Enduroeufori under Gotland Grand National

För tusentals enduroåkare är sista helgen i oktober synonymt med många nyanser av brunt. Deras kamp mot elementen följs med stort intresse av allt från riksmedia till anhöriga och motorsportintresserade. Jag tror nog även att den som i allmänhet inte är särskilt idrottsentusiastisk har stor behållning av att se detta skådespel.

Enduroåkare på väg in mot Myren

Gotland Grand National, förkortas GGN för den med ont om tid och slitage-noja för tangentbordet, sägs vara världens största endurotävling. Den avgörs på gotländska Tofta skjutfält under ett par intensiva dagar när hösten är halvvägs till vinter. Tävlingen är dessutom en del i Svenska Enduroklassiker där även Stångebroslaget och Ränneslättsloppet ingår.

Tofta skjutfält håller sällan öppet för civilister

Motorsport är verkligen för många sinnen; hörsel, syn, lukt. Nu kan jag konstatera att även smak ska läggas till dessa; smaken av lera. Motorcykelsport har jag endast i ringa omfattning bevakat genom åren och GGN liknar banne mig ingenting annat jag upplevt tidigare. Varken trialåkarna eller speedwayförarna har på samma brutala sätt blivit ett med naturen som enduroåkarna under GGN.

Kort uttryckt är enduro fränt på motorsportspråk.

I utgången av Hästskon prövas deltagarna i lervällingen

Varje år ställer sig ungefär 3000 deltagare på startlinjen. De delas in i många olika klasser och några av klasserna genomförs under fredagen. Eliten startar vid lunchtid på lördagen. Oavsett om du är motionär eller elit har du åtminstone tre timmars körning framför dig. Ett varv är ca 22 km och de vassaste åkarna i elitklassen hinner påbörja ett sjunde varv på dessa tre timmar. (Drygt tio tävlande i elitklassen samt en i motionsklassen körde runt ett sjunde varv detta år.) När tre timmar passerat kommer målflaggan upp för de som passerar målområdet.

Målflaggan signalerar att det är över för denna gång

På Gotland erbjöd fredagen riktigt uthärdligt väder. Sol, relativt varmt och därmed torra och stabila spår. Annat var det under lördagen som började med snett regn i de kulingstarka vindarna från Östersjön. Regnmängderna under natten till lördag hade fyllt upp hålorna och gjorde spåren såphala. Leran gjorde sig snart påmind och vid Hästskon växte lerdjupet till besvärande nivåer. Sånt suger på mer än ett sätt.

Under fredagens tävlingar var det "finåka" t.o.m. för en enhörning medan det ...

... under lördagen var en prövning i leran även för publiken

För mig som fotointresserad och för den som betraktar GGN ur ett åskådarperspektiv finns det många platser att ställa sig på längst den 22 km långa banan. Åkarna kommer dessutom i en strid ström under hela evenemanget. Man hittar parkeringar på några strategiska platser och det går till och med bussar inom området som publiken kan transportera sig i. Starten är en given upplevelse som man bör ta del av. Några minuter innan de olika klassernas starttid får motorerna varmköras men sista minuten innan start måste motorerna stängas av och det blir knäpptyst över det vidsträckta skjutfältet. Sedan brakar helvetet loss!

Starten är nog ett måste att se under GGN

Efter den långa startrakan smalnar spåret av i en S-kurva

När åkarna kommit ut ur S-kurvan har startfältet dragits ut en hel del

Det finns några åskådarplatser som arrangören tipsar publiken om. Förutom den mycket kända och omtalade Hästskon är Myren och Berget två ställen där man har bra överblick och får ta del av mycket action. För mig som fotograferade blev det några stopp längst spåret inne i skogen också. Oavsett vart man tänker ta sig är det nästan obligatoriskt med gummistövlar när man ska besöka Gotland Grand National som åskådare, underlagets beskaffenhet lämnar inte många andra alternativ.

Utsikt över Hästskon från toppen av backen under fredagseftermiddagen 

Under lördagen var det betydligt fler åskådare i backen vid Hästskon (trots vädret)

Som publik behöver man inte gå hungrig trots att man befinner sig på ett militärt skjutfält av det kargare slaget. Vid Hästskon, dit många söker sig för att se förarnas kamp mot leran, fanns kiosker med både korv och hamburgare. I depåområdet fanns också kioskförsäljning men även lite mer matiga alternativ på den del av området som även fylldes av utställare.

I kanten av det omfattande depåområdet fanns både mat och utställare

Nedanför höjden med utställare återfanns målområdet. Där är även elitåkarnas depå under tävlingen. I elitklassen är det två obligatoriska tankstopp (oavsett om man behöver tanka eller inte). I övrigt tillät man detta år att åkarna fick byta glasögon var och när de ville. En manöver som jag förstår till fullo.

Tankstopp under lördagseftermiddagens tävling

En klass som stack ut från de övriga var elmotorcykelklassen. Jodå, det var två anmälda ekipage och jag hann med nöd och näppe se en av dem i samband med ett batteribyte vid varvningen. Tydligen är det så att dessa hojars batterier räcker för ett 22 km-varv, därefter var de nödgade att skifta till ett uppladdat batteri.

Elmotorcyklarna var betydligt smäckrare än sina fossilbränsledrivna syskon

Ur ett lokalt Nyköpings-perspektiv kan konstateras att Nyköpings MS fanns representerade med ett drygt 20-tal åkare. Ingen av dem kom in på någon framskjutande plats (vad jag har kunnat se). Segrare i elitklassen på herrsidan blev Filip Bengtsson som egentligen är motocrossförare och stod för bedriften att vinna denna jättetävling som debutant. Kudos! I damernas elitklass kunde fjolårets segrarinna Hanna Berzelius göra om bedriften och försvara sin titel. Starkt jobbat!

I leran blev alla deltagare fort anonyma eftersom det inte gick att se ett enda spår av numren på åkare eller endurocyklar. Jag har helt enkelt inte riktigt koll på om jag lyckats fotografera någon av de åkare som hamnade på pallplats ...

Mitt sällskap på Gotland och under tävlingarna, Peter Sonander, fotade för Frilansfotograferna

I mina ögon är var och en av de som ställer sig på startlinjen i samband med GGN sanna hjältar. Mjölksyra, utmattade lårmuskler och darrigt kraftlösa armar är en del av utmaningen de behöver bemästra. Lersmaken i munnen samt stenskott både här och där tillhör uppenbarligen också menyn de måste tugga i sig.

Jag har sammanställt två bildgallerier från årets GGN. Jag kan se i bilderna att ju längre jag fotade desto bättre kläm fick jag på enduro som fotomotiv. Det är stora bildgallerier men ändå långt ifrån heltäckande vad gäller deltagare. Jag fotade den avslutande starten på fredagseftermiddagens samt lördagens tävlingar från morgon tills elitklassen varit ute några varv. Du kommer till gallerierna via nedanstående länkar:

Fredagen den 25/10 -19, 193 bilder
Lördagen den 26/10 -19, 292 bilder

Jag blev lite småkär i enduro i allmänhet och Gotland Grand National i synnerhet. Jag hoppas på återseende!