Äntligen fick jag se Nyköpings SK vinna. Jodå, de gör ju det titt som tätt men ta-mig-tusan om jag fysiskt brukar vara på plats då. Och när vi nu avhandlar kapitlet om närvaro på matcher när inte någon publik är tillåten vill jag förtydliga att jag absolut inte eftersträvar att vara mer priviligerad än någon annan. Onsdagens match i HockeyEttan Östra Vår fotograferade jag för att jag blev tillfrågad om det, annars hade jag inte sökt mig till Stora ishallen på Rosvalla. (Jag hävdar fortfarande att jag varken är fotograf eller media, det är de yrkesverksamma som har dessa epitet.)
Det är dock en ynnest att få stå intill en idrottsplan, i det här fallet en konstfrusen is, och riktigt känna sporten utövas framför ögonen och öronen på mig. Live-idrott kunde vi för ett år sedan konsumera utan att fundera, nu är det en ouppnåelig lockelse som vi får knyta framtida förhoppningar till.
Nyköpings SK tog emot Vallentuna Hockey under onsdagskvällen |
Jag blir osäker på vilken stämpel jag ska sätta på onsdagsmatchen mot Vallentuna Hockey. När jag själv läser vad andra anser om en match blir jag givetvis ganska påverkad av ordval och vinklar. Först och främst tycker jag personligen att det var en bra match, jag tycker att Nyköpings SK förtjänade segern (3-2) och att siffrorna var en smula jämnare än vad spelet var. Båda lagen hade sina fördelar och styrkor men de avgörande detaljerna återfanns hos Nyköpings SK. De var det mest påkopplade laget.
Nyköpings SK på väg ut på isen |
Vallentuna Hockey i Stora hallen på Rosvalla |
Att NSK:s seger satt som en smäck är det ingen tvekan om. HockeyEttans vårserie är lite av en prövning denna säsong då man behöver ingå i gruppen bland de tre bästa för att inte riskera utförsåkning i seriepyramiden. Vallentuna och Nyköping skaver mot varandra på plats två och tre i tabellen efter ledande Strömsbro IF. Det är inte helt omöjligt att det redan nu har skiktat sig på detta sätt i tabellen men en formsvacka kan straffa brutalt och det gäller att "segra eller dö".
Spelare, ledare, funktionärer och sedan är det inte många fler på hockey nuförtiden |
Mina förväntningar vid matchstart var som jag skrev inledningsvis ganska låga. Det var därför befriande att se hemmalaget trampa igång direkt och visa hängivet engagemang. Något de bibehöll i 60 effektiva minuter. Jag upplevde inte någon inledande svacka men det kanske är min ovana att se ishockey live som spökade. Och som belöning kom också 1-0 efter 4:29 då Albin Ivarsson-Hamberg i slutskedet av ett halvdåligt powerplay på egen hand lyckas tråckla in pucken.
Albin Ivarsson-Hamberg inledde målskyttet för Nyköpings SK |
Efter halvannan minut kvitterar Vallentuna och jag måste erkänna att jag inte såg varför det blev absolut soprent i högra halvan av hemmalagets försvarszon när målet tillkom. Initiativet skulle ändå tillbaka till Nyköping och deras lycka blev en egen utvisning när det gått 7:25. I närapå två minuter spelade de boxplay men sedan tyckte tydligen David Ojamäe att det fick räcka och skrinnande upp till Vallentuna-kassen med pucken och fabricerade 2-1. Det är inte svårt när man kan det.
Nyköpings SK:s David Ojamäe fixade 2-1 i numerärt underläge |
I mellanakten fortsatte den täta kampen och matchprotokollet gapar förvånansvärt tomt efter dessa 20 minuter. Undantaget matchens prestation förstås, han den där nya Eric Backman ville visa upp sina förmågor och tråcklade sig fram från egen zon och piskade in 3-1 i plockhandskeklykan när knappt halva perioden passerat. Schnyggt, det måste medges.
Här är han, Eric Backman, som fixade det viktiga 3-1-målet för Nyköpings SK |
Att 3-1 var viktigt kom vi att förstå en bit in i tredje perioden. Den började för övrigt med två minuter i numerärt överläge för hemmalaget men de lyckades inte punktera matchen i detta ypperliga läge. Istället kom reduceringen till 3-2 när det gått 7 minuter och 37 sekunder. Ett tvättäkta skitmål om hemmalaget får uttrycka sina känslor medan gästerna givetvis ser det som "påpassligt". Trots Vallentunas försök att plocka ut sin keeper med tre minuter kvar lyckades Nyköpings SK rida ut stormen och vinna.
I Nybroviken sägs det att man har ståplats men det gäller även i Rosvallas sekretariat |
Hade detta varit en fotbollsmatch hade jag kommit med följande analys:
Nyköpings SK var mest påkopplade och vann duellspelet och de flesta 50/50-situationerna. Gästande Vallentunas största förtjänst var deras kvicka och exakta väggspel som överglänste Nyköping med råge.
Nu var det dock en ishockeymatch och därför så överlåter jag resten av analysen till mina matchbilder som du hittar HÄR >>>
Tack och stort lycka till i den fortsatta jakten på framgångar, segrar och ära!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar