Fotbollens själ funnen på Norrbyvallen

Jag är sällan på de stora idrottsarrangemangen eller sportscenerna. Internationell klubbfotboll har för mig blivit spektakel och cirkus där den med mest pengar allt som oftast drar längsta strået. Några gånger under åren som sportbloggande fotograf har jag bevakat arrangemang på nationell nivå. Med ett fåtal boxningsgalor inräknade bland erfarenheterna har även internationell nivå funnits framför mina ögon. Vad som får mina klockor att klämta, mitt hjärta att bli varmt och mitt sinne att smälta är istället de där gångerna när det är genuint, äkta, ärligt och jordnära. Det som har störst chans att ge mig feeling är lokal sport.

En division 6-match på Norrbyvallen mellan Västerljungs IF och Nävekvarns GoIF ska inte underskattas

Vi är många som bottnar i fotbollen. En sport som funnits sedan allt var svartvitt och runstenar restes. Nåja. Fotbollsspelare har det funnits många av och det är, trots en mörknande framtid, fortfarande många som ägnar sin fritid åt att utöva denna sport. Fotboll som lagsport tar fram det bästa av individen men drar också fram det vi inte har anledning att vara stolta över. Fotboll är en folksport med spridning till minsta landsvägskorsning i vårt avlånga land.

På Norrbyvallen står tiden stilla

Jag kan plocka fram några fotbollsmatcher under mina 9 år som bloggare då jag uppnått nirvana. Eller i alla fall skådat idrottens sanna själ i vitögat. När atmosfären på någon av våra lokala arenor i takt med spelarnas ansträngningar nått en samklang, en resonans som hittar hela vägen in under skinnet. Kanske har spelet varit skit, det är inte vad som är viktigast i sammanhanget, utan det som räknas i min bok är att hjärtat finns med i ansträngningarna. Att det lyser igenom att de ute på planen älskar vad de håller på med.

Den här skylten väcker så många frågor för mig som kommit till Norrbyvallen för första gången

Norrbyvallens omklädningsrum, klubbhuset (?) och kiosken

Kanske tycker du att det är märkligt att jag söker upp en obskyr division 6-match på vischan för att genomföra en bevakning. Att den bara berör de 22 spelarna plus några avbytare, ett par hårt prövade tränare, två slitna materialare, en kiosktant och några träsmakshärdade åskådare. Se det då inte enbart som en sportbevakning, välj perspektivet att det är en kulturgärning jag bidrar med. Fotboll ÄR kultur. Fotbollens själ står att finna i myllan på en maskrostäckt fotbollsplan i Västerljung.

Avbytarbåsen vid Norrbyvallens planer får tummen upp från bloggaren!

Som flicklagsledare, fotbollsförälder och damfotbolls-hangaround har jag varit kors och tvärs i distriktet sedan 2003. Många fotbollsanläggningar har jag sett men långt ifrån alla. Runavallen (Runtuna IK:s plan) upptäckte jag inte förrän alldeles nyligen. Där det inte funnits flicklag i modern tid har jag troligtvis inte varit. Norrbyvallen, Västerljungs IF:s tillhåll i världen, är ännu ett exempel på plats där mina fötter inte har trampat. En vit fläck på kartan. Ja, hela Västerljung har varit ett outforskat område för min del. Mina hoods är söderort (söder om Nyköping alltså) och vad som finns norr om centralorten är jag inte lika säker på.

Infarten mot Västerljung är en aning märklig. Sopbehållare och en skylt som välkomnar till Trosa.

Kyrkan i Västerljung och ...

... skateboardrampen vid skolan, det är väl ungefär vad orten har att visa upp utöver Norrbyvallen förstås.

Västerljung, en lugn och stilla plats.

Om jag avtvingas att nämna en enda person som jag förknippar med Västerljung så är det Johan Karlsson. Den sympatiska f.d. sportreportern på Södermanlands Nyheter som numera styr och ställer på tidningen ÖSP. Då som nu är han Västerljungs IF trogen, då som nu hyllar han med säkerhet alla rödhåriga fotbollsspelare av någon anledning.

Johan Karlsson, i egen hög person

Norrbyvallen tog alltså emot med öppna armar under söndagskvällen den 26:e maj. En på vissa håll fräsch och uppdaterad anläggning men riktade man blicken åt andra håll var den som en bedagad dam med sina personliga småskavanker. Precis som det ska vara. Ute på planen tog sig division 6-nykomlingarna Västerljungs IF (de slutade 2:a i herrsjuan ifjol) an gästande Tunabergarna Nävekvarns GoIF (som kom på en sjundeplats i fjolårets div 6-serie). Det kom att bli en underhållande, trevlig match som varierade i lika stor grad som försommarvädret denna afton.

Hemmalaget Västerljungs IF laddar för match

Huvuddomare Mattias Karlsson med assisterande domarna Denis Mustafic och Emir Arnautovic

Att det var tabellens topp (Nävekvarn) mot botten (Västerljung) var ingen självklar slutsats efter de första 20 minuterna. Hemmalaget öppnade optimistiskt. Kanske är resultatet av försäsongsträningen mätbar i matchminuter och i så fall blir det bakläxa till grabbarna i Västerljungs IF. De var också bäst direkt i inledningen av andra halvleken, efter den uppenbart välbehövliga pausvilan. Lagen mätte sina krafter, prickade målramarna vid något tillfälle men något mål noterades inte efter de första 45 minuterna. Det som däremot utkristalliserade sig för mig var att Nävekvarns GoIF var ett snäppet mer spelande lag medan Västerljungs IF i större utsträckning förlitade sig på det fysiska närkampsspelet. Ibland var det lite otajmat från båda lagen men det måste det få vara på division 6-nivå! Humöret bland spelarna var ändå gott och en urskuldande klapp på axeln delades ut i all vänlighet efter en smäll.

Publiken trivdes på Norrbyvallen när solen tittade fram (trots ihärdig blåst)

Det var i andra halvleken det blev dags att ta fram anteckningsboken för att plita ner mål. Efter en storartad insats längst vänsterkanten av Nävekvarns Johan Hagberg serverades lagkamraten Simon Karlsson ett läge han inte kunde bränna och 0-1 noterades i 62:a minuten. Samme Simon Karlsson kom loss i 81:a minuten och vinklade in 0-2. Saken klar? Ja och nej, Västerljung gjorde verkligen vad de kunde för att skapa tryck men särskilt farligt blev det aldrig. De fick dock ett tröstmål, som dock kom för sent för att påverka matchutgången, då Fredrik Lexell knoppade in en hörna på stopptid. 1-2 och de båda lagen befäste sina positioner i var sin ände av tabellen.

Nävekvarns Simon Karlsson blev stor matchvinnare med sina båda mål

Västerljungs IF:s Fredrik Leksell reducerade till 1-2 på stopptid

En division 6-match i femte omgången är inte mycket att yvas över. Ändå är den så viktig. Den är en del i den väv som utgör vår svenska fotboll. Varje träning, varje match, varje bortaresa, varje laguttagning, varje kokt korv, varje gummirakande av duschgolven är en del av något som är större än summan av delarnas enskilda värde. Jag tackar ödmjukast för upplevelsen och önskar båda lagen stort lycka till i den fortsatta jakten uppåt och framåt. Som bevis för min upplevelse lämnar jag efter mig ett bildgalleri med 230 bilder som du hittar HÄR>>> (Jag fick fotofeeling ...)


Mot nya äventyr och upplevelser!

RM och SM i cheerleading på Rosvalla

Under den passerade helgen arrangerade Svenska Cheerleadingförbundet Riksmästerskap och Svenska mästerskap i cheerleading på Rosvalla i Nyköping. Det är ju makalöst att vi i Nyköping gång efter annan får hysa den ena stortävlingen efter den andra när cheerleading-Sverige samlas. Jag misstänker att det först och främst är faciliteterna vid Rosvalla som passar extra bra för cheerleading. När de har tävlingar är det många, många som dyker upp. Inte bara aktiva utan även funktionärer, domare och självklart en månghövdad publik.

Åh nej, jag som redan köpt mig en ny hårrosett ...

Denna gång stod Svenska Cheerleadingförbundet själva som arrangör för RM och SM. Tidigare har man överlåtit arrangörsskapet på någon av närområdets större klubbar (så har det t.ex. varit då DM gått av stapeln på Rosvalla). Och jag noterade också att man valde att vara i Stora ishallen denna gång till skillnad mot senast jag fotograferade cheerleading då de huserade i A-hallen.

Betydligt bättre drag på läktarna än när Gripens ishockeykrigare håller till nere på isen

Belysta ballonger bland åskådarna

Publiken längst ena långsidan och mattan för de tävlande längst den andra

Jag har missat de tidigare av årets cheerleading-arrangemang och hade väl egentligen inte tid denna helg heller. Men sedan insåg jag att jag ändå borde ta mig till Rosvalla en liten stund. Både för den uppåtgående sportens skull (efter finfina framgångar på det nyligen genomförda världsmästerskapet) och för våra lokala cheerleading-stjärnor i Cheer Legacy.

Spänstig konfrencier

Lördagens tävlingar förblev helt obevakade av mig men då tävlade Cheer Legacys lag Mockingjays i klassen Senior Level 2 och de kom på en åttonde plats (av 12 startande lag). Den lilla tid jag hade lade jag på söndagens tävlingar då jag var på plats för att se Cheer Legacys lag Icejays som tävlade i klassen Senior Level 3. Där såg de till att komma femma av 10 lag. Starkt jobbat Icejays!

Nervösa ledare i Cheer Legacy innan start för Icejays

Fullt ös från första sekund av Cheer Legacy Icejays

Jag var på plats endast 10 minuter innan Icejays skulle tävla och hann med nöd och näppe få till kamerainställningar, kalibrering m.m. Dessutom fick jag känna på den noggrannare säkerheten när det handlade om SM/RM. Det var minsann inte bara att kliva in på golvet trots ackreditering. Inget fel i detta, någon ordning måste det faktiskt vara under nationella tävlingar.

Jag måste lära mig att ta med hörselskydd nästa gång jag fotar cheerleading!

Jag hade turen att få fota segrande lag i Senior Level 3 eftersom de startade sist i samma klass som Cheer Legacy Icejays tävlade i. Och därefter hann jag också fota samtliga 10 lag som var kvalificerade i Senior Level 5. När de var klara strax före klockan 13 var det bråttom, bråttom hem för mig och kvarvarande klasser fick klara sig utan min närvaro. Det gjorde de säkert bättre än om jag suttit på golvet och fotat ...

Stort grattis till segern i Senior Level 3 säger vi till GF Uppsalaflickorna USC Apaches

Stort grattis till Gothenburg Cheer One Cougars som segrade i Senior Level 5

Jag har faktiskt inte mycket mer att tillägga denna gång. Cheerleading är alldeles utomordentligt häftigt att ta del av. Med öronproppar blir det förmodligen ännu bättre (ljudnivån nere på golvet framför högtalarna är aningen mer än vad jag pallar). Det är inte bara en akrobatisk, atletisk och halsbrytande sport utan även känslosam och medryckande. Självklart ska cheerleading få eget utrymme och bör ha ett existensberättigande med en unik plats under Riksidrottsförbundet (inte som nu tillsammans med Gymnastikförbundet). Men det ska det röstas om den kommande helgen. Igen. Det är en återkommande kamp men nu har man från Cheerleadingförbundshåll utnyttjat framgångarna i VM för att ta språng och nå ut i media både på riksnivå och i lokalpressen runt om i Sverige.

Hos mig når det inte längre än att jag har ett bildgalleri med 355 bilder från den lilla del av tävlingarna som jag bevakade denna gång. Och kanske är det tillräckligt, åtminstone för deltagarna som råkade finnas framför kameran. Du hittar mitt bildgalleri HÄR >>>

Ett tips från mitt fotoperspektiv; om ni ska tävla mot en svart bakgrund är det skitbra om tävlingsdräkterna inte är svarta eller alldeles för mörka. Bara en tanke ... ;-)

Tack för denna gång!

Derbytätt i damtrean

Fotbollsdamernas division 3-serie bjuder på ett flertal derbyn under säsongen 2019. Jag har hunnit se alla de lokala lagen åtminstone en gång och kan omöjligen rangordna dem så här tidigt på säsongen. I och runt Nyköping har vi IFK Nyköping, Hargs BK och IK Tun U och sedan vill jag även räkna in Gnesta FF i derbyskaran. Samtliga dessa damlag har redan hunnit vara involverade i något derby och de som hittills tagit full pott är IK Tun U. Inte för att de nödvändigtvis varit bättre än sina motståndare utan tack vare lite flax och kanske också på grund av ungdomlig entusiasm och kämpaglöd.

Härlig kamp på Krikonbacken under fredagskvällen då Hargs BK tog emot IK Tun U i damtrean

IK Tuns U-lag hade lyckan med sig mot Gnesta FF i premiäromgången då man vann med 4-3 efter ett avgörande mål i slutsekunderna. Förra helgen stötte IFK Nyköping samman med Hargs BK på fagra Folkungavallen och matchen slutade 2-2 efter en kvittering av Mia Johansson när det återstod 7 minuter. När det under fredagskvällen var dags för derbyt mellan Hargs BK och IK Tun U var förutsättningarna så där härliga som de bara kan vara ibland. Schysst väder, häggarna i full blom runt Krikonbackens mysiga anläggning, en entusiastisk klack på den hyfsat gistna läktaren och massor av publik med fokus på vår lokala idrott. Fyra fotografer dokumenterade kampen på planen och spelarna levererade en viljestark insats med glöd på den svårspelade planen. Krikonbacken kan bevattnas från Nyköpingsån men tyvärr har rören visat sig trasiga vilket gör att även denna fotbollsplan är torr och svårspelad just nu. (Den gamla gräsytan behöver verkligen bli frodig för att ojämnheterna ska försvinna.)

Ett stort tack till grabbarna i Hargs BK:s division 7-lag som utgjorde en härlig fond under damderbyt

Hargs fotbollsdamer hade inför fredagens match, i en haltande tabell, vunnit en match och spelat en oavgjord. Tun-tjejerna hade hunnit med två segrar och en förlust (mot Hällbybrunns IF). Hur det nu må kännas för spelarna inför mötena mot lokalkonkurrenterna så har jag hittills inte fångat upp den där riktiga derbynerven. För några år sedan upplevde jag prestigen mycket tydligare mellan de lokala damklubbarna. Kanske ger damfotbollens tillbakagång en större känsla av gemensamhet hos de kvarvarande utövarna.

Delar av den stora publikskara som bänkat sig vid Krikonbackens fotbollsplan under fredagen

I framförallt Hargs BK återfinns några spelare som har rejält med rutin och erfarenhet. Några av dem har representerat ett flertal klubbar, även numera nedlagda lag (t.ex. Oxelösunds IK, Nyköpings BIS). Stampe och Lena är som damfotbollen i Nyköpings fossila bränsle. Man vet att det kommer att ta slut men man kan inte tänka sig en framtid utan. Tack för att ni finns Maria Damperud Landin och Lena Karlsson Aronsson, förebilder för yngre spelare och förbaskat duktiga fotbollsspelare!

Hargs BK:s damer laddar för match mot IK Tun U den 17/5 -19

IK Tuns U-lag gör sig redo för derbyt mot Hargs BK den 17/5 -19

Jag har under de senaste 15 åren på olika sätt haft beröringspunkter med flick- och damfotbollen i Södermanland. Min äldsta dotter (Emma) mötte under flickåren (och även under en seniorsäsong) några av de spelare som igår fanns med ute på planen där även min näst yngsta dotter Lovisa förekom. Min näst äldsta dotter (Ida) har representerat Hargs BK. Självklart har jag önskat att mina äldsta döttrar skulle ha fortsatt spela fotboll men så har det inte blivit. Och det är ett av damfotbollens dilemman, allt för många slutar alldeles för tidigt. Och jag kan inte se att det funnits något jag kunnat göra för att påverka min närmaste omgivning för att ändra på den saken. Tyvärr. Jag kommer dock att fortsätta värna om flick- och damfotbollen, och den kommer långt före herrfotbollen i min värld.

Svägerskekampen mellan Sandra Ekholm och Therése Persson var rakt igenom underhållande under derbyt

Mötet mellan Hargs BK och IK Tun U utvecklades till en match där inget av lagen förtjänade att förlora. Nu gjorde Hargs BK just detta vilket skavde för mig att se. Det skapades en hel del i anfallsväg och båda lagen träffade målramarna vid åtminstone några tillfällen. Där HBK kom till skott men ofta sköt över hade gästande Tun lite vassare chanser med något större variation. Dock föll matchens enda mål på en straff i 33:e minuten. En i mina ögon billig straff som dock förvaltades väl av Rebecka Gustafsson i IK Tun U. Kanske känns det ännu surare för Hargsdamerna att Maria Engström i målet var så oerhört nära att rädda straffsparken.

Straffen i första halvleken smet förbi och 0-1 blev också slutresultatet

IK Tuns duktiga back Rebecka Gustafsson blev matchvinnare

Även om resultatet 0-1 kändes snopet för Hargs BK så ska jag inte ta ära och heder av IK Tuns unga utvecklingslag. De gjorde det riktigt bra. Defensivt har de några mycket duktiga arbetsmyror och offensivt har de med gårdagens uppställning ett flertal olika avslutsvapen i verktygslådan. Det är inte lätt att försvara sig mot spelare som Lovisa Lindvall, Johanna Thuresson eller vinthundssnabba Line Höök. Harg stod för en gedigen insats som förvisso inte gav dem initiativet under hela matchen men när de höll i taktpinnen rullade de runt riktigt bra. Det som saknades denna gång var den där slutliga spetsen framåt som hade behövts för att få hål på nollan.

Med otroligt idogt arbete såg Alice Johansson i IK Tun U till att laget höll nollan mot Hargs BK

Det finns fog att nämna många av spelarna i båda lagen efter fredagskvällens match. Nu stannar jag vid det som skrivits ovan och väljer istället att med hjälp av bilder berätta resten. Du hittar 148 bilder från matchen HÄR >>>

Jag väljer att tacka båda lagen för en utomordentligt trevlig fredagskväll i fotbollens tjänst. Klacken ska också nämnas, sådant är inte bara en färgklick utan ger också en energikick för oss som flitigt umgås med fotbollen dagarna i ända.

Tystberga GIF säkrade säker seger på bortaplan

Att komma till en match när halva tillställningen är avklarad är inte optimalt. Det vet jag av erfarenhet. Ändå utsatte jag mig för detta under lördagseftermiddagen då jag rände hemåt till Stigtomta efter ett besök på Folkungavallen där IFK Nyköpings och Hargs BK:s damlag mött varandra i ett derby. På Stigtomta IP serverades nämligen ännu ett lockande derby då Stigtomta IF:s herrar tog emot Tystberga GIF i division 5.

I försommarsolens sken möttes Stigtomta IF och Tystberga GIF i ett div 5-derby

När jag klev ner till Stigtomta IP insåg jag att det var första gången i år som jag var där. Jag har inte ens deltagit i den sedvanliga vårrustningen. Mycket kan förklaras av att jag som ledare i föreningen tvingades ta beslutet att lägga ner flicklaget under mars månad. Det var och är fortfarande ett faktum som skaver och jag har inte smällt det riktigt ännu. Herrlaget består dock, uppenbarligen, och de har ju tagit en friplats i herrfemman till denna säsong.

Härligt välbesökt vid Stigtomta IP när Tystberga GIF kom på besök

Inför säsongen var det något bettingbolag som presenterat odds på placeringar ända ner i division 5. Där placerades Tystberga sist i Södermanlands herrfemma, Stigtomta IF någonstans i mitten. Tjena, där har inledningen av säsongen visat på minst sagt dålig koll. Nykomlingarna Stigtomta IF har inte skrapat ihop mer än 1 poäng så här långt och fjolårets bottenlag Tystberga har börjat övertygande. Jag ska inte spekulera i hur det hela slutar framåt höstkanten men för Stigtomtas herrar behöver poängen trilla in om de inte ska riskera att div 5-besöket endast blir ettårigt.

Ny tränarkonstellation för året i Stigtomta IF är Anders Stridh och Peter Cypriansen

För oss med insyn i Stigtomta IF finns det en detalj som oroar mer än poänginsamlingen för herrlaget. Efter två torrsomrar och bevattningsförbudet sedan fjolåret är fotbollsplanen en skör länk i kedjan. Att transportera vattentankar till planen för bevattning är galet dyrt. De fotbollsplaner som har egna vattentäkter för att sköta bevattningen (t.ex. Folkungavallen och Krikonbacken) kan verkligen vara lyckliga om det visar sig att vi får ännu ett år med svår torka. Det dammade och yrde när spelarna sprang över planen i lördags och det lär inte bli bättre den närmaste tiden.

Stigtomta IP är mycket torr och beroende av kommunalt vatten för att bevattnas

Efter matchen, som slutade 0-4, fick jag från Stigtomta-håll höra att första halvleken trots allt innebar en hel del chanser för det gulare av de två lagen. Men sätter man inte sina chanser och motståndarlaget har en JimRobin Vestin så ligger man lätt under med 0-2 i halvtidsvilan. Precis som det blev i lördags. Och nog såg jag med egna ögon att Stigtomta IF försökte och skapade viss press mot ett lågt stående Tystberga. De kunde ju ligga rätt utan att chansa med den ledning de hade. När det inte blev utdelning stack självklart gästerna upp emellanåt och då är just JimRobin ett av herrfemmans vassaste vapen att ha i sin arsenal. 0-3 gjorde han i 80:e matchminuten. Tvärsäkert.

Tystbergas JimRobin Vestin stormar fram så att det yr på Stigtomta IP

Detta derby blev ingen nagelbitare. Någon nerv eller spänning in till det bittra slutet blev det inte. Nej, det var gästerna som fick sista ordet när en straff tilldömdes dem och Patrick Lindberg var obeveklig. 0-4 förbi Stigtomtas keeper Fredrik Larsson i 88:e minuten. Ridå.

Patrick Lindberg fastställde slutresultatet till 0-4 för Tystberga mot Stigtomta

Det blev ingen djupare titt för min del i den gryta som division 5-fotbollen utgör. Inte denna gång. Fler härliga derbyn kommer under säsongen i och med att också Råby-Rönö IF återfinns i serien. Jag har lyckats skrapa ihop ett bildgalleri efter mina 40 minuter bredvid planen i lördags och du hittar dessa bilder HÄR >>>

Tack och på återseende!

Division 3-derby på Vallen

Det var på något sätt väldigt efterlängtat. Efterlängtat av damlagen i Nyköping men också av undertecknad. Ett derby är något speciellt och när det dessutom sker på makalöst vackra Folkungavallen blir inramning och förutsättningar alldeles strålande bra.

IFK Nyköping tog under lördagseftermiddagen emot Hargs BK för en derbydrabbning i division 3.

IFK Nyköping och Hargs BK tog en svängom på Folkungavallens gräsmatta

Denna korta bloggtext skulle kunna bli en lång redogörelse om den lokala damfotbollens problem, kräftgång och svältdiet. Men det skulle ta fokus från derbyt och den texten bör jag istället skriva separat vid ett kommande tillfälle. Det blir roligare med skygglapparna monterade och en specifik titt på division 3-matchen under lördagseftermiddagen. Unga IFK Nyköping hälsade det mer åldersmixade grannlaget Hargs BK välkomna till Folkungavallen.

Folkungavallen i Nyköping

Årets damtrea bjuder på flera lokala derbyn i och med att IFK Nyköping, Hargs BK och IK Tuns U-lag huserar på den nivån. Lägg också till Gnesta FF:s damer så får vi som gillar damfotboll, lokal sådan, mycket kul att titta på. Lördagens möte mellan IFK och Harg saknade dock den där derbynerven. Jag uppfattade den som snäll och som vilken match som helst. Spelarna har möjligtvis en helt annan uppfattning.

Jag sker under lördagskvällen på sociala medier att jag inte riktigt tyckte att matchen kom upp i en särskilt hög nivå. Jag grundar det på att bollinnehaven för båda lagen blev korta. Inget av lagen byggde upp spelet särskilt tålmodigt. Bolltappen var många och de avgörande passningarna blev oftast för långa. Det må vara hänt, vi är fortfarande i säsongens linda och spelet brukar bli bättre ju längre seriespelet får fortgå.

IFK var (nog) med liten marginal spelförande under huvuddelen av matchen. Det Harg gör bra är att de är duktiga på att stoppa och förhindra. De har sina rutinerade pjäser Maria Damperud Landin, Lena Karlsson Aronsson, Mia Johansson och Sandra Ekholm i centrallinjen som alla har förmågan att läsa av och positionera sig rätt. Motsvarande återfinner vi inte riktigt hos IFK även om Ronja Gustafssons återkomst är ack så välgörande för laget. Ronja kan inte anklagas för att vara gammal men hon har rutinen från spel högre upp och kvalitéer som räcker och blir över.

Matchens första mål gjordes av Maria Damperud Landin i 10:e minuten. Hon fångade upp en boll en bit utanför IFK:s straffområde och lyfte in en lyra i ett övergivet mål. Vi som var där vet vem som får ta på sig att det blev som det blev men jag kan intyga att hon självkritiskt skrattade åt det senare under halvleken.

Hargs BK:s Maria Damperud Landin inledde målskyttet i derbyt mot IFK Nyköping

I matchens 25:e minut kom kvitteringen. Må vara att det blev på en säkert slagen straff av IFK:s Ronja Gustafsson, det var i alla fall ett logiskt utfall av ett visst tryck från hemmalaget. Hargs keeper Maria Engström kunde inget göra utan fick lyfta fram bollen ur nätmaskorna.

IFK Nyköpings Ronja Gustafsson kvitterade till 1-1 på straff i mitten av första halvleken

Innan första halvleken var till ända kom också ett ledningsmål för IFK. Deras kvicka nyförvärv från Trosa Vagnhärad SK, Céline Liljequist, kom loss centralt och rullade säkert in 2-1. Ingen protesterade direkt över målfördelningen efter matchens första 45 minuter.

IFK Nyköpings Céline Liljequist såg till att hennes lag gick till ledning i halvtid

Under andra halvleken var det än mer trevande spel och inget av lagen dominerade. Självklart brann det i bröstet hos gästerna att jaga ikapp och deras vilja att åtminstone knipa en poäng var slutligen starkare än hemmalagets kamp om att bibehålla ledningen. Mia Johansson såg till att utjämna och fastställa slutresultatet till 2-2 i 83:e minuten. Hon kanske inte ska ha epitetet striker men hon är ändå något åt det hållet för HBK.

Mia Johansson kvitterade fram till 2-2 för Hargs BK i slutet av derbymatchen

Rimligtvis borde båda lagen vara någorlunda nöjda med oavgjort i detta damderby. För Hargs BK väntar ett nytt derby runt knuten i och med att de fredagen den 17/5 tar emot IK Tun U hemma på Krikonbacken. För IFK väntar härnäst en match på bortaplan mot Triangelns IK U den 18/5. Hur damtrean ska sluta är kanske för tidigt att spekulera i men om trenden håller i sig är det Hällbybrunns IF som tycks säkra seriesegern.

Jag har plockat ihop ett bildgalleri med drygt 140 bilder från matchen och du hittar det HÄR >>>

Over and out

Griffins vs Berserkers i rugbydrabbning på Djulö IP

Rugbysäsongen är igång. Hade jag haft möjlighet så skulle jag givetvis ha fångat upp en av de kvalomgångar som spelats inom 7s för att kvalificera sig till sommarens SM (som avgörs i samband med SM-veckan). Det är något speciellt med 7-mannarugbyn och den är tacksammare att fota än sin 15-mannamotsvarighet. I 15-mannarugby kan jag nästan lova att det alltid är något eller någon i vägen mellan händelsen som utspelar sig och kameran. Brötigt och trångt men ändå så förföriskt charmerande. Rugby is the shit, sanna mina ord!

Att fotografera rugby är en jakt på "rena" actionbilder

Jag lyfter ju fram rugby så fort jag får chansen. Antagligen gör jag det för hyfsat döva öron. De som redan är frälsta håller sig i närheten av rugbyn sedan länge. Du som inte fattat grejen rynkar antagligen på näsan och vänder på klacken. Att vi i Nyköpingstrakten inte har något rugbylag bidrar till att jag inte riktigt lyckas nå ut med min lovsång. Jag åker till Katrineholm för bl.a. rugbyn och bandyn och det har ju sina orsaker och jag är tacksam att ha relativt nära till grannbyn.

En ispåse mot låret och sedan ut och kör igen. Här pratar vi "7 sorters lårkakor" och ingen mjäkighet!

Att ta upp rugbyspelarnas tålighet i jämförelse med herrfotbollsspelare är som att sparka in fullständigt öppna hangardörrar. Sorry alla fotbollslirare men att filma, ligga ner och vrida sig i imaginära plågor och försöka fuska sig till fördelar från en lurad domare hör liksom inte hemma i min sportvärld och ändå slipper jag inte detta när jag vill se herrfotboll. Allt detta adrenalinpåslag i kombination med testosteron kan faktiskt funka utan att det blir tilt, kolla vilken rugbymatch du vill så har du bevis!

Bytet som Griffins-spelaren vill göra beror garanterat inte på blodet som rinner från knogarna

Lördagens match på Djulö IP var premiärmatchen i division 2 för 15s. Katrineholm Griffins tog emot Stockholm Berserkers för match klockan 13.00. Tyvärr var förutsättningarna inte optimala, gräsmattan var knappast frodig och det var torrt och hårt. Spelar du rugby vill du ha det mjukt, gärna lerigt, och betydligt mindre sträv friktion än vad vi har i torkans Södermanland just nu. För hemmalaget gäller denna säsong att man får kontinuerlig hjälp av kompisarna i Västerås Rugby som inte själva mäktar med eget seriespel. Det är helt okej enligt regelverket i division 2 där kravet endast är att man som rugbyspelare måste vara licenserad, klubbtillhörighet oaktad.

Katrineholm Griffins inför premiärmatchen 4/5 2019

Stockholm Berserkers gör sig redo för match på Djulö IP den 4/5 -19

Jag kan ju inte mycket om rugby (såg mina första matcher live för tre år sedan) men fann mig lite oväntat stå och förklara för en nyfiken förbipasserande vad det handlade om. En hel del regler kan jag inte riktigt reda ut men vad sjutton, desto mer att lära sig i framtiden. Vi alla som var på plats fick i alla fall se en väldigt trevlig match. Det var jämnt, händelserikt och bra mycket bättre än vad jag sett från Griffins tidigare.

En liten del av publiken som kommit till Djulö IP denna kylslagna majlördag

Griffins rivstartade och gjorde sitt första försök efter endast fyra minuter. Sedan kom Berserkers igång och replikerade med ett par försök. Därefter turades lagen om med sina försök och Stockholmslaget hade ledningen i halvtid med 19-15. Andra halvlek blev än mer händelserik. Hemmalaget lyckades på nytt ta initiativet och det såg ut som att de skulle defilera in i mål när deras tyngd i anfallsspelet tycktes suga musten ur gästerna. 34-19 vittnade om ett ganska rejält grepp om händelserna. Berserkers sprattlade till och genom två försök så stod det plötsligt 34-31 när det endast var minuter kvar av matchen. Nu var det härlig nerv i matchen igen. Mest beslutsamhet återfanns dock hos Griffins som gjorde sista försöket och fastställde slutresultatet till 41-31.

En trevlig rugbykamp som i alla fall tilltalade mig. Huruvida jag lyckats göra tillställningen rättvisa eller inte får du själv avgöra, i mitt bildgalleri återfinner du drygt 120 bilder som på något sätt försöker beskriva matchen.

Gå och kolla rugby och passa på den 25/5 klockan 13.00 då Katrineholm Griffins tar emot Sandviken Hammers på Djulö IP. Om inte annat är det vackert nere vid Djulö camping ... och de har säkert glass i minigolf-kiosken!