Stigtomtas herrar tilltvålade av Ärla

Det är tyvärr en omöjlighet för mig att hinna titta till alla de lokala fotbollslagen innan säsongen är över. Under en normal säsong finns åtminstone chansen men den pandemi-präglade säsongen 2020 har nyligen börjat och sjunger redan på sin absoluta slutkläm. Åtminstone om man som jag är beroende av att viss publikmängd tillåts, hur skulle jag annars tillåtas närvara? Hur som helst tittade jag under lördagen till Stigtomta IF:s herrar som inför säsongen genomgick en föryngring. Om detta har bidragit till att de går att återfinna högt upp i division 5-tabellen ska jag låta vara oskrivet. Av landsortslaget runt Nyköping verkar Stigtomtas herrlag vara en aning unikt just nu, många av de andra landsortslagen i division 4 och 5 sladdar betänkligt i botten av tabellerna. Tyvärr. Och inte sjutton visade Stigtomta framfötterna denna gång då de var helt utan chans mot gästande Ärla IF, slutsiffrorna skrevs till 0-3 (0-2).

Stigtomta IF:s herrar förlorade mot gästande Ärla IF den 12/9 -20

Pall, stativ, kamerahus och storglugg redo för regnmatch på Stigtomta IP

Det är inte bara i spelartruppen det rört på sig en del för Stigtomta IF:s herrlag. Tränarduon som tog laget genom fjolårssäsongen droppade av under våren och sommaren, plötsligt stod laget utan ledarstab. Några oroande och intensiva sommarveckor senare och bemanningen var fixad. In kom Mats Petersson och Ola Törnberg samt comeback för populäre TV-målaren tillika lagledaren Nicklas Andersson.

Mats Petersson och Ola Törnberg utgör Stigtomta IF:s nya tränarduo

Stigtomta IF gör sig redo för match på Stigtomta IP 12/9 -20

Ärla IF äntrar planen precis till avspark den 12/9 -20

Stigtomta återfanns på en andraplats i division 5-tabellen med 16 inspelade poäng innan denna match. Tre poäng efter serieledande BK Sport efter sju omgångar. Motståndarna Ärla hade spelat ihop 12 poäng. Med få matcher kvar (totalt 11 omgångar) var det trots allt ett schysst slagläge för lördagens hemmalag. Kanske gav detta en anspänning hos laget som de inte alls lyckades kanalisera denna helg. Och möjligtvis sporrade utmaningen gästerna desto mera. Lättare att jaga än att jagas.

Emir Arnautovic flankerad av Bassel Sahiuni och Isak Björkeng Betzholtz

Division 5-matchen började avvaktande från båda lagens håll. Ett lättare regn lade kanske viss sordin på stämningen. Den försiktiga starten från hemmalagets sida skulle snart avslöja brister och även utnyttjas av gästerna som inom 10 minuter avgjorde matchen. 0-1 kom efter 9 minuter på nick där hemmalaget dividerade om att det skulle varit oschysst (vilket jag inte kan se på bilder som jag tagit). 0-2 inom mindre än en minut från första målet var matchens riktiga behållning, en mörsare från långt håll upp i bortre krysset. Fullträff! Vackert! Bra där Lukas Granlund, synd att jag inte alls var beredd med kameran ...

0-1 nickas in av Ärlas Oskar Ehrlin

Den mindre alerta starten från Stigtomta gav inte bara två mål till gästerna utan också väldigt mycket mer arbetsro för det rödtröjade gänget från Eskilstunas utkanter. Även om hemmalaget hittade en något stabilare grund att stå på i sitt spel så var Ärla bättre i alla avgörande moment.

Till och från regnade det under lördagseftermiddagen

I halvtid stod det 0-2 och det fanns ingenting som indikerade en scenförändring inför andra halvleken. Duellspelet vanns av Ärla, de hade längre ben i alla situationer när det handlade om att suga åt sig bollar, de var i regel först på alla bollar och framförallt satte de hård press på Stigtomtas bollhållare. Det sistnämnda stressade hemmalaget till ideliga misstag. Faktum är att jag inte minns ett enda avslut på mål från Stigtomta i denna match.

Det kom ett mål till och det var Ärlas William Aldrin som i matchminut 88 säkert placerade in 0-3, otagbart nere vid Fredrik Larssons vänstra stolpe.

Resultatet 0-3 fastställdes i 88:e minuten av Ärlas William Aldrin

Inga hemmaspelare att presentera som målskyttar denna gång. Precis som förra helgens matchbevakning då jag såg Råby-Rönö IF förlora i division 4 med 0-3 på hemmaplan. Det förefaller som att jag inte är önskvärd på några fler matcher i sydöstra Södermanland, vilket av våra hemmalag vill ha mig som olyckskorp vid sidlinjen? Jag vill ändå lyfta fram ett par spelare i Stigtomta IF som jag tyckte gjorde helt okej insatser. En luttrad veteran i form av Mikael Hjelm som blev insläppt på gröngräset i andra halvlek. Och en ung talang som kom till föreningen inför säsongen, Linus Arringe bidrar med en härlig attityd ute på planen.

Stigtomta IF:s Mikael Hjelm

Stigtomta IF:s Linus Arringe

I en haltande tabell behåller Stigtomta IF sin andraplats, åtminstone till söndagen då Hällbybrunns IF kan gå om dem vid seger över serieledande BK Sport. Ärla ligger en poäng bakom Stigtomta, en tredjeplats med 15 inspelade poäng. Rafflande upplösning av division 5-säsongen är att vänta.

Jag avslutar med ett par iakttagelser. Den första är till Stigtomtas Martin Erikssons stora förtret, jag har tydligen fortfarande förmågan att ta förskräckligt fula bilder på den stackars vänsterbacken. Den andra saken är något jag hörde under första halvleken då jag satt i närheten av Ärla IF:s mål. Ironin när Ärlas målvakt muttrade "jävla bonne" om en Stigtomta-spelare var förlamande underhållande. (Ärla är ett samhälle två mil utanför Eskilstuna med ungefär 1300 invånare. Att jämföra med Stigtomtas 1,5 mil utanför Nyköping och ca 2000 invånare.)

Bilder från matchen? Jodå, jag lyckades skrapa ihop ett bildgalleri som du hittar HÄR >>>

Peace out

Måstematchen som ledde till ångestmatcher

Inför Råby-Rönö IF:s lördagsmatch mot gästande Eskilstunalaget AC Primavera på Råbyborgen i herrarnas division 4-serie uppfattade jag detta som en tillställning av måste-karaktär för nykomlingarna från Råbybygden. Med tanke på att det inte skiljde mer än två poäng mellan lagen i tabellen drog jag slutsatsen att det gott och väl kunde bli jämnt. Teori och praktik har ännu en gång bevisat sig vara två olika saker.

Aj aj aj, Henrik Svehn i Råby-Rönö IF visar vad det handlar om

Råby-Rönö IF har löst sin publikreglering med hänsyn till Corona-restriktionerna genom att man som intresserad publik får lämna in en föranmälan i hopp om att vara en av de första 50 åskådare som just nu tillåts. Den som har varit på Råbyborgen de senaste åren vet att det alltid är betydligt fler än 50 på lagets hemmamatcher. För min personliga del brukar mina matchbevakningar vara både spontana och icke aviserade men det beteendet är inte riktigt sanktionerat av FHM och SvFF för stunden. Till denna match fick jag plats i egenskap av "VIP-media" (tack TK).

Något märkligt så packade all publik ihop sig framför den stängda kiosken

Efter lördagens förlust har Råby sju inspelade poäng efter åtta omgångar, två segrar och en oavgjord samt fem förluster. De tre återstående omgångarna i den rumphuggna säsongen bjuder på bortamatch mot fjärran avlägsna Kvicksund, hemmamatch och derby mot Runtuna och slutligen derby mot IFK Nyköping på Folkungavallen. Något av dessa lag kommer sannolikt att vara under nedflyttningsstrecket när sluttabellen publiceras. Ångestmatcher? Eller gå in i det med öppna ögon, mod i bröstet och gilla utmaningen?

Råby-Rönö IF taggar för match

AC Primavera gör sig redo för drabbning

I mina ögon gjorde sig gästande AC Primavera förtjänta av lördagens seger. Det går att rabbla en massa "om och men" där hemmalagets brända chanser skulle kunnat ändra matchbilden. Men man får inte heller glömma gästernas stolpträff och brända frilägen som sammantaget kunnat resulterat i ytterligare fler mål än de tre som de fixade. Som fotbollsmatch betraktat var det en händelserik och underhållande första halvlek medan den andra var ... dålig.

Domartrion bestod av Zsolt Feith, Pierre Zakaria och Emir Arnautovic

Matchen var inte många sekunder gammal när det plötsligt stod 0-1. Ett yrvaket Råby var inte alls i balans under de inledande minuterna. Därefter tog de sig själva i kragarna och under 20-25 minuter spelade de som jag sett dem göra i lägre divisioner de senaste åren. Finurligt, rejält och vägvinnande. Ett par brända jättelägen efter inläggsspel från kanterna men fortsatt mållöst vilket gjorde att det säkert sved extra mycket när det var Primavera som gjorde nästa mål, 0-2 i 27:e minuten. I 40:e minuten utökar gästerna siffrorna till 0-3 och då var känslan att detta stängde matchen. Primavera hade tillräcklig koll i sitt försvarsspel och Råby hade inte självförtroendet att skapa något framåt.

AC Primavera var enda laget att fira mål på Råbyborgen denna gång

Att den andra halvleken blev en ganska medioker historia har säkert att göra med att Primavera kunde kosta på sig att kontrollera matchen och inte bjuda på några ytor. Råby stångade sig tröstlöst möra på försvarsmuren utan att komma igenom. När minuterna passerade utan några matchavgörande förändringar flyttades mitt eget fokus allt mer mot de mörka moln som rullade in över nejderna. Slutligen kom också regnet som från dugg övergick i ös innan jag och flera med mig hann ta skydd under Råbyborgens ståtliga björkar.

Oroande färg och form på molnen över Råbyborgen

En mållös men inte molnlös andra halvlek summerade denna måstematch till 0-3. Den surmulna känslan hos hemmalaget hade en motpol hos Eskilstunagästerna som definitivt fick fastare mark under fötterna i division 4-tabellen.

Utan problem kan jag plocka fram en man-of-the-match för Råbys del. Det var uppenbart under matchens gång och ännu mer när intrycken marinerat. Att jag dessutom kunde läsa i lokaltidningen att även Råby-tränaren Andreas Hillukkala vill lyfta denna spelare gör saken glasklar. Bra där Robin Jansson!

Råby-Rönö IF:s Robin Jansson försöker sig på ett de luxe-avslut

Avslutningsvis har jag ett par iakttagelser att lyfta fram. Det första är gästande lags staplande av synonymer när de ropar "bra, prima", här finns tidsbesparingar att göra. Den andra saken jag noterade handlar om Råbys matchtröjor. På avstånd såg tröjnumren ut att vara broderade och jag undrade vem sjutton som hade tiden och tålamodet att plita med korsstygn tills jag kom på att årets försäsong var oändligt lång.

Man ska inte underskatta handarbete

Det blev ju ett album med matchbilder även denna gång. Du hittar drygt 140 bilder om du följer denna länk >>>

Nu ser vi fram emot en spännande avslutning på division 4-säsongen!

Varje match har sin historia

Du kanske tycker att jag helgen den 29-30/8 skrapade i botten av fotbollsbaljan. Damernas division 4 på lördagen och herrarnas division 7 som söndagsavslutning. Själv gör jag så gott jag kan för att få dig att tänka om, det genuina och fotbollens själ står att finna bland dessa matcher. Så är det, det är på något sätt både charmigt och befriande. Och oavsett nivå har varje fotbollsmatch något att berätta för oss. Även om de avslutas i höstrusk och ihållande regn.

Västerljungs IF vs Sjösa IF en regnig augustikväll

För mig som fotograferande bloggare kunde gärna division 7-matchen mellan Västerljungs IF och Sjösa IF på Norrbyvallen i herrarnas division 7 Södra ha slutat annorlunda. 0-0 och inte ett endaste gult kort innebär att jag inte får ens en gnutta draghjälp. Nu måste jag skriva om annat än målen, visa bilder på annat än målgörare eller syndabockar. Åh du obarmhärtiga öde.

Västerljungs IF

Sjösa IF

Domare Elias Varli slapp omständligt efterarbete med matchrapporten

Hemmalaget Västerljungs IF:s anläggning Norrbyvallen gjorde mig lyrisk vid mitt allra första besök hos dem under 2019. Nu ska det även nämnas att gästande Sjösa IF innehar en idrottsplats som har ett närapå episkt rykte om sig i Södermanland. Till dem kommer jag kanske så småningom, nu handlar det det om en annan anläggning. Nu handlar det om Norrbyvallens Krigare mot Sjösapojkarna, en match där de båda lagens kvalitéer främst handlade om avväpnande försvarsspel och mindre om målfyrverkerier.

Måttlig publikmängd och väl tilltagen distansering

Denna division 7-match började i ett förhållandevis gott tempo. Ett tempo som dock sjönk drastiskt efterhand som första halvleken förlöpte. Spelet präglades av många goda intentioner men där inte praktiken riktigt synkade med teorin. Säga vad man vill om herrspelare men de har en orubblig tro på sin egen förmåga. Det ska gå, det kan gå, det borde gå. Äsch, det gick inte. (Medan damspelare är mer drabbade av dåligt självförtroende och testar inte alltid idéer och gränser.)

Det var korta bollinnehav och 0-0 i halvtid var inte ett faktum som någon kom sig för att protestera mot. Den andra halvleken började dock med en ribbträff från Sjösa och närmare än så skulle inget av lagen komma denna kväll. Båda lagen visade lite hetare vilja i andra halvleken och matchen blev intensivare. Det var ovisst in i det sista även om jag tyckte gästerna hade de något spetsigare anfallsförsöken.

Regnet i slutet av matchen gjorde ingen glad men bilderna blev lite intressanta i alla fall

För att vara en division 7-match var det en mycket välbevakad tillställning. Mediauppbådet (!) bestod inte enbart av undertecknad bloggare/fotograf utan det stora jobbet gjordes av Sjösa IF:s egen livestream-duo som direktsände matchen i etern. Sjösa har i Corona-tider tagit initiativet och erbjuder södra länets fotbollsintresserade sändningar via sin SolidSport-kanal. Snyggt!

Livesänd division 7-fotboll

Som konstaterats tidigare i denna text fick jag ingenting gratis vad gäller spelarpresentationer denna match i och med att någon målskytt inte gick att finna när slutsignalen ljudit över Västerljungstrakten. Nu väljer jag istället att plocka ut några spelare som i mina ögon gjorde sig förtjänta av en extra lång och varm dusch efter matchen.

Västerljungs lagkapten Johan Karlsson lägger ingenting emellan när han spelar boll. En pådrivare och kämpe, stabil och utan några direkta misstag. Bra där!

Johan Karlsson, Västerljungs IF

Backklippan och veteranen Tommie Lagerman spelade resolut och var robust som en armerad fura. Lugnet själv med en uppoffrande spelstil och tvärsäkert huvudspel.

Tommie Lagerman, Västerljungs IF

Ännu en backspelare som stod för en helgjuten insats och som förklarade varför denna match slutade mållös var Sjösa IF:s lagkapten Fredrik Mobeck. Hans rutin från division 5-spel med Tystberga GIF lyste som en fyrbåk i Sjösas backlinje.

Fredrik Mobeck, Sjösa IF

Slutligen vill jag nämna den spelare ute på planen som jag tyckte skapade allra mest framåt. En lirare som jag faktiskt inte riktigt kände igen utan hockeyhjälm på knoppen. Eddie Jinglöv, utnämningen "Matchens anfallare" är din. Om det nu betyder något i en mållös match ...

Eddie Jinglöv, Sjösa IF

Jag konstaterade att Västerljungs IF borde ha försökt reglera antalet besökande mördarsniglar på Norrbyvallen. Planens bortre långsida var full av de små slemmiga krabaterna och ljudet av poppande sniglar när jag råkade trampa på dem ljuder fortfarande i mina öron.

Västerljungs avbytarbänk var ivrig att ge sig på coachning av lagkamraterna ute på planen innan de plötsligt bytte samtalsämne och började prata om att det var dags att städa runt fotbollsplanen. Jodå så att.

Jag avrundar denna utläggning med en länk till de 150 bilder som jag fick ihop under matchen. Du hittar bilderna via denna länk >>>

Stort tack för nöjet en regnig söndagskväll och lycka till i det fortsatta seriespelet till båda lagen!

Damfajt där distriktsgränsen är nära

Kanske är det bara inom idrottens värld som Strängnäs och Stallarholmen kan sägas ligga i sydöstra Södermanland. När jag tittar i min gamla kartbok (och för all del även på Google Maps) så hittar jag dessa platser väldigt mycket norrut i vårt fagra landskap). För Stigtomta IF:s nystartade damlag har självklart denna Corona-präglade säsong påverkats som för alla andra. De tolv anmälda damlagen till distriktets lägsta division säsongen 2020 delades in i två geografiskt separerade serier och de planerades möta varandra tre gånger under seriespelet. Teoretiskt kan det ha varit vettigt då många av de nystartade lagen annars skulle ha fått 22 seriematcher att baxa sig igenom, med splittad indelning och trippelmöten skulle det bli mer lätthanterliga 15 matcher. Gott så. Sedan kom pandemin och första tredjedelen av serien ströks.

Stallarholmens SK mot Stigtomta IF på Toresunds IP den 29/8 2020

Att Stigtomta IF:s kvarvarande fyra matcher mot IK Viljan från Strängnäs och Stallarholmens SK samtliga ska spelas på bortaplan är ett bra exempel på hål i huvudet vad gäller spelordning. Pandemin kan vi inte göra SöFF ansvariga för, förstås, men att hitta de mest geografiskt avlägsna lagen och låta endast ett av lagen köra upp beredskapslagret av drivmedel är inte helt schysst. Tycker jag.

Toresunds IP i Stallarholmen

Tidig samling vid Loftet i Stigtomta lördagsmorgonen den 29:e augusti. En resa som nådde sitt mål när det kändes som att vi kommit till södra Dalarna och till en helt annan klimatzon. Stallarholmen är vackert beläget vid Mälaren och Toresunds Idrottsplats går definitivt inte av för hackor. Jättefina omgivningar och en riktigt toppenfin anläggning! Inte ens det tilltagande regnet kunde få bort känslan av trivsel denna lördag. Damfotboll, mängder av bekanta spelare, fotbollslirare som uppförde sig bra (med andra ord inga förstärkningar, filmningar och förorättade individer som inom stora delar av herrfotbollen). Trots att matchen spelades på plaststrån varvade med gummigranulat.

Fotbollspublik vid Toresunds IP

I Stigtomta IF:s damlag återfinner vi en hel del rutinerade spelare. Spelare som tidigare hållit sig på en högre nivå i seriehierarkin. Jag vet inte vad som fått dem att ännu en gång snöra på sig fotbollsskorna men det är kul att de fortfarande lockas av fotbollen, lagidrottandets sociala sidor samt den organiserade fysiska aktiviteten. Inte nödvändigtvis för annat än att hålla på för att det är roligt.

Ambitionen att återstarta ett damlag i Stigtomta IF:s verksamhet räckte dock inte riktigt utan att ta stöd från grannklubben IK Tun vars damverksamhet lockat till sig väldigt många spelare. A perfect match på sätt och vis och fantastiskt bra med samarbete mellan de närliggande fotbollsföreningarna. Allra bäst för individerna som därmed kan få speltid, rutin och erfarenheter.

Therése Andersson i Stigtomta IF:s gulsvarta matchställ. Kul!

Till Stallarholmen denna arla lördagsmorgon följde fem spelare som tillhör IK Tuns organisation. Självklart förstår jag kommentarerna från några av de inlånade spelarna efter matchen att det är otroligt svårt att uppnå en optimal prestation. De känner inte spelarna runt omkring sig på planen och vet därmed inte hur de temporära lagkamraterna agerar. Men alla såg ut som att de hade kul och stod för en helt okej insats, det räcker långt i min bok.

Malin Erneby, tränare i Stigtomta IF Dam tillsammans med Kjell Larsson

Hemmalaget kunde under matchens första halva föra spelet. De tilläts rulla boll i backlinjen utan att gästerna satte press. Det som däremot inte gick Stallarholmens väg var bollarna på djupet när de gjorde sina anfallsförsök. I en för dem besvärlig medvind stack bollen iväg över den förlängda mållinjen gång efter gång. I första halvleks allra sista minuter var Stigtomta desto närmare att hitta målnätet några gånger. Att första halvan av matchen slutade 0-0 var sammantaget ganska rättvisande.

Den andra halvleken bjöd plötsligt på betydligt mer att notera i matchprotokollet. Och lagen varvade sina poänggivande slag mot varandra. I 52:a matchminuten gjorde Stallarholmens Filippa Dos Santos Johnson 1-0. Detta kvitterades elva minuter senare då Malin Löjtzen i samband med en hörna nickade in kvitteringen till 1-1.

En glad Malin Löjtzen kom direkt från nattpasset på lasarettet till Stallarholmen

Det oavgjorda läget varade inte längre än ett par minuter innan Emma Fredriksson gör 2-1 för Stallarholmen. Var det ett segermål för hemmalaget? Nej, ett sista mål i matchen kvitterade tillställningen och det var Stigtomtas Sara Johansson som på nära håll kunde bredsida in 2-2.

Sara Johansson, Stigtomta IF, som nybliven kvitteringsmålskytt

En regnmatch i Stallis kan faktiskt utgöra grunden för en riktigt bra lördag för undertecknad. Att jag på hemvägen kunde prata om ditten och datten med ett par av spelarna samt tränaren fördjupade det intrycket. Det är liksom så här fotboll ska vara, genuint, och inte som i den internationella pengacirkusen som visas på TV.

Du kan hitta ett 120-tal bilder från matchen via denna länk >>>

Jag önskar båda lagen lycka till i avslutningen av denna märkliga fotbollssäsong!

Pannben och disciplin fixade Tun-seger

Som nykomlingar i någon av landets fotbollsserier denna pandemi-säsong är man extra exponerad och riskutsatt. Någon direkt mjukstart för att acklimatisera sig finns inte. Halverade serier ger liksom minimalt med utrymme för något annat än maximalt gaspådrag. IK Tuns damer tog sig till division 1 genom en friplats och redan där borde det finnas en varningsflagg hissad. Å andra sidan ligger det inte dem nära att ha överdriven respekt, laget innehåller numera ett flertal spelare med division 1-rutin sedan tidigare. Nyttigt, nödvändigt och nivåhöjande.

Amanda Nordlie är en av spelarna som sökt sig till IK Tun säsongen 2020

Jag har erfarenheter av Örebro SK Söder sedan åren då de mötte IFK Nyköping i division 1. Extra kul att återse lag man träffat på tidigare. Nu visade det sig att i stort sett alla spelare bytts ut och det avslöjar också mer än vad jag vill om min egen tilltagande ålder. Närkingarnas tabellplacering ingav respekt där de återfanns bland topplagen innan lördagens match på en fullständigt värmedallrande och kvav idrottsplats i Enstaberga.

IK Tuns Ebba Engdahl brydde sig inte om tabellpositioner och satte 1-0 i 4:e minuten

Enstabergaklubben IK Tun är en av traktens fotbollsföreningar som faktiskt har möjlighet att följa Svenska Fotbollsförbundets nya Corona-direktiv vad gäller publik. De har blott en infartsväg som de även kan bomma igen och därmed har de kontroll på att inte fler än 50 åskådare bänkar sig. Vissa andra föreningar inser det motsatta och jag såg till exempel Sjösa IF:s herrlag konstatera att de fortsatt måste hålla sina hemmamatcher publikfria eftersom de inte kan avgränsa och reglera publiktillströmningen. Så skedde även under fredagskvällen på Krikonbacken då Hargs BK:s damlag tvingades be publiken utebli när det var division 3-derby mot IK Tuns U-lag. Bra, ansvarsfullt och något som tyvärr inte alla föreningar verkar ta ansvar för i motsvarande sits!

Fotbollspublik på Enstaberga IP anno 2020

Redan innan lördagens division 1-match hade hunnit sätta sig kunde hemmalaget IK Tun göra 1-0 på sin mer välmeriterade motståndare. I 4:e minuten hittar Ebba Engdahl nätmaskorna och därefter kunde lagen börja jämföra varandras styrkor samt leta efter svagheter. I mina ögon lyckades Tun ligga på rätt sida och styra sin motståndare tämligen väl. Det syntes förvisso genom hela matchen att gästerna var något bolltryggare och hade högre procent rättadresserade passningar. Men lojalt och hårt arbete med kollektivt pannben modell tjockt fanns hos hemmaspelarna.

En trygg och stabil sista utpost för IK Tun i form av Sabina Robertsson

 

När drygt halva första halvleken passerat hittade så plötsligt Örebro SK Söder rätt. De kom runt på kanterna och slog gång efter annan låga inspel snett inåt och bakåt. Det svajade i det grönklädda laget, ribbstackarn träffades ett par gånger och ett mål för gästerna blev också bortdömt (för något som jag inte såg). Denna press lyckades dock Tun ta sig ur och de sista 10 minuterna av halvleken blev åter en jämn kamp.

Lagkapten Lovisa Ederström i IK Tun måste nämnas för sin insats mot Örebro SK Söder

När den andra halvleken hade skuttat fram till sin 4:e minut kommer Lovisa Ederström igenom på högerkanten, slår ett perfekt inlägg mot bortre stolpen där en välplacerad Ebba Engdahl kunde knoppa in sitt andra mål för dagen. Den såg jag inte riktigt komma och 2-0 gav nykomlingarna från Enstaberga ytterligare andrum och arbetsro.

IK Tuns Ebba Engdahl blev tvåmålsskytt mot Örebro SK Söder

Örebro-spelarna testade i inledningen av halvleken några distansskott utan framgång. Därefter kom de inte riktigt till avslut även om de hade ett större bollinnehav än hemmalaget. En kopiös arbetsinsats av varenda Tun-spelare i kombination med att inte gästernas spelare lyckades hålla huvudena kalla (de tycktes stressa upp sig av underläget) gjorde detta till en halvlek som tickade på minut för minut utan scenförändring. Hoppets sista flämtande låga släcktes i 91:a minuten när nyinbytta Lovisa Lindvall prickskjuter in en låg frispark vid närmsta stolproten och 3-0 är vad vi skriver i slutrapporten efter denna match.

Lovisa Lindvall avgjorde definitivt med sin frispark fram till 3-0 för IK Tun

Det är verkligen roligt att få chansen att återigen bevaka division 1-spel på nära geografiskt håll. Spelarna på denna nivå kan sitt hantverk (eller om det heter fotverk i dessa sammanhang). Tun behöver givetvis gno på och inte slå sig till ro, nöjda med ett par vinster och en oavgjord match så här långt. Med så få omgångar denna säsong är varje match galet viktig.

IK Tuns tränare Henrik Björnfot kan åtminstone tillfälligt dra på mungiporna

Du kan hitta ett bildgalleri från lördagens match HÄR >>>

Kör hårt och på återseende!

Mästerskapshelg för rugbyherrarna

Efter en helg med Sveriges åtta bästa herrlag i 7-mannarugby har jag kanske blivit lite erfarnare, lite klokare. Definitivt inte vackrare. Det står också klart att många frågor väckts i mitt huvud kring sporten rugby. En sak vi alla vet är att Stockholm Exiles är svenska mästare anno 2020. Grattis!

Stockholm Exiles RFC tog SM-guldet i 7s den 16/8 2020

Lördagen den 15:e augusti inleddes SM-slutspelet för herrlagen på Bollspelaren i Norrköping. En bokstavligen glödhet arena för det gruppspel som innebar tre matcher för varje deltagande lag. De två grupperna såg ut som följer:

Grupp A

Norrköping Troján
Stockholm Exiles RFC
Hammarby IF Rugby
Lugi RK

Grupp B

Enköping RK
Spartacus RUFC
Göteborg RF

Erikslund KF

Tävlingssekretariat och mediahylla under rugby-SM

Efter lördagens matcher med ett väldigt tajt spelschema hade agnarna separerats från vetet. I mina korta anteckningar ser jag noteringar som "Kul!", "Lugi ledde 14-12",  "Vändning!", "Exiles rörligare och kvickare" och det mer kryptiska "Hoppsan i halvtid!". Förhoppningsvis hade spelarna en fantastisk tävlingsdag, jag hade nämligen the time of my life. Typ.

Termometern tangerade 30-strecket men det bekom inte vissa individer ...

Inför söndagens finalspelsrundor såg vi fram emot följande semifinaler:
Stockholm Exiles RFC - Spartacus RUFC
Enköping RK - Norrköping Troján

Det blev ganska tydliga siffror i båda semifinalerna där Stockholm Exiles vann med 33-0 och Enköping vann med 26-5. Inga direkta skrällar i finalen således. Bronsmatchen mellan Norrköping Troján och Spartacus slutade 17-5 till hemmalagets fördel. Inte heller någon större skräll även om göteborgslaget Spartacus var en frisk fläkt som bjöd på intressant spel under hela SM-helgen.

Ett två tre, TYST. Troján bronsmedaljörer i 7s år 2020.

Finalen bjöd på hård och inledningsvis jämn kamp. Exiles och Enköping gick till den tre minuter långa pausvilan med likaläge, 5-5. Stockholmarnas rutin och spetskvalitéer vägde dock tyngst och de kunde höja segerbucklan efter slutresultatet 17-12.

Samtliga helgens resultat hittar du HÄR >>>

Lineup för Stockholm Exiles RFC och Enköping RK

Prisceremoni för medaljörerna i 7s 2020 på Bollspelaren

Tjommen på knä framför laget hade en bättre position än vad jag hade för denna bild ...

Jag har sedan första gången jag såg en rugbymatch live fattat att detta inte är en sport för sillmjölkar. Det bor ett lejon i bröstet på varje rugbyspelare. Därmed inte sagt att alla är två meter långa och enbart uppbyggda av muskler och pannben. De kommer i alla format och sorter men modet och den enorma kärleken till sin sport enar dem på något sätt.

Med befarad huvudskada plockas man av planen, så är det bara

Lite blod stoppar inte en rugbyspelare men det måste torkas bort innan du får fortsätta

En sjumannamatch varar i 2 x 7 minuter. Det kan tyckas ynkligt men tempot är furiöst och ytorna är enorma. De spelar ju på samma planstorlek som i 15-mannarugby. Lag med illersnabba sprintrar kan nyttja de ytor som uppstår (hur bra motståndarna än ställer upp och försvarar sig). Den smarta och rutinerade spelaren läser och förutser, agerar mer än reagerar. Jodå, det finns utrymme för teknisk briljans parallellt med kraften av ett frontalkrockande ånglok. Denna kombination är så oerhört fascinerande för mig som rugby-novis vid sidan av linjen. Jag förstår ännu inte alla detaljer i regelverket men med lite upplärning kommer jag att fylla de kunskapsluckorna så småningom. En sport med låg ingångströskel för den som vill titta (till skillnad från t.ex. amerikansk fotboll som är ett pausfyllt mysterium för den oinvigde).

Att söka skugga mellan helgens matcher var en absolut nödvändighet för lagen

Mellan rugbydamernas kvalspel förra helgen och herrarnas SM-slutspel pratades det rugby hemma vid köksbordet hos bloggaren. De tonåriga döttrarna funderade på vad som definierar en boll. Sfärisk? Rund? En rugbyboll kan väl per definition inte kallas en boll? Borde en innebandyboll verkligen kallas boll. Till sist kom jag på att allt uppenbarligen kan kallas en boll, se bara på en badmintonboll!

Vad definierar egentligen en boll?

Mina tankar när jag suttit och redigerat bilder efter rugbyherrarnas SM-helg har snurrat kring rugbyns tillvaro i Sverige. Som bekant har jag i Nyköpingstrakten inget lag i min absoluta närhet. Hur rekryterar egentligen rugbyn sina spelare i Sverige? När jag läser om Norrköping Trojáns damlagsspelare verkar många ha börjat som unga vuxna, vissa av dem har spelat handboll innan. Inga fotbollsspelare som lockas? Hur snabb inlärningskurva behöver de unga vuxna ha för att hävda sig på rugbyplanen? Hur vågar man spela sin första rugbymatch?

Sjumannarugbyn är allt annan än statisk. Varje match är dessutom som en litet mini-drama. Hur gör man detta rättvisa med en kamera bredvid planen? Jag har samlat mina alster, korta sekvenser mätta i tusendelar, från helgens SM-slutspel och du hittar dem här:

Lördagen den 15/8, gruppspel, 324 bilder >>>

Söndagen den 16/8, slutspel, 246 bilder >>>

Ännu en gång gratulerar jag Stockholm Exiles till ett välförtjänt SM-guld och jag tackar varje lag, varje spelare och alla funktionärer för årets rugby-upplevelse på Bollspelaren. För mig var det top-notch!