Hänryckt på folkrace-tävling

I helgen roade sig ett 150-tal folkrace-ekipage med entourage och publik på Björshultsbanan utanför Nyköping. SMK Nyköpings tvådagarstävling, sponsrad till namnet BDS-pokalen, avgjordes den 8-9/6. Att det var under pingsthelgen hade gått mig helt förbi, borde jag ha stannat hemma för att pingstpynta istället för att fota skrynkliga bilar?

Och det där med motorsport och damm är ju inte helt unikt

När söndagens gled in mot eftermiddagen hade 120 heat körts innan det var dags för final-passet (med 12 stycken A-, B- och C-finaler i de olika klasserna samt en avslutande superfinal). Jag var inte på plats överhuvudtaget under lördagen och gled in lite nonchalant någon timme efter att söndagens heat startade klockan 10.00. Och jag lämnade arenan när A-finalerna skulle börja ... Ibland kommer livet ikapp och jag var trots allt nöjd med att få andas, lukta, se och höra folkrace under någon timme.

Varvet i depåområdet försöker jag värna om, det är kul att se all aktivitet mellan heaten

En mindre justering av fälgkanterna behövde göras med finmekanikerns bäste vän släggan

Det är snarast så att slät plåt på en folkracebil ser konstigt ut

Motorsport lockar och folkracetävlingar drar onekligen publik. Det är underhållande, händelserikt och väldigt överskådligt att konsumera motorsport på Björshultsbanan. Många rödbrända armar och anleten kunde skådas efter lördagens värmedallrande solkanonad. Söndagens mer molniga och växlande väder var dock mycket mer i min smak.

Publiken kantade Björshultsbanan under helgens folkracetävling

Ibland moln, ibland sol, emellanåt blåsigt och även några regnstänk

I tävlingsprogrammet läser jag bland annat följande om vilka klasser och hur många anmälda det var under tvådagarstävlingen:

• Junior, 26 startande
• Dam, 22 startande
• Veteran, 20 startande
• FWD, 45 startande
• RWD, 44 startande

Hur många som verkligen kom till start ska jag låta vara oskrivet. Tyvärr har jag i skrivande stund, två dagar efter att tävlingarna är avslutade, inte ett enda resultat ett redovisa. Hade jag stannat för att fotografera även de avgörande finalerna hade jag kanske kunnat berätta mera men nu får jag hänvisa till SMK Nyköpings hemsida där resultaten sägs publiceras så småningom.

BDS-strandflaggor kantade Björshultsbanan

Under pågående tävling är anslagstavlan vid sekretariatet välbesökt bland förarna

Dignande prisbord, galet många pokaler som skulle delas ut efter tävlingarnas slut

En folkracetävling av denna storlek snor man inte ihop i en handvändning. Hemmaförarna som ville vara med i tävlingen hade betinget att själva ordna fram två funktionärer vardera om de skulle ges chansen att tävla. Det går åt många händer och fötter, ideella krafter som vi måste vara rädda om och även berömma. Insatserna är helt avgörande för om motortävlingarna ska kunna genomföras, något som självklart också gäller det stundande SM-rallyt den 14-15/6.

Funktionärer på startplattan

Banfunktionärer från några stationer som tillsammans vänder en bil på rätt köl efter en vurpa

Tävlingsledningen berättade för mig att det inför tävlingarna höjts röster från vissa förarhåll mot SMK Nyköpings val att köra dessa tävlingar med ett alternativspår. Ur förarperspektiv skulle det innebära en säkerhetsrisk. Jag kan personligen omöjligen värdera detta men under den stund jag var vid banan såg jag inga incidenter vid utgången av alternativspåret, däremot smällde det på andra håll där förare laddade för fullt och tryckte sig själva eller andra över ända. För mig som publik tillför ett alternativspår en intressant aspekt där förarens taktiska förmåga sätts på spel. Nog om detta.

Ett alternativspår måste tas en (eller vid tjuvstart två) gång(er) under ett heat

Vägval (till vänster alternativspåret)

Som vanligt började jag mitt besök vid Björshultsbanan med ett par varv i depåområdena. Därefter började jakten på tävlingsansvarige som kunde ge mig access till innerplanen. Att fota från sidorna av banan funkar men nackdelen är att man då befinner sig en bit över de tävlande vilket inte är optimalt (tycker jag).

Där nere bland trailer-släpen i långböjen hamnar jag och mina kameror allt som oftast

Med gul väst och ett klartecken från tävlingsledningen tog jag mig in på innerplanen och började med att fota ett par heat i närheten av mållinjen. Sedan rörde jag mig ner mot banans bortre domäner. Efter det sista heatet innan finalerna behövde arrangören göra ett längre uppehåll för att ombesörja ett ordentligt underhåll av underlaget.

Banan blev ompysslad innan finalkörningen

Denna gång gjorde jag mig verkligen ansträngningen att försöka panorera med långa slutartider i större utsträckning än någonsin tidigare. Ett vågspel eftersom det riskerar att fylla kameran med enbart suddiga och misslyckade bilder. Men om min panorering sitter är det ju riktigt trevligt eftersom det ger mer skjuts och fart i bilderna.

SMK Nyköpings Adam Carlsson i den framhjulsdrivna klassen 

Richard Ådén, SMK Nyköping, tävlade i den bakhjulsdrivna klassen

Självklart fanns det många förare som tävlade för SMK Nyköping på plats. Och många, många andra namnkunniga och skickliga förare. Min närvaro var inte heltäckande under denna tävlingshelg och jag fick bara med en bråkdel av alla ekipage. Så blev det denna gång och nästa tävling är det andra förares tur, eller otur beroende på hur man ser det, att fastna på bild. Jag har hur som helst fått ihop ett mustigt och matigt bildgalleri med över 300 bilder som du hittar HÄR >>>

Nu laddar jag om kamerabatterierna till det stundande SM-rallyt. Kanske hittar jag rätt i terränglådan och hinner lägga någon av helgens timmar vid en specialsträcka och i så fall hoppas jag på härlig fart, bra fotomöjligheter och en och annan actionfylld bild. Om inte jag lyckas med detta önskar jag hur som helst SMK Nyköping stort lycka till med jättearrangemanget!

Dynamiskt skytte på nationaldagen

Så var det då dags igen. Dags för Nyköpings och Oxelösunds båda pistolklubbar att återigen arrangera en tävling i dynamiskt skytte på Koxäng ute vid Svanstaområdet utanför Nyköping. De båda klubbarna är vid det här laget ganska drivna i att arrangera tävlingar inom IPSC (eller dynamiskt skytte om man föredrar riktiga ord och inte kryptiska förkortningar).

Bland skjutvallar, papptavlor och orangefärgade skärmar på Koxäng

Våra båda pistolklubbar har tagit för vana att arrangera större tävlingar inom dynamiskt skytte nästan varje år. De kallar dessa IPSC-tävlingar ONYX och det kommer en sådan stortävling den 18/8 i sommar. Innan dess passade man på att göra en minivariant som fått namnet ONYX Light II och den gick av stapeln under nationaldagen. (En första mini-variant av ONYX skedde i våras.)

Svårframkomligt upp till skjutbanan under ONYX Light II på nationaldagen

Station 1 och 2 under torsdagens tävlingar

Station 3 och 4

Och där borta sköt man station 5 och 6

Man valde att göra en enklare lösning under denna tävling där man hade tre olika stationer som sköts på två olika sätt vardera. På så sätt fick startfältet 6 olika stationer att memorera och tävla på för de tillresta skyttarna. Allt riggades under torsdagsmorgonen.

En genomgång sker innan skyttarna i en squad får 3 minuter på sig att provgå banan

När jag kom upp till Koxäng vid lunchtid var tävlingarna halvvägs. Det var dallrande varmt. De låg lite efter i tidsschemat eftersom det tagit en hel del tid att få igång första squaden (gruppen) av skyttar borta på station 1 (och 2). Nu såg det inte ut som om någon deltagare led av detta utan trivselmätaren slog i taket som brukligt då ONYX-tävlingarna genomförs. De är av den sociala sorten de där dynamiska skyttarna.

Koxäng angränsar till enduro- och trialpartierna vid Svansta och skjutvallarna håller på att höjas

Här är förhöjningen av en av skjutvallarna redan klar

Självklart var det många av klubbmedlemmarna i Nyköping och Oxelösund som passade på att delta själva när denna lättsammare tävling genomfördes. Under stortävlingen i augusti lär de alla behöva agera funktionärer ute på alla stationer. Det går nästan att likna IPSC vid motorsport i det avseendet, det går åt mänga funktionärer för att genomföra en tävling.

Jonny Nordin vet hur en slipsten ska dras när det handlar om att arrangera skyttetävlingar

En mycket speciell anledning lockade mig att göra en bevakning av just denna skyttetävling. Det certifieras nya dynamiska skyttar hela tiden i vårt land och just i Nyköping har en mycket känd idrottsprofil gjort sin tävlingsdebut inom dynamiskt skytte. Att han har ett stort jaktintresse vet jag om sedan tidigare men nu slår han även ett slag för IPSC.

Vad kan vara så intressant så att både Johan Skoglund och Jonny Nordin måste filma?

Erik Skoglund på tävlingsbanan!

Självklart var det fantastiskt kul att se Erik tävla denna sommarheta torsdag. Bland dynamiska skyttar är han som vem som helst, möjligtvis med lite mer hjälp än de andra eftersom han är novis inom sporten. Jag skulle personligen inte klara av alla moment man måste ha i huvudet som dynamisk skytt, särskilt inte med hänsyn till alla säkerhetskrav. Jag är å andra sidan en usel skytt och lever helt i avsaknad av de egenskaperna (blundar troligtvis med BÅDA ögonen när jag skjuter ...)

Jag följde i huvudsak bara den squad där Erik Skoglund, Jonny Nordin, Mattias Skatteboe m.fl. ingick. De två övriga grupperna av skyttar gick lite under min radar denna gång. Och det är ju så att skytte inte riktigt öppnar upp för att fotograferas framifrån, vilket ledde till att de flesta stationer endast gav ryggtavlor att fotografera. Jag har knåpat ihop ett bildgalleri med ungefär 170 bilder som du hittar HÄR >>>

Jag hoppas få chansen att återse många av skyttarna under ONYX 2019 den 18/8!

Ännu en uddamålsseger för Tuns U-lag mot Hargs damer

Det var inte länge sedan Hargs BK tog emot IK Tun U hemma på Krikonbacken i damernas division 3. På nationaldagen var det dags att bjuda tillbaka och IK Tun U tog emot med öppna famnen på Enstaberga IP. Grönt, lummigt men också dallrande varmt.

HBK:s Maria Dameprud Landin och IK Tuns Rebecka Gustafsson i en derby-duell

I lagens första möte tog IK Tun U hem segern efter att matchens enda mål gjorts på straff under första halvleken. Nationaldagsmötet bjöd på avsevärt många fler mål och det handlade om spelmål. Då som nu blev det uddamålsseger för Tun och denna gång skrevs siffrorna till 3-2.

Grönt och lummigt på Enstaberga IP och HBK-tjejerna pratade länge inför matchen

Vi var många som sökt oss ut i solgasset denna lediga torsdag. Jag hade dock lovat mig själv att INTE fota eller göra ett blogginlägg. Direkt efter division 3-derbyt skulle jag nämligen bevaka en skyttetävling på Koxäng (bredvid Svansta-banan) och ansåg mig inte ha tid med efterarbetet som en fotbollsbevakning innebär. Det gick sisådär, vilket du kan förstå av detta inlägg ...

Hargs BK:s Mia Johansson prickar ribban första halvleken

Gästerna började matchen positivt och förde spelet samt satte press på Tun. När väl Tun hade organiserat sig tog de över och visade att de hade fler vassa anfallsvapen än vad HBK satt på. 1-0 kom på ett distansskott av Katja Andersson. 2-0 gör Maja Larsson (som endast tillfälligt klivit ut på planen då hon inväntar en knäundersökning, så vitt jag fattar och förstår).

Duellerna mellan Sandra Ekholm och Therese Persson var lika många i detta derby!

Andra halvleken börjar som den första och Harg är betydligt hetare. De får äntligen utdelning när Mia Johansson knoppar in reduceringen till 2-1. Med en så kvick spelare som Johanna Turesson har Tun ett hot som inte lämnar något försvar en lugn stund. Och efter ett antal försök så kommer också målet från Johanna som innebar 3-1. Det må ha varit så att Harg hade ett större bollinnehav under andra halvleken men de fick inte riktigt till så vassa anfall som de önskat och som de behövde. Det kom ändå ännu en reducering när Maria Damperud Landin gör 3-2 men det var sekunder innan domaren valde att blåsa av för full tid.

För att inte fotografera matchen (!) så är jag ganska nöjd med att få ihop 86 visningsbara bilder som jag stuvat in i ett galleri som du hittar HÄR >>>

So long

IFK Norrköpings damer kryssade mot Jitex

Under flera år blev jag som Nyköpings-anknuten bortskämd med fotboll på division 1-nivå tack vare IFK Nyköpings skickliga fotbollstjejer. Jag hyser stor respekt för vad som krävs för att vara etablerad som spelare och lag på den nivån. Steget upp till Elitettan är dock enormt och därifrån upp till Damallsvenskan ännu större. De senaste två åren har det inte blivit mycket division 1-fotboll för mig och detta rådde jag bot på under söndagseftermiddagen när jag åkte till grannbyn för att spana in en match mellan två toppkandidater i division 1 Mellersta Götaland.

IFK Norrköping FK tog under söndagen emot Jitex Mölndal BK på Östgötaportens plastmatta

Som bloggare har jag sökt mig ner till Norrköping en och annan gång för att få ta del av bl.a. rugby och basket. Precis som jag åkt till Katrineholm för bandyns skull (men även för rugby). Att jag varit i Norrköping enstaka gånger och dessutom emellanåt jobbat på ett kontor i Industrilandskapet gör inte att jag hittar i staden och definitivt inte kring f.d. Idrottsparken eller Östgötaporten aka Nya Parken som den klassiska Peking-arenan benämns. Mer om det senare. Det finns en viktig anledning till varför IFK Norrköpings fotbollsdamer är intressant för mig som tidigare konsument av sydsörmländska damfotbollskonster på division 1-nivå. En liten men naggande god koloni av flyktade spelare från mina hoods finns numera i kamratlaget söder om länsgränsen.

Tidigare IFK Nyköpings-spelaren Filippa Sjöberg spelar numera i IFK Norrköping, liksom ...

...alltid lika vassa avslutaren Alma Sjödahl och ...

... DFK Värmbols unga talang Ebba Sjögren.

Utöver de tre ovan nämnda spelarna återfinns även IFK Nyköpings försvarstalang Lisa Flisell i IFK Norrköping. Under söndagens match kunde tyvärr inte Lisa vara med p.g.a. sjukdom. Det slog mig hur hysteriskt svårt det var att skriva Filippas, Almas och Ebbas efternamn när jag publicerade bilder i sociala medier efter söndagsmatchen. De hade ju kunnat ha efternamn som inte var så snubblande snarlika varandra. Minsta gemensamma nämnare är "Sjö..." och det räcker för att jag ska slinta på tangenterna.

Det som tidigare hette Idrottsparken har blivit Östgötaporten (eller Nya Parken som det sägs i folkmun)

Under åren har mina stigar korsats av både IFK Norrköpings och Jitex fotbollsdamer. Det har varit matcher som lämnat vissa minnen och de har faktiskt en sak gemensam där jag i allra högsta grad varit inblandad. Båda lagen har spelat avgörande kvalmatcher upp till Elitettan och gått bet. IFK gick på en traumatisk nit mot Brommapojkarnas damer hösten 2013 (länk till bildgalleriet) och Jitex gick på en mina mot Västerås BK 30 hösten 2016 (se det bildgalleriet här). Jitex, denna anrika klubb som spelat så stor roll under den svenska damfotbollsutvecklingen, har jag även sett i damallsvenskan mot Eskilstuna United i april 2014 (de bilderna hittar du här).

IFK Norrköpings startelva mot Jitex den 2/6 -19

Jitex startelva på bortaplan mot IFK Norrköping den 2/6 -19

Det var två lag med toppambitioner som drabbade samman på Östgötaportens konstgjorda gräs under söndagen. När fjolårssäsongen summerades landade Jitex på första plats (därefter förlust i Elitettankvalet mot Borgeby FK) och IFK kom in på en god andraplats 6 poäng efter Jitex. Eftersom jag inte följt något av lagen på nära håll kan jag inte redogöra för hur de brukar spela, om de haft stor spelaromsättning sedan fjolåret osv. men kvalitet brukar ha en viss kontinuitet och båda lagen har inlett denna säsong hyfsat stabilt.

Matchens domartrio bestod av huvuddomare Patricia Yacoub assisterad av Benjamin Joseph samt Linda Eriksson Kartal

Gästerna från Mölndal började matchen bäst. Ja, de var alldeles uppenbart bättre under hela första halvleken. Förvisso brände hemmalaget av något enstaka avslut men spelmässigt styrde Jitex händelserna. Med ett betydligt stabilare och säkrare passningsspel hittade de ofta ut mot kanterna och ner mot kortlinjen där de kunde göra farliga inspel. Gästerna vände också spelet från kant till kant på ett sätt som inte IFK mäktade med. Hemmalagets passningsspel var allt för ojämnt matchen igenom och prestationen gav inte något längre bollinnehav. Om en avgörande passning slogs på djupet var den oftast för lång och rann ut över kortsidan.

Enligt matchrapporten fanns det 107 åskådare på läktarna under matchen

När 0-1 kom i 38:e minuten var det på en fast situation då Jitex fick en frispark strax utanför straffområdet. Jag var inte riktigt beredd med kameran när Sarah Mellouk valde att lyfta in en lång lyra och det var nog inte heller IFK:s målvakt Julia Nyström som fick se bollen passera hennes uppsträckta armar och in under ribban. Att gästerna ledde i halvtid var inte på något sätt märkligt utifrån spelet och den trevande insatsen från hemmalaget.

Julia Nyström i IFK Norrköpings mål tvingades se när bollen seglade in ovanför henne

Jitex Mölndal BK:s Sarah Mellouk gav sitt lag ledningen i slutet av första halvleken

Det kom en andra halvlek som visade upp ett betydligt bättre kämpande hemmalag. In på planen efter pausvilan kom Ebba Sjögren som med energi, attityd och vilja tog för sig och visade vägen. Nu skapades anfall med betydligt frekventare intervall och med större glöd hos kamratlaget. Passningsspelet stämde fortfarande inte men de gav i alla fall inte Jitex samma möjligheter att bygga upp sitt spel lika obehindrat som i första halvan. Minuterna gick och trots att gästerna inte skapade särskilt mycket framåt såg det ut som om trepoängaren skulle följa med spelarbussen västerut efter matchslutet. I första tilläggsminuten kommer dock en sista chans då IFK får en hörna. I efterdyningarna av denna bakåtnickar Alva Selerud in kvitteringen och fastställer resultatet till 1-1. Sammantaget ett resultat som summerade matchen i sin helhet ganska bra även om det satt mer än hårt åt för IFK. Tro sjutton att de var väldigt glada då målet var ett faktum.

IFK Norrköpings Alva Selerud blev poängräddare med sitt nickmål på stopptid

Här nickar Alva en boll som passerar Hanna Kohl i Jitex-målet

Stor glädje i hemmalaget efter den räddade poängen i slutsekunderna av matchen

Det skaver lite efter mitt besök på Östgötaporten och IFK Norrköpings damlagsmatch. Deras hemsida avslöjar inte mycket om verksamheten (matcherna hittade jag inte i alla fall) och man verkar förutsätta att alla besökare av deras matcher är bekanta med den stora arenan tack vare herrlagets förehavanden. På Facebook hittade jag mer information men det betydde ju inte att jag hittade bättre kring Östgötaporten för det. Njae, jag kan inte riktigt rekommendera ett förstagångsbesök på någon av damlagsmatcherna om man inte vill vara med om extraordinära äventyr (och långa promenader från de markerade parkeringsplatser som Google Maps hänvisar till). Nu när jag lyckats hittat dit (och till den lilla oansenliga entrén på månens baksida) lär det bli fler besök. Det är spelarna värda!

Många har redan hunnit se några av mina bilder från matchen som jag släppte ut i det fria under söndagskvällen. Jag konstaterade när jag redigerade resten av det urval jag har gjort att det tyvärr inte blev riktigt bra. Jag kämpade med värmedaller över konstgräset, hårda kontraster i solskenet och svåra skuggor från ena läktarsidan men det har jag tampats med tidigare. Denna gång är jag mest frustrerad över att jag aldrig kom riktigt nära spelet, det kändes som om spelet alltid var på andra sidan planen utifrån min position. Det blir så ibland och jag böjer mig ödmjukt för saker och tings besvärlighet. Du får hålla tillgodo med det som blev och du hittar drygt 180 bilder HÄR >>>

Peace out

Semifinaler i rugby 7s på Bollspelaren

Kristi himmelsfärdsdagen kunde för egen del inte tillbringats på bättre sätt. Under torsdagen avgjordes semifinalspelet i rugby seven inför sommarens finalspel i samband med SM-veckan (i Malmö). På Bollspelaren i Norrköping gjorde fem lag från landets södra halva upp om fyra finalplatser.

7-mannarugby på Bollspelaren, här ses Malmö mot Wexiö RK i en av semifinalmatcherna

Det var något år sedan jag senast såg 7-mannarugby. Det har däremot blivit ett par landskamper och några seriematcher för Katrineholm i 15-mannavarianten. Rugby 7s är galet intensivt, konditionskrävande men också mycket mer öppet än 15-mannarugbyn. När det inte blir lika grötigt och brötigt så uppstår onekligen fler fotomöjligheter, något jag uppskattar. Matcherna spelas i 2 x 7 minuter och det är nog alldeles tillräckligt om man ska kunna gå av planen efteråt. Med någon timmes vila är det dags igen och hur spelarna pallar är för mig obegripligt.

Bollspelaren i Norrköping får åtminstone fem tummar upp från undertecknad

Däremot är den intilliggande konstgräsmattan den sämsta jag har sett

Till det södra semifinalspelet hade utöver hemmalaget Norrköping RK Troján följande lag sökt sig till Bollspelaren; Göteborg RF, Erikslund KF, Wexiö RK samt Malmö. Dessa fem lag gjorde upp om fyra finalplatser men den lilla twisten var att Malmö redan är direktkvalificerade till finalen i och med att SM-veckan avgörs i Malmö. Och då blev det ytterligare intrikatare att Malmö kom sist på noll inspelade poäng efter torsdagens semifinalspel.

Norrköping RK Troján

Erikslund KF

Malmö

Wexiö RK

Göteborg RF

För mig framstod Göteborg som det lag som satt inne med mest kompetens denna tävlingsdag. Jag kom till första matchen klockan 11.00 och hade planerat att stanna i max två timmar. Nu blev klockan 15.45 innan jag åkte så jag såg betydligt fler matcher än jag tänkt. Förvisso missade jag två väldigt intressanta matcher som avslutade semifinalspelet och i mötet mellan Wexiö RK och Göteborg RF visade det sig att smålänningarna var snäppet vassare än västkustlaget. Wexiö vann med 19-12 och tog alltså full pott med fyra segrar av fyra möjliga.

Sekretariatet på Bollspelaren gömmer sig bakom banderollen från året då SM-veckan avgjordes i Norrköping

Vi fick en sluttabell efter torsdagens spel som såg ut så här:
Wexiö RK, 8 poäng
Göteborg RF, 6 poäng
Norrköping RK Troján, 4 poäng
Erikslund KF, 2 poäng
Malmö herr, 0 poäng

Tyvärr alldeles för lite publik på Bollspelaren under semifinalspelet

Till finalspelet den 29-30/6 ansluter följande lag från den norra halvan; Stockholm Exiles RFC, Enköping RK, Södertälje RK samt Hammarby. Det är i alla fall vad jag fått fram av rugbyförbundets hemsida.

Domarna som turades om att döma på Bollspelaren var Michael Vestorp samt ...

... Elin Person

Under de fem timmar som jag fanns i Norrköping under torsdagen så växlade vädret från mulet till solgassigt men också tillbaka till både blåsigt som blyertsgrått. Strax efter att jag lämnade arenan lär det ha kommit en regnskur också. Jag väntar fortfarande på det tillfället då jag ska få favören att fota rugby på en blöt, lerig och kladdig gräsplan. Det är rugby på riktigt och jag kan inte tänka mig annat än att spelarna uppskattar detta också, på något konstigt och skruvat sätt.

Partytält och blåst är inkompatibla

Med iver som en taggad iller fotograferade jag för glatta livet och lyckades få med mig på tok för många bildfiler på minneskorten. I mitt urval bland de 2000 filerna har jag plockat fram drygt 300 bilder som du hittar HÄR >>>

Tack för den här gången!