lördag 13 augusti 2022

Hargs och IFK:s damer i varmt fredags-derby

Det var med blandade känslor som jag åkte till Krikonbacken under fredagskvällen. Givetvis såg jag fram emot derbymötet mellan Hargs BK och IFK Nyköping men det var ju för bövelen 30 grader varmt ute och det har en avskräckande inverkan. Nu ligger gudskelov Krikonbackens fotbollsplan i storskogsskugga och inledningsvis svepte svalkande vindar förbi vilket bidrog till riktigt drägliga förhållanden. (Ända tills vinden mojnade och varenda flygmyra bestämde sig för att svärma vid bortre långsidan ...)

IFK:s Moa Nyström och Hargs Maria Damperud Landin i duell på mittplanen

Genom åren har derbymatcherna på damsidan i vår lokala fotboll underhållit och tillfört det där lilla extra för mig. Vissa lag har kommit och gått, spelaromsättningen kan man inte heller bortse från. En av konstanterna (förutom anläggningarna) verkar ändå vara Lena Karlsson Aronsson och Maria Damperud Landin som sedan flera år återfinns i Hargs BK. Måtte ni aldrig sluta, då känner i alla fall jag mig vilsen! Och denna trygghet i form av erfarenhet och rutin var en av de stora skillnaderna mellan lagen i fredagens derby.

När jag bänkade mig vid mittlinjen på bortre långsidan innan match kändes lagtemperaturen högre hos hemmalaget än hos de inte så långväga gästerna. De unga IFK-spelarna verkade tystlåtna och inneslutna i sig själva medan HBK-spelarna kändes taggade på ett mer utåtriktat sätt. Kanske spelade det in att det saknades några tunga namn hos IFK jämfört med när jag såg dem på Folkungavallen i slutet på maj. Å andra sidan har Hargs damer verkligen kämpat i motlut hela säsongen och parkerar fortsatt i botten på tabellen.

Publiken bänkad i motljuset för att ta fredags-derbyt på Krikon

Lagen hade tydligt var sin halvlek i detta derby. Hargs-tjejerna dominerade i den första halvleken och gick till pausvila med 2-0 i bagaget efter mål av Maria Damperud Landin och Tilda Eklund Eriksson i 6:e respektive 35:e minuten. I andra halvleken kändes det mer som att HBK-spelarna blev återhållsamma och rädda om poängen, kanske även tröttare, än att det var IFK som drastiskt ändrat på något i sitt spel. Resultatet av detta blev i alla fall att IFK skapade farligheterna och kunde också reducera i 82:a minuten. Ett mål som i matchrapporten tillskrevs Tilda Karlsson även om jag i fotbolls-appen såg att det angavs som självmål.

Några fler mål blev det inte och Hargs BK fick äntligen säsongens första seger vilket antagligen gladde mer än att det var en derbyvinst.

Du hittar ett drygt 150-tal bilder från matchen HÄR >>>

Tack och på återseende!

tisdag 9 augusti 2022

Återstart av division 7-serien på Hyttvallen

Under den gångna helgen har fotbollsherrarnas division 7-spel återupptagits efter några veckors sommaruppehåll. I den sydöstra serien har vi mängder av lokalderbyn vilket ju är precis det som önskas av en gärdsgårdsserie. Förvisso bidrar knappast tabellettan Hölö-Mörkö IF, tvåan Södertälje FF U eller femman Telge City FC till någon som helst derbykänsla för lagen i sydöstra Södermanland men eftersom serien har totalt 12 lag finns det många andra och mer närliggande lag att rikta sitt intresse mot.

Efter en semestertripp norröver var både jag och bilen redo att utforska närområdet under måndagskvällen och valet föll på finfina Hyttvallen i Nävekvarn där brukets pojkar i Nävekvarns GOIF välkomnade Nyköpings BK. Det blev alldeles utmärkt bra om än både mörkt och kallt innan slutsignalen ljöd över den något torra och studsiga gräsmattan.

Nävekvarns GOIF mötte Nyköpings BK på Hyttvallen den 8/8 -22

Idén med att klämma in seriematcher på vardagskvällar under augusti månad är en årlig kamp mot klockan och glömskan. Jodå, det blir ungefär lika tidigt mörkt varje år. De kommande veckorna kommer man att be motståndarna att börja matchen en kvart tidigare som att det vore en ny tanke och lösning på ett aldrig tidigare skådat fenomen.

Tillbaka till matchen mellan de två lokala division 7-lagen på Hyttvallen. Precis som tabelläget efter 13 spelade omgångar avslöjade så var Nyköpings BK 10 poäng bättre än sin motståndare av en anledning. De var kvicka, löpvilliga och tekniska. Ledningsmålet fram till 0-1 kom redan innan fem minuter spelats. Mål nummer två för gästerna tillkom efter 25 minuter då en straff tilldömdes dem efter en udda och märklig situation. Inte nödvändigtvis feldömd men inte heller självklar.

Augustikvällens dunkel sänkte sig över klubbhuset på Hyttvallen

Inför den andra halvleken så konstaterade jag att hemmalaget inte haft särskilt många anfall eller avslutsförsök. De stretade dock på bra mot en motståndare som hade det mesta av bollinnehavet. Den definitiva spiken i kistan kom i 63:e minuten då ett högerinlägg volleyvristades in på absolut snyggaste sätt fram till 0-3. Hamse Mohamed Huseen stod för den läckerbiten och förtjänar beröm.

Sista ordet fick dock Nävekvarn som reducerade till 1-3 i 82:a matchminuten och fastställde därmed slutresultatet. Spelkvalitén sjönk en aning under andra halvleken och hemmalaget lyckades störa gästerna betydligt mer ju längre matchen led. Bra lagmoral med tanke på målen emot och att det endast satt en avbytare på bänken hos Nävekvarn.

Om du vill se några bilder från matchen så hittar du dem HÄR >>>

Jag tackar för underhållningen, önskar båda lagen lycka till i det fortsatta seriespelet och hoppas på återseende så småningom.

söndag 10 juli 2022

Seger för Sjösas herrar mot tabelljumbon

Det var varken gnistrande eller glimmande på Sjösa IP under lördagens tidiga eftermiddag. Det var knappast idrottsplatsens fel, den var precis så välkomnande och fin som alltid. Och vädret bör man inte anklaga heller, det var somrigt och uthärdligt i de allra flesta aspekter. Ute på gräsmattan bjöds det division 6-fotboll mellan Sjösa IF:s och Vingåkers IF:s herrlag och där någonstans kan man börja ana vad orsaken var till den upplevda mellanmjölksstämningen. 

Sjösa IF tog sig an tabelljumbon Vingåkers IF i sista matchen innan uppehållet

Publiken anslöt från alla håll och kanter och i förvånansvärt spridda skurar. Matchen startade klockan 14.00, precis som det var sagt och bestämt av den högre distriktsförbundsinstansen. Och särskilt underhållande kan man nog inte påstå att det var under de första 45 minuterna. Hemmalaget var alldeles för oprecisa medan gästerna var alldeles för uddlösa. Ett litet spelövertag för Sjösa men många bra individuella aktioner från Vingåkers-lirarna. Att nyförvärvet Anton Grentzelius i Sjösa-målet inte behövde förta sig var han nog tämligen tacksam över, jag kan ana.

Sjösa IP + fotbollspublik + sommardag = idylliskt

Sjösas lagkapten Fredrik Mobeck fick chansen redan i matchens 18:e minut att ge hemmalaget ledningen när en straff tilldömdes laget efter en hands innanför straffområdet. Hårt och högt var melodin när straffen slogs men den prickade överliggaren ute i krysset vilket gjorde att vi hade 0-0 med oss in i halvtidspausen. När andra halvlek hunnit till sin 17:e minut fick hemmalaget en ny chans från straffpunkten och Eric Stenius klev fram samt placerade skottet lågt nere vid målvaktens högra stolpe. Tillräckligt hårt för att bollen via målvakten med nöd och näppe hasade sig över mållinjen. 1-0 och tveklöst bättre takter från hemmalaget. Fem minuter efter straffmålet utökade Gustav Hagberg hemmalagets ledning när han nickade (eller snarare axlade/skuldrade) in 2-0. Målet var också det sista i matchen och vid avblåsningen kändes det ganska kassaskåpssäkert och logiskt med hemmaseger.

Nu tar vi rast, paus och vila i den lokala fotbollen i några veckor innan det är dags att ta sig an höstomgångarna och avgörandet i serierna. Sjösa är som nykomlingar i division 6 placerade på 4:e plats i tabellen men det är hela 15 poäng upp till ledande Högsjö BK. För mig som såg Sjösa i mitten av september ifjol kan jag konstatera att det hänt en hel del med laget sedan dess och det är framförallt utveckling jag kommer att tänka på i detta sammanhang.

Mitt försök att fotografera lördagens match resulterade i ett bildgalleri med drygt 150 bilder som du hittar HÄR >>>

Tack och på återseende!

torsdag 7 juli 2022

En helg med 7-mannarugby i fokus

Vecka 26 arrangerade Linköping den så kallade SM-veckan. Då knör man in allsköns sporter som får agera draghjälp åt varandra när det gäller uppmärksamhet från allmänhet och media. Och det fungerar, jag såg det 2016 när Norrköping stod för värdskapet och jag fick en liten, liten smak av det i år då jag avsatte helgen den 2-3 juli åt rugbyns 7-manna-SM på Stångebro Sportfält. Vilken grej!

Rugbyn tog plats på Stångebro Sportfält den 2-3/7 2022

Till damklassen anmälde sig tillräckligt många lag för att genomföra kvalspel under övergången mellan vår och sommar. Herrklassen fick inte fler anmälningar än att alla som hade anmält sig fick delta i slutspelet. I damklassen blev det en aning trassligt p.g.a. olika tolkningar av samarbetsavtalet mellan ett par föreningar vilket i slutänden ledde till att 9 damlag deltog vilket också var det antal herrlag som kom till spel.


Lördagen var vikt till gruppspel. Lagen i dam- respektive herrklassen delades in i två grupper per klass och sedan rullade först gruppspelet igång för herrarnas grupp A och damernas dito. Under eftermiddagen klev grupperna B in i handlingen. Sammanlagt blev det 32 rugbymatcher a' 14 minuter mellan klockan 0920 och ca 20.30. Spelare lagades och lappades för att hålla ihop i det tajta och intensiva spelschemat men alla såg ut att trivas.

Gruppspelsmatch på lördagskvällen mellan Spartacus och Erikslund

Till söndagen kalibrerade vi om och gjorde oss redo för avgörande matcher. Nu skulle titlar, medaljer och pokaler delas ut. De två första lagen i respektive grupp påbörjade Cup-spelet på morgonen. Vinnarna till final, förlorarna till bronsmatcher. Lagen 5-7 i respektive klass gjorde upp i det som kallas Plate för att sinsemellan hitta en rangordning. Slutligen tävlade lag 8-9 om att undvika sistaplatsen i det som går under namnet Bowl.

Pingvin mot Vänersborg i semifinal

Troján mot Spartacus i bronsmatch

Med lördagens prestationer i färskt minne såg jag med spänning fram emot semifinalerna. Jag trodde ärligt talat att ingen eller inget skulle rå på Pingvins damer men tamejtusan om inte Vänersborg lyckades i det som i mina ögon blev hela helgens Match. En makalös vändning och Vänersborg till final efter 19-17. I den andra damsemifinalen dominerade Göteborgs damer mot Troján och vann med mer bekväma 17-0.

Onödigt bra väder under lördagen (kan min sönderbrända hud intyga ...)

I herrklassen imponerade Enköping allra mest på mig med sin rörelse och sitt passningsspel under gruppspelet. Men hur var egentligen styrkeförhållandet mellan Enköping och Exiles, de hade ju inte stött på varandra under lördagen? Enköping expedierade Spartacus i sin semifinal med 38-5 medan Exiles förvisso fick en lätt start mot Trojan i sin semifinal men fick sedan mer motstånd innan de trots allt kunde vinna med 26-17.

Vid avresa från Linköping på söndagskvällen var det inte lika strålande fint

När vi närmade oss lunchdags var SVT:s kameror riggade runt planen. Herr- och damfinalen sändes på TV och jag hoppas att många satt och tittade på sändningen. 7-mannavarianten av rugby är ju öppen, snabb, intensiv och underhållande så det räcker och blir över. Dessutom äckligt konditionskrävande för spelarna där ute på planen.

SVT sände herr- respektive damfinalen

Först ut var herrarna där alltså Enköping och Exiles tågade ut på planen för 2 x 7 minuters avgörande finalspel. Och ännu en gång visade stockholmarna hur vassa de är när det gäller. De tog kommandot med sin speed och sedan kändes det avgjort i och med att de täppte till och inte lät sin motståndare husera ute på planen som de ville. Slutseger till Exiles med 26-12. Grattis till segern!

Inmarsch i herrklassen med ...

... Enköpings Rugbyklubb på ena planhalvan och ...

... Stockholm Exiles RFC på den andra halvan

I damklassen möttes Vänersborg och Göteborg i en final med västlig prägel. De båda lagen torde känna varandra tämligen väl och det märktes också i finalen som poängmässigt blev jämn. Lagens möte under lördagen i gruppspelet vanns av Göteborg med 5-0 men i denna final verkade Vänersborg moraliskt stärkta av sin insats mot Pingvin och kunde knipa slutsegern med siffrorna 10-5. Grattis till segern!

Damernas finalinmarsch med ...

... lineup för Göteborg RF och ...

... Vänersborg RK

Tämligen möra efter lördagens 32 matcher och söndagens 16 slutspelsmatcher var det ändå inte riktigt över med arrangemanget. Det skulle ju delas ut medaljer och pokaler. Efter en del styrande och ställande kunde de någorlunda dresserade rugbyspelarna placeras i en formation som accepterades. Bronspengen i herrklassen knep Troján efter att de besegrat Spartacus med 22-5 medan damklassens bronsmedaljörer blev Pingvin som besegrade Trojáns damer med 41-0.

Rugbyförbundet stod redo att dela ut priser på Stångebro Sportfält

Stockholm Exiles herrar segerjublar

Vänersborgs rugbydamer segerjublar

Innan jag rundar av vill jag skicka en tacksamhetens tanke till alla funktionärer som jobbat under SM. Och även ge alla domarna den uppmärksamhet de verkligen förtjänar; utan er blir det inga matcher! Den som vill gräva fram alla resultat och alla lags placeringar kan hitta detta via denna länk >>>

Detta blev sannerligen en helg att minnas för mig. Aldrig tidigare har jag fotat nonstop i 11 timmar (med undantag från en rask promenad till toaletten som sedan kombinerades med en hamburgare till lunch) för att sedan ge mig på det igen dagen efter. Och aldrig någonsin har jag fått ihop så galet många bilder att gå igenom; rensa, välja och redigera. Av de totalt 5200 exponeringarna har jag plockat ut 597 bilder från lördagen och 365 bilder från söndagen och du hittar dessa bilder i länkarna här nedanför:

Lördagens gruppspel >>>

Söndagens slutspel >>>

Och när jag ändå håller på att trassla med en massa länkar kan jag för den nostalgiskt lagde länka till mina bilder från SM-slutspelet 2016. (Det blogginlägget gjordes för Lokalsporten och den webbplatsen finns inte längre kvar, tyvärr.) Här är gruppspelet del 1, här är gruppspelet del 2 och slutligen hittar du slutspelsbilderna här.

Stort tack och på återseende!

lördag 25 juni 2022

Krossen på Runavallen

Vem älskar inte kvällsmatcherna precis innan midsommar? Sedan många år tillbaka har jag upptäckt det magiska med dessa matcher. Det speciella ljuset och den stundande storhelgen lockar och pockar. Dagarna innan årets midsommarhelg fanns det flera matcher att välja på men p.g.a. jobb och egen träning blev det inte tid eller utrymme för mer än en matchbevakning. Att det råkade bli torsdagskvällens match på Runavallen mellan Runtuna IK och suveräna serieledarna Stallarholmens SK är antagligen det ena lagets spelare mer tacksamma över än de andra.

Runtunas Marcus Eriksson tar för sig mot Stallarholmens SK under torsdagskvällen

Tidigare i våras såg jag Runtuna möta IFK Nyköping i en DM-match som de röda förlorade med 0-4. Den matchen spelades på Rosvallas plastunderlag. Men det är ju så mycket roligare, trivsammare och behagligare för alla sinnen att se våra lokala lag i sina naturliga habitat. Där de kan varenda grop och tuva på sina egna gräsplaner. Där de kissat bakom varje träd och buske sedan barnsben. Runavallen utgör inget undantag, tvärtom, eftersom det är en plan med en speciell karaktär. Frånsett en kortsida är planen inringad av skog och här blandas stortallar med urbergets framstickande delar.

Runtuna IK:s Axel Vejdal i målartagen i slutet av matchen

Jag åkte till och från Runtuna med tårar i ögonen längst den smala och ringlande vägen från Stigtomta via den där jäkla Råby-bron. Om tårarna kom sig av det andlöst vackra sörmländska landskapet i midsommartid eller om det berodde på ett akut gräspollenallergitillstånd får vi nog aldrig veta. Det jag däremot visste var att inga förväntningar låg på Runtuna IK i mötet mot Stallarholmens SK. Runtuna hade ju två rejäla bottennapp i de senaste matcherna som de förlorat mot bottenlag i division 5-tabellen medan Stallarholmen radat upp segrar och såg ruggigt svåra ut. Något annat är tre poäng med i sporttrunkarna upp till norra delen av distriktet var inte att vänta.

Glatt, glatt, glatt hos Runtuna. Tungt, tungt, tungt hos bortalaget.

Det saknades enligt uppgifter flertalet startspelare i båda lagen. Och med tanke på slutresultatet måste de som saknades i Stallarholmen vara gjorda av ett alldeles särskilt exklusivt träslag. Kanske var det början av matchen som knäckte gästerna och att det rann iväg på slutet kanske berodde på att Stallis tvingades spela med en man kort efter ett rött kort när det återstod en halvtimme. Eller annars handlade det om den mentala delen som spökade för det ena laget medan den var som testosteron-dynamit hos det andra laget. Jag vet verkligen inte men det är ju denna oförutsägbarhet som är så förbaskat härlig med sport.

Slutsiffrorna i denna osannolika tillställning skrevs till 9-2. De som kom 20 minuter för sent till matchstarten hade då missat fyra hemmamål samt ett mål av gästerna. I slutet av den första halvleken, som för övrigt slutade 6-1, kostade Runtuna på sig att bränna en straff. I andra halvlek fick vi vänta i en halvtimme innan lagen började göra mål igen. Ja, detta är sannerligen en match att minnas för Runtuna IK och en match att glömma illa kvickt för Stallarholmens SK och deras många gästande åskådare.

Runtunas mål gjordes av Marcus Eriksson (4 stycken!), Axel Vejdal (2 st), Viktor Zorondo Solverbern, Linus Stenberg samt Anders Jernér. Och jag lider med domartrion som inte bara hade alla dessa mål att notera utan även en hel drös med gula kort att rapportera varav alla utom ett tilldelades det gästande laget (som uppenbarligen inte var i balans och kunde fokusera på rätt saker ju längre matchen led).

Du som vill se bilder från denna match hittar mitt stora bildgalleri via den här länken >>>

Med förvåning lämnade jag Runavallen för att lugnt och ordnat fira midsommar hemma i Stigtomta. Förvåningen gällde inte bara matchresultatet utan täckte även in det faktum att jag inte blev översköljd av ett ösregn trots att jag var på Runavallen och synen av Pontus Holmströms inhopp i slutet av matchen.

söndag 19 juni 2022

Tre års väntan på folkrace

Det har dröjt osedvanligt länge sedan jag fotade motorsport. Pandemi, höftartros och orörlighet efter en operation med efterföljande komplikationer har hållit mig borta från banorna, grusvägarna och spåren. Damm på kamera-sensorerna har jag redan så jag kan inte skylla på att jag behöver vara rädd om utrustningen. Helgen den 18-19/6 var det äntligen dags att rikta uppmärksamhet och fokus på SMK Nyköpings välarrangerade tävlingsevenemang som denna gång var 2-dagars folkracetävling på Björshultsbanan.

Folkrace på Björshultsbanan den 18-19:e juni 2022

SMK Nyköping har redan hunnit arrangera sin trevliga kvällstävling för folkraceklassen i början av maj och sedan följde de upp med Gästabudstrofén den 4/6. Suget efter tävlingar är stort och inför 2-dagarstävlingen släppte de på ytterligare ekipage upp till 170 anmälda med en hel del uppskrivna på reservlistan. Massor av tillresta deltagare och depåområdena runt tävlingsbanan var ett myller av fordon, husbilar och serviceplatser. Samt en och annan tävlingsledare ...

Biträdande tävlingsledare Niclas Svensson och tävlingsledare Hampus Juteryd

Något stort reportage från årets upplaga av 2-dagarstävlingen kommer du inte att få. Jag sneglade tillbaka till 2019 och insåg att min ambitionsnivå var betydligt högre den gången. Här hittar du det blogginlägget. Min tid och energi räcker inte riktigt till för detta numera, därmed nöjer jag mig med att i första hand ta bilder och sedan skriva ett kortare blogginlägg för att därigenom få ut länken till bildgalleriet.

En liten, liten del av publiken som sökt sig till Björshultsbanan under lördagen

Om du är intresserad av hur det gick i de olika klasserna av denna 2-dagarstävling kan du använda dig av den här länken. Och om du vill ta del av bilderna i mitt bildgalleri så hittar du 270 bilder HÄR >>> Jag fotade under lördagseftermiddagen och täckte ungefär heat 43-63, typ.

Stort tack för ett par fantastiskt trevliga och inspirerande timmar vid folkracebanan! 

fredag 17 juni 2022

Klassiskt derby utan övertända spelare

Måndagen den 13:e juni var det äntligen dags för derbyt mellan Vrena IF och Stigtomta IF. De gamla antagonisterna. Nu behöver det påpekas att det var två nystartade lag utan allt för mycket självförtroende och pondus som möttes. Att det var Stigtomta IF:s U-lag bidrog också till att det inte var lika prestigefullt och hett. Men rent principiellt var matchen så pass intressant att jag noterade den i min kalender för länge sedan och hur illa kvällen än passade i mitt schema var jag ju bara tvungen att åka för att fota tillställningen.

Vrena IF mot Stigtomta IF U i div 7 på Mårtens Vall den 13/6 -22

Inför derbyt stod Vrena IF på noll poäng efter åtta spelade omgångar. Det unga Stigtomta U hade fått ihop 5 poäng. Apropå ung så kanske en matematisk övning skulle visa att snittåldern i Stigtomta U trots allt var högre än Vrenas trots att nästa alla spelarna är på gränsen till att få köpa energidryck på Ica. Med tre luttrade veteraner i laget höjdes Stigtomtas snittålder till nästan imponerande höjder.

Stundvis höjdes trivselfaktorn bland publiken när solen tittade fram

Ett ösregn och en stolpträff av hemmalaget under första halvleken var det jag noterade i mitt anteckningsblock. Gästande lag var med viss marginal spelförande. I andra halvlek kändes det som att Vrena hade tagit den energi som fanns och de var snäppet hetare. I 61:a minuten kom 1-0 på straff för Vrena IF och det var Mounir Megdiche som såg till att bollen hittade nätmaskorna. Endast någon minut senare var det dags för straff åt andra hållet och 1-1 gjordes från straffpunkten av Gabriel Faviez.

Hemmalaget var nog närmare seger i denna match än vad gästerna var men nu fick i alla fall Vrena IF ta sin första poäng i seriespelet vilket borde ha känts gott innanför matchtröjorna.

Jag har satt samman ett bildgalleri från derby som du hittar HÄR >>>

Tack och stort lycka till i det fortsatta seriespelet önskar jag båda lagen!