Det här gör vi väl om någon gång hörrni

Äntligen fick jag se Nyköpings SK vinna. Jodå, de gör ju det titt som tätt men ta-mig-tusan om jag fysiskt brukar vara på plats då. Och när vi nu avhandlar kapitlet om närvaro på matcher när inte någon publik är tillåten vill jag förtydliga att jag absolut inte eftersträvar att vara mer priviligerad än någon annan. Onsdagens match i HockeyEttan Östra Vår fotograferade jag för att jag blev tillfrågad om det, annars hade jag inte sökt mig till Stora ishallen på Rosvalla. (Jag hävdar fortfarande att jag varken är fotograf eller media, det är de yrkesverksamma som har dessa epitet.)

Det är dock en ynnest att få stå intill en idrottsplan, i det här fallet en konstfrusen is, och riktigt känna sporten utövas framför ögonen och öronen på mig. Live-idrott kunde vi för ett år sedan konsumera utan att fundera, nu är det en ouppnåelig lockelse som vi får knyta framtida förhoppningar till.

Nyköpings SK tog emot Vallentuna Hockey under onsdagskvällen

Jag blir osäker på vilken stämpel jag ska sätta på onsdagsmatchen mot Vallentuna Hockey. När jag själv läser vad andra anser om en match blir jag givetvis ganska påverkad av ordval och vinklar. Först och främst tycker jag personligen att det var en bra match, jag tycker att Nyköpings SK förtjänade segern (3-2) och att siffrorna var en smula jämnare än vad spelet var. Båda lagen hade sina fördelar och styrkor men de avgörande detaljerna återfanns hos Nyköpings SK. De var det mest påkopplade laget.

Nyköpings SK på väg ut på isen

Vallentuna Hockey i Stora hallen på Rosvalla

Att NSK:s seger satt som en smäck är det ingen tvekan om. HockeyEttans vårserie är lite av en prövning denna säsong då man behöver ingå i gruppen bland de tre bästa för att inte riskera utförsåkning i seriepyramiden. Vallentuna och Nyköping skaver mot varandra på plats två och tre i tabellen efter ledande Strömsbro IF. Det är inte helt omöjligt att det redan nu har skiktat sig på detta sätt i tabellen men en formsvacka kan straffa brutalt och det gäller att "segra eller dö".

Spelare, ledare, funktionärer och sedan är det inte många fler på hockey nuförtiden

Mina förväntningar vid matchstart var som jag skrev inledningsvis ganska låga. Det var därför befriande att se hemmalaget trampa igång direkt och visa hängivet engagemang. Något de bibehöll i 60 effektiva minuter. Jag upplevde inte någon inledande svacka men det kanske är min ovana att se ishockey live som spökade. Och som belöning kom också 1-0 efter 4:29 då Albin Ivarsson-Hamberg i slutskedet av ett halvdåligt powerplay på egen hand lyckas tråckla in pucken.

Albin Ivarsson-Hamberg inledde målskyttet för Nyköpings SK

Efter halvannan minut kvitterar Vallentuna och jag måste erkänna att jag inte såg varför det blev absolut soprent i högra halvan av hemmalagets försvarszon när målet tillkom. Initiativet skulle ändå tillbaka till Nyköping och deras lycka blev en egen utvisning när det gått 7:25. I närapå två minuter spelade de boxplay men sedan tyckte tydligen David Ojamäe att det fick räcka och skrinnande upp till Vallentuna-kassen med pucken och fabricerade 2-1. Det är inte svårt när man kan det.

Nyköpings SK:s David Ojamäe fixade 2-1 i numerärt underläge

I mellanakten fortsatte den täta kampen och matchprotokollet gapar förvånansvärt tomt efter dessa 20 minuter. Undantaget matchens prestation förstås, han den där nya Eric Backman ville visa upp sina förmågor och tråcklade sig fram från egen zon och piskade in 3-1 i plockhandskeklykan när knappt halva perioden passerat. Schnyggt, det måste medges.

Här är han, Eric Backman, som fixade det viktiga 3-1-målet för Nyköpings SK

Att 3-1 var viktigt kom vi att förstå en bit in i tredje perioden. Den började för övrigt med två minuter i numerärt överläge för hemmalaget men de lyckades inte punktera matchen i detta ypperliga läge. Istället kom reduceringen till 3-2 när det gått 7 minuter och 37 sekunder. Ett tvättäkta skitmål om hemmalaget får uttrycka sina känslor medan gästerna givetvis ser det som "påpassligt". Trots Vallentunas försök att plocka ut sin keeper med tre minuter kvar lyckades Nyköpings SK rida ut stormen och vinna.

I Nybroviken sägs det att man har ståplats men det gäller även i Rosvallas sekretariat

Hade detta varit en fotbollsmatch hade jag kommit med följande analys:

Nyköpings SK var mest påkopplade och vann duellspelet och de flesta 50/50-situationerna. Gästande Vallentunas största förtjänst var deras kvicka och exakta väggspel som överglänste Nyköping med råge.

Nu var det dock en ishockeymatch och därför så överlåter jag resten av analysen till mina matchbilder som du hittar HÄR >>>

Tack och stort lycka till i den fortsatta jakten på framgångar, segrar och ära!

Gedigen insats av Katrineholm Bandy

Ser du någon som i nigsittande stil är alldeles överjävligt bra på skridskor kan du nog utgå från att vederbörande är eller har varit bandylirare. Om personen dessutom åker runt i stora lovar och med en blick som sveper över himlavalvet likt en radarstation kan du vara säker. Tvärsäker. Att inte anstränga sig för att förstå tjusningen med bandy är att beröva sig själv en färgklick på livspaletten.

Katrineholm Bandy vs Nässjö IF lördagen den 9/1

Inför helgens dubbelmatchande i Bandyallsvenskan för Katrineholm Bandy hade de två raka vinster i bagaget. Med andra ord lyckades de studsa tillbaka med besked efter den mediokra och andefattiga insatsen under annandagen då jag såg dem senast. I tabellen kunde vi hitta lördagens motståndare Nässjö IF skavfötters med Katrineholm på den nedre halvan med 9 inspelade poäng vardera.

Katrineholm Bandy aka KVBS aka Katrineholm Värmbol Bandysällskap

Nässjö IF, rätt och slätt

Efter Katrineholms mycket stabila lördagsinsats mot Nässjö IF som gav seger med 5-2 (2-2) gäller det att snabbt fokusera om till söndagens match mot gästande Jönköping Bandy IF. Inga karameller ska det sugas länge på när det är dubbelmatchande i helgerna. Förvisso kan man bära med sig den varma och goa känslan av självförtroende till nästa match men det får inte tangera hybris, underskattning av kommande motstånd samt överskattning av den egna förmågan.

Jag har aldrig sett Roger "Gubben" Carlsson utan mössa!

Med tanke på Katrineholms prestation i matchen mot Nässjö är det förskräckligt tråkigt att ingen publik tillåts på våra arenor. Det finns dock alternativ och för den intresserade går det att följa matcherna via livestream. Vi måste hålla i och hålla ut, förhållningssättet måste vara att respektera restriktionerna som följt i pandemins fotspår.

Den nya bandyhallen på Backavallen väntar ännu på sin storpublik

Varje match har sin historia att berätta. En ytlig betraktelse kan återge de faktiska händelserna i kronologisk ordning. För mig som utomstående och icke särskilt bandy-insatt skulle det vara intressant att förstå hur kollektivets mentala status påverkas och utvecklas. Vad jobbar man med mellan matcherna? Hur är gruppdynamiken? Hur påverkas gruppens individer av matchen man just spelat? Lägg till taktik-dimensionen och det börjar bli riktigt intressant. För Katrineholm Bandy skedde en värvning den 3:e januari som jag anar har stor betydelse för potentialen i laget. Eric Lisell återkom till klubben och det kan mycket väl bli den gamechanger som gör att man inte behöver fajtas kring tabellens nedre streck.

Eric Lisell är tillbaka i Katrineholms-dressen

Mot Nässjö började Katrineholm både optimistiskt och säkert. Den numera sedvanliga tidiga hörnan (resultatlös) följdes av ett tydligt grepp om taktpinnen. Faktiskt så släppte inte hemmalaget taget om den där pinnen under hela matchen. Man spelade disciplinerat, tålmodigt och med pondus. Gott så. Att gästerna gjorde första målet efter en fullträff modell "galant deluxe" kändes inte helt logiskt men verkade inte heller störa nämnvärt. Kvitteringen till 1-1 gjordes 5 minuter efter gästernas första mål och då var vi framme i matchens 19:e minut. En tilldömd straff som Niklas Eriksson knackade in och som därmed inledde hans framgångsrika målskytte i denna match.

Niklas Eriksson blev tremålsskytt mot Nässjö IF

Hemmalagets positiva spel fortsatte och Eric Lisell kunde avancera ner till kortlinjen och spela fram Robin Hellqvist med en passning bakom ryggen fram till 2-1 i 23:e minuten.

Katrineholm Bandys Robin Hellqvist fixade fram 2-1

Trots spelövertaget för Katrineholm fick vi i 32:a minuten se 2-2 på resultattavlan. Det berodde på ännu en en fullträff från Nässjö då en hörna avslutades med att ge någon av hemmalagets spelare en rejält bred mittbena på mållinjen. När första halvleken var till ända var 2-2 något som inte riktigt beskrev gästernas spelmässiga insats men de borde i alla fall vara nöjda med att fortfarande hänga med i målprotokollet. Det som möjligtvis oroade de med sympatier för hemmalaget var att de trots spelövertaget inte hade vaskat fram särskilt många kvalificerade målchanser.

Det skulle dock lossna i andra halvleken och belöningar retoraktivt kan också vara trivsamma.

I 50:e matchminuten kunde hemmalagets Niklas Eriksson göra sitt andra mål för dagen och ge Katrineholm ledningen fram till 3-2 på en hörna. Ledningen utökades i 57:e minuten när en lyftning togs ner av Alexander Strand och därefter med en avig vändning lura både försvarare och målvakt. 4-2 är dock ingen tvärsäker ledning i en sport som bandy men stabiliteten i spelet och det disciplinerade passningsspelet var ramstarkt denna eftermiddag. Mer skulle komma.

Alexander Strand gjorde 4-2 till Katrineholm Bandy

Matchens sista mål kom via förarbete från Linus Doktare och Niklas "Messi" Eriksson fastställde slutresultatet till 5-2 i 67:e minuten. I matchens slutskede var det betydligt närmare ytterligare mål för hemmalaget än att gästerna skulle ha tillåtits att reducera.

Det sista av Katrineholms måljubel denna januarilördag

För att minnas utvalda detaljer av denna bandymatch har jag satt samman ett bildgalleri med 140 bilder som du hittar HÄR >>>

Over and out

Sportfotoåret 2020

Jag tycker allra bäst om breddidrotten. Gräsrots-sportandet känns mer äkta än den del av sportvärlden som i accelererande utsträckning försvinner in i penningcirkusens spektakel. När fotbollssupportrarna denna säsong suktade efter en sits på någon av de allsvenska arenorna längtade jag efter en plats bland de 50 åskådarna för att kunna fota en eller annan lokal fotbollsmatch. När höstmörkret sänkte sig fick inomhussporternas breddverksamhet helt läggas åt sidan och elitnivåerna tilläts hålla igång med förbehållet att det ska vara helt publikfritt. Inte helt lätt att navigera sig igenom detta som sportbloggare och sportfoto-entusiast. Min närvaro är inte given och jag ger inte mig själv företräde framför den publik som inte får närvara.

Sedan jag började blogga och fotografera sport 2011 har jag inte behövt ifrågasätta min roll i detta sammanhang så tydligt som under nådens år 2020. Jag är inte fotograf utan sportfoto-entusiast. Min försörjning är någon helt annanstans. På samma sätt har många idrottsutövare prövats i sitt förhållande till den sport de valt att utöva. Till och från under året har seniorer inte ens fått träna tillsammans. När myndigheter och Riksidrottsförbundet fångat upp nödvändigheten för barn och ungdomar att hålla igång med gemensam träning är det bland de viktigaste beslut de kan ta. Prioriteringar på olika nivåer och i många olika frågor är något som detta år har tydliggjorts mer än någonsin annars.

Året inleddes med sedvanlig sportbevakning och allt rullade på tills i mars när vi överrumplade började inse allvaret i pandemin. Inomhussporternas serier och slutspel kapades abrupt, fotbollens förutsättningar ändrades successivt i övergången till våren. Sommaren förde med sig en andefattig sportmeny som under hösten blev än sämre. Att detta skapar friktion inom idrotten är kanske inte så konstig men att just fotbollen skulle vara så totalt tondöv kunde jag inte ha trott. De flesta idrotter har tagit förändringarna med jämnmod men det kan man inte direkt påstå att fotbollen lyckats med. Min iakttagelse omfattar inte bara klubbarna (inklusive deras kassörer) utan även utövarna och supportrarna. Ett exempel är publikrestriktionerna under försommaren och sommaren där visserligen många föreningar skötte detta men där det på alldeles för många ställen struntades fullständigt i vad som stipulerats och egna riskanalyser på individnivå fick sätta ribban.

På det personliga planet blev 2020 något av ett skitår även utan Corona-inblandning. Jag blev föräldralös i somras och året avslutades med att en god vän och mångårig ledarkollega hastigt gick bort. Att jag snart inte kan gå p.g.a. artros i höfterna sätter också sin prägel på min tillvaro. Till det positiva hör i alla fall att jag under början av året fick en tillsvidareanställning som förvaltningsledare IT inom Region Sörmland.

Med en radda bilder här nedanför ska jag försöka summera mitt sportfotoår. Det slog mig att jag kanske har varit en "dödsängel" för några lag som bevakats och jag konstaterar att Gnesta IK:s hockeyherrar, FBC Nyköpings innebandydamer och IFK Nyköpings fotbollsdamer (tillfälligt!?) upphört att existera under detta år. Året har också inneburit minimalt med utrymme för motorsporten men även den har påverkats av de publikrestriktioner som jag försökt följa. I många fall under året har jag blivit tillfrågad att närvara vilket inneburit att jag erhållit ackreditering, detta har hållit mig igång och annars skulle jag inte haft mycket att berätta om nu i slutet av året.

IFK Nyköpings handbollsherrar drog mycket publik i början av året

FBC Nyköpings innebandydamer underhöll i Sporthallen

Onyx allsvenska innebandyherrar har skapat många frågor under säsongerna 19/20 och 20/21

Gnesta IK:s hockeyherrar fick det för tufft

Nyköpings SK och ishockeyn i stan är en angelägenhet för många

Av motorsport blev det bara trial-SM i början av oktober för mig

Bandyn i Katrineholm har under året gått från det här ...

... till det här. Jag vet vad jag föredrar visuellt.

Rugbyn fick två helger av min tid i samband med 7s-slutspelen på Bollspelaren i Norrköping

I våras var ungdomscuperna på Rosvalla en räddningsplanka för min bevakning

Svenska Cupen för damlagen överlevde första omgången i februari

När längtan efter fotboll under sommaren fick mig att fota träningar

Råbyborgen och andra ställen bjöd på oväntade regnskurar denna säsong

IK Tuns damer bjöd på underhållning som nykomlingar i division 1

Jag fick se IFK Norrköpings damer kvala sig upp till Elitettan

Jag fick se Eskilstuna United klara sig kvar i Damallsvenskan med kniven mot strupen

Att året kunde ha avslutats bättre råder det ingen tvekan om. Den 21/12 gick Stigtomta IF:s eldsjäl Kjell Larsson hastigt bort. Något jag i sociala medier redan skrivit om men jag upprepar mig med orden att jag i första hand tänker på Kjells familj i denna svåra och oförutsedda stund. För Kjells arbetsgivare (Holmgrens Färghus) och för idrottsföreningen i Stigtomta blir tomrummet monumentalt. Kjell tillhör de personer som inte kan ersättas. Det är helt och hållet Kjells förtjänst att jag drogs in i fotbollen som ungdomsledare 2003 och därmed stakades vägen ut för det som gör att jag håller på med både sportfoto och bloggande. Kjells bortgång har tagit hårdare än jag varit beredd på och det är med tomhet och saknad som jag avslutar detta år.

År 2007, Arena Grosvad i Finspång. Kjell Larsson, Christer Bernthson och undertecknad. Stolta ledare i Stigtomta IF F03-04 som tagit en bronspeng i Finspångscupen. (Foto: Annelie Johansson)

Jag önskar att jag kan skriva att 2021 kommer att bli ett mycket bättre år. I vissa avseenden blir det givetvis så, garanterat, men vi kan nog inte räkna med att det som i ett trollslag vid 24 på nyårsnatten kommer att bli "bra". Många pandemi-prövningar återstår men med lite medvind och nedförsbacke kan vi ändå se fram med tillförsikt på vad framtiden har att erbjuda.

Gott Nytt År!

Tung annandagsförlust för Katrineholm

Aldrig har det väl varit så tydligt som under annandagsbandyn att publiken saknas på bandyarenorna. Under rådande omständigheter må det vara att serielunkens matcher spelas utan publikens stöd och support men när det kommer till bandyns absoluta högtidsdag blir det smärtsamt uppenbart vad publiken tillför. Katrineholm Bandy lyckades i alla fall locka rekordmånga distans-åskådare till den sponsrade gratis-sändningen av annandagens hemmamöte mot Tillberga Bandy (TB Västerås). Men nog hade Katrineholms stora hemmapublik behövts bredvid planen för att ge moraliskt stöd till laget som nu föreföll en smula andefattigt och som förlorade med 4-7 (1-3) utan att vara riktigt nära att hota sin motståndare.

Gästande TB Västerås klart vassare än Katrineholm i annandagens match

Säsongen 2019/20 började så oväntat bra för Katrineholm att inte ens de själva verkade greppa vad som hände. Förvisso sjönk man under andra halvan av seriespelet ner i tabellen men nog var det kul att se hur de lyckades göra "mål på allt" till motståndarnas stora förtret. Inför säsongen 2020/21 har laget dessutom fått en inomhushall som är ett enormt lyft för hela klubbens bandyverksamhet. Tyvärr är inte enbart fyra väggar och ett tak receptet för framgång och försäsongen samt inledningen på bandyallsvenskan har varit mindre bra. Någon hemmaborg kan man inte tala om då det på 6 försök endast blivit en vinst för klubbens representationslag i hallen.

Backavallens nyaste inslag är den enorma bandyhallen

Omklädningsrummen till höger och spelaringången till hallen på vänster sida

Tak över huvudet med läktare på bortre långsidan

Efter att ha sett Katrineholm bandy under en av försäsongsmatcherna samt under annandagens debacle så känns det som att laget saknar någon ingrediens eller komponent. Något som jag tyckte mig se hos fjolårets Motala-inlåning Eric Lisell. Energi och pondus i drivet framåt. Jag inbillar mig även att återvändande Jesper Ekström kommer att tillföra mycket när han tränat ikapp, hans arbetskapacitet och attityd gör skillnad. Som matchen under annandagen utvecklades så framstod det som att Katrineholm har svårt att täppa till bakåt och blir förvånansvärt uddlösa. Men vad vet jag, det är inte särskilt många bandymatcher jag ser per säsong ...

Läktarsidan hade under annandagsmatchen fyllts med matchtröjor. Cool!

Tillberga hade inför matchen ett bättre tabelläge än Katrineholm, fyra segrar och två förluster att jämföra med två vinster, en oavgjord och fyra förluster. I en tvåpoängs-serie är det förvisso mindre poängskillnader mellan lagen än vi ser i t.ex. ishockey och fotboll där segrar ger tre poäng. Nåväl, en sak är i alla fall säker i bandyallsvenskan så här långt och det är att förhandsfavoriterna Örebro SK motsvarar precis alla förväntningar och har maximala 20 poäng på tio spelade matcher. Wow.

Katrineholm Värmbol BS aka KVBS aka Katrineholm Bandy

TB Västerås aka Tillberga Bandy

Med ovan nämnda namnlabyrint så bör jag kanske med några korta ord beskriva annandagens publikfria bandymatch. Hemmalaget rivstartade och inom de två första minuterna hade man vaskat fram chanser som ledde till två hörnor. Istället för ett välbehövligt ledningsmål blev det 0-1 efter åtta minuter och därefter var det egentligen inget snack om var denna match var på väg. Sekunder innan första halvleken var till ända lyckades i alla fall hemmalaget reducera till 1-3 genom Fredrik Öjdahl och sådana psykologiskt tunga mål kan leda till att matcher byter skepnad.

Fredrik Öjdahl reducerade till 1-3 för Katrineholm i slutet av första halvleken

I första anfallet för gästerna i andra halvleken kom istället 1-4 och på något sätt var det vad som släckte hoppets låga som började flamma vid den sena reduceringen innan halvtidsvilan. 1-4 blev också 1-5 i 56:e minuten innan Joakim Olofsson gavs möjligheten att reducera till 2-5 på en straff i 60:e minuten.

Katrineholms Joakim Olofsson säkerheten själv från straffpunkten

Tillberga lyckades med allt de företog sig och gjorde både 2-6 och 2-7 innan matchen nått sin 70:e minut. Därefter kände de nog att matchen var i hamn och det var nog deras inställning snarare än hemmalagets agerande som hyfsade siffrorna till 4-7 via två mål av Linus Doktare i 73:e och 76:e minuten.

Linus Doktare gjorde matchens två sista mål fram till 4-7

En timeout från Tillberga efter 4-7-målet fick upp Tillberga-spelarnas koncentration och återstoden av matchen kontrollerades av gästerna som kunde åka hem till Västerås med en seger och förbereda sig inför lagens returmöte på ABB Arena den 29/12.

Förhoppningsvis hittar Katrineholms-lirarna de procent som saknas för att komma in på vinnarspåret igen. Bandyallsvenskans tabell haltar betänkligt denna Corona-vinter och lagen har spelat allt mellan 6 och 10 matcher. I skrivande stund är Katrineholm indragna i striden runt det nedre kvalstrecket och där vill vi sörmlänningar helst inte ha dem, förstås.

Jag har fått ihop ett litet bildgalleri från annandagsmatchen och mina bilder hittar du HÄR >>>

Nya tag och lycka till!

United sprattlade till i sista stund

Det har faktiskt inte blivit några damallsvenska matchbevakningar för mig denna säsongen. Min tradition att se Eskilstuna Uniteds damer åtminstone någon gång per säsong är obruten sedan 2011 och alltså en längre svit än vad deras allsvenska tillhörighet är. I början av årets säsong såg jag förvisso Eskilstuna möta Umeå IK i Svenska Cupen en stormig dag i slutet av februari, men sedan kom ett virus och därefter kändes det som att jag inte hade på någon restriktiv allsvensk arena att göra. Under söndagen kunde jag dock inte motstå frestelsen när Eskilstuna tog emot Djurgårdens IF på Tunavallen och det för första gången den här säsongen tilläts så många som 300 åskådare på läktaren.

Jag ångrar definitivt inte mitt beslut, trots novemberrusk och regndränkt kamerautrustning.

Matchen mellan Eskilstuna United och Djurgårdens IF den 1/11 blev en makalös historia

Det slog mig under söndagsmatchens gång hur fantastiskt fint underhållningsvärde det finns i Damallsvenskans matcher. Först och främst så är det fotboll utan allt ändlöst gnäll, alla förorättade känslor och kraftiga förstärkningar. Damfotbollen har behållit sin ärlighet och trovärdighet vilket jag är så oerhört tacksam för. Utöver detta så har man under denna märkliga Corona-präglade säsong lyckats få ihop en säljbar produkt som med två omgångar kvar trots allt har mycket spänning att leverera. När jag såg både hemmalaget Eskilstuna United samt gästande Djurgårdens IF kunde jag inte riktigt smälta att båda lagen var indragna i bottenstriden. Det stämde inte med vad som presenterades och presterades ute på planen. Inte ska väl något av dessa lag behöva vara nedflyttningskandidater?

Tunavallen en höstruskig söndag i början av november

Söndagsmatchen hade turen att infalla den första november. I Folkhälsomyndighetens skugga innebar det nämligen att 300 åskådare tilläts. Åtminstone om man just nu befinner sig i någon av regionerna som inte har separata och striktare regler. För Eskilstuna United är 300 i publiken en liten del av vad de brukar snitta en normal säsong men självklart var både den hårt bantade publiken och hemmaspelarna själaglada över att se varandra. Fattas bara annat.

De 300 åskådarna placerades på Tunavallens ena långsida

Inför lagens möte stod de båda på 20 poäng, endast en ynka poäng mer än Umeå IK som befinner sig under det försmädliga nedflyttningsstrecket. (Sistaplatsen i tabellen innehas av nykomlingarna IK Uppsala som med sina 10 poäng får börja om i Elitettan nästkommande säsong.) Att matchen hade måste-karaktär var bara förnamnet. Hur tacklas detta? Försiktigt för att inte förlora eller attackerande för att vilja våga vinna? Jag tycker båda lagen anammade det sistnämnda synsättet.

Eskilstuna United söndagen den 1/11 2020 på Tunavallen

Djurgårdens IF på Tunavallen den 1/11 2020

En fördel med att se matcher i slutet av en säsong är att lagen stabiliserat sitt spel och att alla spelare presterar nära sitt max. Försäsongsmatcher och de tidiga omgångarna i seriespelet brukar vara sisådär, minst sagt. Det kan dock vara ett bekymmer i de avslutande omgångarna att spelare skadat sig i trupperna eller att de är avstängda som t.ex. Matilda Plan i United. Henne hade jag gärna sett men det kommer väl fler chanser, kan jag tro.

Huvuddomare Lovisa Johansson flankerad av Almira Spahic och Ida Kellström

Det här blev en match att sent glömma. Åtminstone om man hade hemmalagssympatier. Men det krävdes en portion ångest samt förmågan att gräva allra djupast nere i byxfickorna för att plocka fram det som var både oväntat och svårfångat. Dessförinnan hände en hel del annat.

Det stod ganska klart att gästerna inte tänkte åka hem till Stockholm utan en seger. Första delen av matchen bjöd mestadels på omställningar och kontringsförsök men Djurgården hittade även stolpen vid ett avslut med dryga kvarten spelad. Det var nog mycket befriande för Eskilstuna när de gjorde 1-0 genom Felicia Rogic i 38:e minuten. Det försprånget kändes det som att de behövde och de behöll det hela vägen in till halvtidsvilan.

I inledningen av andra halvleken började det komma ner blött från himlen

Om Djurgården hållit ställningarna bra i första halvleken så kom de ut än mer på alerten i den andra halvleken. Och vem har visat bäst form av alla svenska damspelare den senaste tiden, bl.a. genom ett fenomenalt mål i landskampen mot Island häromdagen? Just det, Olivia Schough. Ge henne det lilla, lilla extra utrymmet och hon prickskjuter. Och det gjorde hon på Tunavallen två gånger om. 1-1 i 55:e och 1-2 i 57:e matchminuten. Vilka mål, vilka prestationer!

Djurgårdens IF:s lagkapten Olivia Schough

Mestadelen av tiden efter gästernas ledningsmål såg det ut som att de hade saker och ting under kontroll. Förvisso var Kaisa Collin mycket nära när hon prickade ribbans nederkant och Loreta Kullashi borde kanske förvaltat sin chans med en motståndarmålvakt i parterr framför målet bättre. Men utöver dessa chanser gick minuterna och det såg inte bättre ut än att Eskilstuna United skulle förlora och få två återstående ångestmatcher för att rädda sin allsvenska plats. Hemmalaget såg inte riktigt ut att nå fram på individnivå, jag tyckte de slog bort bollar lite olyckligt och inte "var med" då de borde "vara med".

Då hände det. Då vände det.

Eftersom matchen präglats av snygga mål kunde inte Uniteds Sonia Okobi vara sämre när hon med vänsterfoten klubbade in bollskrället i krysset och 2-2 lyste på resultattavlan i 86:e minuten. Sicket mål och så oerhört välkommet för ett hemmalag som inte såg ut att orka resa sig.

Eskilstuna Uniteds Sonia Okobi fixade 2-2 i slutskedet av matchen

Om matchen varit slut i detta ögonblick hade antagligen Djurgårdens Olivia Schough lagt sig för att sova denna söndagskväll med ett belåtet leende på läpparna. Med minuten kvar av ordinarie matchtid bestals hon på sitt John Blund-moment och den som somnade med det bredaste leendet var istället hemmalagets Felicia Rogic. Även ett misslyckat inlägg kan vara det vassaste av anfallsvapen och Felicia kunde se sin långa svepande lyra gå över Gudbjörg Gunnarsdóttir i Djurgårdsmålet och in i bortre burgaveln. That's it.

Eskilstuna Uniteds Felicia Rogic. Lagkapten. Segerskytt.

Segern för Eskilstuna gav dem luft och andrum. Med 23 poäng ser det åtminstone betydlig ljusare ut vad gäller överlevnadschanserna i Damallsvenskan. Det är dock inte över ännu och Eskilstuna har kvar att möta Växjö på bortaplan samt Umeå IK på hemmaplan i sista omgången. Båda dessa lag slåss för sin existens i allsvenskan. Djurgårdens något dystrare läge kan åtgärdas och de har kvar att möta Umeå IK på bortaplan samt slutligen redan avhängda IK Uppsala på hemmaplan den 15/11.

Om det kan vara till någon hjälp att minnas denna match så har jag satt samman ett bildgalleri med drygt 220 bilder som du hittar HÄR >>>

Tack för underhållningen!