Nyköpings Damfotboll på Road Trip

Tisdagskvällen gav möjlighet till en svängom i den sörmländska sommargrönskan. Division 4-match för IK Tuns andralag på den inbjudande Skärlagsvallen i Trosa mot Trosa-Vagnhärad DFF. Najs.

Lika insprängd i grönskan finns både skylten och fotbollsplanen.

Och hade jag planerat min matchbevakning bättre kunde jag t.o.m. ordnat övernattning i en av stugorna som ligger precis bredvid planen.

Stugor som hyrs ut bl.a. i samband med träningsläger.

Precis som jag skrev om den 13/3 i ett inlägg är Trosa-Vagnhärad DFF en modernare version av TrosaVagnhärads Damlag och Team Rosa SK. Vi kan kalla det version 2.0. Visst kände jag igen de flesta av tjejerna som spelade igår i ett cool svart matchställ med guldsiffror på ryggen!

Skärlagsvallen ja, det var ett tag sedan jag var där och då var det som ledare för ett flicklag. Omringat av villor i ett lummigt område och med de största tekniska zoner jag någonsin sett. Avbytarbänkarnas avlägsna placering från sidlinjen gör dessa zoner lika gränslösa som Atlanten, eller åtminstone som barnpoolen på Hjortensbergsbadet...) Hur som helst gick det att köpa fenomenalt god korv i kiosken och därmed var min middag räddad igår.

Man får skicka bud genom den tekniska zonen om meddelandet ska nå fram!

De drygt 60 som tagit sig till Skärlagsvallen fick se en bra, jämn och tajt division 4-match igår. IK Tun 2 levererar verkligen i år och hemmlaget Trosa-Vagnhärad DFF bjöd sannerligen upp de också. Båda lagen har en positiv blandning mellan rutin och ungdomlig entusiasm men med något mer plus för rutin och erfarenhet från spel högre upp än division 4 hos IK Tun.

Det tog en stund innan matchen satte sig och den började med mycket kamp och inte så långa bollinnehav för något av lagen. Efter ungefär en kvart var hemmalaget snubblande nära ett ledningsmål efter en dubbelchans. Men det var gästerna som tryckte in första bollen genom Mimmi Andersson. Glad som en lärka blev hon!

IK Tuns Mimmi Andersson har precis gjort första målet för kvällen.

10 minuter efter matchens första mål kom kvitteringen. Och det var hemmalagets Cornelia Jansson som stod för den.

Trosa-Vagnhärad DFF:s Cornelia Jansson kvitterade till 1-1.

Ytterligare 10 minuter senare och psykologiskt lägligt för Tun någon minut innan pausvilan gjorde Angelica Karlsson 1-2. En situation utanför straffområdet gjorde att hemmalagets målvakt kom på mellanhand och Angelica kunde på väldigt långt håll placera in bollen i ett övergivet mål.

Visst blev hon också glad, IK Tuns Angelica Karlsson (till höger i bild.)

I halvtid var det bara att konstatera att det varit en jämn första halva av matchen med ett bortalag som kändes något jämnare i sin prestation. Grundspelet sitter verkligen hos Tuns andralag i år, till skillnad mot fjolårets darrigare insatser.

10 minuter in i andra halvlek presenterade sig Trosa-Vagnhärad DFF:s Maja Lindell med besked då hon iskallt rullade in 2-2. Hon har klös i sitt agerande, den tjejen, blixtrande emellanåt och kul att se på topp i hemmalaget.

Maja Lindell kvitterade till 2-2 för Trosa-Vagnhärad DFF.

När vi kommit till mitten av andra halvlek skrev jag i min anteckningsbok att matchen stod och vägde och att det lag som var hungrigast skulle kunna avgöra till sin fördel. Knappt hade bläcket hunnit torka innan en uppenbart superhungrig Rebecka Törnberg för IK Tun 2 gjorde en soloräd på vänsterkanten och Kurre-Hamrin-likt drog in bollen i nätmaskorna. Riktigt snyggt mål måste tilläggas.

Rebecka Törnberg blev väldigt glad för sitt mål fram till 2-3.

Trots hög intensitet från hemmalaget i slutet av matchen nådde de aldrig någon kvittering utan matchen slutade 2-3. En detalj som i alla fall jag tror störde hemmalagets chanser i andra halvlek var skadan på skickliga playmakern Linn Karlsson som fick utgå skadad tidigt i andra halvlek. Hur som helst fick ett nöjt IK Tun 2 sjunga sin segersång samlade i den ocean-lika tekniska zonen vid bortalagets avbytarbås. Nöjda spelare men också ett belåtet tränarpar för Tun.

IK Tuns tränare Anders Petersson och Tomas By spanar i motljuset.

Det tycks mig lite märkligt. Några av hemmalagets spelare verkar av någon anledning gilla att ställa sig i en frisparksmur. Precis som ifjol när jag såg Team Rosa på Enstaberga IP så uppvisar de breda leenden, jag t.o.m. skratt, då de ges chansen att mura. Var och en blir förvisso salig på sin tro...

Det är kul med mur.

I IK Tun dök det upp ett par för mig nya ansikten. Inlånade från klubbens äldsta flicklag gavs Zabine Svensson och Maja Larsson speltid i andra halvlek.

IK Tuns Zabine Svensson.

IK Tuns Maja Larsson.

Det har blivit en ganska lång text med många bilder denna gång. Och jag kan gissa att Trosa-Vagnhärad DFF gärna sett ett referat med mer text utifrån deras perspektiv men jag har dem inte riktigt under luppen på samma sätt som IK Tun. Samtidigt vill jag tacka för vänligt bemötande och trevliga ordväxlingar under gårdagen!

Ett avslutande betyg ska jag klämma i med.

Fyra Fotbollslasse går till...

Jag skrev efterhand ner namn på spelare i IK Tun som jag tyckte utmärkte sig genom bra insatser. Listan blev så lång så jag vill inte undanta någon denna gång utan låter lagkapten Maria Hagfalk Woss representera hela laget som ska ta åt sig äran.

Maria Hagfalk Woss och hela IK Tun får Fyra Fotbollslasse för insatsen.

Du hittar 35 bilder från matchen i bildgalleriet.