RM och SM i cheerleading på Rosvalla

Under den passerade helgen arrangerade Svenska Cheerleadingförbundet Riksmästerskap och Svenska mästerskap i cheerleading på Rosvalla i Nyköping. Det är ju makalöst att vi i Nyköping gång efter annan får hysa den ena stortävlingen efter den andra när cheerleading-Sverige samlas. Jag misstänker att det först och främst är faciliteterna vid Rosvalla som passar extra bra för cheerleading. När de har tävlingar är det många, många som dyker upp. Inte bara aktiva utan även funktionärer, domare och självklart en månghövdad publik.

Åh nej, jag som redan köpt mig en ny hårrosett ...

Denna gång stod Svenska Cheerleadingförbundet själva som arrangör för RM och SM. Tidigare har man överlåtit arrangörsskapet på någon av närområdets större klubbar (så har det t.ex. varit då DM gått av stapeln på Rosvalla). Och jag noterade också att man valde att vara i Stora ishallen denna gång till skillnad mot senast jag fotograferade cheerleading då de huserade i A-hallen.

Betydligt bättre drag på läktarna än när Gripens ishockeykrigare håller till nere på isen

Belysta ballonger bland åskådarna

Publiken längst ena långsidan och mattan för de tävlande längst den andra

Jag har missat de tidigare av årets cheerleading-arrangemang och hade väl egentligen inte tid denna helg heller. Men sedan insåg jag att jag ändå borde ta mig till Rosvalla en liten stund. Både för den uppåtgående sportens skull (efter finfina framgångar på det nyligen genomförda världsmästerskapet) och för våra lokala cheerleading-stjärnor i Cheer Legacy.

Spänstig konfrencier

Lördagens tävlingar förblev helt obevakade av mig men då tävlade Cheer Legacys lag Mockingjays i klassen Senior Level 2 och de kom på en åttonde plats (av 12 startande lag). Den lilla tid jag hade lade jag på söndagens tävlingar då jag var på plats för att se Cheer Legacys lag Icejays som tävlade i klassen Senior Level 3. Där såg de till att komma femma av 10 lag. Starkt jobbat Icejays!

Nervösa ledare i Cheer Legacy innan start för Icejays

Fullt ös från första sekund av Cheer Legacy Icejays

Jag var på plats endast 10 minuter innan Icejays skulle tävla och hann med nöd och näppe få till kamerainställningar, kalibrering m.m. Dessutom fick jag känna på den noggrannare säkerheten när det handlade om SM/RM. Det var minsann inte bara att kliva in på golvet trots ackreditering. Inget fel i detta, någon ordning måste det faktiskt vara under nationella tävlingar.

Jag måste lära mig att ta med hörselskydd nästa gång jag fotar cheerleading!

Jag hade turen att få fota segrande lag i Senior Level 3 eftersom de startade sist i samma klass som Cheer Legacy Icejays tävlade i. Och därefter hann jag också fota samtliga 10 lag som var kvalificerade i Senior Level 5. När de var klara strax före klockan 13 var det bråttom, bråttom hem för mig och kvarvarande klasser fick klara sig utan min närvaro. Det gjorde de säkert bättre än om jag suttit på golvet och fotat ...

Stort grattis till segern i Senior Level 3 säger vi till GF Uppsalaflickorna USC Apaches

Stort grattis till Gothenburg Cheer One Cougars som segrade i Senior Level 5

Jag har faktiskt inte mycket mer att tillägga denna gång. Cheerleading är alldeles utomordentligt häftigt att ta del av. Med öronproppar blir det förmodligen ännu bättre (ljudnivån nere på golvet framför högtalarna är aningen mer än vad jag pallar). Det är inte bara en akrobatisk, atletisk och halsbrytande sport utan även känslosam och medryckande. Självklart ska cheerleading få eget utrymme och bör ha ett existensberättigande med en unik plats under Riksidrottsförbundet (inte som nu tillsammans med Gymnastikförbundet). Men det ska det röstas om den kommande helgen. Igen. Det är en återkommande kamp men nu har man från Cheerleadingförbundshåll utnyttjat framgångarna i VM för att ta språng och nå ut i media både på riksnivå och i lokalpressen runt om i Sverige.

Hos mig når det inte längre än att jag har ett bildgalleri med 355 bilder från den lilla del av tävlingarna som jag bevakade denna gång. Och kanske är det tillräckligt, åtminstone för deltagarna som råkade finnas framför kameran. Du hittar mitt bildgalleri HÄR >>>

Ett tips från mitt fotoperspektiv; om ni ska tävla mot en svart bakgrund är det skitbra om tävlingsdräkterna inte är svarta eller alldeles för mörka. Bara en tanke ... ;-)

Tack för denna gång!

Derbytätt i damtrean

Fotbollsdamernas division 3-serie bjuder på ett flertal derbyn under säsongen 2019. Jag har hunnit se alla de lokala lagen åtminstone en gång och kan omöjligen rangordna dem så här tidigt på säsongen. I och runt Nyköping har vi IFK Nyköping, Hargs BK och IK Tun U och sedan vill jag även räkna in Gnesta FF i derbyskaran. Samtliga dessa damlag har redan hunnit vara involverade i något derby och de som hittills tagit full pott är IK Tun U. Inte för att de nödvändigtvis varit bättre än sina motståndare utan tack vare lite flax och kanske också på grund av ungdomlig entusiasm och kämpaglöd.

Härlig kamp på Krikonbacken under fredagskvällen då Hargs BK tog emot IK Tun U i damtrean

IK Tuns U-lag hade lyckan med sig mot Gnesta FF i premiäromgången då man vann med 4-3 efter ett avgörande mål i slutsekunderna. Förra helgen stötte IFK Nyköping samman med Hargs BK på fagra Folkungavallen och matchen slutade 2-2 efter en kvittering av Mia Johansson när det återstod 7 minuter. När det under fredagskvällen var dags för derbyt mellan Hargs BK och IK Tun U var förutsättningarna så där härliga som de bara kan vara ibland. Schysst väder, häggarna i full blom runt Krikonbackens mysiga anläggning, en entusiastisk klack på den hyfsat gistna läktaren och massor av publik med fokus på vår lokala idrott. Fyra fotografer dokumenterade kampen på planen och spelarna levererade en viljestark insats med glöd på den svårspelade planen. Krikonbacken kan bevattnas från Nyköpingsån men tyvärr har rören visat sig trasiga vilket gör att även denna fotbollsplan är torr och svårspelad just nu. (Den gamla gräsytan behöver verkligen bli frodig för att ojämnheterna ska försvinna.)

Ett stort tack till grabbarna i Hargs BK:s division 7-lag som utgjorde en härlig fond under damderbyt

Hargs fotbollsdamer hade inför fredagens match, i en haltande tabell, vunnit en match och spelat en oavgjord. Tun-tjejerna hade hunnit med två segrar och en förlust (mot Hällbybrunns IF). Hur det nu må kännas för spelarna inför mötena mot lokalkonkurrenterna så har jag hittills inte fångat upp den där riktiga derbynerven. För några år sedan upplevde jag prestigen mycket tydligare mellan de lokala damklubbarna. Kanske ger damfotbollens tillbakagång en större känsla av gemensamhet hos de kvarvarande utövarna.

Delar av den stora publikskara som bänkat sig vid Krikonbackens fotbollsplan under fredagen

I framförallt Hargs BK återfinns några spelare som har rejält med rutin och erfarenhet. Några av dem har representerat ett flertal klubbar, även numera nedlagda lag (t.ex. Oxelösunds IK, Nyköpings BIS). Stampe och Lena är som damfotbollen i Nyköpings fossila bränsle. Man vet att det kommer att ta slut men man kan inte tänka sig en framtid utan. Tack för att ni finns Maria Damperud Landin och Lena Karlsson Aronsson, förebilder för yngre spelare och förbaskat duktiga fotbollsspelare!

Hargs BK:s damer laddar för match mot IK Tun U den 17/5 -19

IK Tuns U-lag gör sig redo för derbyt mot Hargs BK den 17/5 -19

Jag har under de senaste 15 åren på olika sätt haft beröringspunkter med flick- och damfotbollen i Södermanland. Min äldsta dotter (Emma) mötte under flickåren (och även under en seniorsäsong) några av de spelare som igår fanns med ute på planen där även min näst yngsta dotter Lovisa förekom. Min näst äldsta dotter (Ida) har representerat Hargs BK. Självklart har jag önskat att mina äldsta döttrar skulle ha fortsatt spela fotboll men så har det inte blivit. Och det är ett av damfotbollens dilemman, allt för många slutar alldeles för tidigt. Och jag kan inte se att det funnits något jag kunnat göra för att påverka min närmaste omgivning för att ändra på den saken. Tyvärr. Jag kommer dock att fortsätta värna om flick- och damfotbollen, och den kommer långt före herrfotbollen i min värld.

Svägerskekampen mellan Sandra Ekholm och Therése Persson var rakt igenom underhållande under derbyt

Mötet mellan Hargs BK och IK Tun U utvecklades till en match där inget av lagen förtjänade att förlora. Nu gjorde Hargs BK just detta vilket skavde för mig att se. Det skapades en hel del i anfallsväg och båda lagen träffade målramarna vid åtminstone några tillfällen. Där HBK kom till skott men ofta sköt över hade gästande Tun lite vassare chanser med något större variation. Dock föll matchens enda mål på en straff i 33:e minuten. En i mina ögon billig straff som dock förvaltades väl av Rebecka Gustafsson i IK Tun U. Kanske känns det ännu surare för Hargsdamerna att Maria Engström i målet var så oerhört nära att rädda straffsparken.

Straffen i första halvleken smet förbi och 0-1 blev också slutresultatet

IK Tuns duktiga back Rebecka Gustafsson blev matchvinnare

Även om resultatet 0-1 kändes snopet för Hargs BK så ska jag inte ta ära och heder av IK Tuns unga utvecklingslag. De gjorde det riktigt bra. Defensivt har de några mycket duktiga arbetsmyror och offensivt har de med gårdagens uppställning ett flertal olika avslutsvapen i verktygslådan. Det är inte lätt att försvara sig mot spelare som Lovisa Lindvall, Johanna Thuresson eller vinthundssnabba Line Höök. Harg stod för en gedigen insats som förvisso inte gav dem initiativet under hela matchen men när de höll i taktpinnen rullade de runt riktigt bra. Det som saknades denna gång var den där slutliga spetsen framåt som hade behövts för att få hål på nollan.

Med otroligt idogt arbete såg Alice Johansson i IK Tun U till att laget höll nollan mot Hargs BK

Det finns fog att nämna många av spelarna i båda lagen efter fredagskvällens match. Nu stannar jag vid det som skrivits ovan och väljer istället att med hjälp av bilder berätta resten. Du hittar 148 bilder från matchen HÄR >>>

Jag väljer att tacka båda lagen för en utomordentligt trevlig fredagskväll i fotbollens tjänst. Klacken ska också nämnas, sådant är inte bara en färgklick utan ger också en energikick för oss som flitigt umgås med fotbollen dagarna i ända.

Tystberga GIF säkrade säker seger på bortaplan

Att komma till en match när halva tillställningen är avklarad är inte optimalt. Det vet jag av erfarenhet. Ändå utsatte jag mig för detta under lördagseftermiddagen då jag rände hemåt till Stigtomta efter ett besök på Folkungavallen där IFK Nyköpings och Hargs BK:s damlag mött varandra i ett derby. På Stigtomta IP serverades nämligen ännu ett lockande derby då Stigtomta IF:s herrar tog emot Tystberga GIF i division 5.

I försommarsolens sken möttes Stigtomta IF och Tystberga GIF i ett div 5-derby

När jag klev ner till Stigtomta IP insåg jag att det var första gången i år som jag var där. Jag har inte ens deltagit i den sedvanliga vårrustningen. Mycket kan förklaras av att jag som ledare i föreningen tvingades ta beslutet att lägga ner flicklaget under mars månad. Det var och är fortfarande ett faktum som skaver och jag har inte smällt det riktigt ännu. Herrlaget består dock, uppenbarligen, och de har ju tagit en friplats i herrfemman till denna säsong.

Härligt välbesökt vid Stigtomta IP när Tystberga GIF kom på besök

Inför säsongen var det något bettingbolag som presenterat odds på placeringar ända ner i division 5. Där placerades Tystberga sist i Södermanlands herrfemma, Stigtomta IF någonstans i mitten. Tjena, där har inledningen av säsongen visat på minst sagt dålig koll. Nykomlingarna Stigtomta IF har inte skrapat ihop mer än 1 poäng så här långt och fjolårets bottenlag Tystberga har börjat övertygande. Jag ska inte spekulera i hur det hela slutar framåt höstkanten men för Stigtomtas herrar behöver poängen trilla in om de inte ska riskera att div 5-besöket endast blir ettårigt.

Ny tränarkonstellation för året i Stigtomta IF är Anders Stridh och Peter Cypriansen

För oss med insyn i Stigtomta IF finns det en detalj som oroar mer än poänginsamlingen för herrlaget. Efter två torrsomrar och bevattningsförbudet sedan fjolåret är fotbollsplanen en skör länk i kedjan. Att transportera vattentankar till planen för bevattning är galet dyrt. De fotbollsplaner som har egna vattentäkter för att sköta bevattningen (t.ex. Folkungavallen och Krikonbacken) kan verkligen vara lyckliga om det visar sig att vi får ännu ett år med svår torka. Det dammade och yrde när spelarna sprang över planen i lördags och det lär inte bli bättre den närmaste tiden.

Stigtomta IP är mycket torr och beroende av kommunalt vatten för att bevattnas

Efter matchen, som slutade 0-4, fick jag från Stigtomta-håll höra att första halvleken trots allt innebar en hel del chanser för det gulare av de två lagen. Men sätter man inte sina chanser och motståndarlaget har en JimRobin Vestin så ligger man lätt under med 0-2 i halvtidsvilan. Precis som det blev i lördags. Och nog såg jag med egna ögon att Stigtomta IF försökte och skapade viss press mot ett lågt stående Tystberga. De kunde ju ligga rätt utan att chansa med den ledning de hade. När det inte blev utdelning stack självklart gästerna upp emellanåt och då är just JimRobin ett av herrfemmans vassaste vapen att ha i sin arsenal. 0-3 gjorde han i 80:e matchminuten. Tvärsäkert.

Tystbergas JimRobin Vestin stormar fram så att det yr på Stigtomta IP

Detta derby blev ingen nagelbitare. Någon nerv eller spänning in till det bittra slutet blev det inte. Nej, det var gästerna som fick sista ordet när en straff tilldömdes dem och Patrick Lindberg var obeveklig. 0-4 förbi Stigtomtas keeper Fredrik Larsson i 88:e minuten. Ridå.

Patrick Lindberg fastställde slutresultatet till 0-4 för Tystberga mot Stigtomta

Det blev ingen djupare titt för min del i den gryta som division 5-fotbollen utgör. Inte denna gång. Fler härliga derbyn kommer under säsongen i och med att också Råby-Rönö IF återfinns i serien. Jag har lyckats skrapa ihop ett bildgalleri efter mina 40 minuter bredvid planen i lördags och du hittar dessa bilder HÄR >>>

Tack och på återseende!

Division 3-derby på Vallen

Det var på något sätt väldigt efterlängtat. Efterlängtat av damlagen i Nyköping men också av undertecknad. Ett derby är något speciellt och när det dessutom sker på makalöst vackra Folkungavallen blir inramning och förutsättningar alldeles strålande bra.

IFK Nyköping tog under lördagseftermiddagen emot Hargs BK för en derbydrabbning i division 3.

IFK Nyköping och Hargs BK tog en svängom på Folkungavallens gräsmatta

Denna korta bloggtext skulle kunna bli en lång redogörelse om den lokala damfotbollens problem, kräftgång och svältdiet. Men det skulle ta fokus från derbyt och den texten bör jag istället skriva separat vid ett kommande tillfälle. Det blir roligare med skygglapparna monterade och en specifik titt på division 3-matchen under lördagseftermiddagen. Unga IFK Nyköping hälsade det mer åldersmixade grannlaget Hargs BK välkomna till Folkungavallen.

Folkungavallen i Nyköping

Årets damtrea bjuder på flera lokala derbyn i och med att IFK Nyköping, Hargs BK och IK Tuns U-lag huserar på den nivån. Lägg också till Gnesta FF:s damer så får vi som gillar damfotboll, lokal sådan, mycket kul att titta på. Lördagens möte mellan IFK och Harg saknade dock den där derbynerven. Jag uppfattade den som snäll och som vilken match som helst. Spelarna har möjligtvis en helt annan uppfattning.

Jag sker under lördagskvällen på sociala medier att jag inte riktigt tyckte att matchen kom upp i en särskilt hög nivå. Jag grundar det på att bollinnehaven för båda lagen blev korta. Inget av lagen byggde upp spelet särskilt tålmodigt. Bolltappen var många och de avgörande passningarna blev oftast för långa. Det må vara hänt, vi är fortfarande i säsongens linda och spelet brukar bli bättre ju längre seriespelet får fortgå.

IFK var (nog) med liten marginal spelförande under huvuddelen av matchen. Det Harg gör bra är att de är duktiga på att stoppa och förhindra. De har sina rutinerade pjäser Maria Damperud Landin, Lena Karlsson Aronsson, Mia Johansson och Sandra Ekholm i centrallinjen som alla har förmågan att läsa av och positionera sig rätt. Motsvarande återfinner vi inte riktigt hos IFK även om Ronja Gustafssons återkomst är ack så välgörande för laget. Ronja kan inte anklagas för att vara gammal men hon har rutinen från spel högre upp och kvalitéer som räcker och blir över.

Matchens första mål gjordes av Maria Damperud Landin i 10:e minuten. Hon fångade upp en boll en bit utanför IFK:s straffområde och lyfte in en lyra i ett övergivet mål. Vi som var där vet vem som får ta på sig att det blev som det blev men jag kan intyga att hon självkritiskt skrattade åt det senare under halvleken.

Hargs BK:s Maria Damperud Landin inledde målskyttet i derbyt mot IFK Nyköping

I matchens 25:e minut kom kvitteringen. Må vara att det blev på en säkert slagen straff av IFK:s Ronja Gustafsson, det var i alla fall ett logiskt utfall av ett visst tryck från hemmalaget. Hargs keeper Maria Engström kunde inget göra utan fick lyfta fram bollen ur nätmaskorna.

IFK Nyköpings Ronja Gustafsson kvitterade till 1-1 på straff i mitten av första halvleken

Innan första halvleken var till ända kom också ett ledningsmål för IFK. Deras kvicka nyförvärv från Trosa Vagnhärad SK, Céline Liljequist, kom loss centralt och rullade säkert in 2-1. Ingen protesterade direkt över målfördelningen efter matchens första 45 minuter.

IFK Nyköpings Céline Liljequist såg till att hennes lag gick till ledning i halvtid

Under andra halvleken var det än mer trevande spel och inget av lagen dominerade. Självklart brann det i bröstet hos gästerna att jaga ikapp och deras vilja att åtminstone knipa en poäng var slutligen starkare än hemmalagets kamp om att bibehålla ledningen. Mia Johansson såg till att utjämna och fastställa slutresultatet till 2-2 i 83:e minuten. Hon kanske inte ska ha epitetet striker men hon är ändå något åt det hållet för HBK.

Mia Johansson kvitterade fram till 2-2 för Hargs BK i slutet av derbymatchen

Rimligtvis borde båda lagen vara någorlunda nöjda med oavgjort i detta damderby. För Hargs BK väntar ett nytt derby runt knuten i och med att de fredagen den 17/5 tar emot IK Tun U hemma på Krikonbacken. För IFK väntar härnäst en match på bortaplan mot Triangelns IK U den 18/5. Hur damtrean ska sluta är kanske för tidigt att spekulera i men om trenden håller i sig är det Hällbybrunns IF som tycks säkra seriesegern.

Jag har plockat ihop ett bildgalleri med drygt 140 bilder från matchen och du hittar det HÄR >>>

Over and out

Griffins vs Berserkers i rugbydrabbning på Djulö IP

Rugbysäsongen är igång. Hade jag haft möjlighet så skulle jag givetvis ha fångat upp en av de kvalomgångar som spelats inom 7s för att kvalificera sig till sommarens SM (som avgörs i samband med SM-veckan). Det är något speciellt med 7-mannarugbyn och den är tacksammare att fota än sin 15-mannamotsvarighet. I 15-mannarugby kan jag nästan lova att det alltid är något eller någon i vägen mellan händelsen som utspelar sig och kameran. Brötigt och trångt men ändå så förföriskt charmerande. Rugby is the shit, sanna mina ord!

Att fotografera rugby är en jakt på "rena" actionbilder

Jag lyfter ju fram rugby så fort jag får chansen. Antagligen gör jag det för hyfsat döva öron. De som redan är frälsta håller sig i närheten av rugbyn sedan länge. Du som inte fattat grejen rynkar antagligen på näsan och vänder på klacken. Att vi i Nyköpingstrakten inte har något rugbylag bidrar till att jag inte riktigt lyckas nå ut med min lovsång. Jag åker till Katrineholm för bl.a. rugbyn och bandyn och det har ju sina orsaker och jag är tacksam att ha relativt nära till grannbyn.

En ispåse mot låret och sedan ut och kör igen. Här pratar vi "7 sorters lårkakor" och ingen mjäkighet!

Att ta upp rugbyspelarnas tålighet i jämförelse med herrfotbollsspelare är som att sparka in fullständigt öppna hangardörrar. Sorry alla fotbollslirare men att filma, ligga ner och vrida sig i imaginära plågor och försöka fuska sig till fördelar från en lurad domare hör liksom inte hemma i min sportvärld och ändå slipper jag inte detta när jag vill se herrfotboll. Allt detta adrenalinpåslag i kombination med testosteron kan faktiskt funka utan att det blir tilt, kolla vilken rugbymatch du vill så har du bevis!

Bytet som Griffins-spelaren vill göra beror garanterat inte på blodet som rinner från knogarna

Lördagens match på Djulö IP var premiärmatchen i division 2 för 15s. Katrineholm Griffins tog emot Stockholm Berserkers för match klockan 13.00. Tyvärr var förutsättningarna inte optimala, gräsmattan var knappast frodig och det var torrt och hårt. Spelar du rugby vill du ha det mjukt, gärna lerigt, och betydligt mindre sträv friktion än vad vi har i torkans Södermanland just nu. För hemmalaget gäller denna säsong att man får kontinuerlig hjälp av kompisarna i Västerås Rugby som inte själva mäktar med eget seriespel. Det är helt okej enligt regelverket i division 2 där kravet endast är att man som rugbyspelare måste vara licenserad, klubbtillhörighet oaktad.

Katrineholm Griffins inför premiärmatchen 4/5 2019

Stockholm Berserkers gör sig redo för match på Djulö IP den 4/5 -19

Jag kan ju inte mycket om rugby (såg mina första matcher live för tre år sedan) men fann mig lite oväntat stå och förklara för en nyfiken förbipasserande vad det handlade om. En hel del regler kan jag inte riktigt reda ut men vad sjutton, desto mer att lära sig i framtiden. Vi alla som var på plats fick i alla fall se en väldigt trevlig match. Det var jämnt, händelserikt och bra mycket bättre än vad jag sett från Griffins tidigare.

En liten del av publiken som kommit till Djulö IP denna kylslagna majlördag

Griffins rivstartade och gjorde sitt första försök efter endast fyra minuter. Sedan kom Berserkers igång och replikerade med ett par försök. Därefter turades lagen om med sina försök och Stockholmslaget hade ledningen i halvtid med 19-15. Andra halvlek blev än mer händelserik. Hemmalaget lyckades på nytt ta initiativet och det såg ut som att de skulle defilera in i mål när deras tyngd i anfallsspelet tycktes suga musten ur gästerna. 34-19 vittnade om ett ganska rejält grepp om händelserna. Berserkers sprattlade till och genom två försök så stod det plötsligt 34-31 när det endast var minuter kvar av matchen. Nu var det härlig nerv i matchen igen. Mest beslutsamhet återfanns dock hos Griffins som gjorde sista försöket och fastställde slutresultatet till 41-31.

En trevlig rugbykamp som i alla fall tilltalade mig. Huruvida jag lyckats göra tillställningen rättvisa eller inte får du själv avgöra, i mitt bildgalleri återfinner du drygt 120 bilder som på något sätt försöker beskriva matchen.

Gå och kolla rugby och passa på den 25/5 klockan 13.00 då Katrineholm Griffins tar emot Sandviken Hammers på Djulö IP. Om inte annat är det vackert nere vid Djulö camping ... och de har säkert glass i minigolf-kiosken!

Förtvivlat svårt för Eskilstuna United på hemmaplan

Den damallsvenska säsongen är definitivt inte gammal. Efter tre omgångar har dock Eskilstuna United spelat ihop 1 poäng och den togs i samband med den hittills enda bortamatchen. Det är dock långt från panikläge men målskillnaden 1-3 efter dessa tre omgångar avslöjar ett dilemma man måste komma tillrätta med i United. Målfabrikationen måste komma igång. Egentligen var det inget att ta notis om efter de inledande mötena mot FC Rosengård och Kopparbergs/Göteborg FC, två förmodade topplag, men efter 0-1 på hemmaplan i söndags mot Växjö DFF blev det lite tydligare, lite kinkigare.

Eskilstuna Uniteds måltorka på Tunavallen är ett dilemma att komma tillrätta med

Defensivt är Eskilstuna United på banan säsongen 2019. Det går alltid att hitta fel och brister om man letar efter dem men det tycker jag inte känns nödvändigt. De tycks ha en god balans i laget. Att inte målen trillat in vill jag inte heller lägga i knäet på anfallarna. Det är snarare en justering av helheten som måste göras. Laget presterar bra fram till sista tredjedelen av planen, där vill det sig inte utan förefaller statiskt och lättläst. Kanske saknas en pitbullterrier-spelare som Mimmi Larsson (som numera återfinns hos Linköpings FC) något alldeles väldigt? En spelartyp som till vilket pris som helst och med närapå alla tillgängliga medel bryter sig fram och hittar nätmaskorna.

Eskilstuna Uniteds startelva under söndagseftermiddagens match mot Växjö DFF på Tunavallen

Växjö DFF kom till Tunavallen med en poäng i bagaget efter två omgångar

Jag ska inte lägga ut texten särskilt mycket kring söndagens damallsvenska match på Tunavallen där alltså Växjö DFF åkte hem med en 1-0-seger. Sammantaget var det en chansfattig match vilket antyder att inte bara Eskilstuna United trevar efter ett bättre sätt att komma till målchanser och avslut. Det var förvisso ett ramstarkt försvar hos de småländska gästerna med fyrtornen Jennie Nordin och Nellie Karlsson som plockade ner allt på höjden. Likaså har ju United sin ständigt duktiga Vaila Barlsey att ta till vid fasta situationer när man vill spetsa till sig.

Huvuddomare Laura Rapp assisterades av Selma Griberg och Emelie Elfstrand

En förskräckligt illa slagen boll landade på fötterna på en motståndare i 5:e matchminuten och så tog Växjö DFF ledningen. Emmi Alanen lycklig målskytt och, som det skulle visa sig, också matchens ende målgörare. Ett så tidigt baklängesmål gör ju att det känns som att det är otroligt gott om tid att reparera skadan och ta upp egen plats i målprotokollet. Och nog var det så att United spelade fotboll med hemmaplansfördel. De hade mycket boll, styrde och ställde men det blev liksom aldrig farligt framför motståndarmålet.

Måljublet hos Växjö DFF efter Emmi Alanens mål kom tidigt i matchen

Det var ändå en trevlig tillställning och aprilvädret var nådigt. Tunavallen en sen eftermiddag erbjuder en solbelyst långsida där man förvisso slipper frysa men istället har en ilsket lysande sol rakt in i ögonen. Och sedan har arenan en skuggsida som nog är kall och ruggig oavsett årstid och väder ... Dagens publiksiffra skrevs till 1198 åskådare.

De som ville se men frysa satt på Tunavallens skuggsida

United försökte och försökte men Växjö-muren längst bak kunde freda sig utan problem. I en slutforcering valde man att flytta upp mittbacken Vaila Barsley de sista 10 minuterna och matade på med höjdbollar i förhoppning att en kvittering skulle komma. Denna förändring skapade också distansskottmöjligheter men inget som beredde Moa Edrud i Växjö-målet några problem att plocka ner.

Stigtomta IF F05-06 satt på läktaren och såg denna damallsvenska match

Jag har satt samman ett bildgalleri med 164 bilder som du hittar HÄR >>>

Jag tackar för denna gång och hoppas att snart få återse de damallsvenska aktörerna!

Svängigt när IK Tun U vann div 3-premiären över Gnesta FF

Säsongen 2018 spelade Gnesta FF:s damer i division 4 och de gjorde det framgångsrikt. Mycket framgångsrikt. Idel segrar och jag gjorde fler än ett försök att komma iväg för att bevaka en av deras matcher. Matcher flyttades och ställdes in, inte p.g.a. Gnesta FF, och ett tu tre var säsongen slut. Ett dåligt samvete hos mig har det ändå varit att inte lyckats bevaka ett av de lokala lag vi har inom damfotbollen.

När division 3-premiären nu stod för dörren visade det sig att uppflyttade Gnesta FF hade IK Tuns utvecklingslag i första omgången. Perfekt med ett sydost-derby på Hagstumosse. Jag kan dock erkänna att jag åkte till denna match i första hand som förälder, i andra hand som f.d. ledare och i tredje hand som sportbloggare och hobbyfotograf. Jag hade fokus på min näst yngsta dotter eftersom hon och ytterligare tre tidigare spelare i numera nedlagda Stigtomta IF F02-04 skulle göra sin seniortävlingsdebut i och med denna söndagsmatch i slutet av april.

Line Höök, Jonna Fredriksson, Lovisa Jansson samt Ella Ek spelade div 3-premiären för IK Tun U

Nervositeten gick att ta på och jag förstår tjejerna. För bara ett tre veckor sedan var de fortfarande i förvissningen att de skulle spela i Flickor div 1 denna säsong. Efter ett par veckors provträningar har de flesta i Stigtomta IF F02-04 bestämt sig för IK Tun. Tjejerna har självklart haft sin vinter- och försäsong med flicklaget och inte förrän det var dags för seriestart behövde de ställa om mentalt både vad gäller lagtillhörighet och nivå. För att sätta punkt på denna märkliga introduktion kring bevakningen av premiärderbyt mellan Gnesta och IK Tun U kan jag konstatera att SIF-tjejerna gjorde det bra i sin debut och de har goda möjligheter att växa in helt i seniorkostymen.

Gnesta FF:s damlag är återkommande nykomlingar i division 3 denna säsong

IK Tuns U-lag spelade till sig en 3:de-plats i fjolårets div 3

Gnesta FF har kontinuitet i sin trupp som så framgångsrikt spelade sig genom div 4 förra året. Det måste vara skönt att ha en bra grund inför division 3-säsongen. Det är ett spelande lag och jag vet från flickåren då Stigtomta IF att de har ett par mycket duktiga yngre tjejer som gått upp i seniortruppen. Målgörare av rang. För IK Tuns del är U-laget en bra utbildningsgrund och i den klubben finns ju ett antal spelare som i huvudsak spelar division 2-fotboll. Det är alltid ett dilemma att vara motståndare till ett U-lag i och med att man riskerar att möta några väldigt mycket duktigare spelare med rutin från spel högre upp i seriesystemet.

Trivsamt på Hagstumosse när division 3-premiären spelades mellan Gnesta FF och IK Tun U

Matchstarten mellan Gnesta FF och IK Tun U skedde klockan 12.00. Inramningen var perfekt med fint väder, en hel del publik och en påfylld kiosk. En flicklagsmatch mellan Gnesta FF och Trosa Vagnhärad SK spelades ute på plastmattan innan dammatchen. Hög trivselfaktor för oss fotbollsnördar med andra ord. Däremot började båda damlagen förskräckligt svajigt de första minuterna av denna premiärmatch. Inget ordnat spel och det var nog premiärnerver på många håll och kanter. När sedan hemmalaget gör 1-0 i 6:e minuten, efter en fin skarv centralt till Emma Granstam, så trodde jag möjligen att hemmalaget skulle ta över och dominera. Jag hade väldigt fel.

Emma Granstam gjorde 1-0 för Gnesta FF mot IK Tun U

Gästande Tun tog nu över spelet och blev spelförande, anfallsbyggande och svårstoppade för Gnesta-tjejerna. I efterdyningarna från en hörna gör Emilia Jonsson 1-1 i 11:e minuten. Hon tillhörde Stigtomta IF F02-04 tills futsal-säsongen var över men gick därefter direkt till Tun där hon också visat kvalitéer för division 2-spel (hittills som inhoppare).

Emilia "Millan" Jonsson kvitterade till 1-1 i 11:e minuten mot Gnesta

Redan tre minuter efter kvitteringen kommer 1-2 från Lovisa Lindvall. Matchen gick något i stå i slutet av första halvlek och därför var också 1-3 från samma Lovisa Lindvall psykologiskt tungt i 40:e minuten. Efter pausvilan höll sig spelet ungefär på det sätt som det sett ut under huvuddelen av första halvleken. En scenförändring skedde dock och Tun mattades centralt vilket gav spelutrymme för Gnesta. Reduceringen till 2-3 kom i 55:e minuten och kvitteringen till 3-3 i 65:e minuten. Målskytt vid båda tillfällena var Ella Nilsson, den unga talang som Gnesta FF kan glädja sig lite extra åt.

Gnesta FF:s Ella Nilsson stod för två mål i andra halvleken mot IK Tun U

Gnesta kom nu fram allt oftare och det osade hett i målområdet hos IK Tun U. Ju längre matchen led desto kämpigare blev det för gästerna att freda sig. Det låg i luften med ett hemmamål men i 90:e minuten gör istället IK Tuns Lovisa Lindvall sitt tredje mål för dagen och fastställer slutsiffrorna till 3-4. Otroligt stark moral av Tun men mycket snöpligt för Gnesta som tagit över så markant.

Lovisa Lindvall i IK Tun U gjorde tre mål varav det sista i slutminuten mot Gnesta FF

Jag tar tillfället i akt att lyfta fram en rutinerad spelare i IK Tun som gjorde en fantastiskt fin prestation i division 3-premiären. Alla spelare som gör inte bara en utan två klockrena Hysén-brytningar under en match bör få rampljuset på sig. Sofia Johansson har varit borta från allt fotbollsspel i 2,5 år p.g.a. en knäskada men har nu äntligen kommit igång så smått med matchspel. Vagt räknat så tror jag att hon i och med matchen mot Gnesta fått ihop speltid motsvarande ungefär tre matcher sedan comebacken på planen. Inte illa att då kunna ligga så rätt i tid och plats som hon gör. En spelare för startelvan i division 2 inom kort om hon fortsätter på detta sättet.

Jag lyfter på hatten inför Sofia Johansson i IK Tun

När matchen tog slut endast sekunder efter 3-4-målet kände jag spontant glädje och lättnad. Som jag började med att skriva i detta inlägg så var jag i första hand på plats som fotbollsförälder och i andra hand som f.d. ledare till debutanterna från Stigtomta IF. Det förtar inte min insikt att Gnesta FF absolut hör hemma i division 3 och de kommer med stor sannolikhet att plocka en hel del poäng i division 3 denna säsong. Allt som allt en trevlig match och jag fick chansen att fota damfotboll vilket jag ju tycker är så kul. Ett bildgalleri med drygt 160 bilder hittar du HÄR >>>

Stort lycka till önskar jag båda lagen i det fortsatta division 3-spelet!