Mitt sportbevakningsår 2019

Att summera det lokala sportåret är en aning för svårt för mig att göra. Under ett kalenderår händer det otroligt mycket på alla tänkbara nivåer bland lagidrotterna och bland de individuella sporterna. Under 2019 fick jag dessutom fler önskemål om närvaro på än den ena, än den andra platsen vilket i slutänden blev till besvikelse hos framförallt ungdomsidrottarna. Det är helt enkelt så att sportbevakning är en hobby för mig och denna fritidssysselsättning tar troligtvis redan för mycket av min tid vilket även påverkar min närmaste omgivning.

2019 blev året då jag slöt en cirkel. När jag startade min sportblogg 2011 handlade den om vår lokala damfotboll. Mitt bloggande fortsatte hos Lokalsporten mellan hösten 2013 fram till hösten 2017. Under tiden hos Lokalsporten tog jag beslutet att bredda mitt bloggande utanför den relativt snäva damfotbollscirkeln. Jag vurmar fortfarande för damfotboll alla dagar i veckan men min nyfikenhet drev mig framåt och jag ville testa att fotografera fler sporter än bara fotboll. Tyvärr stannade Lokalsporten av och jag fick istället möjlighet att fortsätta mitt bloggande hos Södermanlands Nyheter. Efter tre större och långvariga störningar på tidningens bloggplattform fick jag nog (certifikat och domännamn som inte förnyades i tid och slutligen teknikmisslyckandet då Sörmlands Media införlivades i NTM) och i april 2019 dammade jag av min gamla damfotbollsblogg och gav den en ansiktslyftning som är bättre anpassad för min bredare bevakning.

Självklart saknar jag åren när Lokalsporten var som hetast. Jag saknar kontakterna med dem och det är delvis irreparabelt med tanke på Kalle Erikssons hädangång. Det var fantastiskt hedrande, spännande och inspirerande att få ha varit en del av Kalle Erikssons och Martin Brunelius projekt. Jag vill även påstå att lokaltidningens bloggplattform var utmärkt för att nå ut till läsare jag annars inte lyckats nå. SN-bloggarna blev dock lite styvmoderligt behandlade och med NTM som huvudägare blev de undanstuvade och bortglömda. Kontakterna med sportjournalisterna på SN värdesätter jag dock högt och jag hoppas självklart på fortsatt bra relation med dem.

Den uppmärksamhet som kan ges till lokala idrottsutövare är nästan uteslutande genom lokaltidningens försorg. Några av våra lag och individuella idrottare tävlar på så pass hög nivå att de har möjlighet att uppmärksammas i andra lokala mediakanaler eller t.o.m. i rikstäckande media. I övrigt räcker varken min eller Peter Sonanders tid till för att ge allt och alla plats i rampljuset. Det jag personligen tycker är extra roligt är de föreningar som faktiskt använder mina bilder i sina flöden och på deras hemsidor. (Min deal att bilderna får användas på föreningarnas eller utövarnas hemsidor och på deras kanaler i sociala medier utan kostnad är ändå att betrakta som generöst. Jag uppskattar dock att mitt namn eller "Fotbollslasse" anges när bilder publiceras.) Att vara aktiv i kommunikationen till sin publik och sina följare är något som belönar och som ska tas på största allvar av föreningarna (även om innehållet inte alls behöver vara superseriöst). Det kostar ingenting i kronor men kräver engagemang och tid, något som man bör bjuda på för att bibehålla och öka intresset från allmänheten.

De bevakningar jag har gjort de senaste åren har inte alltid varit med lokala lag eller utövare inblandade. Inom damfotbollen har jag följt bl.a. Eskilstuna Uniteds och Linköpings FC:s förehavanden under flera år. Min fascination för rugby har blivit "besvärande" påtaglig och då behöver jag åka utanför den lokala bubblan i sydöstra delen av Södermanland. Sent omsider har jag även fastnat för bandy, en sport som åtminstone tar mig till Katrineholm för att bevaka.

När jag tittar tillbaka på mitt sportbevakningsår 2019 så ser jag framförallt väldigt många fotbollsmatcher bland mapparna på hårddisken. Ett medvetet val, lite som att gå tillbaka till rötterna. I mitt lilla urval av bilder som avslutar denna årskrönika representeras alla bevakade fotbollsmatcher av endast en ynka bild. Jag har även tagit en genväg när jag klumpar ihop all motorsport under en och samma kategori, inte ett dugg rättvist egentligen. Det du ser här nedanför är en bild per sport som jag bevakat under 2019, ingen av bilderna är publicerad tidigare (men de kan vara från en serie av bilder där en snarlik bild varit mitt förstaval).

Katrineholms Bandy hade en kämpig återkomst till allsvenskan under säsongen 2018/19. De lyckades i alla fall hålla tillräckligt med lag bakom sig för att få chansen att via kvalspel hålla sig kvar på landets näst högsta nivå. Och det gjorde de med bravur vilket var urkul. Märkligt nog har de med ungefär samma trupp startat den allsvenska säsongen 2019/20 på ett strålande sätt och är ett topplag.

Katrineholm Bandy mot Nitro Nora BS den 10/3 -19 på Backavallen i Katrineholm

En sport som jag under förra vintern blev nyfiken på var basket. Och min närhet till Norrköping i samband med min tidigare anställning hos Datarådgivarna lockade in mig i Dolphins fålla. På herrsidan var de regerande svenska mästare. Herrlaget mäktade inte med att försvara sin SM-titel säsongen 2018/19 men icke desto mindre fick jag chansen att bevaka basket på högsta nivå. Klubbens rullstolsbasketlag hamnade också framför kameran och det var en upplevelse utöver det vanliga. Jag har mer att upptäcka och Dolphins damlag är närmast på tur.

Joakim Kjellbom, numera basketpensionär och legendar, i Dolphins match mot Borås Basket 12/4 -19

Nyköpings Frisksportklubb fick den stora äran att arrangera finalen av Swedish Beach Tour säsongen 2019. Naturligtvis var detta ingen slump utan de tidigare årens deltävlingsarrangemang inom beachvolleyboll belönade dem med detta uppdrag. Delvis uselt väder under den avslutande dagens finalspel kan ingen göra någonting åt. Nu verkar det som att andra arrangörsstäder får ta över stafettpinnen och vi får under 2020 inte se någon enorm sandlåda på Nyköpings stora torg.

Beachvolleybollspelaren Camilla Nilsson under tourfinalen i Nyköping 9/8 -19

Rosvallas anläggning kan man tycka och tänka mycket om. Utomhusplanerna kan jag omöjligen förlika mig med men inomhusfaciliteterna är fantastiska. Och de står sig uppenbarligen mycket bra i konkurrens med det mesta inom Sveriges gränser. Cheerleading-Sverige har definitivt fastnat för Rosvalla och under 2019 arrangerades bl.a. RM och SM, tävlingar med lokalt deltagande av Cheer Legacy. Cheerleading togs efter många års idogt arbete upp i RF-familjen, en enorm framgång och ett erkännande av denna sport som jag givetvis ger tummen upp för.

Cheer Legacy fanns representerade på Rosvallas tävlingsmatta den 19/5 -19

Nyköpings och Oxelösunds båda Pistolklubbar har etablerat sig som pålitliga arrangörer av tävlingar inom IPSC, eller dynamiskt skytte som vi kallar detta i Sverige. Runt höstens stortävling ONYX hade man även några stycken "ONYX Light". En nybliven dynamisk skytt drog min uppmärksamhet till skjutbanan vid Koxäng mer än någon annan skulle kunna göra. Erik Skoglund klarade de teoretiska och praktiska proven och tävlade under en s.k. prematch bland övriga funktionärer som dagen efter skulle jobba på årets stortävling.

Jonny Nordin pekar och analyserar Erik Skoglunds insats på en av stationerna vid Koxäng den 17/8 -19

Vår lokala fotboll upplevde som alla andra säsonger både framgångar och motgångar. Jag försökte vara både här och där men mestadels riktade jag mitt intresse på de lägre divisionerna. Den som följt mina förehavanden som Fotbollslasse under åren noterar säkerligen att jag bevakat IK Tuns damlag mer än någonsin tidigare. Detta har att göra med att en av döttrarna numera ingår i den stora damtrupp som klubben håller sig med. Lovisa följde med tillsammans med många andra tjejer då Stigtomta IF:s F02-04-lag hastigt och mindre lustigt tvingades lägga ner verksamheten i april. Att som f.d. ledare få se tjejerna ta klivet till seniorspel kändes angeläget, naturligtvis.

Årets mest genuina fotbollsupplevelse var när Västerljungs IF tog emot Nävekvarns GoIF den 26/5

En sport som jag varit angelägen om under flera år är futsal. IFK Nyköping har på herrsidan tidigare gjort satsningar men säsongen 2019/20 är det IK Tuns damer som valt att anmäla sig till RFL. I konkurrens med några andra lag, huvudsakligen från Östergötland, kämpar man om en plats till ett kommande SM-slutspel. Futsal är publikfriande och riktigt roligt att titta på. Tuns damer ser dock detta som ett roligt komplement och de specialtränar inte futsal. De är ändå framgångsrika men man märker att deras motståndare i gruppspelet är betydligt mer futsal-drivna.

IK Tuns nyförvärv Amanda Johansson i duell med en Vetlanda United-spelare den 8/12 -19

En annan väldigt publikfriande sport är handbollen. IFK Nyköpings handbollsherrar tog sig inför säsongen 2018/19 äntligen tillbaka till division 1-nivån där jag tycker att de hör hemma. Som minst. Kamratföreningen fostrar framgångsrikt och kontinuerligt fram nya spelare och det hedrar dem. Jag lider dock av att det ännu inte återuppstått något damlag hos IFK. För att vara en inomhussport är handbollen riktigt kul att fotografera även om det inte blivit så mycket av den varan detta kalenderår för min del.

En galen match mot HK Eskil den 8/2 -19 finns fortfarande på mina näthinnor

Onyx verksamhet är bred och berör många i sydöstra Södermanland. I konkurrens med "uppkomlingarna" FBC Nyköping tävlar de om publikens gunst. Spetsen finns allra mest i Onyx herrlag som spelar i allsvenskan. Innebandy är bland det knepigaste jag kan tänka mig att fota men jag tog chansen när Onyx kvalspelade till SSL mot Warberg där dock gästerna var vassast och sedermera tog sig till SSL tillsammans med Visby.

Viktor Palm och Onyx kvalade mot Warbergs IC, här en bild från Rosvalla den 27/3 -19

Ishockey och Fotbollslasse är ett oheligt giftermål. Det är en sport som jag med stort intresse följde under mina yngre år men som med tiden fick mindre och mindre "speltid" i mitt medvetande. Gripens raketfärd genom divisionerna blev dokumenterad men det var egentligen en slump. Numera försöker jag följa Nyköpings SK och deras förehavanden i division 1 men jag vill även ge lite tid till Gnesta IK som kämpar på snäppet under Nyköpings hockeykrigare. En mer udda förfrågan tog mig till Rosvallas stora ishall i juli (!) då Atlantic Hockey Advising arrangerade en turnering av lättsammare karaktär. Hur skönt var det inte att komma undan den kvava och tryckande sommarhettan för några timmar?!

I slutet av jul kämpade några hockeylag på Rosvallas is när Atlantic Hockey Advisning bjöd in 

Under en vecka i juli arrangerade Nyköpings Kanotklubb kanot-SM. Vi har ju en kanotanläggning i stadsfjärden med internationella ambitioner som dock sprack eftersom vågskvalpet inte riktigt höll måttet. Myllret, folklivet, energin och pulsen nere vid Vattensportens hus och de kringliggande gräsytorna var härligt att ta del av. Jag åkte till bryggorna ett par mornar i rad på min semester och var ivrig att testa mitt nyinköpta 400 mm-objektiv. Hur det gick i tävlingarna tog jag nog inte riktigt reda på utan var mest nöjd med att solen sken och att några kanotister fastnade på bild.

Kanot-SM i kanot sommaren 2019 i Nyköpings KK:s regi

SMK Nyköpings arbete har jag beundrat under flera år. Varje tävling, oavsett magnitud, kräver mängder av ideella insatser. När rallytävlingen Gästabudstrofén denna sommar fick SM-status blev det en extraordinär prövning. Hela industriområdet kring Sunlight fylldes av vassa rallybilar och specialsträckorna var intressanta, vackra och fräna. Det tar tid att bevaka rallytävlingar och jag fotade hela startfältet på två av specialsträckorna. Det blev även ett par besök på Björshultsbanan för folkrace respektive sprintserien men det får stå tillbaka för årets höjdpunkt Gästabudstrofén.

Fredagskvällen den 14/6 klev jag ut i spenaten vid Björksund för att bevaka SS1 av Gästabudstrofén

Ursäkta alla fotbollsspelare men om jag idag tvingades välja en enda sport att bevaka skulle det bli rugby. Sverige är ingen världsnation inom rugby men det spelar liksom ingen roll. Denna höst arrangerades rugby-VM och jag såg med stora ögon på flera av de TV-sända matcherna. Inom framförallt fotbollen har jag tvingats vänja mig vid att se herrspelare åma sig eller gå bärsärk för minsta dutt, något som rugbyn är befriad ifrån. Ärlighet. Ni kan inte ana så befriande det är att se. Mitt intresse för rugby fick mig till och med att köra upp till Skarpnäcksfälten i Stockholm (trots att jag inte är ett dugg pigg på att köra bil i storstan). En helg i slutet av juli arrangeras Stockholm 10s som är en välbesökt och populär tävling bland landets alla rugbyspelare. Vilken tävlingsdag jag fick ta del av!

Rugby på Skarpnäcksfälten den 27/7 då Stockholm 10s rullade igång

På många sätt har 2019 varit ett bra sportår att bevaka. Jag känner att jag fått delge er bloggföljare många härliga tävlingar. Mitt sportfotointresse har fått mig att investera i en hel del fotoutrustning som förhoppningsvis bidragit till intressanta bilder. Ett undantag där jag helt skjutit under radarn hos alla bloggbesökare är de två tävlingsdagar och åtskilliga timmar jag spenderade med att bevaka endurotävlingen Gotland Grand National. Knappt en enda sidbesökare och ett otroligt svalt intresse (trots att jag själv tyckte att jag lyckades ta en hel del riktigt vassa bilder). Men kanske är undantaget en bekräftelse på att det är den lokala idrotten som väcker mest intresse och känslor. Igenkänning.

Jag tackar för året som har gått och hoppas på ett fortsatt förtroende hos alla lokala idrottsutövare även kommande år.

Gott nytt decennium!