En kulen natt, natt, natt

Rosvalla en sen tisdagskväll. Min ena dotter tränar med Hargs damer till klockan 22. För många av er som läser denna blogg är det svårt att sätta sig in i hur det är att vara fotbollsförälder eftersom ni fortfarande är oförskämt unga, fortfarande aktiva spelare och därmed ivrigt sysselsatta med den aktivitet ni deltar i. Men för andra av er läsare är det ett välbekant tidsfördriv som fotbollsföräldern ägnar sig åt.

Jag måste erkänna att jag under åren som ledare var mer engagerad i ledarrollen än föräldrarollen (trots att äldsta dottern spelade i det lag jag var ledare i.) Men genom det egna engagemanget var det liksom aldrig något problem att flera gånger i veckan fara runt på träningar och matcher. Nu när jag "bara" skjutsar till träning (och sitter av tid under träningarna) eller sätter mig på publikplats under matcherna känner jag mig mer och mer som en av alla "vanliga" fotbollsföräldrar. Men oj, oj, oj vad vi behövs! Först och främst för att ge våra barn ett sunt stöd i idrottsutövandet men också för att med våra frivilliga insatser hjälpa idrottsklubbarna i bibehållandet av det ideella och unika i svenskt idrottsliv.

Jag ska ärligt erkänna en sak. När jag ger mig iväg för att titta på fotbollsmatcher där jag numera inte är fotbollsförälder utan snarare endast är hobbyfotograf och bloggare har jag förbaskat roligt. Jag kan, fri från ledarengagemang eller föräldrakänslor, helt koncentrera mig på matchen och spelarnas förehavanden där ute på planen. Och det räcker väldigt långt!

Jag väntar ännu en stund här på Rosvalla innan kvällens träning är slut och resan hem kan påbörjas. Det går i alla fall ingen nöd på mig.