Så långt bort men ändå så nära

Fjärran från tätort och stress ligger natursköna Dambroängen i utkanten av Ålbergas samhälle. Långt söderut i Södermanland och vägen dit kantades denna afton av Kiladalens nyskördade sädesfält och de höjder man måste ta sig över för att nå anläggningen många borde avundas. På hemvägen efter match denna sagolikt fina augustikväll tänkte jag på hur avlägset det kändes men ändå så geografiskt nära.

Ålbergas Angelika Karlsson skjuter här 1-0 till hemmalaget i 33:dje minuten.

Nog med poetiska och filosofiska grubblerier! Det spelades ju match också. Ålberga GIF huserar sedan 2010 i Östergötlands 7-mannaserie där man denna afton hade att ta sig an sin närmaste konkurrent Kvarsebo IK. Lagen fightas om andraplatsen efter överlägsna Åtvidabergs FF B. Inför ett 35-tal i publiken (varav en tredjedel var barn i yngre ålder) bjöds det på mer kamp än skönspel på den finaste fotbollsgräsyta jag skådat på många år.

Anläggningen vid Dambroängen är imponerande och ligger naturskönt.

Ålberga kom till spel med 11 tjejer och Kvarsebo hade med sig 9 spelare. Och för den som inte har järnkoll på 7-mannareglerna spelas det 2 x 30 minuter i detta sammanhang. I och med att matchen var att betrakta som ett derby förväntade sig i alla fall undertecknad att det skulle vara tätt, tufft och emellanåt lite hetsigt men av den varan syntes inte allt för mycket.

Kvarsebos Malin Palmgren leder den interna skytteligan överlägset. Ikväll blev det dock inget mål.

Första halvlek slutade 0-0 och gästande Kvarsebo hade ett litet spelövertag. Ålberga skrapade trots detta fram flest hörnor. Under pausvilan hördes framförallt spelande tränaren Gunilla Nordenberg mana på sina tjejer med uppmaningen att alla skulle tända till ordentligt inför andra halvlek. Gunillas ord verkade ha betydelse då det endast gick 3 minuter innan lagkaptenen Angelika Karlsson sköt in 1-0 efter en retur på eget skott.

Ålbergas tränartrio Gunilla Nordenberg, Anita "Kalle" Jonasson och Janne "Kumo" Johansson.

Stärkta av sitt mål hade sedan hemmalaget initativet i matchen tills det återstod ca 10 minuter. Fram tills dess tycktes det som om Ålberga hade mer ork än sin motståndare (fler avbytare kan ha spelat in här) men sista 10 minuterna tog Kvarsebo över helt och hållet. Ivrigt påhejade med tips och goda råd från hemmapubliken lyckades Ålberga-damerna mestadels genom idoga rensningar framför eget straffområde freda sitt mål och vinna matchen med 1-0.

Ålbergas målvakt Amanda Lund fick hålla nollan inför hemmapubliken.

Det finns en del små noteringar från matchen:
* "Jag orkar inte så långt. Jag är TRÖTT!" hördes från Gunilla vid en av insparkarna i slutet av matchen.
* "Bra domar'n, du va' inte SÅ oduglig" hördes från en av Kvarsebo-anhängarna efter matchen. Det mottogs med ett garv och sades med en stor glimt i ögat!
* Det var i stort sett tomt på läktarplatserna vid ena långsidan. Jag förstod varför när jag i halvtidsvilan stod där och insåg att jag var enda offret för traktens alla myggor...
* Det råder en familjär stämning på Dambroängen. Här påminns man om vikten av att samlas runt någonting, gemenskapen och föreningslivets värde!




På vägen hem insåg jag att om du någon gång tappar tron på fotbollens innersta väsen rekommenderas varmt ett besök på Dambroängen när Ålbergas damlag är där.