Träningspass på konstgräs är max vad vi får

Ambitionerna må vara högre på sina håll men i sydöstra Södermanland har inte de stora lagidrotterna särskilt särskilt stor representation i landets elitskikt. Nu när vintersäsongen är slut och Onyx allsvenska herrar (nåja, med ett nödrop denna säsong) och Nyköpings SK:s ishockeyherrar har spelat färdigt har det stora pandemi-vakuumet slagit till. Med elitnivå följer numera VIP-passage genom restriktionsdjungeln. Hade jag befunnit mig i Eskilstuna eller Norrköping skulle jag funnit åtskilligt mer att välja bland för mina sportbevakningar, i Nyköping/Oxelösund får jag nöja mig med ... fotbollsträningar på konstgräs.

Nyköpings BIS F06-08 på Rosvallas konstgräsplan B under annandag påsk 2021

Först och främst vill jag betona att jag hyser den största respekten för Corona-viruset, för myndigheternas restriktioner och för vården som kämpar med utfallet av smittspridningen. Detta måste vi tillsammans kämpa med, ha viljan och tålamodet att ta oss igenom samt mental ork att uthärda. Samtidigt är jag nöjd när jag ser fotbollsträningar bland både yngre och mer rutinerade utövare. De aktiverar sig och de gör något de älskar, tillsammans med lagkamrater och engagerade tränare.

Om vi tittar i backspegeln före våren 2020 så vet vi att fotbollslagen i mars gasat på för att sätta sig i ett bra läge inför stundande säsong. Träningsmatcher, DM, träningsläger och kanske en och annan ungdomscup. Nu är vi inne på andra Corona-varvet och vi vet att vi med säkerhet inte vet hur försäsongens övergång till seriespel kommer att se ut. På kanslier runt om i landet ligger första omgången av spelscheman i papperskorgarna i väntan på vad som antagligen gäller fr.o.m. 3/5 då tredje-vågen-restriktionerna för stunden har sitt slutdatum.

Ungdomslagens DM-spel 2021 har ställts in efter beslut av SöFF och ...

... Bissarnas unga fotbollstjejer får förbereda sig inför kommande seriespel ...

... med fortsatta träningspass

Jag tycker egentligen inte att det är jätte-inspirerande att fotografera träningspass. Inte ens träningsmatcher lockar mer än ur nyfikenhets-perspektiv. Intensiteten under riktiga matcher, oavsett nivå, är däremot något som lockar mitt sportfoto-sinne. Att jag har bilder på hårddisken från fotbollsträningar denna vinter och vår har helt enkelt att göra med att jag valt att sysselsätta mig när jag väntat på döttrarna som jag skjutsat till träningarna. Yngsta dottern i Stigtomta IF/Oxelösunds IK F04-06 och näst yngsta dottern i IK Tuns damlag.

Under annandag påsk hamnade jag på Rosvalla, inget ovanligt med det, men denna gång hade luckan blivit rejäl sedan jag senast var där. Jag får skylla på veckorna då jag hade Covid-19. Ett normalt år är annandag påsk en riktigt fotbollsdag då det antingen spelats träningsmatcher eller DM-matcher på Rosvallas konstgräsplaner. Nu var det två parallella träningar på KGB och KGA som fick mig att lyfta kameran för några bilder. Nyköpings BIS F06-08 var väldigt kul att se under de 10 minuter som jag var på KGB och jag hoppas våra vägar korsas i samband med någon av deras matcher den kommande säsongen så att jag kan ta lite bättre bilder än de jag nu fick ihop i det flyktande skymningsljuset.

Jag flyttade mig till KGA där IK Tuns damer gnuggade på under en av veckans tre träningspass. Jag har skrivit om dem i ett tidigare inlägg i år då jag också kortfattat redogjorde för statusen för de flesta av traktens damlag. Den gången drog jag dock på mig onda ögat från Hargs BK:s damlag, jag nämnde dem inte för att jag helt enkelt inte hade något särskilt att lyfta fram. Det var dumt, förlåt. Även status quo för HBK är en status som inte ska föraktas, det rutinerade gänget kommer självklart att förgylla tillvaron för övriga division 3-lag denna säsong.

Solnedgång över Rosvalla

Om och när seriespelet drar igång finns det en del att berätta om årets division 4-spel för damlagen. Detta behöver jag nog återkomma till i ett separat inlägg. Om tillvaron är oviss för våra lokala fotbollslag p.g.a. pandemin så har även jag en svajig säsong framför mig. Jag väntar på en höftledsoperation och när den blir av tvingas jag ta mig igenom en längre rehabiliteringsperiod vilket kommer att hålla mig borta från idrottsarenorna och foto-äventyr. Operationen var ursprungligen tänkt att äga rum innan sommaren men med hänsyn till vårdbelastningen just nu är all icke-akut vård tillfälligt skrinlagd.

Rosvallas konstgräsplan A

De två tornen

Herrfotbollen har jag inte skrivit mycket om hittills denna säsong. Mestadels beror det på att jag inte skjutsat en enda av mina döttrar till någon herrträning ... Om och när seriespelet drar igång kanske jag tillåts fota några herrmatcher. Jag uttrycker mig på detta sätt eftersom fjolårets publikbegränsningar även påverkar mig då jag inte ser mig som någon som har företräde till en match före någon annan ur allmänheten. Spontanbesöken uteblir och då återstår endast överenskomna och bokade tillfällen vilket känns mycket begränsande.

Rosvalla+solnedgång+stegen+IK Tuns damlag=trivsel

Med lite tur har jag möjlighet att fota en match kommande helt. Sneglar vi på det elitklassade skiktet inom fotbollen så finns det vissa möjligheter för mig att söka ackrediteringar för att göra bevakningar. Du som följer mitt bloggande vet att det då inte är frågan om herrfotboll, där dräller det av fotografer och skribenter, utan mitt främsta fokus sedan 10 år är damfotbollen. Med glädje ser jag det mediala intresset öka för damfotbollen även om den lokala damfotbollen på breddnivå på många sätt skulle behöva en livgivande puff. Snart även en regelrätt HLR, tyvärr.

Tränargenomgång på mittplan innan nästa övning på KGA

Bilderna i dagens inlägg hittar du även i ett eget litet bildgalleri HÄR >>>

Håll i och håll ut, jag hoppas att vi ses under fotbollssäsongen 2021. Och om vi inte hinner ses önskar jag er alla stort lycka till och att ni håller er friska!

Eskilstuna och Hammarby i cupdrabbning

Vi har kommit till den tiden på året då våra sörmländska åkerlappar fylls av svanar. Migranter på väg norrut i landet. På min väg norrut vid lunchtid under söndagen konstaterade jag att våren definitivt är i antågande men också att vägen genom länet upp till Eskilstuna är exakt lika lång och tetig som alltid. På något märkligt sätt är det ändå värt besväret när det vankas damfotboll på högsta nivå. Alltid.

Eskilstuna United och Hammarby i möte på Tunavallen i Svenska Cupens andra gruppspelsomgång

Söndagen bjöd på iskalla nordanvindar men det var värre för drygt ett år sedan då jag höll på att blåsa omkull på Tunavallen under första gruppspelsomgången av Svenska Cupen mellan Eskilstuna United och Umeå IK. Då, i slutet av februari 2020, visste vi inte att vad vi hade framför oss. Pandemins påverkan på oss som individer, på samhället och på bl.a. idrotten är enorm. Efterhand har dock skiktet med elitidrott kunnat återupptas, dock utan den publik som annars varit självklar.

Tunavallens läktare gapar tomma när det spelas underhållande cup-fotboll

Tunavallen i Eskilstuna var tidvis soldränkt under söndagens cup-match

Förutsättningarna inför Eskilstuna Uniteds möte mot Hammarby var att båda tagit var sin trygg 3-0-seger i den första gruppspelsomgången. Eskilstuna besegrade Sundsvall och Hammarby besegrade KIF Örebro. För att sätta sig i förarsätet inför den tredje och sista gruppspelsmatchen och ha goda förutsättningar att knipa gruppsegern och därmed avancemang till semifinal var en seger nödvändig. Det visade sig lättare sagt än gjort. Två jämnstarka lag där vindriktningen över plastgräset hade viss påverkan på vem som hade kommandot i respektive halvlek. (Tränarna hävdar sannolikt att taktiska spetsfundigheter spelade större roll än vinden, och de har antagligen rätt.)

Vindpinad fana

Jag har sett ett par av Eskilstuna Uniteds försäsongsmatcher via livestream och det har varit intressant. Några nya komponenter har tillkommit samtidigt som jag tycker att laget fortfarande letar en smula efter sin försvarsidentitet och inte har lyckats producera framåt så som det kommer att krävas i seriespelet. Det jag har noterat är att nyrekryteringen Felicia Savings (från Hammarby) spel lovar mycket gott. Hon kommer tillsammans med duktiga Halimatu Ayinde göra mycket för Uniteds spel denna säsong. Och Emma Holmgren i Eskilstuna-målet är värd uppmärksamhet, om inte annat för att hon blev matchvinnare för sitt lag denna söndag.

Felicia Saving, Eskilstuna United

Emma Holmgren, målvakt i Eskilstuna United

Söndagens motståndare Hammarby är en spännande nykomling till årets Damallsvenska och utifrån vad de presterade under söndagens match tror jag mycket på deras möjligheter. De har en offensiv slagkraft som kan räcka långt. Eskilstuna-publiken känner igen Emma Jansson från säsongen 2016 då hon spelade för United. Nyköpings-anknutna följare är välbekant med Emilia Larsson sedan hennes tid i IFK Nyköping. Och till min stora glädje var Hanna Folkesson precis så bra som jag hade sett fram emot och hoppats. De har dessutom förstärkts med Madelen Janogy. Offensiv slagkraft, jovars.

Emilia Larsson, Hammarby

Emma Jansson, Hammarby

Upplägget i Svenska Cupen känns verkligen rätt. Att få tävlingsmatcher under försäsongen för de lag som lyckats kvalificera sig bland de 16 lagen till gruppspelet (fördelat på fyra grupper) är förträffligt. Att vinna titlar är moralhöjande och bra för prisskåpen i klubbhusen men på damsidan är det just inte mycket mer än så. Segrande lag på herrsidan kvalificerar sig åtminstone till Europa League. Och någonstans här slår det slint i mitt huvud och jag blir allt tacksammare för Eskilstuna Uniteds framtagna koncept JAG2030. Jämställdhet och möjligheter att försörja sig som fotbollsspelare även som tjej är värt att uppmärksamma och kämpa för. Om du precis som jag föredrar damfotboll framför herrfotboll, oavsett skäl, finns det ännu mer anledning att bidra med luft under vingarna till idén. Eskilstuna United har även lyckats med konststycket att få sina viktiga sponsorer att lämna reklamplatserna på matchstället som nu endast har det nya klubbmärket samt texten JAG2030 (och givetvis tröjnummer och spelarnamn på baksidan). Wow.

Huvuddomare Lovisa Johansson flankerad av assisterade Caroline Lindqvist och Moa Wettby

Förhoppningsvis är det inte bara som jag inbillar mig, damfotbollen är på frammarsch. Man stärker sitt värde på fler fronter, allt måste dock inte räknas om till "marknadsvärde" (men det underlättar). Internationellt och nationellt ser det bättre och bättre ut. Den oro jag känner finns bland de lokala fotbollsföreningarna där ett svalnande intresse för organiserat idrottande är tärande. Det är inte bara bland flick- och damspelare det tunnar ut, även på ledarsidan blir det allt svårare att få folk att ställa upp. Min analys tar inte hänsyn till pandemin, den har givetvis gjort tillståndet än mer prekärt.

Så, det spelades ju en match i söndags. Med vinden i ryggen gjorde gästande Hammarby en strong första halvlek. Det var tydligt i deras händer som taktpinnen förvarades. När första halvan av första halvlek hade spelats så hade Stockholms-gästerna tagit kommandot och endast två kvalificerade räddningar av Eskilstuna-keepern Emma Holmgren höll hemmalaget kvar i matchen efter 45 minuters spel. Hemmalaget hade verkligen inte utsatt Anna Tamminen i Hammarby-målet för några svårare prövningar. 0-0 i halvtid och svinkall snålblåst kanske låter avskräckande men någonstans var det ändå lätt att underhållas och låta sig värmas av en helt okej fotbollsmatch.

Den andra halvleken innebar en långsam förflyttning av maktpositionen och bestämmanderätten. Det tog knappt 30 minuter innan det faktiskt började lukta mål för hemmalaget. Och när målet kom kändes det rimligt på något sätt. I en av matchens prestationer tråcklade sig Loreta Kullashi igenom Hammarby-försvaret och via Anna Tamminens händer lyckades hon lyra in bollen i bortre delen av målet.

I en hög lyra hittade slutligen bollen in i ...

...målet till Bollkajsans odelade glädje

Efterföljande och obligatoriskt måljubel

Målskytten Loreta Kullashi, Eskilstuna United

Minuterna tickade iväg utan att den där riktiga desperationen från gästande lag kom till ytan. I det här skedet av matchen kändes det också som att United inte bjöd på någonting utan de kunde rutinerat och kontrollerat rida ut stormen. Men i andra tilläggsminuten dras en Hammarby-spelare ner i straffområdet och domare Lovisa Johansson sträckte ut armen och pekade på straffpunkten. Den förtvivlade Emilia Larsson kunde sekunderna senare se Emma Holmgren i Eskilstuna-målet rädda straffen. Så var den matchen till ända och ett blått glädjerus kontrasterade mot det molokna och lågmälda grönvita.

Punkt, slut, tungt.

Avgörandets stund i Svenska Cupens gruppspel i grupp 3 sker lördagen den 27/3 klockan 16.00 då Hammarby tar emot Sundsvalls DFF och KIF Örebro tar emot Eskilstuna United. Eskilstuna har avgörandet i egna händer men likväl måste de göra jobbet. En poäng säkrar gruppsegern vilket trots allt är goa förutsättningar att ha med sig i bagaget.

Jag efterlämnar ett bildgalleri med 188 bilder från söndagens match som du hittar HÄR >>>

Tack för denna gång och lycka till i jakten på nya sportsliga framgångar!

Nyköpings SK hittade ett sätt att vinna

Vad är det egentligen med klubbsporter och svajighet? Finns det en risk att klubban blir ett magiskt trollspö som vänder sig mot sin ägare emellanåt? På lite halvdistans följer jag Nyköpings SK, Onyx allsvenska herrar och Katrineholm Bandy. Samtliga dessa lag blandar och ger utan att man alltid förstår hur i hela friden vissa resultat uppstått. Nu spelar förvisso Onyx en degraderingssäsong vilket de övriga två i denna trio förmodligen inte gör. Men i alla fall.

Daniel Fahlström står i bakgrunden och tittar på när Emil Karlsson vinner en närkamp

Är det några lag som har tajta förutsättningar att hamna i nedflyttningsträsket detta år så är det väl HockeyEttan-lagen i fortsättningsserien. Endast plats 1-3 erbjuder säker mark under skridskorna. I Östra vårserien såg det inför fredagskvällens runda ut som att kampen om de tre platserna står mellan fyra lag; Nyköpings SK, Strömsbro IF, Vallentuna Hockey och Segeltorps IF. Övriga lag släpar lite för mycket för sitt eget bästa. Eftersom Segeltorp torskade mot Strömsbro fick även de ett något knepigare läge men är inte avhängda på långa vägar.

Och fredagen till ära fick vi åter se det där svårfotograferade introt i ishallen

Vinnaren av fortsättningsserien får förvisso som bonus att delta i världens mest komplexa avancemangskval. Jag inbillar mig ändå att möjligheten att slippa negativt kval är en starkare drivkraft än moroten som seriesegern innebär.

Matchförberedelser på läktaren i Stora ishallen

Under åren med Gripen Hockey formades och etablerades konceptet med en speciell dag under februari då man genomförde ett jättearrangemang med familjeaktiviteter, sponsor-tillbakakaka och gratisentré. Det har varit fantastiskt trivsamma tillställningar och bra hockeypropaganda. Tyvärr har mina bevakningar av dessa gjorts på bloggplattformar som inte längre finns (Lokalsporten och SN) men fjolårets Familjedag kan du i alla fall ta del av HÄR >>>

Familjedagen 2021

Du behöver inte tänka särskilt hårt och länge för att förstå att förutsättningarna för en publikfest under Corona-säsongen 2020/21 är klipp totalt urusla. Åtta personer i publiken utgör inget hav som vi brukar säga ... Inte ens några matgäster i VIP-logerna bidrar till att välbehagsrysningar uppstår. Nyköpings SK ska ändå ha en eloge för att ge sig i kast med en Familjedag även denna säsong där allmänheten bjöds in via en gratissändning av matchen inklusive försnack och "TV4-intervjuer" i pauserna.

Publiken den 12/2 -21 när Nyköpings SK mötte Sollentuna HC

Nu var det ju det där med matchen som tillfälligt (?) serieledande Nyköpings SK skulle spela mot tabelljumbon Sollentuna HC. NSK:s insatser mot lagen en bit ner i tabellen har varit allt annat än övertygande denna vinter. De har haft förunderligt svårt att komma upp i nivå. Denna fredag blev inget undantag och det var endast med liten marginal man ändå hittade ett sätt att vinna. Den fortsatta serieledningen håller åtminstone i sig till söndagen då de jagande lagen också kommer upp i 12 spelade matcher vilket kan innebära att både Strömsbro och Vallentuna går förbi NSK.

Det finska nyförvärvet i Nyköpings SK, Olli Iisakka, gjorde det bra!

Trots visst spelövertag hamnade hemmalaget i målmässigt underläge efter 9:53 då Sollentunas Andreas Ekström gjorde 0-1. Ett fjösskott från ingenstans hittade rätt och det var det enda som hände utöver en NSK-utvisning i första perioden. Hemmalaget skrapade fram ett par, tre chanser av värde men det var ändå en ganska uddlös första akt.

Sollentunas Andreas Ekström (till höger) gav bortalaget ledningen i första perioden

När formstarka snabbskrinnaren John Moberg kvitterade till 1-1 efter 10:49 i andra perioden var det synnerligen välförtjänt. Hemmalaget kom ut till mellanakten med bättre fart och ivrigare aktioner överhuvudtaget. Kanske några kloka ord från tränare Lenny Eriksson gav bättre kanalisering av energi och fokus.

Sollentunas keeper Oliver Håkansson tvingas se John Mobergs puck passera fram till 1-1

John Moberg i mitten jublar tillsammans med övriga lagkamrater på isen

Strax efter kvitteringen åkte Nyköpings SK på en tvåminutersutvisning p.g.a. för många spelare på isen. De lyckades överleva sitt boxplay men endast sekunder efter det gjorde gästerna 1-2. Lucas Lagerstedt i Sollentuna noteras för det målet. Nyköpings byten gav i alla fall mig hjärtat i halsgropen några gånger under denna match då de inte alltid var vältajmade.

Sollentunas 1-2 gjordes av Lucas Lagerstedt (nr 17 på ryggen)

Hemmalaget visade god moral och studsade tillbaka nästan omgående. Eric Backman skrinnade framåt och dundrade in kvitteringen till 2-2 när det gått knappt 1,5 minuter efter Sollentunas ledningsmål. Det kändes ändå som att Nyköping hade momentum.

Eric Backman avlossar bössan för kvitteringen till 2-2

Eric Backman signalerar mål

Den andra perioden avslutas med en mindre angenäm huvudskada på hemmalagets Daniel Olsson. Den höga klubban gav Nyköping chansen att under fem minuter spela fem mot fyra varav merparten (utom sju sekunder) hamnade i den tredje perioden. Inte för att hemmalaget lyckats få till sitt powerplay särskilt bra under de två försök man hittills fått under matchen. Och det går inte att påstå att de lyckades få till ett uppställt powerplay under de fem minuterna heller. Men mål blev det ändå när Christian Axelsson hittade krysset över klubbaxeln på Oliver Håkansson 2:09 in i avslutningsakten. Hemmalaget i ledning för första gången i matchen.

Christian Axelsson i färd med att lyfta in pucken i bortre krysset

Christian Axelsson fixade 3-2 i inledningen av tredje perioden

Trots fortsatt 5 mot 4-spel lyckades inte Nyköping dra ifrån i målprotokollet. När matchen närmade sig sitt slut kom den obligatoriska timeouten från det jagande laget som naturligtvis var det mest desperata och som hade förlagt merparten av spelet i Nyköpings försvarszon. Målvakten plockades ut med 2,5 minuter kvar. Sådana taktiska drag är vattendelare, det kan gå bra men lika ofta åt helvete. Det gick åt det sistnämnda hållet för Sollentuna tack vare tjommen med det tjockaste pannbenet och den obändigaste viljan i Nyköpings SK. Trots start från knästående på isen lyckas Daniel Bergqvist jaga livet ur den stackars Sollentunaspelaren och när duellen var vunnen fanns endast en tom målbur att sikta på från offensiv blålinje och saken var biff. 4-2 med knappt två minuter kvar att spela. Ridå.

Daniel Bergqvist, kämpen, på väg att vinna pucken och fastställa slutresultatet till 4-2

Lättnad, glädje och ett avslutande måljubel för Nyköpings SK genom Daniel Bergqvist

Särskilt mycket familjedag var det inte för mig denna gång. En av mina döttrar ringde visserligen när slutsignalen ljöd. Förhoppningsvis samlade den livestreamade sändningen familjerna hemma i sofforna istället. Det går att tjata i det oändliga om hur andefattigt det är på arenorna just nu när ingen publik finns som ljudkuliss, det är dock som det är och jag är tacksam att få chansen att fota liveidrott emellan varven. Mina bilder är som vanligt i ishockeysammanhang inget att hänga i julgranen men du hittar dem lik förbaskat HÄR >>>

Tack, lycka till och kör hårt i jakten på fortsatt spel i HockeyEttan!

Och så börjar det om igen

Försäsong. Jag minns när det ordet förknippades med grusplaner, blytunga fotbollar och knickers. Konstgräsplanerna är rena spa-upplevelsen i jämförelse. Men oavsett yttre omständigheter måste jobbet göras och det är säkert lika tjurigt nu som då. Det senaste året har dessutom spökat till det med allt vi tidigare känt till och förhållit oss till inom fotbollens årshjul. Pandemin skapar osäkerhet och restriktionerna bidrar emellanåt till förvirring, något som vi tvingas tugga i oss och acceptera.

Rosvalla konstgräsplan A i slutet av januari

Det är inte helt självklart att träningsplaneringen går att följa till punkt och pricka under vintermånaderna. Det kan ju komma snö. Huruvida värmen ska vara av eller på under en konstgräsyta för att hålla den snö- och isfri brukar vara samtalsämnet nummer ett bland traktens fotbollslag. Här finns nog underlag för att doktorera i ämnet för den som känner sig sugen. Jag nöjer mig med att konstatera att jag hunnit se en del av våra lokala fotbollslag i rörelse på Rosvallas konstgräsplaner och de har en sak gemensam. Alla är så tacksamma att överhuvudtaget få komma igång med träningarna att spelarna och tränarna tar väderhindren med jämnmod.

IK Tuns damer värmer upp på KGA en måndagskväll i slutet av januari

Som fotbollsförälder är jag införstådd i det oändliga åtagandet att bedriva taxirörelse. Sedan årsskiftet har de två yngsta döttrarna beställt körningar om vartannat till Rosvalla och Ramdalens IP. Och vet du, jag gör det mer än gärna. Inte bara för tjejernas skull utan även för min egen skull. När man sitter hemma och arbetar är det sociala utbytet tämligen skralt och varje chans att komma ut och se människor utnyttjas. Kontakten med regionkollegorna på Skype eller Teams via headset och ibland en lågt placerad videokamera (hur ful vinkel är det inte??) är ingenting mot att se den man pratar med i ögonen (på två meters avstånd, förstås).

IK Tuns nya damtränare Kent Lembke

IK Tuns stora damtrupp har inför säsongen 2021 fått en delvis ny tränarstab. Ansvarig tränare är Kent Lembke och han kunde under måndagskvällen glädjas åt 30 spelare som flängde runt på det snötäckta plastgräset. IK Tuns damer skulle ha spelat futsal i RFL denna vinter men efter endast någon enstaka omgång kom pandemin i vägen och då valde Tun att skrota den satsningen. Kent ska nu lotsa en nästan intakt trupp från 2020 till andra säsongen i division 1 samt U-truppen i division 3. Den väldigt lovande talangen Emma Holm har sökt sig vidare i fotbollskarriären men annars ser det ut som om de flesta stannar kvar. Några spelare har dykt upp utifrån för att känna sig för innan de tar beslut om var de spelar kommande säsong. Det finns intressanta spelare att hålla ögonen på om de väljer det gröna laget från Enstaberga.

Varje trupp har sin kortbyxefreak, i Tun är det tuffingen Melinda Hall

I övrigt är det spännande att se hur damfotbollen formerar sig de närmaste veckorna. IFK Nyköping bör få ett lag på benen i division 4 då huvuddelen av Bissarnas äldsta flicklag landat i kamratföreningen. I Stigtomta IF rör sig tankarna på hur de ska göra då de förra året hade ett samarbete med IK Tun, något som inte blir av under 2021. Mer troligt kommer de att kroka arm med Oxelösunds IK som tidigare under vintern gick ut med att de ville starta upp damverksamhet ännu en gång. Fantastiskt kul att det verkar finnas spelarunderlag men desto kämpigare att det är så svårt att ordna fram personer som vill lägga tid på tränarrollen. Detta går som en röd tråd genom nästan alla lagen jag nämnt i detta inlägg, även IK Tun letar assisterande tränare för att avlasta Kent. (Coolaste assisterande tränaren i trakten blir ändå Edina Begovic i IFK Nyköping, den är svår att toppa!)

Det är egentligen ingen önskedröm att fotografera träningar, inte ens träningsmatcher når några direkta höjder, men när jag har sportabstinens och tvingas fördriva tid på avlägsna Rosvalla eller Ramdalen måste jag ju pyssla med något. Från måndagskvällens IK Tun-träning blev det tillräckligt med bilder för ett bildgalleri som du hittar HÄR >>>

På återseende!