OIK:s damer besegrades av KAIK på Ramdalens konstgräs

Damfyran fick sätta punkt för min helg i och med att jag åkte ner till Ramdalens IP på söndagskvällen då Oxelösunds IK tog emot Katrineholms AIK. Utifrån inspelade poäng och tabellpositioner skulle detta bli en bortaseger vilket också visade sig bli sanningen när 90 minuter var avklarade. Skrapar man lite på ytan finns det mer att berätta om matchen än slutresultatet och namnen på målskyttarna.

OIK startade upp sitt damlag inför säsongen 2025 med en trupp bestående av förstaårsseniorer samt omstartare. Efterhand som säsongen gick såg det bättre och bättre ut. Mycket att lära, mycket att återuppväcka. Denna säsong har man tagit sin första seger samt spelat en oavgjord match på de 6 inledande omgångarna vilket är tre poäng mer än man mäktade med ifjol.

Katrineholms AIK har jag inte tidigare stött på annat än i flicksammanhang. I vintras deltog de i damernas division 1-serie i futsal och nu var det alltså dags att spela även utomhus. Kul. Som jag förstår det består laget huvudsakligen av spelare med bakgrund hos DFK Katrineholm. Som du kanske känner till tvingades DFK dra sig ur årets division 3-serie strax innan seriestart p.g.a. spelarbrist.

Oxelösunds IK mötte Katrineholms AIK under söndagskvällen den 24/5 -26

Söndagens match i 6:e omgången inleddes på bästa sätt av OIK. Apropå omstartare så var målskytten Saosann "Sasse" Rammo och hon fixade 1-0 i 4:e minuten. Därefter fick vi se ett hemmalag som under matchens 20-25 första minuter höll uppe spelet väl, långt ifrån så ihåligt som laget emellanåt såg ut ifjol. Efterhand tog dock KAIK mer och mer över kommandot i matchen och kvitteringen till 1-1 gjordes av Andrea Lundberg i 28:e minuten. Det oavgjorda resultatet stod sig till pausvilan.

Den gamla bandyläktaren vid Ramdalens konstgräs

Den andra halvleken präglades av ett hemmalag som kämpade i motvind. Bokstavligen eftersom vinden definitivt gjorde sig påmind och blåste i planens längdriktning. Spelmässigt eftersom laget tappade sin struktur och organisation. KAIK gjorde vad de skulle och 1-2 kom i 55:e minuten via Maja Hellberg, 1-3 i 61:a minuten via Ulrika Sköld (så glad hon blev) och slutligen 1-4 via Wilmah Pettersson i 82:a minuten.

Grattis Katrineholms AIK till segern som just nu placerar laget på 4:e plats i en tabell som toppas av en annan nykomling nämligen Nyköpings BIS. Jag har absolut anledning att återkomma till dem i en bevakning, de stoltserar med 6 segrar av 6 möjliga och har 35-3 i målskillnad. För Oxelösunds IK finns det all anledning att se framåt och uppåt, de ligger tillsammans med tre andra lag på 4 inspelade poäng och har många spännande matcher kvar att spela. Årets division 4-serie är till skillnad mot division 3-serien en "riktig" serie med 10 lag och en vettig mängd roliga matcher.

I oförlåtande hårt ljus gjorde jag vad jag kunde för att få ut några vettiga bilder ur mina kameror och du hittar 130 matchbilder HÄR >>>

Over and out!

Solnedgångsseger för IFK Nyköping på Vallen

Fredagskvällen bjöd på division 4-fotboll, solsken och Folkungavallen. Hur bra är inte det? Det är inte mycket som slår denna kombination i min bok. På programmet stod IFK Nyköpings möte mot Eskilstuna-laget BK Sport. Ett IFK som verkar ha hittat sin mojo igen efter en minst sagt bedrövlig start på årets säsong. Förlust med 2-3 i de tre inledande matcherna men därefter har de radat upp tre segrar (2-1, 2-0 samt 2-1). BK Sport har haft det ännu lite kämpigare och kom till matchen med två segrar och fyra förluster på sina inledande seriematcher. Det ska också skrivas att årets division 4-serie är mycket intressant, tre lag har "kommit tillbaka" från division 3 (IFK Nyköping, Värmbols FC och IK Viljan) men det är nykomlingen Eskilstuna City FC från division 5 som för närvarande toppar tabellen.

IFK Nyköping tog sig an BK Sport på Folkungavallen den 22/5 -26

IFK förde spelet utan att för den skull varken dominera eller äga. Faktum är att den första halvleken visade upp två lag som verkade tävla i att vara sämst på att vårda bollen. Det berodde inte på att tempot var uppskruvat över spelarnas kapacitet och förmåga, kanske var det snarare det mittbacken Marcus Björklund skrek ut till sina lagkamrater framför läkaren på Folkungavallen -"Upp med fokuset!".

Folkungavallen, nedgående sol och publik som inte behövde frysa på träläktaren

När Liam Thunström kom runt på högerkanten och precisionsprickade in 1-0 i 38:e minuten tänkte i alla fall jag att det kanske var vad som behövdes för IFK för att släppa ner axlarna och trycka på. Icke alls, en vunnen nickduell av BK Sport direkt efter avspark och två av deras spelare kom fria framför IFK-kassen och så hade vi 1-1 via Christopher Persson. Tillbaka på ruta ett igen.

Kulan i luften med korvmojjen och lasarettsbyggnaderna i bakgrunden

Den andra halvleken bjöd på öppnare spjäll och fler anfall som ledde till avslut i båda riktningarna. Underhållningsvärdet ökade och bollen verkade inte brännhet att hålla vid fötterna på spelarna. IFK Nyköpings energiknippe Lukas Linderoth syntes ofta och mycket vilket är ett gott tecken för IFK. Allt oftare kunde IFK slå igenom bollar eller komma runt sin motståndare, kanske en fråga om ork. BK Sports målvakt Kevin Värn stod för flera klassingripanden. BK Sport å sin sida skapade en hel del riktigt vassa chanser men avsluten var minst sagt jätteskeva. Vi fick se 2-1 tryckas in av Elliot Nilsson i 74:e minuten och sedan satte Francisco Thomsson punkt för matchen med sitt 3-1-mål i 92:a minuten.

Inspirerad av det fina kvällsljuset fick jag ihop ett bildgalleri med ca 160 bilder som du hittar HÄR >>>

Jag tackar för denna gång och önskar lagen lycka till i det fortsatta seriespelet!

Legacy Allstars våruppvisning 2026

Lördagen den 16:e maj var dagen då man med fördel tillbringade ett par eftermiddagstimmar i Rosvallas A-hall. Det som bjöds var Legacy Allstars uppvisning i samband med föreningens våravslutning och vi som var där fick ta del av bredden på föreningens inspirerande verksamhet. Legacy Allstars har truppgymnastik och cheerleading på programmet och grupperna inom respektive program erbjuder tränings-, förberedande- och tävlingsgrupper.

En grupp som visar sitt fristående program inom truppgymnastiken 

Seniorlaget inom cheerleading

Programmet startade klockan 15.00 och var i mål strax före klockan 17. Alla grupper hade samlats på Rosvalla redan under förmiddagen för generalrepetition. Att ena läktarsidan var välfylld med publik var något som noterades av varenda aktiv. Spannet av reaktioner hos de mestadels unga deltagarna var stort. Vissa såg sammanbitna, storögda och något nervösa ut medan andra fick en extra energiboost och taggade till.

Publiken på läktaren, cheerleadinggrupperna på ena kortsidan och truppgymnasterna på andra sidan (ej i bild)

Det innehållsrika programmet för lördagseftermiddagens uppvisning

Som avslutning betraktat var detta utmärkt. Förutom underhållningsvärdet för oss åskådare fick framförallt de yngre deltagarna känna på ett större sammanhang vilket ger goda erfarenheter för framtiden. Allra mest tänker jag på att de yngsta fick se de äldre deltagarnas färdigheter och därmed något att se upp till och ta sikte på som mål med sin träning. De äldre kan å sin sida känna att de är goda förebilder. Win-win.

En av många akrobatiska inslag under uppvisningen

Jag var på Legacy Allstars julavslutning 2022 och därefter har jag fotat deras deltagande i Twist Cheer Comp i februari 2023. Dessförinnan har det blivit en del cheearleading-tävlingar som avgjorts på Rosvalla under åren. Tack vare detta är jag mer bekant med cheearleading än truppgymnastik och nu har jag lärt mig att truppgymnastik är indelat i fristående, tumbling och trampett. Jag har också lärt mig att det var rejält utmanande att ta vettiga bilder bredvid tumbling-mattan och trampetten ...

Innan programmet var klart skedde sedvanlig avtackning och samling på mattan för coacher och styrelse. Allt sammanhållet och kommenterat på ett förtjänstfullt sätt av styrelseledamot Olof Jonmyren.

Legacy Allstars coacher samlade på mattan i A-hallen

Legacy Allstars styrelse

Alla aktiva som var med på våruppvisningen 2026

Jag brukar alltid dela en länk till ett bildgalleri när jag bevakat ett arrangemang. Denna gång har jag valt att inte göra bildgalleriet publikt. Länken till bildgalleriet (med knappt 300 bilder) har jag skickat till föreningen men jag låter dem sprida länken internt till sina medlemmarna. Att fota cheerleading har för mig blivit allt mer omöjligt, tyvärr, och det ska ses i ett större sammanhang där fotografering av barn och ungdomar de senaste 10 åren blivit allt mer kontroversiellt. Med hänsyn till deltagarnas ålder och med respekt för deras integritet väljer jag denna väg. Jag vill också tillägga att jag blev ombedd att fotografera vid detta tillfälle, och det gör jag givetvis mer än gärna.

Lycka till Legacy Allstars! 

Tun-seger i bra division 7-match

Så här på Annandag Kristi Himmelsfärd (...) är det trivsamt att luta sig tillbaka och tänka på gårdagens division 7-drabbning på Enstaberga IP. Torsdagseftermiddagen bjöd inledningsvis på solsken och gräset var grönt och nydressat. Det publika intresset var stort, "alla" var ju lediga, och spelarna i de huvudsakligen unga lagen rejält taggade. Det är ju så här jag tänker mig den lokala fotbollen, gärna långt från plastgräs men nära till ett och annat träd runt planen.

IK Tun välkomnade Oxelösunds IK U till Enstaberga IP den 14/5 -26

IK Tun och Oxelösunds IK summerade säsongen 2025 helt olika. En förening gjorde det i dur medan den andra fick lyssna till moll. OIK:s representationslag kom tvåa i herrfemman och avancerade till div 4. IK Tuns A-trupp kom näst sist i div 6 och blev degraderade. Föreningarnas U-lag spelade div 7-fotboll och där kom OIK U på en sjätteplats medan Tun U landade på åttonde plats. Till denna säsong har sålunda Tuns U-lag upphört och A-laget ska göra vad de kan i division 7.

Torsdagsmatchen dömdes förtjänstfullt av Fredrik Steisjö

Vi som var på plats fick 90 minuter bra fotboll serverat framför våra ögon. Tuns herrar var trögstartade i båda halvlekarna men kunde ta kommandot och visade sig vara det vassare laget av de två denna gång. Sebastian Forsberg gjorde 1-0 i 20:e minuten och Olle Östlund utökade till 2-0 i 43:e minuten. Efter pausvilan såg det ett tag ut som att Oxelösunds U-lag knutit näven i fickan och bestämt sig för vända på steken och jag traskade mot Tuns mål för att vara med om något spännande skulle hända. Det var ett riktigt besluts-haveri, genast kom istället 3-0 via Theo Östlund och 4-0 via Olle Östlund (matchminut 69:e respektive 71). Lååångt från min kameralins i andra änden av planen. Tröstmålet som OIK U fixade var jag dock nära och det tillkom på straff efter en hands i matchminut 76, straffskytt Aldin Kurspahic. Slutresultatet skrevs alltså till 4-1.

Soligt men blåsigt på Enstaberga IP denna Kristi Himmelsfärdsdag

IK Tun gjorde sig förtjänta av denna seger. Visst fick deras målvakt Dennis Salcin göra några riktigt vassa räddningar (bravo!) men i det stora hela hade Tun kontroll på händelserna. Efter tre omgångar i div 7 Södra skuggar de båda lagen varandra i tabellen med två segrar och en förlust vardera. I toppen av tabellen hittar vi TVSK U som spelat ihop sju poäng. Tyvärr är det endast åtta lag i årets serie efter avhopp från Flens IF och Nävekvarns GoIF.

Jag har valt ut och samlat ihop drygt 190 bilder i ett bildgalleri som du hittar HÄR >>>

Keep up the good work och lycka till i seriespelet IK Tun och Oxelösunds IK U!

Delad poäng i div 6 på Rosvallas plastmatta

För nästan exakt ett år sedan var jag på Råbyborgen och bevakade division 6-mötet mellan de två samarbetslagen Råby-Rönö IF/Hargs BK U och IFK Nyköping U/Runtuna IK. Söndagen den 10:e maj var det dags igen, skillnaden mot ifjol var att lagen möttes på Rosvallas konstgräs och division 6-serien för våra lokala lag bytt geografi från Sydvästra till Sydöstra. Det gäller att hålla koll på väderstrecken ...

IFK Nyköping U/Runtuna IK mot Råby-Rönö IF/Hargs BK U på KGA den 10/5 -26

Samarbetena mellan de olika klubbarna har alltså fortsatt och det är förhoppningsvis till gagn för alla parter. Jag är lite osäker på hur många av spelarna som har sin licens hos Runtuna IK men samarbetet innebär i alla fall att Runavallens gräsmatta kommer till nytta regelbundet. Fjolårets maj-möte slutade med en trygg IFK/RIK-seger där siffrorna skrevs till 3-0 i deras favör. Till årets möte var det framförallt i IFK/RIK-laguppställningen flest "nya" ansikten visade sig. Hos Råby/HBK-gänget stretar veteranerna vidare och verkar fortfarande tycka att det här med fotboll ändå är något alldeles speciellt. Gott så.

På Rosvalla var det cheerleading-invasion och det gnistrade och glimmade på läktarplats

I majsolen fick vi se en tajt match där det möjligtvis var ett marginellt spelövertag till Råby/HBK under en del av första halvleken. Ingen dominans av något av lagen men det blev ändå 0-1 då Oliwer Eriksson gjorde mål för Råby/HBK i 43:e minuten. Mest dramatik var annars när IFK/RIK:s rutinerade coach Robert Andersson med glimten i ögat påtalade för Råby/HBK:s coach Victor Persson att han skulle hålla sig i sin tekniska zon.

25 minuter in på andra halvleken kvitterade IFK/RIK via Hugo Annerfors. Sedan dröjde det ända till 88:e minuten innan gästande Råby/HBK ännu en gång tog lednigen. Martin Finnberg fixade detta och med tanke på hans och hans lagkamraters glädjeyttringar trodde man kanske att det sena ledningsmålet skulle vara slutresultatet. Så blev det icke och ännu en gång lyckades IFK/RIK kvittera, 2-2 kom i fjärde tilläggsminuten och det var Nizami Hashimli som fastställde slutresultatet.

"Rättvisa" fotbollsresultat är alltid knepiga att utropa men i mina ögon kändes det ganska logiskt att lagen delade på poängen denna gång. Hemmalaget hade en träff i ribban och gästerna fick ett friläge i den sista ordinarie matchminuten, jag hade alltså inte protesterat om det slutat 3-3. Matchen avslutades med ett rött kort till vardera lag, utöver detta blev det några gula kort till båda lagen. En bra domarinsats är i alla fall mitt betyg.

Huvuddomare Markus Jalil med assisterande Markus Alsmak och Sharbel Bachir

Om alla aktörer på planen får tummen upp från mig så behöver jag nog vara mer ifrågasättande till min egen insats denna söndag. Jag satt på fel kortsida vid 3 av de 4 målen. Min inre svordoms-monolog över hårt ljus och värmedaller fick mig att längta till kvällssol och naturgräs men det får bli i en annan framtida match.

Du hittar mitt försök till bildgalleri HÄR >>>

Jag tackar lagen för underhållningen och önskar dem båda lycka till i årets division 6-serie!

Trosa Ultra Backyard 2026 avgjord

Tack! För andra året i rad har jag upplevt Trosa Ultra Backyard på nära håll och löpargemenskapens generositet går inte att ta miste på. Det är tummarna upp och breda leenden, push och pepp till de som behöver och ett synnerligen bra arrangemang av Enklaresport Running Club. Förutom att arrangören bjuder till med livesändningar, förtäring till deltagarna, löpande resultatrapportering m.m. så kan man även söka sig till Crazy Corner där mungiporna garanterat möter örsnibbarna. I en gatukorsning ca 1,5 km från starten rustar grannskapet upp för att bjuda de tävlande på underhållning en gång i timmen då de passerar. Hästhoppning med käpphästar när jag kom dit med mina kameror på lördagskvällen.

High five i Crazy Corner under Trosa Ultra Backyard

Trosa Ultra Backyard, förkortat till TUB, är en backyard-tävling som jag beskrev efter fjolårets besök. Du hittar det blogginlägget HÄR. Backyard Ultra är en tävlingsform där man springer en bana som mäter 6,7 km och ett nytt varv börjar därefter varje timme tills siste deltagare ger sig (egentligen tills näst siste deltagare ger sig för då behöver den som är kvar "bara" springa ett helt varv ytterligare för att vinna). Av de som avslutade på topp fanns det lite olika strategier men räkna med att springa varvet på ca 40-50 minuter för att därefter få lite vila och energipåfyllning innan nästa varv ska påbörjas. Springer du fort får du längre vila men bränner samtidigt mer energi ute på banan.

Många starter blir det från tävlingsområdets centrala plats vid Hamnplanen i Trosa

I december var de 250 startplatserna fulltecknade. När jag tittar lite närmare i resultatlistorna från 2025 och 2026 ser jag dock att ca 30 löpare inte kommit till start, varken ifjol eller i år. Synd med tanke på hur åtråvärda dessa platser verkar vara. Startfältet innehåller precis alla kategorier av löpare; glada motionärer, unga och gamla, ultraspecialister och söndagsjoggare. En snabb titt och jag konstaterar att löpning blivit en materialsport som sträcker sig långt bortom snabba och bra dojor. Numera är det vätskevästar, bälten, snabba glajjor, aktivitetsklockor m.m. som pryder många av löparna. När skymningen närmade sig på lördagskvällen var det obligatoriskt att bära reflexplagg och pannlampa, även detta ska alltså packas med för den som tänker sig fler än några enstaka varv ute på banan.

Trosa by night

Vi fick denna gång se lite omkastningar av pallplatserna sedan 2025. Fjolårets herrsegrare Magnus Högfeldt tävlade på annat håll (kvaltävling inför VM enligt uppgift). Damklassens segrarinna Jenny Lindroth kom till start även i år men sviterna efter en förkylning tyngde och Jenny tvingades kliva av efter 8 varv (jämfört med de 26 varv hon presterade ifjol). Nu fick vi istället följande segerpall i dam- respektive herrklassen:

Damer
1:a Ida Jansson, 30 varv (2:a 2025 med 24 varv)
2:a Kaja Holmqvist, 22 varv
3:a Emmy Benderix, 21 varv

Herrar
1:a Niklas Drakfors, 34 varv (2:a 2025 med 33 varv)
2:a Markus Forsström, 33 varv
3:a Krzysztof Michalski, 30 varv

Ida Jansson

Kaja Holmqvist

Emmy Benderix

Niklas Drakfors

Markus Forsström

Krzysztof Michalski

För egen del hade jag önskat att jag kunnat dokumentera även söndagens avgörande timmar. Med relativt nyopererad höft klarade jag bara av att vara på plats under lördagsförmiddagen samt kvällen. Jag har ju onekligen egenintresse i detta eftersom Ida Jansson är vår näst äldsta dotter. Å hennes vägnar vill jag framföra ett stort tack för stöttningen och pushningen som hon fick från bl.a. Niklas Drakfors och Jenny Lindroth när det tidigare personrekord på 24 varv var avklarat och det nya personrekordet skulle sättas. Den sistnämnde, som även var teamkompis i Stockholm Gerillalöpare, stannade kvar under söndagen och coachade samt gav välbehövlig benmassage m.m. Mycket uppskattat och värdefullt!

Jag har valt ut 430 bilder från lördagen som du hittar HÄR >>>

Som vanligt när det gäller mina sportbilder får föreningar och aktiva använda dem fritt till hemsidor och sociala medier. Inga problem. Vill du så taggar du mig (@Fotbollslasse på Instagram) men det är inget absolut krav. Det jag inte tillåter är att bilderna lämnas till tidningar (traditionell media) eller används i kommersiella syften.

Ännu en gång tack för det som bjöds under årets Trosa Ultra Backyard. På återseende!

Kombinationslaget Hargs BK/IK Tun besegrades av IFK Eskilstuna

Inför damernas division 3-säsong hade åtta lag anmält sig för seriespel. Dagarna innan seriestarten fann sig DFK Katrineholm nödgade att dra sig ur seriespelet p.g.a. för få tillgängliga spelare. I första omgången lämnade Södertälje FK/Norsborgs FC en w.o. och nu har även de dragit sig ur seriespelet. Detta innebär att distriktets högsta damserie kommer att genomföras med totalt sex stycken lag, serien är lottad för dubbelmöten vilket betyder att dessa lag endast kommer att spela 10 matcher i år. Under åren har jag sett hur nivån successivt har sjunkit i division 3, mestadels på grund av att konkurrensen inte längre är lika hård som för 15 år sedan. Allt oftare har det funnits någon enstaka vakant plats i serien. Lagen i division 4-serien har erbjudits gratisplatserna men avböjt. Damfotbollens utsatta läge förtjänar ett eget blogginlägg och vi ska istället vända blickarna mot onsdagskvällens nykomlingsmöte i division 3 mellan Hargs BK/IK Tun och IFK Eskilstuna på Krikonbackens glesa gräsmatta.

Hargs BK/IK Tun tog emot IFK Eskilstuna på Krikonbacken den 29/4 -26

Säsongen 2025 spelade både Hargs BK och IFK Eskilstuna i division 4. När sluttabellen fastställts hamnade HBK på första plats med 36 poäng och IFK säkrade andraplatsen med sina 33 poäng. Eskilstuna vann vårmötet över Harg med 3-0 medan Hargs vann höstmötet med 3-1. Nytt för i år är att Hargs BK har krokat arm med IK Tun för att de gemensamt ska ställa ett division 3-lag på benen. IK Tun återfinns som du säkert vet även i division 2 Östra Svealand med sitt A-lag. Utfallet av denna samverkan är givetvis positiv men priset är åtminstone nu i början att det inte är ett helt samspelt lag ute på planen. Samarbetet indikerar dessvärre att spelare försvunnit då båda dessa klubbar tidigare kunnat ställa upp med var sitt lag i division 4 respektive division 3.

IFK Eskilstuna drog igång sitt damlag inför säsongen 2025 och den anrika kamratföreningen kan numera stoltsera med även ett damlag. Damfotbollen i Eskilstunatrakten berörs också av det nedåtgående intresset för lagidrottande men det är positivt att IFK har lyckats etablera ett damlag som tycks vara livskraftigt.

Grönskan runt Krikonbacken börjar spira men denna onsdagskväll var det mest ruggigt ...

Inför onsdagskvällens match var uppvärmningen minst lika intressant som det som komma skulle. I IFK Eskilstuna återfinner vi bl.a. Kim Arodin som funnits med länge i Eskilstuna-fotbollen, även på högre nivå, och nog bidrar hon med mycket till sitt lag. En spelare som imponerade på mig tidigt förra säsongen var Eskilstuna United U:s Melenie Karlsson och nu när hon hittat till IFK visade hon att hon definitivt bibehållit sina spetskvalitéer från ifjol. I kombinationslaget Hargs BK/IK Tun var det spännande att se vad comeback-spelarna Emmelie Jönsson och Katja Andersson skulle kunna prestera. Många bekanta spelare men visst tar det ett tag att vänja ögonen vid att se spelare med tidigare tydlig lagtillhörighet i "fel" matchställ.

Vi fick se ett gästande lag som ägde första halvleken och de kunde utan större problem diktera villkoren ute på planen. Matchen gav oss många mål och flera av dem var riktigt snygga. IFK Eskilstuna Uniteds Melenie Karlsson dundrade in 0-1 och 0-2 varefter hennes lagkamrat Vanessa Johansson fyllde på med 0-3 och 0-4. Hemmalagets Emmelie Jönsson kunde lobba in reduceringen till 1-4 över en utrusande målvakt med ett par minuter kvar av första halvleken.

Den andra halvleken var knappa kvarten gammal när Stella Wannqvist utökade Eskilstunas ledning till 1-5. Vi hade ändå kunnat se att Hargs/Tuns lag fått lite bättre ordning på grejorna och låg mer rätt i positionerna. Som jag antytt tidigare kändes det inte som ett helt samspelt gäng som ställde ut skorna på Krikonbacken denna afton men ju längre matchen led desto bättre fungerade lagsamarbetet. Reduceringen till 2-5 gjorde Katja Andersson och sedan fastställde Emmelie slutresultatet till 3-5 i 81:a minuten. Att gästerna skulle avgå med segern kändes tidigt men det var nog bra för hemmalaget att de kunde snygga till siffrorna samt få lite bättre ordning på sitt agerande (både som lag och individuellt).

Krikonbackens underlag lämnade en hel del att önska

Båda lagen fick kämpa på det ojämna och skuttiga underlaget. Krikonbackens gräs blir bättre även om det kommer att ta lite tid och kräva lite tålamod. Om det var två lag och tre domare som kämpade med underlaget var jag nog ensam om att kämpa med det sviktande ljuset. Trots låga moln på den mulna himlen dög det absolut att spela fotboll i men för mig som foto-intresserad var andra halvlek i stort sett omöjlig att fota i (för den fototekniskt intresserade passerade jag ISO 12800 och slutligen ISO 25600 vilket ger obehagsrysningar vid blotta tanken).

Här är mitt försök att få ihop ett bildgalleri från matchen >>>

Sammantaget hade jag en väldigt trevlig afton på Krikon och jag tackar för samtalen jag hade förmånen att föra. Jag önskar Hargs BK, IK Tun U samt IFK Eskilstuna lycka till i det fortsatta (rumphuggna) seriespelet!

Tre färska in på kontot för Tuns div 2-damer

På ett osedvanligt blåsigt Rosvalla lyckades Tuns damer studsa tillbaka i damernas division 2 Östra Svealand efter den inledande förlusten förra helgen mot Tyresö FF (Tyresö vann med 2-0). Lördagen den 25/4 kom klassiska Gideonsbergs IF på besök till Rosvallas konstgräsplan A, även Västerås-laget var ute efter revansch då de förlorat sin premiärmatch mot Hanvikens SK med 1-5. Givetvis är det lite känsligt med resultaten i inledningen av en säsong, de sätter tonen och indikerar lagets förmågor både externt och internt. Samtidigt ska inte allt för stora växlar dras efter någon enstaka omgång, resultaten beror givetvis på vilka lag man mött och vilka ambitioner som finns för säsongen.

IK Tun tog sig an Gideonsbergs IF på Rosvalla lördagen den 25/4 -26

IK Tun stod för en gedigen insats även om den ettriga sidvinden över konstgräsplanen gjorde sitt för att sabotera lagens passningsspel. Några enstaka blindpassningar kunde noteras samt några trygga ingripanden från Sabina Robertsson i Tun-målet krävdes men i övrigt tycktes hemmalaget ha koll på läget. Gästerna hann dra på sig två gula kort under matchens första 20 minuter, utöver detta räckte det med att reglera några frisparkar i båda riktningarna för huvuddomare Karan Yildirim.

Sol, blåst och hemmaseger för publiken på Rosvalla denna lördag

IK Tun tog ledningen i 38:e minuten då Roxana Dimitrova kom igenom framför Gideonsbergs-målet. I Andra halvleken kunde Ella Asplund utöka ledningen två gånger och fastställa slutresultatet till 3-0 (i matchminut 60 och 75).

Under matchen utmärkte sig en hemmaspelare lite extra inför mina ögon och det var en spelare som kom till Tun inför förra säsongen men som jag inte sett spela tidigare. Roxana Dimitrova var mycket aktiv och bidrog utöver sitt mål även med förarbetet till Ella Asplunds 2-0-mål. Kul också att se senaste tillskottet i Tun-truppen Majken Rubin som kom in under andra halvleken. Emilia Jonsson är äntligen tillbaka efter en fjolårssäsong som förstördes av skada. För övrigt konstaterar jag att Tun har en tunnare truppförteckning än vad jag kan påminna mig ha sett under de senaste 15 åren. Det räcker inte riktigt till att hålla ett eget U-lag på benen och ett samarbete har inletts med Hargs BK för ett gemensamt lag i division 3. Bra!

Gästande Gideonsbergs IF kom med ett lag blandat med rutinerade veteraner och unga talanger. Lagkaptenen Jennifer Ekfeldt har jag sett spela fotboll åtskilliga gånger men allra mest bekant för oss med Nyköpings-kopplingar är givetvis Fia Jonsson. Den IFK Nyköpings-fostrade spelaren som gick till Eskilstuna United sommaren 2011 och som därför funnits framför min kamera sedan vevgrammofonen uppfanns ... Denna lördag fick tyvärr Fia kliva av planen under första halvlek efter en känning i baksidan av låret.

Gideonsbergs IF:s Fia Jonsson på tillfälligt Nyköpings-besök för att lira boll

Nästkommande uppgift för IK Tuns damer är hemmamötet den 1/5 mot tidigare nämnda Hanvikens SK. En synnerligen tuff motståndare, baserat på att de besegrade Gideonsberg med stora siffror i premiäromgången men framförallt för att de formligen körde över Stallarholmens SK med 10-0 i andra omgången.

Mitt bildgalleri från Tuns möte med Gideonsberg hittar du HÄR >>>

Tack och lycka till!

En titt på herrbasketen i Nyköping

Min senaste sportbevakning handlade om nya bekantskaper och så blev det även söndagen den 15:e februari då jag sökte mig till Sporthallen för att hitta nya kompisar. Herrbasket i Nyköping har jag inte fotat eller skrivit om tidigare och nu fick jag se Nyköping Basket möta sörmlandskonkurrenterna Katrineholms IF i division 2 Södra Svealand. Gästerna förtjänstfullt på en plats på den övre halvan i tabellen medan det huvudsakligen mycket unga Nyköping Basket ligger sist i tabellen.

Nyköping Basket mot Katrineholms IF i Sporthallen den 15/2 -26

Den tuffa tabellplaceringen och skillnaden mellan lagen i tabellen till trots så fick Katrineholms IF slita hårt för att kämpa sig till poängen i denna match. Nyköping sålde sig dyrt och hade ledningen när halva matchen var avklarad. Sedan har jag lärt mig att det mesta händer i en explosiv sista quarter (en quarter är 12 effektiva minuter). Där visade sig gästerna säkrare och mer rutinerade och Katrineholms IF kunde slutligen vinna med 69-63. Inget att säga om det men hatten av för Nyköping som hängde med och gav motståndarna rejält motstånd ända in i kaklet.

Aktuell tabell hittar du HÄR >>>

Tyvärr var det ett skralt publikintresse för basketmatchen denna söndag

Med undertecknad inräknad var vi totalt 14 stycken som kan betraktas som åskådare till denna match. Jag vet inte om det alltid ser ut så i samband med matcher men det går trots allt att konstatera att man inte riktigt lyckats nå ut med sin sport här i Nyköping. Ungdomsrekryteringen verkar dock fungera bra och förhoppningsvis hittar publiken till läktarna framöver. Vi har en stark tradition med fotboll, ishockey och handboll i Nyköping och under de senaste årtiondena även innebandy. Basket är kul att titta på och har förutsättningar att bryta intresse-barriären.

En utmaning för sporten är att hitta multitaskande slitvargar till sekretariatet. Det är mycket att hålla ordning på när det kommer till tidtagning. Och jag skänker en uppskattande tanke till de som behärskar basket-fotografering, det är ju rejält trixigt! En sport som precis som volleybollen växer på höjden och mycket av den dynamiska action man vill fånga sker där uppe någonstans. Och alltid är det någon arm i vägen ...

Mitt försök till fotografering hittar du i mitt bildgalleri HÄR >>>

Jag tackar för upplevelsen och önskar Nyköping Basket samt Katrineholms IF stort lycka till i det fortsatta seriespelet!

U-lagsdrabbning i herrtrean

Det är kul med nya bekantskaper när jag dyker ner i den lokala idrottens förehavanden och lördagen den 7:e februari fick jag ännu en gång stöd för detta påstående. Till Ramdalen i Oxelösund hittar jag utan GPS-stöd men herrinnebandy i division 3 och U-lagen i Onyx respektive IFK Gnesta var nya, lockande och spännande. Vi kom, vi sågs och ett av lagen segrade.

Onyx och IFK Gnestas U-lag möttes i div 3 på Ramdalen den 7/2 -26

Inför matchen återfanns de båda motståndarlagen sida vid sida på övre halvan av division 3-tabellen. Onyx hade en poängs försprång. Årets division 3-serie "ägs" av FBC Nyköpings U-lag som tagit 16 segrar på 16 matcher. En serie som som består av 13 lag varav 9 är utvecklingslag (vad jag kan utläsa). Utifrån förutsättningarna hade jag förväntat mig en tajt tillställning men det vi fick var en match som dominerades av Onyx U-lag från start till slut.

Kul med mycket publik på läktarna

Den förhållandevis stora bortapubliken fick till slut ägna sig åt att applådera bra försvarsbrytningar snarare än avslutsförsök. Skottstatistiken 43-14 till Onyx fördel vittnar om övertaget, slutresultatet 12-2 ger svart på vitt hur denna match utspelade sig. Periodsiffrorna skrevs till 3-0, 5-0 samt 4-2. Gnestas två tröstmål gjordes i tredje perioden när matchuret stod på 17:01 och 19:21.

Poängbäst i Onyx blev Viggo Lysell med 4 mål och 3 assist. Pontus Nordlund gjorde 1 mål och 5 assist, Tim Berggren petade in 4 mål och stod för en assist. Övriga Onyxmål fixade Edvin Grönqvist (2), och Viktor Karlsson. I IFK Gnesta hittar vi målskyttarna Johan Karlsson och Isac Lidehn. Domarduon Fredrik Steisjö och Sigge Maurer hade en städat och välartad match att hantera, noll utvisningar och god stämning.

Bilder? Jodå, i det träsmetiga halvdunklet blev det ett bildgalleri även denna gång och du hittar bilderna HÄR >>>

God lycka i avslutningen av division 3-serien till både Onyx och IFK Gnestas båda U-lag!

IFK Nyköpings handbollsherrar tog pliktskyldig tvåpoängare

I 5 minuter och 54 sekunder fick handbollspubliken i Rosvallas fina A-hall vänta innan hemmalaget IFK Nyköping lyckades joxa in första målet när de under söndagseftermiddagen mötte tabelljumbon Ludvika HF. Då hade bortalaget redan producerat två mål. Den svajiga starten till trots kom ändå IFK:s handbollsmaskineri igång även om det hackade mer än en gång med blindpassningar, en smula chansartat spel och en del tekniska misstag.

IFK Nyköping mötte Ludvika HF på Rosvalla söndagen den 11/1 -26

Den första halvleken var ändå ganska okej från IFK Nyköpings sida. I alla fall i jämförelse med den andra halvleken. IFK segade sig sakta men säkert upp till en betryggande ledning och hade som mest sju måls ledning innan halvleken summerades till 15-9. När andra halvlek startades kom ytterligare tre raka mål från hemmalaget men någon 9-målsledning skulle de inte få åtnjuta under återstoden av matchen. Den andra halvleken tappade den ack så viktiga ingrediensen intensitet, kämpaglöden lyste med sin frånvaro snarare än i ögonen. Ändå, kontrollerat och hyfsat tryggt från IFK till slutlig seger med 26-22. Som minst med en fyramålsledning över jagande bortalag.

Handbollspublik i A-hallen på Rosvalla

Vi fick se två bra målvakter denna eftermiddag, Oscar Rinkefjord i IFK-kassen bidrog definitivt till lagets seger. Ludvikas än mer rutinerade målvakt Christer Eriksson stod för åtskilliga kvalificerade räddningar och glänste i bortalaget tillsammans med deras bäste målskytt Dawood Alkuheli med sina 9 mål. Att IFK har nytta av sina rutinerade pjäser Hampus Asp och Simon Skuthälla råder det heller ingen tvekan om. De var tillsammans med Melvin Olofsson och tidigare nämnde herr Rinkefjord avgörande faktorer i denna ack så viktiga match.

IKF Nyköpings mesta målskyttar blev Melvin Olofsson med 7 mål, Hampus Asp med 5 mål och Ludvig Brofjord med 4 mål.

Strunt samma att det inte var den mest glimrande handbollen som presterades denna gång, för IFK var de två poängen hela grejen. Jakten på poäng runt kvalstrecket i nedre delen av tabellen fortsätter för IFK och härnäst möter de HK Lejon Linköping på bortaplan söndagen den 18/1. Ett lag som IFK har två poäng framför sig i tabellen.

Det blev ett litet bildgalleri och du hittar bilderna HÄR >>>

Må handbollsklistret på era vita matchställ stå er bi i det fortsatta seriespelet!

15 år med Eskilstuna United

Innan jag hösten -25 åkte upp till Tunavallen i Eskilstuna för att bevaka en match med Eskilstuna United på ena planhalvan räknade jag ut att de har funnits framför mina kameror i 15 år. I obruten följd har jag åtminstone en gång per säsong besökt distriktets enda damlag på elitnivå och det har sannerligen varit en intressant resa. Inte för att väg 53 genom Södermanland är särdeles skoj att köra utan snarare för att jag har givits möjlighet att på halvdistans följa damfotbollens utveckling genom dessa år.

Denna blogg startades upp 2011 med huvudsyfte att ge mer strålkastarljus på damfotbollen i Nyköpingstrakten. Då var IFK Nyköping sydöstra Södermanlands draglok och från den föreningen gick Fia Jonsson till Eskilstuna United under sommaren. Det gav mig en anledning att åka upp till Tunavallen för första gången och även när inte längre Fia spelade i United hade jag inlett en lag-relation som var värd att värna. På Tunavallens konstgräs har många spelare passerat under åren, både i Eskilstuna United och i de klubbar som varit där på besök.

Det mediala intresset för damfotbollens elitskikt har de senaste åren vuxit sig allt starkare vilket är mer än välkommet. Spelarna offrar mycket för att hålla sig på denna nivå och därmed förtjänar de uppmärksamhet. Annat var det i början av 2010-talet då sportfoto-nördar liknande mig själv generellt var lätträknade och de som fanns gjorde allt för att istället få chansen att fota herridrott. Säsongerna före 2014 höll Eskilstuna United till på näst högsta nivån och det bidrog väl till ett tämligen svalt intresse.

Damfotbollen har under dessa 15 år utvecklats både positivt och negativt, helt beroende på vilket perspektiv man väljer att betrakta den ifrån. Den lokala gräsrotsnivån har blivit utarmad och svältfödd, från två division 5-serier i Södermanland till en division 4-serie. Kvalitén i division 3 har därmed sjunkit successivt och vi ser ofta avhoppande lag inför eller under seriespelet. På nationell nivå har vi gått från att vara en ledande nation med stjärnor från hela världen i Damallsvenskan till att i bästa fall vara en talangfabrik för klubblagen i bl.a. England. Se bara vad som händer efter en framgångsrik säsong i Damallsvenskan, lagen töms på spelare och får bygga nytt från grunden. Om vi ställer in siktet ett 10-tal år framåt finns risken att vi får vara nöjda om vårt landslag går vidare från gruppspelen i de internationella mästerskapen. På den internationella arenan har dock publiken strömmat till, TV-rättigheterna är plötsligt lockande och mästerskapsläktarna välfyllda.

Eskilstuna United tillhör den alltmer sällsynta gruppen av lag som endast ägnar sig åt flick- och damfotboll. De senaste åren har de traditionella herrlagen i bl.a. Allsvenskan lagt till damfotboll i sin verksamhet och orsaken till detta är säkert flera. Kanske handlar det om goodwill för herrfotbollen och för damlagen handlar det förmodligen om nödvändiga ekonomiska förutsättningar. För mig är Uniteds flick- och damprofil symboliskt viktig och jag hoppas att de kan bibehålla sitt oberoende till herrfotbollen men ändå få finanserna att gå runt.

Säsongerna 2011 och 2012 spelade Eskilstuna Uniteds damer i Söderettan. På den tiden var den näst högsta nivån på damsidan indelad i Norr- och Söderettan. Inför säsongen 2013 gjordes seriesystemet om och man ersatte de båda serierna med Elitettan, såsom vi känner igen seriesystemet idag. United lyckades placera sig tillräckligt bra i Söderettan säsongen 2012 och därmed hade de en säkrad plats i Elitettan. Efter en säsong i Elitettan lyckades föreningen kvalificera sig till Damallsvenskan som man därefter spelade i säsongerna 2014-2022. Föreningen tvångsnedflyttades inför säsongen 2023 eftersom man hade iklätt sig en alldeles för stor och dyr overhead-kostym och inte klarade elitlicensen. Säsongerna 2023-2025 har man sakta men säkert fått ordning på ekonomin och under den senaste säsongen kunnat förstärka laget tillräckligt framgångsrikt för att återigen kvalificera sig för spel i Damallsvenskan, det efterlängtade finrummet.

När jag går igenom mina sparade bilder från de 15 åren med Eskilstuna United slås jag över hur många klasspelare som passerat framför kameralinserna. Det är riktigt häftigt att se tyska, brasilianska, nederländska och nordiska världsstjärnor på bilderna. Likaså ser jag bilder på unga spelare som idag är etablerade landslagsspelare i vårt eget landslag. Med värme och glädje blir jag även påmind om alla profiler som förekommit i Uniteds matchställ. Vissa spelare med teknik, finess och stil som signum medan andra varit slitvargar och grovjobbare. Alla lika nödvändiga för att bygga ett fungerande lag.

Här nedanför följer en utvald bild per säsong under åren 2011-2025. Det är egentligen helt omöjligt att välja ut en representativ bild per säsong, min uppgift har snarare varit att slumpmässigt göra ett stickprovs-urval. För den vars nyfikenhet kittlas tillräckligt går det att söka bland gamla blogginlägg på alla bildgallerier och de bildgallerier jag skapade under åren då jag bloggade hos andra (Lokalsporten och Södermanlands Nyheter) finns det en länksamling HÄR >>>.

Söderettan 2011-10-15, Eskilstuna United mot Tölö IF

Söderettan 2012-06-30, Eskilstuna United mot LB07

Elitettan 2013-10-20, Eskilstuna United mot Älta IF

Damallsvenskan 2014-09-21, Eskilstuna United mot FC Rosengård

Damallsvenskan 2015-10-18, Eskilstuna United mot Kopparbergs/Göteborg FC

Damallsvenskan 2016-08-28, Eskilstuna United mot Vittsjö GIK

Damallsvenskan 2017-04-17, Eskilstuna United mot Hammarby IF FF

Damallsvenskan 2018-07-08, Eskilstuna United mot Linköpings FC

Damallsvenskan 2019-04-14, Eskilstuna United mot FC Rosengård

Damallsvenskan 2020-11-01, Eskilstuna United mot Djurgårdens IF

Damallsvenskan 2021-04-18, Eskilstuna United mot Kristianstads DFF

Damallsvenskan 2022-09-17, Eskilstuna United mot BK Häcken

Elitettan 2023-04-01, Eskilstuna United mot Mallbackens IF

Elitettan 2024-11-10, Eskilstuna United mot Mallbackens IF

Elitettan 2025-10-18, Eskilstuna United mot Trelleborgs FF

Att det skulle bli 15 år i rak följd som jag fått chansen att fota Eskilstuna United är egentligen inget jag strävat efter men samtidigt försökt prioritera när möjlighet har funnits. Under dessa år har vi hunnit uppleva en pandemi, jag har opererat ena höften och slutligen genomgått en leukemi- och lymfombehandling som nog var det som närmast omöjliggjort all fotografering under halva 2023 och hela 2024.

Nu siktar vi sörmlänningar på "vårt" damlag i Damallsvenskan 2026 och jag hoppas på många chanser att fota Eskilstuna Uniteds damer och att läktarna ännu en gång blir välfyllda.

Lycka till!