måndag 19 mars 2012

Avrapportering söndagen den 18/3

Nu är det hög tid att ta tag i debriefingen av söndagseftermiddagens äventyr i fotbollsbevakningens tjänst. Nåja, särskilt traumatiskt var det ju varken i Oxelösund eller Vagnhärad. Åtminstone inte för undertecknad. Snarare trevligt och positivt och jag tar upp valda minnesfragment och delger alla detta i offentlighetens ljus.


Eftermiddagen började med resa ner till grannkommunen Oxelösund där OIK:s damer tog emot östgötarna med bl.a. Kolmårdens djurpark som sponsor, Krokeks IF. (Sponsorn och det rödtröjade damlaget bor ju grannar längst Bråvikens norra strand och det är ju bra med grannsämja...) Träningsmatchen övervakades av en överraskande stor publikmassa (om nu 50 personer kan utgöra en massa.) Vi blev alla väl underhållna och då framförallt under matchens första 30 minuter då båda lagen bjöd på riktigt fin fotboll. Tack.


OIK gjorde mål redan i 9:e minuten, och efter ca 15 minuter stod det också 2-0, denna gång genom en lobb från Micaela Ekholms fötter över huvudet på en hjälplös målvakt.


Japp, nog går bollen i mål alltid. Krokeks målvakt konstaterar faktum.


Någonstans i förvirringen sade jag under gårdagen att Krokek spelar i division 5. Icke då, de gjorde det 2010 men efter en tredjeplats i serien det året togs klivet upp i fyran till säsongen 2011 och där är man fortfarande kvar. Och det fanns en del kvaliteter i laget vilket de visade med några riktigt fina och farliga anfall i första halvlek (som dock inte resulterade i något mål.)


Oxelösunds-tjejerna redde ut farligheterna i första och kontrollerade matchen i andra halvlek även om Krokek tilläts reducera tidigt i andra hälften av matchen. Slutresultatet 4-1 speglar tillställningen ganska väl.


När Krokek surrade som värst i första halvlek noterade jag att framförallt en spelare var väldigt nyttig för hemmalaget, och de ska nog vara oerhört glada att hon inte lyckades sluta i höstas såsom hon först aviserat.


Pernilla Andersson t.v. gör mycket nytta i Oxelösunds IK.


Matchens fullträff stod en annan duktig OIK:are för. Sofia Grahn fick ett misslyckat uppspel i famnen straxt utanför straffområdet, lät bollen studsa en gång och drog sedan på en klockren ärta rakt in i nätmaskorna till 3-1. De tycks ha en tradition att förse sig med några riktiga skarpskyttar i kuststadens fotbollslag.


OIK:s Sofia Grahn i kamp med rödklädd Krokeksspelare.


Avslutningsvis är det på sin plats att tacka för kaffet! I porslin och allt. Serverat av en så'n där "gammal mamma" (om jag ska plocka upp en gästboks-skröna från häromdagen på OIK:s hemsida.) Och om någon tycker att jag varit petig med ordningsfrågorna nere vid Ramdalens IP i tidigare blogginlägg (hösten -11) vill jag påtala att ordningen runt planen var oförvitlig, röjning för ökad insyn har skett och matchuret är inte längre bara ett landningsmärke för ufon (nu med nylagade siffror som faktiskt gjorde sitt jobb!)


Matchuret på Ramdalens IP. I toppform inför säsongen 2012.


Lätt frusen hoppade jag efter matchslut in i bilen och begav mig norrut. Trots hungerkänslor motstod jag frestelsen att stanna till vid Sillekrog och fortsatte min resa till nästa plastgräsmatta som jag återfann vid idylliska Häradsvallen i Vagnhärad. Att där försöka ta några raska steg ner för den trappa man en gång i tiden anlagt mellan klubbhuset och fotbollsplanerna kan vara det sista man gör, så istället hasade jag mig ner med krampaktigt tag om det nymålade trappräcket.


Dags för träningsmatch mellan Trosa IF/Vagnhärads SK:s division 5-damer och samarbetslaget Hargs BK/Stigtomta IF. (Hädanefter kallas lagen TVD respektive HBK/SIF för att spara på tangentbordet och mina fingrar...) Matchstarten var utsatt till klockan 18.00, och då har det hunnit skymma en hel del i mitten av mars. Som fotointresserad innebär det att man hoppas att elbelysningen ska vara "den-bästa-världen-har-skådat" men det var den ju inte. (Jättebra för de som sparkar boll i alla fall, och det är faktiskt för deras skull lamporna sitter där.)


Jag hade tur. Trots annalkande murrigt mörker så lämnade den sjunkande solen en fullständigt fantastisk himmel i horisonten som fick utgöra fond för några bilder i inledningen av första halvlek.


HBK/SIF lät Helena Petersson agera målvakt i denna match. Hon sade sig vara nervös inför uppgiften.


TVD började matchen med 3-4 jättechanser och HBK/SIF tog ledningen efter 3 minuter. Logiskt? Nej, men fotboll, och det är inte alltid logiskt. Efterhand som första halvlek gick så motiverades i alla fall bortalagets ledning allt mer.


Thilda Sandqvist i HBK/SIF:s match på Häradsvallens nya konstgräs.


Kajsa Petersson fick en hel del att stå i under andra halvlek.


Jag skrev redan igår att ordet "scenförändring" gavs ett ansikte under gårdagens match. Andra halvlek hann knappt börja förrän TVD gjort 3 snygga mål. Och de fortsatte på den vägen under hela andra halvlek och "mosade" HBK/SIF genom fartfyllt spel och med vassa anfall. 7-1 blev det till slut och TVD ska ha beröm för sitt fina spel i andra halvlek. Men det ska inte förglömmas att HBK/SIF spelade en helt okej fotboll i första halvlek där de visade att de behärskade ett bra passningsspel. Men vilka som var bäst på att göra mål denna kväll rådde det denna gång ingen tvekan om!


På många sätt var det skönt att tillbringa lite träningsmatchtid utanför Rosvallaområdet. En av grejerna med matcherna på de flesta andra ställen än Rosvalla är att man får åka till föreningarnas "egna" anläggningar (ge och ta lite på detta uttryck då det ju likväl kan vara kommunalt ägda planer) och då finner åtminstone jag oftast en gnutta gemyt. Är det inte Ramdalens matchur så är det väl-tajmade reklamkampanjer...


På Häradsvallen förbereder man sig i god tid. Väldigt, väldigt god tid när vi nu är i mitten av mars.


En lång eftermiddag led nu mot sitt slut. Jag hade fått se två underhållande träningsmatcher på två helt olika arenor, kylan gjorde sig ännu en gång påmind och klockan var mer än drygt kväll. Tyvärr hade jag på min lott att skjutsa hem tre fotbollsspelande Stigtomta-tjejer. Tyvärr, eftersom just dessa tre ÄR de minst snabba i ett omklädningsrum som satt sina fötter söder om Dalälven. Min klocka hann slå om till april innan de var klara att åka från Häradsvallen.


Apropå gästböcker har det bjudits på en riktig godbit i Nyköpings BIS damlags gästbok. Visst är det bra med inlägg skrivna från en mobiltelefon som automatiskt föreslår "rättstavade" ord, men att förstå "Kul att vi skapar småbarn..." när det egentligen menas "Kul att vi skapar så bra chanser" blir både omöjligt, hysteriskt kul och en aning sant i Bissornas fall... Tack!

2 kommentarer:

  1. Klart man bjuder på kaffe när vi får finbesök till kuststaden. Kul att någon hittar hit ;-) Du är alltid välkommen! Från en gammal mamma

    SvaraRadera
  2. Tack själv! Sällan eller aldrig har väl en Stigtomta-bo betraktats som "finbesök"... ;-)

    SvaraRadera