Öst mot väst på Djulö IP

Numera är det få idrottsevenemang som jag åker till med förväntansfullt pirr i magen. Det händer förvisso då och då, även med fotbollsmatcher, men då måste det vara något utöver det vanliga. När jag t.ex. var på Norrbyvallen för första gången för några veckor sedan hände det. Men varje gång jag sätter mig i bilen för att åka och bevaka en rugbymatch har jag den där känslan av att det är något extraordinärt jag ska få uppleva. Och hittills har jag inte blivit besviken.

Regional rugbymatch mellan East och West på Djulö IP under lördagen

Jag kan ärligt konstatera att jag inte känner till kontexten för den regionala rugbymatch som spelades på Djulö IP utanför Katrineholm under lördagseftermiddagen. De båda lagen som möttes i denna 15-mannamatch kom från ett flertal klubbar på väst- respektive ostkusten. Och lite däremellan. Varför de möttes? Hur ofta de möts? Frågor som i skrivande stund är obesvarade. Men kul var det.

Efter regionsmatchen rådde synkroniserad kamratskap mellan de båda lagens samtliga spelare

Rugbyfamiljen i Sverige är nog inte större än att de flesta spelare känner till varandra. Allra mest gäller detta förmodligen de kvinnliga rugbyspelarna. För mig var denna match också den första 15-mannamatchen jag sett med damspelare. Ändå kände jag igen flera av dem från tidigare 7-mannamatcher som jag sett. Och några klubbar är dominanta i de olika landsdelarna.

Katrineholms kommuns kioskvagn brukar oftast stå på Backavallen under bandy- eller fotbollsmatcher

I lag East (eller "East Coast Barbarians" som de kallade sig själva på laguppställningen) återfanns spelare från Stockholm Berserkers, Stockholm Exiles, Uppsala Rugby, Södertälje Rugbyklubb, Linköpings Rugby och The Mamas.

Lag East den 6/7 -19

I lag West kom spelarna från Vänersborgs Rugbyklubb, Göteborg Rugbyförening, Borås Rugby samt Karlstads Rugbyklubb. Det är ju trots allt hyfsat mycket västerut, åtminstone för mig som står i Stigtomta och tittar i geografin efter väderstrecken.

Lag West den 6/7 -19

Det blev en match som dominerades av West som redan från första stund tog kommandot. De gjorde sina försök och ledde med ganska trygga 19-0 efter första halvleken. Nu ligger det inte i generna hos en rugbyspelare att ge upp och lag East hade uppenbarligen ett bra peptalk i pausvilan. Ungefär samtidigt som jag tryckte i mig två korv med bröd från den utrullade kioskvagnen med IK Tuns damfotbollsspelare som utsmyckning på fasaden.

Och naturligtvis regnade det under första halvleken

Med nya krafter och förhoppningsfulla hjärtan bankande i bröstkorgarna klev East ut och började andra halvleken alldeles förträffligt mycket bättre än vad de visade i första halvleken. Ett försök kom också helt logiskt. Det blev dock en väckarklocka för West som replikerade och tog sig själva i kragarna och de tuffade på och gick ifrån till 33-5. I sista sekunderna kom dock ännu ett försök från lag East som snyggade till siffrorna (och förmodligen skänktes sparken) vilket gjorde att slutresultatet skrevs till 33-12 till lag West.

Rugbyhund vid sidlinjen på Djulö IP

Rugby är en böljande sport som inte bara rör sig i planens längdriktning utan även från kant till kant. För mig som fotograferar är det självklart trevligt de få gånger under en match som spelet hamnar vid den sidlinje som jag är placerad vid. Det är dessutom så att 15-mannavarianten är en aning grötig och det är en ynnest att få rena händelser där endast någon enstaka spelare kan isoleras i kamerans sökare. Jag har gjort vad jag har kunnat och knåpat ihop ett bildgalleri med drygt 190 bilder som du hittar HÄR >>>

Jag tackar tjejerna för en trevlig match och önskar alla spelare stort lycka till i sina respektive klubbar!