Dynamiskt skytte på nationaldagen

Så var det då dags igen. Dags för Nyköpings och Oxelösunds båda pistolklubbar att återigen arrangera en tävling i dynamiskt skytte på Koxäng ute vid Svanstaområdet utanför Nyköping. De båda klubbarna är vid det här laget ganska drivna i att arrangera tävlingar inom IPSC (eller dynamiskt skytte om man föredrar riktiga ord och inte kryptiska förkortningar).

Bland skjutvallar, papptavlor och orangefärgade skärmar på Koxäng

Våra båda pistolklubbar har tagit för vana att arrangera större tävlingar inom dynamiskt skytte nästan varje år. De kallar dessa IPSC-tävlingar ONYX och det kommer en sådan stortävling den 18/8 i sommar. Innan dess passade man på att göra en minivariant som fått namnet ONYX Light II och den gick av stapeln under nationaldagen. (En första mini-variant av ONYX skedde i våras.)

Svårframkomligt upp till skjutbanan under ONYX Light II på nationaldagen

Station 1 och 2 under torsdagens tävlingar

Station 3 och 4

Och där borta sköt man station 5 och 6

Man valde att göra en enklare lösning under denna tävling där man hade tre olika stationer som sköts på två olika sätt vardera. På så sätt fick startfältet 6 olika stationer att memorera och tävla på för de tillresta skyttarna. Allt riggades under torsdagsmorgonen.

En genomgång sker innan skyttarna i en squad får 3 minuter på sig att provgå banan

När jag kom upp till Koxäng vid lunchtid var tävlingarna halvvägs. Det var dallrande varmt. De låg lite efter i tidsschemat eftersom det tagit en hel del tid att få igång första squaden (gruppen) av skyttar borta på station 1 (och 2). Nu såg det inte ut som om någon deltagare led av detta utan trivselmätaren slog i taket som brukligt då ONYX-tävlingarna genomförs. De är av den sociala sorten de där dynamiska skyttarna.

Koxäng angränsar till enduro- och trialpartierna vid Svansta och skjutvallarna håller på att höjas

Här är förhöjningen av en av skjutvallarna redan klar

Självklart var det många av klubbmedlemmarna i Nyköping och Oxelösund som passade på att delta själva när denna lättsammare tävling genomfördes. Under stortävlingen i augusti lär de alla behöva agera funktionärer ute på alla stationer. Det går nästan att likna IPSC vid motorsport i det avseendet, det går åt mänga funktionärer för att genomföra en tävling.

Jonny Nordin vet hur en slipsten ska dras när det handlar om att arrangera skyttetävlingar

En mycket speciell anledning lockade mig att göra en bevakning av just denna skyttetävling. Det certifieras nya dynamiska skyttar hela tiden i vårt land och just i Nyköping har en mycket känd idrottsprofil gjort sin tävlingsdebut inom dynamiskt skytte. Att han har ett stort jaktintresse vet jag om sedan tidigare men nu slår han även ett slag för IPSC.

Vad kan vara så intressant så att både Johan Skoglund och Jonny Nordin måste filma?

Erik Skoglund på tävlingsbanan!

Självklart var det fantastiskt kul att se Erik tävla denna sommarheta torsdag. Bland dynamiska skyttar är han som vem som helst, möjligtvis med lite mer hjälp än de andra eftersom han är novis inom sporten. Jag skulle personligen inte klara av alla moment man måste ha i huvudet som dynamisk skytt, särskilt inte med hänsyn till alla säkerhetskrav. Jag är å andra sidan en usel skytt och lever helt i avsaknad av de egenskaperna (blundar troligtvis med BÅDA ögonen när jag skjuter ...)

Jag följde i huvudsak bara den squad där Erik Skoglund, Jonny Nordin, Mattias Skatteboe m.fl. ingick. De två övriga grupperna av skyttar gick lite under min radar denna gång. Och det är ju så att skytte inte riktigt öppnar upp för att fotograferas framifrån, vilket ledde till att de flesta stationer endast gav ryggtavlor att fotografera. Jag har knåpat ihop ett bildgalleri med ungefär 170 bilder som du hittar HÄR >>>

Jag hoppas få chansen att återse många av skyttarna under ONYX 2019 den 18/8!

Ännu en uddamålsseger för Tuns U-lag mot Hargs damer

Det var inte länge sedan Hargs BK tog emot IK Tun U hemma på Krikonbacken i damernas division 3. På nationaldagen var det dags att bjuda tillbaka och IK Tun U tog emot med öppna famnen på Enstaberga IP. Grönt, lummigt men också dallrande varmt.

HBK:s Maria Dameprud Landin och IK Tuns Rebecka Gustafsson i en derby-duell

I lagens första möte tog IK Tun U hem segern efter att matchens enda mål gjorts på straff under första halvleken. Nationaldagsmötet bjöd på avsevärt många fler mål och det handlade om spelmål. Då som nu blev det uddamålsseger för Tun och denna gång skrevs siffrorna till 3-2.

Grönt och lummigt på Enstaberga IP och HBK-tjejerna pratade länge inför matchen

Vi var många som sökt oss ut i solgasset denna lediga torsdag. Jag hade dock lovat mig själv att INTE fota eller göra ett blogginlägg. Direkt efter division 3-derbyt skulle jag nämligen bevaka en skyttetävling på Koxäng (bredvid Svansta-banan) och ansåg mig inte ha tid med efterarbetet som en fotbollsbevakning innebär. Det gick sisådär, vilket du kan förstå av detta inlägg ...

Hargs BK:s Mia Johansson prickar ribban första halvleken

Gästerna började matchen positivt och förde spelet samt satte press på Tun. När väl Tun hade organiserat sig tog de över och visade att de hade fler vassa anfallsvapen än vad HBK satt på. 1-0 kom på ett distansskott av Katja Andersson. 2-0 gör Maja Larsson (som endast tillfälligt klivit ut på planen då hon inväntar en knäundersökning, så vitt jag fattar och förstår).

Duellerna mellan Sandra Ekholm och Therese Persson var lika många i detta derby!

Andra halvleken börjar som den första och Harg är betydligt hetare. De får äntligen utdelning när Mia Johansson knoppar in reduceringen till 2-1. Med en så kvick spelare som Johanna Turesson har Tun ett hot som inte lämnar något försvar en lugn stund. Och efter ett antal försök så kommer också målet från Johanna som innebar 3-1. Det må ha varit så att Harg hade ett större bollinnehav under andra halvleken men de fick inte riktigt till så vassa anfall som de önskat och som de behövde. Det kom ändå ännu en reducering när Maria Damperud Landin gör 3-2 men det var sekunder innan domaren valde att blåsa av för full tid.

För att inte fotografera matchen (!) så är jag ganska nöjd med att få ihop 86 visningsbara bilder som jag stuvat in i ett galleri som du hittar HÄR >>>

So long

IFK Norrköpings damer kryssade mot Jitex

Under flera år blev jag som Nyköpings-anknuten bortskämd med fotboll på division 1-nivå tack vare IFK Nyköpings skickliga fotbollstjejer. Jag hyser stor respekt för vad som krävs för att vara etablerad som spelare och lag på den nivån. Steget upp till Elitettan är dock enormt och därifrån upp till Damallsvenskan ännu större. De senaste två åren har det inte blivit mycket division 1-fotboll för mig och detta rådde jag bot på under söndagseftermiddagen när jag åkte till grannbyn för att spana in en match mellan två toppkandidater i division 1 Mellersta Götaland.

IFK Norrköping FK tog under söndagen emot Jitex Mölndal BK på Östgötaportens plastmatta

Som bloggare har jag sökt mig ner till Norrköping en och annan gång för att få ta del av bl.a. rugby och basket. Precis som jag åkt till Katrineholm för bandyns skull (men även för rugby). Att jag varit i Norrköping enstaka gånger och dessutom emellanåt jobbat på ett kontor i Industrilandskapet gör inte att jag hittar i staden och definitivt inte kring f.d. Idrottsparken eller Östgötaporten aka Nya Parken som den klassiska Peking-arenan benämns. Mer om det senare. Det finns en viktig anledning till varför IFK Norrköpings fotbollsdamer är intressant för mig som tidigare konsument av sydsörmländska damfotbollskonster på division 1-nivå. En liten men naggande god koloni av flyktade spelare från mina hoods finns numera i kamratlaget söder om länsgränsen.

Tidigare IFK Nyköpings-spelaren Filippa Sjöberg spelar numera i IFK Norrköping, liksom ...

...alltid lika vassa avslutaren Alma Sjödahl och ...

... DFK Värmbols unga talang Ebba Sjögren.

Utöver de tre ovan nämnda spelarna återfinns även IFK Nyköpings försvarstalang Lisa Flisell i IFK Norrköping. Under söndagens match kunde tyvärr inte Lisa vara med p.g.a. sjukdom. Det slog mig hur hysteriskt svårt det var att skriva Filippas, Almas och Ebbas efternamn när jag publicerade bilder i sociala medier efter söndagsmatchen. De hade ju kunnat ha efternamn som inte var så snubblande snarlika varandra. Minsta gemensamma nämnare är "Sjö..." och det räcker för att jag ska slinta på tangenterna.

Det som tidigare hette Idrottsparken har blivit Östgötaporten (eller Nya Parken som det sägs i folkmun)

Under åren har mina stigar korsats av både IFK Norrköpings och Jitex fotbollsdamer. Det har varit matcher som lämnat vissa minnen och de har faktiskt en sak gemensam där jag i allra högsta grad varit inblandad. Båda lagen har spelat avgörande kvalmatcher upp till Elitettan och gått bet. IFK gick på en traumatisk nit mot Brommapojkarnas damer hösten 2013 (länk till bildgalleriet) och Jitex gick på en mina mot Västerås BK 30 hösten 2016 (se det bildgalleriet här). Jitex, denna anrika klubb som spelat så stor roll under den svenska damfotbollsutvecklingen, har jag även sett i damallsvenskan mot Eskilstuna United i april 2014 (de bilderna hittar du här).

IFK Norrköpings startelva mot Jitex den 2/6 -19

Jitex startelva på bortaplan mot IFK Norrköping den 2/6 -19

Det var två lag med toppambitioner som drabbade samman på Östgötaportens konstgjorda gräs under söndagen. När fjolårssäsongen summerades landade Jitex på första plats (därefter förlust i Elitettankvalet mot Borgeby FK) och IFK kom in på en god andraplats 6 poäng efter Jitex. Eftersom jag inte följt något av lagen på nära håll kan jag inte redogöra för hur de brukar spela, om de haft stor spelaromsättning sedan fjolåret osv. men kvalitet brukar ha en viss kontinuitet och båda lagen har inlett denna säsong hyfsat stabilt.

Matchens domartrio bestod av huvuddomare Patricia Yacoub assisterad av Benjamin Joseph samt Linda Eriksson Kartal

Gästerna från Mölndal började matchen bäst. Ja, de var alldeles uppenbart bättre under hela första halvleken. Förvisso brände hemmalaget av något enstaka avslut men spelmässigt styrde Jitex händelserna. Med ett betydligt stabilare och säkrare passningsspel hittade de ofta ut mot kanterna och ner mot kortlinjen där de kunde göra farliga inspel. Gästerna vände också spelet från kant till kant på ett sätt som inte IFK mäktade med. Hemmalagets passningsspel var allt för ojämnt matchen igenom och prestationen gav inte något längre bollinnehav. Om en avgörande passning slogs på djupet var den oftast för lång och rann ut över kortsidan.

Enligt matchrapporten fanns det 107 åskådare på läktarna under matchen

När 0-1 kom i 38:e minuten var det på en fast situation då Jitex fick en frispark strax utanför straffområdet. Jag var inte riktigt beredd med kameran när Sarah Mellouk valde att lyfta in en lång lyra och det var nog inte heller IFK:s målvakt Julia Nyström som fick se bollen passera hennes uppsträckta armar och in under ribban. Att gästerna ledde i halvtid var inte på något sätt märkligt utifrån spelet och den trevande insatsen från hemmalaget.

Julia Nyström i IFK Norrköpings mål tvingades se när bollen seglade in ovanför henne

Jitex Mölndal BK:s Sarah Mellouk gav sitt lag ledningen i slutet av första halvleken

Det kom en andra halvlek som visade upp ett betydligt bättre kämpande hemmalag. In på planen efter pausvilan kom Ebba Sjögren som med energi, attityd och vilja tog för sig och visade vägen. Nu skapades anfall med betydligt frekventare intervall och med större glöd hos kamratlaget. Passningsspelet stämde fortfarande inte men de gav i alla fall inte Jitex samma möjligheter att bygga upp sitt spel lika obehindrat som i första halvan. Minuterna gick och trots att gästerna inte skapade särskilt mycket framåt såg det ut som om trepoängaren skulle följa med spelarbussen västerut efter matchslutet. I första tilläggsminuten kommer dock en sista chans då IFK får en hörna. I efterdyningarna av denna bakåtnickar Alva Selerud in kvitteringen och fastställer resultatet till 1-1. Sammantaget ett resultat som summerade matchen i sin helhet ganska bra även om det satt mer än hårt åt för IFK. Tro sjutton att de var väldigt glada då målet var ett faktum.

IFK Norrköpings Alva Selerud blev poängräddare med sitt nickmål på stopptid

Här nickar Alva en boll som passerar Hanna Kohl i Jitex-målet

Stor glädje i hemmalaget efter den räddade poängen i slutsekunderna av matchen

Det skaver lite efter mitt besök på Östgötaporten och IFK Norrköpings damlagsmatch. Deras hemsida avslöjar inte mycket om verksamheten (matcherna hittade jag inte i alla fall) och man verkar förutsätta att alla besökare av deras matcher är bekanta med den stora arenan tack vare herrlagets förehavanden. På Facebook hittade jag mer information men det betydde ju inte att jag hittade bättre kring Östgötaporten för det. Njae, jag kan inte riktigt rekommendera ett förstagångsbesök på någon av damlagsmatcherna om man inte vill vara med om extraordinära äventyr (och långa promenader från de markerade parkeringsplatser som Google Maps hänvisar till). Nu när jag lyckats hittat dit (och till den lilla oansenliga entrén på månens baksida) lär det bli fler besök. Det är spelarna värda!

Många har redan hunnit se några av mina bilder från matchen som jag släppte ut i det fria under söndagskvällen. Jag konstaterade när jag redigerade resten av det urval jag har gjort att det tyvärr inte blev riktigt bra. Jag kämpade med värmedaller över konstgräset, hårda kontraster i solskenet och svåra skuggor från ena läktarsidan men det har jag tampats med tidigare. Denna gång är jag mest frustrerad över att jag aldrig kom riktigt nära spelet, det kändes som om spelet alltid var på andra sidan planen utifrån min position. Det blir så ibland och jag böjer mig ödmjukt för saker och tings besvärlighet. Du får hålla tillgodo med det som blev och du hittar drygt 180 bilder HÄR >>>

Peace out

Semifinaler i rugby 7s på Bollspelaren

Kristi himmelsfärdsdagen kunde för egen del inte tillbringats på bättre sätt. Under torsdagen avgjordes semifinalspelet i rugby seven inför sommarens finalspel i samband med SM-veckan (i Malmö). På Bollspelaren i Norrköping gjorde fem lag från landets södra halva upp om fyra finalplatser.

7-mannarugby på Bollspelaren, här ses Malmö mot Wexiö RK i en av semifinalmatcherna

Det var något år sedan jag senast såg 7-mannarugby. Det har däremot blivit ett par landskamper och några seriematcher för Katrineholm i 15-mannavarianten. Rugby 7s är galet intensivt, konditionskrävande men också mycket mer öppet än 15-mannarugbyn. När det inte blir lika grötigt och brötigt så uppstår onekligen fler fotomöjligheter, något jag uppskattar. Matcherna spelas i 2 x 7 minuter och det är nog alldeles tillräckligt om man ska kunna gå av planen efteråt. Med någon timmes vila är det dags igen och hur spelarna pallar är för mig obegripligt.

Bollspelaren i Norrköping får åtminstone fem tummar upp från undertecknad

Däremot är den intilliggande konstgräsmattan den sämsta jag har sett

Till det södra semifinalspelet hade utöver hemmalaget Norrköping RK Troján följande lag sökt sig till Bollspelaren; Göteborg RF, Erikslund KF, Wexiö RK samt Malmö. Dessa fem lag gjorde upp om fyra finalplatser men den lilla twisten var att Malmö redan är direktkvalificerade till finalen i och med att SM-veckan avgörs i Malmö. Och då blev det ytterligare intrikatare att Malmö kom sist på noll inspelade poäng efter torsdagens semifinalspel.

Norrköping RK Troján

Erikslund KF

Malmö

Wexiö RK

Göteborg RF

För mig framstod Göteborg som det lag som satt inne med mest kompetens denna tävlingsdag. Jag kom till första matchen klockan 11.00 och hade planerat att stanna i max två timmar. Nu blev klockan 15.45 innan jag åkte så jag såg betydligt fler matcher än jag tänkt. Förvisso missade jag två väldigt intressanta matcher som avslutade semifinalspelet och i mötet mellan Wexiö RK och Göteborg RF visade det sig att smålänningarna var snäppet vassare än västkustlaget. Wexiö vann med 19-12 och tog alltså full pott med fyra segrar av fyra möjliga.

Sekretariatet på Bollspelaren gömmer sig bakom banderollen från året då SM-veckan avgjordes i Norrköping

Vi fick en sluttabell efter torsdagens spel som såg ut så här:
Wexiö RK, 8 poäng
Göteborg RF, 6 poäng
Norrköping RK Troján, 4 poäng
Erikslund KF, 2 poäng
Malmö herr, 0 poäng

Tyvärr alldeles för lite publik på Bollspelaren under semifinalspelet

Till finalspelet den 29-30/6 ansluter följande lag från den norra halvan; Stockholm Exiles RFC, Enköping RK, Södertälje RK samt Hammarby. Det är i alla fall vad jag fått fram av rugbyförbundets hemsida.

Domarna som turades om att döma på Bollspelaren var Michael Vestorp samt ...

... Elin Person

Under de fem timmar som jag fanns i Norrköping under torsdagen så växlade vädret från mulet till solgassigt men också tillbaka till både blåsigt som blyertsgrått. Strax efter att jag lämnade arenan lär det ha kommit en regnskur också. Jag väntar fortfarande på det tillfället då jag ska få favören att fota rugby på en blöt, lerig och kladdig gräsplan. Det är rugby på riktigt och jag kan inte tänka mig annat än att spelarna uppskattar detta också, på något konstigt och skruvat sätt.

Partytält och blåst är inkompatibla

Med iver som en taggad iller fotograferade jag för glatta livet och lyckades få med mig på tok för många bildfiler på minneskorten. I mitt urval bland de 2000 filerna har jag plockat fram drygt 300 bilder som du hittar HÄR >>>

Tack för den här gången!

Fotbollens själ funnen på Norrbyvallen

Jag är sällan på de stora idrottsarrangemangen eller sportscenerna. Internationell klubbfotboll har för mig blivit spektakel och cirkus där den med mest pengar allt som oftast drar längsta strået. Några gånger under åren som sportbloggande fotograf har jag bevakat arrangemang på nationell nivå. Med ett fåtal boxningsgalor inräknade bland erfarenheterna har även internationell nivå funnits framför mina ögon. Vad som får mina klockor att klämta, mitt hjärta att bli varmt och mitt sinne att smälta är istället de där gångerna när det är genuint, äkta, ärligt och jordnära. Det som har störst chans att ge mig feeling är lokal sport.

En division 6-match på Norrbyvallen mellan Västerljungs IF och Nävekvarns GoIF ska inte underskattas

Vi är många som bottnar i fotbollen. En sport som funnits sedan allt var svartvitt och runstenar restes. Nåja. Fotbollsspelare har det funnits många av och det är, trots en mörknande framtid, fortfarande många som ägnar sin fritid åt att utöva denna sport. Fotboll som lagsport tar fram det bästa av individen men drar också fram det vi inte har anledning att vara stolta över. Fotboll är en folksport med spridning till minsta landsvägskorsning i vårt avlånga land.

På Norrbyvallen står tiden stilla

Jag kan plocka fram några fotbollsmatcher under mina 9 år som bloggare då jag uppnått nirvana. Eller i alla fall skådat idrottens sanna själ i vitögat. När atmosfären på någon av våra lokala arenor i takt med spelarnas ansträngningar nått en samklang, en resonans som hittar hela vägen in under skinnet. Kanske har spelet varit skit, det är inte vad som är viktigast i sammanhanget, utan det som räknas i min bok är att hjärtat finns med i ansträngningarna. Att det lyser igenom att de ute på planen älskar vad de håller på med.

Den här skylten väcker så många frågor för mig som kommit till Norrbyvallen för första gången

Norrbyvallens omklädningsrum, klubbhuset (?) och kiosken

Kanske tycker du att det är märkligt att jag söker upp en obskyr division 6-match på vischan för att genomföra en bevakning. Att den bara berör de 22 spelarna plus några avbytare, ett par hårt prövade tränare, två slitna materialare, en kiosktant och några träsmakshärdade åskådare. Se det då inte enbart som en sportbevakning, välj perspektivet att det är en kulturgärning jag bidrar med. Fotboll ÄR kultur. Fotbollens själ står att finna i myllan på en maskrostäckt fotbollsplan i Västerljung.

Avbytarbåsen vid Norrbyvallens planer får tummen upp från bloggaren!

Som flicklagsledare, fotbollsförälder och damfotbolls-hangaround har jag varit kors och tvärs i distriktet sedan 2003. Många fotbollsanläggningar har jag sett men långt ifrån alla. Runavallen (Runtuna IK:s plan) upptäckte jag inte förrän alldeles nyligen. Där det inte funnits flicklag i modern tid har jag troligtvis inte varit. Norrbyvallen, Västerljungs IF:s tillhåll i världen, är ännu ett exempel på plats där mina fötter inte har trampat. En vit fläck på kartan. Ja, hela Västerljung har varit ett outforskat område för min del. Mina hoods är söderort (söder om Nyköping alltså) och vad som finns norr om centralorten är jag inte lika säker på.

Infarten mot Västerljung är en aning märklig. Sopbehållare och en skylt som välkomnar till Trosa.

Kyrkan i Västerljung och ...

... skateboardrampen vid skolan, det är väl ungefär vad orten har att visa upp utöver Norrbyvallen förstås.

Västerljung, en lugn och stilla plats.

Om jag avtvingas att nämna en enda person som jag förknippar med Västerljung så är det Johan Karlsson. Den sympatiska f.d. sportreportern på Södermanlands Nyheter som numera styr och ställer på tidningen ÖSP. Då som nu är han Västerljungs IF trogen, då som nu hyllar han med säkerhet alla rödhåriga fotbollsspelare av någon anledning.

Johan Karlsson, i egen hög person

Norrbyvallen tog alltså emot med öppna armar under söndagskvällen den 26:e maj. En på vissa håll fräsch och uppdaterad anläggning men riktade man blicken åt andra håll var den som en bedagad dam med sina personliga småskavanker. Precis som det ska vara. Ute på planen tog sig division 6-nykomlingarna Västerljungs IF (de slutade 2:a i herrsjuan ifjol) an gästande Tunabergarna Nävekvarns GoIF (som kom på en sjundeplats i fjolårets div 6-serie). Det kom att bli en underhållande, trevlig match som varierade i lika stor grad som försommarvädret denna afton.

Hemmalaget Västerljungs IF laddar för match

Huvuddomare Mattias Karlsson med assisterande domarna Denis Mustafic och Emir Arnautovic

Att det var tabellens topp (Nävekvarn) mot botten (Västerljung) var ingen självklar slutsats efter de första 20 minuterna. Hemmalaget öppnade optimistiskt. Kanske är resultatet av försäsongsträningen mätbar i matchminuter och i så fall blir det bakläxa till grabbarna i Västerljungs IF. De var också bäst direkt i inledningen av andra halvleken, efter den uppenbart välbehövliga pausvilan. Lagen mätte sina krafter, prickade målramarna vid något tillfälle men något mål noterades inte efter de första 45 minuterna. Det som däremot utkristalliserade sig för mig var att Nävekvarns GoIF var ett snäppet mer spelande lag medan Västerljungs IF i större utsträckning förlitade sig på det fysiska närkampsspelet. Ibland var det lite otajmat från båda lagen men det måste det få vara på division 6-nivå! Humöret bland spelarna var ändå gott och en urskuldande klapp på axeln delades ut i all vänlighet efter en smäll.

Publiken trivdes på Norrbyvallen när solen tittade fram (trots ihärdig blåst)

Det var i andra halvleken det blev dags att ta fram anteckningsboken för att plita ner mål. Efter en storartad insats längst vänsterkanten av Nävekvarns Johan Hagberg serverades lagkamraten Simon Karlsson ett läge han inte kunde bränna och 0-1 noterades i 62:a minuten. Samme Simon Karlsson kom loss i 81:a minuten och vinklade in 0-2. Saken klar? Ja och nej, Västerljung gjorde verkligen vad de kunde för att skapa tryck men särskilt farligt blev det aldrig. De fick dock ett tröstmål, som dock kom för sent för att påverka matchutgången, då Fredrik Lexell knoppade in en hörna på stopptid. 1-2 och de båda lagen befäste sina positioner i var sin ände av tabellen.

Nävekvarns Simon Karlsson blev stor matchvinnare med sina båda mål

Västerljungs IF:s Fredrik Leksell reducerade till 1-2 på stopptid

En division 6-match i femte omgången är inte mycket att yvas över. Ändå är den så viktig. Den är en del i den väv som utgör vår svenska fotboll. Varje träning, varje match, varje bortaresa, varje laguttagning, varje kokt korv, varje gummirakande av duschgolven är en del av något som är större än summan av delarnas enskilda värde. Jag tackar ödmjukast för upplevelsen och önskar båda lagen stort lycka till i den fortsatta jakten uppåt och framåt. Som bevis för min upplevelse lämnar jag efter mig ett bildgalleri med 230 bilder som du hittar HÄR>>> (Jag fick fotofeeling ...)


Mot nya äventyr och upplevelser!