tisdag 20 december 2022

MyBox, talanger och poäng-comeback i Sporthallen

Spannet var sannerligen stort i Nyköpings Boxningssällskaps lokal inne i Sporthallen under söndagen. Från mycket unga talanger till åldrar där man med råge passerat stadiet för läsglasögon. En sak hade de alla gemensamt och det var känslorna för boxning, ivern och nyfikenheten att pröva sina kunskaper inför domarnas granskande ögon. Och ändå var det inte boxning i ordets klassiska bemärkelse, det handlade om matcher i det som kallas MyBox. En sport som lyder under Swedish MyBox Association och alltså inte under Svenska Boxningsförbundet.

Full rulle med många matcher där deltagarnas ålder endast var en siffra på pappret

Vad är då MyBox? Det är en tämligen ny sport som vill dra till sig de som ser utmaningen med boxning som motionsform. Inga slag är tillåtna mot huvudet och övriga slag får endast markeras på motståndaren. I ivern blev några av söndagens tävlande lite väl hårdhänta och då gick utmärkte ringdomaren Per-Ola Lindell in och korrigerade. Att det är en suverän motionssport vittnade de flåsande och ögonkorsande deltagarna om, tre ronder a' 2 minuter (1,5 minuter för ungdomar) passerar inte obemärkt förbi. Och varje tävlande bedöms efter sina egna förmågor, man poängbedöms för sina tekniska färdigheter.

Nyköpings BS lokal inne i Sporthallen

För mig var det första besöket hos Nyköpings Boxningssällskap. Sporthallen har jag besökt många, många gånger men nu fick jag äntligen se en genuin och tvättäkta boxningslokal. Källarkänsla med tillhörande eko av årens utdelade jabbar och inpyrd svett infann sig och det var banne mig perfekt. Ja, allt utom ljuset att fota i förstås och typiskt nog var två av lysrören ovanför ringen trasiga vilket inte direkt hjälpte till.

Den sensationslystne fick sitt lystmäte denna söndag. För oss andra var det ett kärt återseende av en Nyköpingsboxare som nu boxades om poäng för första gången på flera år. Erik Skoglund har en elitidrottares pannben och ett lejons hjärta men utan dessa egenskaper skulle han inte stått i ringen denna söndag. Kanske inte ens vandra med oss andra på denna jord. Jag var så glad att se honom i ringen igen men det var ingenting mot vad han själv utstrålade efter trerondaren mot polaren Simon Engström. Simon blev förresten utsedd till hedersordförande i Swedish MyBox Association för några år sedan.

Erik Skoglund och Simon Engström med Aladdin Ahlström mellan sig

Efter alla matcher delades det ut medaljer. De tog aldrig slut, typ. Först skulle deltagarna uppmärksammas efter söndagens MyBox League East deltävling 5. Sedan skulle även summering göras med de tidigare deltävlingarnas resultat och nya medaljer och pokaler slamrade mellan väggarna i boxningslokalen. Jag som inte kände igen många ansikten förstod dock att hemmaklubben Nyköpings BS var framgångsrika vilket naturligtvis gladde oss lokalpatrioter.

Medaljörerna i deltävling 5 av MyBox League East 

Det blev 2,5 timmars högoktanigt nöje men också förskräckligt många bilder i kamerornas minneskort. Förhoppningsvis orkar du med att gå igenom mitt bildgalleri som innehåller 390 bilder och du hittar dessa HÄR >>>

Jag vill avsluta med en bild på söndagens bästa fighting face. Det fanns onekligen en del att välja bland (vilket du kan se i bildgalleriet) men för mig stod unga Nyköpingstjejen Tilda Thunholm i en klass för sig.

Tilda Thunholm, Nyköpings BS, i ringen under söndagens tävling

Nu när jag hittar till boxningshallen i Nyköping så får jag se till att hitta dit snart igen. Jag ska försöka hålla korpgluggarna öppna efter kommande arrangemang eftersom platsen bredvid boxningsringen är bland de roligaste och mest inspirerande för sportfoto.

Tack alla inblandade!

tisdag 13 december 2022

Legacy Allstars Julavslutning 2022

För de som tog sig till Rosvallas A-hall söndagen den 11:e december presenterades rejäla doser av både truppgymnastik och cheerleading då Legacy Allstars genomförde sin Julavslutning. Som förväntat bra drag tack vare de engagerade deltagarna och med en publik som var med på noterna.

Legacy Allstars Julavslutning 2022

Några dagar innan arrangemanget blev jag tipsad om vad Nyköpingsföreningen Legacy Allstars hade förberett sig för och jag var inte sen att nappa på tipset. Det har gått några år sedan jag senast fotograferade cheerleading på Rosvalla och nu fick jag dessutom stifta bekantskap med truppgymnastiken som de också har på programmet.



Vi som var på plats fick bland annat lära oss att Legacy Allstars har ungefär 200 aktiva vilket är en imponerande siffra för en sport som inte alltid får den mediala uppmärksamhet som den förtjänar. Deltagarna börjar i unga år men lär sig massor vilket framgick när man såg alla åldersklasser visa vad de kunde på A-hallens golv denna decembersöndag.

Alla deltagare strax före arrangemangets start klockan 11

Deltagarna när hela programmet var avklarat vid 13.30-tiden

Föreningen hade sytt ihop ett trevligt program som började med truppgymnasternas uppvisningar. Därefter riggades golvet om för cheerleading-uppvisningarna och då gick det även bra att komma ner på planen för att köpa lotter och diverse utrustning och tillbehör. Jag kan väl erkänna att jag inte köpte något hårband för egen del ...

Gemensam uppvärmning för alla cheerleaders inför deras uppvisningar

När lottdragningen och de sista uppvisningarna var klara var det dags att uppmärksamma samtliga coacher inom föreningen. De var många. Och därefter en varm applåd till styrelsen. Alla dessa insatser är guld värda, något vi som har eller har haft barn inom idrottsrörelsen är ytterst medvetna om och uppskattar alldeles extra.

Legacy Allstars coacher

Styrelsemedlemmar i Legacy Allstars

För den nyfikne kan man med skräckblandad förtjusning ta del av mitt bildgalleri bestående av drygt 350 bilder HÄR >>>

Det blev oväntat utmanande att fotografera i A-hallen denna gång i och med att takbelysningen inte var uppdragen på max. Full belysning är det jag stött på när jag fotat annan sport i hallen men denna gång var det uppvisning och lite behagligare ljus för deltagare och publik. Antagligen är det bara den som håller i en kamera som märker när ljuset går på halvfart. Så en viss varning för något brusiga bilder och kanske lite skeva hudtoner (tack vare extremt höga s.k. ISO-tal som kamerorna måste jobba på i svag belysning).

Tack för möjligheten att ta del av denna härliga verksamhet och på återseende!

torsdag 8 december 2022

Nyköpings SK har tagit ett steg framåt

Det är helt okej att reflektera över varför i hela friden jag hållit mig borta från ishockeyrinken med mina kameror tills de sista skälvande omgångarna avgjordes i HockeyEttans grundserie. När utomhussporterna definitivt tagit vintervila så hamnar jag ju där i fotobåset med en skavande hjälm på knoppen och en ständig oro att träffas av puck eller klubbor. Bättre sent än aldrig och vad gäller Nyköpings SK:s äventyr i HockeyEttan har jag onekligen fått ta del av den framgångsrika avslutningen som fört laget till spel i AllEttan. En framgång som man kämpat för sedan avancemanget till division 1 2017 och oavsett hur det går på den högre nivån så har man nu tydligt signalerat till omvärlden att man tagit ett steg framåt och uppåt på utvecklingsstegen. Rackarns kul!

Nyköpings SK mot Enköpings SK HK onsdagen den 7/12 -22

Förutsättningarna inför onsdagens match mot Enköping i den näst sista omgången var goda för NSK. På olika sätt skulle de kunna säkra platsen i AllEttan men varför börja hoppas på andra resultat när man kan ta ansvar för sitt eget öde? Nyköping gjorde så, åtminstone i den första perioden då de tydligt kontrollerade händelserna ute på isen. 1-0 efter 10 minuter av Joakim Stjern Svensson och 2-0 efter 13 minuter av Tyler Jeanson i spel 4 mot 5 (för att de kunde). Trots en fladdrigare prestation i andra perioden lyckades NSK utöka sin ledning till 3-0 efter drygt 6 minuter. Denna gång skrev vi upp John Moberg som målskytt.

Han den där Albin Ivarsson Hamberg, skade-kronikern, återfanns på bänken denna gång

Men precis som i senaste hemmamatchen mot Huddinge så kunde man inte bibehålla kontrollen, farten, trycket eller fokusen utan lämnade med vacker hand över fjärrkontrollen till motståndarna. Nu återfinner vi Enköping i östra seriens nedre regioner av en anledning denna säsong vilket de visade genom att inte riktigt vara så sylvassa framåt som de hade behövt vara. De bet dock ifrån och reducerade till 3-1 i 30:e minuten genom Robin Nilsson.

När lagen klev in på isen för den tredje akten kom ytterligare en reducering av Enköping som kunde göra 3-2 genom Leo Krantz. Och nu blev det en viss nerv i matchen. Ändå kändes det som att Nyköpings-lirarna var hyfsat trygga med situationen. Kanske ett sånt där kollektivt självförtroende man kan uppleva i ett sammansvetsat lag som litar på varandra och vet vad man kan göra tillsammans när alla tar jobbet som krävs. Och med två minuter kvar av matchen plockade Enköping ut sin keeper vilket var ungefär det jag tyckte mig se att deras motståndare åkt runt och väntat på. Enköpings-spelarna såg inte riktigt ut som om de trodde på möjligheten att kvittera medan hemmaspelarna plötsligt var fullt påslagna igen. 10 sekunder från slutet skrinnade Joakim Stjern Svensson igenom med pucken och bombade in 4-2 i den tomma målburen. Ridå Enköping, AllEttan-jubel Nyköping.

De 417 åskådarna (som gärna fått vara det dubbla) kunde glädjas med sitt lag

Om vi tittar igenom de fyra HockeyEttan-serierna så kommer den avslutande omgången att bli en nagelbitarna på många håll och kanter. Skönt för Nyköpings SK att ha sitt på det torra när de under fredagskvällen tar sig an Visby/Roma på bortais. Efter fredagens matcher vet vi om det blir den norra eller södra AllEttan för Nyköpings SK.

I samband med de två senaste hemmamatcherna har jag noterat något som sett lite annorlunda ut. Kanske har Nyköpings SK:s herrseniorer någon variant på peruk/hatt/kungakrona som en spelare måste bära som belöning för sina insatser. Mot Huddinge var det Isak Dahlin och mot Enköping var det Max Buredal. Är det ändå inte lite taskigt att låta dem ha en ut- och invänd tvättmaskinlucka framför ansiktet?

Letar du i mitt bildgalleri hittar du både tvättmaskinluckor, målskyttar och lidande motståndare. Bilderna kommer du till HÄR >>>

Tack och lycka till!

söndag 27 november 2022

Mustasch-hockey med vittring på Allettan

Efter att ha inlett lördagens sportmaraton på Rosvalla med futsal rasslade jag vidare (via restaurangen Courtside) till stora ishallen för en sen eftermiddag tillsammans med Nyköpings SK och Huddinge IK i HockeyEttan Östra. Matchen inföll i november vilket av tradition innebär många tangorabatter att räkna skäggstrån i för den med sinne för detaljer. Nyköpings SK saknar sin publik och jag kan tycka att det finns goda förutsättningar att vinna tillbaka den med tanke på att laget hamnat i resultatmässig medvind för stunden. Ishockey är god underhållning med fart & fläkt, kamp och adrenalin. Dessutom verkar årets upplaga av NSK vara ett gott gäng där många är kända sedan tidigare säsonger.

Liggande puck-kontroll av Sören Dietz Larsen i Nyköpings SK

Det bör sägas att jag blev överrumplad av tempot ute på isen. Denna vintersäsong har jag hittills bara hunnit med en hockeymatch och det var förra helgens division 3-match med Nyköpings AIK framför kameran. Nu jäklar gick det undan så till den milde grad att jag imponerades över att passningarna faktiskt hittade fram och att alla mäktade med att stå på skridskorna. Efter en skral försäsong och säsongsinledning har Nyköpings SK fått ordning på grejorna och gör framförallt mål vilket inte var något de mäktade med tidigare. Sedan har Huddinge inte haft en helt lattjo säsong så här långt vilket gjorde att de två lördags-motståndarna befann sig på vardera sida om strecket som förkunnar vilka som får spela Allettan respektive fortsättningsserien när 18 omgångar har spelats. 

En tyst minut för att hedra minnet av den nyligen bortgångne Börje Salming

Efter lördagens match mot Huddinge har Nyköpings SK fyra matcher kvar att spela av grundserien. Om de kan hålla nerverna under kontroll, formkurvan som minst horisontell och inte drabbas av hybris kan de kanske, kanske åstadkomma något de inte lyckats med tidigare nämligen att ta en av fem platser till Allettan. Men än återstår det för laget att leverera och krama ur sig allt de kan och vill för att faktiskt uppnå detta. Och gärna lite medstuds och tur också.

Matchen mot Huddinge inleddes med en förstaperiod där jag tyckte att Nyköping styrde spelet med eftertryck. Deras motståndare mäktade faktiskt bara med tre skott mot målet där Nyköpings motsvarighet till schampoo-Henke patrullerade mellan stolparna. Jodå, med Daniel Fahlström i kassen kändes det tryggt även när Huddinge grävde djupt och intensivt i slutet av denna kamp. Laget hade nog kunnat belönats med mer än John Mobergs mål från första perioden.

Den andra perioden visade tyvärr prov på stora problem hos hemmalaget i powerplay. Jag hörde i högtalarna att de hade en sponsor för sitt boxplay (?) men de behöver nog ragga tag i en huvudsponsor även för sitt powerplay. Huddinge fick in en fladderpuck i nätmaskorna i början av andra perioden och det gav dem medgång och betydligt mer att säga till om ute på isen. Efter mycket om och men lyckades ändå Nyköping med konststycket att göra mål i spel 5 mot 4 och givetvis var det Sören Dietz Larsen som bombade in puckstackarn i Huddingemålet. 2-1 skulle dock inte stå sig perioden ut utan med 10 sekunder tillgodo kunde Huddinge kvittera till 2-2. Nagelbitare i tredje perioden? Ja, det kan du skriva upp!

Totalt 482 åskådare hittade till Rosvallas ishall denna lördag

En jämn tredje period hann komma halvvägs när Isak Dahlin bjuds på en riktigt härlig genomskärande passning och sätter 3-2. Med tämligen kalla huvuden kämpade sedan Nyköping på med detta resultat tills den återstod 2,5 minuter då de drar på sig en utvisning. Tjurigt läge och Huddinge hade absolut inget att förlora i sin kvitteringsjakt vilket innebar att de även lyfte ut sin målvakt för att spela 6 mot 4. Typiskt för ett lag som har motlut så lyckades aldrig Huddinge få till någon kvittering och som bevis på strong karaktär red Nyköpings SK ut stormen och bärgade en mycket viktig trepoängare för att försvara sin plats bland de fem första i tabellen.

Resultatet av mitt besök i ishallen ser du i mitt bildgalleri som du hittar HÄR >>>

Tack och stort lycka till i återstoden av grundserien!

Tuns futsal-damer tog säker seger

Lördagen den 26/11 spelade IK Tuns damer sin andra futsal-match i den lilla division 1-serien som rullar under vintern. Till Rosvallas murriga B-hall i Nyköping hade de långväga gästerna New Mill FC tagit sig. Ett lag som precis som IK Tun bestod av enstaka rutinerade pjäser samt huvuddelen yngre förmågor. Det ska sägas att man får ta i om man kallar Alicia Kaski Karlsson och Sandra Rehn i IK Tun för veteraner men de blir det i sällskapet de hade under lördagen.

IK Tuns Alicia Kaski Karlsson gör här ett av sina två mål på New Mill FC

I första futsal-omgången besegrade Tun-tjejerna AFC Eskilstuna med 9-0 på bortaplan. De följde upp premiärsegern med att vinna över New Mill med 10-3. Den återstående motståndaren är IK Viljan på bortaplan den 17/12 innan serien börjar om igen (dubbelmöten hemma och borta).

Ett litet utsnitt av publiken i Rosvallas B-hall under lördagen

Det var extra kul att återse Vanessa Fleetwood på planen efter ett års frånvaro från fotbollen. Och unga futsal-nykomlingen Cornelia Skuthälla Hirvelä från Bissarnas flicklag F06-08 (fotboll) ville uppenbarligen markera sin närvaro genom att bli målbäst med 3 mål för hemmalaget denna gång.

IK Tuns mål gjordes av; Cornelia Skuthälla Hirvelä (3 mål), Alicia Kaski Karlsson (2 mål), Sandra Rehn (2 mål) samt Vanessa Fleetwood, Alice Jonsson och Line Höök ett mål vardera. För New Mill var målskyttarna Anna Wesselny (2 mål) och Jennie Graham.

Med ISO-inställningar i kameran upp till 16000 konstaterar jag att om man kisar riktigt hårt med ögonen när man tittar på bilderna i bildgalleriet så ser de nästan okej ut. Du hittar dessa skeva alster HÄR >>>

Tack för lördagens första idrotts-underhållning (jag traskade efteråt vidare för en match i HockeyEttan en trappa ner) och lycka till i fortsättningen av futsal-serien!

måndag 21 november 2022

Futsal-derby i Hedebyhallen

Inledningsvis ska jag börja med två erkännanden; jag gillar futsal och jag hade aldrig tidigare satt min fot i Hedebyhallen. Söndagen den 20/11 fick jag nöjet att fota futsal samt besöka Hedebyhallen i Vagnhärad. Priset för detta blev 11 mil i sämsta tänkbara väglag men det var det ju definitivt värt. Det på förhand så heta derbyt mellan Trosa Balkan FC och Trosa-Vagnhärad SK i division 2-serien blev kanske inte riktigt så jämnt som ett derby önskas vara. Det blev till och med ganska otajt.

Trosa Balkan FC:s och Trosa-Vagnhärad SK:s futsalherrar möttes i Hedebyhallen den 20/11 -22

Fotboll är fotboll, futsal är futsal. Det är en viktigt distinktion som behöver göras. Att söndagens två motståndare har helt olika förutsättningar i fotboll är en sak men i futsal kanske det skulle visa sig vara något helt annat. Det intressanta är att licensreglerna gör skillnad på fotboll och futsal vilket gjorde att vi fick se några lirare som i fotbollssammanhang har helt andra tillhörigheter än i futsal. Att båda futsal-lagen har inlett seriespelet i division 2 med tre segrar vardera indikerade att utgången av derbyt skulle bli ovisst. Den känslan förstärktes när Trosa Balkan gjorde första målet i 4:e minuten. Det skulle visa sig bli deras enda mål i matchen medan TVSK hann göra 14 mål innan tillställningen var över.

Futsalpubliken i Hedebyhallen fick i alla fall se många mål

Det går att hitta orsaker och anledningar till den stora skillnaden mellan lagen under söndags-derbyt. En av de tydligaste skillnaderna var Edvin Lelic Ahmetovic i TVSK som inte bara stod för åtta av lagets mål utan även ett gäng framspelningar. Edvin var i en klass för sig. Sedan fick vi se en makalös men okonventionell målvaktsräddning av Edis Ahmetovic i TVSK-målet. Den räddningen var i och för sig inte matchavgörande men det är kul att se en målvakt kasta sig med fötterna före och framsidan av kroppen mot det egna målet.

Trosa Balkans mål gjordes av Muamer Husejinovic. TVSK:s målskyttar, utöver Edvin med sina 8 baljor, var Timmy Österling (3 mål), Pontus Badran Pierrou (2 mål) och Abdi Yusuf.

Jag har försökt plocka ihop mitt bildmaterial till ett bildgalleri och du hittar resultatet HÄR >>

Att jag fick avsluta mitt besök i Hedebyhallen med att fota Timmy Österling tillsammans med trillingarna som utgjorde den sötaste hejarklacken någonsin gjorde inte saken sämre. Tack.

Jag önskar båda lagen lycka till i det fortsatta seriespelet!

lördag 19 november 2022

Proppar och topplock rök i Lilla ishallen

I valet mellan John McEnroe och Björn Borg var jag alltid pro Borg. Inte enbart beroende på hans nationalitet utan också för hans sätt att agera ute på planen. Stenansiktet som kunde lägga band på sina känslor till skillnad mot den hetlevrade och utåtagerande McEnroe. Under fredagens holmgång på hockeyrinken mellan Nyköpings AIK och Älta IF i HockeyTrean Östra B kunde jag tycka att det blev onödigt tjurigt och osoft. Jodå, hockey ska givetvis vara kamp och känslor men inte nödvändigtvis så pass att proppar och topplock ryker all världens väg. Det var ju fredagskväll och bland alla sköna snubbar på isen hade det gott kunnat stanna vid gliringar och trash talk.

Mayhem på isen i Lilla ishallen under fredagskvällen

Nyköpings AIK är nykomlingar i HockeyTrean denna säsong. Och inledningen av serien har varit helt okej. Ett orosmoln på hockeyhimlen är väl att de förra fredagen skulle ha mött Älta på bortais men tvingades ställa in p.g.a. brist på spelare. När de båda lagen äntligen kunde ge sig ut på isen gjorde de så mycket de kunde för att straffa ut spelare efter spelare och antagligen få svårt att ha lirare till nästa kamp. 

Vad gäller Älta IF så blev jag påmind av en spelarna att jag fotat dem tidigare. Och det var inte så länge sedan som vi trodde, jag hittade ett bildgalleri från 2019 då de mötte Gnesta IK på Hagstumosse i division 3. Det var på den tiden jag publicerade mina inlägg i bloggen på Södermanlands Nyheters site så texten är borta och jag kan bara länka till bildgalleriet som du hittar HÄR >>>

Nyköpings AIK mot Älta IF i HockeyTrean den 18/11- 22

Matchens första tre minuter gick i hemmalagets favör. Men när väl Älta fick göra sitt första mål tog de över ganska rejält. 0-2 kom i powerplay men ett litet hopp för Nyköpings AIK tändes med knappt tre minuter kvar av första perioden då Sebastian Norén reducerade i powerplay. Det skulle dock bli hemmalagets enda mål denna afton.

Målglädje där den ende som inte syns i bild är målskytten Sebastian Norén ...

Resten av matchen blev en lappskojs med en blandning av Älta-mål, slagsmål, Game Misconduct och Unsportsmanlike Conduct. Efter två perioder stod det 1-3 på tavlan och när matchen var över och krutröken lagt sig hade vi 1-5 på resultattavlan och grava hörselskador efter att hesa Fredrik hakat upp sig och signalerat periodslut utan avbrott i takt med att matchuret också givit sekretariatet häftig migrän. För oss som gillar hockey kanske allt detta ändå är den nya definitionen av fredagsmys?!

Om denna prestation var AIK:s nivå denna säsong kan jag tyvärr inte redogöra för. Det var första gången jag såg dem i år och jag har därför svårt att värdera insatsen. Älta IF vann rättmätigt, de var klart bättre i de flesta ageranden och händelser.

Det blev ett ringrostigt bildgalleri från matchen innehållandes 130 bilder som du hittar HÄR >>>

Lycka till i fortsättningen!

lördag 5 november 2022

Slaget om tabellhalvorna

Lördagen den 5:e november och dags för säsongens sista omgång i Damallsvenskan. Sedan tidigare vet vi att FC Rosengård är att gratulera till mästerskapstiteln. Vi vet också att AIK får kliva ner ett pinnhål till Elitettan. Efter lördagens matcher fick vi också reda på att Umeå IK gör AIK sällskap nedåt, vilket gör Umeå till damfotbollens motsvarighet till Leksands ishockeyherrar som flera säsonger i rad for som en jojo upp och ner mellan serierna. På Tunavallen i Eskilstuna spelades en match mellan United och Piteå IF som inte hade med varken topp- eller bottenstriden att göra. Denna match var för de nördigaste tabellbitarna, den skulle utkristallisera vilket av lagen som skulle hamna på sjunde eller åttonde plats. Och för den som vill jaga argument för att hetsa upp sig så handlade matchen om vilket av lagen som skulle hamna på övre respektive nedre tabellhalvan.

Eskilstuna United mot Piteå IF i Damallsvenskans avslutande omgång 2022

All denna framkrystade spänning ackompanjerades av ett stilla men oupphörligt regn. När de 90 minuterna passerat visste vi att United haft en mindre lyckad dag på jobbet och att gästerna från Piteå kunde åka hem med en 7:e-plats i sluttabellen efter sin synnerligen välförtjänta 3-1-seger. Även om hemmalaget började helt okej så tog gästerna över och släppte sedan aldrig greppet.

Domartrion vid lineup med huvuddomare Tess Olofsson i centrum

I slutet av första halvleken tog Piteå ledningen efter ett nickmål på en hörna av Anam Imo. I matchminut 50 respektive 60 gör sedan Katrina Guillou 2-0 samt 3-0. Uniteds tröstmål av Paulina Nyström kommer i 72:a minuten och fastställer också slutresultatet.

Matchen saknade den där riktiga nerven. Visst, det blev lite grinigt emellanåt men United vann inte många dueller, slog bort enkla passningar och det var nog snarare deras mindre goda prestation än Piteås briljans som ledde till slutresultatet. Det mest minnesvärda var nog kaffet i mediarummet efter matchen. Och nu väntar vi sörmlänningar på om Eskilstuna United återfinns i nästa års Damallsvenska eller inte med tanke på den ekonomiska knipa de hamnat i vilket äventyrar deras elitlicens.

Du hittar ett mindre bildgalleri från matchen HÄR >>>

Tack för denna säsong och nu håller i alla fall jag tummarna för en fortsättning i Damallsvenskan för Eskilstuna United!

tisdag 18 oktober 2022

Stjärnkliniken Cup anno 2022

I helgen var det ännu en gång dags att ikläda sig vinterkläderna, starta upp dieselbilen och puttra iväg till grannbyn i väster. Katrineholm Bandy bjöd in till Stjärnkliniken Cup för landets U15-bandylirare. Och naturligtvis blev det ännu en gång en succé. Organisatoriskt och sportsligt. Måhända önskade fler lag att de hade kunnat vinna, det brukar liksom bara vara ett lag som slutligen får höja pokalen i skyn. Denna gång var det som flera gånger tidigare, senast ifjol, Vetlanda BK som stod överst på prispallen efter att ha besegrat Edsbyns IF med 5-4 efter sudden death-mål i förlängningen.

Vetlanda BK slutsegrare i Stjärnkliniken Cup 2022 (bild från semifinalen)

Min ambition var att fota alla 10 deltagande lagen i cupen. Och då fick det bli tidig söndagsmorgon som gällde. Klockan 08.00 drog den första semifinalen igång för att följas av semifinal två och därefter de tre placeringsmatcherna för att sortera ut placeringarna 5-10. Med stelfrusna fingrar gav jag sedan upp när det var dags för brons- och finalmatcherna. Sorry men det fanns en bortre gräns för vad jag pallade med ...

Bandy-kamp i Kronfågel Isarena under Stjärnkliniken Cup 16/10 -22

Jag blev precis som ifjol väldigt imponerad av vad alla unga lirare åstadkom ute på isen. Söndagen fick en smakstart med två superjämna semifinaler av hög kvalitet. Sedan uppstod en viss förvirring hos undertecknad när annars blåklädda Mölndal SBK dök upp för sin placeringsmatch med lånade reservtröjor i vitt prydda med Katrineholm Bandys logotype på bröstet. Eftersom de som bortalag mötte Helenelund/Spånga i blått matchställ så var denna tröjinlåning ett nödvändigt och praktiskt arrangemang. 

När du tittar i bildgalleriet får du inte luras av Mölndals lånade vita Katrineholms-tröjor

Jag ska inte rabbla resultat utan hänvisar istället till resultatsidan som Katrineholm Bandy upprättat HÄR >>> 

Morgonpigg bandypublik klockan 08.00 en söndagsmorgon i mitten av oktober

För arrangörsklubbens deltagande lag slutade årets äventyr med en 7:e-plats efter seger i placeringsmatchen mot Åby/Tjureda IF med 5-2.

Jag har valt ut 375 bilder från söndagens fem första matcher och du hittar till bildgalleriet HÄR >>>

Jag tackar för underhållningen och önskar alla unga bandytalanger lycka till i det fortsatta sportandet!

söndag 16 oktober 2022

Spartacus grävde guld österut

Lördagen den 15:e oktober var det slutligen dags att kora allsvenska mästare i vår svenska rugby. Redan förra helgen stod det klart att Pingvin Rugby Clubs herrar segrade i Superallsvenskan. Men vilket herr- respektive damlag skulle ta hem de allsvenska titlarna? På Gylle Stadion i Trelleborg besegrade Skåne Ladies tillresta finalmotståndarna Enköpings RK med 19-7. Herrklassens motståndare Erikslund RK (Täby) och Spartacus RUFC (Partille) letade neutral spelplats och landade på Bollspelaren i Norrköping. Tack ska ni ha, till Peking har jag 35 minuters resväg och det är ju drägligt för en utsocknes lantis som jag.

Erikslund Rugby mot Spartacus RUFC i herrallsvenskans final 15/10 -22

Erikslund och Spartacus lyckades trassla sig fram till finalplatserna efter att ha förlorat sina inledande semifinalmöten men sedan vända på steken i semifinal-returmatcherna. Erikslund med ganska god marginal mot Göteborg RF medan Spartacus med nöd och näppe lyckades vända på steken mot Lugi Lions RFC (två måls marginal). Små marginaler skulle även bli melodin i lördagens finalmatch.

Herrfinalens färggranna rättskipare

Det är svårt att i ord beskriva finalmatchen så att denna nagelbitande spännings-explosion blir rättvist recenserad. Erikslund plockade sina poäng på säkert slagna straffar medan Spartacus stack emellan med försök. Erikslund som räknades som hemmalag hade 6-0 efter några minuter men när vi nått en halvtimme in i matchen stod det 9-19 på resultattavlan. En Spartacus-ledning som i halvtidspausen var kvitterad till 19-19.

Försök för Spartacus i den andra halvleken

I den andra halvleken var det Erikslund som tog inititativet. 26-19 blev efter ett Spartacus-försök 26-24 innan Erikslund återigen kunde sätta ett försök med bonusspark fram till 33-24. Spartacus gnetade på och via två försök hade de satt sig i förarsätet med ställningen 33-36 och några minuter kvar till matchslut. Erikslund kunde kvittera till 36-36 tack vare fortsatt säkert straffsparkande. Tankarna började snurra i mitt huvud hur denna match skulle avgöras om det var oavgjort vid full tid. Med matchens sista spark prickade dock Spartacus in en straffspark från halvlångt avstånd och resultattavlans röda siffror förkunnade 36-39. Jubel Spartacus, ridå ner Erikslund.

Medaljbordet på Bollspelaren denna höstlördag

På många sätt var jag mer än tacksam för att jag var på plats för att följa denna härliga rugbymatch. Om jag hade varit supporter till något av lagen hade jag antagligen behövt hjärt-lungräddning under matchens slutskede. Nu fick jag med mitt neutrala utgångsläge njuta av bra rugby, spänning, dramatik och en hel del känsloyttringar ute på planen. Det blir ju liksom inte bättre än så en oktoberlördag när solen börjar gå ner.

Spartacus RUFC allsvenska mästare säsongen 2022

Erikslund Rugby med allsvenska silvermedaljer runt nackarna säsongen 2022

Klubblagen har nu spelat färdigt för säsongen. Närmast kan rugbyentusiasterna se fram emot herrarnas landskamp på Stockholms Stadion den 29/9 då de spelar Trophy-match mot gästande Kroatien. Det ni, den matchen kan definitivt vara värd ett huvudstadsbesök!

Förbrödring på Bollspelaren med Erikslund och Spartacus

Jag har valt ut, knåpat och redigerat för att få ihop ett bildgalleri från lördagens allsvenska finalmatch och du hittar drygt 260 bilder HÄR >>>

Stort tack för underhållningen!

söndag 9 oktober 2022

Öppna spjäll på Brunnsängs IP

Lördagen den 8:e oktober spelades det allsvenska slutspelsmatcher för herr- och damlagen som kämpade om att ta sig till hägrande finaler. I herrarnas Superallsvenskan spelades näst sista omgången och Pingvin RC såg till att ta sig fram till ett ointaglig försprång och är därmed kungarna på tronen för denna säsong. Grattis! I skymundan från strålkastarljuset spelades också en rugbymatch på Brunnsängs IP i Södertälje mellan två damlag som mer än gärna önskat sig större spelartrupper. Södertäljes och Karlstads samarbetslag mot Uppsala RFC i en avslutande träningsmatch för att stänga säsongen med positiva vibbar.

Södertälje/Karlstad mot Uppsala RFC på Brunnsängs IP den 8/10 -22

Om det var mödan värt att nöta asfalt på E4:an i en timme för att se dessa lag kämpa i 3x20 minuter i en 10-mannamatch? Absolut! Först och främst så uppskattar jag att rugbyspelarna verkligen utstrålar att de älskar sin sport. En match, oavsett dignitet, blir en happening och något spännande som de gör tillsammans. Att hösten visade sig från sin allra bästa sida denna helg gjorde inte saken sämre. Och till sist fick jag se en del av Brunnsängs IP som jag inte sett tidigare och jag blev positivt överraskad. Ett par av mina döttrar har spelat en hel del fotbollsmatcher nere på den luggslitna konstgräsplanen i skuggan av höghusen och det har skapat ett mindre positivt intryck av denna idrottsplats. Nu fick jag nya vinklar, bättre vyer och en frodig naturgräsplan framför kameran vilket gör att jag mer än gärna återbesöker idrottsplatsen för rugby i framtiden.

Övre delen av Brunnsängs IP i Södertälje, omringad av fagra höstfärger

Det blev en träningsmatch med mängder av anfall, försök och poäng. Pang, tjoff och fullt i anteckningsblocket för att bibehålla greppet om poängställningen. Inte för att det var det allra viktigaste i denna match men ett visst akademiskt intresse har det ju trots allt. Södertälje/Karlstad höll hyfsat jämna steg med Uppsala i första 20-minutersperioden, 15-21, men sedan gled gästerna ifrån under den andra 20-minutersperioden. Det tjocka och blöta gräset tog ut sin rätt och i den avslutande och tredje 20-minutersperioden fick vi "bara" se ett försök vardera av de båda lagen. Slutställningen 27-71 om jag räknade rätt och såg rätt när det gäller målsparkarna.

Glada miner även om jag helst ville ha dem i skuggan utan sol rakt i ögonen ...

Kanske var detta min sista chans att fota rugby denna säsong. Kanske blir det någon mer match. För att krama det mesta och bästa ur tillfället har jag jobbat mig igenom bildmaterialet och lyckats plocka fram 200 bilder som du hittar HÄR >>>

Tack för underhållningen och lycka till med att rekrytera fler spelare till era lag!

söndag 2 oktober 2022

Dubbel på Stigtomta IP

I lördags klev vi in i månaden oktober. Och vi gjorde det på bästa sätt med solsken, värme och vackra höstfärger. Inför hotet om nederbördsväder under söndagen bestämde jag mig för att det var klokast att ta hand om helgens sportbevakning så tidigt som möjligt. Jag valde att hålla mig på hemmaplan, resan till Stigtomta IP är inte många minuter lång från min ytterdörr. Och ett division 5-möte i tredje omgången från slutet mellan ett hemmalag som kämpar för sin fortsatta existens i division 5 och ett gästande lag en liten bit bortifrån smakade bra i gommen. Stigtomta IF vs Runtuna IK i ett äkta bonnaderby. Gött.

 

Stigtomta IF mot Runtuna IK i div 5-derby på Stigtomta IP den 1/10 -22

Matchstarten var satt till 11.00. Barnvänlig matinéföreställningstid. Och den som släntrade in lite för sent fick skylla sig själv för i denna matchen hände det mycket från första början. Vi hann med både 1-0, 1-1 och 1-2 inom matchens tio inledande minuter. Hemmalaget tog ledningen i 7:e minuten via Eric Svärdh, Runtuna kvitterade i 8:e minuten via Jesper Larsson och ledningsmålet fram till 1-2 gjorde Viktor Zorondo Silverbern. Många ville mycket ute på planen men det var nog gästerna som hade mest och bäst kontroll på det som utspelade sig under den första halvleken.

Div 5-derbyt drog mycket folk till Stigtomta IP

När Stigtomta IF kvitterade till 2-2 i andra halvlekens 5:e minut via tillfälligt comebackande Niklas Wennerberg så visade det på att gästerna inte längre hade så god koll på saker och ting som de haft i den första halvan av matchen. Hemmalaget kunde spela tämligen jämt med sin rödklädda motståndare. Och så rullade det på tills vi kom fram till matchminut 76 då Tobias Johansson valde att dra iväg ett långskott från mittplan. Den perfekta bollbanan passerade under ribban men undvek hemmalagets keeper Fredrik Larssons fingerspetsar och slutresultatet i kampen fastställdes till 2-3. Fredrik hade nog stått kvar där ännu och tittat på målets överliggare om det inte vore för den efterföljande matchen som började klockan 13.00.

Med två omgångar kvar av division 5-serien jagas Stigtomtas herrar av Hälleforsnäs IF som nu endast är 3 poäng bakom och precis under nedflyttningsstrecket. I nästkommande omgång möter Stigtomta IF svåra lokalantagonisterna IFK Nyköping U medan Hälleforsnäs IF spelar på Runavallen mot Runtuna IK. Och i sista omgången av division 5 den 15/10 möts Stigtomta och Hälleforsnäs vilket kan bli årets nagelbitarmatch beroende på resultaten kommande helg. Wow.


Eftersom vädret var så inbjudande så dröjde jag mig kvar hemma på Stigtomta IP. Föreningens andra seniorlag skulle ställas mot Trosa Balkan FC i herrarnas division 7 Sydöstras sista omgång. U-laget hade det tufft inledningsvis vilket inte alls är så konstigt med tanke på att stommen är från föreningens 05-årskull. Grabbarna tog steget upp till seniorfotbollen denna säsong och har fått stöttning av några rutinerade pjäser från A-truppen. Resultaten har kommit efterhand och de har plockat några poäng här och där vilket de på inget sätt ska be om ursäkt för. I våras och försomras hade de hysteriskt svårt att bevaka ledningar i slutet av matcherna och många förluster kom i slutminuterna eller på tilläggstid. Har de ha lärt sig stänga matcher i slutet av säsongen?

Stigtomta IF U mötte Trosa Balkan FC i div 7 i sista omgången den 1/10 -22

Trosa Balkan FC är en ny bekantskap för mig och de borde jag ju ha sett på deras hemmaplan egentligen. De spelar sina hemmamatcher på mysiga Skärlagsvallen i Trosa och dit vill man mer än gärna åka för att titta på fotboll. Nu fick det bli hemma i Stigtomta och det får duga det också. På pappret skulle denna match sluta med seger för Trosa Balkan FC, de har skrapat ihop betydligt fler poäng i serien än Stigtomtas U-lag och deras förra möte i serien slutade med en komfortabel 6-1-seger för det blåklädda gänget. I denna avslutande omgång var det gästerna som började bäst men efter 6-7 minuter tog hemmalaget över och därför kom 1-0-målet av Adam Pettersson i 16:e minuten inte som en blixt från klar himmel.

Daniel Andersson och Tord Åkerman lotsar det unga U-laget under deras första seniorsäsong

Det duggade inte tätt med kvalificerade målchanser i denna match och den första halvleken följdes av en andra halvlek som blev 19 minuter gammal innan nästa mål föll. På straff satte Stigtomtas lagkapten Viktor Pettersson 2-0 och därmed var hemmaledningen lite tryggare. Den känslan varade inte länge, två minuter senare reducerade Trosa Balkan till 2-1 genom Charly Shukury. Men kors i taket och hoppsan hejsan så lyckades Stigtomta IF U rida ut stormen, stänga matchen och se till att avsluta säsongen med en 3-poängare och en hyfsad skalp mot en duktig motståndare.

Innan jag publicerar länkarna till de två bildgallerierna vill jag lyfta två hemmaspelare som jag tycker förtjänar lite extra uppmärksamhet under min långvistelse på idrottsplatsen. I division 5-matchen så tycker jag att Måns Cypriansen spelade klokt, beslutsamt och med hög precision i passningsspelet. I division 7-matchen får lagkaptenen Viktor Pettersson strålkastarljuset för sin intensitet, närvaro och goda tillslag på bollen. Bra jobbat och lycka till framöver!

Här hittar du drygt 150 bilder från div 5-matchen mellan Stigtomta IF och Runtuna IK >>>

Här hittar du knappt 150 bilder från div 7-matchen mellan Stigtomta IF U och Trosa Balkan FC >>>

Tack för trevliga matcher och en riktig heldag på Stigtomta IP när hösten var som vackrast!

måndag 26 september 2022

Tun U knep fjärdeplatsen i säsongsavslutningen

Söndagen den 25/9 var det dags att knyta ihop årets division 3-serie för Södermanlands fotbollsdamer. Det blev en strid in i det sista om vilket lag som skulle stoltsera med seriesegern och därmed kliva upp ett hack i hierarkin. Tyvärr var inget av Nyköpingslagen inblandade i uppflyttningsracet men indirekt hade de ändå ett finger med i spelet. IFK Nyköping mötte Skogstorps GOIF medan Hargs BK mötte Stallarholmens SK. Det var mellan de två nordliga lagen som striden stod och båda lagen vann sina matcher, slutade på 32 inspelade poäng men tack vare avsevärt bättre målskillnad kunde Skogstorps-tjejerna ikläda sig guldhattar och sjunga sig hesa inför nästa års division 2-spel. Grattis!

Det har länge varit en skiktad tabell i division 3 där de två nämnda topplagen haft sällskap av Torshälla-Nyby IS. Tyvärr har Hargs BK sladdat och landade sist med endast fyra inspelade poäng. Före dem hittar vi IFK Nyköping med nio poäng. Ytterligare ett snäpp uppåt landar Julita GoIF med 13 poäng. Efter att alla dessa lag har räknats upp återstår två lag och det var de jag såg kämpa om fjärdeplatsen; IK Tuns U-lag och Enhörna IF. Före söndagens match hade Enhörna två poäng tillgodo på de grönklädda från Enstaberga.

Höstens sista match för IK Tun U och Enhörna IF på Enstaberga IP den 25/9 -22

I varmt och behagligt väder fick vi i publikleden se en första halvlek som bytte skepnad tre gånger. Inledningsvis höll hemmalaget i taktpinnen och tog också ledningen via en frispark från Sandra Rehns finkalibrerade fot. Därefter greppade gästerna taktpinnen och trummade på i kvart nr 2. Då kom också deras kvittering till 1-1. Sista kvarten var återigen i Tuns ägo och de kunde ännu en gång ta ledningen, denna gång via unga Alice Jonsson.

Höstsol och fotbollsunderhållning på Enstaberga IP

Under andra halvlekens inledande 10 minuter avgjorde hemmalaget tillställningen genom 3-1 av Karolina Schewenius Lundberg (som nickade in en hörna, inte utan protester från Enhörna) och därefter 4-1 av Line Höök som stod för ett högklassigt agerande. Det störde inte nämnvärt att gästerna fick sätta en frispark i nätmaskorna fram till 4-2 när timmen jämnt var spelad. Slutresultatet 5-2 fastställdes från straffpunkten av Sandra Rehn i 77:e minuten.

Det blev en både fysisk och ganska het match trots att den inte gällde annat än hedern och fjärdeplatsen i sluttabellen. Jag vill ändå lyfta fram denna typ av matcher där det är tydligt hur en hel säsong gett resultat i form av ork och prestation hos spelarna och lagen. Bättre fotboll än i slutet av seriespelet ser man inte, helt enkelt.

Som minne från matchen har jag knåpat ihop 170 bilder som du kommer åt HÄR >>>

Tack för underhållningen!

söndag 25 september 2022

Riksettanderby på Tyrsvallen

Tyrsvallen i Tystberga, division 7, norrderby, höst och strålande väder. Tystberga GIF var där, Västerljungs IF likaså samt undertecknad med kamerorna och en handfull åskådare. Sedan får vi inte glömma Admir Brkic i egenskap av domare tillika jourhavande fotbollskurator. Alla behövde kanske inte vara där men sammantaget utgjorde vi en enhet som hyllade den lokala fotbollen. Division 7-nivån där idéerna om vad som ska göras sällan lyckas omsättas i praktiken.

Tystberga och Västerljung drabbade samman på Tyrsvallen den 24/9 -22

Detta blev en match där resultatet på tavlan inte alltid stämde med det vi såg på planen. När gästerna tog ledningen efter ungefär en kvart var det inte direkt resultatet av deras bollinnehav eller dominans. Likväl hade Västerljung ledningen ända tills det återstod fem minuter av den första halvleken. Kvitteringen kom och det låg i den klara och härliga höstluften.

Knappa kvarten in i den andra halvleken tog hemmalaget ledningen. Nu fick de behålla det siffermässiga övertaget i 15 minuter innan kvitteringen till 2-2 kom. Matchen hettade till, vi fick se ett nästan-slagsmål där jourhavande kurator fick ingripa, innan resultatet fastställdes till 3-2 med knappa tio minuter kvar att spela.

Lätträknat på Tyrsvallen

Det var små marginaler som avgjorde denna match. Även om Tystberga GIF kändes mer solida så hade Västerljungs IF ett par riktigt fina lägen att göra mål som de inte förvaltade. När känslorna svalnat hade nog resultatet accepterats och lördagsnöjet var över för denna gång. Snart blir det annat än fotboll på lördagarna eftersom division 7-seriens sista omgång spelas lördagen den 1/10.

Jag har samlat ihop 150 bilder från matchen och du hittar dem HÄR >>>

Tack för det som bjöds och lycka till framöver så hoppas jag att vi ses kommande säsong!