Sommarrugby på Skarpnäcksfältet

Det händer något när rugbyspelare samlas inför en match eller turnering. Mer än i någon annan sport som jag har bevakat förefaller det som att rugbyn förbrödrar. Kanske beror det på att det inte finns jättemånga utövare i vårt land. Kanske beror det på att många inom den svenska rugbyn har sina rötter någonstans ute i den stora världen. Men allra mest tror jag att det beror på att utövarna på något sätt delar upplevelsen av en match, en glädje över att genomföra den både tillsammans och med varandra som motståndare. Som i all idrott är självklart resultatet något man fokuserar på men banne mig om inte insatserna och upplevelsen värderas högre än utgången av en match eller en turnering. Typ "vi gjorde det tillsammans och vi överlevde".

Jag försöker att gräva vidare för att bättre förstå rugbyns kemi, värderingar och kultur.

Kombination av en förskräckligt osmickrande men ändå underhållande rugbybild 

Rugbyturneringen Stockholm Tens & Touch är något av en happening med internationella inslag som arrangeras av Stockholm Exiles. Herrklassens och turneringens start skedde 1993 för att året efter kompletteras även med en damklass. Det handlar uppenbarligen inte vara om rugby utan även om umgänge och party där arrangören ansträngt sig för att få till ett schema från fredag kväll (innan tävlingsstarten) till söndag kväll (efter tävlingens avslutning). Läs gärna mer om tidigare deltagare och segrare här.

Helgens tävlingsarena, Skarpnäcksfälten, där Stockholm 10's avgjordes

Nu är inte detta en mingel- och partyblogg. Och jag är inte något vidare på mingelfotografering (gudarna ska veta att jag på uppmaning har försökt vid ett par tillfällen men fått grav klåda och utslag av detta). Vad rugbyspelarna gjort utanför tävlingsschemat är något som slingrat sig förbi mina kameror. Jag begrep knappt vad det var jag såg på Skarpnäcksfältets rugbyplan under lördagens gruppspel. Rugby-reglerna blir mer och mer bekanta, lagen och spelarna likaså, men när vissa spelare dyker upp i flera olika lag under pågående tävling brister det hos mig. Av många anledningar.

Publiken bestod mestadels av andra deltagare som för stunden inte spelade match

När jag försöker lära mig känna igen lag och spelare blir det komplicerat då spelarna hjälper till i andra lag än "sitt eget". Nu tyder det trots allt på stor generositet och välvilja och dylika tilltag uppmuntrar jag (trots att effekten leder till mental förvirring). Vad som däremot blir nästintill obegripligt är att det finns människor, hur vältränade de än må vara, som tycker att de kan hoppa in och dubblera när termometern kliver upp över 30-strecket. I rugby, av alla sporter. Det är liksom inte en mild smekning mot kinden av en havsbris, här handlar det om full combat-mode.

Chansen till skugga bestod av ett enda enormt moder-träd (refererar till filmen Avatar)

Nödvändig och återkommande vattenpåfyllning

Det lockar mig inte (mer än i undantagsfall) att åka upp till Stockholm men lördagen den 27:e juli var jag ändå beredd att göra ett sådant undantag. Jag, min bil och dess navigeringssystem tog oss tillsammans helskinnade genom Årstatunneln och fram till Skarpnäcksfälten där tävlingsstarten var klockan 10.00. En plåtflaska med vatten var min livlina tillsammans med en fem år gammal strandhatt inhandlad i Kroatien. Solens obarmhärtiga strålar satte ändå sina spår och jag märker faktiskt på bilderna från en av mina kameror att den inte tålde värmen särskilt bra. Nu stod jag och utrustningen pall fram till ungefär klockan 15.30.

Premiär för mitt nya 400 mm-objektiv vid rugbyplanen

Under de timmar jag var på plats hann jag se 11 stycken gruppspelsmatcher i herr- och damklassen. De återstående 4 matcherna hade självklart varit skitkul att se men min hjärna var mjuk av värmen och det fanns inte mer att ge för undertecknad. Någon tid för att äta blir det inte när matcherna på spelschemat löser av varandra utan avbrott. Sedan hade jag ju en hemresa som krävde fokus och ork.

Bild på rugby-hund (känns som det behöver vara med i mitt blogginlägg)

Tävlingarna fortsatte under söndagen med slutspel och placeringsmatcher. I samma galna värme. För arrangörsklubben blev det succé, inte bara för arrangemanget, och Stockholm Exiles segrade i både herr- och damklassen. Herrarna besegrade Kew med 24-10 i sin final medan damerna slog till med en 24-5-seger över Södertälje. Av det jag såg under lördagen förvånade inte finalisterna överhuvudtaget men jag skulle ha haft svårt att tippa slutsegrarna. Hur som helst är det på plats att gratulera Stockholm Exiles för framgångarna!

Gulsvarta Stockholm Exiles tog hem sin klass ...

... vilket klubbens svartgula herrar också lyckades göra

Jag kan rekommendera arrangörens hemsida för den som vill gräva sig ner djupare i helgens resultat fram till finalerna. Du hittar resultatlistan HÄR >>>

Denna bloggtext är främst en mellanlandning i min ambition att sprida länkar till mina bildgallerier från lördagens gruppspel. Innan jag kommer in på den viktiga detaljen vill jag presentera en bild på en sport som jag aldrig trodde att jag skulle få se live. Under pågående rugbyturnering stövlade ett gäng killar förbi planen och upprättade sin utrustning på fältets bortre del. Mellan alla te-pauser så spelades det plötsligt cricket på Skarpnäcksfälten. Cool. Denna sport såg jag på TV när jag var på språkresa som 15-åring i England. Det betyder dels att sporten är väääldigt gammal men också att den har sitt ursprung i den anglosaxiska världen, precis som rugbyn.

Full fart på cricketplanen ...

Jag har delat in mina bilder från i lördags i tre olika album. Jag valde att dela upp materialet eftersom det blev så galet många bilder. Du hittar dem via länkarna här nedanför:
Stockholm 10's herrklassens gruppspel 2019-07-27
Stockholm 10's damklassens gruppspel 2019-07-27
Stockholm 10's diverse vid-sidan-om-bilder 2019-07-27

Jag tackar och bockar för en fantastiskt trevlig upplevelse!