Krossen på Runavallen

Vem älskar inte kvällsmatcherna precis innan midsommar? Sedan många år tillbaka har jag upptäckt det magiska med dessa matcher. Det speciella ljuset och den stundande storhelgen lockar och pockar. Dagarna innan årets midsommarhelg fanns det flera matcher att välja på men p.g.a. jobb och egen träning blev det inte tid eller utrymme för mer än en matchbevakning. Att det råkade bli torsdagskvällens match på Runavallen mellan Runtuna IK och suveräna serieledarna Stallarholmens SK är antagligen det ena lagets spelare mer tacksamma över än de andra.

Runtunas Marcus Eriksson tar för sig mot Stallarholmens SK under torsdagskvällen

Tidigare i våras såg jag Runtuna möta IFK Nyköping i en DM-match som de röda förlorade med 0-4. Den matchen spelades på Rosvallas plastunderlag. Men det är ju så mycket roligare, trivsammare och behagligare för alla sinnen att se våra lokala lag i sina naturliga habitat. Där de kan varenda grop och tuva på sina egna gräsplaner. Där de kissat bakom varje träd och buske sedan barnsben. Runavallen utgör inget undantag, tvärtom, eftersom det är en plan med en speciell karaktär. Frånsett en kortsida är planen inringad av skog och här blandas stortallar med urbergets framstickande delar.

Runtuna IK:s Axel Vejdal i målartagen i slutet av matchen

Jag åkte till och från Runtuna med tårar i ögonen längst den smala och ringlande vägen från Stigtomta via den där jäkla Råby-bron. Om tårarna kom sig av det andlöst vackra sörmländska landskapet i midsommartid eller om det berodde på ett akut gräspollenallergitillstånd får vi nog aldrig veta. Det jag däremot visste var att inga förväntningar låg på Runtuna IK i mötet mot Stallarholmens SK. Runtuna hade ju två rejäla bottennapp i de senaste matcherna som de förlorat mot bottenlag i division 5-tabellen medan Stallarholmen radat upp segrar och såg ruggigt svåra ut. Något annat är tre poäng med i sporttrunkarna upp till norra delen av distriktet var inte att vänta.

Glatt, glatt, glatt hos Runtuna. Tungt, tungt, tungt hos bortalaget.

Det saknades enligt uppgifter flertalet startspelare i båda lagen. Och med tanke på slutresultatet måste de som saknades i Stallarholmen vara gjorda av ett alldeles särskilt exklusivt träslag. Kanske var det början av matchen som knäckte gästerna och att det rann iväg på slutet kanske berodde på att Stallis tvingades spela med en man kort efter ett rött kort när det återstod en halvtimme. Eller annars handlade det om den mentala delen som spökade för det ena laget medan den var som testosteron-dynamit hos det andra laget. Jag vet verkligen inte men det är ju denna oförutsägbarhet som är så förbaskat härlig med sport.

Slutsiffrorna i denna osannolika tillställning skrevs till 9-2. De som kom 20 minuter för sent till matchstarten hade då missat fyra hemmamål samt ett mål av gästerna. I slutet av den första halvleken, som för övrigt slutade 6-1, kostade Runtuna på sig att bränna en straff. I andra halvlek fick vi vänta i en halvtimme innan lagen började göra mål igen. Ja, detta är sannerligen en match att minnas för Runtuna IK och en match att glömma illa kvickt för Stallarholmens SK och deras många gästande åskådare.

Runtunas mål gjordes av Marcus Eriksson (4 stycken!), Axel Vejdal (2 st), Viktor Zorondo Solverbern, Linus Stenberg samt Anders Jernér. Och jag lider med domartrion som inte bara hade alla dessa mål att notera utan även en hel drös med gula kort att rapportera varav alla utom ett tilldelades det gästande laget (som uppenbarligen inte var i balans och kunde fokusera på rätt saker ju längre matchen led).

Du som vill se bilder från denna match hittar mitt stora bildgalleri via den här länken >>>

Med förvåning lämnade jag Runavallen för att lugnt och ordnat fira midsommar hemma i Stigtomta. Förvåningen gällde inte bara matchresultatet utan täckte även in det faktum att jag inte blev översköljd av ett ösregn trots att jag var på Runavallen och synen av Pontus Holmströms inhopp i slutet av matchen.

Runtunas div 4-herrar förlorade med tennissiffror

Fjolårets besök vid Runavallen för att se Runtuna IK spela fotboll i herrfyran kostade mig lite drygt 2500 kronor. Ett lika plötsligt som oförutspått skyfall blev mer än vad min kameras display klarade av. Jag minns också att jag aldrig varit så glad för stols- och rattvärmen i bilen som under hemresan och då ska ändå påtalas att det fortfarande var augusti. Att det skulle bli ett liknande scenarie denna septemberlördag fanns ju inte på kartan, eller ...?

Uppenbarligen regnar det alltid i Runtuna!

Jag hastade från Krikonbacken och dammatchen mellan Hargs BK och Gnesta FF under lördagslunchen. Inte sjutton hann jag fram i tid till Runtuna IK:s matchstart i division 4-mötet mot gästande Eskilstunalaget Triangelns IK. Ungefär klockan 15.15 var jag redo att börja fota på Runavallen och då stod det redan 0-1. Övrig publik hade sedan länge bänkat sig runt tajta men supermysiga Runavallen. Publikplatserna runt Runavallen är en historia för sig och det borde banne mig skrivas en separat text om detta av någon mer initierad än undertecknad.

Delvis inne i barrskogen satt några av fotbollsåskådarna på lördagseftermiddagen

Runtuna IK spelar i division 4 sedan urminnes tider. Och de har en imponerande förmåga att hänga kvar även om de vissa säsonger har spelat med kniven mot strupen in i det sista. Innevarande säsong har inbringat tillräckligt med poäng för att undvika nedflyttningsångest. I division 4 sladdar just nu Ärla IF och Nykvarns SK och med endast tre kvarvarande omgångar är det "bara" Oxelösunds IK som teoretiskt skulle kunna bli omsprungna av laget närmast under strecket. I toppen av tabellen återfinns IK Viljan som leder med 5 poäng tillgodo på jagande Malmköpings IF.

Säsongens tränarkonstellation i Runtuna består av Magnus Lundqvist och Niklas Gauffin

Triangelns IK har efter lördagens seger över Runtuna IK skrapat ihop 15 poäng mer än vad Runtuna lyckats med hittills. Det är ner än en nyansskillnad vad gäller styrkeförhållandena lagen emellan. Och det tyckte jag mig märka under de 75 minuter jag såg av lagens möte på Runavallen. Dessutom har Triangelns herrlag till denna säsong hittat en matchtröja som avslöjar att de definitivt inte är ett lag som använder kardborreskor. De har knappförsedda pikétröjor med krage.

Trinkans tvåmålsskytt Andreas Wisén med knappförsedd tröja

Under den kvarvarande halvtimmen av första halvleken fick jag se ett hemmalag som förvisso försökte och även lyckades etablera anfallsfotboll till och från . Men jag såg också ett ruskigt välspelande bortalag som tog sig ur trängda lägen och var sylvassa framåt tack vare one touch-spel och mycket rörelse. 0-1 redan i första minuten följdes upp av både 0-2 och 0-3 innan halvtidsvilan.

Regnbågstonad himmel över bygden

I andra halvlek kom Runtuna ut med gott mod och positiva vibbar. De började riktigt bra och det gav också en välförtjänt reducering. 1-3 tillkom i matchminut 52, målskytt Johnny Dahl. Nu hade gästerna svar att ge och de gjorde både 1-4 och 1-5 innan sista fjärdedelen av matchen återstod. Med envishet och en kampmoral som inte lät sig nedslås reducerade dock hemmalaget både en och två gånger. Dagens Runtuna-målskytt var Johnny Dahl som lyckades hålla krutet torrt trots andra halvleks förbaskade regnskur.

Johnny Dahl gjorde ett mer mål än han har "h" i sitt namn för Runtuna IK mot Triangelns IK

Sista ordet fick ändå gästerna som fastställde slutresultatet till 3-6 i sista ordinarie matchminuten. Utöver tidigare nämnda målskytt gjorde Robin Mellqvist tre mål och Gustav Flood ett mål för Triangeln. Ska man summera lagens insatser så var Triangeln övertygande säkra i framförallt första halvleken medan hemmalaget trots allt visade prov på sitt kunnande då de lyckades spela jämnt med gästerna i andra halvleken.

Jag avrundar med en bild på Runtuna IK:s Marcus Eriksson som efter en skadefylld och spolierad säsong ändå fick möjlighet att spela de avslutande 30 minuterna. Han kom in i regnet istället för Axel Eriksson och fick chansen att agera framför kameran när det det fortfarande regnade men solen bröt igenom och bjöd på ett intressant motljus för mig som satt och fotograferade.

Runtunas Marcus Eriksson spelade i en halvtimme och hann göra mycket offensiv nytta för sitt lag

Mitt 400 mm-objektiv var i tajtaste laget på den kompakta fotbollsplanen. Jag envisas dock med att använda gluggen i förhoppning att jag slutligen ska behärska det bättre och förstå i vilka situationer det passar som bäst. Du hittar mitt bildgalleri från matchen via den här länken >>>

Jag tackar för det som bjöds och önskar lagen lycka till i de avslutande omgångarna av årets division 4.