måndag 26 augusti 2019

Pliktskyldig seger för OIK mot tabelljumbon

Det känns på något märkligt sätt som att det är lite högtidligt att åka till Oxelösund för att bevaka fotboll. Kanske för att det inte händer särskilt ofta. Kanske för att mottagandet är bra och att människorna runt Oxelösunds IK har en välkomnande attityd.

Oxelösunds IK tog emot tabelljumbon Nykvarns SK hemma på Ramdalen under fredagskvällen

Jag satte upp en kort och snabb omröstning på Twitter där alternativen var att jag under fredagskvällen skulle åka till Ramdalen, Hyttvallen, Runavallen eller stanna hemma och packa inför helgens avskedsturné med Stigtomta IF:s nedlagda flicklag F02-04. Några svar hann komma in och de pekade på att jag borde stanna hemma och packa. Jag lyckades packa klart snabbare än beräknat och struntade därefter i att det uppenbarligen var mest populärt att jag INTE gjorde någon fotbollsbevakning.

Lockande kvällssol över Ramdalens plastgräs byttes ut mot ...
... mörk augustikväll och elbelysning

Det framgick av en nyhetsblänkare i lokaltidningen att Oxelösunds kommun har vikande siffror vad gäller innevånare. Det må så vara men jag uppfattar det definitivt inte som en avfolkningsbygd. Och stadens gulblå fotbollslag på herrsidan kämpar som tidigare kvar i division 4. Det ska de ha credit för, efter några glam- och glanssäsonger har de namnkunnigaste spelarna försvunnit men lik förbaskat mönstrar man ett manskap som kan leverera tillräckligt för att hanka sig fram i herrfyran.

Den gamla bandyläktaren hyste i fredags fler åskådare än vad som syns på denna bild

Det mesta var sig likt på Ramdalens IP men några betydande förändringar har också skett den senaste tiden. De gamla omklädningshusen är rivna och där står nu byggnader med betydligt högre standard. Sedan en kort tid tillbaka har arvet från bandyeran rivits då avbytarbåsen och det kombinerade skridskoslipartornet och speakerutrymmet var jämnat med marken. Jag tyckte mig också se att lamporna i belysningsstolparna var utbytta. Nu hjälpte inte det sistnämnda mig som fotograf när augustimörkret sänkte sig över konstgräset och sista kvarten av division 4-matchen fick bli ofotograferad eftersom ljuset inte dög för den typen av aktivitet.

Domartrion bestod av huvuddomaren Machael Yousif samt Yousuf Naqqar och Valentin Covalciuc

Bland de nutida Oxelösundslegendarerna som syntes på plats kan nämnas Pontus Holmström som numera titulerar sig tränare. Jag tror minsann att han har hoppat in och spelat vissa matcher denna säsong. (Han har i alla fall gjort två mål hittills enligt SöFF:s hemsida.) Och Richard Appelkvist Svensson verkar liksom aldrig sluta springa.

Pontus Holmström, tränare i Oxelösunds IK
Evighetsmaskinen Richard Appelkvist Svensson

Jag åkte till matcharenan med mitt fortfarande lite oprövade objektiv och nonchalant utelämnat anteckningsblock. Hur svårt kan det vara, liksom? Och jag tänker inte heller gå igenom matchhändelserna i detalj. Övergripande måste jag tyvärr hävda att det inte var någon vidare värst bra fotbollsmatch. Och båda lagen verkade föredra att spela bollen i luften istället för på marken. Det rivstartade trots allt med ett hemmamål i 5:e minuten och då tänkte i alla fall jag att gästande tabelljumbon Nykvarns SK skulle få en väldigt jobbig match. De ville annat och bevisade med sin kvittering i 8:e minuten att de inte skulle ge sig utan fight.

Nykvarns SK:s Oscar Fondelius kvitterar till 1-1

Efter den snabba repliken från gästerna hände inte mycket som potentiellt kunde leda till mål. Dock kommer ett psykologiskt viktigt mål för hemmalaget i 44:e minuten. Gött att gå till pausvila med ett nyligen fabricerat mål. Och när OIK sedan gjorde 3-1 efter fem minuter av andra halvleken såg jag att gästerna var ett slaget lag. Självförtroendet sprudlar inte om man ligger sist på två inspelade poäng och då är motgångar av denna karaktär extra tuffa. Ridå. Med lite mindre press på sina axlar kunde sedan hemmalaget spela ut en smula och göra både 4-1 och 5-1 innan matchen var till ända.

Tremålsskytt och nytillkommen till OIK-truppen; Zakariae Afarew
Tvåmålsskytten Hussein Hammad

En i slutänden tvärsäker hemmaseger som gav luft till laget närmast nedflyttningsstrecket för Oxelsöunds IK. De har nu 15 inspelade poäng och jagande Ärla IF har 7 poäng på lika många spelade matcher. Fem omgångar återstår.

Jag har samlat ihop drygt 170 bilder i ett bildgalleri som du hittar via den här länken >>>

Peace out

måndag 19 augusti 2019

ONYX 2019 - Lite bättre, snabbare och snyggare

Det krävs något alldeles extra. Något utöver det vanliga. Något extraordinärt. Men pistolklubbarna i Nyköping och Oxelösund har med gemensam ansträngning lyckats. De har satt Koxäng på kartan. Denna fläck på kartan, i utkanten av Nyköpings tätort, har dragit till sig Sverigeeliten i IPSC flera år i rad. Nu är det inte platsens oerhörda skönhet som är så betagande att den är omöjlig att motstå. Nej, det har med något annat att göra.


Pistolskytte

Gediget och hårt arbete från entusiastiska medlemmar i Nyköpings och Oxelösunds Pistolklubbar är en förklaring till att dynamiska skyttar vallfärdar till Koxäng. Förståelse för vad aktiva IPSC-skyttar vill få ut av en tävling är en annan. Utmanande och inspirerande stationer, ordning och reda, trivsel och god stämning är ytterligare exempel på vad våra lokala pistolklubbar erbjuder. År efter år.

Vallfärdandet till Koxäng innebar lapp på luckan vad gäller parkeringsplatser
Loungegrupp vid station 5 på Koxäng under helgens tävling

Söndagen den 18/8 avgjordes ONYX 2019. En tävling i dynamiskt skytte som får skyttar runt om i landet att sitta framför datorerna och invänta sekunden då anmälningstiden börjar. Det går fort och lätt att fylla startfältet på de maximala 104 deltagarna. Dagen innan huvudtävlingen arrangerades även en s.k. prematch som kunde ta emot max 56 startande. Denna gång kom 53 stycken (tre sena återbud, tyvärr). Allt som allt har 157 tävlande skyttar känt på Nyköpingsluften under helgen som passerat. Och under söndagen fanns runt 60-70 funktionärer på plats för att ge deltagarna en tävling att längta tillbaka till.

Och naturligtvis en dynamisk hund!

Engagemanget som krävs är nästan öronbedövande tydligt när ONYX ska genomföras. Det krävs väldigt mycket för att ro iland denna stortävling. Till årets arrangemang hade man piffat upp pistolskyttebanan vilket inneburit bl.a. schaktande av jord, förbättringar av skjutvallar, flyttande av containrar m.m. När jag var där i våras och bevakade en av ONYX Light-tävlingarna var det påbörjat men långt ifrån färdigt. Nu i helgen kunde man visa upp en helt annan standard på banan. Ännu återstår detaljer innan klubbmedlemmarna kan slå sig till ro men det ger ju ytterligare förbättringar till kommande stortävling, eller hur!?

Station 1 av totalt 8 stycken
Station 2 (foton tagna under lördagens prematch)
Station 3 (till vänster) och 4 (till höger och i bortre delen av bilden)
Bakom pall-loungegruppen ser du station 5
Station 6
Den omfattande 7:e stationen
Den 8:e och sista stationen som bjöd på Uppsala-specialaren ...
...tunn-puffning!

Jag har ingen erfarenhet av dynamiskt skytte utöver en handfull tävlingar som Nyköpings och Oxelösunds Pistolklubbar arrangerat de senaste åren. Jag kan se och höra om det är en driven skytt i Sverige-eliten som rör sig som en iller genom en station. Tempot i skotten, träffsäkerheten på plåtmålen, rörelsemönstret och lite annat avslöjar ganska tydligt vilken nivå en skytt håller.

Jag testade under lördagen att fota med en remotekamera

Det jag förundrats över när varje ONYX-tävling ägt rum har varit påhittigheten i hur stationerna utformats. Koxängs yta och skjutvallar är givetvis yttre ramar som man måste förhålla sig till. Men variationen i hur man planerat, ritat och slutligen ställt upp de orangefärgade skärmarna samt alla de olika typerna av mål som ska träffas är ingenting annat än fascinerande. Jag beundrar verkligen förmågorna som utövarna uppvisar och de behöver verkligen ha förmågan att fokusera när banan klaras av men det behövs också precision, kraft och en oerhörd snabbhet. Har man teflonminne får man öva upp sina minnesceller eftersom det är en nödvändighet inför varje station som ska skjutas.

På station 5 skulle två däck släpas fram längst marken ...
... vilket såg betydligt avigare ut för vänsterskyttarna

I startfälten under helgens prematch och huvudmatch fanns allt från de allra mest drivna skyttarna till de som måste betraktas som nybörjare. Jag var givetvis extra glad att under lördagen se Erik Skoglund, Nyköpings boxningsstolthet, skjuta men också att se honom ställa upp som funktionär på station 1 under söndagens huvudmatch.

Erik Skoglund gjorde sin andra tävling i IPSC under lördagens prematch

Det är för mig som ytligt bekant med dynamiskt skytte lite snårigt att reda ut alla klasser som ett startfält på drygt 150 personer innehåller. Oaktat alla divisioner så tror jag att Kalle Halvarsson kan sträcka på sig lite extra såsom den med bäst sammanlagt resultat av alla fullföljande deltagare. Bryter vi ner det såsom det borde göras finns många vinnare. Fö att bäst reda ut detta hänvisar jag till den officiella resultatlistan som du hittar HÄR >>>

Söndagens pizzakö innebar en välkommet avbrott i tävlingarna

Jag fotade under en och en halv timme på lördagen samt under fyra timmar på söndagsförmiddagen. Det har tyvärr inte inneburit att jag har en bild på var och en av deltagarna men ni som lyckats fastna på bild får väl känna er hedrade/utsatta/kränkta (välj vad som känns mest rätt för just dig). Du hittar mina två bildgallerier enligt länkarna här nedanför:

Och jag måste nog ge Jonny Nordin rätt i att det aldrig regnar när ONYX arrangeras. Han fick nästan rätt även i år, ni som var med i samband med prisutdelningen kan möjligtvis avslöja den absoluta sanningen ...

Tack för ännu en minnesvärd IPSC-tävling!

IK Tuns damer segrade utan att briljera

Fotbollsdamernas division 2-serie rullar oförtrutet vidare. Detta trots att det mer eller mindre är omöjligt att hitta denna regionala serie på Södermanlands Fotbollsförbunds hemsida. Gömd i rullgardinsmenyn efter förra vinterns ungdomsfutsalserier och bland träningsmatcher. Varför är det så, egentligen?

IK Tuns spjutspets Emmelie Jönsson mot försvarande Viljan-spelare

Jag har lovat mig själv att hålla mig mycket kortare i mina bloggtexter. Ska försöka infria löftet till mig själv när jag nu beskriver lördagens Södermanlandsderby i division 2 mellan IK Tun och gästande IK Viljan på Enstaberga IP. IK Tuns damer levererar hittills denna säsong en svårslagen produkt men det är inte alltid de briljerat. Poäng hämtas in oavsett motstånd, och det är givetvis en styrka.

Några av IK Tuns många ledare; Mia Johansson, Henrik Björnfot samt Andreas Pettersson

IK Viljan är inför denna säsong nykomlingar i division 2. En förening som jag haft kontakt med i egenskap av flicklagsledare under många år. De fostrar duktiga spelare, är i regel skitsvåra att göra mål på och kan stoltsera med att ha tidigare elitspelaren Sara Thunebro på sitt samvete. Numera är hon kopplad till damverksamheten i egenskap av fystränare. Cool.

Även IK Viljan har många ledare, till höger syns tränarna Henrik Wieweg och Nina Staaf

Hur tedde sig då denna division 2-match mellan lagen från toppen respektive botten av tabellen? Som jag antyder vann Tundamerna utan att glimra och gnistra. De gör det hårda jobbet på ett effektivt sätt men hade i lördags förtvivlat svårt att få ordning på de avgörande passningarna. Tålamod finns men oftast stannar den egenskapen i backlinjen, i övrigt blir det bollvinster som sedan inte riktigt förvaltas. Gästerna å sin sida har uppenbart svårt att göra mål. De verkar en aning uddlösa för division 2-nivån de befinner sig på.

Under delar av matchen fick vi kura ihop oss under paraplyer på Enstaberga IP

Hemmalaget dominerade matchen inledningsvis. Efter 16 minuter och några sekunder gör ändå gästerna första målet i samband med en hörna. Huruvida det var ett självmål eller inte ska jag låta vara oskrivet och i matchprotokollet står det att Viljans Linnéa Rohnström är målgöraren. Det räcker så.

IK Viljan tar ledningen i 17:e matchminuten i samband med en hörna

Tun-spelarna stressade inte upp sig utan jobbade vidare. Och utdelning skulle komma två gånger om innan första halvlek var till ända. Under dessa 45 minuter räknade jag ihop ett avslut från Viljan som Julia Svensson i Tunmålet fick plocka in i sina målvaktshandskar. Målvakterna i de båda lagen denna lördag var säkerligen de minst svettiga aktörerna ute på planen.

Fotbolls-boxer

I matchens 27:e minut kan Tuns Elin Edberg bredsida in kvitteringen fram till 1-1. Hemmalaget tar sedan ledningen genom Emmelie Jönsson som i 35:e minuten gör 2-1.

IK Tuns Elin Edberg kvitterade till 1-1 mot IK Viljan
Emmelie Jönsson gav Tun ledningen i slutet av första halvleken

Den andra halvleken innebar inte samma dominans från hemmalaget. Tun verkade ändå ha god kontroll på händelserna ute på planen och släppte inte till några riktigt farliga lägen. En frispark från långt håll seglade ner och träffade det bortre hörnet av målramen under slutet på matchen men i övrigt hade Julia Svensson i Tun-målet en tämligen bekväm tillvaro. Å andra sidan lyckades inte hemmalaget hota särskilt ofta heller. I samband med en fast situation fastställer mittbacken Hanna Lundmark slutresultatet till 3-1 i 62:a minuten.

IK Tuns Hanna Lundmark är en van målgörare trots hennes position i de bakre leden

Tun ägde mycket boll men kom inte runt på kanterna eller loss i mitten. Förvisso försvarade sig Viljan med många spelare men hemmalaget knöt inte upp några knutar denna gång. Tun varvade med en del spelarbyten och kunde bl.a. ge mittfältskrigaren Ebba Åkerman en del speltid i andra halvleken efter någon veckas skadekänningar.

Ute i högerkanten av bilden var de pigga och alerta ...

Om du på något sätt inte nöjer dig med mina ord som beskrivning av matchen så hittar du 199 bilder som kanske tillför ytterligare en dimension. Du kommer till bildgalleriet via DEN HÄR länken >>>

Jag önskar båda lagen stort lycka till i det fortsatta seriespelet!

onsdag 14 augusti 2019

DM-kvartsfinal i solnedgång

Under tisdagskvällen behövde jag sannerligen inte gå över ån efter vatten. Med några raska skutt (nåja) tog jag mig hemifrån till Stigtomta IP där det var finbesök för Stigtomtas fotbollsherrar. DM-spelandet får väl inte någon att gå upp i falsett men det puttrar på i bakgrunden av seriespelet. Efter en meriterande WO-seger för Stigtomta IF över Assyriska FF var det dags för kvartsfinalspel där serieledarna i division 3 kom på besök. Trosa Vagnhärad SK var givetvis storfavoriter i denna match och fick finna sig i att bli de som med stor sannolikhet skulle släcka Stigtomta-drömmarna om avancemang och i förlängningen spel ute i Europa. Hybris? Jajamen, någon alldeles vansinnigt.

Den som siktar högst vinner!

TVSK:s herrlag i division 3 är för mig ett stående dåligt samvete. Jag har i flera år tänkt åka till Häradsvallen för att titta till dem någon gång. Det är alldeles för länge sedan senast och jag tycker verkligen om Häradsvallen. Att nu se dem spela en bortamatch kunde kanske lindra mitt samvete en smula. Dock måste konstateras att det var ett får iklädd ulvkläder. Utan att ha järnkoll på division 3-truppen kan jag konstatera att man i DM-matchen ställde ett lag på planen med en hel del inslag av U-lagsspelare. Gott så.

Kamp och hårt slit präglade framförallt Stigtomta IF:s insats mot TVSK

När jag kom till idrottsplatsen ett par minuter före klockan 19.00 hade man redan spelat i 9-10 minuter. Tjuvstarten förde med sig att jag också missade gästernas första mål, det stod 0-1 på resultattavlan. Det var tydligen TVSK:s Timmy Österling som gjort mål i 8:e minuten.

Flagglinefadäs som jag inte fick visa eller skriva om. Så därför gör jag det.

Det publiken fick se under tisdagskvällen var ett hemmalag som spelade efter sina resurser. Hårt, bestämt och tufft. Och ett gästande lag som såg osynkat ut vilket inte alls är konstigt om de matchade en uppställning som inte var riktigt samspelt med spelare från dels div 3-gänget och dels från U-laget i div 6.

Bollen i huvudet hade gett en vanlig människa en skallfraktur. Marcus sköljde och körde vidare.

När första halvleken var färdigspelad stod det fortfarande 0-1 på resultattavlan. Och kexchokladen var slut i kiosken. Spelarna verkade trots allt trivas med kvällen, publiken måhända huttrade en aning men kan ändå inte ha haft särskilt mycket att klaga på (mer än den uteblivna kexchokladen).

Det var en sån där fotbollsfotokväll som händer allt för sällan

En uddamålsledning är inte mycket att sätta sin tilltro till. Även om man som TVSK har välmeriterade spelare att tillgå mot ett lag från ett par pinnhål nedåt i seriehierarkin. Att Stigtomta inte hade någon Mikael Hjelm eller Niklas Wennerberg på planen denna afton kan ha ställt till det. Laget skapade nämligen en hel del lägen men lyckades inte knacka in bollen i nätmaskorna.

Det var nära några gånger för Stigtomta IF mot TVSK under DM-kvartsfinalen

När gästernas tränarduo Jonatan Hansson och Fredrik Adolfsson tyckte att det fick vara nog bytte de in skyttekungen Marcus Björklund. Han behövde inte många minuter på planen förrän det stod 0-2. I 62:a minuten utökade gästerna därmed sin ledning och det var ju inte direkt orättvist även om hemmalaget och deras publik hoppats på något annat.

Trosa Vagnhärad SK:s Marcus Björklund, obeveklig.

Nu nöjde sig inte Trosa Vagnhärad SK-spelarna med detta utan Timmy Österling kunde fastställa slutresultatet 0-3 i 81:a minuten. Faktum var att Stigtomta IF ändå kämpade vidare och vaskade fram ett par riktigt kvalificerade chanser i matchens absoluta slutskede.

Timmy Österling gjorde 0-3 och domare Mattias Karlsson kontrollerade tröjnumret

För att spara på sin kanoniär till viktigare uppgifter i det spännande division 3-spelet byttes Marcus Björklund ut. Vem som kom in? Självklart assisterande tränaren Fredrik "Vecka" Adolfsson. Har man åkt till Stigtomta IP så vill man ju spela, det vet ju alla.

Marcus Björklund flyttar över kaptensbindeln till Fredrik Adolfssons arm

Denna tisdagskväll bjöd kanske inte på fotboll av världsklass. Hemmalaget förlorade men kan ändå vara nöjda med sin insats och gästerna gjorde sin plikt, fick matcha spelare i hetluften och har nu säkrat en semifinalmatch mot Södertälje FK. (Den andra semifinalen spelas mellan Nyköpings BIS och Värmbols FC.) Jag kunde njuta av en sommarkväll med varmt och inspirerande fotoljus och det är minsann inte det sämsta. Du hittar 177 bilder i mitt bildgalleri via denna länk >>> Och jag fortsätter träna med det nya objektivet som inbjuder till en skräckblandad förnöjsamhet.

Ha det!

måndag 12 augusti 2019

Tuns U-lag vann i återstarten av div 3

Så har det blivit dags för damlagen i division 3 att dra igång seriespelandet på nytt. Inte för att det har varit aktuellt med ett VM-uppehåll men lite gammeldags och hederlig sommarvila hör ju till. Tyvärr är årets division 3-serie tunn och inte blev det bättre när det nionde laget Södertälje FK/IFK Tumba FK drog sig ur före sommaren. 14 omgångar i distriktets högsta damserie är tyvärr alldeles för dåligt, och det oroar undertecknad.

IK Tun U:s Maja Larsson i duell mot BK Sports Camilla Lindskog på Enstaberga IP

Jag ska hålla mig ytterligt kort när jag nu redogör för söndagens division 3-match mellan IK Tun U och BK Sport på Enstaberga IP. Matchstarten klockan 11.00 påminner om en sådan där ungdomsmatchstarttid som förvisso ger fördelen att resten av dagen är disponibel för annat. Det var två välfyllda avbytarbås under denna match och det ska ses som positivt. För IK Tuns U-lag innebar detta säsongens 10:e match i en tabell som haltar betänkligt (t.ex. har IFK Nyköping endast spelat 6 matcher). Att Tun-tjejerna ligger tvåa och endast har en poäng upp till tätpositionen är därmed en sanning med modifikation. Just nu, i alla fall.

Domare för dagen var Admir Brkic

Matchen rivstartade. Ja, den började till och med tre minuter före utsatt tid. När jag plockade fram kameran ur bilens bagageutrymme gjorde Tun 1-0, i matchens första spelminut. Den förmodat glade målskytten var Line Höök. Jag kan ju inte annat än gissa att hon drog på mungiporna, jag stod ju med ändan mot planen och näsan i objektivfästet. När jag travat fram till planen och var på väg ner med den tidigare nämnda rumpan på min nya pall kvitterade Bahar Ghaderi för BK Sport till 1-1.

IK Tuns Line Höök inledde målskyttet mot BK Sport
Bahar Ghaderi kvitterade till 1-1 för BK Sport

En ganska öppen tillställning följde där förvisso hemmalaget var spelförande men också behäftade med problemet att spela sig ur press djupare ner på egen planhalva. Nu vilar inga ledsamheter i det gröna gänget och de ökade på till 2-1 och 3-1 genom Ellen Ivehammar och Alicia Kaski Karlsson i 11:e respektive 25:e minuten.

Ellen Ivehammar gjorde 2-1 i 11:e minuten
Alicia Kaski Karlsson utökade Tuns ledning till 3-1

Inte helt oförtjänt reducerade sedan BK Sport i 37:e minuten när Nina Smith gjorde gästernas andra mål. I halvtidspausen undrade man ju hur detta skulle sluta. Många mål och oavgjort kändes av trenden att döma mycket troligt.

BK Sports Nina Smith jublar efter sitt mål som innebar 3-2 på resultattavlan

I den andra halvleken fick gästerna en del att säga till om initialt men sedan tog hemmalaget över med tydlighet. BK Sport-spelarna såg faktiskt trötta ut relativt tidigt i den andra halvan av matchen. I 60:e minuten gör Line Höök sitt andra mål i matchen (grattis) och 72:a minuten fastställer Elin Svedling slutresultatet till 5-2. Inget direkt snack om matchutgången när Tun tog över så markant under andra halvleken.

Elin Svedling fastställde slutresultatet till 5-2 för IK Tun U

För några veckor sedan köpte jag ett nytt objektiv som jag tänkt använda bl.a. för fotbollsfotografering. På de Damallsvenska arenorna har det funkat bra men det var svårare på en något mindre yta. Jag behöver vänja mig och träna, träna, träna och jag hoppas du som bild-tittare kan ha överseende med detta. Ett bildgalleri med 140 bilder finns i alla fall även om inte bollen är med på så många rutor som jag skulle önska. Du hittar bildgalleriet HÄR >>>

Tack för denna gång!