Dramaunderhållning på söndagskvällen

Den som sökt sig till Rosvalls A-hall under söndagskvällen den 27/10 blev sannerligen serverad en rejäl dos drama. Nyköpings futsallag Alegria FC tog i sin andra seriematch för säsongen emot gästande Västeråslaget Romani FC i division 1 Mellersta Götaland. För Alegria började seriespelet på bortaplan i Örebro med förlust mot FC Assyriska med 1-2. Söndagens motståndare Romani hade inte kommit igång med seriespelet ännu vilket gjorde att det var svårt att på förhand analysera lagets slagkraft.

Enis Ahmetovic gjorde här 4-4 för Alegria

Alegria FC startade upp sin verksamhet inför fjolårssäsongen och kunde i stor stil ta hem sin div 2-serie. Stegen från lägsta divisionen till högsta (SFL) är ruggigt stora. Det som räcker med råge i div 2 är inte nödvändigtvis något som gör succé i div 1. I söndagsmatchen mot Romani FC tyckte i alla fall jag att Alegria bjöd sin motståndare på några fler mål än vad som var hälsosamt. Minsta misstag eller bolltapp brukar i futsal-sammanhang innebära blixtsnabba omställningar som många gånger leder till mål.

Alegria FC ställde upp inför match på Rosvalla den 27/10 -24

Västeråslaget Romani FC redo för match i A-hallen

En sak jag upptäckt med bl.a. basket, innebandy och futsal är att med åren har regeln om att minsta lilla kroppskontakt varit bannad blivit omvärderad. Nu smäller det på duktigt mycket i alla de nämnda sporterna. På gott och ont. Kanske borde jag hålla mig till att kolla på badminton och boule för att hålla mig på den säkra sidan ... En sak är i alla fall säker, i futsal belönas de spelare som håller en hög nivå av funktionell bollteknik. Och det är riktigt, riktigt kul att titta på.

Söndagens domartrio fick en hetsig andra halvlek att hantera

Efter första halvleken och 1-2 på resultattavlan kändes det lite avvaktande och småtråkigt. De båda lagen värnade tålamodet och riskminimerandet. Matchen skulle dock blomma ut till en sprakande söndagsunderhållning i den andra halvleken. Alegria lyckades kvittera till 2-2 men sedan spände Romani musklerna och gick ifrån till 2-4. Då såg det tyngre ut för hemmalaget men de trodde på sin offensiva kraft och kunde reducera och även kvittera fram till 4-4. Svaret kom ännu en gång från gästerna som gjorde 4-5. En straff med tre minuter kvar gav Alegria likaläge igen.

Futsalpubliken fick se en svettig avslutning på matchen

Med knappt två minuter kvar av matchen fick Alegria se en av sina spelare utvisad. Tjurigt läge att med endast tre utespelare avsluta matchen. På något sätt lyckades de hålla motståndaren stången och med fem sekunder kvar på klockan fick Alegria en inspark i höjd med motståndarnas straffområde. Laget plockade ut sin målvakt och bytte in en utespelare till som slog insparken. In framför mål möttes bollen och Enis Ahmetovic i en helig allians som i slutsekunden innebar segermålet fram till 6-5. Puh.

Alegrias mål gjordes av Albin Aljic (3 mål), Enis Ahmetovic (2 mål) samt Elmin Muzurovic.

Med undantag av segermålet då en domarrumpa hamnade framför kameran så har jag dokumenterat tillställningen i bildform och du kommer till bildgalleriet HÄR >>>

Passa på att gå och kolla futsal på hög nivå! Alegrias nästa hemmamatch är söndagen den 17/11 klockan 18.00 i sporthallen då de tar emot Vara SK.

Uddamålsförlust i den allsvenska premiären

Det var alldeles för länge sedan jag besökte Katrineholm Bandy för att fota deras allsvenska lag. Säsongen 2021/22 besökte jag dem i samband med ett par matcher. Därefter har jag fotat deras U-lag och ungdomscuper innan det blev tvärstopp säsongen 2023/24 då jag istället ägnade mig åt navelskådning i sjukhussängen. Eftersom jag precis lyckats komma tillbaka i så pass bra skick att jag orkar fota sport igen var det bäst att bocka av ett besök vid Backavallen och Kronfågel Isarena när den allsvenska premiären gick av stapeln lördagen den 26/10.

Katrineholm Bandy mötte Djurgårdens IF i den allsvenska premiären

Försäsongens resultat i all ära men det är när tävlingsmatcherna i serien börjar som det ska avslöjas var man egentligen står som lag. Katrineholm har blandat och gett under försäsongen men några av prestationerna har lovat gott och kanske satt avtryck hos oss vid-sidan-av-betraktare på ett sätt som andas optimism. Om jag förstått tongångarna rätt har premiärmotståndaren Djurgårdens IF mångas förtroende och tippas högt när säsongen ska summeras.

Lineup för Katrineholm Bandy och Djurgårdens IF inför ca 350 åskådare

Ett par saker slog mig när jag äntligen gjorde ett nytt försök att fota bandy; det är en estetisk sport och den är grönjäkligt svår att fota. Dessutom är det väldigt, väldigt kallt i isladan men det hade jag ju inte glömt bort sedan senaste besöket.

Ansvarig tränare för Katrineholm Bandy är som tidigare Jari Hyttinen

Ny för säsongen är assisterande tränaren Daniel Lehnbom

Tidigt i matchen tog Djurgården ledningen genom Arvid Kjellberg men det dröjde inte många minuter innan hemmalaget kvitterade genom Jonathan Hyttinen. Sedan handlade det i mångt och mycket om att spela disciplinerat och med stort tålamod. Inget av lagen bjöd den andre på någonting alls och det infann sig en slags maktbalans mellan lagen som inte såg ut att rubbas. Christian From i Djurgården ändrade dock på detta när han satte 1-2 i 38:e minuten.

Domartrion med huvuddomaren Ulrik Bergman i mitten

Den andra halvleken gav mer jobb för domarna och de hade anledning att peka på utvisningsbåset ett par gånger då en och samma Djurgårdsspelare inte riktigt höll sig innanför regelverkets ramar. Den andra förseelsen ledde dessutom till straff som hemmalagets Jonathan Hyttinen förvaltade väl och knackade in 2-2 i 71:a minuten. När det återstod 6 minuter av ordinarie tid avgjorde gästernas Christian From matchen när han satte 2-3 i samband med en hörna. En ivrig slutforcering från Katrineholm kunde inte ändra utgången utan uddamålsförlusten var ett faktum.

Segerjubel bland Djurgårdens bandylirare efter premiärvinsten

Nya tag för Katrineholm som i nästa omgång möter IF Boltic på bortais den 3/11. Nästa hemmamatch är lördagen den 9/11 då Gustavsberg kommer till Kronfågel Isarena klockan 15.00.

Bildbevisen från mitt lördagsbesök i Katrineholm hittar du HÄR >>>

Tack för påminnelsen om vilken utomordentligt trevlig sport bandy är!

Oxelösunds IK firade 40-årsjubileum

Lördagen den 19:e oktober var det dags för Oxelösunds IK att fira klubbens 40:de levnadsår. OIK uppstod 1984 då IFK Oxelösund och Oxelösunds SK slogs ihop. Att planera ett utomhusarrangemang under andra halvan av oktober kan vara ett vädermässigt risktagande men kustklubben hade sannerligen vädergudarna med sig denna gång. På Ramdalen IP:s naturgräsplan hade det ställts upp hoppborgar och en popcorn-maskin, vid det nyrenoverande klubbhuset grillades det korv och såldes lotter, Klubbis återinvigdes klockan 12.00, på plastgräset spelades det en 10-årsmatch och dagen rundades av med barn- och ungdomsavslutning.

OIK:s herrlag från 2014 och 2024 möttes på Ramdalens konstgräs

Glad i hågen åkte jag för andra helgen i rad ner till grannkommunen och deras idrottsanläggning. Det var fantastiskt kul att träffa så många glada och trevliga människor före, under och efter 10-årsmatchen. Mitt fokus var fotbollsmatchen men som du kan se i bildgalleriet blev det några ströbilder på delar av det övriga arrangemanget.

Klubbis återinvigdes efter ett invändigt ansiktslyft

Oxelösunds IK har all anledning att fira lite extra utöver sin 40-årsdag. Herrlaget tog i säker stil hem seriesegern i division 6 Sydvästra och återfinns således i division 5 nästkommande säsong. Grattis! Jag har även fångat upp att klubben äntligen har förutsättningar att återstarta sitt damlag vilket innebär att vi kan åka till Ramdalen 2025 för att se damfotboll i division 4. Kul!

Som förberedelse inför 10-årsmatchen gjorde jag en djupdykning bland mina gamla bildgallerier och hittade matchbilder från OIK:s kvalmatch mot Segeltorps IF för att kvalificera sig för spel i division 3. Matchen spelades den 11/10 2014 men slutade med uddamålsförlust för OIK (1-2). Du hittar de gamla matchbilderna HÄR >>>

Den gamla bandyläktaren på Ramdalens IP inhyste en hel del jubileumspublik

10-årsmatchen drog igång klockan 12.30 och spelades under 2x45 minuter. Skulle det äldre och namnkunniga laget ha något att sätta emot årets upplaga av spelare? Efter 45 minuter stod det fortfarande 0-0 på resultattavlan och det var två lag som spelade disciplinerat och som inte bjöd varandra på särskilt mycket utrymme. Det som förvånade mig en smula var hur seriöst alla inblandade verkade ta på uppdraget. Hela matchen präglades visserligen av snällare fotboll än under en träningsmatch men det var inte många hörbara gliringar eller tugg spelarna emellan. Domaren slet knappast ut visselpipan även om det blev någon enstaka frispark utdömd under 90 minuters spel.

Förbrödring efter matchen men som egentligen gällde redan från start

Det gula 2024-lagets ork och synk tog ut sin rätt och de skapade betydligt mer framåt än vad 2014-gänget mäktade med. I andra halvlek behövde vi inte vänta länge innan första målet föll och med någon minut kvar av matchen gjorde gultröjorna 2-0 och kunde därmed fastställa slutresultatet.

Oxelösunds IK:s herrlag årgång 2024

Oxelösunds IK:s herrlag årgång 2014

Jag letade delvis förgäves med kamerorna efter heta matchsituationer. Som jag har antytt här ovanför var det en snäll tillställning och den där riktiga närkampsglöden lyste med sin frånvaro. Det förtog dock inte nöjet att se alla spelare agera där ute på planen. För mig som varit borta från fotbollsanläggningarna i nästa två hela säsonger fanns det många nya ansikten i OIK:s 2024-upplaga att bekanta mig med. Spetskvalitéerna hos de äldre spelarna i 2014-upplaga gjorde sig påminda förvånansvärt ofta.

Du hittar match- och arrangemangsbilder från jubileet och 10-årsmatchen HÄR >>>

Grattis på 40-årsdagen och lycka till i framtiden Oxelösunds IK!

Hargs och Stigtomtas U-lag satte punkt

Vad är väl en serieavslutningsmatch i division 6 mellan två redan nedflyttningsklara lag? Alldeles underbar! Åtminstone för mig som inte har fotat en endaste fotbollsmatch sedan den 16/6 2023. Söndagsmatchen den 13:e oktober hade allt jag kunde önska utom möjligtvis naturgräs. Hemmalaget Hargs BK U skulle nog ha tagit emot gästande Stigtomta IF U på Krikonbacken men den senaste veckans regnande gjorde att man fick hyra in sig på Ramdalens platsgräs istället.

Hargs BK U och Stigtomta IF U avslutade sin div 6-säsong på Ramdalens IP

Tyvärr för de båda U-lagen har deras första division 6-säsong inte varit den framgång som de önskat. Hargs BK U vann sin div 7-serie ifjol medan Stigtomta IF U som serietvåor blev erbjudna en friplats upp till div 6. Störst utmaning har nog innevarande säsong varit för Hargs U-lag eftersom de inför säsongsstarten fick flytta upp spelare till division 4-truppen som drabbats av strömavhopp. Lite bättre läge var det för Stigtomtas U-lag som länge hade häng på en plats ovanför strecket men när regnmatchen mot Tuns herrar på Rosvalla förlorades med uddamålet den 27/9 var nedflyttningen klar.

Höstfagert på Ramdalen den 13/10 när div 6-serien avslutades

Säsongens sista match var alltså endast av akademiskt intresse, förmodligen kryddad men en smula prestige lagen och spelarna emellan. Oavsett utgång skulle inget av lagen förändra sina tabellpositioner. Att de fick spela sista matchen på Ramdalens plastgräs där ordinarie hemmalaget Oxelösunds IK sett till att stå som slutsegrare i division 6 Sydvästra denna säsong var nog inget som drog till sig någon uppmärksamhet.

Reaktioner efter ett av Stigtomtas mål mot Hargs BK U

Efter en ganska pigg start av HBK kom Stigtomta in i matchen och på resultattavlan kunde vi läsa 0-3 i halvtid. Mål av Wilhelm Dahlin, William Björnfot och Linus Hardö. Andra halvleken blev mer av ett ställningskrig och Harg kunde reducera till 1-3 genom Max Nilsson men sedan rann kvitteringsjakten ut i närliggande Östersjön.

Jag har sett många fotbollsmatcher på olika lokala arenor under säsongen men detta blev den första, och förmodligen sista, matchen jag fotograferade. Lite ringrostig och otränad kände jag mig i sällskap med mina kameror men samtidigt kunde jag inte vara annat än nöjd med de tilltalande höstfärgerna i kanten av Ramdalens konstgräsplan. Du hittar ett bildgalleri med 141 bilder HÄR >>>

Tack för att jag fick möjligheten att fota denna match innan vår lokala fotboll gick på vinterledighet!

Att stå på tå kostar på

Detta blogginlägg illustreras av ett antal utvalda bilder som inte har något med texten att göra. De är tagna under åren som jag bevakat lokal sport och visar några av de sporter som lockat mig att lyfta upp kameran och anteckna i mitt medhavda block.

Numera har jag två födelsedagar att fira under kalenderåret. Den dagen jag kom till världen var den 16:e maj, en dag då jag av ren artighet lät min tvillingsyster få några minuters försprång. Sedan 2023 kan jag även lägga till den 13:e oktober som födelsedag, den dagen då jag från en 24-årig yngling tog emot nya stamceller. Att den 13/10 var en fredag gjorde mig inte riktigt tillfreds eftersom jag lider av att vara något skrockfull. (Jag spottar över axeln om en svart katt passerar, lägger aldrig nycklar på bordet, tar inte in ljung som prydnad och klipper definitivt aldrig naglarna på en söndag.)

Crossfit fotad den 29/10 2022

Vad var det då som hände för att jag skulle hamna i denna två-födelsedagars-situation? Det hela började redan sommaren 2021 då jag i samband med min höftoperation (p.g.a. artros) fick veta att jag utvecklat blodsjukdomen Polycytemia Vera. Om jag tittar i backspegeln utvecklades sjukdomen för mig under hösten 2018. Denna blodsjukdom gjorde i mitt fall att benmärgen överproducerade trombocyter (blodplättar). Sjukdomen är ärftlig och min mor var även drabbad. Sjukdomen kan medicineras (livslångt) men i mitt fall övergick den till akut myeloisk leukemi (AML). Obehandlad överlever man mellan två veckor och månader med AML. Min diagnos ställdes den 20/6 -23 och ett halv dygn senare var jag inlagd på Mälarsjukhuset i Eskilstuna. Nej, jag hade inte känt något särskilt innan och var helt ovetande om det allvarliga läget.

Erik Skoglund boxades på Rosvalla för första gången den 19/9 -15

Istället för att fira midsommar med sill och potatis blev det ett frossande i stora mängder cellgifter. En behandlingsomgång innebar fem dagars cellgiftsdoser och därefter ungefär tre veckors återhämtning. För min del visade det sig räcka med tre behandlingsomgångar, alla dessa gavs på Mälarsjukhuset i Eskilstuna. I månadsskiftet september/oktober flyttades jag över till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Där fick jag en fjärde omgång cellgifter och förbereddes införs stamcellstransplantationen. Att ta emot nya stamceller krävde inte särskilt mycket av mig (mer än noggranna hälsokontroller innan transplantationen såsom hjärta, lungor m.m.). Jag låg i min sjukhussäng och fick stamcellerna intravenöst från en påse på min "nya fästmö" droppställningen.

Basketcup i Rosvallas A-hall den 7/4 -23

Det jag visste inför stamcellstransplantationen var att det skulle komma en period med stor risk för infektioner. Efter varje omgång cellgifter hade mitt immunförsvar gått ner på noll men transplantationen innebar en total återställning till fabriksinställningarna. Alla "uppdateringar" jag skaffat från födseln den 16/5 på 60-talet var som bortblåsta. Och nog drabbades jag av infektioner! Samtliga infektioner kom dock som internleveranser från min egen kropp, vi bär ju alla runt på både vilande virus och aktiva bakterier. Redan innan jag skrevs ut från Akademiska den 15/11 hade jag dragit på mig den första rejäla infektionen (urinblåsan) och sedan kom infektionerna slag vid slag från mitten av december. Eftersom mitt nya immunförsvar inte riktigt kom igång så drogs jag ner i ett kaninhål i skiftet februari och mars då EBV-viruset reaktiverades för andra gången och ledde till en virusframkallad tumör i en halsmandel samt närliggande slemhinnor. I mars var jag mer inlagd på sjukhus än vad jag var hemma.  Behandlingarna med antikroppar tog vid och de gavs under någon timme och sedan kunde jag åka hem. Dessa behandlingar fick jag ta emot med tre veckors mellanrum fram till i början av juli.

Cheerleading-tävlingarna har verkligen etablerat sig på Rosvalla (11/2 -23)

Vilket pris har jag då betalat för fem månaders sjukhusvistelse och alla behandlingar samt komplikationer? Fysiskt har priset varit lättare att se och förstå än de mentala påfrestningarna. Mina höfter (en opererad med protes och den andra med artros) tackade för sig efter drygt två månader i en sjuksäng. Att hår, skägg och övrig kroppsbehåring skulle försvinna var väntat men att det sedan tillfälligt växte ut som chimpanshår var jag inte beredd på. Den svartmuskige mannen i spegeln försvann och nu konstaterar jag att håret på huvudet är om möjligt ännu tunnare samt att jag inte behöver raka benen (ifall jag vill bära strumpbyxor). Vikten har varit i fokus från dag 1 på sjukhuset samt efterföljande vårdkontroller. Jag är kinkig med maten och trodde att jag skulle tappa mer i vikt som sjukhusinlagd i kombination med cellgifterna. Så blev det inte även om några kilo föll bort. Lägst vikt noterade jag i slutet av april då virusinfektionerna och tumören tog ut sin rätt. Nu är jag snart tillbaka på min normalvikt (vilket innebär flera kilo extra i onödig trivselvikt). Konstigt nog har kroppen hellre offrat muskelmassa än magfett under denna process.

IFK Nyköpings handbollsherrar i Sporthallen den 11/10 2013

Redan vid inskrivningen på Mälarsjukhuset den 21/6 -23 sa den kloka läkaren till mig att "det här ska vi klara". Han betonande förvisso att det var en väldigt allvarlig och farlig sjukdom men att chansen att bli frisk definitivt fanns. Det hoppet levde jag på både i den initiala chockfasen och senare när cellgiftsbehandlingarna radade upp sig. Hoppet och tron fanns där hela tiden och antagligen hade jag förmågan att även framkalla det mod som krävdes. Stödet från familjen, släkten och vännerna lyfte mig under armarna utan att jag en enda gång behövde be om det. Vårdpersonalen på avdelningarna i Eskilstuna och Uppsala var fantastiska mot mig som patient.

Onyx innebandydamer måljublar den 29/11 2014

I skarven mellan sommar och höst -23 fick jag ta emot så mycket stöttning och kärlek från er i idrottsfamiljen. Det började med en hälsning och lagbild från Hargs BK:s U-lag och spred sig vidare mellan lag och individer. Jag låg i min sjuksäng på Mälarsjukhuset och rodnade nästan av förlägenhet av all uppmärksamhet. Jag är er alla ett stort TACK skyldig! Som ringar på vattnet följdes detta upp i Södermanlands Nyheter (med två ytterligare artiklar i ett senare skede) och en intervju i P4 Sörmland. En liiiiten kommentar gäller den skylt som användes av ett par fotbollslag, det står @fotolasse men det är inte någon jag har koll på mer än att det är ett Instagramkonto som har publicerat totalt två inlägg och de är från 2012 ...

Luftburen ishockey på Rosvalla den 17:e mars 2017

Inför utskrivningen från sjukhusmiljön i mitten av november hade jag en målbild kring vilan, återhämtningen och därefter återuppbyggnaden som behövdes. Tyvärr inkluderade inte min målbild den detaljen att jag skulle behöva ta mig igenom så många komplikationer. Istället för att vila på hela foten fick jag stå på tå, länge, och i skrivande stund har jag faktiskt inte kunnat lämna tåståendet helt. Det har handlat om en ständig stridsberedskap snarare än ett behagligt fredsläge. Insikten har även kommit till mig att sjukdom innebär en viss form av frihetsberövande. Jag märker också att jag mentalt har allt svårare att ta emot fler negativa hälsobesked.

Kvällsfolkrace på Björshultsbanan den 5/5 2017

Vägen framåt innehåller några obesvarade frågor. Jag har precis påbörjat mitt vaccinationsprogram som om något år ger mig visst skydd mot diverse luftvägsinfektioner, barnsjukdomar, stelkramp m.m. Tills dess ska jag tänka mig för när jag rör mig i miljöer med många människor. I början av innevarande vecka togs benmärgsprov i samband med 1-årskontrollen efter stamcellstransplantationen. Det tar någon vecka att få svar på hur min benmärg sköter sig (där bildas de nya blodkropparna). Jag genomgick även en PET-CT-skanning (en form av röntgen) som ska ge svar på om tumören i svalget är helt borta och hur bakterieansamlingen kring min höftprotes utvecklat sig. I närtid kommer ortopeden på Nyköpings lasarett meddela om det är så illa att jag behöver byta ut min höftprotes p.g.a. en misstänkt infektion.

Beachvolleyboll på Stora torget i Nyköping den 10:e augusti 2017

I början av juli kände jag mig tillräckligt stark för att börja träna på gymmet igen. Trots fortsatta problem med höften har jag klarat mig utan krycka de senaste veckorna när jag ska promenera. Mentalt är jag inställd på att börja mitt jobb hos Region Sörmland IT i slutet av oktober. Vän av ordningen och följare av denna blogg funderar säkerligen på när jag börjar dyka upp på sportevenemang med mina kameror igen. Förhoppningsvis blir det snart, det är något jag längtat efter sedan i juni 2023. Jag tycker själv att jag har missat massor men har försökt att regelbundet svepa av sociala medier och nyhetskanaler för att hålla mig uppdaterad kring vad som hänt inom den lokala sporten.

Rugbylandskamp mellan Sverige och Tjeckien på Bollspelaren den 30/10 -21

Inombords bär jag på en stor tacksamhet. Jag har nämnt detta tidigare i detta inlägg och sträcker ut begreppet att även innefatta livet. Jag vaknar fortfarande varje morgon och det är något jag i vardagslunken inte lagt någon större vikt vid. Att balansera på stupkanten och komma till stadig mark igen ger perspektiv. Förmodligen är jag både naiv och trög men långsamt börjar nu mitt existentiella medvetande vakna.

Bandy på inomhusis i Katrineholm den 19:e februari 2022

Som avslutning vill jag vända mig speciellt till dig som är blodgivare. Tack! Utan blodgivare hade jag inte suttit vid mitt tangenbord idag. Åtskilliga påsar med röda blodkroppar och blodplättar har gått åt under faserna då jag fått cellgifter. För er som ännu inte blivit blodgivare kanske jag kan väcka en tanke att ta steget och bli det.

Sprintorientering i Nyköping som arrangerades av OK Hällen den 18/5 -17

Allra sist vill jag skicka en uppmaning till dig som är mellan 18 och 35 år ung. Ta steget och bli stamcellsdonator! Ungefär 30% av alla patienter som behöver nya stamceller (p.g.a. bl.a. leukemi, lymfom) får aldrig chansen eftersom en passande donator inte kan hittas. I Sverige samlas alla donatorer i Tobiasregistret och du kan läsa mer om vad det innebär att donera stamceller, hur du anmäler dig m.m. på Tobiasregistrets hemsida.

Eskilstuna United vs Hammarby på Tunavallens konstgräs den 17/4 -17

Nyköpings BIS mot IFK Göteborg i Svenska Cupen den 10/3 2013

Fantastiska Folkungavallen (med kastanjer) den 21/5 2023

Tack för att du tog dig tid att läsa! Med förhoppningar om återhörande

//Lasse Jansson aka @fotbollslasse