En poäng med mersmak för Tystberga

Fredagskväll, semesterperiod, schizofrent väder, ett lag med Bonden, ett annat lag med Norsken. Kålle på plats, Jimmy i båset, Surre mellan stolparna och en och annan Tystbergalegendar på Tyrsvallens karga gräsmatta. Gästande Barva IF krävde ett uppslag i Google Maps för att jag skulle kunna placera dem mellan Eskilstuna och Strängnäs i norra Södermanland. Hemmalaget Tystberga GIF vet vi ju onekligen var vi hittar. I geografin, alltså, inte nödvändigtvis menat att de finns i botten av division 5-tabellen ...

Rödklädda Barva IF mot svartklädda Tystberga GIF, här representerade av duktiga Hannes Andersson

Fjolårssäsongen blev kämpig för Tystberga GIF:s fotbollsherrar i division 5. Med nöd och näppe klarade de sig från degradering. Desto roligare start på innevarande säsong då de plockade poäng inledningsvis. Men någonting hände och laget rasade ner till en nuvarande placering näst sist i tabellen. En trupp som innehåller flera guldkorn ska väl inte behöva ha så förtvivlat svårt? En hel del frånvaro bl.a. orsakat av arbete kan vara en delförklaring. Tillräckligt motigt för att tränare Anders Jansson kände att uppgiften var honom övermäktig och stafettpinnen överlämnades till Suriya "Surre" Andersson samt Jimmy Gustafsson som från och med denna vecka delar tränarsysslan i herrlaget.

Jimmy Gustafsson och Suriya Andersson ska lotsa Tystberga GIF:s fotbollsherrar vidare under säsongen

För oss i sydöstra hörnet av Södermanland var denna fredagsmatch den sista i området innan den stora sommarkoman sänker sig över bollsparkande seniorlag. Ja, egentligen skulle Västerljungs herrar mött TVSK U under lördagen men den matchen har blivit uppskjuten. Vem är väl jag att dissa en möjlighet att avrunda vårsäsongen på eminenta Tyrsvallen? Vi har flera mycket trivsamma anläggningar i vårt område och Tyrsvallen tävlar i popularitetstäten, tycker både jag och säkerligen många andra.

Bland publiken återfanns bl.a. Jesper Tellström som numera bor i Karlstad men som spelat för Tystberga GIF

Det var en aning konfunderad bloggare som närmade sig Tyrsvallens gräsmatta när uppvärmningen pågick. Att det skett ett tränarbyte var kartlagt och likaså att Anders "Kålle" Karlsson tillfälligt skulle finnas med som tränarstöd. (Detta eftersom "Surre" behövde kliva in mellan målstolparna då ordinarie målvakten Victor Persson var avstängd.) Men att se Daniel Haglund och Jesper Bohm, spelare som jag trodde lagt skorna på hyllan sedan ett bra tag tillbaka, blev överraskande och svårsmält. På ett bra sätt.

Tänk på det alla huvudsponsorer, är ni med på matchstället måste ni ställa upp när det behövs! Daniel Haglund in action.

Efter ett extra varv tillbaka till domarrummet kom även matchbollarna ut till planen. I kombination med ett matchur som gick baklänges (?!) blev det match av detta också. Skrynkligt placerade Tystberga GIF mot ett Barva IF som inte hade mer än fyra poäng tillgodo i serietabellen.

Huvuddomaren Shabbe Anwar med assisterande domarna Ishaq Salih samt Steve Kiryakos

Jag var inte beredd när första målet kom. Tydligen inte hemmalaget heller. Det tog runt 30 sekunder för Barvas Henrik Espenäs att göra sitt första (av två) mål denna match. Det går liksom inte att säga åt vilket håll matchen lutade så tidigt efter första avsparken. Pang, tjoff och all världens elände grinade rakt in i ansiktet på Tystberga-spelarna vars självförtroende var bräckligt sedan några galet stora förluster i juni.

Barva IF:s Henrik Espenäs i mitten av bilden gratuleras efter 0-1

Någonstans repade hemmaspelarna mod och valde att trots allt tro på vad de håller på med. Gott så. De radade upp hörnor från mitten av halvleken men inte tusan hjälpte det. Däremot var deras ångvältar tunga att möta och har man så många kilo muskler att nyttja som murbräckor så faller muren till sist. Tungt skott av Lucas Orrmo och en retur som JimRobin Vestin kunde lirka in gav kvitteringen till 1-1 i 32:a minuten.

JimRobin Vestin kunde se sin boll gå över mållinjen och 1-1 var ett faktum

Att det bara stod 1-1 i halvtid var något som Barva IF borde vara nöjda med. De hade inte haft initiativet så här långt in i matchen. Men något som inte direkt talade till Tystbergas fördel var att de hade så förtvivlat svårt att sätta den avgörande passningen. Efter att ha spelat bra genom planen slutade det allt som oftast med ett fatalt misstag eller en passning med alldeles för liten marginal. Detta blev inte heller bättre under den andra halvan av tillställningen.

Efter lite regn under första halvleken sprack molnen isär och första halvleken slutade med solsken

Andra halvleken följde trenden som sattes under första halvan. Gästerna sätter 1-2 genom Marcus Andersson knappt fyra minuter in av andra halvleken. Inte heller denna gång var det helt logiskt men de var vassa och utnyttjade möjligheten att komma runt på kanten djupt nere i Tystbergas försvarszon. Denna gång kom svaret snabbare från hemmalaget. Hannes Andersson avancerade in i straffområdet där han blev fälld och Lucas Orrmo dundrar säkert in bollen fram till 2-2, matchuret (det som gick baklänges) stod då på drygt 51 minuter.

Lucas Orrmo satte straffmålet till 2-2 men gjorde mycket nytta under hela matchen för Tystberga

Barva IF tog ledningen ytterligare en gång denna match och 2-3 gjordes i 67:e minuten av Henrik Espenäs. Detta mål tillkom på ungefär samma sätt som deras 1-2-mål men från andra kanten. Tystberga gasade och försökte verkligen få till ytterligare mål. Slutligen lyckades de och även denna gång skedde det genom en fast situation. En frispark på ganska långt håll trycks med finess och kraft in i burgaveln av Petter Sjöberg och för tredje och sista gången i denna match kvitterar Tystberga. Efter den 84:e minuten blir det inga fler mål även om hemmalaget både försökte och trodde på att det skulle vara möjligt.

Tystbergas Petter Sjöberg har precis kvitterat till 3-3 och manar på sina lagkamrater att fortsätta måljakten

Tystberga GIF hade behövt en trepoängare i denna match. Nu stannar de kvar under nedflyttningsstrecket men på samma poäng som Stigtomta IF som med bättre målskillnad befinner sig strax över. Det kan bli en hetsig jakt lagen emellan om överlevnaden i herrfemman den kommande hösten. Jag är annars nöjd med det som presterades på Tyrsvallen denna fredagskväll och små guldkorn som Martin Jonssons prestation under ett kortare inhopp i andra halvleken sitter kvar på näthinnorna. Med en gudabenådad fint fyllde han på korvkön till oanad längd. Utöver målskyttarna och tidigare nämnda Hannes Andersson vill jag även ge plus till lagkaptenen George Said som jag tyckte var bra och en playmaker med klass. Med större kollektivt självförtroende har laget förutsättningar att sätta även de sista avgörande passningarna och då kommer även poängen. Tror jag.

George Said i Tystberga GIF gav ett kompetent och gediget intryck på undertecknad

För att lämna efter mig något mer än en förvirrad bloggtext, skriven en väldigt sen lördagskväll, har jag plitat ihop ett bildgalleri med 190 bilder som du hittar HÄR >>>

Trevlig sommar och lycka till i det fortsatta seriespelet!

Öst mot väst på Djulö IP

Numera är det få idrottsevenemang som jag åker till med förväntansfullt pirr i magen. Det händer förvisso då och då, även med fotbollsmatcher, men då måste det vara något utöver det vanliga. När jag t.ex. var på Norrbyvallen för första gången för några veckor sedan hände det. Men varje gång jag sätter mig i bilen för att åka och bevaka en rugbymatch har jag den där känslan av att det är något extraordinärt jag ska få uppleva. Och hittills har jag inte blivit besviken.

Regional rugbymatch mellan East och West på Djulö IP under lördagen

Jag kan ärligt konstatera att jag inte känner till kontexten för den regionala rugbymatch som spelades på Djulö IP utanför Katrineholm under lördagseftermiddagen. De båda lagen som möttes i denna 15-mannamatch kom från ett flertal klubbar på väst- respektive ostkusten. Och lite däremellan. Varför de möttes? Hur ofta de möts? Frågor som i skrivande stund är obesvarade. Men kul var det.

Efter regionsmatchen rådde synkroniserad kamratskap mellan de båda lagens samtliga spelare

Rugbyfamiljen i Sverige är nog inte större än att de flesta spelare känner till varandra. Allra mest gäller detta förmodligen de kvinnliga rugbyspelarna. För mig var denna match också den första 15-mannamatchen jag sett med damspelare. Ändå kände jag igen flera av dem från tidigare 7-mannamatcher som jag sett. Och några klubbar är dominanta i de olika landsdelarna.

Katrineholms kommuns kioskvagn brukar oftast stå på Backavallen under bandy- eller fotbollsmatcher

I lag East (eller "East Coast Barbarians" som de kallade sig själva på laguppställningen) återfanns spelare från Stockholm Berserkers, Stockholm Exiles, Uppsala Rugby, Södertälje Rugbyklubb, Linköpings Rugby och The Mamas.

Lag East den 6/7 -19

I lag West kom spelarna från Vänersborgs Rugbyklubb, Göteborg Rugbyförening, Borås Rugby samt Karlstads Rugbyklubb. Det är ju trots allt hyfsat mycket västerut, åtminstone för mig som står i Stigtomta och tittar i geografin efter väderstrecken.

Lag West den 6/7 -19

Det blev en match som dominerades av West som redan från första stund tog kommandot. De gjorde sina försök och ledde med ganska trygga 19-0 efter första halvleken. Nu ligger det inte i generna hos en rugbyspelare att ge upp och lag East hade uppenbarligen ett bra peptalk i pausvilan. Ungefär samtidigt som jag tryckte i mig två korv med bröd från den utrullade kioskvagnen med IK Tuns damfotbollsspelare som utsmyckning på fasaden.

Och naturligtvis regnade det under första halvleken

Med nya krafter och förhoppningsfulla hjärtan bankande i bröstkorgarna klev East ut och började andra halvleken alldeles förträffligt mycket bättre än vad de visade i första halvleken. Ett försök kom också helt logiskt. Det blev dock en väckarklocka för West som replikerade och tog sig själva i kragarna och de tuffade på och gick ifrån till 33-5. I sista sekunderna kom dock ännu ett försök från lag East som snyggade till siffrorna (och förmodligen skänktes sparken) vilket gjorde att slutresultatet skrevs till 33-12 till lag West.

Rugbyhund vid sidlinjen på Djulö IP

Rugby är en böljande sport som inte bara rör sig i planens längdriktning utan även från kant till kant. För mig som fotograferar är det självklart trevligt de få gånger under en match som spelet hamnar vid den sidlinje som jag är placerad vid. Det är dessutom så att 15-mannavarianten är en aning grötig och det är en ynnest att få rena händelser där endast någon enstaka spelare kan isoleras i kamerans sökare. Jag har gjort vad jag har kunnat och knåpat ihop ett bildgalleri med drygt 190 bilder som du hittar HÄR >>>

Jag tackar tjejerna för en trevlig match och önskar alla spelare stort lycka till i sina respektive klubbar!

Hargs BK:s och TVSK:s juniorer i måndagsmöte på Krikon

Måndagen den 24:e juni, lite i bakvattnet efter midsommarhelgen, hade Södermanlands Fotbollsförbund gömt en liten pärla till match i sitt spelprogram. Hargs BK:s juniorlag mötte Trosa-Vagnhärad SK:s juniorer på mysiga Krikonbacken. Det är uppenbarligen inte bara i herrarnas division 3-serie de båda klubbarna nöter på varandra.

Juniormatchen mellan Hargs BK och Trosa-Vagnhärad SK befäste lagens platser i tabellen

Det finns inte tid för mig att bevaka all sport som pågår i Nyköpings-området. Ambitionsnivån är att försöka täcka så många seniorlag som möjligt i fotboll under sommarhalvåret. Lyxen att se samma lag flera gånger samma säsong är inte något jag kan unna mig särdeles ofta. Barn- och ungdomsidrotten kommer i andra rummet vad gäller bevakningar (men som mångårig ungdomsledare kan jag i alla andra avseenden hysa den största respekt för vad våra yngre idrottare åstadkommer). Fotboll på juniornivå har jag inte sett tidigare (vad jag minns) och på flicksidan har det inte funnits i vårt distrikt sedan Gustav Vasas dagar. Typ.

De två strandskatorna vid Krikonbacken under måndagskvällen var mer än lovligt störande

Jag visste alltså inte riktigt vad jag kunde förvänta mig av juniormatchen mellan HBK och TVSK. Hemmalaget har en bra position högt upp i tabellen medan gästerna kämpar längre ner bland flera lag med ungefär lika många inspelade poäng. I denna serie återfinner vi ären ett juniorlag från IFK Nyköping (om någon nu funderar över detta.) Regelmässigt är det i alla fall så att juniorerna inte spelar 3-mannafotboll med innebandysarg ... Gott så.

Hargs BK:s juniorer redo för matche på Krikon den 24/6 -19

Trosa-Vagnhärad SK:s juniorer på Krikonbacken den 24/6 -19

När det gäller spelarna i Hargs BK:s juniorlag vet jag att flera av dem har erfarenhet sedan tidigare säsonger från spel på seniornivå. Jag gissar att det kanske även gäller några av spelarna i TVSK:s juniorlag. Båda klubbarna har U-lag på seniornivå i division 7 respektive 6 utöver representationslagen i division 3 Södra Svealand. Bra utvecklingsmöjligheter för killarna i båda klubbarna!

Redan i matchinledningen insåg jag att här gick det undan. Emellanåt spelades fotbollen i ett högre tempo än vad lagen behärskade. Spelarna var både fysiskt tuffa och atletiska vilket gav många situationer att fotografera ute på planen. HBK kändes tyngre och med mer pondus än sin motståndare, kanske var det rutinen från vissa blåklädda spelare som bidrog till detta.

Delar av publiken på Krikonbacken prövade sina motljusegenskaper vid klubbhusväggen

Smart, några pizzakartonger och måndagsmiddagen var säkrad för några i publiken

Under första halvlek var hemmalaget spelförande. Det dröjde dock innan man hittade rätt och lyckades skapa något riktigt vasst framåt. Jag grubblade lite över varför HBK hade förtvivlat svårt att spela säkert när så krävdes. De "enkla" bollarna slogs allt som oftast bort. Detta skulle komma att dominera deras insats i delar av andra halvlek men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Först kommer vi till matchens första mål som gjordes av Hampus Almberg i 36:e minuten. En långboll med studs som Hampus knoppar in i mål. Det följdes sedan upp med en nick i ribban av hemmalaget när det återstod en minut av halvleken.

Hargs BK:s juniorer har verkligen en rutinerad tränare i Mats Petersson

Den andra halvleken inleddes med ett par anfallsvågor från Harg men de blev resultatlösa. Därefter föll man ner i någon slags koma, kanske hade man ätit av pizzorna som någon i publiken hade handlat. TVSK kvitterade till 1-1 i 48:e minuten genom Nabi Shukury. Efter detta följde en 10-minutersperiod då hemmalaget spelade till synes nonchalant medan gästerna var rejält på hugget och hotade gång efter gång. Spetskvalitéerna hos ett par spelare i hemmalaget denna kväll skulle dock komma att avgöra och 2-1 kommer från Linus Arringes fot i 59:e minuten.

Linus Arringe gav återigen Harg ledningen mot TVSK med sitt 2-1-mål

Sju minuter efter ledningsmålet utökade Hampus Almberg ledningen till 3-1. Den gode Hampus leder juniorseriens skytteliga fullständigt överlägset med sina hittills gjorda 18 mål efter 10 omgångar. (Tvåan i skytteligan har gjort 9 mål.) Den riktiga spiken i kistan slog sedan Linus Arringe in när han gjorde 4-1 i 73:e minuten. De hungriga avslutarna visste vad de gjorde när de avancerade fram och placerade sina skott lågt vid stolproten gång efter gång.

Hampus Almberg i Hargs BK:s juniorlag stod för två mål och en kullerbytta denna måndagskväll

TVSK hade mer att säga till om i spelet under andra halvleken men det var Harg som gjorde målen. Kanske var det retroaktiv utdelning från den första halvleken. Det skulle dock komma ett tröstmål för gästerna då Oscar Snell fastställde slutresultatet till 4-2 i 82:a minuten.

Allt som allt en trevlig upplevelse med juniorfotboll på Krikonbacken en måndagskväll i slutet av juni. Jag har samlat ihop en brokig skara bilder från matchen som du hittar HÄR >>>

Jag önskar båda lagen stort lycka till i det fortsatta seriespelet!

Nu är bron Råbys ansvarsområde

Det var några år sedan de gamla antagonisterna Råby-Rönö IF och Stigtomta IF drabbade samman. Då skedde det i division 6. Det som hänt sedan dess är att Råby etablerat sig som ett topplag i division 5 medan Stigtomta visat sig vara ett stabilt lag för övre halvan av division 6. Efter fjolårssäsongen lyckades dock Stigtomtas fotbollsherrar imponera på friplatsnämnden i så pass stor utsträckning att man till säsongen 2019 erbjöds en plats i herrfemman. En plats man så här långt in i seriespelet inte riktigt lyckats motivera.

The Two Martins i kantduell på Råbyborgen. Finnberg och Eriksson i en blågul röra.

Ett derby av denna kaliber är blind för tabellpositioner, målskillnad och inspelade poäng. Derbyt har ett alldeles eget liv, frikopplat från sena tisdagsmatcher på bortaplan i Eskilstuna där ambitionen är en poäng och hemma i sängen före klockan 23.30. Och lördagens division 4-match på Folkungavallen mellan IFK Nyköping och Runtuna IK får behålla sina bengaler och ståhej med vetskapen att det derbyt inte är ett riktigt Derby. Prestige, gamla oförrätter samt bonnalagens vandring på samma mylla ger derbymatcher med stort D.

Slaget om Täckhammarsbro - årets match i den lokala fotbollen

Häst och vagn har ersatts av fler hästkrafter. Det blev slutligen proppfullt på parkeringen.

343 åskådare räknades in på derbymötet mellan Råby-Rönö IF och Stigtomta IF

Lapp på luckan i barnvagnssektionen

Efter denna vådliga drabbning står det klart att det blir Råby som har förvaltningsplikten över den där jäkla bron vid Täckhammar. Jag hoppas de sköter uppdraget, bron är rätt smutt och bra att ha. Med eller utan broavgift. Segern med 2-0 (1-0) var säkerligen skön men den tillkom inte efter en match full av sprudlande och publikfriande anfallsfotboll. Nu tror jag att varken spelare eller publik hade förväntat sig något annat än stenhård kamp, fingrar i ögonen, naggande på hälsenor och försvarande av varenda centimeter knastertorr gräsyta som man tillfälligt lyckats erövra.

Råbyborgens fotbollsplan var bitvis utsatt för grav torka

De båda konkurrenterna har trupper bestående av fler ärrade veteraner än lovande talanger. Kanske står någon late bloomer i ålderskategorin 30+ på tillväxt. För att under någon sekund bli lite allvarlig så är väl bristen på tillväxt ett hot i en relativt nära framtid för herrseniorverksamheten i både Råby-Rönö IF och Stigtomta IF. Något man som utomstående bör ha respekt för är det samlade kunnandet och mängden rutin och erfarenhet som klev ut på fotbollsplanen under denna match. Jag vet att de båda lagen hyste den respekten gentemot varandra. Att det dessutom saknades ytterst kompetenta fotbollsspelare och profiler i de båda matchtrupperna inför detta heta derby drabbade nog de båda lagen lika mycket, kan jag tro.

Derbyts domartrio bestod av Arnold Andrawes, Zsolt Feith samt Fadi Zaki

För mig blev det en snärjig lördag och jag kan inte begripa hur SMK Nyköping kunde lägga sin SM-deltävling i rally på samma dag som Slaget om Täckhammarsbro. Obegripligt. Oavsett hur osynkad tävlingskalendern var så kunde den som uppskattar bastuvärme njuta lite extra med matchstarten klockan 13.00 och därmed en sol i zenit. För oss andra lidande stackare var det bara att torka svetten ur armhålorna och bita ihop.

När jag passerade hördes önskemål om nya profilbilder från båsets innanmäte. Fixat med skott från höften.

Även om det inte var någon sprudlande och anfallsintensiv tillställning så blev den händelserik. De båda lagen stretade på ganska bra och gav inte något direkt utrymme för sina målvakter att bli utsedda till matchens lirare. Undantag fanns dock och det kommer vi till alldeles strax. Hemmalaget nådde fram först och vred upp korken till målflaskan. 1-0 av Martin Wendt på hörna i 18:e minuten.

Martin Wendt knoppar in 1-0 i bortre burgaveln

Råby-Rönös Martin Wendt inledde målskyttet

Bottenlaget Stigtomta gav definitivt inte upp efter baklängesmålet. Repliken kom men uttalades uppenbarligen inte tillräckligt tydligt utan ledde endast till en nick i ribban av Daniel Frick på Niklas Wennerbergs finfina förarbete.

Bilden är värdekass men visar hur nära en kvittering Stigtomta var i första halvleken

I slutet av första halvleken blev det händelserikt framför Fredrik Larsson i Stigtomta-kassen. En straffsituation, som i ärlighetens namn kan diskuteras (men det leder ju inte framåt), gav straff för hemmalaget men också en mindre mental härdsmälta för gästernas Marcus Carlsson vars förflugna ord tolkades som kritik mot domaren (?) och det röda kortet höjdes till skyn. Jonas Käck, tidigare i Stigtomta IF, fick se sin straff räddad av Fredrik i SIF-målet. Nuff said.

Hela bildsekvensen kring straffen finns i mitt flöde på Instagram och Facebook för den nyfikne

Marcus Carlsson synar det röda kortet

Under första halvlek tvingades tyvärr även Råbys Jesper Agerin utgå efter en fällning med axelpaj som slutresultat. Ungefär som när Chribbe Haglund körde punka på SS1 under fredagskvällens Rally-SM. Nu har Råby hyfsade alternativ och i detta fall blev det deras lycka. Men först togs det en välbehövlig halvtidsvila för fotbollskrigarna. Publiken tvingades istället resa sig från de nyuppförda bänkraderna eller från sina medhavda brasseråttfällsstolar. Det vankades golfbollshystning med välsponsrade priser på spel.

Det haglade golfbollar under några intensiva sekunder på Råbyborgen

Slagets andra halva bjöd på fortsatt tufft spel. Ingen ville kliva undan. Några solklara målchanser skapades dock inte och det kändes som att hemmalaget inte riskerade att gå bort sig i försvarsarbetet. 1-0 är förvisso bräckligt men den där sista spetsen lyckades inte gästerna plocka fram ur verktygslådan. Hur duktig han än är den där Niklas Wennerberg. En längre boll i 90:e minuten, en missad rensning och bollen hamnar vid fötterna på Jesper Jansson som fastställer slutresultatet till 2-0.

Och här kommer 2-0 från Råbys Jesper Jansson

Bilden på Jesper Jansson är tagen tidigare under matchen när han knappt blivit uppvärmd

Jag skulle kunna lyfta fram ett par tre spelare i respektive lag som jag tyckte gjorde extraordinära insatser. Men samtidigt tycker jag att båda lagen stred och kämpade för varandra och för klubbmärkena på sina matchtröjor. Råbys säkrare anfallsspel och stabilare division 5-kapacitet gav dem segern men jag kan också tycka att Stigtomta inte förtjänade att förlora.

Jag har redan utropat detta till årets match inom den lokala fotbollen. Returen i Stigtomta då? Det kan säkert bli hur bra och trevligt som helst men säga vad man vill om Stigtomta IP, den anläggningen kommer inte riktigt upp i samma nivå som fina Råbyborgen. Matchen spelas dessutom den 21/9 vilket innebär att hösten gjort sitt intåg med tillhörande regn och rusk.

Är du nyfiken på matchbilder från Slaget om Täckhammarsbro? Då ska du klicka på följande länk som tar dig till ett bildgalleri med 240 bilder >>>

Tack!

Högtidsstund för rallyfantasterna

Vi slöt upp från både när och fjärran. Den traditionella rallytävlingen Gästabudstrofén hade inför detta år fått SM-status och som tredje deltävling i ordningen lockade den till sig en stor skara nyfikna, entusiastiska och fascinerade åskådare. Inget konstigt med det, klassen på startfältet gick inte av för hackor och uppe på detta hade vi sydsörmlänningar ett antal hemmaåkare att hålla extra koll på.

Föråkare Patrik Sandell och Per Almkvist i en Ford Escort på SS1 under fredagskvällen

Måhända var de 85 bilarna som kom till start ett försiktigt antal som gärna fått vara större. Det jag förstått är att tiden mellan SM-deltävling nr 2 den 30/5 och Gästabudstrofén den 14-15/6 varit i knappaste laget för den som behövt skruva, laga och lappa på bilen. Det är väl knappast jättemånga inom den svenska rallyskaran som har råd att ha stora team som inte gör annat än servar bilarna.

Den gamla tvålfabriken Sunlight i Nyköping var tävlingscentrum och depåområde under Gästabudstrofén

Jag är personligen mycket tacksam för möjligheten att titta till en motorsporttävling av denna digniteten. Det är ju inte min idrottsliga hemvist men oj vad jag tilltalas av den motorsport som jag tagit del av de senaste åren. Att SMK Nyköping lyckats ro iland arrangemanget som en SM-deltävling innebär är imponerande. Först och främst har de under åren lyckats göra sig ett respekterat namn i rallysammanhang och sedan har de till i år levererat 300 funktionärer, 12 specialsträckor på varierande vägar, faciliteter för den jättecirkus som drog in över Nyköpingsområdet samt allt annat som krävs för att lyckas. Kudos, verkligen.

Slitigt värre i depån för teamet runt hemmaåkaren Frans Harrén-Söderbäck och Charlie Ekström

Stortävlingar likt denna för med sig massor av besökare vilket näringslivet i Nyköping torde vara synnerligen lyckliga över. Nu såg jag ovanligt många husbilar vid depån och i terränglådan så kanske var en del långväga gäster självförsörjande. Husbilspubliken kanske nöjer sig med att se rallyteamen spendera galna summor pengar för att hålla på med sin favoritsysselsättning. Det går liksom inte att blunda för att motorsport kräver rejäla investeringar och ska man dessutom köra sönder bilen blir det så kostsamt att jag inte törs göra en kalkyl för detta.

Nyköpingsföraren Christoffer Haglund uppvisade optimism inför Gästabudstrofén ett par timmar före starten

Gästabudstrofén avgjordes alltså på 12 specialsträckor runt Nyköping och södra Södermanland. Det var nio unika sträckor samt tre som kördes två gånger vardera. Fredagskvällen bjöd på dubbelkörning på en sträcka mellan Ånga och Björksund och vi var många ivriga åskådare som tog tillfället i akt att konsumera rally så fort möjligheten gavs. Jag valde att ta mig till målgången av specialsträckorna 1 och 2 uppe vid Björksund. Tyvärr låg publikparkeringen endast nere vid starten och sträckan mätte 7,7 kilometer vilket kändes i längsta laget att gå för mig och min höft. Hitta en plats längst transportsträckan utan att stå i vägen blev en utmaning och jag lyckades till sist parkera min bil där jag inte riskerade att blockera någons framfart.

Bredvid en liten traktorväg hittade jag en plats men det blev långt att gå i alla fall

Nja, det finns visst fog för att hävda att rally inte direkt är en lättillgänglig sport. Även om sträckorna går på välbekanta grusvägar så kräver det en hel del för att komma dit. Och att därefter söka upp en "bra" plats att stå på är nästa utmaning. Som fotograf vill jag ju ha något extra, är jag åskådare utan kamera kanske jag prioriterar möjligheten att följa fordonen under en längre sträcka i öppen terräng.

Vid Björksund var det så midsommarvackert att det nästan gjorde lite ont

På rekommendation sökte jag mig till slutet av specialsträcka 1 (och 2) där jag fått höra att kurvorna var knixiga och utmaningarna lite större för förarna och kartläsarna. Jag besitter inte förmågan att titta i en karta för att avgöra hur svår en väg kan vara för en rallyförare. Det där backkrönet med efterföljande feldoserad kurva som endast kan hanteras av de rutinerade rävarna som kört rally i decennier. Typ.

Avlyst väg under pågående rallytävling

En liten bit in på grusvägen vände jag mig om och såg målgången på SS1 och SS2

Det var varmt i fredags kväll. Väldigt varmt. Och vi har haft nederbördsfattigt i denna del av landet ganska länge. Torra grusvägar dammar, om nu någon är ovetande kring detta. Jag hittade min kurva, faktiskt en riktigt bra plats, som jag kom att dela med flera andra åskådare samt en duktig fotograf vid namn Joakim Winberg. Bara en sådan sak.

På denna plats stod jag och tuggade grusdamm i någon timme på fredagskvällen. Fredagsmys.

Vad lockade mig till denna plats? Jo, i en innerkurva kan jag komma nära de passerande fordonen och följa dem med en panorerande kamera för att få lite farteffekt i bilderna. Och min ambition i denna tävling var att fotografera alla passerande deltagare. Lite statiskt och tråkigt att titta igenom ett sådant bildgalleri men samtidigt mest schysst mot teamen eftersom de alla får chansen att synas på bild.

Joachim Grahn och Rickard Nilsson sveper förbi med glödande bromsar

De lämnar eftersom ett dammoln och ...

... tyvärr också en del vassa storstenar som publiken hjälptes åt att sparka bort

I den lågt stående solens kvällsstrålar var dammet nästan (!?) vackert

Jag fotade alla ekipage som mäktade med att ta sig till slutet av specialsträcka 1. Det tog ungefär två timmar för hela startfältet att mala sig igenom de 7,7 kilometerna. Tyvärr fick några team kasta in handduken redan på första specialsträckan, och i den takten fortsatte det under hela rallyt. För Christoffer Haglund och Jens Jakobsson satte en sten-kontakt med efterföljande punktering stopp för möjligheten att köra specialsträcka 2. De kom dock igen under lördagsmorgonen och fortsatte tävla. SMK Nyköpings Jonna Eson Brådhe hade ännu mer otur då en kabelbrand i början av SS1 förhindrade henne att hävda sig såsom hon hoppats. SMK Nyköpings Hampus och Caroline Lindqvist som startade allra sist kom inte långt innan de rullade och bröt tävlingen. Sådan är idrotten och rally är inte det minsta förlåtande om oturen är framme.

Christoffer Haglund och Jens Jakobsson passerade mig med punktering på höger framdäck

Jag valde att lämna Björksundsområdet innan SS2 skulle köras. Det fick räcka för kvällen. Ny utmaning på lördagsmorgonen väntade och jag åkte hem till Stigtomta för att tömma kamerorna på bilder samt ladda om batterierna (både mina egna och kamerornas). Min lördag började med en kort resa till specialsträcka 4 som började i Vrena och sträckte sig bort till Bettna. I mitten av denna specialsträcka fanns publikparkeringen och därifrån kunde man gå en liten bit fram till området kring Vevelsund. Sörmländsk landsbygd när den är som allra vackrast.

Publikparkeringen tog Stigtomta IF hand om

Tidig morgonpromenad för att komma in på SS4

Vevelsund lockade med en bestämd vägböj framför mangårdsbyggnaden

Min taktik under lördagsfotograferingen blev snarlik den jag hade under fredagskvällen. Hela det återstående startfältet fotograferades från en och samma punkt. Denna gång såg jag bilarna under en lite längre stund vilket gav chansen till mellan två och tre bilder per bil istället för de en till två bilder kvällen innan. Små nyansskillnader, dock inte lika stora chanser att bjuda på fartfyllda bilder. Men det var naturskönt i omgivningarna och på så sätt blev bilderna trevliga som visade upp lite miljö runtomkring.

Gästabudstroféns segrare och enda bil under 1 timme blev Johan Kristoffersson och Stig Rune Skjaermoen

Bäst av SMK Nyköpings team lyckades Hampus och Pontus Jakobsson i klassen otrimmat 2 WD. De kom in på en finfin tredjeplats, 9 sekunder efter segrarna i klassen. För att slippa rabbla så hänvisar jag till resultatlistan som du hittar HÄR >>>

Mina bilder från SS1 och SS4 hittar du genom att följa nedanstående länkar:
Startfältet som passerade slutet av SS1 >>>
Startfältet som passerade mitten av SS4 >>>

Det här var kul, visst gör vi om det igen SMK Nyköping?!?