Enduroeufori under Gotland Grand National

För tusentals enduroåkare är sista helgen i oktober synonymt med många nyanser av brunt. Deras kamp mot elementen följs med stort intresse av allt från riksmedia till anhöriga och motorsportintresserade. Jag tror nog även att den som i allmänhet inte är särskilt idrottsentusiastisk har stor behållning av att se detta skådespel.

Enduroåkare på väg in mot Myren

Gotland Grand National, förkortas GGN för den med ont om tid och slitage-noja för tangentbordet, sägs vara världens största endurotävling. Den avgörs på gotländska Tofta skjutfält under ett par intensiva dagar när hösten är halvvägs till vinter. Tävlingen är dessutom en del i Svenska Enduroklassiker där även Stångebroslaget och Ränneslättsloppet ingår.

Tofta skjutfält håller sällan öppet för civilister

Motorsport är verkligen för många sinnen; hörsel, syn, lukt. Nu kan jag konstatera att även smak ska läggas till dessa; smaken av lera. Motorcykelsport har jag endast i ringa omfattning bevakat genom åren och GGN liknar banne mig ingenting annat jag upplevt tidigare. Varken trialåkarna eller speedwayförarna har på samma brutala sätt blivit ett med naturen som enduroåkarna under GGN.

Kort uttryckt är enduro fränt på motorsportspråk.

I utgången av Hästskon prövas deltagarna i lervällingen

Varje år ställer sig ungefär 3000 deltagare på startlinjen. De delas in i många olika klasser och några av klasserna genomförs under fredagen. Eliten startar vid lunchtid på lördagen. Oavsett om du är motionär eller elit har du åtminstone tre timmars körning framför dig. Ett varv är ca 22 km och de vassaste åkarna i elitklassen hinner påbörja ett sjunde varv på dessa tre timmar. (Drygt tio tävlande i elitklassen samt en i motionsklassen körde runt ett sjunde varv detta år.) När tre timmar passerat kommer målflaggan upp för de som passerar målområdet.

Målflaggan signalerar att det är över för denna gång

På Gotland erbjöd fredagen riktigt uthärdligt väder. Sol, relativt varmt och därmed torra och stabila spår. Annat var det under lördagen som började med snett regn i de kulingstarka vindarna från Östersjön. Regnmängderna under natten till lördag hade fyllt upp hålorna och gjorde spåren såphala. Leran gjorde sig snart påmind och vid Hästskon växte lerdjupet till besvärande nivåer. Sånt suger på mer än ett sätt.

Under fredagens tävlingar var det "finåka" t.o.m. för en enhörning medan det ...

... under lördagen var en prövning i leran även för publiken

För mig som fotointresserad och för den som betraktar GGN ur ett åskådarperspektiv finns det många platser att ställa sig på längst den 22 km långa banan. Åkarna kommer dessutom i en strid ström under hela evenemanget. Man hittar parkeringar på några strategiska platser och det går till och med bussar inom området som publiken kan transportera sig i. Starten är en given upplevelse som man bör ta del av. Några minuter innan de olika klassernas starttid får motorerna varmköras men sista minuten innan start måste motorerna stängas av och det blir knäpptyst över det vidsträckta skjutfältet. Sedan brakar helvetet loss!

Starten är nog ett måste att se under GGN

Efter den långa startrakan smalnar spåret av i en S-kurva

När åkarna kommit ut ur S-kurvan har startfältet dragits ut en hel del

Det finns några åskådarplatser som arrangören tipsar publiken om. Förutom den mycket kända och omtalade Hästskon är Myren och Berget två ställen där man har bra överblick och får ta del av mycket action. För mig som fotograferade blev det några stopp längst spåret inne i skogen också. Oavsett vart man tänker ta sig är det nästan obligatoriskt med gummistövlar när man ska besöka Gotland Grand National som åskådare, underlagets beskaffenhet lämnar inte många andra alternativ.

Utsikt över Hästskon från toppen av backen under fredagseftermiddagen 

Under lördagen var det betydligt fler åskådare i backen vid Hästskon (trots vädret)

Som publik behöver man inte gå hungrig trots att man befinner sig på ett militärt skjutfält av det kargare slaget. Vid Hästskon, dit många söker sig för att se förarnas kamp mot leran, fanns kiosker med både korv och hamburgare. I depåområdet fanns också kioskförsäljning men även lite mer matiga alternativ på den del av området som även fylldes av utställare.

I kanten av det omfattande depåområdet fanns både mat och utställare

Nedanför höjden med utställare återfanns målområdet. Där är även elitåkarnas depå under tävlingen. I elitklassen är det två obligatoriska tankstopp (oavsett om man behöver tanka eller inte). I övrigt tillät man detta år att åkarna fick byta glasögon var och när de ville. En manöver som jag förstår till fullo.

Tankstopp under lördagseftermiddagens tävling

En klass som stack ut från de övriga var elmotorcykelklassen. Jodå, det var två anmälda ekipage och jag hann med nöd och näppe se en av dem i samband med ett batteribyte vid varvningen. Tydligen är det så att dessa hojars batterier räcker för ett 22 km-varv, därefter var de nödgade att skifta till ett uppladdat batteri.

Elmotorcyklarna var betydligt smäckrare än sina fossilbränsledrivna syskon

Ur ett lokalt Nyköpings-perspektiv kan konstateras att Nyköpings MS fanns representerade med ett drygt 20-tal åkare. Ingen av dem kom in på någon framskjutande plats (vad jag har kunnat se). Segrare i elitklassen på herrsidan blev Filip Bengtsson som egentligen är motocrossförare och stod för bedriften att vinna denna jättetävling som debutant. Kudos! I damernas elitklass kunde fjolårets segrarinna Hanna Berzelius göra om bedriften och försvara sin titel. Starkt jobbat!

I leran blev alla deltagare fort anonyma eftersom det inte gick att se ett enda spår av numren på åkare eller endurocyklar. Jag har helt enkelt inte riktigt koll på om jag lyckats fotografera någon av de åkare som hamnade på pallplats ...

Mitt sällskap på Gotland och under tävlingarna, Peter Sonander, fotade för Frilansfotograferna

I mina ögon är var och en av de som ställer sig på startlinjen i samband med GGN sanna hjältar. Mjölksyra, utmattade lårmuskler och darrigt kraftlösa armar är en del av utmaningen de behöver bemästra. Lersmaken i munnen samt stenskott både här och där tillhör uppenbarligen också menyn de måste tugga i sig.

Jag har sammanställt två bildgallerier från årets GGN. Jag kan se i bilderna att ju längre jag fotade desto bättre kläm fick jag på enduro som fotomotiv. Det är stora bildgallerier men ändå långt ifrån heltäckande vad gäller deltagare. Jag fotade den avslutande starten på fredagseftermiddagens samt lördagens tävlingar från morgon tills elitklassen varit ute några varv. Du kommer till gallerierna via nedanstående länkar:

Fredagen den 25/10 -19, 193 bilder
Lördagen den 26/10 -19, 292 bilder

Jag blev lite småkär i enduro i allmänhet och Gotland Grand National i synnerhet. Jag hoppas på återseende!

Knapp seger för Nyköpings SK i HockeyEttan Västra

Det är fullt möjligt att det är tålamod som saknas. Att förväntningarna i förhållande till verkligt utfall inte på långa vägar ska summeras ännu. Bilden som jag, och säkert många andra hockeyföljare, målat upp på våra inre canvasdukar utifrån presenterad försäsongsinformation stämmer inte med vad som hittills bjudits. Nyköpings ishockeyseniorer är garanterat inte heller nöjda med var de befinner sig just nu, och det betyder ju att både de och deras publik delar upplevelse när snart halva grundserien i division 1 Västra är spelad.

Nyköpings SK tog emot gästande Kumla HC under söndagskvällen

Att inte kasta in handduken är det enda dugliga alternativet. (Den pessimistiskt lagde skulle kunna hävda att det aldrig är för sent att ge upp.) Faktum är att jag detta år sett exempel på en total förvandling som jag gärna önskar att jag får dra paralleller till om någon månad för Nyköpings SK:s del. I Damallsvenskan startade Eskilstuna United säsongen med en trupp som rimligtvis skulle kunna hävda sig och sätta stort avtryck. När jag såg dem före VM-uppehållet visste jag nästan inte vad jag skulle tycka, tro eller skriva. Det var nedflyttningsvibbar i deras offensiva prestation. Usch. Efter sommaruppehållet har det istället vänt och de har med få undantag presterat fantastiska resultat mot tuffast tänkbara motstånd. Samma trupp, samma tränare, samma idé men någonting hände som förvandlade ångest och krampaktig tafatthet till något alldeles förträffligt välfungerande.

Tränarens skor och jag är övertygad om att Fredrik Mälberg trivs alldeles utmärkt i dem!

Tyvärr för Nyköpings SK har resultaten hittills i HockeyEttan uteblivit denna säsong. Självklart har de tagit poäng men inte enligt sina ambitioner och våra förväntningar. Det är extra beklagligt utifrån ett par knepiga faktorer. Dels har ishockeyklubben ett identitetsdilemma genom namnbytet från vad-de-nu-hette (Gripen/Nyköpings Hockey Ungdom eller någon kombination av dessa ord) till Nyköpings SK. Dels har nästintill varenda lokalt fostrad spelare försvunnit från truppen. Och som salt i såren följer sämre publiksiffror, något jag i längden inte tror att klubbens ekonomi tål.

Till stora ishallen hade 422 åskådare sökt sig för matchen mellan Nyköpings SK och Kumla HC

Det jag såg under söndagen var ett bräckligt kollektiv. Självförtroendet på individnivå och i gruppen är lågt men kinkigast är nog att varje spelare åker runt med ett extra ok på sina axlar. Prestationsångest. Jag är säker på att var och en av spelarna har högre krav på sig själva än vad vi i publiken vill och vågar lägga på deras skuldror. Och jag inbillar mig att laget just nu saknar den eller de där ledargestalterna, härförarna, som med pondus och trygghet manar på ute på isen när det går emot.

Huvudtränare Fredrik Mälberg med statistikförande lagledaren Anton Grentzelius i bakgrunden

Inför söndagens match mot Kumla HC kände jag att ishockeyn i Nyköping befann sig i ett all time low-läge sedan i april 2014. Fredagens derbyförlust mot nykomlingarna Linden i Eskilstuna sved något alldeles extra jäkligt. Kanske har Linden i inledningen av division 1-säsongen haft mer nytta av sin kontinuitet, något som inte gäller Nyköpings SK som påbörjat ett nytt och oskrivet blad.

Nu ska jag sluta problematisera och inte bara betrakta glaset som halvtomt. Även om jag saknar Adam Thim något alldeles förskräckligt mycket ... Ur detta kommer det att kliva fram spelare som visar karaktär. Pannbenen tjocknar på alla talanger som handplockats in i denna trupp. Rätt spelare kommer att hitta de lediga nätmaskorna i motståndarmålet. De involverade i Nyköpings SK:s seniorverksamhet förtjänar stöttning istället för att höra om allt som är fel.

Hmm ... introt i stora ishallen kommer jag dock aldrig att få riktigt bra bilder på

En sista sak av gny och gnäll måste jag ändå flika in. Introt. Röken. Dimman i ishallen lägger sig inte förrän långt in i första perioden. Det må man ha överseende med från publikplats men mellan min kameralins och spelaren som ska fastna på bild blir det som Lützen all over again. Men årets programblad som Nyköpings SK tagit fram är kvalitet rakt igenom. Påkostat, snyggt och med papper som frasar och inte sladdrar hur mycket man än viftar med det för att skingra dimman.

Inledningen av matchen avslöjade att hemmalaget hade en het önskan om att revanschera sig från fredagens debacle mot Linden. Och det var Nyköpings SK som dikterade villkoren ute på isen. Ändå avslöjade de sig med att inte tro på sig själva när de närmade sig motståndarmålet. Ett förlösande hemmamål kom till sist och det var Adam Hirsch som knäppte in pucken via stolpen fram till 1-0 när klockan stod på 17:59.

Adam Hirsch gläder sig över 1-0 för Nyköpings SK mot Kumla HC

Första perioden slutade positivt och så inleddes även andra perioden. 2:20 in i mellanakten ångar Christian Axelsson fram centralt och hittar nätmaskorna bakom Jonatan Fornbrant i Kumla-kassen. 2-0 och det fanns något att ta fasta på för ett hemmalag som verkligen behövde medvind.

2-0 för Nyköpings SK mot Kumla HC gjordes av ...

... Christian Axelsson

Efter 2-0-målet vaknade gästerna och de var vid rodret fram till mitten av mellanakten innan NSK greppade taktpinnen på nytt. Stärkta av att ha klarat av en 2-minutersutvisning trampade de på och Adam Hirsch styrde läckert in 3-0 när andra perioden blivit 14 minuter och 45 sekunder gammal. Andra perioden avslutades med bra surr i anfallszonen av NSK, delvis tack vare möjligheten att spela power play och av bara farten fortsatte trycket även efter att utvisningen nått sitt slut.

Adam Hirsch i Nyköpings SK blev matchvinnare med sina två mål mot Kumla HC

I tredje perioden kontrollerade hemmalaget händelserna. När perioden var drygt fem minuter gammal fick gästernas Hampus Moberg matchstraff och 5 minuters powerplay följde för Nyköpings SK. De lyckades aldrig hota riktigt ordentligt under någon av matchens alla möjligheter till power play och så blev det även under dessa minuter. Matchuret tickade på och med tre minuter kvar kändes det kanske som att saken var biff. Det var den inte. 17:07 in i perioden kommer reduceringen till 3-1 av Kumlas Joakim Nilsson och 23 sekunder senare gör Pontus Okerblad Westin 3-2.

Kumlas Joakim Nilsson har precis reducerat till 3-1

Sekunder senare reducerar Kumla ytterligare, denna gång genom Pontus Okerblad Westin

I detta skede av matchen var det inte särskilt trygga spelare i hemmalaget. Stressen syntes i ögonen på dem. Det är förvisso mentalt lättare att jaga än att jagas och pressen ökades när Kumla plockade ut målvakten i slutet.

Kumla plockade ut målvakten i jakten på en kvittering

Hemmaspelarna hade väl någon chans att lyfta in pucken i den tomma kassen men kanske var de kalla för att inte riskera en icing med efterföljande tekning nere i sin försvarszon. De lyckades rida ut stormen och när slutsignalen ljöd var det bara lättnad och inte så mycket glädje i gruppen.

Min ovana vid ishockeyfotografering, ringrosten kommer jag antagligen ifrån om jag ger mig i kast med fler ishallsbesök i en nära framtid, samt med en ny kamera i händerna kan jag konstatera att det inte blev mycket till bilder denna gång. Du hittar 140 bilder från matchen HÄR >>>

Jag tackar hur som helst för upplevelsen och önskar verkligen Nyköpings SK all lycka i jakten på sig själva, resultaten och i slutänden publiken!

Bissarna skoningslösa i sina omställningar

Så äntligen var turen kommen till Nyköpings BIS division 1-herrar. Jag har denna säsong bevakat fler fotbollsmatcher än på flera år och samtidigt försökt sprida mina nedslag på så många lokala lag som möjligt. Tyvärr har jag inte räckt till för att täcka in alla våra lag men ambitionen har ändå tagit mig en god bit på vägen.

Oscar Karlsson i Nyköpings BIS avlossar vänsterkanonen mot IF Sylvia den 12/10 -19

Nyköpings BIS fotbollsherrar befinner sig i samma knepiga sits som Nyköpings SK Hockeyettan-lag och Onyx allsvenska innebandyherrar. Snäppet under elitskikten inom respektive sport. Nyköping är inte en stad stor nog att försörja dessa lag med tillräckligt många kompetenta spelare som krävs för att göra sig gällande på denna nivå. Jakten på tillskott utifrån ger också en spelaromsättning som innebär problem med kontinuiteten.

Rosvalla iklädd höstskrud

Kioskboden vid konstgräsplan A på Rosvalla

Det är som det är och det får vi förhålla oss till. Huruvida Nyköpingsborna är trogna och lojala eller medgångssupportrar är något jag inte kan rista i sten. För ishockeyns del skulle jag vilja påstå att så är fallet och Bissarnas innevarande säsong i division 1 Norra har inte varit en resultatmässig framgångssaga vilket troligtvis sätter sina spår på publikintresset.

Publik vid Rosvallas konstgräsplan A där Bissarna valt att spela sina seriematcher

Jag har imponerats över Nyköpings BIS förmåga att ta sig till gruppspelet i Svenska Cupen gång efter gång. Att på vägen slå ut lag högre upp i seriesystemet för att nå till gruppspelet är för Bissarna likställt med att ge Superettanlag eller allsvenska lag på nöten. De har kommit igång tidigare än sina seriekonkurrenser inför seriestarten tack vare detta gruppspel men frågan är om kostnaden för detta märkts i seriespelet de senaste två gångerna det begivit sig i Svenska Cupen.

Nyköpings BIS tränare Brian Clarhaut

Säsongen 2019 har inte blivit den som Nyköpings BIS tänkt sig. En poängmässigt olycklig vårsäsong har följts upp av en höst som bjudit den ena måste-matchen efter den andra. De hotfulla strecken kring kval och nedflyttning har ständigt varit i lagets medvetande. Lördagens match mot IF Sylvia var ännu en av dessa matcher där en trepoängare var mer än välkommen och nästintill nödvändig. Det blev en befriande seger men med tre kvarvarande omgångar är distansen nedåt inte tillräcklig för att kunna andas ut. Det är ännu en sak att förhålla sig till men det går att sporras och motiveras av denna situation vilket jag tyckte mig kunna ana under lördagens match mot IF Sylvia.

Huvuddomare Jovan Krsmanovic flankerad av Robert Fornstedt samt Youssef Bennani

Före matchstart hedrades minnet av förolyckade Fredrik Lindmark

Nyköpings BIS skiftade underlag tidigt under vårsäsongen efter att ha inlett på naturgräs. Om jag inte minns fel var argumenten bl.a. att man lägger all sin träning på konstgräs och då föll det sig bättre att även tävla på samma underlag än att skifta emellan. I Norrettan lär de inte heller vara ensamma om att lira på konstgräs. Publiken kommer närmare spelet på konstgräsplan A än de gör på den traditionella huvudarenan där löparbanor kantar fotbollsgräset. Som sportfotonörd tycker jag däremot att det är lite trist eftersom den gamla huvudarenan är betydligt trivsammare att fotografera runt med mindre störande inslag i bakgrunden.

Patrik Berglin peppar spelarna innan det är dags för drabbning ute på planen

Inför lördagsmatchen hade Nyköpings BIS spelat ihop 29 poäng på 26 matcher. Norrköpings-motståndarna IF Sylva summerade 34 poäng på lika många spelade matcher. I slutet av april möttes lagen på Östgötaporten och då vann Sylvia med 3-0. Trots vårens resultat var min tanke om matchen att det skulle bli en jämn tillställning denna gång. Det blev det måhända men inte i målprotokollet.

Nyköpings BIS gör sig redo för match den 12/10 -19

IF Sylvia laddar inför mötet mot Nyköpings BIS på Rosvalla

Överlag så handlade denna match om att gästerna stod för bollinnehavet. Det kändes som att Bissarna "lät dem hållas" utan att stöta särskilt högt uppe i planen. Förutom de inledande 10-15 minuterna kändes det ändå som att taktiken från hemmalaget var smart och lönsam. Och det var under första halvleken som man skulle vara uppmärksam för det var då målen trillade in, ett efter ett.

Jubel hos Nyköpings BIS och det kändes både befriande och hjärtligt

I 18:e minuten kommer matchens första mål. Det var Alexander Alp som drev in centralt framför mål och prickade in 1-0 till Nyköpings BIS. Efter detta ledningsmål kändes det som att axlarna kunde släppas ner två snäpp hos det poängpressade hemmalaget och de spelade både avspänt och med självförtroende.

Alexander Alp gjorde 1-0 för Nyköpings BIS

Matchens dubbelmålskytt blev Pontus Nordenberg som gör både 2-0 och 3-0 i 32:a respektive 43:e minuten. Att komma ångande på vänsterkanten från ytterbacksposition ger ofta motståndarförsvaren räknefelsvurpor och Pontus satte två mycket snygga fotbollsmål med en finess och teknik som de flesta backar borde avundas. Bra jobbat Pontus!

Nyköpings BIS Pontus Nordenberg gjorde både 2-0 och 3-0 mot IF Sylvia

Bissarnas taktik att vinna boll på egen planhalva för att sedan blixtrande snabbt ställa om var melodin denna gång. Och motståndaren for ner i samma fallgrop mer än en gång. Jag satte mig tillrätta bredvid Sylvia-målet inför andra halvleken men kan inte påstå att jag fick massor att fotografera under de avslutande 45 minuterna. Bissarna kom till avslut ungefär lika många gånger som bortalaget gjorde. Sylvia träffade stolpen en gång och Bissarna hade ett fräsande ribbskott. Andra halvleks tekniska nummer stod Oscar Karlsson för när han tunnlade en motståndarförsvarare nere i straffområdet men strax därefter fick Oscar syna det röda kortet efter att ha tryckt undan en motståndare i bröstet i samband med en frisparksavblåsning. Sorti för herr Karlsson.

Utvisad lommade Oscar Karlsson av plastgräset för denna gång

Farten och det höga tekniska kunnandet var min behållning efter denna match. Och hemmavinsten förstås. Väl emottagen av funktionärerna kände jag mig välkommen vilket också ska nämnas. Det blir egentligen allt för sällan som jag ser Bissarna men samtidigt vet jag ju att de får mycket uppmärksamhet även utan min inblandning.

Jag har sammanställt ett bildgalleri med drygt 200 bilder från lördagens match som du hittar HÄR >>>

Tack och lycka till i jakten på fortsatt division 1-kontrakt!

Pressat läge i sista omgången av herrsexan

I och med söndagens avslutande omgång av herrarnas division 6 Sydöstra är fotbollens distriktsserier på seniornivå färdigspelade för året. Synd, jag som tyckte att vi hade det så himla bra tillsammans. För oss i sydöstra delen av distriktet återstår några omgångar av Norrettan där Nyköpings BIS håller till samt ett spännande kvalspel för TVSK i gränslandet mellan division 3 och division 2. Möjligtvis rullar en eller annan ungdomsserie ännu ett tag men det är lite utanför min radar. Vinterdvalan är ett faktum och vore det inte för bandyn i Katrineholm skulle jag tvingas till ett fotoliv i det skeva och dunkla inomhusljuset under många månader framåt.

Dramatik på Hölö IP under söndagen då herrsexan avgjordes

Jag hade sorterat ut en på förhand gastkramande streckmatch i division 6 Sydöstras nedre region. Mina kompisar i Västerljungs IF, som jag besökte i försomras på charmant fina Norrbyvallen, stred med kniven mot strupen för att hänga kvar i division 6. Hölö-Mörkö IF tog denna iskalla oktobersöndag emot hemma på Hölö IP och förutsättningarna för matchen var tuffa. Båda lagen stod på 21 poäng, Hölö-Mörkö IF på rätt sida strecket tack vare bättre målskillnad medan Västerljungs IF befann sig på fel sida om strecket. Enda rätta för Västerljung var att gå för seger för att inte behöva förlita sig på resultatet i en annan match där lokalantagonisterna TVSK U var inblandade.

Om vi frös i nordanvindarna bredvid Hölö Idrottsplats denna söndag? Gissa!

Tillrest bortaklack med Västerljungssympatier men utan bengaler och ansiktsmasker

Det brukar sägas att om man vill se bra fotboll ska man se matcherna i slutet av säsongen då lagen är samtrimmade och spelarna förhoppningsvis i årets bästa form. Det gäller nog inte för ångestladdade måste-matcher. Att spela avspänt och med glädje är nog väldigt svårt när man har en haubitsmynning laddad med nedflyttningskrut framför ögonen.

Domartrion Yousuf Naqqar med assisterande Karl Youssef och Daniel Izgin hade en del att stå i

Först och främst vill jag ge domarna lite cred efter matchen. Den hade kunnat vara mycket hetare och fulare än den blev och jag tycker domarinsatsen balanserade upp tillställningen på ett bra sätt. Några gula kort och även ett rött (direktutvisning som jag återkommer till) men ingen spelare tuggade fradga eller tappade det fullständigt. Gott så.

Hölö-Mörkö IF gör sig redo att gå ut till en avgörande match på Hölö IP den 6/10 -19

Västerljungs IF samlar ihop sig inför den toksvåra uppgiften i sista omgången mot Hölö-Mörkö IF

Det var med få undantag endast ett lag vid rodret under första halvleken. Hemmalaget tog tämligen omgående tag i taktpinnen och de dikterade villkoren ute på planen. När väl det första målet kom dröjde det endast sekunder innan nästa nätrassel kom. I 33:e minuten gör Jakub Lorenc sitt första mål för dagen på en av många hörnor som Hölö-Mörkö skakade fram i första halvleken. Strax därefter gjorde Andreas Lindgren 2-0 för hemmalaget.

Blåklädda Hölö-Mörkö-spelaren Andreas Lindgren fixade 2-0 med 10 minuter kvar av första halvleken

Det blev ännu tydligare efter de två snabba målen vilket lag som ägde matchen. Västerljung fick inte grepp om händelserna och kunde inte heller etablera något långvarigt bollinnehav. Frågan var om de hade vad som krävdes för att äta sig in i matchen under andra halvleken?

En frisbee-jagande hund var utmärkt pausunderhållning på Hölö IP

Andra halvleken började utan att avslöja några större förändringar i styrkeförhållandena lagen emellan. Möjligtvis var hemmaspelarna inte lika ivriga att stöta framåt medan gästerna successivt blev något mer desperata i sina aktioner. Det var trots allt inte riktigt farligt framför Victor Prytz i Hölö-Mörkö-målet. Inte förrän efter 20 minuter då Västerljungsspelaren Rickard Brodin sticker på en boll som sveper in mot hemmalagets straffområde och olycklige målvakten Victor Prytz kommer fel in i situationen och träffar enbart motståndare, ingen boll. Pang bom, frilägesutvisning och straff. Ett långt protestsamtal med domaren följde men i mina ögon var det inte mycket att snacka om. Målvaktsbyte följde och Eric Söderström kröp in i målet och målvaktströjan för att börja med att försöka rädda straffen som brorsan Johan Söderström skulle slå för Västerljungs IF. Den sistnämnde vann den fighten och matchen i matchen.

Straffsituationen där Victor Prytz krockar med Rickard Brodin

Johan Söderström satte straffen och reducerade till 2-1

Plötsligt hade Västerljung fått kontakt i matchen och deras tuppkammar växte. Gästerna radade dock inte upp målchanser trots att de var en man mer på planen och minuterna gick. Oavgjort var inget alternativ (även om vi med facit i handen vet att det hade kunnat rädda dem från platsen under det förbaskade strecket) och fler mål krävdes. Slutligen kom det och kvitteringen till 2-2 gjordes av Andreas Kristiansson på hörna. Taggade jubel och peppande vrål hördes från det svartblåa gänget. Tid för målet matchminut 85. Större mirakel har onekligen hänt inom sportens förtrollade värld. Skulle ytterligare ett mål vara möjligt för Västerljungs IF?

Galet nöjde Andreas Kristiansson på väg att resa sig upp efter kvitteringen till 2-2

Det kom ett mål till i denna turboladdade tillställning. Det gjordes i 89:e minuten och var en snygg aktion av Jakub Lorenc. Du kanske kommer ihåg honom som matchens förste målskytt?! 3-2 till Hölö-Mörkö IF och summan av kardemumman är att jag tycker de vann tämligen välförtjänt. Mestadels spelade de ihop till sin seger i första halvleken då de var tydligt bättre än sin motståndare.

Jakub Lorenc jublar efter sitt segermål som fastställde slutresultatet till 3-2

Det är givetvis tungt att torska i denna typ av måste-matcher. En degradering är inte heller särskilt inspirerande. Västerljungs IF spelade ifjol i division 7 men som tvåor i serien erbjöds de en friplats till årets division 6. Nu får de dra till med klassikern "Vi är tillbaka!" när de återvänder till division 7.

En tung stund efter slutsignalen för Tommie Lagerman och hans lagkamrater i Västerljungs IF

För mig återstår det endast att gratulera Hölö-Mörkö IF till den bibehållna division 6-platsen. Och Västerljungs IF återser jag förhoppningsvis kommande säsong på Norrbyvallen när något av distriktets övriga division 7-lag kommer på besök. Mitt arv efter denna match blir ett bildgalleri med 240 bilder som du hittar HÄR >>>

Nu måste jag ge mig ut på jakt efter en ny kamera, min "sportkamera" är på väg att dra sina sista suckar och det var nog ganska turbetonat att den höll ihop under helgens rugby- och fotbollsfotografering. Wish me luck!

Over and out