Läktarkampen

Nu har tiden kommit att ge svar på frågorna som inte ställts, ja det är knappast någon som ens kommit i närheten av att fundera i dessa banor. Torsdagen den 19:e juli 2012, på denna bloggs årsdag, gav jag mig ut på en rundresa till alla damlagens anläggningar för att skaffa mig underlag till en analys av publikplatser och avbytarbås. Jag menar, vad händer om vi skalar av allt oväsentligt (!) i form av spelare, ledare, domare och publik? Kvar står dessa fasta installationer som monument över en tid som varit men också en tid som komma skall.


Åskådarplatserna
Våra fotbollsanläggningar har alla iordningställda platser där det är tänkt att publiken ska hålla sig. Sedan ser vi i vissa fall också var publiken i själva verket väljer att befinna sig. Det behöver inte nödvändigtvis vara i skuggan av storskogen där mygg och oknytt finns, permafrosten gör sig påmind och vemodet i den stora ensamheten vakar över ens axel.


Vi går först igenom anläggningarna där ev. läktare och färdigställda publikplatser är fotograferade. Därefter kommer jag att ge er en topp-tre rankning baserat på konstruktion, komfort, väderskydd och överblick.


Folkungavallen

Folkungavallens huvudläktare med mer nutida komplettering.

Folkungavallen har läktarplats även på motsatta långsidan. Inkl. kravallstaket om behov uppstår...

Krikonbacken

Krikonbackens huvudläktare, en sällan besökt åskådarplats!

Åskådarplatserna vid Krikonbackens kiosk är desto mer åtråvärda!

Den långa ljugarbänken på Krikonbacken är välbesökt under matcherna. Mycket att avhandla där kan man tro.

Enstaberga IP

Huvudläktaren på Enstaberga IP brukar inte hysa allt för många åskådare (trots välbesökta matcher.)

Det är på denna långsida åskådarleden är täta på Enstaberga IP. Ståplatser i huvudsak om man inte innehar VIP-platserna på bänkarna.

De två bänkarna på Enstaberga IP:s läktarsida brukar vara upptagna under match.

Stigtomta IP

"Läktaren" på Stigtomta IP består av många bänkar i varierande lutning och kvalité, men brukar vara välbesatta även om den kvälls-soligare ytan i bildens bortre del hyser många marksittare under match.

Dambroängen

På Dambroängens läktare är det sällan fullsatt. Senast jag såg någon där var det Björkviksbor, om det nu kan betyda något...

Dambroängens bänkar på kiosksidan är mer åtråvärda för fotbollsbesökarna.

Ramdalens IP

Ramdalens gamla bandyläktare vid plastgräset får nog räknas som huvudläktare för OIK numera. Många väljer även platserna ute i det fria vid det långa räcket.

Ramdalens läktare i närstudie med träbänkar under tak och gråkall betong i förgrunden.

Rosvalla

Rosvalla A-plan håller sig med en rejäl läktare under tak.

Sittplatser för alla smaker och bakar, både bänkar och stolar, på Rosvalla.

Stora Rosvalla-anläggningen hyser fler läktare, här vid konstgräsplan A. Högt placerade sittplatser på södra Sveriges blåsigaste ställe...

Permanent mobil läktare vid Rosvallas konstgräsplan B. Mestadels för amerikansk fotbollspublik nu under sommarmånaderna.

Åskådarplatsernas topp-3

Hur rankar jag då de olika anläggningarnas åskådarplatser? Hänsyn tas till läktarplatsernas konstruktion, komfort, väderskydd (solen skiner ju inte precis hela tiden), översikt över planen och insektslivet i stort.

Plats 3

Ramdalens IP. Så länge man håller sig på konstgräsplanen erbjuds publiken tak över huvudet och en läktare som ger närhet till fotbollsplanen. (Den s.k. A-planen har läktare under bar himmel men naturgräsplanen är inte spelbar denna säsong p.g.a. omläggning av löparbanorna.) Träraderna är i alla fall drägliga att sitta på.

Plats 2

Rosvalla A-plan. Det är en stor läktare i jämförelse med de flesta andra anläggningar i Nyköpings-trakten. Stolarna är komfortabla i fina röda och blå färger. Tak över huvudet är som ni förstår av rankingen inte oviktigt. Det finns dock nackdelar, och det är dels att ev. kvällssol gör att man inte ser vad som händer på planen och att löparbanorna gör att man som publik distanseras från aktörerna.

Plats 1

Folkungavallen. Att anrika Folkungavallen är mer än hundra år är naturligtvis en del av charmen men också en nackdel då det minsann börjar märkas att ett visst underhåll behövs både här och där. Huvudläktaren består av fina sittplatser med bra höjd för benen (inte någon halvkompromiss där man inte vet om man ska sitta eller stå.) Huvudläktaren kan tyvärr på vissa platser innebära att man inte ser hela planen p.g.a. sidoväggarna eller de där förbaskade stolparna som likt cykelekrar alltid är i vägen. Många platser erbjuds publiken både under tak och ute i det fria, och faktum är att publiken vid bra väder brukar sprida ut sig ganska väl på alla läktare.

Grattis Folkungavallen och till de lag som har möjlighet att spela sina matcher där!

Avslutningsvis bjuder jag på en bonusbild. Som jag skrivit så finns en del åskådarplatser runt anläggningarna som man kanske inte i ursprungsplanerna ritat in. Men sedan finns det en plats på Enstaberga IP som ingen besökare bör ta i besittning! Börjes plats!

Inom någon/några dagar kommer del 2 i min inventering av idrottsanläggningarna då vi tittar på avbytarbåsen och varför den ena är bättre än den andra!