Regional rugbykamp i iskalla nordanvindar

Var det Attila RG mot Linköping RK som möttes på Bollspelaren under lördagen? Med inslag av Troján-strumpor, Hammarby-byxor och ett helt gäng andra färgskalor på tillbehören. Nej, vi som var där visste att det handlade om en regional match mellan East Gotha Lions och Stockholm RDF. Man har, inte utan friktion, bestämt sig för att testa regionala matcher för att därmed utveckla vår inhemska rugby. Lördagsmatchen i Norrköping var den första av tre regionala matcher för herrarna denna höst.

Två av de tre regionerna som anmält sitt intresse drabbade samman lördagen den 5/10 på Bollspelaren

Utöver regionerna Mitt/SO (som namngett sig till "East Gotha Lions") och Stockholm är även Väst med på försöket med regionala matcher. Damerna kommer att ha sina matcher också men deras mästerskapsslutspel är inte färdigspelat ännu. Den minnesgode vet att jag redan hunnit bevaka en regional dammatch som spelades på Djulö IP i Katrineholm den 6/7 -19.

Identitetskris i strumplådan

Det är möjligt att det är högexplosivt sprängstoff att genomföra regionala matcher för att ge spelarna utvecklingsstegring från klubblagsspel till landslaget. Jag har ingen insyn i svensk rugby men kan som utomstående tycka att det är värt försöken och att förändring och potentiell utveckling aldrig kan vara fel. Dessutom tycks det som att rugbyspelare älskar att utöva sin sport, oavsett med vem eller vilka, så varför inte ge det en chans!?

Glada miner i ledarstaben för East Gotha Lions

För närvarande pågår världsmästerskapen i rugby. Jag har med stora ögon tagit del av några matcher framför teven. Det är obegripligt skickliga spelare, och dessa bjässar verkar inte ha något problem att spela vidare med knäckta näsben. Nu är det givetvis nivåskillnad mellan det VM har att erbjuda och vad vi kan se på hemmaplan. Men det är samma sport och tjusningen finns där oavsett nivå. Det är mer än synd att inte rugbyn kan dra fler till åskådarplats, produkten är ju ypperlig att visa en bredare allmänhet. De få matcher jag hittills har sett på Skarpnäcksfälten, Djulö IP eller Bollspelaren lockar mestadels aktiva och anhöriga. Synd.

Inte fullsatt på Bollspelarens plåtklädda läktare

Lördagens match innehöll spelare från följande klubbar; Attila RG, Stockholm Berserkers RFC, Stockholm Exiles RFC, Hammarby IF RF, Kalmar Södra IF Rugby, Katrineholm Griffins RC, Linköping RK, Södertälje RK, Norrköping RK Troján samt Enköping RK. En härlig och salig blandning. Det verkade som att Stockholm kom till spel med väldigt få spelare och när de under andra halvleken blev en man kort skiftade en spelare i East Gotha Lions tröja och fortsatta spela mot sina tidigare lagkamrater.

Domaren Mike Rowley in action

Matchen tog East Gotha Lions hand om direkt. Och det var ett initiativ som de aldrig släppte. Stockholm stack upp under sista kvarten av första halvleken men de fick aldrig den närkontakt de hade behövt för att ändra på utgången. Första tre försöken till East Gotha Lions och i pausvilan stod det 28-14. Omutlig vid försökssparkarna fram till matchens sista två var Sami Paulsson (han satte åtta av totalt tio).

Sami Paulsson var tvärsäker hemma på Bollspelaren

I den andra halvleken gled East Gotha Lions ifrån och gjorde sina försök i en jämn och stadig takt. Slutresultat 66-14. Ett par skador reducerade manskapen och tyvärr tvingades Stockholm RDF avsluta matchen med endast 14 spelare ute på planen. Ett knä mot huvudet på en spelare blev för mycket (även om spelaren själv ville fortsätta men medspelarna såg till att så inte blev fallet).

Självklar förbrödring efter den regionala rugbymatchen på Bollspelaren

Som jag skrivit många gånger tidigare så tycker jag det är en ynnest att få fotografera rugby. Det är inte de blogginlägg som drar till sig mest uppmärksamhet bland läsarna i sydöstra Södermanland men jag håller ju på med mitt bloggande för att jag tycker det är kul och därför blir det rugby på menyn lite då och då.

Jag har valt ut och redigerat 240 bilder från matchen som du hittar HÄR >>>

Tack för den här gången och på återseende!

Avgörandets stund på Enstaberga IP

Årets division 2-serie i mellersta Svealand blev ett stenhårt trelags-race i den allra sista skälvande omgången. Inför lördagens 18:e omgång återfann vi IFK Hallsberg på första plats på samma poäng men med ett mål bättre målskillnad än tvåorna IK Tun. På tredje plats fanns IFK Västerås med en poäng mindre än de två lagen ovanför uppflyttningsstrecket. IFK Västerås mötte tabelljumbon DFK Värmbol medan IK Tun och IFK Hallsberg möttes på Enstaberga IP. Den som uppfann denna spelordning borde få någon slags dramapris.

Som på många platser i Södermanland under lördagen erbjöd även Enstaberga IP ett regntungt underlag

Det gick lätt att räkna ut att IK Tun inte kunde förlita sig på någon annan än sig själva. De var tvungna att vinna sin match för att säkra en uppflyttning till division 1. Att IFK Västersås skulle besegra DFK Värmbol var tämligen enkelt att förutse. Tyvärr har våra grannar från Katrineholm haft en allt annat än trivsam resa i årets division 2-serie. Degraderade från fjolårets division 1-spel har de tappat bärande spelare och till nästa säsong är de tillbaka till distriktets tävlingsnivå. Närmaste parallell går att dra med IFK Nyköpings damverksamhet.

IK Tun mot IFK Hallsberg FK på Enstaberga IP den 28/9 -19

IK Tun har resultatmässigt haft en framgångsrik säsong där framförallt hösten varit fantastiskt stabil. De är svåra att möta, tuffa i försvarsarbetet och med nålspetsar framåt som sticker smärtsamt i motståndarnas sida när de inte ser upp. Utöver självförtroendet packade man även med sig resultatet från bortamötet mot IFK Hallsbergs i bagaget inför det avgörande slaget om division 1-platsen. Den matchen slutade 1-1 och Hallsberg kvitterade på tilläggstid. Att Hallsberg är ett konstgräslag var också med i beräkningarna nu när avgörandet skulle ske på en höstpåverkad naturgräsyta.

Enstaberga IP:s parkering fylldes till brädden och alla betalande fick en Tun-tisha

IFK Hallsberg hade ett annat perspektiv. Förstås. Deras bagage var säkert fyllt med stor tillförsikt men vetskapen fanns om att man de två tidigare säsongerna snubblat på mållinjen i ungefär samma situation som i år. De kunde också klara division 1-platsen genom att spela oavgjort mot Tun. Skulle vi få se en parkerad buss ute på den regntunga gräsmattan? Icke, i järnvägsknutpunkten Hallsberg gillar man frisk framåtanda, uppenbarligen.

Delar av den tillresta bortaklacken som hade sin allra bästa septemberlördag

Jag gissar att det sved precis lika mycket hos Tun-lägret som det var euforisk glädje hos IFK Hallsbergs-anhängarna efter slutresultatet 0-4. Glädjen är lättare att beskriva och förklara, den behöver egentligen inte djupanalyseras överhuvudtaget. Vägen dit ger dock en förklaring till varför det sved extra mycket för IK Tun. I mina ögon var gästerna bättre på det mesta i denna match och de bjöd upp till en dans där inte hemmalaget kunde följa mer än möjligtvis försöka bromsa och förhala.

Det var gudskelov mer vattensjukt på parkeringen än på planen

Känslan och stämningen efter lördagens match är bekant och jag plockar fram ett minne som är några år gammalt (10/10 2015) då IFK Nyköpings division 1-damer precis hade spelat sin första kvalmatch till Elitettan mot Holmalunds IF på Folkungavallen. Även den matchen slutade med brutala 0-4 och det är ett resultat som liksom inte går att förklara bort. Solen bryr sig dock inte om dylika ting och den går faktiskt upp dagen efter också.

Emmelie Jönsson i IK Tun får illustrera läget i Tun-lägret

Lördagens match gällde en hel del. Man kan tänka sig att det skulle dra ut hornen i pannorna lite extra. Vinnarskallar som inte kan tygla sig när det hettar till? Jag lyfter och hyllar damfotbollen lite extra och gör så även efter denna match. Spelarna i de båda lagen skötte sig utmärkt! Det var två fysiskt starka lag som möttes och jag tycker nog att IFK Hallsberg var bättre än sin motståndare även i duellspelet, vilket inte säger så lite. Domartrion behövde inte överanstränga sig eftersom alla spelare skötte sig utmärkt. Fair play och fotboll som fotboll ska spelas. Hårt och tufft men på rätt sida om det tillåtna, inga försök till fusk, filmningar, tjuvnyp eller annat elände.

Huvuddomaren Admir Brkic med assisterande domarna Shabbe Anwar och Bemir Brkic

Vid matchstarten klockan 15.00 var det fortfarande en kvardröjande nederbörd i form av duggregn. Publiken kurade ihop sig under paraplyerna men som tur var hade inte det rikliga regn som fallit gett upphov till några vattenansamlingar ute på planen. Kanske har det nederbördsfattiga året i våra trakter bidragit till att fotbollsplanerna inte varit så regnkänsliga denna höst. Som tur var avskräckte inte det usla vädret utan Enstaberga IP fylldes av publik som ville ta del av denna betydelsefulla match. Domarrapporten anger 280 åskådare och det är en utmärkt bra siffra.

Delar av hemmapubliken under IK Tun - IFK Hallsberg den 28/9 -19

För alla med IK Tun-sympatier stod det tidigt klart att det inte skulle bli en klang- och jubelföreställning. Gästerna gör 0-1 i 6:e minuten via ett anfall på högerkanten där Stina Gävbo står för avgörandet. I det tidiga skedet av matchen kunde man dock se tendenser till dominans från gästerna i de avgörande lägena och så fortsatte det. 0-2 nickade Karoline Bergman in i 23:e minuten efter ett precist inlägg. I halvtidsvilan summerade jag ett par halvlägen för Tun i början av matchen och en lovande omställning i slutet av halvleken som dock avstyrdes av ett felfritt försvar hos gästerna.

Det sista målet i matchen, 0-4, var en lång lyftning över Julia Svensson i Tun-kassen

Om matchen skulle vändas till Tuns fördel hade den behövt göra det med ett tidigt mål i andra halvleken. Nu blev det precis tvärtom. Hallsberg gör 0-3 i 52:a minuten då Emilia Andersson trycker till med ett lågt markskott centralt framför Tun-målet. I mitten av den andra halvleken har sedan hemmalagets Emmelie Jönsson en gyllene läge att nicka in en reducering men istället gjorde Hallsberg 0-4 i 74:e minuten. Josefine Toftling lyfter in en lång lyra i bortre burgaveln. Ridå.

Jubel hos IFK Hallsberg där tränaren Omid Sulefani ser till att styra upp och dokumentera skeendet

Oaktat resultatet så är det en ynnest att få bevaka denna typ av matcher. Känslorna, stämningen, förhoppningarna och utfallet utgör en charmerande del av idrotten som dessutom tenderar att återspeglas på ett förträffligt sätt i bilderna. Jag har satt samman ett bildgalleri med matchbilder som du hittar HÄR >>>

Ett stort grattis till IFK Hallsbergs FK och lycka till i division 1! Och till IK Tun vänder jag mig med ett tack för en mycket rolig säsong (som dock kunde ha avslutats på ett annat sätt) men också med ett rejält lycka till i framtiden.

Handbollslandskamp på Rosvalla

I torsdags kväll var det äntligen dags. Sveriges damlandslag i handboll intog Rosvallas fina A-hall för EM-kvalmatch mot gästande Nordmakedonien. Måhända inte den hetaste av internationella handbollsmatcher men med Nyköpingsmått mätt slår det mycket av det som bjuds i vårt hörn av världen.

Rosvalla stod redo för handbollslandskamp under torsdagskvällen

Rosvallafoajén någon timme innan matchstart

Inte sedan de uppmärksammade boxningsgalorna i Nyköping har det hållits ett sportevenemang med samma mediala intresse som i torsdags. Plötsligt var det mängder av kameror riktade mot spelplanen, både för rörliga bilder och de frysta ögonblicken. Vi som var där för att bevaka gjorde vårt jobb på alla möjliga nivåer. Min lilla, lilla del i det hela handlade om att dokumentera arrangemanget. Andra fick ta hand om matchbevakningen. Och jag ställde upp för den lokala arrangören IFK Nyköpings skull. De hade via svenska handbollsförbundet ett krav på sig från Europeiska handbollsfederationen att se till att det fanns bilder på EHF:s flaggor och vepor på bl.a. domarsekretariatets bord ... Jodå så att. Jag försökte dock göra mer än att skicka bildbevis till kontinenten på att matchen verkligen ägt rum.

Mediabevakningen under landskampen var omfattande

Sverige klev i och med torsdagens match in i kvalet till EM som avgörs 2020 i Norge och Danmark. De mötte en motståndare som på pappret skulle besegras utan större åthävor. Och de svenska damerna lyckades hantera matchen på det sättet också. Segern skrevs till 35-26 (20-13) och det relativt unga och orutinerade nordmakedonska laget fick trots allt lite mer internationell rutin till nytta för framtida utmaningar.

Sverige - Nordmakedonien bjöd inte på någon resultatmässig skräll

För vår lokala arrangör IFK Nyköping blev denna landskamp ytterligare en stor fjäder i hatten. De har med tiden blivit allt skickligare på stora arrangemang och har framförallt lyckats vinna ett stort förtroende hos svenska handbollsförbundet. Man får anta att det bygger på viljan att bidra med många ideella insatser i kombination med den otroligt fina anläggning som Rosvallas inomhusmiljö innebär. (Jag skriver inomhus eftersom jag personligen har betydligt svårare för utomhusytorna. Ett mynt har onekligen två sidor.)

1815 åskådare bänkade sig i A-hallen för att se handbollslandskampen

Under torsdagens arrangemang användes närmare ett 100-tal funktionärer som IFK Nyköping lyckats plocka fram. De har ångan uppe sedan åren med Sverigecupen i handboll, där går det år otroligt många hjälpande händer. IFK lyckas ge det där lilla extra till åskådarna, de aktiva, VIP-gästerna, förbundsfolket, domarna m.fl. Visst sjutton får man ett gott rykte med den omtanken.

Magnus Thell intervjuar förbundskapten Henrik Signell inför VIP-gästerna

IFK Nyköpings handbollstjejer övar inför inmarschen

Ansiktsmålning för de som ville piffa till sig lite extra inför matchen

På A-hallens golv lades det ut ett "tävlingsgolv" när denna landskamp skulle spelas. På tävlingsdagens morgon vid 8-tiden konstaterade man att rengöringen av golvet hade gjort underlaget absolut såphalt. Någon kemisk process hade uppstått och paniken lurade runt hörnet. Klockan 10.00 skulle Nordmakedonien kliva ut på matcharenans golv för en matchförberedande träning. Med hjälp av 10 vaktmästare och allt högre stressnivåer lyckades man skrapa bort det hala och rädda situationen. Vem har sagt att det ska vara plättlätt att arrangera en handbollslandskamp?

Merchandise

Denna gång var inte mitt fokus på all action ute på planen. Under en stund av första halvleken stod jag vid sidan av mittlinjen och försökte fota lite handbollsgodis. För de bästa handbollsbilderna skulle jag givetvis ha varit på någon av kortsidorna men nu blev det istället lite experiment med långa slutartider och kanske ett par bilder på försvarsarbetet i de båda lagen. Jag fanns nere på planen när matchens två lirare utsågs samt även när supportrarnas utsedda spelare fick ta emot sitt pris.

Sveriges Jamina Roberts utsågs till supportrarnas spelare

Efter prisceremonin satte jag mig och gjorde ett första bildurval som i all hast bildbehandlades och skickades till EHF. Det är extremt icke-optimalt att sitta och pilla med bilder på en liten laptop och tidspressen gjorde väl att inte alla bilder har korrekt vitbalans, skärpa m.m. Nu har jag i lugn och ro satt samman ytterligare en samling bilder och dessa båda bildgallerier hittar du enligt länkarna här nedanför:
190926 Sverige - Nordmakedonien första urvalet
190926 Sverige - Nordmakedonien bonusbilder

Förhoppningsvis leder arrangemanget av denna landskamp till att fler kommer att äga rum på Rosvalla. Det ser vi i södra Södermanland fram emot något alldeles väldigt!

IFK och IK Tun U avslutade damtrean 2019

På följande bild kan du se den eufori och totala glädje som sköljde över IK Tuns U-lag då de avslutade division 3-säsongen med att på bortaplan besegra lokalkonkurrenterna IFK Nyköping. Eller? Hur som helst, fotboll ÄR kul och det fick mig att göra en matchbevakning under söndagen trots att jag varken hade tid eller ork.

Seger med 4-2 och bara muntra miner hos segrarinnorna i IK Tun U!

Ett besök på Folkungavallen i Nyköping är aldrig fel. Mitt 2010-tal har fyllts av otaliga Vallen-besök när IFK Nyköping så framgångsrikt spelat i landets näst, näst högsta damserie. Jag tänker inte strö salt i några sår eller fördjupa mig i var IFK Nyköping står när säsongen 2019 summeras. Jag nöjer mig med att konstatera att de söndagen den 22/9 2019 spelade på hemmaplan i den 14:e och avslutande omgången av Södermanlands division 3-serie och de besegrades av gästande IK Tun U med 2-4 (2-3).

Folkungavallen i Nyköping

IFK Nyköpings fotbollsdamer värmer upp framför den klassiska träläktarbyggnaden

Distriktets högsta damserie är definitivt inte vad den har varit. I och med en allt tunnare konkurrens, framförallt inom den sörmländska damfotbollen, så har inte division 3-serien spelats med avsedda 10 lag sedan säsongen 2013. Precis som innevarande säsong har det oftast slutat med 8 fullföljande lag. 14 serieomgångar är för dåligt och nivån har dessvärre fallit i samma takt. Det kan vi givetvis inte skuldbelägga söndagens derby-spelare för!

IK Tuns Therése Persson och IFK Nyköpings Clara Anklev i en duell

I årets damtrea har de lokala Nyköpingslagen IK Tun U, Hargs BK samt IFK Nyköping huserat. Till dessa har vi också närliggande Gnesta FF. Fantastiskt trevligt med många derbyn och den förankring det innebär att se folk man känner igen ute på fotbollsplanen. Nu har ingen av lagen i serien kunnat hota suveränerna Hällbybrunns IF som utan tvekan tog dirigentpinnen i besittning från första stund och därefter har de kunnat defilera in över målsnöret (12 segrar, en oavgjord och endast en förlust).

IK Tuns U-lag trivdes på vackra och klassiska Folkungavallen

När allt summeras och den 14:e omgångens matcher spelats landade IK Tun U på andra plats, Hargs BK på tredje plats och IFK Nyköping på fjärde plats. Gnesta FF kom som nykomlingar femma, endast ett par mål i sämre målskillnad skiljde dem från IFK. Som jag tolkat det är IK Tun mer än nöjda med att deras U-lag tagit sig fram så pass bra som de gjort under årets seriespel. Hargs BK hade en poängmässigt trög start på säsongen men visade klass och förtjänar sin tredjeplats. Skuttet ner till IFK Nyköping avslöjar också att IFK inte haft någon direkt stabilitet under säsongen. De är ensamma om att ha slagit Hällbybrunns IF men också ensamma om att förlora mot bottenplacerade Triangelns IK U.

Söndagens domare Bassel Sahiuni hade en lugn dag på jobbet

När jag såg IK Tun U senast gjorde de en blek insats mot rutinerade Julita GoIF. Denna gång grundlade de sin seger över IFK genom en helt strålande inledning på matchen. De satte tonen och byggde trygghet direkt och när hemmalaget började hitta sin rytm fanns en grundtro på vad man sysslade med hos var och en av de grönklädda spelarna. Ändå var det långt ifrån självklart hur matchen skulle sluta när vi kommit fram till halvtid. Dessförinnan hade det rasslat till både en, två, tre, fyra och fem gånger i målnäten på Folkungavallen.

0-1 gjorde Tuns Emilia "Millan" Jonsson i 8:e minuten. Hon ökade även till 1-3 i 38:e minuten.

IK Tuns Lovisa Lindvall satte en frispark fram till 0-2 i 17:e minuten

Hoppet tändes för IFK Nyköping när Ebba Fagerholm gjorde 1-2 på frispark i 22:a minuten

IFK Nyköping fick kontakt i protokollet när Ebba Engdahl gjorde 2-3 i 40:e minuten

Att IFK reducerade med fröken Engdahls kanon i krysset när det endast återstod några minuter av första halvlek gjorde att jag inte vågade gissa hur matchen skulle sluta. Ett sådant mål brukar hamna i kategorin "viktiga mål" men egentligen påverkade det inte spelet nämnvärt när lagen kom ut till spel i andra halvleken. Gästerna var faktiskt ganska orubbliga i sin tillit och tro på vad de gjorde denna dag. Och andra halvleks enda mål nickade Sandra Rehn in i 54:e minuten för gästerna och i och med detta kunde anteckningsblocket vikas ihop för denna gång.

IK Tuns Sandra Rehn fastställde slutresultatet till 2-4 med en nick i 54:e minuten

Tack vare Tuns seger över IFK säkrade man också andraplatsen före Hargs BK i årets damtrea. Det gröna Enstaberga-gänget har nu en spännande träningsvecka framför sig då de ska stötta och pusha för att klubbens damlag i division 2 ska göra en match värd att minnas. De fajtas om en plats som ger avancemang till division 1 och det är så galet raffinerat inför den sista omgången av division 2 Mellersta Svealand. Alla till Enstaberga IP lördagen den 28/9 klockan 15.00, det blir något i hästväg!

Jag tar med mig många saker från den avslutande division 3-matchen säsongen 2019 på Folkungavallen. Extra glad blir jag för matchens tvåmålsskytts skull och en i övrigt godkänd insats av samtliga förstaårsseniorer som jag haft glädjen att vara ledare för i Stigtomta IF. (Det var några spelare som inte riktigt kom rätt i första halvleken men de visade gott mod och kom ut till andra halvleken med rätt inställning och revanscherade sig med råge.)

Beviset på min närvaro på Folkungavallen finner du genom det bildgalleri jag lämnar efter mig. De ungefär 260 bilderna hittar du HÄR >>>

Tack alla spelare som jag sett under årets division 3-säsong!

Slaget om Täckhammarsbro del 2

Du har säkert sett de svartvita journalfilmerna och bilderna på tiotusentals åskådare iförda trenchcoat och hatt stå sida vid sida på publikplats bredvid en fotbollsplan. Så var det inte vid Stigtomta IP i lördags. Men för att vara en sketen division 5-match mellan två bonnalag var intresset enormt, i alla fall med dagens mått mätt. Och banne mig om inte matchen förtjänade uppmärksamheten!

Div 5-derbyt mellan Stigtomta IF och Råby-Rönö IF drog storpublik till Stigtomta IP

Efter Råbys seger i försomras över Stigtomta (2-0) på Råbyborgen var förvaltningsläget kristallklart. Täckhammarsbron var Råbys förbaskade ansvarsområde. I och med returmötets utgång, Råbyseger med 3-1, står det nu utom allt tvivel att de kommande årens underhållsarbete, asfaltering, rostborttagning m.m. är något som Råby-Rönö IF:s styrelse kommer att ha som stående punkt i mötesagendorna. Se där, Stigtomtaborna får helt enkelt stanna på sydvästra sidan om Nyköpingsån framöver (de har helt enkelt inte råd med broavgifterna ...)

Råbys Robert Andersson samt Stigtomtas Isac Persson Saether i duell

Derbymötena säsongen 2019 mellan Stigtomta IF och Råby-Rönö IF i herrarnas division 5-serie har av båda idrottsföreningarna vårdats, värnats och pysslats om på allra bästa sätt. Upphaussade på ett trivsamt sätt via sociala medier. På samma sätt som att de gamla journalfilmerna blivit mossiga reliker från förr har väl lokaltidningens matchannonser för länge sedan passerat bäst-före-datumet. Och när jag ändå svingar min värja kan ytterligare ett stick riktas mot tidningen som låter division 5-derbyna passera obemärkt förbi trots stort allmänintresse. Detta är långt mycket mer än "bara" en fotbollsmatch, det är kultur och hembygd, stora hjärtan och engagemang!!

Speaker på Stigtomta IP i samband med matchstarten var Calle Berglin

Stigtomta IF svarade upp riktigt bra på Råby-Rönö IF:s arrangemang i juni. Som värdar under lördagseftermiddagen hade man dessutom makalös tur med vädret som i det närmaste var sommarlikt. Familjevänligheten lyste igenom då bl.a. ansiktsmålning var en av de extraordinära inslagen som annars inte brukar inträffa under herrlagets matcher. Jag undrar ändå om inte Råbys annorlunda grepp med en förskottsbetalning till lokalkonkurrentens entrékassa var detta matcharrangemangs grädde på moset. Råby pytsade in 1500 kronor så att deras 50 först anlända supportrar skulle släppas in utan att behöva betala inträde. Applåder på det, tack!

Råby-Rönö IF bibehåller serieledningen efter derbydrabbningen

Stigtomta IF har haft en acklimatiseringssäsong som nykomlingar i division 5. När det såg som tuffast ut lyckades man rycka upp sig resultatmässigt och har vid det här laget säkrat en plats i nästkommande säsongs herrfemma. Råby har successivt blivit bättre och bättre, skulle jag vilja påstå, under sina division 5-säsonger med nuvarande trupp. De har verktygen för att avgöra matcher på flera olika sätt samtidigt som de har en stabil försvarslinje. Det som talar mot dessa båda herrlag på längre sikt är en tilltagande medelålder där man får leta med lupp efter påfyllning underifrån. Ett problem på många, många håll i vårt land där landsortslagen lider av att fotbollsintresset bland våra ungdomar och unga vuxna svalnar allt fortare och tidigare.

Huvuddomaren Emir Arnautovic hade blivit tilldelad en av säsongens hetaste matcher

Att detta var en prestigefylld och het derbymatch rådde det inte någon tvekan om ute på planen denna lördag. Nu kan man ju tycka att det är vuxna män som spelar boll och att det inte ska gå överstyr men det har visat sig att inte alla vuxna män är kompatibla med mental balans eller drägligt uppförande. Ändå, spelarna skötte sig bra även om de satte rejäl press på huvuddomare Emir från första stund.

Förbrödring och glada miner efter matchen, förstås.

Nog saknades det ett och annat namn i respektive laguppställning. Nu har jag redan antytt att jag tycker att Råby har så många goda alternativ att avgöra matcher att de säkerligen kan sakna en hel del namnkunnigt folk innan det blir stopp i maskineriet. För Stigtomtas del är det säkert desto mer kännbart att inte mittfältsmotorn Jonathan Erlandsson Andersson är med längre p.g.a. studier på annan ort. Och så länge Stigtomta orkade i lördagsderbyt kunde de mäta sig med det betydligt mer division 5-rutinerade laget från Råby-trakten. 0-0 i halvtidspausen är ett argument för min tes.

Målen kom i andra halvleken och först ut var gästernas Robert Andersson som i 48:e minuten står bäst till i straffområdet där bollen hamnar vid hans fötter. 0-1 följdes av 0-2 i 63:e minuten genom Henrik Svehn som med pigga och utvilade ben samt seriens bästa gameface (?!), kom in och krigade för det blåtröjade laget. Fortsatt hopp hos hemmalaget men i den allt tyngre uppförsbacken öppnade sig helvetesgapet när Jesper Agerin från vänsterkanten tryckte in 0-3 i 74:e minuten. Det var ändå ett välförtjänt tröstmål från Stigtomtas Isac Persson Saether som fastställde slutresultatet till 1-3 i 84:e minuten. Slut. Ridå. Brofrågan löst för ett bra tag framöver.

Robert Andersson, Råby-Rönö IF, gjorde 0-1

Henrik Svehn, Råby-Rönö IF, gjorde 0-2

Jesper Agerin, Råby-Rönö IF, gjorde 0-3

Isac Persson Saether (nr 18) på väg att göra 1-3 och tröstmålet för Stigtomta IF

Ibland brukar det heta att det är "mycket väsen för ingenting" men kring lördagens match kunde det ha surrat och brummat hur mycket som helst. Lagen, spelarna, publiken, matchen och omständigheterna förtjänade uppmärksamheten och ljuset i strålkastarna. Jag har dokumenterat så gott jag kan och mitt bildmaterial hittar du HÄR >>>

Tack!

Svenska Sprintserien 2019 avslutade på Björshultsbanan

Helgen den 21-22/9 arrangerade SMK Nyköpings de två avslutande deltävlingarna i årets Svenska Sprintserie. En tävling för rallycross- och rallyfordon där det gäller att snirkla sig runt banan så fort som möjligt. Inget knuffande och skuffande utan helt och hållet förarens kunskaper och bilens förmågor (utifrån klassindelningen) där var och en tävlar mot klockan.

SMK Nyköpings Robert Åndberg for förbi på ett av varven under lördagens tidsträning

Jag besökte Björshultsbanan på lördagsförmiddagen och då var det 55 ekipage som var redo för start. Deltagarna tävlade i 6 olika klasser. För mig med oprövade motorsportögon gick det att se skillnad på rallybilarna och rallycrossbilarna. De förstnämnda var släta som nymanglade linnedukar medan de sistnämnda var märkta av hårdare rallycrossheat i karosserna. Och så är det ju självklart så att registreringsplåtar finns på den ena kategorin bilar medan det saknas på den andra sorten.

SMK Nyköpings Johnny Algothsson känner på vallen vid målrakan

Jag vill inte påstå att det var något enormt publikhav som ringade in kanterna på Björshultsbanan. Kanske anslöt fler efterhand, jag var ju onekligen på plats relativt tidigt. Fördelen med den tidiga närvaron var att höstnattens fuktighet reducerade motorsportdammet till ett minimum. När jag valde att lämna anläggningen hade det torkat upp och dammet började sprida sig till kameror, lungor och andra ställen där man inte vill ha små sandkorn.

Publikplats vid Björshultsbanan

Lördagens sommarliknande väderlek torkade slutligen upp banan

Det är inte helt självklart enkelt att arrangera motorsporttävlingar. Som alla känner till krävs det en hel del funktionärer för att ro i land tävlingarna och denna gång var det på håret att SMK Nyköping lyckades bemanna de mest nödvändiga positionerna och funktionerna. Vi måste vara otroligt tacksamma för alla frivilliga som lägger tid på ideellt arbete, utan dessa skulle vi inte få se eller utöva motorsport i närområdet!

Mindre kul med haveri längst banan men hjälp finns snabbt på plats

Sprintserien har kanske inte lockat särskilt många Nyköpingsförare men om jag inte missuppfattat helgens tävlingar så valde SMK Nyköping att även låta det vara klubbmästerskap. Därmed fanns fler SMK Nyköpings-medlemmar på startplattan.

Kjell Pettersson tävlar i Rallycross Supernationell 2400 cc med sin Hyundai i30

Som jag fick höra av ett par förare var det lite slirigt och halt ute på banan denna lördagsmorgon. I takt med att dammet tilltog kom också fästet tillbaka. En som var på plats för att få omväxling från rallyskogarna var Christoffer Haglund. Han tävlade helt ensam i klassen rallybilar 4WD och satan i gatan vad det gick ute på Björshultsbanan. Ändå är hans krutpaket Ford Fiesta R5 inte helt optimal ute på en kort och slingrig folkrace- och rallycrossbana. Kul hade han i alla fall och det var säkert extra roligt att köra utan den där prestationspressen som lätt uppstår i de mer omfattande rallytävlingar där Chribbe normalt sett ställer upp.

SMK Nyköpingsföraren Christoffer Haglund till höger i bilden

Christoffer Haglund på Björshultsbanans startraka

Här nedan hittar du några matnyttiga länkar som summerar resultaten m.m. från helgens sprintserie-avslutning:
Resultat 21/9
Resultat 22/9
Sprintseriens hemsida

Jag har satt samman ett bildgalleri, mestadels panoreringsbilder, från lördagsförmiddagen och jag hoppas och tror att jag har lördagens hela startfält på bild. Du hittar mina 150 bilder HÄR >>>

Tack för den här gången SMK Nyköping!