onsdag 1 april 2020

IFK Nyköpings damfotboll on hold del 2

Det sägs att man inte ska döma någon förrän man gått i dennes skor. IFK Nyköpings damfotbollsverksamhet har varit föremål för mångas tyckande och tänkande. Under de 10 år som jag följt dem via mitt bloggande har åsikterna från sidan av planen varit starka. "Varför gör de si när de borde göra så?" "Det är dags att skapa ett Nyköping United". Mina upplevelser kring detta är starkt knutna till de allra framgångsrikaste åren, hur det har låtit under de senaste åren då laget dalat genom seriesystemet är jag lyckligt ovetande om. Jag distanserade mig medvetet en aning från damfotbollen och det råkade sammanfalla med IFK:s nedgång och fall.

IFK Nyköpings damer och Folkungavallen var länge the perfect match. Bild från den 24/5 -15.

En fundering som jag bar med mig även under de allra bästa åren var hur kamratföreningen skulle förvalta sin position som traktens bärande damfotbollsverksamhet. Det var ingen slump att IFK Nyköping växte sig så starka på kort tid under första delen av 10-talet. De hade med sig en stomme av karaktärsspelare som sedan fick påfyllning av några riktigt vassa spelare från 93-årskullen. Därefter kom tjejerna från föreningens F95/96-lag som Magnus Thell och Jens Littorin hade förädlat under några år.

Huvudtränare Gunnar Bratt på Folkungavallen den 23/8 -14
Patrycja Jerzak som efter IFK Nyköpings-tiden gjort en internationell runda i sin fotbollskarriär

Bland dessa talanger fanns exeptionella spelare, något som man inte kan räkna med dyker upp i årskull efter årskull. Hur många Tove Almqvist, Sasse Rammo och Amanda Johansson kan Nyköping producera? Utöver detta gjordes en värvning av oerhört viktiga Therese Andersson och något år senare även poängmaskinen Edina Begovic. Från Hargs BK:s 95/96-lag kom Alma Sjödahl, även hon en gamechanger, samt Julina Andersson från Gnesta FF som var den följsammaste av backar. Och alltid denna Melinda Hall, icke att förglömma. En trupp som mestadels var närproducerad och sånt är extra förnämligt och lockande i mina och mångas ögon.

Lagbild inför avslutningsmatchen den 4/10 2014 då IFK besegrade Fanna BK med 6-0

Allt eskalerade och ställdes på sin spets när laget vann sin division 1-serie säsongen 2015. Ett monumentalt antiklimax upplevdes av mig och många när den första kvalmatchen mot Holmalunds IF spelades på Folkungavallen den 10:e oktober. Stryk med 0-4. Laget åkte veckan senare ner till Alingsås och kämpade sig till en ledning med 3-0 innan Holmalund lyckades reducera i slutskedet två gånger om. Ridå.

Inmarsch på Folkungavallen och stundande Elitettankval den 10/10 -15
Lineup IFK Nyköping med IK Tun-tjejer framför sig
Lineup Holmalunds IF med minst lika långa Hargs BK-spelare framför sig
Melinda Hall gillar rimligtvis inte denna actionbild från kvalmatchen den 10/10 -15

I mina ögon gjorde IFK Nyköping sina bästa division 1-säsonger år 2013 och 2014. 2013 kom de tvåa bakom väldigt vassa IF Brommapojkarna som också besegrade IFK Norrköping DFK i kvalet och tog sig upp i Elitettan. 2014 kom de in på en tredjeplats endast 3 poäng efter segrande Örebro SK Söder. Jo, tjejerna i IFK Nyköping peakade nog säsongen 2014 när jag tänker efter. Säsongen 2015 kändes inte division 1-serien lika överjävlig och någonting i lagets gruppdynamik skavde i mina utomstående ögon. Inte riktigt den där harmonin som funnits tidigare.

Frida Ahlerup efter att Örebro SK Söder gjort 1-1 i 92:a minuten den 17/9 2016
Frida Ahlerup efter att hon nickat in 2-1 mot Örebro SK Söder i 93:e minuten den 17/9 2016
IFK Nyköping vann slutligen över Örebro SK Söder med 3-1 efter ett mål av Saosann Rammo i 94:e minuten

IFK Nyköping har slussat vidare spelare uppåt i seriesystemet. De två jag tänkte nämna i detta sammanhang är Amanda Johansson och Tove Almqvist. Mycket skickliga på olika sätt. Den som flugit allra längst är Tove som inte bara hunnit med ett par Damallsvenska klubbar utan även använts i ungdomslandslagen under några år.

Tove Almqvist blev svensk mästarinna med Linköpings FC säsongen 2016, numera i Vittsjö GIK
Amanda Johansson i Hammarby IF FF:s Damallsvenska lag säsongen 2017, här jagad av Hanna Glas

Vilket draglok IFK Nyköping lyckades vara i södra Södermanlands damfotboll. Men visan gick successivt ner i moll och det blev allt jobbigare för spelarna och tränarna att hävda sig på de nivåer laget befann sig på. Det syntes och kändes bredvid planen också.

Seriepremiär säsongen 2017 mot Boo FF den 14/4 och slutligen förlust med 2-4
Amerikanska Kelly Andres anslöt säsongen 2016 och 2017 till IFK Nyköping
Emilia Larsson kom från Linköpings FC och återfinns numera i Hammarby IF FF
Ung och med stor talang etablerade sig Lisa Flisell snabbt i IFK Nyköpings trupp

Startelvan när IFK Nyköping klev in i Elitettan-kvalet mot Holmalunds IF i början av oktober 2015 bestod av följande spelare:
Iqra Sahi (MV), Emma Moberg, Filippa Sjöberg, Frida Ahlerup, Edina Begovic, Amanda Nordlie, Saosann Rammo, Alma Sjödahl, Hanna Lundmark, Julina Andersson och Melinda Hall.
Vad gör de nu för tiden, varför hör vi aldrig av dem? Jodå, visst gör vi det. Åtminstone har jag koll på några av dem utifrån ett fotbollsperspektiv. Och jag tänker inte börja googla de jag inte har fotbollskoll på, stalker-varningen vilar över min ena axel ...

Undantag från bildkronologin 1: Filippa Sjöberg hos IFK Norrköping DFK den 2/6 2019
Undantag från bildkronologin 2: Alma Sjödahl hos IFK Norrköping DFK den 2/6 2019

Emma Moberg har flyttat norrut till Gävle för inte alls länge sedan. Frida Ahlerup spelade i Triangelns IK men eftersom deras damverksamhet totalhavererat kanske hon tar fram hockeyskydden igen och ställer sig i Linden-målet? Edina Begovic och Saosann Rammo tillbringade tid uppe hos Sätra SK men den förstnämnde har känt sig för under innevarande försäsong hos IK Tun. Vem vet, kanske får vi se henne i Nyköpingsfotbollen igen?! Filippa Sjöberg och Alma Sjödahl hittar vi numera hos IFK Norrköping DFK. Melinda Hall, Hanna Lundmark och numera också Amanda Nordlie tillhör IK Tuns damtrupp. Återstår gör Iqra Sahi och Julina Andersson och de har uppenbarligen passerat under min radar, in stealth mode (skickligt!)

Ellen Cederin med IFK i div 2-mötet mot IFK Lidingö på Folkungavallen den 9/6 2018
Maja Björklund, fri från sin knäskada 2017, hoppar över Lidingömålvakten den 9/6 -18

Det är svårt att se var IFK Nyköping som förening skulle ha styrt skutan annorlunda. Spelare som har tillkommit har inte riktigt haft den rutin som krävts för att hålla kvar laget på de nivåer som de befunnit sig på. De har inte heller haft den bredd i truppen som varit nödvändig. Fallet stoppades i division 3 under säsongen 2019 men då var det en så bräcklig trupp att det inte fanns någon substans för en fortsättning.

IFK gör sig redo för div 3-derby mot Hargs BK den 11/5 2019
Ebba Engdahl på Folkungavallen mot Hargs BK den 11/5, Ebba tillhör numera IK Tun

Det finns en framtid för IFK Nyköping och deras damverksamhet. De har starka trupper i åldersklasserna F04-05, F06 och nedåt i åldrarna. Jag gissar att man valde bort att tvångsuppflytta tjejerna i F04-05 för att bibehålla seniorlaget inför säsongen 2020. Förmodligen ett klokt beslut med en hållbarare och långsiktigare tanke bakom. Som du förstår och kan läsa här ovanför finns det mängder av IFK-fostrade spelare spridda för vinden och förhoppningen är säkerligen att de ska lockas tillbaka när vällingklockan ringer i framtiden.

Sista uppvärmningen för IFK:s damlag på länge? IFK gör sig redo för derby mot Tun U den 22/9 -19
IK Tuns Line Höök i duell mot IFK:s Clara Anklev 22/9 -19

På den sista bilden ser du Line Höök. Fyra år innan IFK Nyköpings sista damseniormatch på ett tag stod Line och hennes kompisar i IK Tuns flicklag framför IFK Nyköpings spelare som skulle spela kval till Elitettan. En liten blond tjej som förmodligen inte kände sig så särskilt kaxig i det sammanhanget. Line står som nummer tre från vänster i lineup-bilden.) Numera en speedkula i ett andralag som besegrade IFK Nyköpings representationslag.

Stafettpinnen är (tillfälligt?) överlämnad till IK Tun som i och med detta får förvalta och förädla damfotbollen i Nyköpingstrakten.

En era är över men min övertygelse säger mig att IFK Nyköping kommer tillbaka. Jag har möjligheten att återse de flesta av spelarna ute på fotbollsplanerna och det skänker mig ändå stor glädje.

Tack för alla fantastiska ögonblick!

Edit 2/4 -20:
Jag ska räta ut ett frågetecken vad gäller Frida Ahlerups förehavanden. Efter hennes tid i Eskilstuna med spel i Triangelns IK har siktet ställts söderut där spel hos Smedby AIS väntar. En andra korsbandsskada ska "bara" rehabiliteras först.
För övrigt finns det så otroligt många duktiga och viktiga fotbollstjejer som passerat och som inte är nämnda i mina två avsnitt om IFK. Jag minns er alla. Ödet har fört många vidare på olika spår; studier, föräldraskap, skador är exempel på vad som satt stopp för en fortsättning inom fotbollen.
Några av lirarna kan jag med lite tur få se på hemmaplan i Stigtomta där de gjort en mini-comeback för spel i Stigtomta IF:s nystartade division 4-lag. Jag lovar att ha rätt perspektiv när vi ses igen!