Beachtourens finalspel i Nyköping

När det stod klart att Nyköping för tredje året i rad skulle stå som värd för ett tourstopp i Swedish Beach Tour förstod många med mig att det skulle bli hur bra som helst. De två tidigare arrangemangen på Stora torget har med Nyköpings Frisksportklubb insatser landat på allra bästa sätt. Frisksportarna och sponsorerna har sytt ihop en så pass framgångsrik lösning inom Volleybollförbundets koncept att vi detta år fick se självaste finalrundan av beachtouren i vår stad.

Beachvolleyboll av högsta klass på torget i Nyköping under dagarna tre

För tredje året i rad har jag nyfiket tagit del av beach-tävlingarna. Förvisso har jag absolut ingenting att jämföra med, det måste erkännas. Idén att anlägga en konstgjord tävlingsbana mitt på ett torg kändes märkligt och väldigt främmande när detta prövades i Nyköping sommaren 2017. Beachvolleyboll spelas väl på Tylösand eller liknande ställen, eller? När tankarna övergått till handlingar och dessutom tillämpats tre gånger om ska jag erkänna att det känns mer och mer rätt. Torget med sin varierade och omringande arkitektur samt en allmänhet som nyfiket stannar till för att kolla vad som försiggår på 220 ton uthälld sand i en jättesandlåda är precis perfekt.

Min väg till beachtourens tävlingar började bakom klocktornet

Över kullen och ner mot torget där ljudkulissen avslöjade att något speciellt var på gång

Stora torget i Nyköping riggat för tre dagars beachvolleybolltävlingar

Foria spelade återigen en betydande roll som sponsor (och inbränningen av loggan på mina näthinnor är bestående)

Årets tourfinalspel imponerade inte bara på grund av ett finslipat arrangemang. De kvalificerade deltagarna gjorde tävlingarna till något alldeles extra. Så här bra har det inte sett ut tidigare i Nyköping och konkurrensen var knivskarp. Vi i Nyköping har säkerligen gått med förhoppningar att stadens favoriter och Nyköpings Frisksportklubbs-medlemmarna Linus Tholse och Camilla Nilsson skulle stå högst upp på prispallen under lördagseftermiddagen. Misströsta inte trots deras finalförluster i dam- respektive herrklassen! Det krävdes något alldeles extra för att besegra dem och deras teamkamrater detta år.

Camilla Nilsson i par med Sofia Ögren

Linus Tholse i par med Viktor Jonsson

Beachtorens tävlingar startade klockan 11.00 torsdagen den 8/8 och avslutades strax före klockan 17.00 lördagen den 10:e. Under den tiden hade åtta par herrar respektive damer kämpat sig fram via ett intressant slutspel för att under lördagens inledande timmar nå fram till semifinalspel. Tills dess såg det lovande ut för Team Nilsson/Ögren och  Tholse/Jonsson.

Nyköpings Frisksportklubbs funktionärer vid tävlingsarenan

Torsdagens tävlingar livesändes okommenterade genom SN:s försorg

Fredagens och lördagens tävlingar livesändes med kommentator och bemannad kamera

Camilla Nilsson och Sofia Ögrens semifinal mot Susanna och Kristina Thurin blev en nagelbitare som gick till ett tredje och avgörande set. I den andra semifinalen fick vi se en repris från SM-finalen veckan innan då Felicia Granberg tillsammans med Karin Lundqvist mötte Tadva Yoken i par med Sofia Wahlén. Revansch för Felicia och Karin och även de tog sig till final. Semifinalen blev något "enklare" för Linus Tholse och Viktor Jonsson som besegrade veteranen Björn Berg i par med Alexander Annerstedt. Dessa par hade redan hunnit stöta ihop i runda 1 och båda matcherna slutade med 2-0-segrar för Tholse/Jonsson. I den andra herrsemifinalen blev det en riktig holmgång som slutligen Martin Appelgren tillsammans med Simon Bohman vann mot Alexander Herrmann och Ludvig Simonsson.

DJ och speaker gjorde som vanligt ett 100%-igt jobb

Damfinalen startade klockan 15.00 och Camilla Nilsson tillsammans med Sofia Ögren fick en strålande start. Seger i första set med 21-10. Felicia Granberg och Karin Lundqvist käkade sig in i matchen genom att ta hem andra set med 21-17. Det avgörande setet blev högdramatisk och fantastisk på många vis. Slutligen 18-16 (tredje set går till 15 men man måste vinna med två bollar) och Felicia tillsammans med rutinerade Karin sträckte armarna i skyn.

Tourfinalens tre tävlingsdagar i Nyköping bjöd på växlande väder

Regerande SM-mästarna Linus Tholse och Viktor Jonsson (sedan förra helgen) klev upp för herrfinal klockan 16.00. På andra sidan nätet stod alltså Martin Appelgren tillsammans med Simon Boman. Det ville sig inte riktigt för hemmafavoriterna som blev utmanövrerade framme vid nät där Simon var helt obeveklig i sitt blockspel. Visserligen är siffrorna 21-18, 21-18 inget bevis på någon jättedifferens men det kändes ändå som att Martin och Simon denna gång hade det lilla extra som krävdes för att vinna denna gång.

Inför prisutdelningen tackade spelarna alla funktionärer som jobbat under tävlingarna

Om du är nyfiken på alla resultat under tourfinalen så hittar du informationen HÄR >>>

Jag jobbade under torsdagen och fredagen vilket innebar att jag inte hann bevaka mer än fragment av de matcher som gick av stapeln. Under torsdagen hann jag fota lite på lunchen samt de två avslutande herrmatcherna på sena eftermiddagen. Fredagen innebar att jag klämde in de fyra matcherna i runda 4. Lördagen kunde jag i alla fall bevaka i sin helhet (undantaget prisutdelningen). Gott så. Du hittar mina bildgallerier här:

Torsdagen den 8/8 -19

Fredagen den 9/8 -19

Lördagen den 10/8 -19

Tack alla inblandade för en fantastiskt väl genomförd tourfinal! 

Linköpings FC bröt Kopparbergs/Göteborg FC:s svit

Våra Damallsvenska lag har denna säsong haft ett långt VM-uppehåll under sommaren. Merparten av spelarna i trupperna har därmed fått chansen till återhämtning och extra förberedelser inför höstens omgångar. Det har verkligen gått åt eftersom återstarten har varit av den ivrigare och rivigare arten. Serien gjorde uppehåll efter omgång 7 (av 22) runt den 20:e maj och sedan allt drog igång på nytt den 20:e juli har nu ytterligare 4 omgångar spelats och vi är exakt halvvägs i Damallsvenskan 2019.

Kopparbergs/Göteborgs Taylor Leach flyger in mot bollen men Linköpings Stina Blackstenius har koll på läget

Den senaste veckan har spelschemat bjudit samtliga lag tre matcher vardera. Då gör det inget om man har en sommar-utvilad trupp. Skavanker och slitage kommer garanterat efter en sådan energiuttömning. Faktum är att gästerna på Linköping Arena söndagen den 4/8 redan fått känna på detta då Emma Berglund, Elin Rubensson samt Natalia Kuikka samtliga tvingats avstå matcher p.g.a. skador eller sjukdom. Å andra sidan har Linköping blivit av med sin nyckelspelare Kosovare Asllani inför höstupptakten, något som säkerligen inneburit att de fått förändra sättet de bygger anfallen. Kanske var det en effekt av detta då de överraskande förlorade på bortaplan mot Eskilstuna United (0-2) i upptakten den 22/7.

Linköpings FC:s startelva den 4/8 -19 mot Kopparbergs/Göteborg FC

Kopparbergs/Göteborg FC startade med denna elva mot Linköping den 4/8 -19

Den Damallsvenska matchen dömdes av Sara Persson assisterad av Josefin Aronsson samt Elsa Wisting

Det var två topplag i årets seriespel som möttes i den 11:e omgången på Linköping Arena. Linköping återhämtade sig snabbt och bra efter förlusten mot Eskilstuna medan Kopparbergs/Göteborg inte förlorat en fotbollsmatch i Damallsvenskan sedan den 22/9 2018. 20 stycken matcher utan förlust är en imponerande svit som nu Linköping sätta stopp för genom att under söndagens tidiga eftermiddag vinna med 1-0.

En bild på ... ingenting? Nja, orosmolnen (!) hängde tunga över arenan men vi slapp regn

Det är fortsatt jämnt i toppen av tabellen och det är i mina ögon så mycket roligare och intressantare om serien får leva in i det längsta. Är man supporter till någon av de Damallsvenska lagen vill man säkert att favoritlaget ska defilera i mål men för oss allmänintresserade finns tjusningen i ovissheten. Tyvärr ser det tungt ut för Kungsbacka DFF samt IF Limhamn Bunkeflo i botten av tabellen.

Mediahyllan på Linköping Arena

Det känns som att detta VM-år med det svenska landslagets framgångar, mediarapporteringen och fikarumssnacket har höjt temperaturen på Damallsvenskan. Låt oss se till att bibehålla damfotbollen i allmänhetens medvetande. Vi gör det genom närvaro på arenorna, snacket i sociala medier och uppmuntran till de kommande generationerna fotbollstjejer som kämpar ute i klubbverksamheterna i landet. Självklart slår jag ett slag för flick- och damfotbollen så fort tillfälle ges och något annat kan jag ju inte göra med fyra döttrar som har eller fortfarande spelar boll.

Mina två yngsta döttrar Lovisa och Alva följde med för att titta på söndagens match

1254 åskådare bänkade sig för söndagsmatchen på Linköping Arena

Det blev en ganska oviss match som utspelades framför våra ögon. Två lag som låg rätt, spelade disciplinerat och inte bjöd på särdeles mycket. När de första 45 minuterna var spelade stod det 0-0 men jag tyckte kanske att gästerna från västkusten ledde på en halv stilpoäng då de skapat den dittills vassaste målchansen. Någon sprudlande anfallsfotboll var det dock inte. Det blev en ganska signifikant ändring på hemmalagets insats under andra halvleken. Kanske var det attityden till matchen, en extra kanelbulle eller en hårtork. Jag vet inte. Matchen enda mål kom dock efter en boll som frispelade Stina Blackstenius från mittcirkeln och mer behövde inte unga fröken Blackstenius för att sätta bollen nere vid stolproten med klinisk precision i steget förbi en chanslös Jennifer Falk i Kopparbergs/Göteborgs mål.

Stina Blackstenius gör 1-0 och tillskyndande Beata Kollmats samt Taylor Leach kunde bara se på

När Djurgården mött Rosengård under måndagskvällen (den 5/8) är den 11:e omgången komplett och Rosengård leder på 24 inspelade poäng. Därefter följer en duo med 21 poäng; Linköping samt Vittsjö. Efter dessa båda följer Kopparbergs/Göteborg samt KIF Örebro som har 20 poäng. Vilken formidabelt härlig damfotbollshöst vi har framför oss!

Hur långt räcker Linköpings måljubel?

Jag har satt samman ett bildgalleri från söndagens möte mellan Linköpings FC och Kopparbergs/Göteborg FC och du hittar dessa 200 bilder HÄR >>>

Tack för denna gång!

Sommarrugby på Skarpnäcksfältet

Det händer något när rugbyspelare samlas inför en match eller turnering. Mer än i någon annan sport som jag har bevakat förefaller det som att rugbyn förbrödrar. Kanske beror det på att det inte finns jättemånga utövare i vårt land. Kanske beror det på att många inom den svenska rugbyn har sina rötter någonstans ute i den stora världen. Men allra mest tror jag att det beror på att utövarna på något sätt delar upplevelsen av en match, en glädje över att genomföra den både tillsammans och med varandra som motståndare. Som i all idrott är självklart resultatet något man fokuserar på men banne mig om inte insatserna och upplevelsen värderas högre än utgången av en match eller en turnering. Typ "vi gjorde det tillsammans och vi överlevde".

Jag försöker att gräva vidare för att bättre förstå rugbyns kemi, värderingar och kultur.

Kombination av en förskräckligt osmickrande men ändå underhållande rugbybild 

Rugbyturneringen Stockholm Tens & Touch är något av en happening med internationella inslag som arrangeras av Stockholm Exiles. Herrklassens och turneringens start skedde 1993 för att året efter kompletteras även med en damklass. Det handlar uppenbarligen inte vara om rugby utan även om umgänge och party där arrangören ansträngt sig för att få till ett schema från fredag kväll (innan tävlingsstarten) till söndag kväll (efter tävlingens avslutning). Läs gärna mer om tidigare deltagare och segrare här.

Helgens tävlingsarena, Skarpnäcksfälten, där Stockholm 10's avgjordes

Nu är inte detta en mingel- och partyblogg. Och jag är inte något vidare på mingelfotografering (gudarna ska veta att jag på uppmaning har försökt vid ett par tillfällen men fått grav klåda och utslag av detta). Vad rugbyspelarna gjort utanför tävlingsschemat är något som slingrat sig förbi mina kameror. Jag begrep knappt vad det var jag såg på Skarpnäcksfältets rugbyplan under lördagens gruppspel. Rugby-reglerna blir mer och mer bekanta, lagen och spelarna likaså, men när vissa spelare dyker upp i flera olika lag under pågående tävling brister det hos mig. Av många anledningar.

Publiken bestod mestadels av andra deltagare som för stunden inte spelade match

När jag försöker lära mig känna igen lag och spelare blir det komplicerat då spelarna hjälper till i andra lag än "sitt eget". Nu tyder det trots allt på stor generositet och välvilja och dylika tilltag uppmuntrar jag (trots att effekten leder till mental förvirring). Vad som däremot blir nästintill obegripligt är att det finns människor, hur vältränade de än må vara, som tycker att de kan hoppa in och dubblera när termometern kliver upp över 30-strecket. I rugby, av alla sporter. Det är liksom inte en mild smekning mot kinden av en havsbris, här handlar det om full combat-mode.

Chansen till skugga bestod av ett enda enormt moder-träd (refererar till filmen Avatar)

Nödvändig och återkommande vattenpåfyllning

Det lockar mig inte (mer än i undantagsfall) att åka upp till Stockholm men lördagen den 27:e juli var jag ändå beredd att göra ett sådant undantag. Jag, min bil och dess navigeringssystem tog oss tillsammans helskinnade genom Årstatunneln och fram till Skarpnäcksfälten där tävlingsstarten var klockan 10.00. En plåtflaska med vatten var min livlina tillsammans med en fem år gammal strandhatt inhandlad i Kroatien. Solens obarmhärtiga strålar satte ändå sina spår och jag märker faktiskt på bilderna från en av mina kameror att den inte tålde värmen särskilt bra. Nu stod jag och utrustningen pall fram till ungefär klockan 15.30.

Premiär för mitt nya 400 mm-objektiv vid rugbyplanen

Under de timmar jag var på plats hann jag se 11 stycken gruppspelsmatcher i herr- och damklassen. De återstående 4 matcherna hade självklart varit skitkul att se men min hjärna var mjuk av värmen och det fanns inte mer att ge för undertecknad. Någon tid för att äta blir det inte när matcherna på spelschemat löser av varandra utan avbrott. Sedan hade jag ju en hemresa som krävde fokus och ork.

Bild på rugby-hund (känns som det behöver vara med i mitt blogginlägg)

Tävlingarna fortsatte under söndagen med slutspel och placeringsmatcher. I samma galna värme. För arrangörsklubben blev det succé, inte bara för arrangemanget, och Stockholm Exiles segrade i både herr- och damklassen. Herrarna besegrade Kew med 24-10 i sin final medan damerna slog till med en 24-5-seger över Södertälje. Av det jag såg under lördagen förvånade inte finalisterna överhuvudtaget men jag skulle ha haft svårt att tippa slutsegrarna. Hur som helst är det på plats att gratulera Stockholm Exiles för framgångarna!

Gulsvarta Stockholm Exiles tog hem sin klass ...

... vilket klubbens svartgula herrar också lyckades göra

Jag kan rekommendera arrangörens hemsida för den som vill gräva sig ner djupare i helgens resultat fram till finalerna. Du hittar resultatlistan HÄR >>>

Denna bloggtext är främst en mellanlandning i min ambition att sprida länkar till mina bildgallerier från lördagens gruppspel. Innan jag kommer in på den viktiga detaljen vill jag presentera en bild på en sport som jag aldrig trodde att jag skulle få se live. Under pågående rugbyturnering stövlade ett gäng killar förbi planen och upprättade sin utrustning på fältets bortre del. Mellan alla te-pauser så spelades det plötsligt cricket på Skarpnäcksfälten. Cool. Denna sport såg jag på TV när jag var på språkresa som 15-åring i England. Det betyder dels att sporten är väääldigt gammal men också att den har sitt ursprung i den anglosaxiska världen, precis som rugbyn.

Full fart på cricketplanen ...

Jag har delat in mina bilder från i lördags i tre olika album. Jag valde att dela upp materialet eftersom det blev så galet många bilder. Du hittar dem via länkarna här nedanför:
Stockholm 10's herrklassens gruppspel 2019-07-27
Stockholm 10's damklassens gruppspel 2019-07-27
Stockholm 10's diverse vid-sidan-om-bilder 2019-07-27

Jag tackar och bockar för en fantastiskt trevlig upplevelse!

Kalasstart för Eskilstuna efter VM-uppehållet

En vecka innan månaden maj var till ända spelades omgång sju i årets Damallsvenska. När Eskilstuna United besegrade gästande Linköpings FC med 2-0 på måndagskvällen den 22/7 avrundades omgång åtta. Det långa uppehållet förklaras med att fotbolls-VM i Frankrike avhandlats. Ett VM som innebar en bronsmedalj till våra svenska fotbollskrigare men också väldigt många finfina fotbollsmatcher för den som dristade sig att titta på fler matcher än de med svensk närvaro. Framsidan av medaljen torde smitta av sig på vår Damallsvenska som har alla chanser att locka större publik till arenorna under kvarvarande säsong. Baksidan kan eventuellt vara fysiskt och mentalt slitna spelare som nyss kommit tillbaka till sina klubblag samt en och annan spelare som kritat på för andra lag. Fråga Linköping, de bör förmodligen känna av VM-effekten.

Eskilstuna Uniteds sinnesstämning efter sommaruppehållet

Det var upplagt för en riktig publikmatch på Tunavallen i Eskilstuna när United skulle dra igång seriespelet efter uppehållet. Topplaget och stjärnspäckade Linköpings FC på besök, solsken och en kalasfin julikväll med frivillig entré. Supporterklubbarna Tuna 12 och Lejonflocken på var sin långsida. Förväntningar, ambitioner och spring i benen på spelarna. 2379 åskådare bänkade sig till sist för att konsumera fotboll. Gott så, årets bästa publiksiffra för Eskilstuna United.

Tunavallens solsida

United-klacken Tuna 12

Linköpings-klacken Lejonflocken

Inramningen för denna match förstärktes ytterligare i och med att närvarande VM-spelare uppmärksammades med var sin blomsterkvast och en kram av förbundskaptenen Peter Gerhardsson. Att det fanns hela fyra svenska VM-spelare på Tunavallen är anmärkningsvärt men också det faktum att inte längre Eskilstuna United finns representerade i damlandslaget är värt att notera.

Mimmi Larsson, Lina Hurtig, Nilla Fischer samt Stina Blackstenius med förbundskapten Peter Gerhardsson

Omgång åtta av Damallsvenskan 2019 innebar också återkomsten till svensk klubbfotboll för en av våra stora. Nilla Fischer, hon som nickade engelska avslut från mållinjen i VM, har "kommit hem" igen efter flera år hos VfL Wolfsburg i Tyskland. Nilla lämnade Linköping i augusti 2013 och jag råkade vara på plats när det begav sig.

Nilla Fischer tackades av den 18/8 -13 (du ser även Charlotte Rohlin, Rolf Gustavsson samt Pernille Harder)

Nilla Fischer på Tunavallen den 22/7 -19, ännu en gång i Linköpings matchställ

Att Eskilstuna United hade en rejäl utmaning i återstarten av Damallsvenskan tvekade nog ingen om. På de sju första omgångarna hade det sörmländska laget endast skrapat ihop 5 poäng efter endast en seger och två oavgjorda matcher. Målskillnaden var dock den mest anmärkningsvärda, mediokra 2-7 avslöjar stora problem med anfallsspelet och framförallt målskyttet. Jag har redan i våras gnytt över detta i bloggen och tänker inte älta detta igen. Linköping, ledda av numera flyktade stjärnan Kosovare Asllani, stoltserade med toppkänning på 14 poäng och 15-6 i målskillnad.

Eskilstuna Uniteds startelva den 22/7 -19

Linköpings FC:s startelva på Tunavallen mot Eskilstuna United

Det brukar bli tajta och tuffa matcher mellan Eskilstuna och Linköping i Damallsvenskan. De är geografiskt ganska nära varandra och har några tidigare säsonger kämpat med varandra om topplaceringarna. Med facit i handen kanske det fanns några tecken på att utgången av måndagens drabbning skulle bli som den blev men det var verkligen inget jag såg i min kristallkula. För mig blev Eskilstunas 2-0-seger lika överraskande som KIF Örebros seger över Piteå IF med 3-0 på bortaplan dagen innan.

Måndagskvällens huvuddomare Tess Olofsson

Genomgående denna match var två signifikanta saker. Eskilstuna Uniteds sisu och Linköpings oförmåga att skapa spets i sitt anfallsspel. Trots en hel del bollinnehav för gästerna så blev det som bäst en och annan hörna. Emelie Lundberg i Unitedmålet fick göra en svettig fingerspetsräddning i andra halvleken men för övrigt kunde laget freda målet tämligen bekvämt och lätt. Mycket av matchinledningen och den första halvtimmen handlade om ställningskrig och att mäta krafterna med varandra på individnivå ute på planen. Det blixtrade till under några lyckliga minuter för hemmalaget och i och med det var matchen i hamn. 1-0 kom i 30:e minuten från Tia Hälinen, assisterad av Loreta Kullashi.

Eskilstuna Uniteds Tia Hälinen gjorde 1-0 efter exakt en halvtimmes spel

När Linköping var i brygga trummade hemmalaget vidare, stärkta i sina sinnen av ledningsmålet, och kunde öka på till 2-0 i 37:e minuten av Fanny Andersson. En mycket fint slagen och avvägd crossboll från Loreta Kullashi efter en snabb spelvändning nådde Fanny som hade ren gata framför målet där Linköpings-keepern Matilda Haglund var utan chans.

Eskilstuna Uniteds Fanny Andersson gjorde 2-0 mot Linköpings FC

Resterande del av matchen blev mållös. Om det blev osande farligt var det inte sällan hemmalaget som stod för detta. I mina ögon var United-spelarna betydligt hetare i närkampsspelet och vann mycket boll i duellerna. Det blev tydligare ju längre matchen led. Förutom målskyttarna och framförallt Lisa Dahlqvists och Fanny Anderssons mycket inspirerande mittfältsspel skulle jag vilja lyfta fram två andra spelare som jag tycker var vitamininjektioner för sina respektive lag.

Eskilstuna Uniteds Sonia Okobi och Linköping FC:s Dajan Hashemi var både bra och underhållande

Efter det långa VM-uppehållet kommer de Damallsvenska omgångarna att rulla på i en rasande takt. Härnäst har Eskilstuna bortamatch mot Djurgården den 28/7 medan Linköping på hemmaplan möter regerande mästarinnorna Piteå samma dag. Eskilstuna stärkta av tre mycket välkomna och välbehövliga poäng, Linköping med uppdraget att stanna upp och tänka till innan gruset i maskineriet kan rensas bort. Vilken spännande fotbollshöst vi har framför oss!

Publiken och klacken tackas efter måndagsmatchen

Jag ägnade mig åt att skjuta in mig med mitt nyinköpta objektiv under denna Damallsvenska match. Mycket spänd på hur det skulle vara att fotografera fotboll med gluggen. Allt hänger inte på utrustningen om det ska bli bra bilder och förmodligen är mina egna tillkortakommanden det allra viktigaste i jakten på bättre resultat. Jag lämnar hur som helst efter mig ett bildgalleri med drygt 230 bilder som du hittar HÄR >>>

Tack och på återhörande!

Kanotisternas sprint-SM i Nyköping 2019

I skrivande stund är vi mitt uppe i sprint-SM för Sveriges alla kanotister. Ett jättearrangemang som landat vid, runt, framför, bakom och bredvid Vattensportens hus vis Nyköpings stadsfjärd. Ni vet det där vattnet som man absolut inte bör bada i.

Ett av försöksheaten under onsdagsmorgonen på distansen 200 meter

Jag har inte suttit i en kajak sedan jag var runt 12-13 år gammal och deltog i Oxelösunds Kanotklubbs populära kanotskola. Jag minns att efter ett antal pass i de s.k. "blålådorna" så skulle jag testa att sätta mig i en 101:a (och om jag inte minns fel heter tävlingskajakerna 100). Det tog väl mellan 2 och 3 sekunder innan jag slog runt och bryggan var väl 1,5 meter ifrån mig. Efter detta trauma har jag paddlat kanadensare några gånger, suttit i en drakbåt en gång och åkt Ålandsfärja ett par gånger.

Glimrande onsdagsmorgon vid vattensportstadion i Nyköping

Nyköpings kanottradition är galet stark. Vi har inte bara Gert Fredriksson att tacka för detta men nog måste han nämnas när detta kommer på tal. I denna mjölksyresprutande men charmiga idrott behöver man vara försedd med en tjurskallig envishet, stark överkropp och vädertålighet utöver det vanliga. Träningstimmarna är många för att hänga med i toppen.

Under försöksheaten på distansen 200 meter satt många på den provisoriska läktaren

Att arrangera kanottävlingar vid Vattensportens hus torde vara en tacksam uppgift. Faciliteterna finns där och även om de internationella tävlingarna lyser med sin frånvaro (om jag minns rätt var det för oroligt vatten innanför piren för att godkännas på högsta nivå) så har området stor potential. Gräsytorna bakom Vattensportens hus är just nu fyllda av tält, kanoter, husbilar och deltagare i en enda härlig röra.

Upptaget

Sprint-SM har redan visat sig bli en stor framgång för hemmaklubben Nyköpings Kanotklubb. Både arrangörsmässigt men också resultatmässigt. De har en återväxt i denna klubb som inte går av för hackor och man stoltserar på sin hemsida med en härlig rad av framgångsrika SM.

Uppvärmning och väntan på start

Startern uppe i tornet på piren vid 500-metersstarten

Jag sitter och granskar SM-programmet (med lupp eftersom det är är inklämt på en A4 och typsnittet är väl runt storlek 5 eller 6). Efter några djupa andetag inser jag att det finns många likheter mellan kanot och orientering. Alla dessa olika klasser gör mig brydd men det är trots allt inte omöjligt att reda ut. Tävlingarna startade i tisdags och pågår till och med söndag, tills dess har de korat hur många svenska mästare som helst.

Starten vid ett av försöksheaten på 500 m i klassen H16 under torsdagsmorgonen

Det kallas sprint-SM och det gör mig en aning konfunderad när jag ser distanserna 2500 meter samt 5000 meter i programmet. Men okej, 10 000 meter samt längre är ju givetvis ännu mindre sprint. Jag skulle dock vilja se den friidrottare som tycker att det inte är så noga om den sprintar 100 eller 5000 meter ...

Nyköpings Kanotklubbs William Berg med nr 5 på kajaken

Karl Brodén, Nyköpings Kanotklubb

Ett konstnärligt försök att visa farten i sporten

Under fredagen trycker kanotisterna ner sig i 2- eller 4-mannakajakerna. Och här hittar du ytterligare en likhet med orientering. I grunden är det individuella sporter men i en handvändning förvandlas de till lagidrotter. Fascinerande metamorfos men också något som ger fler dimensioner både för individen och åskådarna. Än märkligare ser lördagens schema ut då det står att det är drakbåt som gäller. Här blir det plötsligt en hel skock som ska ner i samma skuta.

Målgång nedanför Vattensportens hus

Jag rekommenderar en titt på Nyköpings Kanotklubbs hemsida där resultat och startlistor finns. Kolla i högerkolumnen på följande länk >>>

Heatsegrarna blev uppkallade för kontrollvägning av kajaken

Jag har satt samman ett par olika bildgallerier från SM-tävlingarna. Det första är från några av de första försöksheaten på distansen 200 meter under onsdagsmorgonen. Det andra galleriet är från de första heaten på distansen 500 meter under torsdagsmorgonen.
190717, försöksheat 200 m
190718, försöksheat 500 m
190719, försöksheat K2 500 m (bonus ...)

Lycka till under återstoden av tävlingarna!