KSK bjöd in till veteranfotboll i Duveholmshallen

Den som åker till Katrineholm bör lämpligen se till att göra sig fler ärenden när man ändå är där. Min Katrineholmslördag blev därför en fullmatad historia där jag efter min bandykontakt av tredje graden tog mig hela den långa vägen från Backavallen till Duveholmshallen. Fågelvägen inte längre än att man bör gå sträckan men med kameror och objektiv blev det en bilfärd där motorn knappt förstod att den någonsin hade varit igång.

I Duveholmshallen arrangerade Katrineholms SK en veterancup i fotboll för spelare med minst 35 årsringar. Tyvärr hade de fem lagen redan hunnit spela när jag kom till platsen vid 13-snåret. Tyvärr eftersom det har sitt pris som veteran att dra igång maskineriet och få hela skiten att hålla ihop. Muskler som en gång varit, ligament och fästen, skelett, hjärta och lungor där helheten inte är starkare än dess svagaste länk. Nåväl, det fanns fortfarande fem lag som ville kämpa om pokalen och det får väl ändå betraktas som positivt (både för självbilderna hos spelarna och för den enskilda cupens överlevnadschanser på sikt).

Veteranmatcher i Duveholmshallen den 18/3 -23

Det handlade om 7-mannafotboll i "stor" hall och matcherna var 25 minuter långa. Till cupen hade förutom arrangören Katrineholms SK även Gropptorps IF, Värmbols FC, Gropptorps IF och Nyköpings BIS anmält varsitt lag. Hur kul som helst även om jag måste erkänna att det för min del handlade om mest igenkänning bland spelarna i Bissarnas gäng.

Jovars, det var en hel del publik på läktarna i samband med veterancupen

Min ambition var att fota alla lag åtminstone en gång. Eftersom jag dessutom hade haft en tidig start på dagen för bandycupen skull så fanns inte heller någon stark längtan efter att dröja mig kvar för att se vilket lag som gick segrande ur de pulshöjande prövningarna. Nu vet jag att det är KSK som ska gratuleras men in i det sista hade i stort sett alla lag chansen att ta titeln eftersom det var jämnt och vinster varvades med förluster i en svårtippad mix. Nyköpings BIS seglade in på 2:a-platsen strax före Värmbols FC, följda av Björkvik och slutligen Gropptorp.

I den svinkalla bandyhallen gav min bästa kamera upp och jag fick göra så gott jag kunde med övrig utrustning som jag hade med mig. Mina 150 bilder från cupen hittar du HÄR >>>

Tack till alla veteraner (och domare) där ute på planen, det var definitivt värt ett besök under cupen!

Råby Skoog Cup 2023

Det dåliga samvetet sitter i sedan jag missade mellandagarnas bandycup i Katrineholm. Att jag då blev sjuk från jul till nyår var inte kul och ännu värre var det att det gick ut över en sportbevakning som jag lovat. För att råda bot på det dåliga samvetet tog jag chansen att åka till Kronfågel Arena under helgen den 18-19/3 då Katrineholm Bandy arrangerade Råby Skoog Cup för U12-lag. Min ambition var att se de fyra inledande matcherna för att på så sätt ha haft alla åtta deltagande lag framför kameran.

Lördagsunderhållning i bandyhallen, här ser vi Katrineholm Bandy mot Sandvikens AIK

Cupens åtta lag delades in i två grupper och de spelade 9-mannabandy. För många av deltagarna var det första kontakten med 9-mannaspel eftersom de har denna spelform framför sig kommande säsong. Matcherna spelades 2x20 minuter. Lördagens gruppspel följdes av slutspel under söndagen och i skrivande stund är det endast minuter kvar innan finalen ska avgöras. Dit tog sig Sandvikens AIK och IFK Vänersborg.

Örebro SK representerades på läktaren av några tappra supportrar och en lysande flagga

När jag har sett ungdomsbandy så slås jag över hur duktiga de är. Hade jag kunnat åka skridskor så bra som dessa 11-12-åringar hade jag varit glad(are). Och av de matcher jag valde att se vill jag nämna mötet mellan IK Sirius och Örebro SK, en match som vanns av de förstnämnda med 3-2 men som var både välspelad och jämn.

För att ha koll på cupen rekommenderar jag klubbens sida >>>

Resultat hittar du HÄR >>>

Mina 200 bilder från de inledande matcherna hittar du HÄR >>>

Tack för en kylslagen men trevlig stund bredvid bandyisen. Nu ska jag försöka få liv i den av mina kameror som bestämde sig för att ge upp mitt under lördagens fotoäventyr ...

Nyköpings SK gav det en rejäl chans

Lördagen den 11:e mars var det upp till bevis för Nyköpings SK. Efter två 1-6-förluster på bortaplan mot Troja-Ljungby var man tvungna att hitta ett sätt att käfta emot och hålla liv i matchserien för en semifinalplats i Hockeyettans slutspel. Tufft med tanke på att Troja-Ljungby visat sig vara en eller annan klass bättre än Nyköping.

Nyköpings SK mot IF Troja-Ljungby på Rosvallas is lördagen den 11/3 -23

Kunde NSK lyfta sig, kanalisera energin på rätt sätt och dra nytta av det faktum att den tredje matchen spelades på hemmais? Utgångspunkten var vinna eller försvinna och mannen med högst tryck i ångpannan var utan tvekan huvudtränare Filip Algeman denna lördagseftermiddag. Som han peppade, eldade på och pushade laget under hela matchen. Mitt förhandstips om torsk med 2-5 kom alldeles på skam även om jag delvis fick rätt; NSK lyckades göra två mål medan de småländska gästerna behövde nästa fyra hela perioder för att göra tre pytsar.

Åh vad jag hade önskat att det hade kommit fler än 582 åskådare till denna match

Efter första perioden skrev jag i min anteckningsbok att "detta är hockey på riktigt!!" Nyköping fixade ledningsmålet med hjälp av Joakim Stjern Svensson innan gästerna kvitterade och tog ledningen inom loppet av 21 sekunder. Det går fort i hockey. Trojas målskyttar var Henrik Rommel och Jesper Emanuelsson. Hemmalaget spelade med intensitet och desperation, de smällde på och man märkte att spelarna hunnit komma in under varandras skinn under matchserien. Olyckligt att gästerna tagit ledningen men hemmalaget gnuggade på och visade att de trodde på sina chanser även i andra perioden. En period som bjöd på kamp men inte särskilt öppet spel. Det psykologiskt viktiga 2-2-målet av NSK:s Martin Thyllander i slutet av perioden satt som en smäck inför tredje akten.

Den tredje perioden präglades av två saker; riskminimering från båda laget och att döda numerära underlägen för NSK. Trots mycket boxplay lyckades Nyköping hålla motståndarna stången och vi fick oss till livs en fjärde period. Denna period blev om möjligt ännu mer tillknäppt där hemmalaget sjönk ganska djupt för att inte riskera att gå bort sig men där gästerna inte riktigt lyckades hitta in med giftiga avslut. Till sist kunde Troja-Ljungby utnyttja ett av flera powerplay och avgörande 2-3 kom med 32 sekunder kvar av perioden. Mannen med matchvinnar-gloria blev Jonathan Wikström.

Ett jublande Troja-Ljungby tackade den tillresta klacken efter avgörande 2-3 mot Nyköpings SK

Surt som tusan för Nyköping som ändå gav sig själva chansen i denna måste-match. Troja-Ljungby kunde inte briljera denna gång utan såg snarare lite besvärade ut av en motståndare som verkligen slet hjärta och lungor ur sina kroppar. För Troja-Ljungby fortsätter slutspelsäventyret med en lockande allsvensk plats som hägrar i fjärran. Och för Nyköpings SK bör det med lite distans till debaclet summeras som en bra insats på en nivå de tidigare inte befunnit sig på. Lärorikt för spelarna och organisationen runt laget och förhoppningsvis en energikick för den kommande säsongen.

Du hittar ett bildgalleri med 240 bilder HÄR >>>

Jag tackar båda lagen för en utmärkt lördagsunderhållning (bra mycket bättre än vad någonsin Melodifestivalen kan klämma ur sig).

Hargs-par i träningsmatcher

Den passerade helgen har bjudit solsken men iskalla vindar som pinat den som ändå vågat sig utomhus. Och det är väl exakt där vi hittar många fotbollsspelare just nu. Försäsongen är i full gång med träningar på vardagskvällarna och träningsmatcher på helgerna. Här i sydöstra hörnet av Södermanland handlar det om att tugga gummiduddar från Rosvalla eller Ramdalen. Det finns mycket att säga om konstgräs som underlag men just nu är det onekligen ett rätt smutt underlag jämfört med t.ex. naturgräs eller grus.

Hargs BK mötte div 4-motstånd i form av Dagsbergs IF

Att fota träningsmatcher är ingenting jag strävar eller längtar efter. Den här årstiden stillar dessa matcher möjligtvis suget efter att fota i dagsljus och är ett kärt återseende av fotbollen men jag vet att det kommer tävlingsmatcher med högre intensitet och kvalitet inom kort. Lagen kan dessutom få laborera med spelare, taktik och positioner utan att behöva bevakas och bedömas av en nyfiken bloggare.

Hur som helst ...

Söndagen den 5:e mars hade jag lovat IK Tun att fota herrlagets spelarporträtt till den trycksak ("Tunikan") som snart behöver gå till tryck. För att få chansen att vindpina mig åkte jag till Rosvalla i tillräckligt god tid för att hinna fota den första halvleken av träningsmatchen mellan Hargs BK:s division 4-herrar mot gästande Dagsbergs IF. Östgöta-laget huserar även de i division 4 och återfinns någon mil öster om Norrköping på vägen mot Vikbolandet. Det blev en kämpig tillställning för Nyköpings-laget som i halvlek låg under med 0-2 och i slutänden stannade vid 0-6. Eftersom jag tar lokalt perspektiv på de matcher jag bevakar (om det inte är derbyn då jag fördelar gracerna så lika som möjligt) så fick även jag en kämpig halvlek eftersom inte mycket av spelet skedde i Hargs anfallsriktning.

När halvtidssignalen ljudit omgrupperade jag mig från KGA till KGB. Upp med stativ, kamera och objektiv för att göra mig redo för porträttbilderna innan IK Tuns division 6-herrar skulle spela sin träningsmatch mot Hargs BK:s U-lag. I någon slags industriell skala svepte den ene spelaren efter den andre förbi kamerans sensor och vi kunde sedan fokusera på viktigare och roligare saker, träningsmatchen mellan division 6- respektive division 7-lagen.

IK Tun och Hargs BK U möttes i en träningsmatch på KGB den 5/3 -23

Den bedrägligt soliga vinterdagen visade sitt onda väsen under första halvleken då snöflingorna började singla ner från en till synes blå himmel. Detta tycktes inte bekomma spelarna som envetet vidhöll att kortbyxor är najs oavsett temperatur. Med bra spring i benen gjorde Hargs BK U sina mål medan IK Tun hittade målnätet med individuella konststycken. Den första halvleken stannade vid 2-2 och där tyckte jag att det fick räcka med friskluft för denna gång. Lagen följdes åt även i den andra halvleken och matchen slutade 3-3.

Det blev två mindre bildgallerier efter första-halvlekarna i dessa två träningsmatcher:

Hargs BK - Dagsbergs IF, 67 bilder

Hargs BK U - IK Tun, 90 bilder

Nu ges tyvärr inte stora möjligheter att tina upp till nästa omgång porträttbilder med tanke på de hotfulla väderprognoser som kastas över oss vårlängtande satar. Det återstår att se hur snön påverkar konstgräsplanerna till nästkommande helg, kanske får Tuns damlag vara beredda på porträttbilder iförda skidutrustning. Och ännu en inställd försäsongsmatch ... Häpp.

Bandytåget som nästan missades

Jag har förskräckligt dåligt samvete för att jag har missat hela bandysäsongen. Det började ju så bra med att jag redan den 31/8 fotade en träningsmatch mellan Katrineholm Bandy och Hammarby. En ungdomscup i Kronfågel Isarena hann jag också med när hösten nått fram till oktober. Sedan skulle ju annandagsbandyn i kombination nästa cup bevakas men tydligen skulle jag fira jul och nyår med en mansförkylning som inte var av den förlåtande sorten. Omgång efter omgång i Bandyallsvenskan passerade och krockade med än det ena, än det andra. Plötsligt var vi inne i februari och sista hemmamatchen för Katrineholm Bandy var spelad. De har dock ett U-lag som håller till i division 1 och där lyckades jag greppa det tunna lilla halmstrå jag behövde för att hjälpligt döva mitt dåliga samvete.

Katrineholm Bandy U och Finspångs AIK i dv 1-seriens sista omgång 26/2 -23

Att fota bandy är knepigt oavsett nivå och av erfarenhet vet jag att ju högre upp i seriesystemen desto snabbare tempo kan lagen och spelarna leverera. När jag under söndagen åkta västerut till Katrineholm hade jag med mig vetskapen om att Katrineholm Bandy U skulle komma sist i division 1-serien oavsett utgång matchen i den sista omgången. För deras motståndare Finspångs AIK var det desto mer intressant eftersom de genom en egen vinst och utgången i en annan match skulle knipa en kvalplats upp till Bandyallsvenskan. Sedan något år tillbaka följer jag även Finspångs AIK i sociala medier och vet att de varit framgångsrika under säsongen men tappat någon onödig poäng här och där vilket gjort att de hamnat i detta halvhyfsade läge men där de inte hade allt i egna händer.

Glädje bland Finspångs AIK:s spelare en stund efter slutsignalen

Trots den stora skillnaden i tabellpositioner började Katrineholms U-lag optimistiskt och tog ledningen direkt i söndagsmatchens inledning. I 27:e minuten tog slutligen FAIK ledningen fram till 1-2. Det bör dock skrivas att Katrineholm studsade tillbaka till 2-2 och var hyfsat med i matchen trots 2-4-underläge i halvtid. Det var nog ungefär så mycket de orkade streta emot för under andra halvlek trillade målen in och FAIK kunde gå ifrån i en match som slutligen stannade vid 3-10 på resultattavlan. Med fokus på personen med mobiltelefonen i högsta hugg vid FAIK-bänken tackade Finspångs-spelarna för matchen och väntade därefter nervöst in matchslutet i mötet mellan Skirö AIK och Tjust Bandy. När det stod klart att Skirö lyckats vinna med 6-4 var också Finspångs kvalplats i hamn och nu utbröt det riktiga jublet bland FAIK-spelare, funktionärer och supportrar. Kul!

Finspångs-spelarna tackade sin tillresta supporterskara för stödet under matchen

I skrivande stund (onsdag kväll den 1/3) håller den första kvalmatchen på för fullt mellan Finspångs AIK och Gustavsbergs IF Bandy. Bandyallsvenskans kval hittar du här. 

Jag lyckades få ihop ett bildgalleri från söndagens match och mina bilder hittar du HÄR >>>

Tack för möjligheten att känna bandyatmosfären i elfte timmen!