Ett arrangemang som ligger mig alldeles extra nära om hjärtat är Stigtomta IF:s fotbollsskola. Jag har skrivit om den några gånger tidigare men i denna blogg är det nog så långt tillbaka som 2012 då jag skrev ett par inlägg. Lokalsportens och SN:s bloggar är ju borta från internet sedan några år tillbaka.
Mina fyra döttrar har alla varit deltagare och sedan provat på att vara ledare i fotbollsskolan. (Fyran gör detta år sitt första år som ledare.) Själv har jag under några år hjälpt till med arrangemanget. Nu är det några år sedan jag bidrog med något vettigt i detta sammanhang, min kvarvarande insats har stannat vid att jag fotograferat och delat bilderna med idrottsföreningen.
Full fart bland de yngsta grabbarna |
Fotbollsskolorna i Stigtomta IF:s regi hade sin start 2004 och då som i så många andra fall var det Kjell Larsson som var initiativtagare. I år är ingenting längre sig likt i Stigtomta IF eftersom Kjell hastigt gick bort dagarna innan jul 2020. Saknaden är stor, tomrummet som Kjell lämnat efter sig är omöjligt att fylla. När årets fotbollsskola inleddes söndagen den 8/8 inleddes den med några ord till Kjells minne.
Stigtomta IP fylls av deltagare, ledare och anhöriga en vecka per år |
Fjolårets fotbollsskola ställdes in p.g.a. pandemin. Detta år valde föreningen att senarelägga sitt arrangemang till slutet av sommarlovet med förhoppningar att restriktionerna skulle lätta. Ett klokt val och nu gavs max 80 deltagare chansen att vara med (mot normala 90-105 deltagare).
En spännande gäst fick alla deltagare att sätta sig ner inför ett världsrekordförsök |
Fotbollsskolans första kväll innehöll en spännande gäst som var på plats för att sätta ett nytt världsrekord i bolljonglering. Tomas Lundman var på besök under fotbollsskolan redan för 10 år sedan och nu var det alltså dags igen.
Tomas Lundman, bolljonglör och bolltrollare |
Innan världsrekordförsöket i liggande bolljonglering gick Tomas och hans sidekick runt bland deltagargrupperna för att låta alla prova olika bollbalansövningar.
Balansera en boll kan göras på många olika sätt. Tydligen. |
Ett rekord för Guinness Rekordbok kräver en hel del förberedelser och dokumentation. Insatsen ska kunna verifieras på olika sätt och där halkade även jag in på ett bananskal med mina kryckor men framförallt med mina kameror. Två fotbollsdomare behövde också närvara vilket föreningen ordnade fram tillsammans med en officiell tidtagare.
Isak Björkeng var en av domarna som engagerats för att verifiera världsrekordet |
Världsrekordet som jagades var Tomas eget sedan tidigare och gick alltså ut på att jonglera en fotboll med fötterna i ryggläge. Detta behövde göras i drygt 15,5 minuter för att skriva in ett nytt rekord i Guinness Rekordbok. Ackompanjerad av musik och åskådarnas applåder tog Tomas kontrollerat sig fram till ett nytt rekord.
Världsrekord i bolljonglering på Stigtomta IP av Tomas Lundman |
När rekordet var säkrat fanns utrymme för lite uppvisning och Tomas visade upp sina konster innan även några frivilliga deltagare fick visa upp vad de lärt sig tidigare under kvällen. Parallellt med detta tittade jag ängsligt upp mot orosmolnen (eller om det var åskmolnen) som västerifrån kom onödigt nära innan de fortsatte norrut.
Tomas visade prov på boll- och balanssinne |
Åskmoln som trots allt höll sig på behörigt avstånd |
Tomas Lundmans sista insats kan ha varit den mest krävande. Autografer skulle skrivas och kön ringlande lång över Stigtomta IP:s nyklippta gräs. Parallellt med detta fick deltagarna gruppvis gå upp mot kiosken för att få korv med bröd samt en Festis. Så kan en första dag på en fotbollsskola i Stigtomta IF:s regi se ut.
Jag har satt samman ett bildgalleri som du kommer åt HÄR >>>
Du hittar även några bilder på Stigtomta IF:s hemsida >>>
Autograf på deltagartröja |
Jag avrundar med att konstatera att jag i början av juli borde ha skrivit en 10-årskrönika för denna blogg. Sommaren 2011 startade jag upp bloggen Nyköpings Damfotboll som sedemera flyttade till Lokalsporten, bytte till en bredare inriktning innan den hamnade hos Södermanlands Nyheter och slutligen kom tillbaka "hem" till denna bloggplats. Jag får se om jag skriver något sådant inlägg, just nu har jag en del att kämpa mot efter en höftledsoperation som ledde till komplikationer och därmed ett halvtaskigt hälsoläge i nuläget.
Jag vet inte hur de närmaste månaderna kommer att se ut. Jag kan inte utlova några matchbilder eller bloggtexter, det blir när det blir. Men jag vill åtminstone försöka mig på att titta på lite sport i väntan på bättre tider. Förhoppningsvis ses vi ute i verkligheten (om inte solen lyser för då får jag inte visa mig p.g.a. den förbaskade antibiotikan).