Varje match har sin historia

Du kanske tycker att jag helgen den 29-30/8 skrapade i botten av fotbollsbaljan. Damernas division 4 på lördagen och herrarnas division 7 som söndagsavslutning. Själv gör jag så gott jag kan för att få dig att tänka om, det genuina och fotbollens själ står att finna bland dessa matcher. Så är det, det är på något sätt både charmigt och befriande. Och oavsett nivå har varje fotbollsmatch något att berätta för oss. Även om de avslutas i höstrusk och ihållande regn.

Västerljungs IF vs Sjösa IF en regnig augustikväll

För mig som fotograferande bloggare kunde gärna division 7-matchen mellan Västerljungs IF och Sjösa IF på Norrbyvallen i herrarnas division 7 Södra ha slutat annorlunda. 0-0 och inte ett endaste gult kort innebär att jag inte får ens en gnutta draghjälp. Nu måste jag skriva om annat än målen, visa bilder på annat än målgörare eller syndabockar. Åh du obarmhärtiga öde.

Västerljungs IF

Sjösa IF

Domare Elias Varli slapp omständligt efterarbete med matchrapporten

Hemmalaget Västerljungs IF:s anläggning Norrbyvallen gjorde mig lyrisk vid mitt allra första besök hos dem under 2019. Nu ska det även nämnas att gästande Sjösa IF innehar en idrottsplats som har ett närapå episkt rykte om sig i Södermanland. Till dem kommer jag kanske så småningom, nu handlar det det om en annan anläggning. Nu handlar det om Norrbyvallens Krigare mot Sjösapojkarna, en match där de båda lagens kvalitéer främst handlade om avväpnande försvarsspel och mindre om målfyrverkerier.

Måttlig publikmängd och väl tilltagen distansering

Denna division 7-match började i ett förhållandevis gott tempo. Ett tempo som dock sjönk drastiskt efterhand som första halvleken förlöpte. Spelet präglades av många goda intentioner men där inte praktiken riktigt synkade med teorin. Säga vad man vill om herrspelare men de har en orubblig tro på sin egen förmåga. Det ska gå, det kan gå, det borde gå. Äsch, det gick inte. (Medan damspelare är mer drabbade av dåligt självförtroende och testar inte alltid idéer och gränser.)

Det var korta bollinnehav och 0-0 i halvtid var inte ett faktum som någon kom sig för att protestera mot. Den andra halvleken började dock med en ribbträff från Sjösa och närmare än så skulle inget av lagen komma denna kväll. Båda lagen visade lite hetare vilja i andra halvleken och matchen blev intensivare. Det var ovisst in i det sista även om jag tyckte gästerna hade de något spetsigare anfallsförsöken.

Regnet i slutet av matchen gjorde ingen glad men bilderna blev lite intressanta i alla fall

För att vara en division 7-match var det en mycket välbevakad tillställning. Mediauppbådet (!) bestod inte enbart av undertecknad bloggare/fotograf utan det stora jobbet gjordes av Sjösa IF:s egen livestream-duo som direktsände matchen i etern. Sjösa har i Corona-tider tagit initiativet och erbjuder södra länets fotbollsintresserade sändningar via sin SolidSport-kanal. Snyggt!

Livesänd division 7-fotboll

Som konstaterats tidigare i denna text fick jag ingenting gratis vad gäller spelarpresentationer denna match i och med att någon målskytt inte gick att finna när slutsignalen ljudit över Västerljungstrakten. Nu väljer jag istället att plocka ut några spelare som i mina ögon gjorde sig förtjänta av en extra lång och varm dusch efter matchen.

Västerljungs lagkapten Johan Karlsson lägger ingenting emellan när han spelar boll. En pådrivare och kämpe, stabil och utan några direkta misstag. Bra där!

Johan Karlsson, Västerljungs IF

Backklippan och veteranen Tommie Lagerman spelade resolut och var robust som en armerad fura. Lugnet själv med en uppoffrande spelstil och tvärsäkert huvudspel.

Tommie Lagerman, Västerljungs IF

Ännu en backspelare som stod för en helgjuten insats och som förklarade varför denna match slutade mållös var Sjösa IF:s lagkapten Fredrik Mobeck. Hans rutin från division 5-spel med Tystberga GIF lyste som en fyrbåk i Sjösas backlinje.

Fredrik Mobeck, Sjösa IF

Slutligen vill jag nämna den spelare ute på planen som jag tyckte skapade allra mest framåt. En lirare som jag faktiskt inte riktigt kände igen utan hockeyhjälm på knoppen. Eddie Jinglöv, utnämningen "Matchens anfallare" är din. Om det nu betyder något i en mållös match ...

Eddie Jinglöv, Sjösa IF

Jag konstaterade att Västerljungs IF borde ha försökt reglera antalet besökande mördarsniglar på Norrbyvallen. Planens bortre långsida var full av de små slemmiga krabaterna och ljudet av poppande sniglar när jag råkade trampa på dem ljuder fortfarande i mina öron.

Västerljungs avbytarbänk var ivrig att ge sig på coachning av lagkamraterna ute på planen innan de plötsligt bytte samtalsämne och började prata om att det var dags att städa runt fotbollsplanen. Jodå så att.

Jag avrundar denna utläggning med en länk till de 150 bilder som jag fick ihop under matchen. Du hittar bilderna via denna länk >>>

Stort tack för nöjet en regnig söndagskväll och lycka till i det fortsatta seriespelet till båda lagen!

Damfajt där distriktsgränsen är nära

Kanske är det bara inom idrottens värld som Strängnäs och Stallarholmen kan sägas ligga i sydöstra Södermanland. När jag tittar i min gamla kartbok (och för all del även på Google Maps) så hittar jag dessa platser väldigt mycket norrut i vårt fagra landskap). För Stigtomta IF:s nystartade damlag har självklart denna Corona-präglade säsong påverkats som för alla andra. De tolv anmälda damlagen till distriktets lägsta division säsongen 2020 delades in i två geografiskt separerade serier och de planerades möta varandra tre gånger under seriespelet. Teoretiskt kan det ha varit vettigt då många av de nystartade lagen annars skulle ha fått 22 seriematcher att baxa sig igenom, med splittad indelning och trippelmöten skulle det bli mer lätthanterliga 15 matcher. Gott så. Sedan kom pandemin och första tredjedelen av serien ströks.

Stallarholmens SK mot Stigtomta IF på Toresunds IP den 29/8 2020

Att Stigtomta IF:s kvarvarande fyra matcher mot IK Viljan från Strängnäs och Stallarholmens SK samtliga ska spelas på bortaplan är ett bra exempel på hål i huvudet vad gäller spelordning. Pandemin kan vi inte göra SöFF ansvariga för, förstås, men att hitta de mest geografiskt avlägsna lagen och låta endast ett av lagen köra upp beredskapslagret av drivmedel är inte helt schysst. Tycker jag.

Toresunds IP i Stallarholmen

Tidig samling vid Loftet i Stigtomta lördagsmorgonen den 29:e augusti. En resa som nådde sitt mål när det kändes som att vi kommit till södra Dalarna och till en helt annan klimatzon. Stallarholmen är vackert beläget vid Mälaren och Toresunds Idrottsplats går definitivt inte av för hackor. Jättefina omgivningar och en riktigt toppenfin anläggning! Inte ens det tilltagande regnet kunde få bort känslan av trivsel denna lördag. Damfotboll, mängder av bekanta spelare, fotbollslirare som uppförde sig bra (med andra ord inga förstärkningar, filmningar och förorättade individer som inom stora delar av herrfotbollen). Trots att matchen spelades på plaststrån varvade med gummigranulat.

Fotbollspublik vid Toresunds IP

I Stigtomta IF:s damlag återfinner vi en hel del rutinerade spelare. Spelare som tidigare hållit sig på en högre nivå i seriehierarkin. Jag vet inte vad som fått dem att ännu en gång snöra på sig fotbollsskorna men det är kul att de fortfarande lockas av fotbollen, lagidrottandets sociala sidor samt den organiserade fysiska aktiviteten. Inte nödvändigtvis för annat än att hålla på för att det är roligt.

Ambitionen att återstarta ett damlag i Stigtomta IF:s verksamhet räckte dock inte riktigt utan att ta stöd från grannklubben IK Tun vars damverksamhet lockat till sig väldigt många spelare. A perfect match på sätt och vis och fantastiskt bra med samarbete mellan de närliggande fotbollsföreningarna. Allra bäst för individerna som därmed kan få speltid, rutin och erfarenheter.

Therése Andersson i Stigtomta IF:s gulsvarta matchställ. Kul!

Till Stallarholmen denna arla lördagsmorgon följde fem spelare som tillhör IK Tuns organisation. Självklart förstår jag kommentarerna från några av de inlånade spelarna efter matchen att det är otroligt svårt att uppnå en optimal prestation. De känner inte spelarna runt omkring sig på planen och vet därmed inte hur de temporära lagkamraterna agerar. Men alla såg ut som att de hade kul och stod för en helt okej insats, det räcker långt i min bok.

Malin Erneby, tränare i Stigtomta IF Dam tillsammans med Kjell Larsson

Hemmalaget kunde under matchens första halva föra spelet. De tilläts rulla boll i backlinjen utan att gästerna satte press. Det som däremot inte gick Stallarholmens väg var bollarna på djupet när de gjorde sina anfallsförsök. I en för dem besvärlig medvind stack bollen iväg över den förlängda mållinjen gång efter gång. I första halvleks allra sista minuter var Stigtomta desto närmare att hitta målnätet några gånger. Att första halvan av matchen slutade 0-0 var sammantaget ganska rättvisande.

Den andra halvleken bjöd plötsligt på betydligt mer att notera i matchprotokollet. Och lagen varvade sina poänggivande slag mot varandra. I 52:a matchminuten gjorde Stallarholmens Filippa Dos Santos Johnson 1-0. Detta kvitterades elva minuter senare då Malin Löjtzen i samband med en hörna nickade in kvitteringen till 1-1.

En glad Malin Löjtzen kom direkt från nattpasset på lasarettet till Stallarholmen

Det oavgjorda läget varade inte längre än ett par minuter innan Emma Fredriksson gör 2-1 för Stallarholmen. Var det ett segermål för hemmalaget? Nej, ett sista mål i matchen kvitterade tillställningen och det var Stigtomtas Sara Johansson som på nära håll kunde bredsida in 2-2.

Sara Johansson, Stigtomta IF, som nybliven kvitteringsmålskytt

En regnmatch i Stallis kan faktiskt utgöra grunden för en riktigt bra lördag för undertecknad. Att jag på hemvägen kunde prata om ditten och datten med ett par av spelarna samt tränaren fördjupade det intrycket. Det är liksom så här fotboll ska vara, genuint, och inte som i den internationella pengacirkusen som visas på TV.

Du kan hitta ett 120-tal bilder från matchen via denna länk >>>

Jag önskar båda lagen lycka till i avslutningen av denna märkliga fotbollssäsong!

Pannben och disciplin fixade Tun-seger

Som nykomlingar i någon av landets fotbollsserier denna pandemi-säsong är man extra exponerad och riskutsatt. Någon direkt mjukstart för att acklimatisera sig finns inte. Halverade serier ger liksom minimalt med utrymme för något annat än maximalt gaspådrag. IK Tuns damer tog sig till division 1 genom en friplats och redan där borde det finnas en varningsflagg hissad. Å andra sidan ligger det inte dem nära att ha överdriven respekt, laget innehåller numera ett flertal spelare med division 1-rutin sedan tidigare. Nyttigt, nödvändigt och nivåhöjande.

Amanda Nordlie är en av spelarna som sökt sig till IK Tun säsongen 2020

Jag har erfarenheter av Örebro SK Söder sedan åren då de mötte IFK Nyköping i division 1. Extra kul att återse lag man träffat på tidigare. Nu visade det sig att i stort sett alla spelare bytts ut och det avslöjar också mer än vad jag vill om min egen tilltagande ålder. Närkingarnas tabellplacering ingav respekt där de återfanns bland topplagen innan lördagens match på en fullständigt värmedallrande och kvav idrottsplats i Enstaberga.

IK Tuns Ebba Engdahl brydde sig inte om tabellpositioner och satte 1-0 i 4:e minuten

Enstabergaklubben IK Tun är en av traktens fotbollsföreningar som faktiskt har möjlighet att följa Svenska Fotbollsförbundets nya Corona-direktiv vad gäller publik. De har blott en infartsväg som de även kan bomma igen och därmed har de kontroll på att inte fler än 50 åskådare bänkar sig. Vissa andra föreningar inser det motsatta och jag såg till exempel Sjösa IF:s herrlag konstatera att de fortsatt måste hålla sina hemmamatcher publikfria eftersom de inte kan avgränsa och reglera publiktillströmningen. Så skedde även under fredagskvällen på Krikonbacken då Hargs BK:s damlag tvingades be publiken utebli när det var division 3-derby mot IK Tuns U-lag. Bra, ansvarsfullt och något som tyvärr inte alla föreningar verkar ta ansvar för i motsvarande sits!

Fotbollspublik på Enstaberga IP anno 2020

Redan innan lördagens division 1-match hade hunnit sätta sig kunde hemmalaget IK Tun göra 1-0 på sin mer välmeriterade motståndare. I 4:e minuten hittar Ebba Engdahl nätmaskorna och därefter kunde lagen börja jämföra varandras styrkor samt leta efter svagheter. I mina ögon lyckades Tun ligga på rätt sida och styra sin motståndare tämligen väl. Det syntes förvisso genom hela matchen att gästerna var något bolltryggare och hade högre procent rättadresserade passningar. Men lojalt och hårt arbete med kollektivt pannben modell tjockt fanns hos hemmaspelarna.

En trygg och stabil sista utpost för IK Tun i form av Sabina Robertsson

 

När drygt halva första halvleken passerat hittade så plötsligt Örebro SK Söder rätt. De kom runt på kanterna och slog gång efter annan låga inspel snett inåt och bakåt. Det svajade i det grönklädda laget, ribbstackarn träffades ett par gånger och ett mål för gästerna blev också bortdömt (för något som jag inte såg). Denna press lyckades dock Tun ta sig ur och de sista 10 minuterna av halvleken blev åter en jämn kamp.

Lagkapten Lovisa Ederström i IK Tun måste nämnas för sin insats mot Örebro SK Söder

När den andra halvleken hade skuttat fram till sin 4:e minut kommer Lovisa Ederström igenom på högerkanten, slår ett perfekt inlägg mot bortre stolpen där en välplacerad Ebba Engdahl kunde knoppa in sitt andra mål för dagen. Den såg jag inte riktigt komma och 2-0 gav nykomlingarna från Enstaberga ytterligare andrum och arbetsro.

IK Tuns Ebba Engdahl blev tvåmålsskytt mot Örebro SK Söder

Örebro-spelarna testade i inledningen av halvleken några distansskott utan framgång. Därefter kom de inte riktigt till avslut även om de hade ett större bollinnehav än hemmalaget. En kopiös arbetsinsats av varenda Tun-spelare i kombination med att inte gästernas spelare lyckades hålla huvudena kalla (de tycktes stressa upp sig av underläget) gjorde detta till en halvlek som tickade på minut för minut utan scenförändring. Hoppets sista flämtande låga släcktes i 91:a minuten när nyinbytta Lovisa Lindvall prickskjuter in en låg frispark vid närmsta stolproten och 3-0 är vad vi skriver i slutrapporten efter denna match.

Lovisa Lindvall avgjorde definitivt med sin frispark fram till 3-0 för IK Tun

Det är verkligen roligt att få chansen att återigen bevaka division 1-spel på nära geografiskt håll. Spelarna på denna nivå kan sitt hantverk (eller om det heter fotverk i dessa sammanhang). Tun behöver givetvis gno på och inte slå sig till ro, nöjda med ett par vinster och en oavgjord match så här långt. Med så få omgångar denna säsong är varje match galet viktig.

IK Tuns tränare Henrik Björnfot kan åtminstone tillfälligt dra på mungiporna

Du kan hitta ett bildgalleri från lördagens match HÄR >>>

Kör hårt och på återseende!

Mästerskapshelg för rugbyherrarna

Efter en helg med Sveriges åtta bästa herrlag i 7-mannarugby har jag kanske blivit lite erfarnare, lite klokare. Definitivt inte vackrare. Det står också klart att många frågor väckts i mitt huvud kring sporten rugby. En sak vi alla vet är att Stockholm Exiles är svenska mästare anno 2020. Grattis!

Stockholm Exiles RFC tog SM-guldet i 7s den 16/8 2020

Lördagen den 15:e augusti inleddes SM-slutspelet för herrlagen på Bollspelaren i Norrköping. En bokstavligen glödhet arena för det gruppspel som innebar tre matcher för varje deltagande lag. De två grupperna såg ut som följer:

Grupp A

Norrköping Troján
Stockholm Exiles RFC
Hammarby IF Rugby
Lugi RK

Grupp B

Enköping RK
Spartacus RUFC
Göteborg RF

Erikslund KF

Tävlingssekretariat och mediahylla under rugby-SM

Efter lördagens matcher med ett väldigt tajt spelschema hade agnarna separerats från vetet. I mina korta anteckningar ser jag noteringar som "Kul!", "Lugi ledde 14-12",  "Vändning!", "Exiles rörligare och kvickare" och det mer kryptiska "Hoppsan i halvtid!". Förhoppningsvis hade spelarna en fantastisk tävlingsdag, jag hade nämligen the time of my life. Typ.

Termometern tangerade 30-strecket men det bekom inte vissa individer ...

Inför söndagens finalspelsrundor såg vi fram emot följande semifinaler:
Stockholm Exiles RFC - Spartacus RUFC
Enköping RK - Norrköping Troján

Det blev ganska tydliga siffror i båda semifinalerna där Stockholm Exiles vann med 33-0 och Enköping vann med 26-5. Inga direkta skrällar i finalen således. Bronsmatchen mellan Norrköping Troján och Spartacus slutade 17-5 till hemmalagets fördel. Inte heller någon större skräll även om göteborgslaget Spartacus var en frisk fläkt som bjöd på intressant spel under hela SM-helgen.

Ett två tre, TYST. Troján bronsmedaljörer i 7s år 2020.

Finalen bjöd på hård och inledningsvis jämn kamp. Exiles och Enköping gick till den tre minuter långa pausvilan med likaläge, 5-5. Stockholmarnas rutin och spetskvalitéer vägde dock tyngst och de kunde höja segerbucklan efter slutresultatet 17-12.

Samtliga helgens resultat hittar du HÄR >>>

Lineup för Stockholm Exiles RFC och Enköping RK

Prisceremoni för medaljörerna i 7s 2020 på Bollspelaren

Tjommen på knä framför laget hade en bättre position än vad jag hade för denna bild ...

Jag har sedan första gången jag såg en rugbymatch live fattat att detta inte är en sport för sillmjölkar. Det bor ett lejon i bröstet på varje rugbyspelare. Därmed inte sagt att alla är två meter långa och enbart uppbyggda av muskler och pannben. De kommer i alla format och sorter men modet och den enorma kärleken till sin sport enar dem på något sätt.

Med befarad huvudskada plockas man av planen, så är det bara

Lite blod stoppar inte en rugbyspelare men det måste torkas bort innan du får fortsätta

En sjumannamatch varar i 2 x 7 minuter. Det kan tyckas ynkligt men tempot är furiöst och ytorna är enorma. De spelar ju på samma planstorlek som i 15-mannarugby. Lag med illersnabba sprintrar kan nyttja de ytor som uppstår (hur bra motståndarna än ställer upp och försvarar sig). Den smarta och rutinerade spelaren läser och förutser, agerar mer än reagerar. Jodå, det finns utrymme för teknisk briljans parallellt med kraften av ett frontalkrockande ånglok. Denna kombination är så oerhört fascinerande för mig som rugby-novis vid sidan av linjen. Jag förstår ännu inte alla detaljer i regelverket men med lite upplärning kommer jag att fylla de kunskapsluckorna så småningom. En sport med låg ingångströskel för den som vill titta (till skillnad från t.ex. amerikansk fotboll som är ett pausfyllt mysterium för den oinvigde).

Att söka skugga mellan helgens matcher var en absolut nödvändighet för lagen

Mellan rugbydamernas kvalspel förra helgen och herrarnas SM-slutspel pratades det rugby hemma vid köksbordet hos bloggaren. De tonåriga döttrarna funderade på vad som definierar en boll. Sfärisk? Rund? En rugbyboll kan väl per definition inte kallas en boll? Borde en innebandyboll verkligen kallas boll. Till sist kom jag på att allt uppenbarligen kan kallas en boll, se bara på en badmintonboll!

Vad definierar egentligen en boll?

Mina tankar när jag suttit och redigerat bilder efter rugbyherrarnas SM-helg har snurrat kring rugbyns tillvaro i Sverige. Som bekant har jag i Nyköpingstrakten inget lag i min absoluta närhet. Hur rekryterar egentligen rugbyn sina spelare i Sverige? När jag läser om Norrköping Trojáns damlagsspelare verkar många ha börjat som unga vuxna, vissa av dem har spelat handboll innan. Inga fotbollsspelare som lockas? Hur snabb inlärningskurva behöver de unga vuxna ha för att hävda sig på rugbyplanen? Hur vågar man spela sin första rugbymatch?

Sjumannarugbyn är allt annan än statisk. Varje match är dessutom som en litet mini-drama. Hur gör man detta rättvisa med en kamera bredvid planen? Jag har samlat mina alster, korta sekvenser mätta i tusendelar, från helgens SM-slutspel och du hittar dem här:

Lördagen den 15/8, gruppspel, 324 bilder >>>

Söndagen den 16/8, slutspel, 246 bilder >>>

Ännu en gång gratulerar jag Stockholm Exiles till ett välförtjänt SM-guld och jag tackar varje lag, varje spelare och alla funktionärer för årets rugby-upplevelse på Bollspelaren. För mig var det top-notch!

Cupförlust som sved för Tundamerna

När IK Tuns grönklädda och Älta IF:s gultröjade damer klev ut på Enstaberga IP:s frodiga gräsmatta under onsdagskvällen var det för att spela omgång 1 av Svenska Cupen. De båda lagen visste sannolikt inte mycket om varandra utöver de resultat respektive lag gjort hittills i seriespelet. Lagen har det gemensamt att de spelar i division 1 Södra Svealand, båda två uppflyttade med hjälp av friplatser, men de möter inte varandra i serien förrän den 13/9. Möjligtvis kunde lagens spelade matcher mot IFK Norrköping FK samt Lindö FF ge Tun lite lägre odds, men det är ett väldigt teoretiskt resonemang.

Ebba Engdahl i IK Tun bjöds på grässmakning av Älta IF-spelarna i denna situation

Även för mig är dagens upplaga av Älta IF ganska obekant. Jag har dock sett dem tidigare, långt tidigare, när de mötte IFK Nyköping i division 1 Södra Svealand den 4/8 2012. Du kan läsa mitt referat från den matchen HÄR >>>

Säsongen 2012 blev framgångsrik för Älta och de avancerade till Elitettan. Hösten 2013 såg jag dem möta Eskilstuna United DFF på Tunavallen och bilderna från den matchen hittar du HÄR >>>

Förändringar på Enstaberga IP; speakerbås och filmtorn

Onsdagskvällens cupmatch var lockande för de båda kombattanterna. En seger i omgång ett lockar med möjligheten att lottas mot lag från Elitettan i omgång två. Vi som var på plats vet också att matchstart klockan 19 i mitten av augusti egentligen inte tål någon förlängning, i alla fall om man har ambitionen att se vad som händer på planen.

Mycket ljusare än så här blir det inte i andra förlängningskvarten

Fotbollssäsongen 2020 liknar ingenting som någon av oss har upplevt tidigare. Corona, restriktioner, publikfrånvaro och betydligt senare seriestarter ska vi förhålla oss till. Själv kom jag till Enstaberga IP med en viss ringrost då jag inte haft möjlighet att fota fotboll sedan i mars. Fantastiskt trevligt att nu kunna schemalägga en eller annan matchbevakning i mån av tid.

Tomas Larsson från lokaltidningen samt Peter Sonander var på plats för att fota

Under cupmatchens gång påmindes jag om varför jag mer än gärna följer just damfotboll. Minimalt med gnäll, filmningar och förstärkningar men därmed inte sagt att det är mjäkigt. Spelarna på division 1-nivå lägger mycket tid på träning och spelet håller en hög intensitet. Det smällde en hel del ute på planen denna afton men allt skedde på rätt sida om det hotande gula kortet. Huvuddomare Heba Saadieh från Västerås hade tillräckligt att skriva i matchrapporten utan att blanda in varningar.

Domaren Heba Saadieh hanterade matchen utmärkt i mina ögon

Att det skulle bli gästande Älta som tryckte in första målet i matchen var inte helt väntat utifrån bollinnehavet och spelfördelningen. Hemmalaget började optimistiskt om än något försiktigt. Att möta division 1-motstånd är fortfarande något relativt nytt för flera av Tuns spelare. 0-1 kom i 16:e minuten. Tun fortsatte att trumma på och de leddes av två inspirerade och rutinerade yttermittfältare som visade vägen och dominerade på sina respektive kanter. 1-1 nickas in med kraft av Amanda Johansson efter ett eminent förarbete och inlägg av lagkapten Lovisa Ederström i matchminut 38. Amanda följer upp med 2-1 när hon beslutsamt och distinkt gör 2-1 i 42:a minuten. Paus.

IK Tuns Amanda Johansson

Hemmalagets momentum stod sig över halvtidspausen och när Lovisa Ederström på distans trycker in 3-1 i 47:e matchminuten talade det mesta om att Tun hade så pass stadigt grepp om matchen att de skulle kontrollera den in till slutet. Och de fortsatte att göra så en liten stund till men sedan kom scenförändringen. Jag måste berömma Älta IF som lyckades ändra sin gameplan och inställning vilket ledde till att de tryckte ner ett allt ängsligare Tun och hamnade i ett mentalt och spelmässigt övertag. Kudos.

IK Tuns lagkapten Lovisa Ederström

Reduceringen till 3-2 gjordes i 71:a minuten och det målet låg verkligen i luften när det kom. Likaså var det med kvitteringen till 3-3 i 77:e minuten. Hemmalaget vaknade till liv och kunde återigen åstadkomma en del farligheter framåt, bland annat genom två mycket farliga hörnor från Lovisa. Efter fyra tilläggsminuter var det dags för förlängning, 2 x 15 minuter. Mörkret gjorde sig påmint och ju längre förlängningen pågick desto svårare var det att skönja spelare och boll. Tun inledde förlängningsspelet bäst och skapade en del tryck framåt men sedan blev det ett jämnare ställningskrig. Nio minuter in i den andra förlängningskvarten kom slutligen avgörande 3-4 och Älta-spelarna kunde stolt konstatera att de stått för en finfin comeback i denna cupmatch. Så mycket lättare att åka norrut denna sena augustiafton med den segern i bagaget.

Jag har valt ut och redigerat 113 bilder från onsdagens match och du hittar bilderna HÄR >>>

Det kan bli ett spännande möte dessa lag emellan när de i mitten av september stöter på varandra i division 1-serien!

Dukat och serverat för rugby-finaler

Vår svenska rugby har som alla andra sporter påverkats av den pågående pandemin. Rugbyförbundet satte tävlingsstarten denna säsong till den 1/8 och då drog det igång med buller och bång. Åtminstone gjorde 7-mannaspelet det. Ett normalt år hade segrarna i herr- och damklassen av 7s korats under SM-veckan men hela det arrangemanget skrinlades detta nådens år. Förstås. Nu har istället två omgångar med kvalificeringsrundor ägt rum den 1/8 samt 8/8 och finalspelet sker helgen den 15-16/8, för herrarna på Bollspelaren i Norrköping och för damerna blir det en resa till Malmö.

Kvalomgång 2 för damerna i region Norr/Mitt avgjordes på Bollspelaren den 8/8

Jag tillfrågades av rugbyförbundet om jag var beredd att fotografera damernas kvalspel den 8/8 samt herrarnas finalslutspel den 15-16/8. Nu är den första delen avklarad och jag tar med mig många härliga spelsekvenser men även en solsveda i nacken och på armarna efter lördagens svettiga prövning på Bollspelaren. Ja, sedan har jag ju en väldig mängd bilder att dela med mig av också.

Bollspelaren i Norrköping, rugbynästet i min hyfsade närhet

Sedan SM-veckan anordnades i Norrköping 2016 har skylten blivit en aning sliten

Till Norrköping denna augustilördag hade 6 stycken lag anslutit. Ett av lagen i region Norr/Mitt hade riktigt nära med tanke på att det var Norrköping Troján. Övriga lag var Enköping RK, Uppsala RFC, Stockholm Berserkers RFC, Södertälje RK samt Hammarby IF Rugby dam 7s. Av dessa lag skulle de fyra främsta utkristalliseras för att få möjligheten att åka söderut kommande helg.

Uppvärmning i 30 graders värme kan synas överflödig ...

De sex lagen var uppdelade i två stycken trelagsgrupper som inledde dagen med gruppspel. När detta var avklarat mötte gruppettorna de som kommit tvåa i respektive grupp i något som bäst kan beskrivas som semifinaler. Grupptreorna möttes i en placeringsmatch och därefter följde en "bronsmatch" samt en avslutande finalmatch mellan semifinalsegrarna. Allt som allt fick jag 11 härliga rugbymatcher till livs mellan klockan 10.30-17.00.

En swish-kiosk med dryck och utlämning av förbeställd lunchlåda

Sedan förra helgens spel i omgång 1 kunde man ana hur utgången i flera av matcherna skulle bli. Rugby tycks därmed ha vissa likheter med racketsporten squash, hur märkligt det än kan låta. Är motståndet snäppet bättre blir det stora siffror. 7-mannarugbyn är dessutom som en vidöppen ladugårdsdörr för den som har kontroll och fart. Jisses så jobbigt det måste vara att ena sekunden knosa på för allt vad man pallar och i nästa sekund göra en maxlöpning på typ en planlängd. 7s spelas i två halvlekar om 7 minuter med 3 minuters pausvila. Utöver detta tar spelarna gärna en slurk vatten så fort tillfälle ges vid lyckade försök och målsparkar.

7-mannarugby är ett ständigt jagande efter boll och motståndare

Du hittar alla resultat efter omgång 2 den 8/8 via denna länk >>> När gruppspelet var över blev resultaten jämnare mellan lagen som möttes. Jag noterade hur oerhört glada Södertälje-tjejerna blev när de satte några försök mot Hammarby i placeringsmatchen. Jag noterade också att det tydligt gick att ta på den något förtätade stämning som uppstod i finalmatchen mellan Norrköping Troján och Enköping. En prestigematch, helt klart, och Enköping hade i omgång 1 besegrat Troján med 14-7. Denna gång blev det 19-17 till Trojáns fördel och man kan ana att det smäller om och när lagen stöter ihop med varandra under kommande helgs SM-slutspel.

Liten tuva borde inte växa på konstgräs

Att spelarna orkade med så många matcher i värmen denna lördag är för mig en gåta. Nu lyckades de både prestera underhållande rugby samt sätta på sig sina allra bästa gameface framför kameran. Något jag är alldeles extra tacksam för. Rugby är så belönande för mig som sportfotografnörd, intensiteten och närvaron lyser igenom i varje spelaren anlete.

Norrköping Trojáns damer segrade i omgång 2

De publikfria tillställningarna runt om i landet och världen gör att lösningar med livestream blivit allt mer angelägna. Och så var det även denna lördag på Bollspelaren. Kanske kan ändå mina bilder från tävlingarna tillföra detaljer som inte syntes på det rörliga mediet. Kanske blir en och annan grimasch påtaglig och uppenbar. Du hittar drygt 300 bilder från lördagens 11 matcher via denna länk >>>

Stort tack för förtroendet att dokumentera damernas 7-mannarugby. Jag hoppas att jag kan erbjuda någon slags material även efter herrarnas SM-slutspel den 15-16/8.