Onödigt svår uppgift för Sjösa IF

Division 6-konkurrenterna Gnesta FF:s stora tilltro till Sjösa IF inför lördagens möte mot Östertälje FC hjälpte föga. Om man tittar i tabellen för division 6 Sydöstra förstår man Gnestas förhoppningar kring Sjösas insats, de ligger på andra plats efter omöjliga Östertälje FC. Gnesta har hittills gjort det väldigt bra men det krävs mer än ett mirakel för att de ska lyckas ta sig förbi Östertälje i tabelltoppen med fyra omgångar kvar att spela. Livlinan Sjösa IF visade sig inte vara det miraklet. För om vi ska vara uppriktiga om lördagens match var Sjösa närmast statister på sin hemmaplan där gästerna från Södertälje både regisserade och spelade huvudrollerna. Sjösa-spelarna gjorde vad de kunde men mötte ett övermäktigt motstånd, fair and square.

Sjösa IF mötte Östertälje FC på Sjösa IP lördagen den 12/9 -26

Vi fick se serieledande Östertälje FC spela med precision och disciplin men det gav också ett tämligen långsamt matchtempo med allt rullande i backlinjen. Gästerna hade full kontroll och när det behövdes så kom ett snabbt avancemang uppåt i planen där de kom förbi på kanterna och spelade in bollen vilket ledde till ett självmål och två bollar som var helt omöjliga för hemmamålvakten Alxander Rådeby att göra någonting åt. Snabbt när det behövdes, vådligt effektivt och mycket behärskat. 0-1 i 11:e minuten (självmål), 0-2 i 16:e minuten av Jimmy Touma och 0-3 i 34:e minuten av Alexander Durmaz. Fler mål än så blev det inte denna gång.

Fina fina Sjösa IP ger den lokala fotbollen bästa tänkbara inramning

Sjösa skapade en halvfarlig chans vid 0-1 men de hittade inte några luckor, misstag eller möjligheter att bryta igenom Östertäljes defensiv. I den andra halvleken fick vi se ett gästande lag som bevakade sin ledning på ett bekvämt och kontrollerat sätt. Under matchens sista fjärdedel lyckades Sjösa etablera lite fler och längre anfall, något som jag tror berodde på en del byten i gästande lag och möjligtvis ett litet mått av nonchalans. Ett hemmamål dömdes bort för offside och ett avslut strök precis ovanför ribban. Nej, det var inte i den här matchen Sjösa skulle hämta hem tre poäng och muntrare matchminuter kommer redan i nästa omgång då det blir derby på Råbyborgen mot Råby-Rönö IF/Hargs BK (den 19:e september klockan 13.00).

Gnesta går gneta vidare och Östertälje (som har en match mindre spelad än jagande tvåorna) har allt i egna fötter. Sjösa parkerar i skrivande stund på femte plats i tabellen med två poäng mer på kontot än sexorna Råby-Rönö/Harg.

Bevisen på min närvaro vid Sjösa IP under lördagen finns i ett bildgalleri som du hittar HÄR >>>

Lycka till med fotbollshöstens återstående omgångar!

Högintressant höst i herrfemman

Vi får verkligen ta del av en svårtippad och spännande avslutning för de sörmländska fotbollsherrarnas division 5-serie. Under vårhalvan av säsongen gick Järna SK som tåget, nu sjunker de sakta men säkert undan från toppstriden. Sistalaget Eskilstuna Babylon/Syrianska Eskilstuna IF/Verdandi IF hade under säsongen endast mäktat med en poäng tills de mötte Kvicksunds SK den 4/9 då de vann med uddamålet. Samma Kvicksund som några dagar innan fixat oavgjort mot toppjagande Stigtomta IF. Fjolårets starka Hällbybrunns IF har efter en svajig inledning vaknat till liv och besegrade under lördagen den 5:e september mycket formstarka Ärla IF. Det är ett race i toppen mellan tre lag om de två platserna uppåt i seriesystemet och i botten av tabellen är det tre, kanske fyra, andra lag som fajtas om att vara på rätt sida om nedflyttningsstrecket. Uj uj uj, vad är det som utspelas framför våra ögon?

Lördagen den 5/9 -26 möttes toppjagande Hargs BK och nedflyttningshotade Hälleforsnäs IF

Lördagen den 5:e september bjöd Hargs BK in till Hargsdagen. Massor av matcher vid klubbanläggningen på Krikonbacken i Nyköping. Ungdomslagen hade sina zonsammandrag och herrlaget tog sig tillfälligt från ordinarie matcharenan Folkungavallen till Krikonbackens inte riktigt lika täta och fina gräsmatta. Tyvärr blev den schemalagda eftermiddagsmatchen för Hargs damlag i division 3 mot Jäders IF inställd då hemmalaget inte lyckades få ihop tillräckligt med spelare. Vädret? Lite sisådär och vi som var på plats vid lunchtid fick under en stund smaka på ett stillsamt septemberregn. All ledig yta på Krikon var upptagen av parkerade bilar och de med lokalkännedom eller kartläsningskunskaper parkerade borta vid Släbroskolan och gick över cykel- och gångbron till Krikonbackens fotbollsplaner.

Visst fick vi under lördagen prova på hur vattentåliga vi var

Matchen mellan Hargs BK och Hälleforsnäs IF fick min odelade uppmärksamhet denna gång. Visserligen var det bara ett par veckor sedan jag bevakade Hargs herrar men nu lockade dels matchplatsen och dels gästande lag med fotbolls-Södermanlands bästa media-kommunikation. Gamla Hargs Fabriker mot bruksorten, industrihistoria som kanske är glömd men finns där för den som skrapar på ytan. Förutsättningarna för de båda lagen finns att läsa av i tabellen där HBK är placerade trea medan Hälleforsnäs med nöd och näppe håller sig ovanför nedflyttningsstrecket. Att komma till en bortamatch mot ett topplag med endast två avbytare verkade som en tuff uppgift och det blev det också. I 30 minuter kunde försvarsgiganten Lennart Johansson dirigera bussparkeringen men sedan sprack det och i takt med att orken tröt sjönk även motivationen att stå pall hemmalagets offensiva vågor. Och så fick vi också se rutinerade Jesper Larssons sprudlande glädje när han gör mål.

Krikonbackens klassiska publikplats

Jag ska inte påstå att det till 100% var spel mot ett mål men Hälleforsnäs avslut och anfallsförsök var ganska lätträknade. Inte förrän i matchens avslutande 10-15 minuter etablerade de ett anfallsspel som till sist resulterade. 1-0 kom i 31:a minuten via Jesper Larsson, 2-0 via ett långdistansskott från Hamse Mohamed Huseen i 35:e minuten som gästernas målvakt helt missbedömde. Den andra halvleken bjöd på 3-0 från fortfarande lika lyckliga Jesper i 51:a minuten innan Robin Paulsen gjorde 4-0 i 61:a minuten. Hemmalagets Artemis Shala fixade 5-0 i 64:e minuten och på straff i 72:a minuten satte Fabian Lindfors punkt för hemmalagets målproduktion denna gång. Hälleforsnäs fick tröstmåla när de i matchens sista sekund (!) reducerade till 6-1 via Andreas Samuelsson. Tre gula kort till Hälleforsnäs och ett till Hargs BK, en tämligen schysst tillställning med andra ord.

Det blev många bilder från matchen och du hittar bildgalleriet HÄR >>>

Nu håller vi i hatten och följer de avslutande fyra omgångarna i herrfemman med spänning. Lycka till!

Snett inåt bakåt blir oftast bra

Det är lätt att bli imponerad av Nyköpings BIS damlag. Trots att de unga spelarna kliver in i sin första seniorsäsong levererar de sportsliga resultat samtidigt som deras utbildning till fullfjädrade fotbollsspelare fortsätter. De har skolats väl hittills och av det jag såg under söndagseftermiddagens division 4-match på Rosvallas konstgräs är det en homogen grupp där ingen av spelarna faller ur ramarna.

Nyköpings BIS fotbollsdamer mötte Hällbybrunns IF:s U-lag den 30/8 -26

Utgången av söndagseftermiddagens match mot Hällbybrunns IF:s U-lag var på pappret lätt att förutse. Nu är det som bekant ute på planen matcher avgörs och inte på pappret. Bissorna är serieledare medan Hällbybrunns U-lag återfinns på en 6:e-plats i division 4-tabellen. För gästerna var det extra olyckligt att behöva åka iväg till en bortamatch mot serieledarna med endast en avbytare. Svårt att riktigt göra sig själva rättvisa och att ha orken att pressa utan pigga avbytare från bänken.

Huvudtränare Magnus Karlsson i Nyköpings BIS damlag

Nyköpings BIS damer började matchen lite trevande och gästerna stod emot riktigt bra under nästan hela första halvleken. Hällbybrunn lyckades störa tillräckligt mycket för att freda sitt mål och hindra BIS damer från att etablera ett alltför hårt tryck. 1-0 gjordes av Melina Mouaid i 40:e minuten och det var därefter mycket nära att gästerna kvitterade. Först en frispark riktad mot krysset där hemmalagets målvakt Ewelina Carlsson gjorde en svettig räddning och i samband med den efterföljande hörnan lyckades Hällbybrunn pricka ribban med ett avslut. Istället kom psykologiskt tunga 2-0 till BIS i 45:e minuten via Noor Taha.

Bekanta ansikten på läktaren för oss sportintresserade i Nyköpingsområdet

Hällbybrunn hade förutsättningar att utmanövrera sitt motstånd med sin fysik men orken tröt vilket blev allt tydligare under den andra halvleken. För att rå på ett så passningsskickligt och rörligt lag som Nyköpings BIS behöver man ligga tätt i markeringen men sådant kostar på krafterna. Det unga hemmalaget däremot visade disciplinerat tålamod, en imponerande passningskvalitet och givetvis mycket rörelse både med och utan boll. De såg till att erbjuda lämpliga passningsalternativ och de tvekade inte att vända spelet hemåt när det blev trångt. Moget. Det ligger i sakens natur att förstaårsseniorer alltid riskerar att möta starka, rutinerade motståndare med minst två rävar bakom varje öra men i denna match hanterade hemmaspelarna detta med bravur.

Inte alla div 4-lag kan stoltsera med spelare med internationell rutin. Välkommen, Alma Germerud!

I den andra halvleken presenterade sig en återvändare i hemmalaget. Alma Germerud som tillbringat tre år i Spanien är nu tillbaka i Nyköpings BIS. Hon stod för hela tre mål under andra halvleken varav ett var ett rejält pressat distansskott som hade förtjänat en bild (vilket jag naturligtvis inte lyckades med eftersom jag vid det tillfället förflyttade mig längst sidlinjen ...) 3-0 gjorde Alma i 53:e minuten och 4-0 i 56:e minuten. Sedan utökade Agnes Fager till 5-0 i 58:e minuten innan Alma återigen slog till i 71:a minuten fram till 6-0. Slutresultatet 7-0 ordnade Noor Taha i 79:e minuten.

Som rubriken i detta blogginlägg antyder så tillkom flera av målen efter en passning snett inåt bakåt efter att en spelare avancerat ner mot kortsidan. Förutom utmärkt målfabrikation var det disciplin, tålamod, precision och rörelse som belönade hemmalaget med en seger på konstgräset.

Under säsongens 14 spelade matcher har laget 12 segrar, en oavgjord (5-5 mot Oxelösunds IK) och en förlust (3-5 mot New Mill FC U). I tabellen är det just New Mill FC U som jagar Nyköpings BIS, 6 poäng efter men med en match mindre spelad. Den 20/9 möts lagen i Nykvarn och det lär bli en intressant sammandrabbning.

Den nyfikne hittar ett bildgalleri med knappt 200 bilder från söndagsmatchen HÄR >>>

Tack för underhållningen och lycka till i återstoden av årets seriespel!

I Vrena slapp vi regnet

Vi som bor inom Stigtomta-Vrena församling hade under lördagen synnerligen god tumme med snubben som styr vädret. Det fick jag erfara men inte utan att först företa en ytterst onödig biltur närmare kusten. En titt i SMHI-appen på lördagsmorgonen lovade uppehållsväder kring lunch och inte förrän jag var mellan Skavsta-rondellerna på vägen från Stigtomta mot Nyköping insåg jag att bara någon mil kan spela stor roll när det gäller vädret. Från inlandsklimat till kustklimat och väl framme i Sjösa satt jag i bilen i fem minuter och konstaterade att det ihållande regnet inte skulle lätta. Mellan mina läppar fräste jag fram "Det här är inte Telia" och sedan lämnade jag Sjösa IF:s div 6-match mot Malmköpings IF åt sitt eget blöta öde. Tillbaka till Stigtomta, lätta på gasen förbi macken och vidare västerut till grannbyn Vrena. Klockan 12.00 var det division 7-match på Mårtens Vall mellan Vrena IF och gästande Gnesta FF U. I uppehållsväder.

Vrena IF och Gnesta FF U drabbade samman på Mårtens Vall den 29/8 -26

Trots uppehållsväder var det något färre som vågade sig ut denna lördag för att åskåda fotboll, närmare bestämt 21 stycken bänkade sig bredvid den något svårspelade planen. Bollen studsade högt och emellanåt snett, något som kom att få avgörande betydelse i matchens sista minut. Gästerna från Gnesta kom till spel utan avbytare medan hemmalaget hade fyra ivriga avbytare att tillgå. Kanske spelade detta faktum hemmaspelarna ett mentalt spratt, förhoppningen att motståndaren skulle krokna ju längre matchen pågick verkade vara en del i att Vrena aldrig lyckades få flyt, momentum eller någon riktig ordning på sin insats denna gång. Den andra delen stavas André Timonen som saknades som den sammanhållande länken i Vrenas spel.

Gnesta FF:s U-lag låg inför matchen tre poäng bakom Vrena i division 7 Södra. Båda lagen befinner sig på den undre halvan av tabellen. För övrigt går Gnesta FF:s A-lag som tåget i division 6 där de skuggar dominanterna Östertälje FC och med rejäl distans ner till treorna Västerljungs IF.

Efter en trevande inledning av matchen på Mårtens Vall tog sig Gnesta allt oftare fram till avslutslägen och när 0-1 föll efter ca kvarten spelad var det inte helt förvånande. Målskytt var Oskar Karlstedt. Hemmalaget sprattlade till emellanåt men inte tillräckligt för att hota allt för mycket. En stolpträff åstadkom man dock innan de första 45 minuterna var spelade men sådan syns inte i målprotokollet.

Lätträknat på Mårtens Vall denna lördag (både publik och antalet mål)

I den andra halvleken fortsatte Vrena att leta efter sitt spel utan framgång. Gnesta-lirarna blev förvisso allt tröttare i avsaknad av avbytare men de låg rätt i positionerna och kunde hålla sin motståndare stången utan allt för stora ansträngningar. Visst, det blev lite irriterat vid ett tillfälle då Vrena ansåg att det nog maskades lite för mycket vid en skada. Minuterna gick allt fortare och plötsligt var det endast minuter kvar för hemmalaget att kvittera. De hade skrapat ihop några hörnor och de hade flyttat upp spelet men inte mycket tydde på att de skulle lyckas hitta nätmaskorna denna gång. Till slut kom det knepiga underlaget till deras hjälp när en boll studsade högt och skevt vilket ledde till en hands i straffområdet och lagkapten Johan Karlsson kunde trycka in 1-1 från straffpunkten i 89:e matchminuten.

Den delade poängen var nog det mest korrekta resultatet denna gång. Jag tycker domaren Shkelzen Jusufin var bäst på planen. Det blev även världspremiär för mig att fota höns bredvid fotbollsplanen under halvtidsvilan. Det händer inte på Rosvalla eller Folkungavallen, bara en sån sak.

Bilder? Jodå, eftersom vi slapp regn i Vrena så luftades kamerorna och du hittar knappt 200 bilder från division 7-mötet HÄR >>>

Tack för det som bjöds ute på planen och lycka till i fortsättningen av seriespelet!

En seger är en seger

En seger är en seger, tre odiskutabla och värdefulla poäng i toppskiktet av division 5-serien. Under lördagen stred sig Hargs BK:s herrar till en välkommen vinst över gästande toppkonkurrenterna Järna SK på en något blöt och mjuk Folkungavalls-matta. Vi var inte särskilt många som var på plats men nog fick vi valuta för entrépengen.

Hargs BK tog emot Järna SK på Folkungavallen den 22/8 -26

Det är en aning utmanande att värdera Hargs lördagsvinst över Järna. Båda lagen har hittills under säsongen varit i toppen av tabellen men i slutet av juni spelade plötsligt Järna ett par oavgjorda matcher och sedan har de mindre roliga 2-7 mot Stigtomta samt 1-8 mot Hällbybrunn i närtid. Järna slog bl.a. nuvarande tabellettorna Ärla IF med säkra 4-0 den 13/6. Hargs och Järnas vårmöte den 9/5 slutade 4-4, rena målexplosionen i jämförelse med lördagens möte där de klara målchanserna var lätträknade.

Ett drygt 50-tal åskådare hittade till Folkungavallen under lördagen

Vi fick se en första halvlek där gästerna hade ett visst övertag i bollinnehavet. En handssituation efter en kvart gav hemmalaget den straff som ledde till 1-0 via säkert prickskytte från straffpunkten av Arif Hamo. Järnas bollinnehav gav ingen utdlening, de verkade en smula uddlösa när de avancerat fram i planen och det vi fick se var några distansskott som strök målburens nättak. I den andra halvleken hade Harg mer boll, mer rörelse och störde definitivt sin motståndare mer än i den första halvleken. 2-0 kom i 56:e minuten och det var ännu en gång Arif Hamo som skrevs in i målprotokollet. I de sista skälvande minuterna av matchen snackade Järna till sig tre röda kort, två till utespelare och ett till tränaren. Det ska ses i ljuset av att matchen inte var hårdare eller fulare än någon annan, de tre gula kort som delats ut var alla till hemmalagets spelare.

Hargs BK:s Arif Hamo blev tvåmålsskytt mot Järna SK den 22/8 -26

Det var kul att se Jesper Larsson i Hargströjan. Det hände alltid något runt honom när han hade bollen. Jag misstänker att värvningen är ett resultat av tränaren Johnny Dahls och Jespers gemensamma förflutna i Runtuna IK. Vi var nog många, Jesper inkluderad, som var säkra på att han skulle bli målskytt i andra halvleken när han från ett par meters håll skulle nicka in bollen i ett övergivet mål men på något märkligt sätt fick Järnas förbipasserande lagkapten Oskar Pettersson ner en fot och lyckades snubbelrensa bort bollen på mållinjen.

En riktigt intressant höst är att vänta för alla med intresse för årets division 5-serie. I skrivande stund leder Ärla IF tabellen med 38 poäng. Stigtomta IF har som tvåor spelat ihop 36 poäng och jagande på tredje plats återfinns Hargs BK med 34 poäng. Järna SK ligger fyra med 29 poäng. Mycket kan hända och nog kan det bli dynamit av derbyt mellan Hargs BK och Stigtomta IF i den avslutande omgången den 4/10!?

Lördagen bjöd på perfekt fotoväder, mulet men uppehåll och lagom temperatur både för foto och bollssparkande. Du hittar mitt bildgalleri med 170-talet bilder HÄR >>>

Tack för nu och lycka till i jakten på tabelltoppen!

Park till park-loppet 2026

Fem kilometers plågsam prövning eller en behaglig runda för att titta på folk och njuta av folkfesten? Jovars, förutsättningarna var skiftande i fredagskvällens startfält när årets Park till park-lopp avgjordes i samband med att Nyköpings årligen återkommande Park till park-evenemang arrangerades. Många löpare drog trots allt på smilbanden när de bara hade några meter kvar till mållinjen. 

Starten på det 5 km långa/korta stadsloppet

Klockan 16.30 var starten för barnloppet som var 1 km långt. Jag hade precis stämplat ut från jobbet och kom ner till Storgatan som var full av förbipasserande barn med föräldrar i släptåg. I barnklassen fullföljde 299 stycken av deltagarna. Kul. Någon fotografering gav jag mig inte på utan jag gav mig till tåls tills de vuxnas 5 km-lopp startade klockan 17.30. Att ta sig förbi torget upp till Nicolaiskolans skolgård är oftast inte så besvärligt men under Park till park-helgen får man vara beredd på att kryssa, tvärstanna, leta luckor och skava hälsenor. Många människor på Storgatan och närliggande utrymmen.

Konkurrens om utrymmet på Storgatan vid Nico

Från början hade jag inte ens tänkt att ta med kameran. Eftersom en av döttrarna skulle springa med sitt kompisgäng bestämde jag mig i alla fall för att fota henne. Sedan blev det liksom fotografering av många andra av bara farten. Eftersom det främst är ett motionslopp hade jag tänkt skippa ett blogginlägg i denna sportblogg men även i denna fråga ändrade jag mig (Instagram-inlägget sent på fredagskvällen drog till sig ett så pass stort intresse).

OK Hällens Peter Öberg hade genomgång med funktionärerna innan loppet

Av de som ställde upp i 5 km-loppet fullföljde 327 deltagare. Totalt med barnloppet hade vi alltså 626 löpare som tog sig ut på Nyköpings gator med nummerlapp denna solvarma augustifredag. Inte illa, inte alls illa.

Friskis & Svettis ledde uppvärmningen på skolgården

5 km-loppet vanns av Högby IF:s David Nilsson på tiden 16:52. Han hade bråttom, hade 43 sekunder ner till tvåan Filip Grahn (Enhörna IF). Bästa kvinna var Elvira Lindsten från Nyköpings OK som kom in på tiden 19:55.

David Nilsson segrade i Park till park-loppet 2026

Dumt nog hade jag inte kollat bansträckningen innan loppet. Eftersom jag visste att de skulle gå i mål på samma ställe som där starten var stannade jag på bron över Nyköpingsån. Halvvägs in i loppet kom löparna farande längst ån nedanför skolan (det var jag inte beredd på) och sedan dröjde det inte länge innan löparna kom farande på Storgatan från öster och då blev jag fast på min plats och plåtade ganska statiska bilder på många men inte alla förbipasserande löpare.

Push och glädje innan målgången

Hur det gick för dottern? Nja, de var inte sist men inte långt därifrån. Kul verkade de ha i alla fall och det var nog det som var målet. Och hade det inte varit för Emma så hade de säkert varit utklädda också ... (Jag skrev om Ida i ett blogginlägg tidigare i somras då hon deltog i Gotland Run 511k. Stadsloppet var alltså knappt 1% av det hon sprang runt Gotland.)

Ida Jansson med kompisar närmade sig målgången

Jag lämnade målområdet och tog mig ner mot Teaterparken. På Stora torget stannade jag till eftersom det jonglerades med eld, sånt går ju inte att motstå. Några bilder senare var jag vid vår fina teater och lyssnade på Oblivious Outlaws tunggung.

Oblivious Outlaws på Park till park den 14/8 -26

Efter förra årets Park till park-lopp beslutade man sig för att flytta starten från Stämpeltorget eftersom det upplevdes som trångt. Nu när jag tog del av start och målgång på Storgatan utanför Nicolaiskolans skolgård kan jag konstatera att det nog var alldeles för trångt även där. I barnklassen fick de köa för att passera mållinjen i och med att alla barnen fick en vattenflaska (och medalj?) i direkt anslutning till linjen och det ville de ju inte missa. Många flanerande festdeltagare på Storgatan var nog inte heller helt observanta på löparna som kom ångandes. Nja, det finns förbättringspotential.

För den som vill läsa mer om loppet och snegla i resultatlistan kan ni hitta det HÄR >>>

Är du nyfiken på om du slapp vara med på bild kan du kontrollera det i mitt bildgalleri som du hittar HÄR >>>

Nu är det snart en ny helg och nya utmaningar väntar i sportvärlden. På återhörande!

Allsvensk rugby på Gubbängsfältet

Så blev det äntligen av, mitt första besök vid en rugbyplan under säsongen 2026. Det går inte att hitta rugby i min geografiska närhet men med GPS och fulltankad bil är denna eminenta sport ändå åtkomlig. Gubbängen i södra Stockholm är närmast, tyvärr med det lilla förbehållet att trafiken på E4:an inte alltid är friktionsfri och utan överraskningar. För två veckor sedan var jag på väg norrut till Gubbängens rugbyplaner men efter att ha suttit fast på motorvägen mellan Järna och Pershagen vände jag i Södertälje. Då hade Berserkers Prom Dress Rugby Battle börjat och jag hade missat minst halva tillställningen om jag ändå valt att fortsätta norrut. Efter det missödet var jag sur från fredagskvällen och hela helgen ...

Hammarby IF Rugbys herrar mötte Enköpings RK den 15/8 -26

Lördagen den 15:e augusti fanns möjligheten att få en stor dos rugby framför kamerorna. Enligt spelschemat skulle det spelas fyra matcher med start klockan 10, 12, 14 och 16. Min ambitionsnivå stannade vid hälften och jag såg två allsvenska matcher. Först ut var herrmatchen mellan Hammarby IF Rugby och gästande Enköpings RK i Allsvenskan Herr Norr. Den andra matchen var dammötet mellan Stockholm Berserkers RFC och Stockholm Exiles Ladies i Allsvenskan Dam Norr.

Stockholm Berserkers RFC drabbade samman med Stockholm Exiles Ladies den 15/8 -26

Förmiddagen började med strålande solsken men en stund in i dammatchen som började klockan 12 kom ett tunnare molntäcke som till och från förhindrade solstrålarna. Varmt var det hela tiden, ingen behövde vare sig mössa eller vantar ... Efterhand som matcherna pågick hittade även publiken till träläktaren bredvid planen. Det var trivsamt helt enkelt.

Rugbypublik vid Gubbängens sportfält

Hammarbys rugbyherrar hade lyckats besegra Enköping i vårens seriemöte. Då med ett visst manfall på tongivande spelare i Enköpings laguppställning. Hur skulle det se ut denna gång? Jo, det var ERK som styrde och kontrollerade matchen men i halvlek hade vi "bara" 5-10 på resultattavlan. Vid matchens slut hade vi räknat in fler försök och slutsiffrorna skrevs till 12-36. Tim Johansson dominerade och visade upp både utmärkt spelsinne men också fysiska förmågor som gör honom ytterligt svårstoppad.

Gubbängens rugbyplan A

Om herrarnas match på förhand var smålurig att förutse utgången av kändes det lättare att gissa hur dammötet mellan Berserkers och Exiles skulle te sig. Exiles Ladies har hittills under säsongen inte tappat någon poäng medan Berserkers ännu väntar på att fånga in sin första. Vi hade 3-24 i halvtid och matchen slutade 3-80. Störst jubel var ändå när Berserkers satte en straffspark i första halvleken för 3 poäng. Norrköpingsspelarna (Troján) Isabell och Cecilia Wijkström kom in i andra halvleken med fart och energi och det var riktigt kul att se (utan att jag vill förringa någon av alla fina aktioner från övriga spelare).

Grillen tändes och med tanke på röken (det slutade aldrig) undrar jag om de eldade suspensoarer ...

Ett krasst konstaterande är att det tog mig en hel match för att hitta timingen i mitt rugbyfotograferande. Tyvärr märks det i mina två bildgallerier, herrmatchens bilder blev bara sisådär medan dammatchen bjöd på något bättre bilder. Det andra konstaterandet är att man nog inte sportar för att se snygg ut på bilder men i rugbysammanhang får man i alla fall chansen att se modig och kraftfull ut. Du hittar mina bildgallerier här:

Herrmatchen Hammarby IF Rugby vs Enköpings RK >>>

Dammatchen Stockholm Berserkers RFC vs Stockholm Exiles Ladies >>>

Detta var så himla kul och jag ska försöka släpa mig iväg på någon mer rugbymatch innan säsongen 2026 är till ända. Keep up the good work!

SIF-dagen 2026

Lördagen den 8:e augusti var det äntligen dags för den nyinstiftade SIF-dagen att gå av stapeln. Stigtomta IF samlade föreningens lag vid idrottsplatsen och serverade en mustigt innehållsrik fotbollsbuffé till alla som ville komma. Storögda barn, pigga seniorer, nyfikna anhöriga, pedagogiska ledare, nervösa veteraner och en gubbe med fler kameror än vad han kunde bära för att dokumentera hela härligheten.

Den s.k. "veteranmatchen" var snarare en prestigematch mellan lag Väst och Öst

Det som från början var en god idé har krävt uppkavlade ärmar och gemensamma ansträngningar för att förverkliga. Stigtomta IF har visat att med nuvarande styrelse och ledargrupp finns ambitionerna, viljan och förmågan. Lördagens SIF-dag är förhoppningsvis början på en finfin tradition. Mer lyckad start än i år tror jag knappast att man kan få. Nivån är satt och den sitter högt!

Fullmatat schema för SIF-dagen 2026

Fokus för arrangemanget var på barnen och ungdomarna som deltar i föreningens verksamhet. Gott så även om jag uppskattar att gruppen som håller på med gåfotboll också fick visa upp sig (de är förvisso unga i sinnet men sannerligen inte längre barn). De som inte fick vara med under dagen var föreningens herrseniorer, de får så mycket fokus under en säsong så de blev nog inte särskilt stötta. Några av spelarna i förra säsongens U-lag dök dock upp när det äldsta pojklaget spelade uppvisningsmatch. Kul!

3-mannafotboll spelas med innebandysarg och innebandymål

Stigtomta IF är i skrivande stund på väg att fylla 105 år. Och det känns som att det är en pigg åldring vi har att göra med. Självklart hade jag varit mer nöjd om det funnits ett damlag i föreningen. SIF-dagen kunde i alla fall visa upp allt från 3-, 5-, 7-, 9- och 11-mannaspel denna strålande augustilördag. Förutom fotbollsmatcherna vävdes lagfotografering in i programmet, tipspromenad i "skolskogen", speedshooting, straffsparkstävling och separat målvaktsträning ledd av herrlagets målvakt Fredrik Larsson.

Maskoten Siffe tappade en av sina vingar, stackarn ...

Det minutiöst upprättade schemat justerades åtskilliga gånger under dagen. Det som drog till sig extra mycket och oväntat intresse var speedshootingen, den stationen fick Henrik Björnfot bemanna någon timme längre än vad som var planerat.

Schemat omarbetades och justerades flera gånger

Det största publika intresset denna dag var tveklöst den avslutande matchen mellan Lag Väst och Lag Öst. Inför SIF-dagen hade man efterlyst spelare som bott eller bor på västra respektive östra sidan om väg 52 (Katrineholmsvägen). Det där med väderstrecken är ju lite si och så men vad vet jag, jag har bara bott i Stigtomta sedan 1993 och har väl aldrig tänkt på att byn har en östra och västra sida. Att kalla matchen för en veteranmatch får vi ta med en nypa salt, det fanns deltagare i lagen som var betydligt yngre än att behöva få "veteran" stämplad i pannan. Andra f.d. spelare kom under matchens gång ihåg vad fotbollskondition innebär. Reality check.

Fler och fler flockades vid IP för den stundande prestige-matchen

Lag Öst coachades av Jonas Karebring

Lag Väst coachades av Magnus Bergkvist

Det låg inte bara en spänd förväntan hos publiken inför Öst/Väst-matchen. Efterhand som spelarna dök upp vid IP förstod jag att även de såg fram emot matchen med skräckblandad förtjusning. Någon konstaterade med darrande stämma att han hade hört att den gamla militärbåren i bollskjulet tydligen hade kastats.

Jodå, gamla takter sitter i och hornen växer när bollen är framme och gräset är grönt

Matchen mellan Öst och Väst började nog en halvtimme senare än vad ursprungsschemat visade. Bra, ingen behövde missa början av matchen. Tämligen tidigt i matchen tog Lag Öst ledningen efter en utdömd straff för hands. Erik Lindhe gjorde inget misstag från straffpunkten och Alex Sosa i målet kunde inget göra. Det dröjde en bit in i den andra halvleken (matchen spelades 2 x15 minuter) innan notoriske målskytten Niklas Wennerberg kunde kvittera till 1-1 för Lag Väst. Robert Blom i målet visste om faran men vad gör man när en av regionens vanaste målskyttar kommer fri i straffområdet?

Här är orsaken till straffen. Varsågoda, diskutera i smågrupper huruvida det var straff eller ej.

Matchen slutade 1-1, för husfridens skull. Hur hade det annars blivit kommande år nere vid ICA eller vid hämtningarna på skolan om en av vägsidorna tagit kontrollen över väg 52?

Vid ett par tillfällen fick jag frågan från de fotbollsspelande barnen om jag satt och smygfotade. Nja, med tre kameror, ett stort teleobjektiv och en placering precis vid sidlinjen av fotbollsplanerna handlade det om allt annat än smygfotografering. Föreningen hade dessutom i förväg meddelat att en fotograf skulle föreviga dagen och att man gavs möjlighet att meddela om man inte önskade vara med på någon bild. Många bilder blev det och du hittar ett bildgalleri med ungefär 460 bilder HÄR >>>

Oj så trevligt detta var, det här gör vi väl om nästa år!?!

Skickligt Tyresö uddamålsbesegrade Tuns damer

Det var två duktiga och hårt jobbande lag som drabbade samman på Enstaberga IP vid lunchtid lördagen den 1:a augusti. Att de två lagen återfinns i toppen av Division 2 Östra Svealand är fullt rimligt, att dessutom gästande Tyresö FF tog med sig alla tre poängen från matchen mot IK Tun var logiskt och välförtjänt. Inte för att IK Tuns damer gjorde det dåligt och inte slet som djur utan för att Tyresö var snäppet skickligare.

Målfattigt men händelserikt när IK Tun mötte Tyresö FF den 1/8 -26

Tuns och Tyresös damer var först ut att mötas efter seriens sommaruppehåll och Tyresös 1-0-seger tog dem upp i tabelltoppen, två poäng före Stureby FF. Inte förrän kommande helg (8-9/8) kommer omgång 12 att vara färdigspelad och då vet vi om Stureby återtar serieledningen. IK Tun kan eventuellt sjunka ner till en 5:e-plats inom några dagar om de två jagande lagen vinner sina matcher i tabellens jämna mittenskikt.

Ett 100-tal hade sökt sig till Enstaberga IP till matchstarten klockan 12.00

Tun saknade några ordinarie startspelare inför denna match och till deras tunna trupp hade rutinerade reserverna Katja Andersson och Emmelie Jönsson kallats in. Ja, om jag ska kalla dem "reserver" kan diskuteras men de är plikttrogna och ställde upp när de efterfrågades. I denna match behövdes sannerligen några avbytare eftersom tempot var högt, värmen gjorde sig påmind och motståndaren var spelförande i 90 minuter. Tyresö har efter 12 omgångar släppt in endast 6 mål men gjort 31 mål vilket avslöjar hur vattentätt försvar de har. Detta fick vi se bevis för och Tuns ansfallstorped Ella Asplund stångade pannan blodig (bildligt talat) utan utdelning denna gång. Ella var bra och slet oerhört hårt men Tyresös målvakt Karolina Sundberg behövde aldrig göra några kvalificerade ingripanden denna lördag.

Till och med domare Alexander Kuzmin fick känna av den fysiskt tuffa matchen

Tyresö FF var spelförande och imponerade på mig med sin säkra bollbehandling. De hade alltid ett tillgängligt passningsalternativ på lagom avstånd, bra rörelse utan boll och ständigt nya positioner när passningen gått. Det var en stenhård fysisk match med två lag som inte vek av en tum i duellspelet. Båda lagen hade "täta fötter", och vem som skulle komma ut segrande med bollen var verkligen 50/50-fördelat. Ett gult kort till vardera lag, en domare med näsblod (efter en rensning från kort håll mitt på snoken) och tyvärr också en Tyresöspelare med blodigt ansikte på tilläggstid efter en nickduell. Det var ordentligt tufft men alla aktörer behöll fattningen och uppträdde korrekt vilket hedrar dem.

Molly Lundberg sätter 0-1 till Tyresö i 79:e matchminuten

I matchminut 79 kommer Tyresö runt på sin högerkant och ett inspel hittar en omarkerad Molly Lundberg som kan pricka in matchens enda mål. Trots att hemmalaget försökte gasa så lyckades de bara skapa en hyfsad målchans i samband med en hörna. Tyresö hade under slutfasen av matchen en ordentlig möjlighet att utöka ledningen men en skickligt spelande Sabina Robertsson i Tun-målet gjorde en reflexräddning på mållinjen och fredade målet. Tyresö skapade totalt sett fler chanser och visade sig även mycket skottvilliga, åtskilliga kanoner avlossades under matchen men allt som oftast strax över målribban.

Utöver tidigare nämnda Ella Asplund vill jag lyfta en spelare i hemmalaget som jag tyckte gjorde det väldigt bra. Line Höök slet och försökte, ofta gick hon ner en bit i planen och krigade om bollen. Ingen spelare, vare sig i Tun eller Tyresö, föll ur ramen och det gjorde denna match än mer sevärd. Kul för Tyresö med en trepoängare och naturligtvis surt för Tun med uddamålsförlust.

Du hittar 147 bilder i bildgalleriet från matcher om du klickar på denna LÄNK >>>

Tack och lycka till under hösthalvan av division 2-säsongen!

Gotland Run 511k är mer än ett ultralopp

I vissa situationer får man höra att det minsann inte handlar om ett sprintlopp. Gotland Run 511k är inte ett sprintlopp, inte heller ett maratonlopp utan till längden snarare 12 maratonlopp. Denna distans ska deltagarna hantera inom 10 dygn och löparna förväntas vara självförsörjande under denna episka utmaning. Visst, arrangören RunTrip tillhandahåller fyra stycken så kallade "angel stations" längst banan där deltagarna finner sängplats, mat, godis, vatten m.m. men som du förstår är det långt mellan dessa oaser. Som tävlande får du handla mat om affären eller restaurangen är öppen, du kan fylla på vatten vid de flesta kyrkor (och det finns det många av på Gotland) och sovplats kan lösas på ett vandrarhem eller liknande längst bansträckningen. Någon enstaka löpare valde att släpa med sig ett tält i ryggsäcken men andra lärde sig uppskatta busskurerna eller till och med se det inbjudande med ett riktigt bra dike.

Gotland Run 511k följer huvudsakligen Gotlands kustlinje, här en bild från Sudret i söder

Ultralöpning växer stadigt och det finns mängder av olika tävlingsformat. Gotland Run 511k genomfördes för första gången 2023 och bygger på det amerikanska konceptet "Last Annual Vol State 500k", något som lockade Peter Schröder att göra en svensk variant. RunTrip beskriver loppet som något som i strikt mening inte är en tävling utan snarare ett löparäventyr, en resa och ett utforskande av deltagarens inre själsliv. Väldigt filosofiskt men efter att ha sett årets Gotland Run 511k fattar jag bättre vad deltagarna hanterar, upplever och i vissa fall även måste uthärda. I år valde Peter Schröder att ta av sig tävlingsgeneral-stassen och i stället ta på sig löpardojorna, ryggsäcken och nummerlappen för att själv delta vilket gav honom en respektfull 5:e-plats i resultatlistan. Bravo!

Årets start och målgång ägde rum vid det gamla fängelset i Visby

Innan jag fortsätter att beskriva årets Gotland Run 511k behöver jag reda ut ett par saker. Det är endast de som deltagit i detta ultralopp som på riktigt kan beskriva vad det handlar om. Jag redovisar mina iakttagelser som närstående till en av deltagarna och givetvis är hennes berättelse i efterhand något som ger ytterligare substans till min text. Dottern Ida Jansson är dessutom med på många bilder i det bildgalleri som jag länkar till i slutet av bloggtexten och det var henne vi (jag och hustrun) följde på äventyret runt ön under de dygn som hon kämpade sig fram och nötte skosulor. Givetvis hade det varit roligt att fota alla deltagare på flera platser längst rutten men startfältet var otroligt utspritt och endast slumpen gjorde att andra fastnade på bild efter första fotostoppet vid Själsö Bageri när loppet pågått i 8 kilometer.

Startfältet redo utanför fängelset klockan 10.00 den 4/7 -26

Alla deltagare samlades klockan 15.00 vid fängelset fredagen den 3:e juli. Då skedde en genomgång av regler, bansträckning samt andra praktiska detaljer. Deltagarna bjöds på middag och sedan övernattade de i fängelset vars celler numera fungerar som vandrarhem. Nervöst på många håll och kanter, fullt förståeligt, men de 34 deltagarna som kom till start i årets upplaga har åtminstone ett gemensamt intresse. Eller hade de det egentligen? En av deltagarna hade som längst sprungit 14 km innan detta lopp och ytterligare ett par av deltagarna hade minimal erfarenhet av ultralopp (lik förbaskat klarade dessa tre av de 511 kilometerna och jag lyfter på hatten av respekt). Inte ens språket var gemensamt eftersom startfältet hade internationell touch med deltagare från Danmark, Polen, Nederländerna, USA, Norge, Österrike och Tyskland även om de svenska löparna var i majoritet.

Fjolårets segrare (King of the road) Christian Ritella skulle i år krossa sitt tidigare banrekord

Deltagarna hade inför starten packat sina ryggsäckar, fyllt vattenflaskorna och laddat ner en offline-karta i sina klockor. Mobilerna och tillhörande powerbank var laddade, mobilerna var viktiga eftersom deltagarna skulle checka in och rapportera sina positioner klockan 10.00 och 22.00 varje dygn. Någon annan information om deltagarnas positioner delades varken till de medtävlande eller till oss som intresserade åskådare. Mobilerna funkade även som informationskanal till deltagarna och det behövde tävlingsledningen använda en gång under årets Gotland Run 511k. Tisdagen den 7/7 började det duggregna vid lunchtid och vid 14 hade det övergått i regn som timme för timme tilltog. SMHI gick ut med storm- och åskvarning för natten till den 8:e juli. Deltagarna rekommenderades av tävlingsledningen att söka skydd för natten. Av åskan blev det ingenting men nattens värsta vindbyar uppmättes till 34 m/s vilket alltså är orkanstyrka. Under natten hade vissa delar av Gotland fått 70 mm regn och åtskilliga träd låg över vägarna (en av deltagarna har en bild på ett grovt träd som landat på en parkerad bil). 

Christian Ritella gick i mål den 7/7 i blåst och ösregn; 3 dygn, 9 tim och 22 minuter efter starten

Bansträckningen gick detta år från Visby norrut på öns västra sida. Upp till Hangvar där den första angel station var placerad. Därefter vidare norrut för att sedan ta bilfärjan i Fårösund till Fårö. Ett medursvarv på Fårö då man också passerade den andra angel station i närheten av Sudersand och sedan en returresa med färjan till huvudön och därefter söderut på Gotlands östra sida. Mellan angel station nr 2 och 3 var det långt och många tog till sig arrangörens tips om några timmars sömn i pilgrimshärbärget i Hejnum. Angel station 3 hittade man i När (171 km från angel station 2.) Den sista officiella angel station återfanns längst ner på Sudret och därifrån sprang deltagarna norrut på öns västra sida. Ännu ett par inofficiella angel stations fanns under de återstående 124 km, en i Sunrise Gym i Burgsvik och en i Oscars Cabin i kanten av Ekstakusten (alla som någon gång besökt Ekstakusten har sett detta lilla charmiga hus). Den mer eller mindre mentalt mördande tråkiga sträckan bakom Tofta skjutfält var utmanade för många, dels för att man hade många mil i benen men förmodligen också för att man var mentalt slut och inte riktigt pallade att hantera prövande omständigheter.

Christian Ritellas målgång på tisdagskvällen den 7/7 var blöt men mäktig

För att sätta saker i perspektiv vill jag lyfta fram lite statistik. Första året som loppet genomfördes deltog fem löpare varav tre tog sig i mål. Segrartiden var då 5 dygn, 11 timmar och 55 minuter. När loppet genomfördes 2024 startade 19 löpare varav 13 stycken tog sig hela varvet runt. Segrartiden detta år var 5 dygn, 2 timmar och 27 minuter. 2025 års upplaga lockade 28 startande varav 23 tog sig runt och segrande Christian Ritella kom i mål efter 4 dygn, 7 timmar och 32 minuter. Årets lopp hade 34 startande och 27 som fullföljde och Christian Ritella putsade sin bantid till 3 dygn, 9 timmar och 22 minuter. Alla som valt att ställa sig på startlinjen under dessa år förtjänar all respekt även om skador, sjukdom eller andra orsaker gjort att man tvingats till DNF (Did Not Finish). Christian Ritellas tid i mål detta år är galen, jag får inte in i mitt huvud hur karln är skapt men så hade han inte heller sovit mer än en halvtimme under de två anslutande dygnen enligt egen utsago.

Känner du att det är för sent för dig att börja med ultralöpning? Glöm det, det är uppenbarligen aldrig för sent! Åldersspannet i årets startfält var allt mellan 29 år och 64 år. Det går (om du inte har dubbla höftproteser p.g.a. artros som undertecknad använder som ursäkt ...) Här är lite info om årets topp-10:

1. Christian Ritella, 53 år, 3 dygn, 9 timmar, 22 minuter. King of the road!
2. Oscar Askerlund, 41 år, 3 dygn, 23 timmar, 10 minuter
3. Viktor Douhan, 31 år, 4 dygn, 11 timmar, 24 minuter
4. Jenny Stengård, 49 år, 4 dygn, 11 timmar, 47 minuter. Queen of the road!
5. Peter Schröder, 47 år, 4 dygn, 13 timmar, 9 minuter
6. Petra Hurtig, 47 år, 4 dygn, 15 timmar, 16 minuter
7. Sten Christensen, 53 år, 5 dygn, 1 timme, 0 minuter
8. Conny Svahn, 50 år, 5 dygn 4 timmar, 21 minuter
9. Christer Karlsson, 55 år, 5 dygn, 6 timmar, 14 minuter
10. Ida Jansson, 29 år, 5 dygn, 7 timmar, 2 minuter

Värt att notera är att samtliga 27 deltagare som kom i mål i år gjorde det innan det 9:e dygnet var passerat. Sist in i mål var Oliver Nyroos på 8 dygn, 13 timmar och 37 minuter. Det skriver jag inte för att dissa 14 km-mannen Oliver utan med störta respekt för hans insats! Årets upplaga av Gotland Run 511k bjöd överlag på väldigt bra tider och prestationer trots att många tvingades söka skydd under natten mellan den 7:e och 8:e då regn och storm härjade över hela ön. De tre första årens damsegrare Jenny Lindroth var anmäld men startade inte detta år. Jenny var på plats vid starten och de första dagarna men sparade krafterna till en VM-tävling i Ungern i början av september (återhämtningstiden efter ett 511 km-lopp är längre än så vilket gjorde att Jenny var tvungen att omprioritera sina åtaganden). 

Som extremt stolt pappa delar jag en bild på Ida Jansson vid målgången den 9/7

Vi sörmlänningar (jag bloggar normalt om lokal sport i Nyköpingstrakten) hittar tre deltagare i årets startfält; Eskilstunabon Oscar på andra plats, Ida som bor utanför Jönåker på 10:e plats och sedan Oxelösundsbon Henrik Elsberg på 20:e plats (7 dygn, 8 timmar, 29 minuter).

Alla 27 deltagare har sin egen berättelse efter årets Gotland Run 511k. Många har skrivit en s.k. racereport, antingen på en egen hemsida/blogg eller i sociala media. De som hade tur träffade andra deltagare i samband med målgången och den debriefingen var nog välgörande för att smälta de första och spontana känslorna efter avslutat lopp. Den fysiska återhämtningen efter denna typ av ultralopp tar lång tid, först måste kroppen komma i balans efter flera dygn med hård belastning, märkligt näringsintag och kanske svajig vätsketillförsel. Den mentala återhämtningen tar också tid och även här gäller det att först återfå balansen efter flera dygn av sömnbrist och mängder av intryck som ska bearbetas och smältas.

Som publik och anhörig har jag mött många väldigt intressanta och spännande deltagare i loppet. En extra shoutout till Filip Joelsson som dottern Ida slog följe med under ett par dramatiska dygn. Dels fick de ett lokalt åskoväder över sig på Östergarn den 6:e juli och sedan hukade de under ovädret som alla andra deltagare kämpade med den 7-8/7. Conny Svahns berättelser efter hans målgång gick inte av för hackor. De glada danskarna satte färg på tillställningen, nederländska Daniel med ett helt apotek i ryggsäcken och alla övriga deltagare som bjöd på leenden trots tuffa förhållanden minns jag med värme. Kudos till er alla!

• Hur kan man springa/gå i 51 mil med en ryggsäck och vatten?
• Vem kunde ana att deltagarnas incheckningar kunde dra till sig så enormt stort intresse från oss utomstående?!
• Värdinnan på vårt Bed & Breakfast blev djupt involverad i tävlingen och vi fick morgontidningen av henne där intervjun med vår dotter fanns publicerad.
• Förvisso är Gotland Run 511k huvudsakligen för deltagarna men allmänhetens intresse finns och har förutsättningar att växa. Flera stationer ställdes upp under tävlingen med vatten och lite förplägnad. 
• Vilken ynnest att som deltagare få springa runt den oerhört vackra ön Gotland. Raukar i soluppgång kan ingen motstå!

Som vanligt vid sportevenemang har jag satt samman ett bildgalleri. Redan efter 8 kilometers löpning hade startfältet spridit ut sig på en hel timme. Förutom fotografering vid starten den 4/7 så fotade jag hela startfältet vid Själsö Bageri. Därefter är det besök vid alla fyra angel stations men då har vi huvudsakligen följt Ida på hennes äventyr runt ön. Vi trotsade vädret och såg Christian gå i mål och sedan lyckades jag fånga Conny och Ida när de gick i mål den 9:e juli. Bildgalleriet med 190 bilder hittar du HÄR >>>

(Och javisst, som deltagare får du använda bilderna på hemsida, blogg och sociala medier om du vill.)

Detta var verkligen ett sant äventyr även för mig som icke-deltagare. Wow!