Fotbollens själ funnen på Norrbyvallen

Jag är sällan på de stora idrottsarrangemangen eller sportscenerna. Internationell klubbfotboll har för mig blivit spektakel och cirkus där den med mest pengar allt som oftast drar längsta strået. Några gånger under åren som sportbloggande fotograf har jag bevakat arrangemang på nationell nivå. Med ett fåtal boxningsgalor inräknade bland erfarenheterna har även internationell nivå funnits framför mina ögon. Vad som får mina klockor att klämta, mitt hjärta att bli varmt och mitt sinne att smälta är istället de där gångerna när det är genuint, äkta, ärligt och jordnära. Det som har störst chans att ge mig feeling är lokal sport.

En division 6-match på Norrbyvallen mellan Västerljungs IF och Nävekvarns GoIF ska inte underskattas

Vi är många som bottnar i fotbollen. En sport som funnits sedan allt var svartvitt och runstenar restes. Nåja. Fotbollsspelare har det funnits många av och det är, trots en mörknande framtid, fortfarande många som ägnar sin fritid åt att utöva denna sport. Fotboll som lagsport tar fram det bästa av individen men drar också fram det vi inte har anledning att vara stolta över. Fotboll är en folksport med spridning till minsta landsvägskorsning i vårt avlånga land.

På Norrbyvallen står tiden stilla

Jag kan plocka fram några fotbollsmatcher under mina 9 år som bloggare då jag uppnått nirvana. Eller i alla fall skådat idrottens sanna själ i vitögat. När atmosfären på någon av våra lokala arenor i takt med spelarnas ansträngningar nått en samklang, en resonans som hittar hela vägen in under skinnet. Kanske har spelet varit skit, det är inte vad som är viktigast i sammanhanget, utan det som räknas i min bok är att hjärtat finns med i ansträngningarna. Att det lyser igenom att de ute på planen älskar vad de håller på med.

Den här skylten väcker så många frågor för mig som kommit till Norrbyvallen för första gången

Norrbyvallens omklädningsrum, klubbhuset (?) och kiosken

Kanske tycker du att det är märkligt att jag söker upp en obskyr division 6-match på vischan för att genomföra en bevakning. Att den bara berör de 22 spelarna plus några avbytare, ett par hårt prövade tränare, två slitna materialare, en kiosktant och några träsmakshärdade åskådare. Se det då inte enbart som en sportbevakning, välj perspektivet att det är en kulturgärning jag bidrar med. Fotboll ÄR kultur. Fotbollens själ står att finna i myllan på en maskrostäckt fotbollsplan i Västerljung.

Avbytarbåsen vid Norrbyvallens planer får tummen upp från bloggaren!

Som flicklagsledare, fotbollsförälder och damfotbolls-hangaround har jag varit kors och tvärs i distriktet sedan 2003. Många fotbollsanläggningar har jag sett men långt ifrån alla. Runavallen (Runtuna IK:s plan) upptäckte jag inte förrän alldeles nyligen. Där det inte funnits flicklag i modern tid har jag troligtvis inte varit. Norrbyvallen, Västerljungs IF:s tillhåll i världen, är ännu ett exempel på plats där mina fötter inte har trampat. En vit fläck på kartan. Ja, hela Västerljung har varit ett outforskat område för min del. Mina hoods är söderort (söder om Nyköping alltså) och vad som finns norr om centralorten är jag inte lika säker på.

Infarten mot Västerljung är en aning märklig. Sopbehållare och en skylt som välkomnar till Trosa.

Kyrkan i Västerljung och ...

... skateboardrampen vid skolan, det är väl ungefär vad orten har att visa upp utöver Norrbyvallen förstås.

Västerljung, en lugn och stilla plats.

Om jag avtvingas att nämna en enda person som jag förknippar med Västerljung så är det Johan Karlsson. Den sympatiska f.d. sportreportern på Södermanlands Nyheter som numera styr och ställer på tidningen ÖSP. Då som nu är han Västerljungs IF trogen, då som nu hyllar han med säkerhet alla rödhåriga fotbollsspelare av någon anledning.

Johan Karlsson, i egen hög person

Norrbyvallen tog alltså emot med öppna armar under söndagskvällen den 26:e maj. En på vissa håll fräsch och uppdaterad anläggning men riktade man blicken åt andra håll var den som en bedagad dam med sina personliga småskavanker. Precis som det ska vara. Ute på planen tog sig division 6-nykomlingarna Västerljungs IF (de slutade 2:a i herrsjuan ifjol) an gästande Tunabergarna Nävekvarns GoIF (som kom på en sjundeplats i fjolårets div 6-serie). Det kom att bli en underhållande, trevlig match som varierade i lika stor grad som försommarvädret denna afton.

Hemmalaget Västerljungs IF laddar för match

Huvuddomare Mattias Karlsson med assisterande domarna Denis Mustafic och Emir Arnautovic

Att det var tabellens topp (Nävekvarn) mot botten (Västerljung) var ingen självklar slutsats efter de första 20 minuterna. Hemmalaget öppnade optimistiskt. Kanske är resultatet av försäsongsträningen mätbar i matchminuter och i så fall blir det bakläxa till grabbarna i Västerljungs IF. De var också bäst direkt i inledningen av andra halvleken, efter den uppenbart välbehövliga pausvilan. Lagen mätte sina krafter, prickade målramarna vid något tillfälle men något mål noterades inte efter de första 45 minuterna. Det som däremot utkristalliserade sig för mig var att Nävekvarns GoIF var ett snäppet mer spelande lag medan Västerljungs IF i större utsträckning förlitade sig på det fysiska närkampsspelet. Ibland var det lite otajmat från båda lagen men det måste det få vara på division 6-nivå! Humöret bland spelarna var ändå gott och en urskuldande klapp på axeln delades ut i all vänlighet efter en smäll.

Publiken trivdes på Norrbyvallen när solen tittade fram (trots ihärdig blåst)

Det var i andra halvleken det blev dags att ta fram anteckningsboken för att plita ner mål. Efter en storartad insats längst vänsterkanten av Nävekvarns Johan Hagberg serverades lagkamraten Simon Karlsson ett läge han inte kunde bränna och 0-1 noterades i 62:a minuten. Samme Simon Karlsson kom loss i 81:a minuten och vinklade in 0-2. Saken klar? Ja och nej, Västerljung gjorde verkligen vad de kunde för att skapa tryck men särskilt farligt blev det aldrig. De fick dock ett tröstmål, som dock kom för sent för att påverka matchutgången, då Fredrik Lexell knoppade in en hörna på stopptid. 1-2 och de båda lagen befäste sina positioner i var sin ände av tabellen.

Nävekvarns Simon Karlsson blev stor matchvinnare med sina båda mål

Västerljungs IF:s Fredrik Leksell reducerade till 1-2 på stopptid

En division 6-match i femte omgången är inte mycket att yvas över. Ändå är den så viktig. Den är en del i den väv som utgör vår svenska fotboll. Varje träning, varje match, varje bortaresa, varje laguttagning, varje kokt korv, varje gummirakande av duschgolven är en del av något som är större än summan av delarnas enskilda värde. Jag tackar ödmjukast för upplevelsen och önskar båda lagen stort lycka till i den fortsatta jakten uppåt och framåt. Som bevis för min upplevelse lämnar jag efter mig ett bildgalleri med 230 bilder som du hittar HÄR>>> (Jag fick fotofeeling ...)


Mot nya äventyr och upplevelser!