tisdag 26 januari 2021

Och så börjar det om igen

Försäsong. Jag minns när det ordet förknippades med grusplaner, blytunga fotbollar och knickers. Konstgräsplanerna är rena spa-upplevelsen i jämförelse. Men oavsett yttre omständigheter måste jobbet göras och det är säkert lika tjurigt nu som då. Det senaste året har dessutom spökat till det med allt vi tidigare känt till och förhållit oss till inom fotbollens årshjul. Pandemin skapar osäkerhet och restriktionerna bidrar emellanåt till förvirring, något som vi tvingas tugga i oss och acceptera.

Rosvalla konstgräsplan A i slutet av januari

Det är inte helt självklart att träningsplaneringen går att följa till punkt och pricka under vintermånaderna. Det kan ju komma snö. Huruvida värmen ska vara av eller på under en konstgräsyta för att hålla den snö- och isfri brukar vara samtalsämnet nummer ett bland traktens fotbollslag. Här finns nog underlag för att doktorera i ämnet för den som känner sig sugen. Jag nöjer mig med att konstatera att jag hunnit se en del av våra lokala fotbollslag i rörelse på Rosvallas konstgräsplaner och de har en sak gemensam. Alla är så tacksamma att överhuvudtaget få komma igång med träningarna att spelarna och tränarna tar väderhindren med jämnmod.

IK Tuns damer värmer upp på KGA en måndagskväll i slutet av januari

Som fotbollsförälder är jag införstådd i det oändliga åtagandet att bedriva taxirörelse. Sedan årsskiftet har de två yngsta döttrarna beställt körningar om vartannat till Rosvalla och Ramdalens IP. Och vet du, jag gör det mer än gärna. Inte bara för tjejernas skull utan även för min egen skull. När man sitter hemma och arbetar är det sociala utbytet tämligen skralt och varje chans att komma ut och se människor utnyttjas. Kontakten med regionkollegorna på Skype eller Teams via headset och ibland en lågt placerad videokamera (hur ful vinkel är det inte??) är ingenting mot att se den man pratar med i ögonen (på två meters avstånd, förstås).

IK Tuns nya damtränare Kent Lembke

IK Tuns stora damtrupp har inför säsongen 2021 fått en delvis ny tränarstab. Ansvarig tränare är Kent Lembke och han kunde under måndagskvällen glädjas åt 30 spelare som flängde runt på det snötäckta plastgräset. IK Tuns damer skulle ha spelat futsal i RFL denna vinter men efter endast någon enstaka omgång kom pandemin i vägen och då valde Tun att skrota den satsningen. Kent ska nu lotsa en nästan intakt trupp från 2020 till andra säsongen i division 1 samt U-truppen i division 3. Den väldigt lovande talangen Emma Holm har sökt sig vidare i fotbollskarriären men annars ser det ut som om de flesta stannar kvar. Några spelare har dykt upp utifrån för att känna sig för innan de tar beslut om var de spelar kommande säsong. Det finns intressanta spelare att hålla ögonen på om de väljer det gröna laget från Enstaberga.

Varje trupp har sin kortbyxefreak, i Tun är det tuffingen Melinda Hall

I övrigt är det spännande att se hur damfotbollen formerar sig de närmaste veckorna. IFK Nyköping bör få ett lag på benen i division 4 då huvuddelen av Bissarnas äldsta flicklag landat i kamratföreningen. I Stigtomta IF rör sig tankarna på hur de ska göra då de förra året hade ett samarbete med IK Tun, något som inte blir av under 2021. Mer troligt kommer de att kroka arm med Oxelösunds IK som tidigare under vintern gick ut med att de ville starta upp damverksamhet ännu en gång. Fantastiskt kul att det verkar finnas spelarunderlag men desto kämpigare att det är så svårt att ordna fram personer som vill lägga tid på tränarrollen. Detta går som en röd tråd genom nästan alla lagen jag nämnt i detta inlägg, även IK Tun letar assisterande tränare för att avlasta Kent. (Coolaste assisterande tränaren i trakten blir ändå Edina Begovic i IFK Nyköping, den är svår att toppa!)


Det är egentligen ingen önskedröm att fotografera träningar, inte ens träningsmatcher når några direkta höjder, men när jag har sportabstinens och tvingas fördriva tid på avlägsna Rosvalla eller Ramdalen måste jag ju pyssla med något. Från måndagskvällens IK Tun-träning blev det tillräckligt med bilder för ett bildgalleri som du hittar HÄR >>>

På återseende!

fredag 22 januari 2021

Det här gör vi väl om någon gång hörrni

Äntligen fick jag se Nyköpings SK vinna. Jodå, de gör ju det titt som tätt men ta-mig-tusan om jag fysiskt brukar vara på plats då. Och när vi nu avhandlar kapitlet om närvaro på matcher när inte någon publik är tillåten vill jag förtydliga att jag absolut inte eftersträvar att vara mer priviligerad än någon annan. Onsdagens match i HockeyEttan Östra Vår fotograferade jag för att jag blev tillfrågad om det, annars hade jag inte sökt mig till Stora ishallen på Rosvalla. (Jag hävdar fortfarande att jag varken är fotograf eller media, det är de yrkesverksamma som har dessa epitet.)

Det är dock en ynnest att få stå intill en idrottsplan, i det här fallet en konstfrusen is, och riktigt känna sporten utövas framför ögonen och öronen på mig. Live-idrott kunde vi för ett år sedan konsumera utan att fundera, nu är det en ouppnåelig lockelse som vi får knyta framtida förhoppningar till.

Nyköpings SK tog emot Vallentuna Hockey under onsdagskvällen

Jag blir osäker på vilken stämpel jag ska sätta på onsdagsmatchen mot Vallentuna Hockey. När jag själv läser vad andra anser om en match blir jag givetvis ganska påverkad av ordval och vinklar. Först och främst tycker jag personligen att det var en bra match, jag tycker att Nyköpings SK förtjänade segern (3-2) och att siffrorna var en smula jämnare än vad spelet var. Båda lagen hade sina fördelar och styrkor men de avgörande detaljerna återfanns hos Nyköpings SK. De var det mest påkopplade laget.

Nyköpings SK på väg ut på isen

Vallentuna Hockey i Stora hallen på Rosvalla

Att NSK:s seger satt som en smäck är det ingen tvekan om. HockeyEttans vårserie är lite av en prövning denna säsong då man behöver ingå i gruppen bland de tre bästa för att inte riskera utförsåkning i seriepyramiden. Vallentuna och Nyköping skaver mot varandra på plats två och tre i tabellen efter ledande Strömsbro IF. Det är inte helt omöjligt att det redan nu har skiktat sig på detta sätt i tabellen men en formsvacka kan straffa brutalt och det gäller att "segra eller dö".

Spelare, ledare, funktionärer och sedan är det inte många fler på hockey nuförtiden

Mina förväntningar vid matchstart var som jag skrev inledningsvis ganska låga. Det var därför befriande att se hemmalaget trampa igång direkt och visa hängivet engagemang. Något de bibehöll i 60 effektiva minuter. Jag upplevde inte någon inledande svacka men det kanske är min ovana att se ishockey live som spökade. Och som belöning kom också 1-0 efter 4:29 då Albin Ivarsson-Hamberg i slutskedet av ett halvdåligt powerplay på egen hand lyckas tråckla in pucken.

Albin Ivarsson-Hamberg inledde målskyttet för Nyköpings SK

Efter halvannan minut kvitterar Vallentuna och jag måste erkänna att jag inte såg varför det blev absolut soprent i högra halvan av hemmalagets försvarszon när målet tillkom. Initiativet skulle ändå tillbaka till Nyköping och deras lycka blev en egen utvisning när det gått 7:25. I närapå två minuter spelade de boxplay men sedan tyckte tydligen David Ojamäe att det fick räcka och skrinnande upp till Vallentuna-kassen med pucken och fabricerade 2-1. Det är inte svårt när man kan det.

Nyköpings SK:s David Ojamäe fixade 2-1 i numerärt underläge

I mellanakten fortsatte den täta kampen och matchprotokollet gapar förvånansvärt tomt efter dessa 20 minuter. Undantaget matchens prestation förstås, han den där nya Eric Backman ville visa upp sina förmågor och tråcklade sig fram från egen zon och piskade in 3-1 i plockhandskeklykan när knappt halva perioden passerat. Schnyggt, det måste medges.

Här är han, Eric Backman, som fixade det viktiga 3-1-målet för Nyköpings SK

Att 3-1 var viktigt kom vi att förstå en bit in i tredje perioden. Den började för övrigt med två minuter i numerärt överläge för hemmalaget men de lyckades inte punktera matchen i detta ypperliga läge. Istället kom reduceringen till 3-2 när det gått 7 minuter och 37 sekunder. Ett tvättäkta skitmål om hemmalaget får uttrycka sina känslor medan gästerna givetvis ser det som "påpassligt". Trots Vallentunas försök att plocka ut sin keeper med tre minuter kvar lyckades Nyköpings SK rida ut stormen och vinna.

I Nybroviken sägs det att man har ståplats men det gäller även i Rosvallas sekretariat

Hade detta varit en fotbollsmatch hade jag kommit med följande analys:

Nyköpings SK var mest påkopplade och vann duellspelet och de flesta 50/50-situationerna. Gästande Vallentunas största förtjänst var deras kvicka och exakta väggspel som överglänste Nyköping med råge.

Nu var det dock en ishockeymatch och därför så överlåter jag resten av analysen till mina matchbilder som du hittar HÄR >>>

Tack och stort lycka till i den fortsatta jakten på framgångar, segrar och ära!

söndag 10 januari 2021

Gedigen insats av Katrineholm Bandy

Ser du någon som i nigsittande stil är alldeles överjävligt bra på skridskor kan du nog utgå från att vederbörande är eller har varit bandylirare. Om personen dessutom åker runt i stora lovar och med en blick som sveper över himlavalvet likt en radarstation kan du vara säker. Tvärsäker. Att inte anstränga sig för att förstå tjusningen med bandy är att beröva sig själv en färgklick på livspaletten.

Katrineholm Bandy vs Nässjö IF lördagen den 9/1

Inför helgens dubbelmatchande i Bandyallsvenskan för Katrineholm Bandy hade de två raka vinster i bagaget. Med andra ord lyckades de studsa tillbaka med besked efter den mediokra och andefattiga insatsen under annandagen då jag såg dem senast. I tabellen kunde vi hitta lördagens motståndare Nässjö IF skavfötters med Katrineholm på den nedre halvan med 9 inspelade poäng vardera.

Katrineholm Bandy aka KVBS aka Katrineholm Värmbol Bandysällskap

Nässjö IF, rätt och slätt

Efter Katrineholms mycket stabila lördagsinsats mot Nässjö IF som gav seger med 5-2 (2-2) gäller det att snabbt fokusera om till söndagens match mot gästande Jönköping Bandy IF. Inga karameller ska det sugas länge på när det är dubbelmatchande i helgerna. Förvisso kan man bära med sig den varma och goa känslan av självförtroende till nästa match men det får inte tangera hybris, underskattning av kommande motstånd samt överskattning av den egna förmågan.

Jag har aldrig sett Roger "Gubben" Carlsson utan mössa!

Med tanke på Katrineholms prestation i matchen mot Nässjö är det förskräckligt tråkigt att ingen publik tillåts på våra arenor. Det finns dock alternativ och för den intresserade går det att följa matcherna via livestream. Vi måste hålla i och hålla ut, förhållningssättet måste vara att respektera restriktionerna som följt i pandemins fotspår.

Den nya bandyhallen på Backavallen väntar ännu på sin storpublik

Varje match har sin historia att berätta. En ytlig betraktelse kan återge de faktiska händelserna i kronologisk ordning. För mig som utomstående och icke särskilt bandy-insatt skulle det vara intressant att förstå hur kollektivets mentala status påverkas och utvecklas. Vad jobbar man med mellan matcherna? Hur är gruppdynamiken? Hur påverkas gruppens individer av matchen man just spelat? Lägg till taktik-dimensionen och det börjar bli riktigt intressant. För Katrineholm Bandy skedde en värvning den 3:e januari som jag anar har stor betydelse för potentialen i laget. Eric Lisell återkom till klubben och det kan mycket väl bli den gamechanger som gör att man inte behöver fajtas kring tabellens nedre streck.

Eric Lisell är tillbaka i Katrineholms-dressen

Mot Nässjö började Katrineholm både optimistiskt och säkert. Den numera sedvanliga tidiga hörnan (resultatlös) följdes av ett tydligt grepp om taktpinnen. Faktiskt så släppte inte hemmalaget taget om den där pinnen under hela matchen. Man spelade disciplinerat, tålmodigt och med pondus. Gott så. Att gästerna gjorde första målet efter en fullträff modell "galant deluxe" kändes inte helt logiskt men verkade inte heller störa nämnvärt. Kvitteringen till 1-1 gjordes 5 minuter efter gästernas första mål och då var vi framme i matchens 19:e minut. En tilldömd straff som Niklas Eriksson knackade in och som därmed inledde hans framgångsrika målskytte i denna match.

Niklas Eriksson blev tremålsskytt mot Nässjö IF

Hemmalagets positiva spel fortsatte och Eric Lisell kunde avancera ner till kortlinjen och spela fram Robin Hellqvist med en passning bakom ryggen fram till 2-1 i 23:e minuten.

Katrineholm Bandys Robin Hellqvist fixade fram 2-1

Trots spelövertaget för Katrineholm fick vi i 32:a minuten se 2-2 på resultattavlan. Det berodde på ännu en en fullträff från Nässjö då en hörna avslutades med att ge någon av hemmalagets spelare en rejält bred mittbena på mållinjen. När första halvleken var till ända var 2-2 något som inte riktigt beskrev gästernas spelmässiga insats men de borde i alla fall vara nöjda med att fortfarande hänga med i målprotokollet. Det som möjligtvis oroade de med sympatier för hemmalaget var att de trots spelövertaget inte hade vaskat fram särskilt många kvalificerade målchanser.

Det skulle dock lossna i andra halvleken och belöningar retoraktivt kan också vara trivsamma.

I 50:e matchminuten kunde hemmalagets Niklas Eriksson göra sitt andra mål för dagen och ge Katrineholm ledningen fram till 3-2 på en hörna. Ledningen utökades i 57:e minuten när en lyftning togs ner av Alexander Strand och därefter med en avig vändning lura både försvarare och målvakt. 4-2 är dock ingen tvärsäker ledning i en sport som bandy men stabiliteten i spelet och det disciplinerade passningsspelet var ramstarkt denna eftermiddag. Mer skulle komma.

Alexander Strand gjorde 4-2 till Katrineholm Bandy

Matchens sista mål kom via förarbete från Linus Doktare och Niklas "Messi" Eriksson fastställde slutresultatet till 5-2 i 67:e minuten. I matchens slutskede var det betydligt närmare ytterligare mål för hemmalaget än att gästerna skulle ha tillåtits att reducera.

Det sista av Katrineholms måljubel denna januarilördag

För att minnas utvalda detaljer av denna bandymatch har jag satt samman ett bildgalleri med 140 bilder som du hittar HÄR >>>

Over and out