Hargs och Stigtomtas U-lag satte punkt

Vad är väl en serieavslutningsmatch i division 6 mellan två redan nedflyttningsklara lag? Alldeles underbar! Åtminstone för mig som inte har fotat en endaste fotbollsmatch sedan den 16/6 2023. Söndagsmatchen den 13:e oktober hade allt jag kunde önska utom möjligtvis naturgräs. Hemmalaget Hargs BK U skulle nog ha tagit emot gästande Stigtomta IF U på Krikonbacken men den senaste veckans regnande gjorde att man fick hyra in sig på Ramdalens platsgräs istället.

Hargs BK U och Stigtomta IF U avslutade sin div 6-säsong på Ramdalens IP

Tyvärr för de båda U-lagen har deras första division 6-säsong inte varit den framgång som de önskat. Hargs BK U vann sin div 7-serie ifjol medan Stigtomta IF U som serietvåor blev erbjudna en friplats upp till div 6. Störst utmaning har nog innevarande säsong varit för Hargs U-lag eftersom de inför säsongsstarten fick flytta upp spelare till division 4-truppen som drabbats av strömavhopp. Lite bättre läge var det för Stigtomtas U-lag som länge hade häng på en plats ovanför strecket men när regnmatchen mot Tuns herrar på Rosvalla förlorades med uddamålet den 27/9 var nedflyttningen klar.

Höstfagert på Ramdalen den 13/10 när div 6-serien avslutades

Säsongens sista match var alltså endast av akademiskt intresse, förmodligen kryddad men en smula prestige lagen och spelarna emellan. Oavsett utgång skulle inget av lagen förändra sina tabellpositioner. Att de fick spela sista matchen på Ramdalens plastgräs där ordinarie hemmalaget Oxelösunds IK sett till att stå som slutsegrare i division 6 Sydvästra denna säsong var nog inget som drog till sig någon uppmärksamhet.

Reaktioner efter ett av Stigtomtas mål mot Hargs BK U

Efter en ganska pigg start av HBK kom Stigtomta in i matchen och på resultattavlan kunde vi läsa 0-3 i halvtid. Mål av Wilhelm Dahlin, William Björnfot och Linus Hardö. Andra halvleken blev mer av ett ställningskrig och Harg kunde reducera till 1-3 genom Max Nilsson men sedan rann kvitteringsjakten ut i närliggande Östersjön.

Jag har sett många fotbollsmatcher på olika lokala arenor under säsongen men detta blev den första, och förmodligen sista, matchen jag fotograferade. Lite ringrostig och otränad kände jag mig i sällskap med mina kameror men samtidigt kunde jag inte vara annat än nöjd med de tilltalande höstfärgerna i kanten av Ramdalens konstgräsplan. Du hittar ett bildgalleri med 141 bilder HÄR >>>

Tack för att jag fick möjligheten att fota denna match innan vår lokala fotboll gick på vinterledighet!

Att stå på tå kostar på

Detta blogginlägg illustreras av ett antal utvalda bilder som inte har något med texten att göra. De är tagna under åren som jag bevakat lokal sport och visar några av de sporter som lockat mig att lyfta upp kameran och anteckna i mitt medhavda block.

Numera har jag två födelsedagar att fira under kalenderåret. Den dagen jag kom till världen var den 16:e maj, en dag då jag av ren artighet lät min tvillingsyster få några minuters försprång. Sedan 2023 kan jag även lägga till den 13:e oktober som födelsedag, den dagen då jag från en 24-årig yngling tog emot nya stamceller. Att den 13/10 var en fredag gjorde mig inte riktigt tillfreds eftersom jag lider av att vara något skrockfull. (Jag spottar över axeln om en svart katt passerar, lägger aldrig nycklar på bordet, tar inte in ljung som prydnad och klipper definitivt aldrig naglarna på en söndag.)

Crossfit fotad den 29/10 2022

Vad var det då som hände för att jag skulle hamna i denna två-födelsedagars-situation? Det hela började redan sommaren 2021 då jag i samband med min höftoperation (p.g.a. artros) fick veta att jag utvecklat blodsjukdomen Polycytemia Vera. Om jag tittar i backspegeln utvecklades sjukdomen för mig under hösten 2018. Denna blodsjukdom gjorde i mitt fall att benmärgen överproducerade trombocyter (blodplättar). Sjukdomen är ärftlig och min mor var även drabbad. Sjukdomen kan medicineras (livslångt) men i mitt fall övergick den till akut myeloisk leukemi (AML). Obehandlad överlever man mellan två veckor och månader med AML. Min diagnos ställdes den 20/6 -23 och ett halv dygn senare var jag inlagd på Mälarsjukhuset i Eskilstuna. Nej, jag hade inte känt något särskilt innan och var helt ovetande om det allvarliga läget.

Erik Skoglund boxades på Rosvalla för första gången den 19/9 -15

Istället för att fira midsommar med sill och potatis blev det ett frossande i stora mängder cellgifter. En behandlingsomgång innebar fem dagars cellgiftsdoser och därefter ungefär tre veckors återhämtning. För min del visade det sig räcka med tre behandlingsomgångar, alla dessa gavs på Mälarsjukhuset i Eskilstuna. I månadsskiftet september/oktober flyttades jag över till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Där fick jag en fjärde omgång cellgifter och förbereddes införs stamcellstransplantationen. Att ta emot nya stamceller krävde inte särskilt mycket av mig (mer än noggranna hälsokontroller innan transplantationen såsom hjärta, lungor m.m.). Jag låg i min sjukhussäng och fick stamcellerna intravenöst från en påse på min "nya fästmö" droppställningen.

Basketcup i Rosvallas A-hall den 7/4 -23

Det jag visste inför stamcellstransplantationen var att det skulle komma en period med stor risk för infektioner. Efter varje omgång cellgifter hade mitt immunförsvar gått ner på noll men transplantationen innebar en total återställning till fabriksinställningarna. Alla "uppdateringar" jag skaffat från födseln den 16/5 på 60-talet var som bortblåsta. Och nog drabbades jag av infektioner! Samtliga infektioner kom dock som internleveranser från min egen kropp, vi bär ju alla runt på både vilande virus och aktiva bakterier. Redan innan jag skrevs ut från Akademiska den 15/11 hade jag dragit på mig den första rejäla infektionen (urinblåsan) och sedan kom infektionerna slag vid slag från mitten av december. Eftersom mitt nya immunförsvar inte riktigt kom igång så drogs jag ner i ett kaninhål i skiftet februari och mars då EBV-viruset reaktiverades för andra gången och ledde till en virusframkallad tumör i en halsmandel samt närliggande slemhinnor. I mars var jag mer inlagd på sjukhus än vad jag var hemma.  Behandlingarna med antikroppar tog vid och de gavs under någon timme och sedan kunde jag åka hem. Dessa behandlingar fick jag ta emot med tre veckors mellanrum fram till i början av juli.

Cheerleading-tävlingarna har verkligen etablerat sig på Rosvalla (11/2 -23)

Vilket pris har jag då betalat för fem månaders sjukhusvistelse och alla behandlingar samt komplikationer? Fysiskt har priset varit lättare att se och förstå än de mentala påfrestningarna. Mina höfter (en opererad med protes och den andra med artros) tackade för sig efter drygt två månader i en sjuksäng. Att hår, skägg och övrig kroppsbehåring skulle försvinna var väntat men att det sedan tillfälligt växte ut som chimpanshår var jag inte beredd på. Den svartmuskige mannen i spegeln försvann och nu konstaterar jag att håret på huvudet är om möjligt ännu tunnare samt att jag inte behöver raka benen (ifall jag vill bära strumpbyxor). Vikten har varit i fokus från dag 1 på sjukhuset samt efterföljande vårdkontroller. Jag är kinkig med maten och trodde att jag skulle tappa mer i vikt som sjukhusinlagd i kombination med cellgifterna. Så blev det inte även om några kilo föll bort. Lägst vikt noterade jag i slutet av april då virusinfektionerna och tumören tog ut sin rätt. Nu är jag snart tillbaka på min normalvikt (vilket innebär flera kilo extra i onödig trivselvikt). Konstigt nog har kroppen hellre offrat muskelmassa än magfett under denna process.

IFK Nyköpings handbollsherrar i Sporthallen den 11/10 2013

Redan vid inskrivningen på Mälarsjukhuset den 21/6 -23 sa den kloka läkaren till mig att "det här ska vi klara". Han betonande förvisso att det var en väldigt allvarlig och farlig sjukdom men att chansen att bli frisk definitivt fanns. Det hoppet levde jag på både i den initiala chockfasen och senare när cellgiftsbehandlingarna radade upp sig. Hoppet och tron fanns där hela tiden och antagligen hade jag förmågan att även framkalla det mod som krävdes. Stödet från familjen, släkten och vännerna lyfte mig under armarna utan att jag en enda gång behövde be om det. Vårdpersonalen på avdelningarna i Eskilstuna och Uppsala var fantastiska mot mig som patient.

Onyx innebandydamer måljublar den 29/11 2014

I skarven mellan sommar och höst -23 fick jag ta emot så mycket stöttning och kärlek från er i idrottsfamiljen. Det började med en hälsning och lagbild från Hargs BK:s U-lag och spred sig vidare mellan lag och individer. Jag låg i min sjuksäng på Mälarsjukhuset och rodnade nästan av förlägenhet av all uppmärksamhet. Jag är er alla ett stort TACK skyldig! Som ringar på vattnet följdes detta upp i Södermanlands Nyheter (med två ytterligare artiklar i ett senare skede) och en intervju i P4 Sörmland. En liiiiten kommentar gäller den skylt som användes av ett par fotbollslag, det står @fotolasse men det är inte någon jag har koll på mer än att det är ett Instagramkonto som har publicerat totalt två inlägg och de är från 2012 ...

Luftburen ishockey på Rosvalla den 17:e mars 2017

Inför utskrivningen från sjukhusmiljön i mitten av november hade jag en målbild kring vilan, återhämtningen och därefter återuppbyggnaden som behövdes. Tyvärr inkluderade inte min målbild den detaljen att jag skulle behöva ta mig igenom så många komplikationer. Istället för att vila på hela foten fick jag stå på tå, länge, och i skrivande stund har jag faktiskt inte kunnat lämna tåståendet helt. Det har handlat om en ständig stridsberedskap snarare än ett behagligt fredsläge. Insikten har även kommit till mig att sjukdom innebär en viss form av frihetsberövande. Jag märker också att jag mentalt har allt svårare att ta emot fler negativa hälsobesked.

Kvällsfolkrace på Björshultsbanan den 5/5 2017

Vägen framåt innehåller några obesvarade frågor. Jag har precis påbörjat mitt vaccinationsprogram som om något år ger mig visst skydd mot diverse luftvägsinfektioner, barnsjukdomar, stelkramp m.m. Tills dess ska jag tänka mig för när jag rör mig i miljöer med många människor. I början av innevarande vecka togs benmärgsprov i samband med 1-årskontrollen efter stamcellstransplantationen. Det tar någon vecka att få svar på hur min benmärg sköter sig (där bildas de nya blodkropparna). Jag genomgick även en PET-CT-skanning (en form av röntgen) som ska ge svar på om tumören i svalget är helt borta och hur bakterieansamlingen kring min höftprotes utvecklat sig. I närtid kommer ortopeden på Nyköpings lasarett meddela om det är så illa att jag behöver byta ut min höftprotes p.g.a. en misstänkt infektion.

Beachvolleyboll på Stora torget i Nyköping den 10:e augusti 2017

I början av juli kände jag mig tillräckligt stark för att börja träna på gymmet igen. Trots fortsatta problem med höften har jag klarat mig utan krycka de senaste veckorna när jag ska promenera. Mentalt är jag inställd på att börja mitt jobb hos Region Sörmland IT i slutet av oktober. Vän av ordningen och följare av denna blogg funderar säkerligen på när jag börjar dyka upp på sportevenemang med mina kameror igen. Förhoppningsvis blir det snart, det är något jag längtat efter sedan i juni 2023. Jag tycker själv att jag har missat massor men har försökt att regelbundet svepa av sociala medier och nyhetskanaler för att hålla mig uppdaterad kring vad som hänt inom den lokala sporten.

Rugbylandskamp mellan Sverige och Tjeckien på Bollspelaren den 30/10 -21

Inombords bär jag på en stor tacksamhet. Jag har nämnt detta tidigare i detta inlägg och sträcker ut begreppet att även innefatta livet. Jag vaknar fortfarande varje morgon och det är något jag i vardagslunken inte lagt någon större vikt vid. Att balansera på stupkanten och komma till stadig mark igen ger perspektiv. Förmodligen är jag både naiv och trög men långsamt börjar nu mitt existentiella medvetande vakna.

Bandy på inomhusis i Katrineholm den 19:e februari 2022

Som avslutning vill jag vända mig speciellt till dig som är blodgivare. Tack! Utan blodgivare hade jag inte suttit vid mitt tangenbord idag. Åtskilliga påsar med röda blodkroppar och blodplättar har gått åt under faserna då jag fått cellgifter. För er som ännu inte blivit blodgivare kanske jag kan väcka en tanke att ta steget och bli det.

Sprintorientering i Nyköping som arrangerades av OK Hällen den 18/5 -17

Allra sist vill jag skicka en uppmaning till dig som är mellan 18 och 35 år ung. Ta steget och bli stamcellsdonator! Ungefär 30% av alla patienter som behöver nya stamceller (p.g.a. bl.a. leukemi, lymfom) får aldrig chansen eftersom en passande donator inte kan hittas. I Sverige samlas alla donatorer i Tobiasregistret och du kan läsa mer om vad det innebär att donera stamceller, hur du anmäler dig m.m. på Tobiasregistrets hemsida.

Eskilstuna United vs Hammarby på Tunavallens konstgräs den 17/4 -17

Nyköpings BIS mot IFK Göteborg i Svenska Cupen den 10/3 2013

Fantastiska Folkungavallen (med kastanjer) den 21/5 2023

Tack för att du tog dig tid att läsa! Med förhoppningar om återhörande

//Lasse Jansson aka @fotbollslasse

Publiken var i alla fall bra

Fredagen den 16:e juni var en i raden av soliga och väldigt varma dagar. För idrottsutövare är nog den något svalare kvällsluften att föredra framför mitt-på-dagen-hettan och kvällsmatcherna så här i midsommartider är speciella. En titt i fotbollsdivisionernas spelscheman avslöjade för mig att jag hade en division 7-match i min omedelbara närhet som täckte in flera kriterier. Matchen skulle spelas mellan två lag som jag ännu inte sett under säsongen, den inföll under helgens enda tidpunkt då jag skulle ha tid för någon sportbevakning och den skulle bjuda på mjukt och fint kvällsljus. Finfint.

Stigtomta IF:s U-lag tog sig an Västerljungs IF på Stigtomta IP den 16/6 -23

För mig är Stigtomta IP hemma efter åtskilliga besök under åren. Mestadels som ledare i två av föreningens tidigare flicklag men även i flera andra sammanhang. Fotografiskt så bjuder idrottsplatsen på intressanta möjligheter. Denna fredagskväll avslöjade en gräsplan som med nöd och näppe kunnat hållas vid liv med bevattning.

Stigtomta IF:s U-lag har en stomme från det tidigare pojklaget med spelare födda runt 2005. De startade upp seniorspel inför säsongen 2022 och har sedan dess haft en bra utvecklingskurva. Tyvärr har det under många år varit svårt, för att inte säga omöjligt, att hålla liv i ungdomslagen så att spelarna kan göra en övergång till seniorspel i föreningens regi. I mina ögon beror denna årskulls framgångar på de två ledarna Tord Åkermans och Daniel Anderssons envetna vilja och driv, och de förtjänar verkligen beröm för vad de utfört och utför sedan spelarna sparkade igång som knattar uppe vid Parken i byn.

Västerljungs IF har jag som en något avlägsen kompis sedan några år då jag blev betagen av deras fina anläggning vid Norrbyvallen. I årets laguppställning såg jag många nya ansikten och jag gläds åt att de lyckats med en föryngring som pekar på livskraft och överlevnad i tider då det är allt tuffare att attrahera med organiserad lagidrott. Föryngringen har dock kostat en del vilket gjort att de rent idrottsliga resultaten står i vänteläge men med kontinuitet och ihärdighet kommer resultaten så småningom.

Den sedvanliga bilden på publikraden uppe på hyllan vid Stigtomta IP

Nej, inte bjöds vi på någon överdrivet bra fotbollsmatch denna fredagskväll. Det var ändå som vi kom överens om efter matchen att publiken nog var bäst denna gång. Eller åtminstone bra. Och hade det inte varit för otroligt sympatiske domaren Admir Brkic och hans egenskaper hade tillställningen kunnat spåra ur eftersom det tvunget skulle tjafsas och tjuvnypas i var och varannan situation, eller som den skickliga och meriterade rugbytränaren Anna-Lena Swartz sa på Bollspelaren föregående helg vid ett gruff efter en avblåsning; "manlig konflikthantering".

Division 7-matchen i den södra serien slutade 1-0 efter att matchens enda mål gjorts av Stigtomta IF:s 05:a Alexander Åkerman. Jodå, för er med koll är det redan känt att det är brorsan till Ebba Åkerman i IK Tuns damlag. Segermålet kom i 84:e minuten och även om det varit ett litet övertag för hemmalaget under matchen hade det lika gärna kunnat vara gästerna som lyckats peta in en boll till sist.

Ju längre matchen led desto mer tid var jag tvungen att lägga ner på att jaga mygg som envist valde att stanna till på mig där jag satt och siktade med mina kameror. Under lördagens många vilopauser när jag midsommarklippte villatomtens häckar valde jag ut och redigerade ca 180 bilder från matchen som du hittar HÄR >>>

Jag hade en trevlig fredagskväll och vill önska båda lagen lycka till under fortsättningen av säsongens seriespel.

Dubbelrugby på Bollspelaren

Ännu en lördag med dubbla 15-mannarugbymatcher stod på schemat när jag puttrade söderut på E4:an till Bollspelaren i Norrköping den 10:e juni. In i det sista var dammatchens starttid höljd i dunkel men jag inhämtade pålitlig information från säkrast tänkbara källa (tack Pasi) och kunde landa i god tid inför matchstarten klockan 12.30. Strålande solsken från en helt molnbefriad himmel men inte så varmt att det skulle begränsa de hårt arbetande rugbyspelarna ute på planen. Tackar.

Bollspelaren i Norrköping är en välbekant rugbyarena

Södertäljes rugbydamer hade under fjolåret ett samarbete med Karlstads Rugbyklubb men inför denna allsvenska säsong har man krokat arm med Kalmar Södra Rugby. Grejen är att det även finns spelare med från Norrköping Troján i detta samarbete men de blir en aning anonyma i serietabellens namngivning. Dagen till ära kunde de i alla fall kliva ut på Bollspelaren i Troján-tröjor och tydliggöra sin existens. En tuff men inte omöjlig uppgift väntade i form av Vänersborg Rugby.

Södertälje/Kalmar mot Vänersborg Rugby på Bollspelaren den 10/6 -23

Efter första halvleken pekade egentligen allt mot en lätt och bekväm seger för Vänersborg som hade ledningen med 29-10. Hemmalaget hade uppenbarligen utnyttjat pausvilan väl och kom ut med förnyad energi och optimism till andra halvleken som tog dem till 25-34 med 10 minuter kvar att spela. Södertälje/Kalmar/Troján-trojkan kämpade in i det sista men det gjorde även Vänersborg som lyckades värja sig från fler försök och matchen slutade 25-34. Södertälje/Kalmar är kvar med noll poäng i tabellen efter tre matcher medan Vänersborg-damerna har två segrar och en förlust och därmed fyra poäng i en tabell som toppas av hittills obesegrade Stockholm Exiles och Enköpings RK på vardera sex poäng. 15-mannaspelet tar nu paus för 7s-kval och slutspel innan det återupptas den 19/8.

Norrköping Trojáns herrar hade en kniven-mot-strupen-match mot Stockholm Exiles klockan 15.00. För en chans att spela i det allsvenska slutspelet krävdes seger mot hittills obesegrade Stockholm Exiles i den norra serien. En seger krävdes för att passera Enköping RK:s herrar som dock har kvar att möta Exiles den 1/7.

Norrköping Troján mot Stockholm Exiles på Bollspelaren den 10/6 -23

Även Trojáns herrar har ett samarbete med Kalmar Södra Rugby och de sistnämnda förblir en aning anonyma i förbundets serietabell. Hur som helst så skulle det visa sig att uppgiften att knäppa Exiles på näsan var en för svår uppgift. Trots ett par fina försök från hemmalagets sida hade gästerna ett stabilt grepp om matchen i halvtid och ledde med siffrorna 28-10. I den andra halvleken utökade Exiles sin ledning till 35-10 innan matchen fick ett abrupt och olyckligt slut redan i 61:a matchminuten. Ett befarat benbrott på en hemmaspelare som av förklarliga skäl inte gick att flytta från planen och en oviss väntan på ambulans gjorde att båda lagen kom överens om att sätta punkt där och då. Sålunda 10-35 på resultattavlan och Exiles i en ointaglig serietopp i Allsvenskan Norra med Enköping RK på en andraplats medan Troján får sikta in sig på att möte andra tredjeplacerade lag efter sommaruppehållet.

Ett bildgalleri med 167 bilder från Södertälje/Kalmar mot Vänersborg RK hittar du HÄR >>>

Ett bildgalleri med 98 bilder från Norrköping Troján mot Stockholm Exiles hittar du HÄR >>>

Tack för en riktigt kul dag bredvid rugbyplanen och lycka till i säsongens kommande matcher!

IK Tuns U-damer gav sig inte utan kamp

Tuns huvudsakligen unga U-lag gjorde mycket rätt i onsdagens förlustmatch i division 3 mot gästande Enhörna IF. Ändå var det gästerna som rättmätigt kunde åka norrut i länet med en 5-2-seger i bagaget. Enhörna å sin sida var framgångsrika i sin press samt försedda med matchens spetslirare i form av tremålsskytten Cassandra Cossi som var i en klass för sig ute på Enstaberga IP:s soldränkta gräsmatta. Vi som var där kunde konstatera att en kvällsmatch i juni ändå är något alldeles särskilt (men inte så varm som man hade hoppats och trots torkan verkade en och annan mygga vara i farten).

IK Tuns Agnes Nord krutar in kvitteringen till 1-1 i första halvleken mot Enhörna IF

Den första halvleken var Enhörnas då de lyckades manövrera ut sin motståndare ganska bra med hög press där bollhållarna i Tun blev tvingade till stressageranden. Ledningsmålet för Enhörna kom i 21:a matchminuten och var inte oförtjänt. Tun lät sig inte nedslås och kämpade på trots att motståndarna hade en viss kontroll på spelet. När några få minuter återstod av halvleken fick Agnes Nord chansen på högerkanten och dammar in 1-1 och det var ett mål som tog dem in i matchen men även till pausvilan.

Spelpaus, motljus i kvällssolen på Enstaberga IP, juni anno 2023

Stärkta av den första halvlekens sena kvittering kommer Tuns spelare ut till den andra halvleken och tar över stort i den inledande kvarten. Nu var det istället hemmalaget som var framgångsrika i pressen och de ställde ideliga frågor till Enhörnas försvarslinje. Ledningsmålet i 59:e minuten kom som en effekt av allt detta men var ett självmål efter ett inlägg mot bortre stolpen. Ledningen varade dock inte mer än en minut och sedan kom även Enhörnas ledningsmål fram till 3-2 inom ytterligare en minut. Det går fort även i fotboll, tydligen.

Publiken vid Enstaberga IP fick se en ganska trevlig och underhållande match

Matchkontrollen togs återigen över av Enhörna och även om Tun var nära vid ett par tillfällen att kvittera kom inte det där nödvändiga målet. I 84:e minut utökar istället Enhörna sin ledning till 4-2 och på stopptid gör de sedan ett vackert 5-2-mål som fastställde slutresultatet. Summa summarum en seger som Enhörna med all rätt skulle ha med sig hem men kanske ett eller två mål för mycket sett ur ett IK Tun-perspektiv.

Utöver nämnda Cassandra Cossi gjordes Enhörnas två övriga mål av Molly Florin. Och Tuns mål stod Agnes Nord för utöver det Enhörna bjöd på.

Det är kul att fota i fint kvällsljus och även om det inte blev så många actionbilder så finns det en och annan bild som ändå visar att junikvällar funkar utmärkt för kombinationen foto och fotboll. Du hittar 150 bilder i ett bildgalleri HÄR >>>

Tack för titten och lycka till i det fortsatta seriespelet!

Gästabudstrofén passerade hemmavid

För min del har det inte blivit någon rally-fotografering sedan 2019. Usch och fy och för att råda bot på denna grava brist så passade årets lokala deltävling i Svenska Rallycupen utmärkt. SMK Nyköpings traditionella Gästabudstrofén gick av stapeln lördagen den 3:e juni och specialsträcka 1 passerade inom promenadavstånd från mitt hem. Ingenting att skylla på med andra ord, det var bara att packa ihop kamerautrustningen och traska den s.k. Salingerundan till min tänkta postering 3,5 km hemifrån.

Gästabudstrofén passerade gården Salinge i slutet av SS1

Vad är det som får folk att vallfärda från när och fjärran för att titta på rally? Är det motorsporten som sådan (=fränt), förhoppningar om att se avåkningar, chansen att andas kilovis med damm, traditioner och gammal hävd, lukten och ljudet av passerande fordon eller kanske möjligheten att räkna gamla Volvo 940 i en aldrig sinande ström? Jag vet inte men det är banne mig värt ansträngningen!

Vi stod vid Salinge i dammet under knappt 4 timmar och hade det bra

Till deltävling 2 (av totalt 6) av Svenska Rallycupen hade drygt 150 ekipage anmält sig. Arrangörsklubben SMK Nyköping hade som vanligt några intressanta namn i startfältet som rimligtvis skulle kunna hävda sig. Nu blev det inga klassegrar denna lördag men det förtar inte känslan av att detta var en välarrangerad tävling på fina vägar. Om du vill djupdyka i resultatlistorna kan du göra det här >>>

Motorras och en bedrövad besättning i form av Frans Harrén-Söderbäck och Charlie Ekström

För min egen del hände inte något överdrivet spektakulärt framför kamerorna denna gång. Jag valde att försöka fota alla deltagare och 80% av bilderna togs med lång slutartid och försök att panorera. Det är svårt vilket ledde till att vissa fordon inte riktigt är så skarpa som jag hade önskat. Vi fick se några bredarslade bakhjulsdrivna bilar driva ut lite väl långt i 90-gradersböjen, en 4WD-bil ta en bonus-sväng ute i vetefältet och tyvärr ett motorras för en av SMK Nyköpings-ekipagen. I det stora hela kommer du att finna odramatiska bilder i mitt bildgalleri men det var huvudsakligen solsken och det är ju inte fy skam det heller.

Mitt bildgalleri från Gästabudstrofén 2023 hittar du HÄR >>>

Tack för att du tittar och nu ska jag jaga bort dammpartiklar från kamerorna och objektiven ...

Allsvensk rugby på Korsängen

Enköping är mer än Totte Wallin och Enköpingståge. Det är rugby på Korsängen också. Det fick jag erfara med god marginal när jag lördagen den 27:e maj satt mig i bilen hemma i Stigtomta och rattade norrut till grannlänet. En resa som tar ungefär 1 timme och 40 minuter på en väg som kantas av fler fartkameror än någon levande varelse kan hålla räkningen på. Om det är ett tecken på att många åker till Enköping ska jag låta vara osagt men jag ångrar hur som helst inte mitt tilltag.

Enköpings RK:s damer mötte Hammarby IF Rugby Dam

Enköpings RK:s herrar mötte Stockholm Exiles i Allsvenskan Norr

När jag med hjälp av bilens GPS letat mig fram till Korsängens rugbyplan fann jag både trevliga funktionärer och en mysig rugbyplan som var insprängd i en oas av prunkande grönska. På programmet denna lördag stod andra omgången i damernas respektive herrarnas allsvenska serier. För Enköpings damer väntade Hammarbys rugbydamer medan herrarna skulle ta sig an Stockholm Exiles. Damernas match som börjande klockan 13 var någorlunda lätt att tippa medan herrmatchens utgång var knepig att förutspå, i alla fall för mig.

Enköpings RK:s klubbhus med höga bostadshus i bakgrunden

Entrén till rugbyplanen

Korsängens rugbyplan

Enköpings damer tog som förutspått kommandot direkt mot ett tappert kämpande motstånd som kom till spel med endast en avbytare. Gästerna från söder lyckades i slutet av matchen få till ett försök men en ytterst trygg och säker hemmaseger kunde antecknas med siffrorna 79-7.

Enköpings och Hammarbys rugbydamer gjorde gemensam sak efter matchen

Herrarnas batalj bjöd på betydligt jämnare spel där matchen utvecklade sig på ett sådant sätt att det var omöjligt att gissa vilket av lagen som skulle avgå med segern. Hemmalaget tog ledningen men i halvtid ledde gästerna och under andra halvlek hade sedan ERK kommandot till sista spelet då Exiles gjorde det nödvändiga försöket. Lite olika bud på slutsiffrorna (!) men jag TROR att vi ska skriva siffrorna till 28-37. 

Enköpings och Stockholm Exiles herrar tackar varandra för god match

Det blev en lång och mastig dag på vägarna och i Enköping men fantastiskt kul och inspirerande att sticka in näsan i rugbybubblans trivsamma stämning. Jag återser gärna Enköping igen och då kanske jag kan skriva ner hur många fartkameror som faktiskt är utplacerade.

Du hittar mina matchbilder i två separata bildgallerier:

Dam-matchen mellan Enköpings RK och Hammarby IF Rugby ca 160 bilder

Herr-matchen mellan Enköpings RK och Stockholm Exiles ca 150 bilder

Tack för underhållningen och ett stort lycka till under den kommande säsongen till samtliga deltagande lag!