Gotland Run 511k är mer än ett ultralopp

I vissa situationer får man höra att det minsann inte handlar om ett sprintlopp. Gotland Run 511k är inte ett sprintlopp, inte heller ett maratonlopp utan till längden snarare 12 maratonlopp. Denna distans ska deltagarna hantera inom 10 dygn och löparna förväntas vara självförsörjande under denna episka utmaning. Visst, arrangören RunTrip tillhandahåller fyra stycken så kallade "angel stations" längst banan där deltagarna finner sängplats, mat, godis, vatten m.m. men som du förstår är det långt mellan dessa oaser. Som tävlande får du handla mat om affären eller restaurangen är öppen, du kan fylla på vatten vid de flesta kyrkor (och det finns det många av på Gotland) och sovplats kan lösas på ett vandrarhem eller liknande längst bansträckningen. Någon enstaka löpare valde att släpa med sig ett tält i ryggsäcken men andra lärde sig uppskatta busskurerna eller till och med se det inbjudande med ett riktigt bra dike.

Gotland Run 511k följer huvudsakligen gotlands kustlinje, här en bild från Sudret i söder

Ultralöpning växer stadigt och det finns mängder av olika tävlingsformat. Gotland Run 511k genomfördes för första gången 2023 och bygger på det amerikanska konceptet "Last Annual Vol State 500k", något som lockade Peter Schröder att göra en svensk variant. RunTrip beskriver loppet som något som i strikt mening inte är en tävling utan snarare ett löparäventyr, en resa och ett utforskande av deltagarens inre själsliv. Väldigt filosofiskt men efter att ha sett årets Gotland Run 511k fattar jag bättre vad deltagarna hanterar, upplever och i vissa fall även måste uthärda. I år valde Peter Schröder att ta av sig tävlingsgeneral-stassen och i stället ta på sig löpardojorna, ryggsäcken och nummerlappen för att själv delta vilket gav honom en respektfull 5:e-plats i resultatlistan. Bravo!

Årets start och målgång ägde rum vid det gamla fängelset i Visby

Innan jag fortsätter att beskriva årets Gotland Run 511k behöver jag reda ut ett par saker. Det är endast de som deltagit i detta ultralopp som på riktigt kan beskriva vad det handlar om. Jag redovisar mina iakttagelser som närstående till en av deltagarna och givetvis är hennes berättelse i efterhand något som ger ytterligare substans till min text. Dottern Ida Jansson är dessutom med på många bilder i det bildgalleri som jag länkar till i slutet av bloggtexten och det var henne vi (jag och hustrun) följde på äventyret runt ön under de dygn som hon kämpade sig fram och nötte skosulor. Givetvis hade det varit roligt att fota alla deltagare på flera platser längst rutten men startfältet var otroligt utspritt och endast slumpen gjorde att andra fastnade på bild efter första fotostoppet vid Själsö Bageri när loppet pågått i 8 kilometer.

Startfältet redo utanför fängelset klockan 10.00 den 4/7 -26

Alla deltagare samlades klockan 15.00 vid fängelset fredagen den 3:e juli. Då skedde en genomgång av regler, bansträckning samt andra praktiska detaljer. Deltagarna bjöds på middag och sedan övernattade de i fängelset vars celler numera fungerar som vandrarhem. Nervöst på många håll och kanter, fullt förståeligt, men de 34 deltagarna som kom till start i årets upplaga har åtminstone ett gemensamt intresse. Eller hade de det egentligen? En av deltagarna hade som längst sprungit 14 km innan detta lopp och ytterligare ett par av deltagarna hade minimal erfarenhet av ultralopp (lik förbaskat klarade dessa tre av de 511 kilometerna och jag lyfter hatten i respekt). Inte ens språket var gemensamt eftersom startfältet hade internationell touch med deltagare från Danmark, Polen, Nederländerna, USA, Norge, Österrike och Tyskland även om de svenska löparna var i majoritet.

Fjolårets segrare (King of the road) Christian Ritella skulle i år krossa sitt tidigare banrekord

Deltagarna hade inför starten packat sina ryggsäckar, fyllt vattenflaskorna och laddat ner en offline-karta i sina klockor. Mobilerna och tillhörande powerbank var laddade, mobilerna var viktiga eftersom deltagarna skulle checka in och rapportera sina positioner klockan 10.00 och 22.00 varje dygn. Någon annan information om deltagarnas positioner delades varken till de medtävlande eller till oss som intresserade åskådare. Mobilerna funkade även som informationskanal till deltagarna och det behövde tävlingsledningen använda en gång under årets Gotland Run 511k. Tisdagen den 7/7 började det duggregna vid lunchtid och vid 14 hade det övergått i regn som timme för timme tilltog. SMHI gick ut med storm- och åskvarning för natten till den 8:e juli. Deltagarna rekommenderades av tävlingsledningen att söka skydd för natten. Av åskan blev det ingenting men nattens värsta vindbyar uppmättes till 34 m/s vilket alltså är orkanstyrka. Under natten hade vissa delar av Gotland fått 70 mm regn och åtskilliga träd låg över vägarna (en av deltagarna har en bild på ett grovt träd som landat på en parkerad bil). 

Christian Ritella gick i mål den 7/7 i blåst och ösregn; 3 dygn, 9 tim och 22 minuter efter starten

Bansträckningen gick detta år från Visby norrut på öns västra sida. Upp till Hangvar där den första angel station var placerad. Därefter vidare norrut för att sedan ta bilfärjan i Fårösund till Fårö. Ett medursvarv på Fårö då man också passerade den andra angel station i närheten av Sudersand och sedan en returresa med färjan till huvudön och därefter söderut på Gotlands östra sida. Mellan angel station nr 2 och 3 var det långt och många tog till sig arrangörens tips om några timmars sömn i pilgrimshärbärget i Hejnum. Angel station 3 hittade man i När (171 km från angel station 2.) Den sista officiella angel station återfanns längst ner på Sudret och därifrån sprang deltagarna norrut på öns västra sida. Ännu ett par inofficiella angel stations fanns under de återstående 124 km, en i Sunrise Gym i Burgsvik och en i Oscars Cabin i kanten av Ekstakusten (alla som någon gång besökt Ekstakusten har sett detta lilla charmiga hus). Den mer eller mindre mentalt mördande tråkiga sträckan bakom Tofta skjutfält var utmanade för många, dels för att man hade många mil i benen men förmodligen också för att man var mentalt slut och inte riktigt pallade att hantera prövande omständigheter.

Christian Ritellas målgång på tisdagskvällen den 7/7 var blöt men mäktig

För att sätta saker i perspektiv vill jag lyfta fram lite statistik. Första året som loppet genomfördes deltog fem löpare varav tre tog sig i mål. Segrartiden var då 5 dygn, 11 timmar och 55 minuter. När loppet genomfördes 2024 startade 19 löpare varav 13 stycken tog sig hela varvet runt. Segrartiden detta år var 5 dygn, 2 timmar och 27 minuter. 2025 års upplaga lockade 28 startande varav 23 tog sig runt och segrande Christian Ritella kom i mål efter 4 dygn, 7 timmar och 32 minuter. Årets lopp hade 34 startande och 27 som fullföljde och Christian Ritella putsade sin bantid till 3 dygn, 9 timmar och 22 minuter. Alla som valt att ställa sig på startlinjen under dessa år förtjänar all respekt även om skador, sjukdom eller andra orsaker gjort att man tvingats till DNF (Did Not Finish). Christian Ritellas tid i mål detta år är galen, jag får inte in i mitt huvud hur karln är skapt men så hade han inte heller sovit mer än en halvtimme under de två anslutande dygnen enligt egen utsago.

Känner du att det är för sent för dig att börja med ultralöpning? Glöm det, det är uppenbarligen aldrig för sent! Åldersspannet i årets startfält var allt mellan 29 år och 64 år. Det går (om du inte har dubbla höftproteser p.g.a. artros som undertecknad använder som ursäkt ...) Här är lite info om årets topp-10:

1. Christian Ritella, 53 år, 3 dygn, 9 timmar, 22 minuter. King of the road!
2. Oscar Askerlund, 41 år, 3 dygn, 23 timmar, 10 minuter
3. Viktor Douhan, 31 år, 4 dygn, 11 timmar, 24 minuter
4. Jenny Stengård, 49 år, 4 dygn, 11 timmar, 47 minuter
5. Peter Schröder, 47 år, 4 dygn, 13 timmar, 9 minuter
6. Petra Hurtig, 47 år, 4 dygn, 15 timmar, 16 minuter
7. Sten Christensen, 53 år, 5 dygn, 1 timme, 0 minuter
8. Conny Svahn, 50 år, 5 dygn 4 timmar, 21 minuter
9. Christer Karlsson, 55 år, 5 dygn, 6 timmar, 14 minuter
10. Ida Jansson, 29 år, 5 dygn, 7 timmar, 2 minuter

Värt att notera är att samtliga 27 deltagare som kom i mål i år gjorde det innan det 9:e dygnet var passerat. Sist in i mål var Oliver Nyroos på 8 dygn, 13 timmar och 37 minuter. Det skriver jag inte för att dissa 14 km-mannen Oliver utan med störta respekt för hans insats! Årets upplaga av Gotland Run 511k bjöd överlag på väldigt bra tider och prestationer trots att många tvingades söka skydd under natten mellan den 7:e och 8:e då regn och storm härjade över hela ön. De tre första årens damsegrare Jenny Lindroth var anmäld men startade inte detta år. Jenny var på plats vid starten och de första dagarna men sparade krafterna till en VM-tävling i Ungern i början av september (återhämtningstiden efter ett 511 km-lopp är längre än så vilket gjorde att Jenny var tvungen att omprioritera sina åtaganden). 

Som extremt stolt pappa delar jag en bild på Ida Jansson vid målgången den 9/7

Vi sörmlänningar (jag bloggar normalt om lokal sport i Nyköpingstrakten) hittar tre deltagare i årets startfält; Eskilstunabon Oscar på andra plats, Ida som bor utanför Jönåker på 10:e plats och sedan Oxelösundsbon Henrik Elsberg på 20:e plats (7 dygn, 8 timmar, 29 minuter).

Alla 27 deltagare har sin egen berättelse efter årets Gotland Run 511k. Många har skrivit en s.k. racereport, antingen på en egen hemsida/blogg eller i sociala media. De som hade tur träffade andra deltagare i samband med målgången och den debriefingen var nog välgörande för att smälta de första och spontana känslorna efter avslutat lopp. Den fysiska återhämtningen efter denna typ av ultralopp tar lång tid, först måste kroppen komma i balans efter flera dygn med hård belastning, märkligt näringsintag och kanske svajig vätsketillförsel. Den mentala återhämtningen tar också tid och även här gäller det att först återfå balansen efter flera dygn av sömnbrist och mängder av intryck som ska bearbetas och smältas.

Som publik och anhörig har jag mött många väldigt intressanta och spännande deltagare i loppet. En extra shoutout till Filip Joelsson som dottern Ida slog följe med under ett par dramatiska dygn. Dels fick de ett lokalt åskoväder över sig på Östergarn den 6:e juli och sedan hukade de under ovädret som alla andra deltagare kämpade med den 7-8/7. Conny Svahns berättelser efter hans målgång gick inte av för hackor. De glada danskarna satte färg på tillställningen, nederländska Daniel med ett helt apotek i ryggsäcken och alla övriga deltagare som bjöd på leenden trots tuffa förhållanden minns jag med värme. Kudos till er alla!

• Hur kan man springa/gå i 51 mil med en ryggsäck och vatten?
• Vem kunde ana att deltagarnas incheckningar kunde dra till sig så enormt stort intresse från oss utomstående?!
• Värdinnan på vårt Bed & Breakfast blev djupt involverad i tävlingen och vi fick morgontidningen av henne där intervjun med vår dotter fanns publicerad.
• Kanske är Gotland Run 511k huvudsakligen för deltagarna men allmänhetens intresse finns och har förutsättningar att växa. Flera stationer ställdes upp under tävlingen med vatten och lite förplägnad. 
• Vilken ynnest att som deltagare få springa runt den oerhöprt vackra ön Gotland. Raukar i soluppgång kan ingen motstå!

Som vanligt vid sportevenamang har jag satt samman ett bildgalleri. Redan efter 8 kilometers löpning hade startfältet spridit ut sig på en hel timme. Förutom fotografering vid starten den 4/7 så fotade jag hela startfältet vid Själsö Bageri. Därefter är det besök vid alla fyra angel stations men då har vi huvudsakligen följt Ida på hennes äventyr runt ön. Vi trotsade vädret och såg Christian gå i mål och sedan lyckades jag fånga Conny och Ida när de gick i mål den 9:e juli. Bildgalleriet med 190 bilder hittar du HÄR >>>

(Och javisst, som deltagare får du använda bilderna på hemsida, blogg och sociala medier om du vill.)

Detta var verkligen ett sant äventyr även för mig som icke-deltagare. Wow!