Mellandagsbandy i Katrineholm

Min personliga historik med bandyn är lika dyig, långgrund och ytlig som Strandstuguvikens badplats utanför Nyköping. Jag lägger mig platt, erkänner utan omsvep att jag inte sett någon bandymatch live förrän mitt första besök på Backavallen säsongen 2016/17. Självklart är jag oerhört medveten om bandyns kulturella betydelse, sportens tjusning och dess dramatiska tillbakagång bl.a. här i Södermanland. Jag minns otaliga TV-sändningar med en osynlig boll, Bempa, Pinnen och allt vad de kallades. (Otroligt nog är jag, trots uppnådd gubbålder, för ung för att ha varit med på Orvar Bergmarks tid ...)

Bandyportfölj på Backavallens betongläktare

Betänk att mitt Katrineholm Bandy-perspektiv är kort. Och någon eventuell storhetstid för bandyn i Katrineholm är utanför mitt blickfång. Jag följde dem under säsongen 2016/17 då de degraderades ur allsvenskan, jag såg dem spela sig genom en ganska medioker division 1-serie 2017/18 på en skridsko och sedan följde de upp avancemanget med att via kval 2018/19 hänga kvar i allsvenskan. Inte ens under årets premiärseger över IFK Kungälv fick jag se något som verkligen avslöjade vad de hade i bakfickan för säsongens allsvenska spel. Halva serien var avklarad i och med annandagsomgången och Katrineholm är ett av topplagen. Wow.

Katrineholms tränare Roger Carlsson är ett lyckosamt drag för bandyn på orten

Söndagen den 29/12 bjöd Katrineholm Bandy tillsammans med kommunen och sponsorerna till familjedag i bandyns tecken. För första gången på flera år hade inte KVBS glädjen att arrangera en klassisk annandagsmatch så de fick laborera med en mellandagsmatch istället. Upplagt för mycket folk under de lediga och lite slöa mellandagarna även om vädret var ofantligt icke-vinter-aktigt och rent av klipp totalt odugligt. Men hur familjevänligt skulle mötet ute på isen bli egentligen? Mina farhågor kom fullständigt på skam, gudskelov, trots de skarpa tongångarna efter annandagsmötet mellan Nässjö IF och Katrineholm Bandy. Jag har läst och lyssnat på utsagor från båda sidorna, vet vad jag tycker men lämnar detta utan fler kommentarer. Disciplinnämnden har sagt sitt och avstängningar samt skador fanns i bakvattnet och påverkade returmötet lagen emellan under söndagen.

Nässjö IF:s tillresta supportrar var hängivna och satte härlig färg på tillställningen

Även Katrineholms-klacken bjöd på inramning till den intressanta bandymatchen

Det har i efterhand gått att läsa att söndagens match bjöd på en dålig insats från Katrineholm. Samtidigt var nog inte Nässjö IF särskilt nöjda heller. Faktum är att jag läst flertalet recensioner efter Katrineholms matcher som hävdar att de spelat dåligt. Lik förbaskat har de vunnit huvuddelen av sina matcher och ligger tvåa i tabellen på samma poäng som serieledande Ljusdals BK. Jag minns ett referat där man vunnit och faktiskt hävdat att det kan ha varit den bästa insatsen någonsin. Hoppas det inträffar igen och att jag råkar vara på plats på Backavallen när det händer. För mig var det otroligt stor skillnad på lagets uppträdande och förmågor under söndagsmatchen (främst under andra halvan av matchen) jämfört med vad jag sett de senaste åren. Självförtroende? Absolut, både individuellt och kollektivt men säkert många andra orsaker också trots att truppen i stora delar är oförändrad.

Backavallen tog emot 1156 åskådare under söndagens match

Den rent bedrövliga inledningen på matchen för Katrineholm mot Nässjö fick mig att känna igen mig från de två matcher lagen emellan som jag tidigare sett (säsongen 2016/17 och 2018/19). Nässjö gled ifrån till 0-3 under de första 23 minuterna. Hemmalaget stod på hälarna, om man nu kan göra det i ett par skridskor, och såg loja och handlingsförlamade ut. Denna brist på geist har präglat tidigare möten då Nässjö vunnit stort. Det som hände under annandagen innevarande säsong var dock att Katrineholm vann med 7-4 och det kändes avlägset att de skulle skrapa ihop någon poäng denna gråmulna retursöndag. Om förhandssnacket och de irriterade känslorna mellan klubbarna efter annandagsmötet gett tändvätska åt något håll så var det uppenbarligen enbart Nässjö-spelarna som hinkat i sig av denna svårsmälta dryck.

Inledningsvis hade Nässjö IF som motståndare under kontroll på Backavallens mjuka is

Någonstans lyckades hemmalaget hitta syre och med halvtimmen spelad kunde de stoppa raset. En reducering till 1-3 i 34:e minuten av Robin Hellqvist följdes upp av ett minst lika viktigt Niklas Eriksson-mål fram till 2-3 i 45:e minuten.

Robin Hellqvist bidrog med mer än sitt reduceringsmål fram till 1-3

I halvtidspausen stod jag och kliade mig i huvudet och undrade hur i hela friden denna match skulle sluta. Nässjö hade så här långt varit det bättre laget men denna säsong har ju Katrineholm lyckats slå sig fram till bra resultat utan att spelet alltid stämt. Min grundtro tog dock fasta på vad som varit förr och därför var jag pessimistisk.

Charmigaste pausunderhållningen på Backavallens is!

När Nässjö IF prickade in 2-4 efter 10 minuter av den andra halvleken var det åter två mål upp för Katrineholm Värmbol BS (någon gång måste jag ju ange deras korrekta namn i bloggtexten). Det var inte vilket mål som helst utan en ärta från 30 meter rakt upp i klykan. Hemmalagets styrka denna säsong har dock varit anfallsspelet och målfabrikationen. Med Linus Doktare på skadelistan var det upp till Niklas Eriksson och de övriga att kliva fram. Och det gjordes. Reduceringen till 3-4 kom från Niklas Erikssons klubba i 64:e minuten.

Niklas Eriksson bombar in 3-4 mot Nässjö IF i andra halvleken

Nu var det tydligt att det var ett lag som jagade och ett lag som jagades. Mer och mer av skridskoåkningen, passningsspelet och kommandot tillhörde hemmalaget. Och kvitteringen kom slutligen i 71:a minuten då Eric Lisell hittar rätt. En lirare som syntes mycket i denna match och som i mina ögon var planens gigant. 4-4 skulle stå sig till matchens slut och på sätt och vis var nog båda lagen nöjda och missnöjda med det resultatet. Intressant.

Katrineholms Eric Lisell räddade poäng till sitt lag med kvitteringen till 4-4

Jag fick se Katrineholm Bandy ta poäng av Nässjö IF. Det har inte hänt tidigare. Jag har insett att det finns substans i bandyn i grannbyn, att de har byggt något robust som håller för påfrestningar även om spelet inte alltid stämmer.

I halvdunklet fick jag ihop något som kan likna ett bildgalleri och du hittar mina bilder HÄR >>>

Peace out