Storkollektiv på Råbyborgen i div 6-derby

Sällan har så långa lagnamn behövt användas som när lördagen kröntes med ett division 6-derby på oerhört fagra Råbyborgen. Att kombinations-lagen uppstått handlar i olika meningar om överlevnad vilket vi ska se som positivt. Att det går att knöa in så många olika lagnamn i en matchrapport ska vi se som imponerande. (Alla kombinationslags urmoder stötte jag själv på som ledare i Stigtomta IF när vi inledde ett samarbete med Vadsbro-Broby/Bettnas flicklag, det namnet är svårslaget ...) Som hemmalag hittade vi denna soliga majlördag Råby-Rönö IF/Hargs BK U och tillresta derbymotståndare var IFK Nyköping U/Runtuna IK. Hädanefter i texten oftast benämnda som hemmalag respektive bortalag.

Lördagen den 3/5 -25 möttes Råby-Rönö IF/Hargs BK U och IFK Nyköping U/Runtuna IK

Jag missade huvuddelen av fotbollssäsongen 2023 och 2024 och om jag hängt med i svängarna hade jag kanske inte blivit lika förvånad när jag såg det klassiskt blåa hemmalaget i vita tröjor och det lika klassiskt vita bortalaget i blått matchställ. Många nya ansikten i båda lagen vilket kan förklaras av att det är unga spelare som flyttats upp från Hargs respektive IFK Nyköpings ungdomsled. Kul med föryngring även om det tar lite tid för mig att känna igen ansikten och namn. De äldre kvarvarande spelarna i båda lagen känner jag igen bättre och de vet också vem gubben med kamerorna är.

De yttre förutsättningarna för denna derbymatch var ypperliga. Björkarna i backen ner till Råbyborgens fotbollsplan har iklätt sig sommarens gröna dress och gräset såg välkomnande ut. Vid en närmare titt kunde vi alla konstatera att det var som oftast i maj, torrt och hårt.

Hur gärna än hemmalaget ville få grepp om taktpinnen i denna match så var det istället gästerna som etablerade ett mer ihållande anfallsspel. De äldre rävarna i hemmalaget har så mycket spelförståelse och rutin men de fick inte alltid sina nya och yngre lagkamrater att springa i de ytor som bollarna slogs in i. Gästerna trummade på med snabba och pigga ben och det kändes som att IFK/RIK-kombinationen var betydligt mer samspelta än Råby/HBK-gänget.

Ny kiosk men annats var det mesta välbekant på Råbyborgen

Gästerna gjorde 0-1 i 10 matchminuten via Hugo Annerfors. 0-2 kom i 33:e minuten då Albin Andersson höll sig framme. I andra halvleken kom 0-3 i 68:e minuten och det var Hampus Sterner som fastställde slutresultatet. Till planens bästa aktör i detta derby utser jag Råbyborgen målramar som stod för flera kvalificerade ingripanden när hemmalaget tänkt och trott att det skulle rassla i målnätet.

Mitt bildgalleri från matchen hittar du HÄR >>>

Efter den tredje omgången släpar Råby-Rönö IF/Hargs BK U i tabellen och har tillsammans med Vingåkers IF och Katrineholms AIK fortfarande en retlig nolla i poängkolumnen. IFK Nyköping U/Runtuna IK tog i och med lördagens derby sina första poäng och ligger med dessa tre poäng jämnsides med Sjösa IF, en poäng efter IK Tun. Många matcher återstår dock innan vi stänger säsongen 2025.

Tack för lördagsunderhållningen och lycka till i det fortsatta seriespelandet!

Fredagskvällen bjöd på div 4-möte på Ramdalen

Det har inte gått mer än ett par veckor sedan jag fotade Oxelösunds IK:s nystartade damlag men nu när det vankades division 4-match mot Eskilstuna United DFF:s U-lag hemma på Ramdalens IP kunde jag inte hålla mig ifrån ännu en bevakning. Ramdalens konstgräsplan lämpar sig alldeles ypperligt för kvällsmatcher i solnedgång och väderprognosen lovade sol vilket gjorde valet lätt.

Motljuset från den nedgående solen erbjuder både möjligheter och svårigheter ...

Det tog mig en god stund att googla mig fram till vilka OIK:s motståndare egentligen var. Eskilstuna United känner jag givetvis till sedan länge och de presenterar informativt sina olika lag på hemsidan men när det gäller U-laget i division 4 var det lite klurigare. Till slut lyckades jag förstå att U-laget består av klubbens damjuniorer. Truppen är ung, spelarna är mellan 15-18 år gamla. De övertygade i seriepremiären mot IFK Eskilstuna och avgick med en 5-0-seger. Förutsättningarna för OIK är jag mer bekant med och de visste på förhand att denna fredagsmatch skulle bli överkurs för det de har kapacitet för just nu.

Eskilstuna Uniteds damjuniorer var obevekliga och vann med 8-0 över OIK den 2/5 -25

Inför fredagskvällsmatchen hade OIK ett visst manfall vilket ställde till det. Det var dock inte lika dramatiskt som det Uniteds U-lag fick uppleva. På väg söderut från Eskilstuna till Oxelösund körde en av bilarna i följet i diket vilket gjorde att fyra av spelarna inte kom till spel denna gång. Allt gick bra, inga skador noterades, men spelarna var av förklarliga skäl skärrade och valde att åka hemåt igen. Därav hade bara gästerna en spelare på avbytarbänken i denna match.

Det unga bortalaget bestod av kvicka, tekniska och välskolade spelare. One touch, bra precision och rörelse i passningsspelet. De låg och lurade på offsidelinjen hela tiden vilket gav utmärkte domaren Admir Brkic mycket att hålla koll på. Att vara ensamdomare är utmanande när det kommer till offside-bedömningar.

Trots stora siffror emot verkade publiken på Ramdalen trivas

Uniteds U-lag hade en trygg 3-0-ledning i halvtid och när slutsignalen ljöd hade de drygat ut sin ledning och vann över OIK med 8-0. OIK höll trots allt emot ganska bra i en timme men sedan tröt krafterna och de kom lite fel i positionerna. Jag vill gärna nämna gästernas Denise Alvear Campos som bjöd på några extraordinära bollbehandlingar och tänkte utanför boxen när det handlade om hur man lurar motståndare och får med sig bollen. Utöver hennes två mål gjorde Melenie Karlsson fyra mål och Sara Allerhed två mål.

Du hittar ett bildgalleri med 168 bilder från matchen HÄR >>>

Härnäst väntar Jäders IF U för OIK och de möts på Ramdalen den 11/5 kl 14. För Uniteds U-lag väntar ytterligare en bortamatch den 9/5 kl 19.00 då de åker till Krikonbacken för att möta Hargs BK:s damer (som hade en delegation på plats för att spana in kommande motstånd).

Tack och på återseende!

Backyard Ultra för de som tycker maraton är för fjuttigt

Många av oss tycker nog att en maratondistans är mer än tillräcklig. Det finns dock en skara som ser 42195 meter som uppvärmning. Välkommen till ultralöpningens värld! När jag funderade på rubrik till detta blogginlägg förkastade jag den första idén som var "Extrembelastning i Trosa". Att orten vid världens ände har namnet Trosa kan leda tankarna fel om man inte ser upp.

Trosa Ultra Backyard 2025 avgjordes den 26-27/4 i strålande väder

Lördagen den 26/4 klockan 10.00 gick startskottet för de 250 anmälda till årets upplaga av Trosa Ultra Backyard eller TUB i kortform. Tävlingen har arrangerats några år av SLDK (Stockholms långdistansklubb) men sedan ifjol är det Enklaresport Running Club som rattar skutan. Ultra Backyard är en tävlingsform där man varje heltimme startar ett varv som är 6706 meter, den som klarar flest varv vinner. Mer information om tävlingsformen hittar du HÄR >>>

När man inte springer har man några minuters vila vid start- och målområdet

Vid Västra Hamnplan i Trosa hade TUB sin start- och målfålla där tävlingsledningen erbjöd plats för deltagarnas tält och pinaler. Vid 10-tiden på lördagsförmiddagen myllrade det av ivrig aktivitet och spänd förväntan på gräsytan. Denna helg har erbjudit solsken och lagom värme men natten mellan lördagen och söndagen blev kämpig för de som var kvar i tävlingen eftersom temperaturen gick ner runt nollstrecket.

Den som inte är i startfållan vid varje heltimme får inte tävla vidare

Jag har inte sett mer än några få motionslopp och sällan sportbevakat löpartävlingar. Att kliva in i backyard-bubblan för några timmar under lördagen var enormt spännande. Att betrakta en tävling där det inte går ut på att springa fortast var utmanande, det sitter så djupt rotat att den som är först i mål är segraren. Att tävlingsslingan har sin start- och slutfas längs Trosaån är en svårslagen inramning och mumma för mig som försökte fotografera.

Metrarna efter att startskottet gått klockan 10.00 den 26/4

Alla som anmält sig till herr- och damklasserna var nog i sanningens namn inte några ultradistanslöpare. Ett eller ett par varv verkade räcka för dem. När nattens mörker föll och kylan satte sina klor i de återstående deltagarna skiljdes agnarna från vetet. Framåt gryningen var det sju strävsamma tävlande kvar och totalsegraren gick slutligen i mål strax före klockan 20 på söndagskvällen efter 34 varv och 228 km löpning. Oavsett ambitionsnivå så tror jag alla fick bra förutsättningar och en välarrangerad tävling för startpengen. Att mångas förhoppningar grusades p.g.a. diverse fysiska problem är nog inte helt ovanligt vid extrembelastning. Kramp, mage som rasar, skavsår, leder som tackar för sig m.m. är inget man vill ha men riskerar att få. Även psyket kan ställa till det vilket är extra prövande för de som håller sig kvar i tävlingen över natten då sömnbristen kan spöka och dra ner de mentala krafterna.

Att leda direkt efter starten kan kännas bra

Tävlingsfältet svänger av in mot centrum

Utöver seniorklasserna arrangerades även en Mini-TUB för den yngre löparskaran. Maxantalet för anmälningar detta år var 250 stycken seniorer och 50 stycken i barnklassen. Tävlingen live-streamades av arrangören via Facebook vilket var till stor glädje för mig som endast var på plats under några timmar på lördagen.

Över bron och sedan några hundra meter till målgången i den vackraste av miljöer

Hur gick det då i tävlingen? I damklassen fick vi följande prispall:

1:a kom Jenny Lindroth med 26 varv

2:a kom Ida Jansson med 24 varv

3:a kom Sara Rais med 19 varv

Herrklassen drog ut på tiden innan det stod klart vem som skulle segra:

1:a kom Magnus Högfeldt med 34 varv (22,8 mil!)

2:a kom Niklas Drakfors med 33 varv

3:a kom Tim Borin med 30 varv

Det hägrande målet som vissa deltagare fick se många, många gånger

Via bilder från arrangörens livesändning men även från utsända familjerepresentanter såg jag antalet tält på tävlingscentret minska i en jämn takt. Från hektiskt myller till Kalahariöknen, typ. Tråkigt för seniorklassens topplöpare som fick ta emot sina priser inför ögonen på enstaka anhöriga och de funktionärer som fortfarande fanns på plats. Det går nog inte att lösa på annat sätt men livesändningen gav i alla fall fler chansen att ta del av ceremonin även om de inte kunde visa sin uppskattning till prismottagaren.

Ledsagare och tävlande med 10% ledsyn. Detta är imponerande på riktigt!

Jag hade ett alldeles speciellt skäl att intressera mig för årets upplaga av Trosa Ultra Backyard. Vår 28-åriga dotter Ida Jansson hade anmält sig och hennes enda erfarenheter av långlopp var två maratonlopp som hon sprang under sommaren och hösten 2024. Hur skulle det gå att som debutant ge sig på ultradistanser? För en månad sedan genomförde hon sitt längsta träningspass inför tävlingen och då sprang hon 7 mil. Vi åkte upp till Trosa en timme innan start och stöttade och vid 15-tiden åkte vi hemåt. Mina höfter gjorde att jag var tvungen att hålla mig hemma under resten av helgen men olika konstellationer av vår stora familj (utöver Idas pojkvän med syskon) var på plats både lördag kväll, natt och söndag morgon. Att Ida lyckades uppfylla sin önskegräns 24 timmar och dessutom komma tvåa i damklassen som novis och debutant gör oss så enormt stolta. Hon berättade vilken stöttning hon fick från de andra deltagarna och framförallt ska ett tack riktas till totalsegraren Magnus Högfeldt som verkligen gav den push som behövdes när det började ta emot.

Det går inte att beskriva hur stolta vi är över vår dotter Ida Jansson efter hennes bedift

Att fota löpartävlingar är inte plättlätt. Det är ju inte riktigt lika dynamiskt och explosivt som många lagsporter. Omgivningarna i Trosa är dock tacksamma som fond i bilderna. Med åren har jag dock lärt mig att jag blir lite halvblind när jag ser världen genom kamerasökaren. I efterhand såg jag personer på bilderna som jag känner igen och borde ha hälsat på ... Dessutom var det svårt för mig att fota tävlingen och vara säker på att få med tänkbara segerkandidater, det kunde ju under lördagsförmiddagen vara vem som helst av de som passerade mina kameror. Kanske har jag med några av dem i bildgalleriet, kanske inte. Och jag har garanterat inte lyckats fånga alla som sprungit loppet. Sorry!

Du hittar ett bildgalleri med bilder från lördagens inledande timmar HÄR >>>

Tack och lycka till med återhämtningen alla deltagare!

Ett blågult påskdagsmöte på KGA

Fotbollens försäsong närmar sig sitt slut för denna gången. Allt fler av våra lokala lag har klarat av sina seriepremiärer. En serie som inte drar igång förrän kommande helg är damernas division 4 där vi i år kommer att återfinna bl.a. Hargs BK och återuppståndna Oxelösunds IK. Påsk och återuppståndelse hör ju ihop så vad passar bättre än att kolla in OIK:s damlag när de träningsmatchar mot HBK:s damer? En blågul färgkombination mötte den nyfiknes blickar på Rosvallas konstgräsplan A under påskdagen då aprilvädret inte visade upp sig från sin generösaste sida.

Hargs BK och Oxelsöunds IK träningsspelade på KGA den 20/4 -25

Hargs laguppställning bjuder på igenkännandets trygghet. Visserligen missade jag huvuddelen av säsongen 2023 och hela säsongen 2024 men de flesta namn och ansikten är bekanta i det helblå laget. Under påskdagen var dessutom en av lokalfotbollens konstanter med och då blir jag extra trygg. Tack Lena! Med Oxelösunds laguppställning är det lite annorlunda, deras antalsmässiga stomme kommer från det äldsta flicklaget i föreningen och sedan har anrättningen kryddats med spelare med mer eller mindre erfarenheter av seniorspel. OIK har fostrat flickspelare i en hyfsat jämn ström och några av dem återfinns i bl.a. Hargs BK och i båda lagen finns exempel på spelare med moderklubbar även på annat håll.

Delar av publiken under påskdagens träningsmatch på Rosvalla

För OIK:s damer var träningsmatchen mot Hargs BK första i "strålkastarljuset" men faktum är att de spelade sin allra första inofficiella träningsmatch tisdagen den 15:e april då de mötte Bissarnas U17-lag och förlorade med 0-5 hemma på Ramdalen. Hur skulle det gå mot det betydligt mer rutinerade Hargs BK? De ska mötas kommande säsong i div 4-serien där vi även återfinner Jäders IF U-lag, Eskilstuna United U-lag, Hällbybrunns IF U-lag, Hölö-Mörkö IF, Julita GoIF och nystartade IFK Eskilstuna. De sistnämnda skulle i alla fall jag vilja utropa som förhandsfavoriter samtidigt som jag håller båda tummarna för att Julita GoIF fått ihop tillräckligt med spelare för att hålla ut hela säsongen (de kämpade verkligen under förra säsongen för att kunna slutföra den).

Hargs BK var spelförande mot OIK och i ärlighetens namn skapade inte OIK någon riktigt vass chans under 90 minuter. Emellanåt fick OIK chansen till omställningar men mycket mer var det inte. Harg fick dock kämpa för sin seger, det var inte helt lätt för dem att komma igenom OIK:s försvarslinjer och om de gjorde det stod allt som oftast matchens bästa spelare Annie Johansson, målvakt i Oxelösund, i vägen. När slutsignalen ljöd över platsgräset hade vi 2-0 till Hargs BK efter mål av Emelie Fornedal och Elin Wäppling.

Vill du se bilder från träningsmatchen så hittar du dem HÄR >>>

Tack för det som bjöds och stort lycka till i årets seriespel önskar jag både Hargs BK och Oxelösunds IK!

Nyköping Fenix Cup skänker basketglädje under påskhelgen

För tredje året arrangeras under påskhelgen Nyköping Fenix Cup för basketspelande ungdomar i klasserna U12-U16. Nyköping Basket tillsammans med Fryshuset Basket välkomnar detta år 64 lag med 660 spelare till de 8 klasserna på pojk- och flicksidan och matcherna spelas på Rosvalla (fyra hallar), Tessins idrottshall samt klassiska Sporthallen i Nyköping. För intresserade som inte kan vara på plats sänds matcherna via Solidsport.

Massor av basketaction under tre dagar i påskhelgen 2025

Jag hade förmånen att närvara när cupen hade sin start våren 2023 och om detta kan du läsa här. Mycket vatten har runnit under broarna för min del sedan dess, föga anade jag att jag tillfälligt skulle kopplas bort från den verkliga världen sommaren -23 och inte vara på benen förrän hösten -24 (akut leukemi med efterföljande virusframkallat lymfom). Med andra ord så missade jag den andra upplagan av Fenix Cup påsken 2024, jag tillbringade istället påskhelgen med att vara inlagd på Mälarsjukhuset i Eskilstuna ... Nog om detta, nya tag påskhelgen 2025 och cupens första dag under långfredagen den 18:e april.

Rosvallas A-hall

Publik i A-hallen under långfredagens tidiga eftermiddag

Min närvaro under basketcupen sträckte sig till totalt fyra timmar från starten klockan 13.00 till ca 17.00 på långfredagen. Då rörde jag mellan A-, B- och C-hallen på Rosvalla och hann med ett fota 6 matcher. De två första i A-hallen bevakade jag i sin helhet medan övriga matcher fick min uppmärksamhet under två quarters vardera. (En quarter är under cupen 6 minuter effektiv tid, en cupmatch pågår alltså i 4x6 minuter.)

B-hallen på Rosvalla

Basketintresserade i B-hallen under långfredagens eftermiddag

De matcher jag fotade var följande:

Norrköping Dolphins Blå - Nyköping Basket, Boys U14, slutade 54-38

Hammarby Basket Sköndal - Norrköping Dolphins, Girls U13/14, slutade 36-17

Äli Basket - Tyresö Basket, Girls U15/16, slutade 20-32

AIK Basket - Hammarby Basket, Boys U15, slutade 24-46

Fryshuset - Hammarby Basket, Boys U16, slutade 40-46

Nyköping Basket - HNMKY (FIN), Boys U16, slutade 30-54

Rosvallas C-hall (en delvis uppdragen skiljevägg skiljer B- och C-hallen)

Publikplats för åskådarna i C-hallen

Det är givetvis omöjligt att hinna med att fota allt och alla under en tredagarscup med 64 lag och 6 olika spelplaner för en ensam sportbloggare. Förhoppningsvis ger i alla fall mina bilder lite strålkastarljus på cupen samt en känsla för basketen, ungdomsidrotten och entusiasmen som alla spelare visade. Det är en härlig bubbla att kliva in i för en stund. För deltagarna och deras anhöriga kommer Annandag påsk på måndag som en välkommen vilodag när cupen är över.

Mitt bildgalleri rymmer 326 bilder och du hittar dem HÄR >>>

Tack för en riktigt häftig upplevelse!

Tuff förlust för Bissarna mot Syrianska i E4:an-derbyt

När det gäller fotbollsherrarnas division 2-nivå får jag erkänna att jag inte varit på särskilt många matcher under åren. Och när det har blivit av har det i stort sett alltid handlat om matcher som arrangerats av Nyköpings BIS. När jag besökte Rosvallas konstgräsplan B under lördagen för att titta på E4:an derbyt mot Syrianska FC konstaterade jag att Bissarna fixat och bemannat sitt hemmaarrangemang på ett föredömligt sätt. Det är inte helt enkelt att avgränsa Rosvallas konstgräsplaner men på KGB har man lyckats och med ett större antal funktionärer kändes det som att klubben tar hand om sina hemmamatcher med stort engagemang.

Nyköpings BIS mötte Syrianska FC i div 2-seriens tredje omgång den 12/4 -25

För Nyköpings BIS säsongen 2025 handlar det om att formera sin trupp utifrån det faktum att man tappat tongivande spelare som numera bl.a. återfinns i grannklubben Trosa-Vagnhärad SK för spel i division 3. Seriepremiären mot Huddinge IF slutade med seger 3-1. Gott så. I omgång två blev det däremot stryk mot nykomlingarna IF Eker med 0-3 vilket antagligen sved en hel del. Lördagens motståndare Syrianska har inlett årets seriespel med två förluster (FoC Farsta FF och Arameisk-Syrianska IF). Så här tidigt i en serie är det givetvis svårt att se trender men går man ut på planen för att möta en motståndare med två inledande förluster i bagaget är det inte konstigt om man känner en viss tillförsikt.

Delar av publiken (som räknades till 238 st) under den tidiga lördagseftermiddagen

Hemmalaget började optimistiskt och tog ett visst kommando i matchen. Sakta men säkert tog gästerna över vid styrpulpeten och när de gjorde 0-1 i 24:e minuten var det inte helt oväntat. Syrianska utökade sin ledning till 0-2 i 44:e minuten men då handlade det mer om en bjudning från Bissarna på mittplan som öppnade för ett läge som Syrianska inte kunde missa. Ett inlägg från Bissarnas vänsterkant i 45:e minuten ledde till ett självmål och bättre kontakt för hemmalaget precis innan pausvilan.

Kamp och vilja under andra halvleken mellan Bissarna och Syrianska

Andra halvleken var inte mer än 5 minuter gammal när Syrianska utökade sin ledning till 1-3. Och det var gästerna som hade mest och bäst kontroll på händelserna ute på planen. Särskilt många avslut på mål lyckades inte hemmalaget producera. De byten som gjordes av Bissarna under andra halvlek tillförde dock energi och något ökad slagstyrka men inte riktigt det där vinstgivande spetsen. En välplacerad frispark från strax utanför straffområdet förvaltades på bästa sätt under stopptid för att reducera och fastställde slutresultatet till 2-3.

Domartrion hade matchen under bra kontroll och det behövde aldrig delas ut några kort. Att förlusten sved för hemmaspelarna syntes tydligt efter slutsignalen, de hade mer än gärna studsat tillbaka efter förlusten senast uppe i Örebro. Nu blir det nya tag redan under skärtorsdagen då Bissarna möter FoC Farsta på bortaplan.

Mitt bidrag i efterdyningarna av matchen sker i form av ett bildgalleri som du hittar HÄR >>>

Jag tackar för det som bjöds och önskar lycka till i det fortsatta seriespelet!

Träningsmatch i äkta aprilväder

Är det april så är det. Ena dagen sommarvarmt, nästa dag nordliga vindar och snöfall. Vi som sökt oss till Rosvallas konstgräsplan B under lördagsförmiddagen för att titta på träningsmatchen mellan Stigtomta IF och Oxelösunds IK hade klätt oss vintervarmt men det hjälpte knappt när nordanvindarna bet tag i våra kinder. Under den andra halvleken dansade snöflingorna ner i allt ivrigare takt och då undrade jag om inte futsal vore den enda vettiga bollsparkarsporten på våra nordliga breddgrader.

Soligt men smällkallt på KGB när Stigtomta IF och Oxelösunds IK möttes den 5/4 -25

Säsongsförberedelserna pågår för fullt för våra lokala fotbollslag. Vissa serier är redan igång medan andra drar igång inom de närmaste två till tre veckorna. Det gnuggas detaljer och det byggs fotbollskondition. Nya spelsystem och nya spelare ska hitta sin plats. För Stigtomta IF:s herrar närmar sig ännu en division 5-säsong medan Oxelsöunds IK är nykomlingar på denna nivå (för den här gången).

Aprilväder och typiskt för träningsmatcherna veckorna innan seriepremiären

Utan att dra för stora växlar på vad som visades upp på konstgräsplanen denna lördagsförmiddag så var det två lag som hellre och bättre spelade försvarsspel än anfallsspel. Kanske är anfallare till naturen kallblodiga och behöver värme för att leverera. Oxelösund tog ledningen via ett självmål och Stigtomta kvitterade innan första halvleken var till ända. Den andra halvleken bjöd på mer trevande spel när en hel del byten genomfördes i lagen. Så som det ska vara i en träningsmatch. 1-1 hade vi kunnat läsa på resultattavlan om den fungerat ...

Jag hade kul vid sidan av planen med mina kameror och konstaterade att det fanns både bekanta och obekanta ansikten ute på planen i de båda lagen. Du hittar mina bildalster HÄR >>>

Lycka till i de slutliga förberedelserna inför seriepremiären!