Gotland Run 511k är mer än ett ultralopp

I vissa situationer får man höra att det minsann inte handlar om ett sprintlopp. Gotland Run 511k är inte ett sprintlopp, inte heller ett maratonlopp utan till längden snarare 12 maratonlopp. Denna distans ska deltagarna hantera inom 10 dygn och löparna förväntas vara självförsörjande under denna episka utmaning. Visst, arrangören RunTrip tillhandahåller fyra stycken så kallade "angel stations" längst banan där deltagarna finner sängplats, mat, godis, vatten m.m. men som du förstår är det långt mellan dessa oaser. Som tävlande får du handla mat om affären eller restaurangen är öppen, du kan fylla på vatten vid de flesta kyrkor (och det finns det många av på Gotland) och sovplats kan lösas på ett vandrarhem eller liknande längst bansträckningen. Någon enstaka löpare valde att släpa med sig ett tält i ryggsäcken men andra lärde sig uppskatta busskurerna eller till och med se det inbjudande med ett riktigt bra dike.

Gotland Run 511k följer huvudsakligen Gotlands kustlinje, här en bild från Sudret i söder

Ultralöpning växer stadigt och det finns mängder av olika tävlingsformat. Gotland Run 511k genomfördes för första gången 2023 och bygger på det amerikanska konceptet "Last Annual Vol State 500k", något som lockade Peter Schröder att göra en svensk variant. RunTrip beskriver loppet som något som i strikt mening inte är en tävling utan snarare ett löparäventyr, en resa och ett utforskande av deltagarens inre själsliv. Väldigt filosofiskt men efter att ha sett årets Gotland Run 511k fattar jag bättre vad deltagarna hanterar, upplever och i vissa fall även måste uthärda. I år valde Peter Schröder att ta av sig tävlingsgeneral-stassen och i stället ta på sig löpardojorna, ryggsäcken och nummerlappen för att själv delta vilket gav honom en respektfull 5:e-plats i resultatlistan. Bravo!

Årets start och målgång ägde rum vid det gamla fängelset i Visby

Innan jag fortsätter att beskriva årets Gotland Run 511k behöver jag reda ut ett par saker. Det är endast de som deltagit i detta ultralopp som på riktigt kan beskriva vad det handlar om. Jag redovisar mina iakttagelser som närstående till en av deltagarna och givetvis är hennes berättelse i efterhand något som ger ytterligare substans till min text. Dottern Ida Jansson är dessutom med på många bilder i det bildgalleri som jag länkar till i slutet av bloggtexten och det var henne vi (jag och hustrun) följde på äventyret runt ön under de dygn som hon kämpade sig fram och nötte skosulor. Givetvis hade det varit roligt att fota alla deltagare på flera platser längst rutten men startfältet var otroligt utspritt och endast slumpen gjorde att andra fastnade på bild efter första fotostoppet vid Själsö Bageri när loppet pågått i 8 kilometer.

Startfältet redo utanför fängelset klockan 10.00 den 4/7 -26

Alla deltagare samlades klockan 15.00 vid fängelset fredagen den 3:e juli. Då skedde en genomgång av regler, bansträckning samt andra praktiska detaljer. Deltagarna bjöds på middag och sedan övernattade de i fängelset vars celler numera fungerar som vandrarhem. Nervöst på många håll och kanter, fullt förståeligt, men de 34 deltagarna som kom till start i årets upplaga har åtminstone ett gemensamt intresse. Eller hade de det egentligen? En av deltagarna hade som längst sprungit 14 km innan detta lopp och ytterligare ett par av deltagarna hade minimal erfarenhet av ultralopp (lik förbaskat klarade dessa tre av de 511 kilometerna och jag lyfter på hatten av respekt). Inte ens språket var gemensamt eftersom startfältet hade internationell touch med deltagare från Danmark, Polen, Nederländerna, USA, Norge, Österrike och Tyskland även om de svenska löparna var i majoritet.

Fjolårets segrare (King of the road) Christian Ritella skulle i år krossa sitt tidigare banrekord

Deltagarna hade inför starten packat sina ryggsäckar, fyllt vattenflaskorna och laddat ner en offline-karta i sina klockor. Mobilerna och tillhörande powerbank var laddade, mobilerna var viktiga eftersom deltagarna skulle checka in och rapportera sina positioner klockan 10.00 och 22.00 varje dygn. Någon annan information om deltagarnas positioner delades varken till de medtävlande eller till oss som intresserade åskådare. Mobilerna funkade även som informationskanal till deltagarna och det behövde tävlingsledningen använda en gång under årets Gotland Run 511k. Tisdagen den 7/7 började det duggregna vid lunchtid och vid 14 hade det övergått i regn som timme för timme tilltog. SMHI gick ut med storm- och åskvarning för natten till den 8:e juli. Deltagarna rekommenderades av tävlingsledningen att söka skydd för natten. Av åskan blev det ingenting men nattens värsta vindbyar uppmättes till 34 m/s vilket alltså är orkanstyrka. Under natten hade vissa delar av Gotland fått 70 mm regn och åtskilliga träd låg över vägarna (en av deltagarna har en bild på ett grovt träd som landat på en parkerad bil). 

Christian Ritella gick i mål den 7/7 i blåst och ösregn; 3 dygn, 9 tim och 22 minuter efter starten

Bansträckningen gick detta år från Visby norrut på öns västra sida. Upp till Hangvar där den första angel station var placerad. Därefter vidare norrut för att sedan ta bilfärjan i Fårösund till Fårö. Ett medursvarv på Fårö då man också passerade den andra angel station i närheten av Sudersand och sedan en returresa med färjan till huvudön och därefter söderut på Gotlands östra sida. Mellan angel station nr 2 och 3 var det långt och många tog till sig arrangörens tips om några timmars sömn i pilgrimshärbärget i Hejnum. Angel station 3 hittade man i När (171 km från angel station 2.) Den sista officiella angel station återfanns längst ner på Sudret och därifrån sprang deltagarna norrut på öns västra sida. Ännu ett par inofficiella angel stations fanns under de återstående 124 km, en i Sunrise Gym i Burgsvik och en i Oscars Cabin i kanten av Ekstakusten (alla som någon gång besökt Ekstakusten har sett detta lilla charmiga hus). Den mer eller mindre mentalt mördande tråkiga sträckan bakom Tofta skjutfält var utmanade för många, dels för att man hade många mil i benen men förmodligen också för att man var mentalt slut och inte riktigt pallade att hantera prövande omständigheter.

Christian Ritellas målgång på tisdagskvällen den 7/7 var blöt men mäktig

För att sätta saker i perspektiv vill jag lyfta fram lite statistik. Första året som loppet genomfördes deltog fem löpare varav tre tog sig i mål. Segrartiden var då 5 dygn, 11 timmar och 55 minuter. När loppet genomfördes 2024 startade 19 löpare varav 13 stycken tog sig hela varvet runt. Segrartiden detta år var 5 dygn, 2 timmar och 27 minuter. 2025 års upplaga lockade 28 startande varav 23 tog sig runt och segrande Christian Ritella kom i mål efter 4 dygn, 7 timmar och 32 minuter. Årets lopp hade 34 startande och 27 som fullföljde och Christian Ritella putsade sin bantid till 3 dygn, 9 timmar och 22 minuter. Alla som valt att ställa sig på startlinjen under dessa år förtjänar all respekt även om skador, sjukdom eller andra orsaker gjort att man tvingats till DNF (Did Not Finish). Christian Ritellas tid i mål detta år är galen, jag får inte in i mitt huvud hur karln är skapt men så hade han inte heller sovit mer än en halvtimme under de två anslutande dygnen enligt egen utsago.

Känner du att det är för sent för dig att börja med ultralöpning? Glöm det, det är uppenbarligen aldrig för sent! Åldersspannet i årets startfält var allt mellan 29 år och 64 år. Det går (om du inte har dubbla höftproteser p.g.a. artros som undertecknad använder som ursäkt ...) Här är lite info om årets topp-10:

1. Christian Ritella, 53 år, 3 dygn, 9 timmar, 22 minuter. King of the road!
2. Oscar Askerlund, 41 år, 3 dygn, 23 timmar, 10 minuter
3. Viktor Douhan, 31 år, 4 dygn, 11 timmar, 24 minuter
4. Jenny Stengård, 49 år, 4 dygn, 11 timmar, 47 minuter. Queen of the road!
5. Peter Schröder, 47 år, 4 dygn, 13 timmar, 9 minuter
6. Petra Hurtig, 47 år, 4 dygn, 15 timmar, 16 minuter
7. Sten Christensen, 53 år, 5 dygn, 1 timme, 0 minuter
8. Conny Svahn, 50 år, 5 dygn 4 timmar, 21 minuter
9. Christer Karlsson, 55 år, 5 dygn, 6 timmar, 14 minuter
10. Ida Jansson, 29 år, 5 dygn, 7 timmar, 2 minuter

Värt att notera är att samtliga 27 deltagare som kom i mål i år gjorde det innan det 9:e dygnet var passerat. Sist in i mål var Oliver Nyroos på 8 dygn, 13 timmar och 37 minuter. Det skriver jag inte för att dissa 14 km-mannen Oliver utan med störta respekt för hans insats! Årets upplaga av Gotland Run 511k bjöd överlag på väldigt bra tider och prestationer trots att många tvingades söka skydd under natten mellan den 7:e och 8:e då regn och storm härjade över hela ön. De tre första årens damsegrare Jenny Lindroth var anmäld men startade inte detta år. Jenny var på plats vid starten och de första dagarna men sparade krafterna till en VM-tävling i Ungern i början av september (återhämtningstiden efter ett 511 km-lopp är längre än så vilket gjorde att Jenny var tvungen att omprioritera sina åtaganden). 

Som extremt stolt pappa delar jag en bild på Ida Jansson vid målgången den 9/7

Vi sörmlänningar (jag bloggar normalt om lokal sport i Nyköpingstrakten) hittar tre deltagare i årets startfält; Eskilstunabon Oscar på andra plats, Ida som bor utanför Jönåker på 10:e plats och sedan Oxelösundsbon Henrik Elsberg på 20:e plats (7 dygn, 8 timmar, 29 minuter).

Alla 27 deltagare har sin egen berättelse efter årets Gotland Run 511k. Många har skrivit en s.k. racereport, antingen på en egen hemsida/blogg eller i sociala media. De som hade tur träffade andra deltagare i samband med målgången och den debriefingen var nog välgörande för att smälta de första och spontana känslorna efter avslutat lopp. Den fysiska återhämtningen efter denna typ av ultralopp tar lång tid, först måste kroppen komma i balans efter flera dygn med hård belastning, märkligt näringsintag och kanske svajig vätsketillförsel. Den mentala återhämtningen tar också tid och även här gäller det att först återfå balansen efter flera dygn av sömnbrist och mängder av intryck som ska bearbetas och smältas.

Som publik och anhörig har jag mött många väldigt intressanta och spännande deltagare i loppet. En extra shoutout till Filip Joelsson som dottern Ida slog följe med under ett par dramatiska dygn. Dels fick de ett lokalt åskoväder över sig på Östergarn den 6:e juli och sedan hukade de under ovädret som alla andra deltagare kämpade med den 7-8/7. Conny Svahns berättelser efter hans målgång gick inte av för hackor. De glada danskarna satte färg på tillställningen, nederländska Daniel med ett helt apotek i ryggsäcken och alla övriga deltagare som bjöd på leenden trots tuffa förhållanden minns jag med värme. Kudos till er alla!

• Hur kan man springa/gå i 51 mil med en ryggsäck och vatten?
• Vem kunde ana att deltagarnas incheckningar kunde dra till sig så enormt stort intresse från oss utomstående?!
• Värdinnan på vårt Bed & Breakfast blev djupt involverad i tävlingen och vi fick morgontidningen av henne där intervjun med vår dotter fanns publicerad.
• Förvisso är Gotland Run 511k huvudsakligen för deltagarna men allmänhetens intresse finns och har förutsättningar att växa. Flera stationer ställdes upp under tävlingen med vatten och lite förplägnad. 
• Vilken ynnest att som deltagare få springa runt den oerhört vackra ön Gotland. Raukar i soluppgång kan ingen motstå!

Som vanligt vid sportevenemang har jag satt samman ett bildgalleri. Redan efter 8 kilometers löpning hade startfältet spridit ut sig på en hel timme. Förutom fotografering vid starten den 4/7 så fotade jag hela startfältet vid Själsö Bageri. Därefter är det besök vid alla fyra angel stations men då har vi huvudsakligen följt Ida på hennes äventyr runt ön. Vi trotsade vädret och såg Christian gå i mål och sedan lyckades jag fånga Conny och Ida när de gick i mål den 9:e juli. Bildgalleriet med 190 bilder hittar du HÄR >>>

(Och javisst, som deltagare får du använda bilderna på hemsida, blogg och sociala medier om du vill.)

Detta var verkligen ett sant äventyr även för mig som icke-deltagare. Wow!

Kryss för IFK i div 4-toppmötet

Onsdagkvällen den 1:a juli och på Folkungavallen i Nyköping lockade spelschemat i herrarnas division 4-serie med toppmöte mellan IFK Nyköping och Eskilstuna City FK. De båda lagen kom från var sitt håll till årets seriespel, IFK degraderade från division 3 och City som suveräna seriesegrare i division 5. Nu när serien kommit exakt halvvägs återfinner vi båda lagen i toppskiktet och det går inte att förneka att Eskilstuna City imponerar som nykomlingar underifrån. Om IFK:s division 4-äventyr skrev jag redan för några veckor sedan och deras säsongsstart lämnade allt att önska och inget att minnas. Efter tre omgångar utan poäng hittade de rätt men senast i förra omgången åkte de på en rejäl mina när förlorade med 1-4 mot IFK Mariefred. Segrande lag denna onsdagskväll skulle få chansen att titulera sig Serieledare över sommaruppehållet och denna vetskap satte sin prägel på matchbilden.

IFK Nyköping mötte Eskilstuna City FK på Folkungavallen den 1/7 -26

I rättvisans namn ska påpekas att IFK kontrollerade och styrde denna match. Om det var något lag som uppvisade ett anfallsspel så var det hemmalaget. Flertalet chanser skapades, några hårresande avslutsmissar visades upp. Lika mycket hemmaspel som IFK mäktade med kunde gästerna matcha med ett tätt och tryggt bortaspel. Backa hem med hela laget och bygga försvarsmur som var svårgenomtränglig och kompakt. Det var två lag som höll på disciplinen och inte bjöd varandra på särskilt mycket. I min bok hade det gott och väl kunnat landa i en 0-0-match.

Vid inmarschen var inte bevattningsrundan klar, som avslutning fick även mittpunkten sin beskärda del 

I halvtid hade vi 0-0 på resultattavlan och så hade det nog förblivit om inte hemmalagets Elliot Nilsson hittat rätt efter ett träffsäkert inspel från vänsterkanten där Lukas Lindroth härjade. 1-0 i 64:e minuten och som en direkt följd av detta skruvade gästerna upp ivern att avsluta och 1-1 nickades pricksäkert in av Anton Eriksson i 71:a minuten. Efter denna "målexplosion" i denna typiska 0-0-match var balansen återställd och 1-1 blev också slutresultatet. Det oavgjorda resultatet gör att IFK toppar tabellen efter 13 spelade matcher, en poäng före Enhörna IF.

Ett 100-tal åskådare fick en behagligt ljummen sommarkväll på Folkungavallen 

Den som följde de inledande omgångarna av division 4-serien såg de tre sörmländska lagen som degraderades efter en mindre framgångsrik division 3-säsong kämpa för att hävda sig. Nu när vi kommit fram till sommaruppehållet är inte bara IFK Nyköping i toppskiktet utan vi hittar även IK Viljan och Värmbols FC där uppe. Om Katrineholms SK vinner sin match i omgång 13 (de möter Eskilstuna FC den 4/7) har vi sex lag inom fyra poäng, från IFK på 25 poäng ner till Viljan och ev. KSK på 21 poäng. Rackarns vilken intressant hösthalva vi har framför oss!

Jag har hittat en fotofavorit i den lokala fotbollen! Finns det någon som kan matcha Lukas Lindroths game face? Lukas är en slitvarg och offensiv urkraft för IFK och det syns sannerligen i bilderna. Härligt! Du hittar ett bildgalleri från det intressanta division 4-mötet HÄR >>>

Endast enstaka matcher återstår i de lokala serierna innan sommarkoman är total. Jag tackar för mig och laddar om inför det hösten har att erbjuda runt om på våra fotbollsanläggningar.

Peace out!

Dallrande varmt Sörmlandsderby för IK Tuns damer

IK Tuns damer visar att det fortsatt finns kvalitéer i laget och att de definitivt kan hävda sig på division 2-nivån. Den minimala truppen denna säsong gör dock att de är känsliga för skador och annan frånvaro. I senaste omgången fick de vända tillbaka från Stuvsta IP med en 1-2-förlust i bagaget och det var mot ett motstånd i den nedre delen av tabellen. Med detta faktum i åtanke var det intressant att se hur de skulle hantera gästande Sörmlands-konkurrenterna Telge United FF under lördagen hemma på ett svettvarmt Enstaberga IP. Ett motstånd som på pappret inte borde avskräcka eftersom de för närvarande ligger sist i div 2 Östra Svealand.

Bollen hittade nätmaskorna när IK Tun mötte Telge United FF den 27/6 -26

Denna junihelg är det inte bara taktik, bollbehandling och kampvilja att hantera för fotbollsspelarna i södra Sverige. En dallrande hetta måste också hanteras vilket förvisso drabbar alla lika ute på planerna. Med matchstart klockan 12.00 och solen i zenit över Enstaberga IP fanns det ingen skugga att gömma sig i ens en gång för kantspringarna. Publiken hade dock möjligheten att söka skugga längst ena långsidan. Tuns avbytarbås ligger på den skuggigare långsidan men det var bara hemmalagets bås som fick skugga från träden, gästernas bås snarare var snarare som ett växthus och spelarna satt på marken utanför båset av förklarliga skäl.

Under vissa förutsättningar är det faktiskt en god idé med vätskepaus

IK Tuns damer tog tag i taktpinnen direkt i inledningen och släppte inte kontrollen under matchens första 75 minuter. Bollinnehavet var stort och gästernas anfallsförsök var lätträknade. Vi fick se en för mig oväntad mittback hos IK Tun, under en dryg halvtimme spelade Amanda Nordlie på den platsen. Och när hon klev av tycker jag att unga Molly Åslund gjorde ett alldeles utmärkt jobb på den positionen.

Vi fick se Ida Landin göra sitt första av tre mål i 8:e minuten. Dessförinnan hade Tun en stolpträff i femte minuten och målramen vibrerar nog fortfarande efter den praktpärlan. I 17:e minuten håller sig Roxana Dimitrova framme och petar in 2-0. Innan första halvleken var över satte Ida sitt andra mål fram till 3-0 i 43:e minuten.

Publik som hittat skugga vid Enstaberga IP (även om andra halvleken bjöd på molnslöjor)

Den andra halvleken fortsatte med ungefär samma styrkeförhållanden ute på planen. Tuns tränare Hanna Lundmark såg till att rulla på bytena för att avlasta och ge spelarna chansen att pusta ut. En scenförändring kom dock i och med att Telge United tilldömdes en straff i 76:e minuten (hands i straffområdet). 3-1 av Lovisa Peilot var energiinjektionen som gästerna behövde och plötsligt såg det inte lika stabilt och tryggt ut hos det gröna hemmalaget. Tack vare detta var Ida Landins tredje mål extra viktigt, hon gjorde 4-1 i 79:e minuten och det gav andrum och distans till en jagande motståndare. Telge reducerade till 4-2 i 83:e minuten via Amanda Alfredsson och det var gästerna som var ivrigast i slutskedet av matchen. Något mer mål mäktade de dock inte med.

Efter 11 omgångar är det nu sommaruppehåll i division 2-serien. IK Tun börjar om igen den 1/8 då de tar emot Tyresö FF hemma på Enstaberga IP. Ett lag som parkerar på andra plats i tabellen, en poäng efter ledande Stureby FF och sex poäng före Tun som innehar tredjeplatsen.

Som vanligt var det med glädje jag besökte Enstaberga IP och kunde åka därifrån med hyfsat många bildfiler i kamerorna. Hårt och svårt ljus i första halvleken när solen sken som starkast. Jag ber även alla om ursäkt för att de ska behöva se en 61-årig gubbe med kepsen bakofram men jag lovar att det inte går att ha en kamera framför ansiktet med kepsskärmen rättvänd ... Du hittar ett fylligt bildgalleri från matchen HÄR >>>

Grattis till hattricket Ida! Jag önskar både Tun och Telge lycka till under hösthalvan av säsongen!

Over and out.

Säker seger för Biss-herrarna mot tabelljumbon

Torsdagskvällen tillbringades i sällskap av Nyköpings BIS division 2-herrar som tog sig an Nacka FC i vårhalvans sista omgång. Med några svajiga resultat i bagaget för Bissarna i de senaste matcherna så blev tabelljumbon en möjlighet att avsluta innan sommaruppehållet med ett positivt resultat. Visst tog de chansen, Nacka besegrades på ett både tryggt och stabilt sätt med 4-1. 

Nyköpings BIS fick en bekväm resa till 3 poäng mot Nacka FC den 25/6 -26

Att fota fotboll en junikväll brukar vara alldeles extra lockande. Tyvärr visade det sig att väderprognosen denna torsdagskväll fick rätt, istället för bomullsmjukt och glödbäddsvarmt kvällsljus fick vi ett molnlock som tätnade allt mer och till slut släppte det även ifrån sig lite stilla regn. Jag brukar inte hänga bredvid fotbollsplanen särskilt ofta när Bissherrarna spelar och med ett gäng herrmatcher i division 5, 6 och 7 i färskt minne slog det mig vilken enorm nivåskillnad det är mot division 2.

Det visade sig att huvuddomaren Jim Eriksson var av den toleranta och förlåtande sorten. Åtskilliga gånger var jag övertygad om att det skulle ljuda i pipan men han lät spelet gå vidare. Inga kort utdelades och kanske hade han väldigt rätt i sin bedömning, flera gånger orsakades situationerna av den spelare som sedan åkte i backen.

Fotbollspublik på Rosvalla Stadion, denna gång utan solen rakt i ögonen

Hemmalaget tog kommandot omgående i denna match och hade stor del av bollinnehavet under framförallt första halvleken. 1-0 tillkom i 25:e minuten och Enis Ahmetovic visade vägen. Detta mål följdes upp med 2-0 när det återstod fem minuter av första halvleken. Den gången var det Morris Blom som hittade målet från vänsterkanten av straffområdet. I andra halvleken klev Robert Andbjer fram och tryckte in 3-0 i 54:e minuten och bara tre minuter senare satte han även 4-0 genom att chippa bollen över målvakten. Gyökeres-målgest och segern var säkrad. Gästerna kunde reducera till 4-1 via en straff i 81:a matchminuten men det påverkade inte matchbilden eller hemmalagets dominans.

Efter den 14:e omgången är det rast och vila som gäller och Nyköpings BIS spelar nästa match den 2/8 då de möter BK Forward på bortaplan. En synnerligen spännande höst väntar Nyköpings BIS som i skrivande stund toppar division 2 Södra Svealand. Förvisso hade de en spännande höst även säsongen 2025 men då var det i andra änden av tabellen och därmed en kamp om överlevnad på division 2-nivå. Under fredagen presenterades den s.k. supporterspelaren Ed Verhoeven som senaste spelade i Bissarna säsongen 2024, något som säger att de rustar och spänner bågen inför de återstående 12 omgångarna. Spännande!

Jag fick ihop ett bildgalleri trots utebliven kvällssol och med tillagande mörker och du kan hitta drygt 170 bilder HÄR >>>

Tack för nu. Jag önskar båda lagen en härlig sommar med vila, återhämtning och rustning inför höstsäsongen utmaningar!

Stigtomtas div 5-herrar tog programenlig seger

När Stigtomta IF:s division 5-herrar under söndagen välkomnade tambelljumbon Eskilstuna Babylon/Syrianska Eskilstuna IF/IF Verdandi var allt annat än en gulsvart seger en skräll av större mått. Stigtomtas herrar har denna säsong fortsatt tillhöra toppen av tabellen, precis som ifjol. Då åkte man på några onödiga poängtapp när jakten om uppflyttningsplatserna skulle avgöras men inte skulle väl det behöva hända mot gästerna från Eskilstuna? Nej, efter en seger med hela 12-1 var det frågetecknet uträtat. Stigtomta var bättre i alla aspekter och moment än sin motståndare och det ser onekligen tunt och tungt ut för samarbetslaget med det längsta lagnamnet jag någonsin har behövt skriva i ett referat.

Stigtomta IF mot Eskilstuna Babylon/Syrianska Eskilstuna IF/IF Verdandi den 7/6 -26

Jag brukar inleda med att fota i höjd med mittlinjen för att under matchens första 20-25 minuter fånga mittfältskampen. När jag suttit vid mittplan i åtta minuter stod det redan 3-0 och det var överhuvudtaget inget spel på mittplan. Det berodde på att gästerna helt enkelt inte var där. Vid ställningen 6-0 lyckades gästerna reducera till 6-1 och då hade det gått 34 minuter. Ett mål som faktiskt får betraktas som en missräkning för hemmalaget och en rejäl fjäder i hatten för gästande lag. Strax efter det verkade det som att Eskilstuna-laget bestämde sig för att spela tuffare och mer fysiskt vilket inte gick bättre och skapade nog mer irritation hos dem själva än hos Stigtomta. Vi gick in i halvtidsvilan med 7-1 på resultattavlan.

Härligt väder med värme och mestadels solsken över Stigtomta IP

Direkt när andra halvleken började utökade Stigtomta IF sin ledning till 8-1. I samband med ett Eskilstuna-anfall strax efter rivstarten i andra halvlek fälls en av gästlagets spelare och straff utdöms. En straff som slås utanför ... Det är nog så det blir när man har motvind och uppförsbacke, ingenting går ens väg. För hemmalaget hade gasreglaget vridits ner ett eller ett par varv men trots 10-20% lägre intensitet och prestation rullade det på och målen fortsatte trilla in. Slutresultatet fram till 12-1 fastställdes i 85:e minuten av Stigtomtas bäste poängplockare Victor Johnsson.

I samband med en hörna blev jag ombedd att ta den mest oväntade gruppbilden jag någonsin tagit!

Vi fick se precisionsskott, nickar och variation på sättet att göra mål. Stigtomtas 12 mål producerades av totalt åtta olika spelare; Victor Johnsson (3 st), Victor Rinkefjord (2 st), Marcus Karlsson (2 st), Andreas Lindgren, Wilhelm Dahlin, Hampus Almberg, Mauri Funes och Marcus Larsson.

Tyvärr tvingades Eskilstuna Babylon till ett målvaktsbyte i halvtidspausen. Vi fick även se Victor Rinkefjord i hemmalaget avstå andra halvleken och en rejäl linda runt ena underarmen indikerar att smällen han fick i slutet av första halvleken tog lite illa. Bra domarinsats av huvuddomare Elham Formuli och inte ett enda kort behövde höjas till skyn denna söndag. Tack för det!

Att fota matcher när något av våra lokala lag i sydöstra Södermanland möter lag "utifrån" är alltid lite lättare för mig. Jag kan i huvudsak rikta uppmärksamheten åt det lokala laget. Derbyn är alltid lite knepigare, då förväntar sig nog båda lagen att de ska förekomma på ungefär lika många bilder. Och jag hamnar ALLTID vid fel kortända utifrån var målen trillar in ... Mina fotografiska försök finns i ett bildgaller med knappt 190 bilder som du hittar HÄR >>>

Jag tackar för en målrik match och önskar båda lagen stort lycka till i det fortsatta seriespelet! Nu går jag in i sportfoto-dvala ett tag då andra fotouppdrag tillfälligt står på schemat.

Var klacken tungan på vågen?

Nyköping IKUS är mer än ett herrlag i fotboll. Nyköping Idrott, kultur och utbildningssällskap förkortas enklast till NIKUS och är relativt nystartade men har både bredd och djup i sin verksamhet. Välkommen till Nyköpings föreningsliv och välkomna till division 7 Södra för att gnugga hälsenor tillsammans med traktens bollsparkande herrspelare!

NIKUS och Vrena IF möttes på Folkungavallen den 6/6 -26

Det hör inte till vanligheterna att jag ser division 7-fotboll på Folkungavallen. Dit åker jag mer än gärna då alla matcher på Vallen är lockande att bevaka. Lördagsmatcher med start klockan 13 på Vallen var något jag vande mig vid när IFK Nyköpings fotbollsdamer härjade som bäst på division 1-nivå under första halvan av 10-talet. Nationaldagens motstånd till NIKUS var Vrena IF, ett lag i min geografiska närhet som jag allra helst fotar när de spelar hemma på Mårtens Vall i Vrena. Det finns nog tid för det också innan säsongen 2026 är till ända. 

Vi fick se en match som under första halvleken var jämn. Ett visst övertag i bollinnehavet för gästerna men det gäller ju att göra något med bollen och där var det hugget som stucket mellan lagen vilka som oroade sin motståndare mest. Lagkapten André Timonen i Vrena satte kursen och gjorde 0-1 i 7:e minuten. Kvitteringen dröjde inte så länge och Benjamin Moradimensour fixade 1-1 i 16:e minuten. Därefter handlade det mest om ställningskrig och efter 45 minuter kunde i alla fall inte jag förutspå hur matchen skulle sluta (om det inte handlade om ork eftersom jag gissade att Vrena IF hade något mer av den varan i bagaget).

En udda skara anslöt i 40:e matchminuten och utgav sig för att vara Vrena-klack ...

Den andra halvleken fick en helt annan matchbild. Faktum är att även om det låter långsökt så kan den sent anlända Vrena-klacken ha påverkat matchutgången. Visst, den bestod som det såg ut mest av tvättäkta Råbyiter ute på svensexa men med bengaler, banderoll, megafon och allmänt glatt humör var deras närvaro tydlig. De drog onekligen till sig uppmärksamhet och deras iver att heja fram Vrena IF lyfte nog gästerna medan hemmalaget snarast tappade fokus. Eller var det den tidigare nämnda orken som avgjorde? 1-2 av Linus Björkborg i 56:e, 1-3 av Neo Linnemihl i 63:e, 1-4 av Adrian Lindberg i 75:e och 1-5 av Casper Niemi i 88:e. Tröstmålet till 2-5 av Benjamin Moradimansour i 90:e minuten fastställde slutresultatet.

Den lugnare publiksidan på Folkungavallen denna nationaldag

Med fotboll och sommarvärme kommer man långt och detta var för mig ett förträffligt sätt att Nationaldagsfira. Du hittar ett bildgalleri med ca 180 bilder HÄR >>>

Tack för den här gången!

OIK:s damer besegrades av KAIK på Ramdalens konstgräs

Damfyran fick sätta punkt för min helg i och med att jag åkte ner till Ramdalens IP på söndagskvällen då Oxelösunds IK tog emot Katrineholms AIK. Utifrån inspelade poäng och tabellpositioner skulle detta bli en bortaseger vilket också visade sig bli sanningen när 90 minuter var avklarade. Skrapar man lite på ytan finns det mer att berätta om matchen än slutresultatet och namnen på målskyttarna.

OIK startade upp sitt damlag inför säsongen 2025 med en trupp bestående av förstaårsseniorer samt omstartare. Efterhand som säsongen gick såg det bättre och bättre ut. Mycket att lära, mycket att återuppväcka. Denna säsong har man tagit sin första seger samt spelat en oavgjord match på de 6 inledande omgångarna vilket är tre poäng mer än man mäktade med ifjol.

Katrineholms AIK har jag inte tidigare stött på annat än i flicksammanhang. I vintras deltog de i damernas division 1-serie i futsal och nu var det alltså dags att spela även utomhus. Kul. Som jag förstår det består laget huvudsakligen av spelare med bakgrund hos DFK Katrineholm. Som du kanske känner till tvingades DFK dra sig ur årets division 3-serie strax innan seriestart p.g.a. spelarbrist.

Oxelösunds IK mötte Katrineholms AIK under söndagskvällen den 24/5 -26

Söndagens match i 6:e omgången inleddes på bästa sätt av OIK. Apropå omstartare så var målskytten Saosann "Sasse" Rammo och hon fixade 1-0 i 4:e minuten. Därefter fick vi se ett hemmalag som under matchens 20-25 första minuter höll uppe spelet väl, långt ifrån så ihåligt som laget emellanåt såg ut ifjol. Efterhand tog dock KAIK mer och mer över kommandot i matchen och kvitteringen till 1-1 gjordes av Andrea Lundberg i 28:e minuten. Det oavgjorda resultatet stod sig till pausvilan.

Den gamla bandyläktaren vid Ramdalens konstgräs

Den andra halvleken präglades av ett hemmalag som kämpade i motvind. Bokstavligen eftersom vinden definitivt gjorde sig påmind och blåste i planens längdriktning. Spelmässigt eftersom laget tappade sin struktur och organisation. KAIK gjorde vad de skulle och 1-2 kom i 55:e minuten via Maja Hellberg, 1-3 i 61:a minuten via Ulrika Sköld (så glad hon blev) och slutligen 1-4 via Wilmah Pettersson i 82:a minuten.

Grattis Katrineholms AIK till segern som just nu placerar laget på 4:e plats i en tabell som toppas av en annan nykomling nämligen Nyköpings BIS. Jag har absolut anledning att återkomma till dem i en bevakning, de stoltserar med 6 segrar av 6 möjliga och har 35-3 i målskillnad. För Oxelösunds IK finns det all anledning att se framåt och uppåt, de ligger tillsammans med tre andra lag på 4 inspelade poäng och har många spännande matcher kvar att spela. Årets division 4-serie är till skillnad mot division 3-serien en "riktig" serie med 10 lag och en vettig mängd roliga matcher.

I oförlåtande hårt ljus gjorde jag vad jag kunde för att få ut några vettiga bilder ur mina kameror och du hittar 130 matchbilder HÄR >>>

Over and out!