Div 7-derby på Rambo avslutade vårterminen

Söndagen den 6:e juli och det var dags att stänga igen portarna för första halvan av fotbollssäsongen. För min del skedde detta punkt-sättande tillsammans med Oxelsöunds IK:s och IK Tuns båda U-lag i division 7 Sydöstra. Och den ständigt närvarande domaren Admir Brkic förstås, han bor antagligen i Kulan under badhuset ... De senaste dagarnas svajiga väder rätade upp sig under söndagseftermiddagen och vi fick oväntat varmt och soligt på Ramdalens plastgräs (med tillhörande värmedaller som blir så osnyggt när man fotar med teleobjektiv).

Oxelösunds IK U och IK Tun U möttes i div 7-derby den 6/7 -25

I vår lokala division 7-serie är det nu dags att varva i och med att den 11:e omgången klarats av. När Oxelösunds och Tuns U-lag möttes under söndagen var det returmötesdags. I premiäromgången slutade matchen 0-8 på Rosvalla (i och med att Tuns hemmaplan i Enstaberga ännu inte var spelbar). Inför söndagens match hade Tuns U-lag skrapat ihop 6 poäng medan OIK:s U-lag plockat på sig 14 poäng. Det ena laget i bottenskiktet av tabellen medan det andra laget är i mittskiktet. Om tabellpositioner är det enda sättet att förutspå matchutgångar så blev man nog en aning förvirrad i söndags, när nästan hela första halvlek spelats var det svårt att gissa vilket lag som skulle göra första målet. Det hände mycket och mål blev bortdömda för offside. Båda lagen var lika ivriga att komma framåt. Inte förrän i 40:e minuten bröts ovissheten när Joshua Grundberg gjorde 1-0 för OIK.

Gott om publik som kom för att se div 7-derbyt på Ramdalens konstgräs

I 62:a matchminuten fick gästerna en spelare utvisad efter två gula kort och det hade givetvis viss inverkan på spelet och lagens styrkeförhållanden. Ändå så kan man hävda att om gästerna haft lite mer flyt i sina avslutsförsök hade det kunnat bli en annan utgång än vad som nu blev. OIK trummade dock på och Victor Tjernbergs avslut (eller om det var inläggsförsök) från ingen vinkel alls ute vid hörnflaggan hittade bortre stolpen och studsade in i målet fram till 2-0 i den 73:e minuten. Snyggt och överraskande. Slutligen gjorde Albin Bergman 3-0 i 77:e minuten, ett mål som jag aldrig så då jag var ute på vandring längs sidlinjen i jakt på den "perfekta" fotoplatsen ...

Mitt bildgalleri från derbydrabbningen hittar du HÄR >>>

Det var trevligt att se de båda U-lagen och jag önskar dem lycka till under återstoden av seriespelet.

Trevlig sommar!

Absolut nödvändigt derby

På temat "absolut nödvändiga fotbollsmatcher att bevaka" kan derbyn räknas in. I torsdags kväll inträffade ett sådant tillfälle när 52:an- eller Mellan sjöarna-derbyt då Vrena IF och Stigtomta IF U ställde upp på var sin planhalva på Mårtens Vall i Vrena för att mötas i division 7 Sydöstra. Publiken var bänkad ovanför slänten, solen visade sig emellanåt och det var endast de ytterligt hårda vindarna som störde inramningen. Givetvis skulle derby-prestigen varit påtagligare om det hade handlat om de båda idrottsföreningarnas A-lag som möttes men vad sjutton, detta var gott nog.

Många dueller fick vi se i derbyt mellan Vrena IF och Stigtomta IF U den 3/7 -25

Även om SIF:s U-lag började säsongen knackigt och Vrena IF inledningsvis gått oväntat (?) bra så föll favoritskapet på U-laget. Tittar vi på inspelade poäng nu när vi kommit halvvägs i seriespelet har SIF U samlat på sig fler poäng och innehar en tredjeplats i tabellen efter totalt överlägsna serieledarna Östertälje FC (11 segrar på 11 matcher samt 79-5 i målskillnad). Torsdagskvällens derby präglades av de hårda vinarna i planens längdriktning vilket bidrog till Stigtomtas dominans under matchens första halvlek. Med kvarten spelad fick gästerna en straff som förvaltades väl av William Björnfot och vi hade 0-1 med oss ända in till pausvilan.

Det blev överfullt på grusparkeringen vid Mårtens Vall denna julikväll

I den andra halvleken var det Vrenas tur att ha medvind men de saknade lite av den spets framåt som hade behövts för att utnyttja denna fördel. Inget av lagens spelare var särskilt bekväma med de hårda vindarna som gjorde bollbanan allt annat än lättläst. Kvalitén var ändå tillräckligt hög för att bjuda publiken på en underhållande fotbollsmatch. Det dröjde till 68:e minuten innan nästa mål kom och det var inte helt ologiskt Stigtomtas U-lag som gjorde målet. Om vi skulle hitta spets framåt i något av lagen så var det just tidigare nämnda William Björnfot som innehar de egenskaperna. Från mindre bra vinkel och på hyfsat långt håll hittade han bortre burgaveln när han dunkade in 0-2.

Repliken kom dock från hemmalaget och till delar av publikens jubel reducerade Anton Wikstedt till 1-2 i 85:e minuten. Några fler mål blev det dock inte trots en viss slutforcering av Vrena. Lagen och publiken skingrades och nu dröjer det till en vecka in i augusti innan dessa lag spelar sina nästkommande seriematcher.

Du hittar mina matchbilder HÄR >>>

Jag tackar båda lagen för glöden och engagemanget som uppvisades och önskar dem lycka till i kommande seriematcher. Först ett skönt sommaruppehåll som förhoppningsvis bjuder på mer stiltje än vad vi fick i torsdags.

Snabba torkare och evighetslånga motorvägsköer

En träningsmatch mitt i säsongen brukar inte vara så mycket att yvas över för utomstående. Det finns alltid undantag och i söndags kväll inträffade ett av dessa undantag. Oxelösunds fotbollsdamer var laddade och åkte ivrigt upp till Gnesta och Hagstumosses plastgräs för en träningsmatch mot Gnesta FF:s damfotbollsspelare. Nåja, alla var kanske inte så ivriga eftersom de valde att utmana ödet och fastnade stenhårt i helgrusningstrafiken på E4:an. Avsmalningen i höjd med Tystbergaavfarten gav köer ända ner till norra avfarten i Nyköping vid 17-tiden.

Gnesta FF:s och Oxelösunds IK:s damer möttes i en träningsmatch den 29/6 -25

Vad orsakade min iver att åka till Gnesta en söndagskväll? Jo, det faktum att Gnesta FF tyvärr inte lyckats få ihop spelare i tillräcklig grad för en serieanmälan denna säsong men att de nu trots allt mönstrade 18 spelare till denna träningsmatch. Det är kul! Och OIK:s damer avslutade sin nybörjarsäsong med att plocka sin första poäng i mötet mot Hölö-Mörkö IF den 15/6 vilket borde ha stärkt gruppen mentalt. Hur skulle då denna träningsmatch sluta? Med tanke på att vädret gjorde allt och lite till under kvällen för att lägga sordin på stämningen så visade spelarna tappert mod som bet ihop och kämpade på.

Publiken kunde i alla fall söka skydd när åskregnet drog in över Hagstumosse

Matchen spelades i 3x30 minuter långa perioder. Gott så, chansen finns att coacha och korrigera tack vare en extra paus i matchen. Nu fick vi ytterligare en paus i och med att domaren blåste av för en temporär och ofrivillig paus i mitten av den andra perioden tack vare den allt för närgångna åskan som rullade in. Skyfallet dessförinnan visade att ingen spelare var försedd med tillräcklig snabba vindrutetorkare ... Den hårda vinden piskade regndropparna hårt mot oss alla där ute på planen och det var allt annat än den varma och härliga sommarkväll jag inbillat mig skulle erbjudas denna afton.

Mindre lockande väder och till sist ett tillfälligt åskavbrott i träningsmatchen

Med fyra spelare kvar på vägen upp mot Gnesta började ändå OIK bäst. Den första perioden skapade de en hel del framåt men som närmast blev det ett gäng hörnor som belöning. I den andra perioden lyckades de göra 0-1 efter en frispark där Sanna Lindqvist fixade målet efter ungefär 5 minuter.  Det optimistiska spelet från första perioden gick i stå och med 30 minuter kvar av matchen stod det fortsatt 0-1. I den avslutande perioden lyckades Gnesta FF kvittera genom en välriktad frispark av notoriske målskytten Emma Granstam. Med 10 minuter kvar (tror jag) gör slutligen Gnesta FF 2-1 då en hörna nickas i mål av Elisabeth Nieminen.

Det sägs att varje match har sin egen unika berättelse. Och det hade även denna träningsmatch. Det finns alltid någon vinkel eller detalj som sticker ut, före, under eller efter matchen. Min optimism om ett serieanmält Gnesta-lag till kommande säsong dämpades en aning när jag fick höra att det fortsatt är lite knapert med spelare i Gnesta FF. Denna träningsmatch lockade lite extra, därav den stora truppen denna söndag. För OIK blev det ett litet mentalt fall nedåt igen från efterdyningarna av Hölö-Mörkö-matchen, hem och ladda om inför höstens omgångar i division 4.

Det tog ett par dagar men nu är jag äntligen torr, varm och färdig med bildgalleriet från matchen som du hittar HÄR >>>

Trots oväntat uselt väder var det kul att titta till träningsmatchen och jag önskar både Gnesta FF:s och Oxelösunds IK:s lycka till framgent.

KOSA Summercamp 2025

Att fotbollsskolorna hör sommaren till har vi sedan länge fått lära oss. Desto mer spännande att även vinteridrotten bandy tack vare inomhushallen i Katrineholm kan erbjuda ett träningsläger deluxe helgen efter midsommar. Årets upplaga av KOSA Summercamp arrangerades av Katrineholm Bandy den 27-29/6. För året var spelare födda 2010-2013 välkomna till Kronfågel Isarena på Backavallen.

Många ispass under tre dagar erbjuds deltagarna i KOSA Summercamp

Till årets bandyläger har man tagit in 75 deltagare och de har delats in i två grupper, en grupp med de yngre och en grupp med de äldre åldersklasserna. När den ena gruppen är inne i ishallen har den andra gruppen ägnat sig åt aktiviteter utomhus. Ett knappt 10-tal av deltagarna är målvakter och ungefär lika många är tjejer som detta år har anmält sig. Mat äter man på en av de närliggande skolorna i området där Backavallen ligger i Katrineholm.

Kronfågel Isarena är för Katrineholm Bandy en fantastisk facilitet

Känslan att kliva in i en ishall mitt i varma sommaren är märklig. Att behöva packa med sig dunjackan och mössan för sportbevakning i månadsskiftet juni/juli faller sig inte naturligt. Och för deltagarna i bandycampen kan jag bara ana att fötterna inte riktigt är härdade vilket borde göra skridskoåkandet tämligen utmanande. Nu vilade inga ledsamheter i ansiktena på ungdomarna, de såg synnerligen nöjda och glada ut! Och de har sökt sig från alla möjliga håll och kanter, inte bara från Sverige utan även från Norge och Finland. Vilka möjligheter att knyta kontakter för alla som är med på detta långhelgsäventyr.

Lördagsförmiddagens första ispass för de yngre deltagarna

Jag fick en lagom dos bandy under lördagsförmiddagen fram till tidig eftermiddag. Det är naturligtvis inte möjligt att dokumentera allt som händer på ett 3-dagarsläger genom att bara vara närvarande i några timmar men förhoppningsvis ger mina bilder en vink om vad som hände och några av deltagarna fastnade på bild i alla fall.

Du hittar bildgalleriet med ett 180-tal bilder HÄR >>>

Tack för att jag fick möjlighet att titta in i bandybubblan en liten stund!

En match som Järna gärna glömmer

Onsdagskvällens division 5-match mellan Stigtomta IF och Järna SK på regntunga Stigtomta IP fick en finfin inramning. Det envetna regnandet upphörde lagom till matchstarten klockan 19 då solen tittade fram och publiken var ovanligt stor då många föräldrar och barn dröjt sig kvar efter den avslutade fotbollsskolan i föreningens regi. Toppen på många sätt men ändå en kväll som Järna-spelarna gör bäst i att förtränga så fort som möjligt. Den där premiärsegern över Stigtomta IF den 21/4 med 5-4 var ju bra att ha i ryggen men efter onsdagens returmöte och 7-0 på resultattavlan fanns inget annat än glömskans trygga dunkel att gömma sig i.

Stigtomta IF och Järna SK i div 5-möte på Stigtomta IP den 25/6 -25

Om Järna SK gjorde det bra mot Oxelösunds IK när jag såg dem på Ramdalen på nationaldagen var det inget de lyckades ta med sig mot en annan av seriens toppkandidater under onsdagen den 25/6. För Stigtomta IF:s div 5-herrar var mötet mot Järna SK viktigt för att visa för sig själva och omgivningen att senaste hemmamatchen mot Skogstorps GoIF, då man snöpligt förlorade med 1-2, var en enskild djupdykning och att formen trots allt är fortsatt god. Efter en okej försäsong fanns förhoppningar om en stark säsong men när Stigtomta spelat div 5-seriens första två omgångar stod man fortfarande kvar på noll poäng. Den usla starten har sedan följts upp med en stadig poänginsamling innan dippen kom mot det betydligt sämre placerade Skogstorp.

Efter regn kommer sol och publiken vid Stigtomta IP trivdes

Det går inte riktigt att värdera Stigtomta IF:s prestation i onsdagens div 5-kamp. Järna bjöd sin motståndare på allt för mycket och även om flera av hemmalagets framspelningar och individuella prestationer i samband med avslut och hörnor var av god klass hade det kanske sett annorlunda ut mot en motståndare som inte var lika generös som Järna var denna kväll. Tidigt i matchen hade gästerna någon riktigt vass chans men därefter var anfallen och avsluten lätträknade. Hade de satt 0-1 hade det kanske blivit en helt annan match? Nu var det istället Stigtomta som i 5:e minuten gjorde 1-0 via Victor Rinkefjord (vad bra han är!) och samme Victor följde sedan upp med 2-0 i 24:e minuten. Den riktiga genomklappningen hos gästerna skedde sedan i första halvlekens fem avslutande minuter då 3-0, 4-0 och även 5-0 noterades. Målskyttar var William Björnfot x 2 samt Eric Svärdh.

Järna lyckades tillfälligt täppa till läckaget i andra halvleken och det dröjde till 72:a och 74:e minuten innan Stigtomta fyllde på målskörden och fastställde slutresultatet. 6-0 gjordes av Johan Urborn på halvvolley och 7-0 fixade Dan Boström med en pressad bredsida på halvdistans i ett hyfsat övergivet mål.

Det klart att man segervrålar efter 7-0 och med en kamera-gubbe på plats

Tung var planen och lika tung var Järnas hemresa. Att leta fram någon spelare i hemmalaget som förtjänar extra mycket beröm är fullt möjligt men jag nöjer mig med att ge en välmenande klapp på axeln till hela kollektivet. Kul att den stora hemmapubliken bjöds på god underhållning, det ska inte underskattas! (Extra roligt att se jublande bollkajsor i bakgrunden på några av bilderna, det är en investering för framtiden.)

Mina bilder från matchen hittar du HÄR >>>

Det var väldigt kul att vara tillbaka på Stigtomta IP med kamerorna, det är nästan exakt två år sedan senast.

Jämnt och tajt division 3-derby på Enstaberga IP

Under måndagskvällen bjöds det prestigefullt division 3-derby när IK Tuns U-lag välkomnade lokalkonkurrenterna IFK Nyköping till Enstaberga IP:s gröna gräsmatta. Det är två lag som hittills under säsongen inte riktigt fått det att flyga av olika orsaker. De båda lagen håller till i de nedre regionerna av tabellen som toppas av Skogstorps GOIF. När det vankas derby spelar tabellpositioner mindre roll och mitt grundtips om en oavgjord match såg ut att hålla i nästan 89 minuter.

Måndagen den 16/6 -25 spelade IK Tun U och IFK Nyköping div 3-derby

Det var två lag som visade att de var villiga att vända ut och in på sig själva för att vinna varje duell och närkamp. Matchen startade i ett nervigt och upptrissat tempo och under matchens gång bytte lagen initiativet mellan varandra några gånger. De kvalificerade målchanserna uteblev dock med något enstaka undantag när målramarna agerade målvakt.

Den månghövdade publikmassan vid Tuns fotbollsplan trivdes i kvällssolen

Den tajta kampen med oviss och svårttippad utgång skulle dock få sin upplösning. Det utkristalliserade sig att en spelare ute på planen hade det där lilla extra som gjorde att hon var lite för svårstoppad för sin motståndare. När många med mig hade räknat in en mållös match och kryss på tipskupongen så kom slutligen det avgörande målet som betydde 1-0 till Tuns U-lag i 89:e minuten. Målskytten med ett leende från öra till öra var Wilma Nilsson.

Wilma Nilsson i IK Tun U blev derbyts ende målskytt

Ingen hade nog protesterat om denna match slutat oavgjort men det var ändå så att Tun-tjejerna oroade lite mer offensivt än vad IFK klarade av denna kväll. Utöver några försök till distansskott hade IFK ett ypperligt tillfälle att kvittera på stopptid när bollen hamnade i ett flipperspelsliknande trauma decimetrarna från Tuns mållinje.

Du hittar mitt bildgalleri från matchen HÄR >>>

Så fick det bli den här gången och jag är verkligen glad att jag åkte med kamerorna till denna sommarkvällsmatch. Det var underhållande, inspirerande och kul på så många sätt vilket alla inblandade ska ha ett stort tack för!

Fotbollstraditionen hålls vid liv på Mårtens Vall

Sedan återstarten av herrfotbollen i Vrena IF:s regi 2022 har jag tydligen hittat en favoritgäst bland lagen i division 7 som besökt Mårtens Vall. Lördagen den 7/6 2025 var det dags igen för detta favoritmöte när Vrena IF välkomnade Nävekvarns GoIF. Gästerna har luftat truppen ordentligt sedan 2022, det gamla gardet har lämnat över till nya förmågor, men det viktigaste är trots allt att fotbollsverksamheten fortsätter i bruksorten nere vid Bråviken.

Vrena IF mot Nävekvarns GoIF på Mårtensvall den 7/6 -25

Vi som sökt oss till fotbollsplanen i Vrena denna blåsiga junilördag fick precis det vi ville ha och förväntat oss av en division 7-match. En händelserik match med svårtippad utgång, snedsparkar och en och annan gliring spelarna emellan. Blåsten och det svårbemästrade underlaget bidrog säkert till en och annan felbedömning men är det gärdsgårdsserie så är det, då ska det vara lite svajigt i prestationerna. Och det gillar jag! Så länge glöden i ögonen finns hos spelarna, att alla inblandades engagemang och kärlek till sporten är närvarande så får det se ut hur som helst i passningsprocenten och antalet uppmätta löpmeter.

Vrena har denna säsong inlett positivt och placerar sig efter lördagens match på en fjärdeplats i division 7 Sydöstra när åtta omgångar klarats av. Tuffare dock för Nävekvarn som sladdar i botten med endast en inspelad poäng (tre poäng upp till Stjärnhovs IK). Det var dock gästerna som tog ledningen i 20:e minuten via Abdiaziz Farah Ali innan hemmalaget kunde replikera i 35:e minuten via Oscar Lamberg.

Den trogna hemmapubliken vid kiosken på Mårtensvall

Mycket av den andra halvleken spelades utan några fler mål. Ett ryck kom till sist när hemmalaget gjorde både 2-1 (Casper Niemi) och 3-1 (Neo Linnemihl) och det återstod bara sex minuter av matchen. En straff fram till 3-2, som Albin Jonsson Dahlberg säkert prickade in med tre minuter kvar, gjorde dock de avslutande minuterna ovissa och spännande. Vrena redde ut situationen och kunde räkna hem segern.

Jag vill ge domaren Albian Hoti en eloge. Visst tvingades han slita fram det gula kortet flera gånger, även vifta med det röda vid ett tillfälle, men matchen gick aldrig överstyr. Det kan inte vara lätt att lotsa en dysfunktionell förskoleklass genom 90 minuters fotbollsäventyr ... typ.

Som bevis för min närvaro i Vrena under lördagen hittar du ett bildgalleri med 160 bilder HÄR >>>

Tack för den fotbollskulturella upplevelsen och lycka till önskar jag båda lagen!  

En halvlek i regnet fick räcka när OIK:s damer mötte Hällbybrunns U-lag

Efter att ha klarat mig undan från regnet i Oxelösund under den tidiga fredagseftermiddagen fick jag mer än nog av den varan när eftermiddagen sökt sig mot tidig kväll. Oxelösunds IK:s blågula damlag ställde upp för match mot Hällbybrunns IF U i division 4 och för ovanlighetens skull spelades matchen på den gamla och ursprungliga 11-mannaplanen vid Ramdalens IP. Naturgräs, även om det finns en hel del att önska av kvalitén på gräsplanen som fläckvis såg allt annat än levande ut.

Oxelösunds IK mot Hällbybrunns IF i div 4 på Ramdalens IP den 6/6 -25

Med en match avklarad (OIK:s herrar i division 5) var jag lagom mör och en halvtimme innan matchstarten för damerna klockan 16.30 började det utlovade regnet. Det fick mig att tidigt bestämma mig för att en halvlek med damerna fick räcka denna gång. Sorry. Kamerorna och jag började gny över vätan och även om jag tål att bli genomblöt så är det värre med kamerorna. Givetvis är jag fortsatt glad över att Oxelösund har återfått ett damlag och de lyckades även att göra sitt första mål i senaste seriematchen mot Hargs BK. Första poängen får de dock fortsätta att vänta på.

Evighetsmaskinen har återigen snört på sig skorna, välkommen tillbaka Pernilla "PA" Andersson!

Efter att ha sett OIK:s damer spela en försäsongsmatch och en seriematch kunde jag konstatera att de gjort vissa framsteg i sin utveckling. Tyvärr syntes inte det i denna match mot Hällbybrunns U-lag. Lag såg oorganiserat ut och det individuella agerandet var inte i synk med övriga runt omkring. Nåväl, det kommer fler matcher och Rom byggdes inte på en dag. Hällbybrunn hade ledningen med trygga 5-0 i halvtidsvilan.

En av regn plågad publik vid gräsplanen på Ramdalens IP den 6/6 -25

Hade jag uthärdat och dröjt mig kvar under de återstående 43 minuterna (!) hade jag fått mer action framför kamerorna. Gästerna gjorde ytterligare två mål och när hemmalaget gjorde sitt andra seriemål för säsongen med ett par minuter kvar av matchen lyckades de med bravaden att fira så ivrigt att ögonbrynet på en av spelarna spräcktes. Blodvite, drama och alla inblandade fann det för gott att skippa de återstående minuterna av matchen som slutade 1-7. Så kan det gå.

Med regn och endast en halvlek i bagaget fick jag ihop ett mindre bildgalleri än brukligt, du hittar 105 bilder HÄR >>>

Nu hoppas jag på drägligare förhållanden nästa gång vi ses!

Målsnålt div 5-möte när OIK besegrade Järna

Med många och bestämda steg kämpade jag mig från Ramdalens parkering till den luggslitna platsmattan som kantas av en döende ridå av tujor och vackert blommande rönnar. Nationaldagen skulle firas på bästa sätt i sällskap av ett blågult lag framför kamerorna. Som gäster återfann vi ett klassiskt rött lag från makaronstaden norrut i Södermanland. Oxelösunds IK mot Järna SK i herrarnas division 5 stod på menyn. Tackar tackar.

Oxelösunds IK tog emot Järna SK på Ramdalen den 6/6 -25

OIK:s herrar vann fjolårets division 6-serie och har inlett division 5-säsongen på ett övertygande sätt. Den stora ledarstaben har fått spelarna att utvecklas och iklätt sig den större kostymen som ett serieavancemang innebär. Hur skulle de hantera mittenlaget Järna SK denna gråmulna fredag? Vi fick se en synnerligen jämn och välspelad kamp där inget av lagen ville ge bort något i onödan. Med målvakter som säkert avvärjde de ganska lätträknade avsluten från båda hållen lutade det länge mot en mållös match.

Regnet hängde i luften men publiken kunde se hela matchen utan väta från ovan

Plötsligt hände det och Oxelösundspubliken kunde se ett anfall dra fram på högerkanten som ledde till ett inspel som hittade fram till Mattias Fernandez Burgos och 1-0 i 70:e minuten nere vid stolproten var ett faktum. Matchens enda mål och OIK tog därmed sin 6:e seger på nio matcher och har tillsammans med Hällbybrunns IF en obruten nolla i förlustkolumnen. Bravo!

Mattias Fernandez Burgos blev matchens ende målskytt med sitt 1-0 i 70:e minuten

För de som är nyfikna på bilder från matchen har jag fixat ett bildgalleri med 159 bilder som du kommer åt HÄR >>>

Tack för underhållningen och lycka till i det fortsatta seriespelet!

Malmköpings IF segrade på Råbyborgens kruttorra gräs

Nej, det vill sig inte alls för Råby-Rönö IF i samarbete med Hargs BK U i herrarnas division 6 Sydvästra. Söndagens förlust mot gästande Malmköpings IF var lagets femte förlust efter sju spelade omgångar och med endast en seger samt en oavgjord match placerar sig laget under det jobbiga nedflyttningsstrecket. På samma poäng men med ett mål bättre målskillnad återfinner vi lokalkonkurrenterna Sjösa IF. En tämligen dyster inledning för två av våra lokala fotbollsföreningar.

Råby-Rönö IF/Hargs BK U kämpar på i div 6. Mot Malmköpings IF blev det stryk den 1/6 -25.

Med två minuter till godo haltade jag in på Råbyborgen under söndagseftermiddagen. Jag hade egentligen tänkt hålla mig hemma denna söndag men kom fram till att en match kunde jag väl ändå klämma in innan helgen var slut. Lördagen bjöd på flera matcher med lokala lag inblandade som jag kanske borde prioriterat eftersom jag redan bevakat Råby/HBK U för endast några veckor sedan. Lördagen var jag dock upptagen av helt andra saker än sport och livet måste tillåtas komma emellan då och då i en sportbloggares värld.

Råbyborgens gräs var kruttorrt och greenklippt vilket gjorde underlaget svårbemästrat

Även om gästande Malmköpings IF gjorde första målet i matchen så repade hemmalaget mod och kunde replikera med en språngskalle av Tunwa Thongkrathok i 20:e minuten. 1-1 i halvtidspausen beskrev de första 45 minuterna hyfsat bra. Inledningen av den andra halvleken fortsatte i en kvart med ganska jämnt spel men när man kunde ana att hemmalagets krafter ebbade ut kom både 1-2 och 1-3 inom loppet av ett par minuter. Ridå. Och för att riktigt markera sitt övertag gjorde Malmköping 1-4 i 89:e minuten.

Publiken var lätträknad denna gång på Råbyborgen och flera av dem var bortasupportrar

Vi som var på plats kom till sommarvärme men åkte från Råby i rena höstkylan. Väderomslaget var inte särskilt behagligt men stämde med prognosen. Grattis SMHI. När du tittar i bildgalleriet och tycker att det är rysligt många bilder på Robin Jansson i hemmalaget så beror det på hans aktionsradie och inblandning i Råbys spel som är stor.

Malmköpings IF:s mål gjordes av Maximus Nygren, Ahmed Mawliid Ahmed, Max Hård och Melvin Brotö.

Du hittar 175 bilder från matchen HÄR >>>

Till Råby-Rönö IF vill jag betona vikten av att ni aldrig, aldrig gör er av med ert matchur från Sportjohan. Aldrig.

Tack!

Problemfritt för Tuns div 2-damer under onsdagskvällen

En seger är en seger. IK Tun tog under onsdagskvällen emot div 2-seriens enda kvarvarande nollpoängslag Saltsjö-Boo IF och hade inga större problem att vinna även om det inte glimrade och gnistrade om spelet denna gång. För IK Tun var det antagligen skönt att skaka av sig förlusten i senaste omgången då de åkte till Strängnäs och besegrades av IK Viljan med 2-0.

IK Tuns Line Höök gjorde lagets två mål i första halvleken mot Saltsjö-Boo IF

Gästerna på Enstaberga IP under onsdagskvällen vann sin div 3-serie förra året och har haft det tufft i inledningen av div 2-säsongen. Några som däremot haft en finfin inledning på säsongen 2025 är IK Tun. Laget med många unga talanger väger fortfarande lite lätt i närkampsspelet men har en förvånansvärt god förmåga att hitta ett vägvinnande spel. De kämpar och sliter, säljer sig dyrt i varje situation och de unga spelarna tycks växa av förtroendet de får ute på planen. Mot Saltsjö-Boo var de aldrig riktigt hotade även om spelet var tämligen jämnt ute på planen. Tuns målvakt Sabina Robertsson behövde inte förta sig utan kunde enkelt plocka in de enstaka bollar som nådde hennes territorier.

En fin men kylig majkväll för publiken på Enstaberga IP

När första halvleken var spelade ledde IK Tun med 2-0. Båda målen levererade av Line Höök, i matchminut 5 och 34. Givetvis underlättar det att tidigt ta ledningen och det infann sig ett visst framåtlutat lugn hos hemmaspelarna efter 1-0. Den andra halvleken rullade på utan att det skapades särskilt många heta målchanser. När Ella Asplund byttes in fick vi se prov på hennes eminenta avslutsfot då hon drog i väg några välriktade skott som 9 av 10 fotbollsspelare skjuter 5 meter över målet. Proppen gick till sist ur och i 84:e minuten kom 3-0 av Ida Landin, i 88:e minuten sköt Elin Edberg från långt håll in 4-0 och slutligen fastställde Katja Andersson slutresultatet till 5-0 i 89:e minuten.

Du hittar ett bildgalleri med ett 130-tal bilder HÄR >>>

Tack för denna gång, det här gör vi om hörrni!

Fotbollsderby på Vallen hetare än Gullans stekbord

Solnedgångskvällar kring månadsskiftet maj/juni på Folkungavallen med fotboll som huvudingrediens är närapå magiska. En av våra absolut vackraste idrottsanläggningar har dock blivit naggad i kanten på grund av det resecentrum som med buller och bång håller på att upprättas. De blommande kastanjeträden utanför Vallens entré är ett minne blott och därmed har en unik fond försvunnit för lång tid framåt. Med eller utan finkalibrerad bakgrund så spelas det likväl fotboll på Vallens frodiga gräs och spelarna har nog annat i tankarna än blommande hästkastanjer.

IFK Nyköping och Trosa-Vagnhärad SK möttes på Folkungavallen den 23/5 -25

I årets division 3 Östra Svealandsserie återfinner vi tre sörmländska lag som alla harvar kring de nedre strecken i tabellen efter att en tredjedel av serieomgångarna klarats av. Utöver vår nordligaste representant IK Viljan Strängnäs hittar vi nykomlingarna Trosa-Vagnhärad SK och andraårslaget IFK Nyköping. Om ambitioner, förhoppningar och förväntningar kommit på skam ska jag låta vara oskrivet, det är dock många matcher och poäng kvar att fajtas om. Och ett derby är alltid ett derby med extra mycket känslor, prestige och vilja. Svårtippade matcher oavsett tabellposition för de inblandade lagen och utgångstipset bör således alltid vara ett kryss ...

Folkungavallen i kvällssol med Gullans, gamla Länslasarettet och Nyköpings Lasarett i bakgrunden

De som bänkade sig runt Folkungavallen under fredagskvällen fick förutom kvällssol och tilltagande kyla en underhållande tillställning där varken IFK Nyköping eller TVSK var inställda på något annat än seger. Kul även om det i slutet av matchen blev onödigt hett och känsloladdat. Huvuddomaren Sahban Mouhi fick vifta med gula och röda kort vilket kändes som en trist avslutning på en i övrigt trivsam match. Att matchen slutade 1-1 (0-1) var väntat och förmodligen ganska rättvisande utifrån styrkeförhållandena ute på planen. Utöver ett par ribbträffar var det inte överdrivet många kvalificerade räddningar som avkrävdes lagens respektive målvakter. Och inte helt oväntat var kvällens målskyttar hyfsat etablerade som notoriska poängmakare ute på fotbollsplanerna.

TVSK:s Enis Ahmetovic gjorde 0-1 med en välplacerad frispark i 30:e minuten

IFK Nyköpings Marcus Björklund nickade en frispark i 59:e minuten

Härnäst väntar ännu en hemmamatch på Folkungavallen för IFK Nyköping som möter IFK Lidingö FK fredagen den 30/5 kl 19.45. Tuff uppgift mot en av topplagen i serien. TVSK besöker mittenlaget Reymersholms IK på Zinkensdamms IP lördagen den 1/6.

Folkungavallens klassiska läktare var ganska välfylld under div 3-derbyt

Med mina kameror och objektiv jagade jag action, omgivningar och solnedgång vilket blev en mix som samlade ihop 190 bilder i ett bildgalleri som du hittar HÄR >>>

Jag önskar båda lagen lycka till i det fortsatta division 3-spelet!

Tuns damer ångar på i div 2

I tiden mellan hägg och syren är det gudagott att leva. Till de lokala fotbollsanläggningarna med naturgräs är det gudagott att resa. Strunt samma att det är mulet och kallt eller att gräsmattorna just nu är torra och stenhårda. På grund av orsak har det gått mer än två år sedan jag fotograferade en match med IK Tuns division 2-damer även om jag tittat på några av deras matcher under dessa två år. (Klubbens div 3-damer fotade jag senast i början av juni -23 medan div 2-damerna bevakades på Rosvallas konstgräs i april -23.)

IK Tun tog sig an Huddinge IF hemma på Enstaberga IP den 10/5 -25

Klockan 12.00 rullade seriematchen i fjärde omgången igång mellan IK Tun och gästande Huddinge IF. Hemmalaget har börjat seriespelet med tre segrar medan Huddinge endast lyckats få med sig en poäng efter en oavgjord match. Säsongen är ung och det går inte att dra förhastade slutsatser om lagens slagstyrka enbart utifrån poäng och tabellplacering efter tre omgångar. Att gästerna tidigt i matchen plockade fram ett vägvinnande spel som mynnade ut i ett hyfsat anfall väckte frågor. Det var dock en av ett fåtal frågor som ställdes till Tuns försvarslinje i denna match. Tun dominerade tillställningen uppenbart och tydligt. För mig som försökte hitta rätt del av planen att bevaka med kamerorna var det inte ens någon större idé att leta duellspel på mittplanen, jag fotade istället från kortsidorna i Tuns anfallsriktning.

Mulet och grått men ack så vackert runt Enstaberga IP denna lördag

Om hemmalaget hade några nervknutar att lösa upp så lyckades de med detta redan i 7:e minuten då Ida Landin fick en sån där skön bollträff som hon säkert fortfarande kände genom kroppen vid sängdags på lördagskvällen. Pang, bom och 1-0 till hemmalaget. Trots stort spelövertag och mycket av spelet förlagt till Huddinges försvarszon hände ingenting i matchprotokollet förrän i 57:e minuten. Tuns evighetsmaskin och motor på det defensiva mittfältet, Ebba Åkerman för den som behöver ett namn, tryckte in 2-0. Detta fylldes sedan på med ett par mål av inhoppande Line Höök i 68:e och 78:e matchminuten. Slutligen fastställde inhoppande Katja Andersson slutresultatet till 5-0 i 88:e minuten.

Publik bakom blått rep på Enstaberga IP, precis som det ska vara

Redan för ett par år sedan hade IK Tuns föryngringsprocess påbörjats. Under lördagens match kunde jag konstatera att den fortsatt och det var ett förhållandevis ungt lag där ute på planen som ändå visade disciplin och trygghet i spelet. Spelarna vårdade boll, endast ett fåtal blindpassningar levererades, och alla gjorde sitt jobb utifrån sin roll. Hur det ser ut när de pressas hårdare av en bollhållande motståndare återstår att se för mig. Planens absolut bäste spelare utnämner jag Maja Björklund till, hon var förträfflig och Huddinge-spelarna hade inte mycket att sätta emot när hon var i närheten.

Något annat som var förträffligt men också förväntat var varmkorven i kiosken på IP. Missa inte den vid ditt nästa besök i Enstaberga på en matchdag!

Jag efterlämnar ett bildgalleri med drygt 180 bilder som du når HÄR >>>

På återseende!

Storkollektiv på Råbyborgen i div 6-derby

Sällan har så långa lagnamn behövt användas som när lördagen kröntes med ett division 6-derby på oerhört fagra Råbyborgen. Att kombinations-lagen uppstått handlar i olika meningar om överlevnad vilket vi ska se som positivt. Att det går att knöa in så många olika lagnamn i en matchrapport ska vi se som imponerande. (Alla kombinationslags urmoder stötte jag själv på som ledare i Stigtomta IF när vi inledde ett samarbete med Vadsbro-Broby/Bettnas flicklag, det namnet är svårslaget ...) Som hemmalag hittade vi denna soliga majlördag Råby-Rönö IF/Hargs BK U och tillresta derbymotståndare var IFK Nyköping U/Runtuna IK. Hädanefter i texten oftast benämnda som hemmalag respektive bortalag.

Lördagen den 3/5 -25 möttes Råby-Rönö IF/Hargs BK U och IFK Nyköping U/Runtuna IK

Jag missade huvuddelen av fotbollssäsongen 2023 och 2024 och om jag hängt med i svängarna hade jag kanske inte blivit lika förvånad när jag såg det klassiskt blåa hemmalaget i vita tröjor och det lika klassiskt vita bortalaget i blått matchställ. Många nya ansikten i båda lagen vilket kan förklaras av att det är unga spelare som flyttats upp från Hargs respektive IFK Nyköpings ungdomsled. Kul med föryngring även om det tar lite tid för mig att känna igen ansikten och namn. De äldre kvarvarande spelarna i båda lagen känner jag igen bättre och de vet också vem gubben med kamerorna är.

De yttre förutsättningarna för denna derbymatch var ypperliga. Björkarna i backen ner till Råbyborgens fotbollsplan har iklätt sig sommarens gröna dress och gräset såg välkomnande ut. Vid en närmare titt kunde vi alla konstatera att det var som oftast i maj, torrt och hårt.

Hur gärna än hemmalaget ville få grepp om taktpinnen i denna match så var det istället gästerna som etablerade ett mer ihållande anfallsspel. De äldre rävarna i hemmalaget har så mycket spelförståelse och rutin men de fick inte alltid sina nya och yngre lagkamrater att springa i de ytor som bollarna slogs in i. Gästerna trummade på med snabba och pigga ben och det kändes som att IFK/RIK-kombinationen var betydligt mer samspelta än Råby/HBK-gänget.

Ny kiosk men annats var det mesta välbekant på Råbyborgen

Gästerna gjorde 0-1 i 10 matchminuten via Hugo Annerfors. 0-2 kom i 33:e minuten då Albin Andersson höll sig framme. I andra halvleken kom 0-3 i 68:e minuten och det var Hampus Sterner som fastställde slutresultatet. Till planens bästa aktör i detta derby utser jag Råbyborgen målramar som stod för flera kvalificerade ingripanden när hemmalaget tänkt och trott att det skulle rassla i målnätet.

Mitt bildgalleri från matchen hittar du HÄR >>>

Efter den tredje omgången släpar Råby-Rönö IF/Hargs BK U i tabellen och har tillsammans med Vingåkers IF och Katrineholms AIK fortfarande en retlig nolla i poängkolumnen. IFK Nyköping U/Runtuna IK tog i och med lördagens derby sina första poäng och ligger med dessa tre poäng jämnsides med Sjösa IF, en poäng efter IK Tun. Många matcher återstår dock innan vi stänger säsongen 2025.

Tack för lördagsunderhållningen och lycka till i det fortsatta seriespelandet!

Fredagskvällen bjöd på div 4-möte på Ramdalen

Det har inte gått mer än ett par veckor sedan jag fotade Oxelösunds IK:s nystartade damlag men nu när det vankades division 4-match mot Eskilstuna United DFF:s U-lag hemma på Ramdalens IP kunde jag inte hålla mig ifrån ännu en bevakning. Ramdalens konstgräsplan lämpar sig alldeles ypperligt för kvällsmatcher i solnedgång och väderprognosen lovade sol vilket gjorde valet lätt.

Motljuset från den nedgående solen erbjuder både möjligheter och svårigheter ...

Det tog mig en god stund att googla mig fram till vilka OIK:s motståndare egentligen var. Eskilstuna United känner jag givetvis till sedan länge och de presenterar informativt sina olika lag på hemsidan men när det gäller U-laget i division 4 var det lite klurigare. Till slut lyckades jag förstå att U-laget består av klubbens damjuniorer. Truppen är ung, spelarna är mellan 15-18 år gamla. De övertygade i seriepremiären mot IFK Eskilstuna och avgick med en 5-0-seger. Förutsättningarna för OIK är jag mer bekant med och de visste på förhand att denna fredagsmatch skulle bli överkurs för det de har kapacitet för just nu.

Eskilstuna Uniteds damjuniorer var obevekliga och vann med 8-0 över OIK den 2/5 -25

Inför fredagskvällsmatchen hade OIK ett visst manfall vilket ställde till det. Det var dock inte lika dramatiskt som det Uniteds U-lag fick uppleva. På väg söderut från Eskilstuna till Oxelösund körde en av bilarna i följet i diket vilket gjorde att fyra av spelarna inte kom till spel denna gång. Allt gick bra, inga skador noterades, men spelarna var av förklarliga skäl skärrade och valde att åka hemåt igen. Därav hade bara gästerna en spelare på avbytarbänken i denna match.

Det unga bortalaget bestod av kvicka, tekniska och välskolade spelare. One touch, bra precision och rörelse i passningsspelet. De låg och lurade på offsidelinjen hela tiden vilket gav utmärkte domaren Admir Brkic mycket att hålla koll på. Att vara ensamdomare är utmanande när det kommer till offside-bedömningar.

Trots stora siffror emot verkade publiken på Ramdalen trivas

Uniteds U-lag hade en trygg 3-0-ledning i halvtid och när slutsignalen ljöd hade de drygat ut sin ledning och vann över OIK med 8-0. OIK höll trots allt emot ganska bra i en timme men sedan tröt krafterna och de kom lite fel i positionerna. Jag vill gärna nämna gästernas Denise Alvear Campos som bjöd på några extraordinära bollbehandlingar och tänkte utanför boxen när det handlade om hur man lurar motståndare och får med sig bollen. Utöver hennes två mål gjorde Melenie Karlsson fyra mål och Sara Allerhed två mål.

Du hittar ett bildgalleri med 168 bilder från matchen HÄR >>>

Härnäst väntar Jäders IF U för OIK och de möts på Ramdalen den 11/5 kl 14. För Uniteds U-lag väntar ytterligare en bortamatch den 9/5 kl 19.00 då de åker till Krikonbacken för att möta Hargs BK:s damer (som hade en delegation på plats för att spana in kommande motstånd).

Tack och på återseende!

Backyard Ultra för de som tycker maraton är för fjuttigt

Många av oss tycker nog att en maratondistans är mer än tillräcklig. Det finns dock en skara som ser 42195 meter som uppvärmning. Välkommen till ultralöpningens värld! När jag funderade på rubrik till detta blogginlägg förkastade jag den första idén som var "Extrembelastning i Trosa". Att orten vid världens ände har namnet Trosa kan leda tankarna fel om man inte ser upp.

Trosa Ultra Backyard 2025 avgjordes den 26-27/4 i strålande väder

Lördagen den 26/4 klockan 10.00 gick startskottet för de 250 anmälda till årets upplaga av Trosa Ultra Backyard eller TUB i kortform. Tävlingen har arrangerats några år av SLDK (Stockholms långdistansklubb) men sedan ifjol är det Enklaresport Running Club som rattar skutan. Ultra Backyard är en tävlingsform där man varje heltimme startar ett varv som är 6706 meter, den som klarar flest varv vinner. Mer information om tävlingsformen hittar du HÄR >>>

När man inte springer har man några minuters vila vid start- och målområdet

Vid Västra Hamnplan i Trosa hade TUB sin start- och målfålla där tävlingsledningen erbjöd plats för deltagarnas tält och pinaler. Vid 10-tiden på lördagsförmiddagen myllrade det av ivrig aktivitet och spänd förväntan på gräsytan. Denna helg har erbjudit solsken och lagom värme men natten mellan lördagen och söndagen blev kämpig för de som var kvar i tävlingen eftersom temperaturen gick ner runt nollstrecket.

Den som inte är i startfållan vid varje heltimme får inte tävla vidare

Jag har inte sett mer än några få motionslopp och sällan sportbevakat löpartävlingar. Att kliva in i backyard-bubblan för några timmar under lördagen var enormt spännande. Att betrakta en tävling där det inte går ut på att springa fortast var utmanande, det sitter så djupt rotat att den som är först i mål är segraren. Att tävlingsslingan har sin start- och slutfas längs Trosaån är en svårslagen inramning och mumma för mig som försökte fotografera.

Metrarna efter att startskottet gått klockan 10.00 den 26/4

Alla som anmält sig till herr- och damklasserna var nog i sanningens namn inte några ultradistanslöpare. Ett eller ett par varv verkade räcka för dem. När nattens mörker föll och kylan satte sina klor i de återstående deltagarna skiljdes agnarna från vetet. Framåt gryningen var det sju strävsamma tävlande kvar och totalsegraren gick slutligen i mål strax före klockan 20 på söndagskvällen efter 34 varv och 228 km löpning. Oavsett ambitionsnivå så tror jag alla fick bra förutsättningar och en välarrangerad tävling för startpengen. Att mångas förhoppningar grusades p.g.a. diverse fysiska problem är nog inte helt ovanligt vid extrembelastning. Kramp, mage som rasar, skavsår, leder som tackar för sig m.m. är inget man vill ha men riskerar att få. Även psyket kan ställa till det vilket är extra prövande för de som håller sig kvar i tävlingen över natten då sömnbristen kan spöka och dra ner de mentala krafterna.

Att leda direkt efter starten kan kännas bra

Tävlingsfältet svänger av in mot centrum

Utöver seniorklasserna arrangerades även en Mini-TUB för den yngre löparskaran. Maxantalet för anmälningar detta år var 250 stycken seniorer och 50 stycken i barnklassen. Tävlingen live-streamades av arrangören via Facebook vilket var till stor glädje för mig som endast var på plats under några timmar på lördagen.

Över bron och sedan några hundra meter till målgången i den vackraste av miljöer

Hur gick det då i tävlingen? I damklassen fick vi följande prispall:

1:a kom Jenny Lindroth med 26 varv

2:a kom Ida Jansson med 24 varv

3:a kom Sara Rais med 19 varv

Herrklassen drog ut på tiden innan det stod klart vem som skulle segra:

1:a kom Magnus Högfeldt med 34 varv (22,8 mil!)

2:a kom Niklas Drakfors med 33 varv

3:a kom Tim Borin med 30 varv

Det hägrande målet som vissa deltagare fick se många, många gånger

Via bilder från arrangörens livesändning men även från utsända familjerepresentanter såg jag antalet tält på tävlingscentret minska i en jämn takt. Från hektiskt myller till Kalahariöknen, typ. Tråkigt för seniorklassens topplöpare som fick ta emot sina priser inför ögonen på enstaka anhöriga och de funktionärer som fortfarande fanns på plats. Det går nog inte att lösa på annat sätt men livesändningen gav i alla fall fler chansen att ta del av ceremonin även om de inte kunde visa sin uppskattning till prismottagaren.

Ledsagare och tävlande med 10% ledsyn. Detta är imponerande på riktigt!

Jag hade ett alldeles speciellt skäl att intressera mig för årets upplaga av Trosa Ultra Backyard. Vår 28-åriga dotter Ida Jansson hade anmält sig och hennes enda erfarenheter av långlopp var två maratonlopp som hon sprang under sommaren och hösten 2024. Hur skulle det gå att som debutant ge sig på ultradistanser? För en månad sedan genomförde hon sitt längsta träningspass inför tävlingen och då sprang hon 7 mil. Vi åkte upp till Trosa en timme innan start och stöttade och vid 15-tiden åkte vi hemåt. Mina höfter gjorde att jag var tvungen att hålla mig hemma under resten av helgen men olika konstellationer av vår stora familj (utöver Idas pojkvän med syskon) var på plats både lördag kväll, natt och söndag morgon. Att Ida lyckades uppfylla sin önskegräns 24 timmar och dessutom komma tvåa i damklassen som novis och debutant gör oss så enormt stolta. Hon berättade vilken stöttning hon fick från de andra deltagarna och framförallt ska ett tack riktas till totalsegraren Magnus Högfeldt som verkligen gav den push som behövdes när det började ta emot.

Det går inte att beskriva hur stolta vi är över vår dotter Ida Jansson efter hennes bedift

Att fota löpartävlingar är inte plättlätt. Det är ju inte riktigt lika dynamiskt och explosivt som många lagsporter. Omgivningarna i Trosa är dock tacksamma som fond i bilderna. Med åren har jag dock lärt mig att jag blir lite halvblind när jag ser världen genom kamerasökaren. I efterhand såg jag personer på bilderna som jag känner igen och borde ha hälsat på ... Dessutom var det svårt för mig att fota tävlingen och vara säker på att få med tänkbara segerkandidater, det kunde ju under lördagsförmiddagen vara vem som helst av de som passerade mina kameror. Kanske har jag med några av dem i bildgalleriet, kanske inte. Och jag har garanterat inte lyckats fånga alla som sprungit loppet. Sorry!

Du hittar ett bildgalleri med bilder från lördagens inledande timmar HÄR >>>

Tack och lycka till med återhämtningen alla deltagare!