Fisk eller mittemellan med kryssrace

För de flesta lag och inför de flesta säsonger handlar det om huruvida laget har en säsong framför sig som innebär fågel, fisk eller mittemellan. Oftast beror det på vem man frågar. En tredjedel in i årets Damallsvenska kan vi nog konstatera att det i alla fall inte blir fågel för Eskilstuna blåa stoltheter. Efter att ha mött både Rosengård och Häcken tycks klivet upp i övre skiktet en aning avlägset. Undantaget en seger mot Piteå radar Eskilstuna United upp kryss i en imponerande men ändå poängmässigt obra mängd. Ska det leda till en fisk-säsong som 2020 eller finns potentialen att landa i tabellens mittemellan-del?

Eskilstuna United tog emot Vittsjö GIK på Tunavallen söndagen den 30/5 -21

Hur skulle det gå för United mot gästande Vittsjö GIK, en motståndare som är erbarmligt svår att göra mål på? Ett United som verkligen behöver få igång målskyttet för att inte hamna i samma läge som 2020 men som också har potentialen att återupprepa andra halvan av säsongen 2019 då precis all offensiv kraft blommade ut maximalt.

#JAG2030, Eskilstuna Uniteds jämställdhetsupprop

Oavgjort var ett slutresultat som knappt skulle ge ett mätbart odds. Och naturligtvis slutade matchen oavgjort. Irriterande för United med ett gäng brända chanser men också under epitetet "inte illa pinkat av en trähäst" eftersom de faktiskt lyckades göra mål på barnvagnsfabrikslaget från orten mellan Markaryd och Hässleholm i de skånska utmarkerna. De gånger jag har åkt till Österlen har det ändå känts som att jag borde stanna i lilla Vittsjö, ett ort som så tydligt andas damfotboll genom sitt namn och rimligtvis värd att vallfärda till av den anledningen. 

Eskilstuna United på Tunavallens dallrande varma plastmatta

Ett skadedrabbat Vittsjö GIK redo för match trots flera tongivande spelare borta

Matchen på Tunavallen under söndagen var förhoppningsvis den sista då endast åtta stackare tilläts som publik. Med numrerade platser kommer det fr.o.m. 1/6 att släppas in 500 åskådare på landets större anläggningar. Jag hade den udda glädjen att vara närvarande på Tunavallen under höstens enda match med 300 på läktarna. Självklart gör det en enorm skillnad med en publik inne på en arena. Och suget från fotbollsintresserade torde vara stort när restriktionerna lättas, att kränga 500 biljetter eller säsongskort borde gå galant.

Huvuddomare Sara Wiinikka flankerad av Josefine Bastås samt Fikret Göker

Om man bryter ner statistiken efter matchen går det att konstatera att det var en mycket jämn match. Avslut, ribbträffar och hörnor avslöjar inte något direkt övertag för någondera laget. Svettiga räddningar av båda målvakterna fick vi också se. Ja, 1-1 var nog på många sätt logiskt. Matchen inleddes dock med att hemmalaget tog kommandot och var spelförande under den första kvarten. Därefter följde en period då gästerna fick ett bortdömt mål samt en boll i ribban. Det första målet tillföll dock hemmalaget och det var Felicia Rogic som i en duell med försvarare och målvakt lyckades få en tå på bollen som därmed hittade sin väg in i målnätet. I lagom maklig söndagspromenadtakt.

Komplicerad situation som Felicia Rogic ägde

Yes, ledning 1-0 i 34:e matchminuten

Vi behövde inte tvivla särskilt länge på var det oavgjorda resultatet tagit vägen. Inom loppet av ett par minuter var det kvitterat och målskytten för Vittsjö var Emily Gielnik. Tråkigt nog var därmed söndagens målfabrikation avklarad och resten blev en jämn kamp i stekhet och dallrande värme.

Vittsjös Emily Gielnik kvitterade till 1-1 i 36:e minuten

På tilläggstid i första halvlek prickade Loreta Kullashi ribban hos motståndarna och hon tvingade även Sabrina D'Angelo i Vittsjömålet till en tvättäkta TV-räddning i mitten av andra halvleken. Loreta krönte sin fotbollssöndag med en nick strax utanför bortre stolpen i 89:e minuten då hon omarkerad på nära håll i straffområdet nåddes av ett fint inlägg från Felicia Rogic. Åh vad jag hoppas att målen ska börja trilla in för Loreta, hon har ju så många verktyg i sin verktygslåda.

Det var inte bara det påtagliga värmedallret som var en fotografisk utmaning denna gång. När jag kommit hem till Stigtomta och tömt kamerornas minneskort till hårddisken kraschade disken. Tack, godnatt och primalskrik i garderoben. Jag har aldrig kämpat så hårt för att få fram ett bildgalleri som efter denna match. Och när jag kommer att lyckas rädda tillbaka över 10 års bildproduktion från en backup i USA kan jag än så länge bara spekulera kring och drömma om. Du hittar mina 126 matchbilder via den här länken >>>

Ännu en icke-vinst men också icke-förlust läggs till handlingarna för Eskilstuna. Jag tackar oavsett för underhållningen från båda lagen och önskar er lycka till på fotbollsplanerna runt om i landet framöver!