltagande lag fördelade på två grupper. Matcherna spelas i två halvlekar a' 20 minuter. Gruppspelet rullar på under fredagen och lördagen för att därefter följas upp av slutspel och placeringsmatcher under söndagen. Den nyfikne hittar spelschema och resultat via denna länk >>>

En ny mediahylla ovanför spelarbänkarna har under september börjat växa fram i hallen

De fyra inledande matcherna som jag såg under fredagskvällen var otroligt underhållande. Jag hann konstatera att bandy verkligen är lirarnas sport. (Det verkar som att innebandyn velat sno detta epitet men av den innebandy jag sett de senaste åren har den utvecklats mer åt brunkar-hållet.) Några riktiga lirare kunde ändå ses bland U15-lagen och det gladde lite extra. Matchen mellan Motala/Tranås och Hammarby var en nagelbitare. Vetlanda visade upp kvalitéer som jag har svårt att se att något annat lag kan möta upp.

Jag har sammanställt mina bilder från de första matcherna i ett bildgalleri innehållande 256 bilder som du hittar HÄR >>>

Stort lycka till alla unga bandylirare!

Exiles x2 på Gubbängsfältet

Lördagen den 9:e oktober 2021 var dagen då medaljerna skulle fördelas mellan landets för närvarande vassaste 15-mannarugbylag på herr- respektive damsidan. Det går liksom inte att vara på olika ställen samtidigt och mitt val föll på ett relativt närliggande men sällan besökt resmål. Stockholm och jag är inte supertajta men nu var det dags och bilens navigeringssystem ledde mig till Gubbängsfältet. Där spelades damernas bronsmatch samt herrarnas final.

För ordningens skull bör givetvis nämnas att damfinalen spelades på Gylle IP i Trelleborg mellan Skåne Ladies och Göteborg RF. En final som vanns av Skåne Ladies med 36-8. Herrarnas bronsmatch spelades mellan Göteborg RF och Pingvin RC på Välen IP i Västra Frölunda och där vann Pingvin med 24-7.

Damernas bronsmatch spelades mellan Stockholm Exiles och Enköping RK

Damernas bronsmatch på Gubbängsfältet startade klockan 12.00. På ena sidan stod hemmalaget Stockholm Exiles och de tog sig an Enköping RK. På planen bredvid spelades samtidigt en placeringsmatch för plats 7-8 mellan Hammarby RF och Karlstad RK, en match som vanns av de förstnämnda med 31-0. Tyvärr utan att jag kunde rikta kameran mot den matchen, jag hade jämnt göra med den parallella bronsmatchen.

På Gubbängsfältet B-plan värmde Hammarbys rugbydamer upp för placeringsmatch

Bronsmatchen kontrollerades tidigt av Stockholm Exiles som hade en ledning med 12-6 till pausvilan. Denna ledning utökades i andra halvlek och slutsiffrorna skrevs till 32-9.

Stockholm Exiles och Enköpings damer förenades i en gemensam bild efter bronsmatchen

En stunds paus fram till klockan 15.00 då herrfinalen skulle starta utnyttjades i mitt fall till energipåfyllning i den kiosk som Exiles ordnat vid planen. Jag sneglade lite på Norrköpings Troján och Stockholm Exiles då de värmde upp. Funderade lite på lagens möte i sista grundspelsomgången då Troján vann en tung seger med kniven mot strupen. Skulle den matchens resultat indikera ett maktskifte på herrtronen? Exiles herrar hade inför denna final vunnit de 9 senaste SM-gulden och de hade 17 plaketter av finaste valör. Respekt.

Stockholm Exiles tog sig an Norrköping Troján i XV-finalen på Gubbängsfältet

Intresset för herrfinalen var stort. Läktaren fylldes med folk och många fick även stå längst staketet runt planen. Fantastiskt kul även om jag tycker att damernas bronsmatch förtjänade fler åskådare än de hade.

Stor och engagerad publik under rugbyherrarnas final

Vanans makt är stor inom idrottens värld. Kanske var det Exiles tradition av segrar i SM-sammanhang som vägde tungt när finalen drog igång. Trojáns spelare verkade tyngda av stundens allvar och kom inte alls upp i den nivå de visade på Bollspelaren från gruppspelsmötet i slutet av september. Stockholm Exiles herrar tog kommandot direkt och sedan kontrollerade de finalen där de hade 17-8 i halvtid för att slutligen vinna med 33-18. Det tionde raka guldet bärgades och allt är som vanligt inom svensk rugby med andra ord.

Stockholm Exiles rugbyherrar tog sitt tionde raka XV-guld

Att förlusterna sved syntes i ansiktena på både Enköpings damer och Norrköpings herrar. Det blev två härliga rugbymatcher under en hiskeligt gråmulen himmel. Som fotonörd tackar jag dock idrottsgudarna för sporten rugby men jag vill även tacka högre makter för höstfärgerna i omgivningarna.

Här hittar du 193 bilder från damernas bronsmatch >>>

Här hittar du 181 bilder från herrarnas final >>>

Jag avslutar med att gratulera Stockholm Exiles damer till bronsmedaljerna, Norrköping Trojáns herrar till silvermedaljerna samt Stockholm Exiles till guldmedaljerna i årets SM-slutspel. Och tack för att jag fick chansen att ta del av det som bjöds!