I min ungdom...

...spelades det boll på Tunaborgens gräsmatta i Buskhyttan. Det görs inte längre. Jag var 15 år och som fotbollsspelare helt oskolad när en klasskamrat drog med mig till träningarna med Buskhyttans SK:s seniorlag (något ungdomslag fanns inte.) Och åtskilliga var de gånger jag trampade på min cykel mellan hemmet i Bränn-Ekeby och fotbollsplanen som nu endast är ett minne blott.


När jag tisdagen den 31/7 2012 passerade Tunaborgen efter ett fotografiskt besök vid bronsåldersgravarna i Västra Kovik kunde jag inte hålla mig från att svänga in vid idrottsplatsen. Det borde jag kanske låtit bli och istället levt på över 30 år gamla minnen...

Tunaborgens skyltar välkomnar oss fortfarande.

Den gamla tennisbanan i Buskhyttan har gjort sitt.

Del av byggnaden nere vid idrottsplatsen i Buskhyttan.

Kiosken står där och väntar på kön till kaffe och korv i den paus som nu pågått i evigheter.

Med nästan nyslaget hö tar sig inte fotbollsplanen i Buskhyttan upp på topplistorna över finaste anläggningarna längre.

Om Buskhyttans SK finns inte mycket att hitta på nätet. Jag hittade spår av det senaste fotbollsäventyret för klubben då bl.a. Henrik Björnfot var involverad i att väcka liv i ett lag i Buskhyttans namn. Och ett korplag har tydligen funnits för inte allt för länge sedan.


"Färskaste" klubbsidan kommer du till genom att klicka HÄR.
Korplagets sida på laget.se hittar du HÄR.
Vad skriver Wikipedia om Buskhyttan? Klicka HÄR så får du veta. (Notera att klubben nämns lite längre ner i texten.)


Inte mycket damfotboll i detta inlägg men lite nostalgi och gamla minnen. Det kan man kosta på sig ibland.