SM för mångkamps-veteraner på Rosvalla

Naturligtvis förtjänar friidrotten ett bättre blogginlägg från min sida än vad detta blir. På många sätt är friidrott fascinerande och de flesta har någon slags relation till sporten. Vissa av oss blev mer motvilligt utsatta för friidrott under skolgången medan andra av oss tilltalades av variationen och den individuella prestation som krävs för att göra sig gällande mot andra utövare. Sporten har dessutom stort genomslag i media men då handlar det om utövare i den yttersta världseliten.

Hur är vårt förhållande till friidrott i dess egenskap av breddsport? För min del är det skralt även om jag är hyfsat medveten om vad t.ex. Nyköpings BIS Friidrott erbjuder för alla åldrar. Gillar man att springa snabbt eller långt kan man antingen köpa sig skor med dessa egenskaper eller se till att göra jobbet och träna målinriktat. Typ.

Mattias Sunneborn, 52 år och still sharp

Landets friidrotts-veteraner hade anledning att besöka Multihallen på Rosvalla lördagen den 11/2 då det var SM i mångkamp. Eftersom jag befann mig i det stora byggnadskomplexet för att titta till Nyköpings cheerleading-stoltheter Legacy Allstars hade jag anledning att smita ifrån för att titta till friidrotts-kämparna under en knapp timme. Även om de äldre friidrotts-deltagarnas energinivåer inte nådde upp till cheerleading-reaktorerna i lokalen bredvid så var det utomordentligt trevligt att se prestationerna på höjdhoppsmattan, längdgropen och i kulringen.

Multihallen på Rosvalla i Nyköping

För den som vill läsa mer om tävlingen rekommenderar jag en titt i vad Nyköpings BIS Friidrott skrivit HÄR >>>

Om du vill ha kompletta resultat hittar du dem HÄR >>>

Tyvärr fick jag inte med särskilt många deltagare på bild under min korta stund i hallen men du hittar ett 80-tal bilder HÄR >>>

Jag fick i alla fall se en deltagare dra baksidan och fick även största respekt för den funktionär vid längdhoppsgropen som ägnade sin lördag åt att hålla i en kon, två flaggor samt hukande blänga rakt ner på en plastelina. Kudos!

En helg med 7-mannarugby i fokus

Vecka 26 arrangerade Linköping den så kallade SM-veckan. Då knör man in allsköns sporter som får agera draghjälp åt varandra när det gäller uppmärksamhet från allmänhet och media. Och det fungerar, jag såg det 2016 när Norrköping stod för värdskapet och jag fick en liten, liten smak av det i år då jag avsatte helgen den 2-3 juli åt rugbyns 7-manna-SM på Stångebro Sportfält. Vilken grej!

Rugbyn tog plats på Stångebro Sportfält den 2-3/7 2022

Till damklassen anmälde sig tillräckligt många lag för att genomföra kvalspel under övergången mellan vår och sommar. Herrklassen fick inte fler anmälningar än att alla som hade anmält sig fick delta i slutspelet. I damklassen blev det en aning trassligt p.g.a. olika tolkningar av samarbetsavtalet mellan ett par föreningar vilket i slutänden ledde till att 9 damlag deltog vilket också var det antal herrlag som kom till spel.

Lördagen var vikt till gruppspel. Lagen i dam- respektive herrklassen delades in i två grupper per klass och sedan rullade först gruppspelet igång för herrarnas grupp A och damernas dito. Under eftermiddagen klev grupperna B in i handlingen. Sammanlagt blev det 32 rugbymatcher a' 14 minuter mellan klockan 0920 och ca 20.30. Spelare lagades och lappades för att hålla ihop i det tajta och intensiva spelschemat men alla såg ut att trivas.

Gruppspelsmatch på lördagskvällen mellan Spartacus och Erikslund

Till söndagen kalibrerade vi om och gjorde oss redo för avgörande matcher. Nu skulle titlar, medaljer och pokaler delas ut. De två första lagen i respektive grupp påbörjade Cup-spelet på morgonen. Vinnarna till final, förlorarna till bronsmatcher. Lagen 5-7 i respektive klass gjorde upp i det som kallas Plate för att sinsemellan hitta en rangordning. Slutligen tävlade lag 8-9 om att undvika sistaplatsen i det som går under namnet Bowl.

Pingvin mot Vänersborg i semifinal

Troján mot Spartacus i bronsmatch

Med lördagens prestationer i färskt minne såg jag med spänning fram emot semifinalerna. Jag trodde ärligt talat att ingen eller inget skulle rå på Pingvins damer men tamejtusan om inte Vänersborg lyckades i det som i mina ögon blev hela helgens Match. En makalös vändning och Vänersborg till final efter 19-17. I den andra damsemifinalen dominerade Göteborgs damer mot Troján och vann med mer bekväma 17-0.

Onödigt bra väder under lördagen (kan min sönderbrända hud intyga ...)

I herrklassen imponerade Enköping allra mest på mig med sin rörelse och sitt passningsspel under gruppspelet. Men hur var egentligen styrkeförhållandet mellan Enköping och Exiles, de hade ju inte stött på varandra under lördagen? Enköping expedierade Spartacus i sin semifinal med 38-5 medan Exiles förvisso fick en lätt start mot Trojan i sin semifinal men fick sedan mer motstånd innan de trots allt kunde vinna med 26-17.

Vid avresa från Linköping på söndagskvällen var det inte lika strålande fint

När vi närmade oss lunchdags var SVT:s kameror riggade runt planen. Herr- och damfinalen sändes på TV och jag hoppas att många satt och tittade på sändningen. 7-mannavarianten av rugby är ju öppen, snabb, intensiv och underhållande så det räcker och blir över. Dessutom äckligt konditionskrävande för spelarna där ute på planen.

SVT sände herr- respektive damfinalen

Först ut var herrarna där alltså Enköping och Exiles tågade ut på planen för 2 x 7 minuters avgörande finalspel. Och ännu en gång visade stockholmarna hur vassa de är när det gäller. De tog kommandot med sin speed och sedan kändes det avgjort i och med att de täppte till och inte lät sin motståndare husera ute på planen som de ville. Slutseger till Exiles med 26-12. Grattis till segern!

Inmarsch i herrklassen med ...

... Enköpings Rugbyklubb på ena planhalvan och ...

... Stockholm Exiles RFC på den andra halvan

I damklassen möttes Vänersborg och Göteborg i en final med västlig prägel. De båda lagen torde känna varandra tämligen väl och det märktes också i finalen som poängmässigt blev jämn. Lagens möte under lördagen i gruppspelet vanns av Göteborg med 5-0 men i denna final verkade Vänersborg moraliskt stärkta av sin insats mot Pingvin och kunde knipa slutsegern med siffrorna 10-5. Grattis till segern!

Damernas finalinmarsch med ...

... lineup för Göteborg RF och ...

... Vänersborg RK

Tämligen möra efter lördagens 32 matcher och söndagens 16 slutspelsmatcher var det ändå inte riktigt över med arrangemanget. Det skulle ju delas ut medaljer och pokaler. Efter en del styrande och ställande kunde de någorlunda dresserade rugbyspelarna placeras i en formation som accepterades. Bronspengen i herrklassen knep Troján efter att de besegrat Spartacus med 22-5 medan damklassens bronsmedaljörer blev Pingvin som besegrade Trojáns damer med 41-0.

Rugbyförbundet stod redo att dela ut priser på Stångebro Sportfält

Stockholm Exiles herrar segerjublar

Vänersborgs rugbydamer segerjublar

Innan jag rundar av vill jag skicka en tacksamhetens tanke till alla funktionärer som jobbat under SM. Och även ge alla domarna den uppmärksamhet de verkligen förtjänar; utan er blir det inga matcher! Den som vill gräva fram alla resultat och alla lags placeringar kan hitta detta via denna länk >>>

Detta blev sannerligen en helg att minnas för mig. Aldrig tidigare har jag fotat nonstop i 11 timmar (med undantag från en rask promenad till toaletten som sedan kombinerades med en hamburgare till lunch) för att sedan ge mig på det igen dagen efter. Och aldrig någonsin har jag fått ihop så galet många bilder att gå igenom; rensa, välja och redigera. Av de totalt 5200 exponeringarna har jag plockat ut 597 bilder från lördagen och 365 bilder från söndagen och du hittar dessa bilder i länkarna här nedanför:

Lördagens gruppspel >>>

Söndagens slutspel >>>

Och när jag ändå håller på att trassla med en massa länkar kan jag för den nostalgiskt lagde länka till mina bilder från SM-slutspelet 2016. (Det blogginlägget gjordes för Lokalsporten och den webbplatsen finns inte längre kvar, tyvärr.) Här är gruppspelet del 1, här är gruppspelet del 2 och slutligen hittar du slutspelsbilderna här.

Stort tack och på återseende!

Exiles x2 på Gubbängsfältet

Lördagen den 9:e oktober 2021 var dagen då medaljerna skulle fördelas mellan landets för närvarande vassaste 15-mannarugbylag på herr- respektive damsidan. Det går liksom inte att vara på olika ställen samtidigt och mitt val föll på ett relativt närliggande men sällan besökt resmål. Stockholm och jag är inte supertajta men nu var det dags och bilens navigeringssystem ledde mig till Gubbängsfältet. Där spelades damernas bronsmatch samt herrarnas final.

För ordningens skull bör givetvis nämnas att damfinalen spelades på Gylle IP i Trelleborg mellan Skåne Ladies och Göteborg RF. En final som vanns av Skåne Ladies med 36-8. Herrarnas bronsmatch spelades mellan Göteborg RF och Pingvin RC på Välen IP i Västra Frölunda och där vann Pingvin med 24-7.

Damernas bronsmatch spelades mellan Stockholm Exiles och Enköping RK

Damernas bronsmatch på Gubbängsfältet startade klockan 12.00. På ena sidan stod hemmalaget Stockholm Exiles och de tog sig an Enköping RK. På planen bredvid spelades samtidigt en placeringsmatch för plats 7-8 mellan Hammarby RF och Karlstad RK, en match som vanns av de förstnämnda med 31-0. Tyvärr utan att jag kunde rikta kameran mot den matchen, jag hade jämnt göra med den parallella bronsmatchen.

På Gubbängsfältet B-plan värmde Hammarbys rugbydamer upp för placeringsmatch

Bronsmatchen kontrollerades tidigt av Stockholm Exiles som hade en ledning med 12-6 till pausvilan. Denna ledning utökades i andra halvlek och slutsiffrorna skrevs till 32-9.

Stockholm Exiles och Enköpings damer förenades i en gemensam bild efter bronsmatchen

En stunds paus fram till klockan 15.00 då herrfinalen skulle starta utnyttjades i mitt fall till energipåfyllning i den kiosk som Exiles ordnat vid planen. Jag sneglade lite på Norrköpings Troján och Stockholm Exiles då de värmde upp. Funderade lite på lagens möte i sista grundspelsomgången då Troján vann en tung seger med kniven mot strupen. Skulle den matchens resultat indikera ett maktskifte på herrtronen? Exiles herrar hade inför denna final vunnit de 9 senaste SM-gulden och de hade 17 plaketter av finaste valör. Respekt.

Stockholm Exiles tog sig an Norrköping Troján i XV-finalen på Gubbängsfältet

Intresset för herrfinalen var stort. Läktaren fylldes med folk och många fick även stå längst staketet runt planen. Fantastiskt kul även om jag tycker att damernas bronsmatch förtjänade fler åskådare än de hade.

Stor och engagerad publik under rugbyherrarnas final

Vanans makt är stor inom idrottens värld. Kanske var det Exiles tradition av segrar i SM-sammanhang som vägde tungt när finalen drog igång. Trojáns spelare verkade tyngda av stundens allvar och kom inte alls upp i den nivå de visade på Bollspelaren från gruppspelsmötet i slutet av september. Stockholm Exiles herrar tog kommandot direkt och sedan kontrollerade de finalen där de hade 17-8 i halvtid för att slutligen vinna med 33-18. Det tionde raka guldet bärgades och allt är som vanligt inom svensk rugby med andra ord.

Stockholm Exiles rugbyherrar tog sitt tionde raka XV-guld

Att förlusterna sved syntes i ansiktena på både Enköpings damer och Norrköpings herrar. Det blev två härliga rugbymatcher under en hiskeligt gråmulen himmel. Som fotonörd tackar jag dock idrottsgudarna för sporten rugby men jag vill även tacka högre makter för höstfärgerna i omgivningarna.

Här hittar du 193 bilder från damernas bronsmatch >>>

Här hittar du 181 bilder från herrarnas final >>>

Jag avslutar med att gratulera Stockholm Exiles damer till bronsmedaljerna, Norrköping Trojáns herrar till silvermedaljerna samt Stockholm Exiles till guldmedaljerna i årets SM-slutspel. Och tack för att jag fick chansen att ta del av det som bjöds!

Mästerskapshelg för rugbyherrarna

Efter en helg med Sveriges åtta bästa herrlag i 7-mannarugby har jag kanske blivit lite erfarnare, lite klokare. Definitivt inte vackrare. Det står också klart att många frågor väckts i mitt huvud kring sporten rugby. En sak vi alla vet är att Stockholm Exiles är svenska mästare anno 2020. Grattis!

Stockholm Exiles RFC tog SM-guldet i 7s den 16/8 2020

Lördagen den 15:e augusti inleddes SM-slutspelet för herrlagen på Bollspelaren i Norrköping. En bokstavligen glödhet arena för det gruppspel som innebar tre matcher för varje deltagande lag. De två grupperna såg ut som följer:

Grupp A

Norrköping Troján
Stockholm Exiles RFC
Hammarby IF Rugby
Lugi RK

Grupp B

Enköping RK
Spartacus RUFC
Göteborg RF

Erikslund KF

Tävlingssekretariat och mediahylla under rugby-SM

Efter lördagens matcher med ett väldigt tajt spelschema hade agnarna separerats från vetet. I mina korta anteckningar ser jag noteringar som "Kul!", "Lugi ledde 14-12",  "Vändning!", "Exiles rörligare och kvickare" och det mer kryptiska "Hoppsan i halvtid!". Förhoppningsvis hade spelarna en fantastisk tävlingsdag, jag hade nämligen the time of my life. Typ.

Termometern tangerade 30-strecket men det bekom inte vissa individer ...

Inför söndagens finalspelsrundor såg vi fram emot följande semifinaler:
Stockholm Exiles RFC - Spartacus RUFC
Enköping RK - Norrköping Troján

Det blev ganska tydliga siffror i båda semifinalerna där Stockholm Exiles vann med 33-0 och Enköping vann med 26-5. Inga direkta skrällar i finalen således. Bronsmatchen mellan Norrköping Troján och Spartacus slutade 17-5 till hemmalagets fördel. Inte heller någon större skräll även om göteborgslaget Spartacus var en frisk fläkt som bjöd på intressant spel under hela SM-helgen.

Ett två tre, TYST. Troján bronsmedaljörer i 7s år 2020.

Finalen bjöd på hård och inledningsvis jämn kamp. Exiles och Enköping gick till den tre minuter långa pausvilan med likaläge, 5-5. Stockholmarnas rutin och spetskvalitéer vägde dock tyngst och de kunde höja segerbucklan efter slutresultatet 17-12.

Samtliga helgens resultat hittar du HÄR >>>

Lineup för Stockholm Exiles RFC och Enköping RK

Prisceremoni för medaljörerna i 7s 2020 på Bollspelaren

Tjommen på knä framför laget hade en bättre position än vad jag hade för denna bild ...

Jag har sedan första gången jag såg en rugbymatch live fattat att detta inte är en sport för sillmjölkar. Det bor ett lejon i bröstet på varje rugbyspelare. Därmed inte sagt att alla är två meter långa och enbart uppbyggda av muskler och pannben. De kommer i alla format och sorter men modet och den enorma kärleken till sin sport enar dem på något sätt.

Med befarad huvudskada plockas man av planen, så är det bara

Lite blod stoppar inte en rugbyspelare men det måste torkas bort innan du får fortsätta

En sjumannamatch varar i 2 x 7 minuter. Det kan tyckas ynkligt men tempot är furiöst och ytorna är enorma. De spelar ju på samma planstorlek som i 15-mannarugby. Lag med illersnabba sprintrar kan nyttja de ytor som uppstår (hur bra motståndarna än ställer upp och försvarar sig). Den smarta och rutinerade spelaren läser och förutser, agerar mer än reagerar. Jodå, det finns utrymme för teknisk briljans parallellt med kraften av ett frontalkrockande ånglok. Denna kombination är så oerhört fascinerande för mig som rugby-novis vid sidan av linjen. Jag förstår ännu inte alla detaljer i regelverket men med lite upplärning kommer jag att fylla de kunskapsluckorna så småningom. En sport med låg ingångströskel för den som vill titta (till skillnad från t.ex. amerikansk fotboll som är ett pausfyllt mysterium för den oinvigde).

Att söka skugga mellan helgens matcher var en absolut nödvändighet för lagen

Mellan rugbydamernas kvalspel förra helgen och herrarnas SM-slutspel pratades det rugby hemma vid köksbordet hos bloggaren. De tonåriga döttrarna funderade på vad som definierar en boll. Sfärisk? Rund? En rugbyboll kan väl per definition inte kallas en boll? Borde en innebandyboll verkligen kallas boll. Till sist kom jag på att allt uppenbarligen kan kallas en boll, se bara på en badmintonboll!

Vad definierar egentligen en boll?

Mina tankar när jag suttit och redigerat bilder efter rugbyherrarnas SM-helg har snurrat kring rugbyns tillvaro i Sverige. Som bekant har jag i Nyköpingstrakten inget lag i min absoluta närhet. Hur rekryterar egentligen rugbyn sina spelare i Sverige? När jag läser om Norrköping Trojáns damlagsspelare verkar många ha börjat som unga vuxna, vissa av dem har spelat handboll innan. Inga fotbollsspelare som lockas? Hur snabb inlärningskurva behöver de unga vuxna ha för att hävda sig på rugbyplanen? Hur vågar man spela sin första rugbymatch?

Sjumannarugbyn är allt annan än statisk. Varje match är dessutom som en litet mini-drama. Hur gör man detta rättvisa med en kamera bredvid planen? Jag har samlat mina alster, korta sekvenser mätta i tusendelar, från helgens SM-slutspel och du hittar dem här:

Lördagen den 15/8, gruppspel, 324 bilder >>>

Söndagen den 16/8, slutspel, 246 bilder >>>

Ännu en gång gratulerar jag Stockholm Exiles till ett välförtjänt SM-guld och jag tackar varje lag, varje spelare och alla funktionärer för årets rugby-upplevelse på Bollspelaren. För mig var det top-notch!

Sofflocks-rapport om futsal

Fredagens FC Cup i Gnesta fick en segrare i form av Åkers IF som i finalen slog Flens IF-Södra. För IK Tun tog det stopp i gruppspelet medan IFK Nyköpings 2 tog sig till semifinal.

Lördagen innebar kvalspel till SM-slutspel för IFK Nyköping. Både i klassen F17 och i seniorsammanhang. Seniorerna åkte till Nynäshamn och mötte där Hammarby IF DFF och Örebro SK Söder. Efter oavgjort (och förlust i den efterföljande straffsparksläggningen) mot Hammarby och förlust mot Örebro var det stopp för IFK i futsal-SM denna gång. För tjejerna i klassen F17 var det Duveholmshallen i Katrineholm som gällde men där fick man inte till det. Övriga 3 lag i kvalgruppen hamnade alla på 6 poäng medan IFK kammade noll. Grattis till Borens IK som gick vidare till SM-slutspelet.

IFK 2:s vidare öde, futsal och SM-kval m.m.

Det får bli ett tredje inlägg denna torsdagskväll. Det händer mycket på många fronter just nu!

Under onsdagskvällen samlades Södermanlands Fotbollsförbunds rep.skap i Nyköping. Ursprungligen skulle rep.skapet genomförts innan årsskiftet men det snöade inne. Frågan om IFK Nyköpings rätt att spela i regionserien (division 2) var en av frågorna som det skulle röstas om. Med rösterna 33-4 till IFK Nyköpings fördel återstår det nu ett enda, litet (?) hinder och det består i att Svenska Fotbollsförbundet formellt ska säga sitt i frågan. Jag är dock positivt överraskad över det nu synliga utfallet och det lär jag inte vara ensam om!

En påminnelse för den som tycker att lördagen vi har framför oss skulle bli lite extra rolig av inomhusfotboll. Värmbol Dam Cup (7-manna) avgörs i Duveholmshallen i Katrineholm och från våra trakter och bygder ställer Oxelösunds IK och IK Tun upp. De möts dessutom och starttiden för derbymatchen är klockan 16.00.

Fotboll inne är numera i stort sett endast i formen futsal. (Undantagen i nutid är Värmbol Dam Cup och Gästabudsbollen.) IFK Nyköping vann som du minns DM och lördagen den 19/1 är det läge att följa deras vidare SM-kvalöde i Eskilstuna när nu lottningen är gjord. IFK Nyköping spelar klockan 10.30 mot IFK Norrköping och beroende på vinst eller förlust i den matchen spelas nästa match klockan 13 eller 15.30 mot självaste Tyresö FF. Wow liksom. [Edit: I kommentarsfältet till detta inlägg kan vi konstatera att det är Tyresö DFF:s spelare som är med i regionkvalet men platsen är Tyresö FF:s. Detta tyder alltså på att spelarna i Tyresö DFF är futsal-licenserade hos Tyresö FF.]

SM och futsal är något som klingar med ljuva dallringar i hörselgångarna på IFK Nyköpings unga talanger. I klassen F17 är det dags för regionkval den 2/2 då IFK Nyköping ska möta tuffare motstånd i Duveholmshallen i Katrineholm. Jag gissar att det blir tuffare motstånd (än i DM) för jag har inte fått fram vilka man möter i regionkvalet. Än. (Denna vinter är det spelare som är födda tidigast 1996 som får delta i denna klass, och IFK har en hel del talanger som inte är äldre än så.) 


Nu får du vila från fler texter på bloggen denna kväll!

Futsal-SM, Final Cut

Nu räcker det väl med blogg-utrymme för den passerade helgens futsal-SM? Ja, jo, men jag kan pressa ur mig liiiite till, det var ju trots allt tävling i dagarna tre och händelserikt så det förslår.


Allra först börjar jag med att rekommendera alla som inte redan hittat till Morgan Boréns bilder från SM-helgen att titta in på tävlingsarrangörens hemsida, där hans foton ligger. Klicka här! Morgan visade sig vara en ytterst trevlig prick som även tidigare fått förtroendet att ta de officiella tävlingsfotona. Hög kvalité rakt igenom och väl värda att lägga lite tid på (medan mina bilder är brusiga och lider av tekniska brister som kanske inte bara kan skyllas på begränsad teknisk utrustning.)

Morgan Borén, skicklig sportfotograf som klädde utmärkt i orange väst!

Den återstående rapporteringen kommer att handla om känslor. Jag lyckades fånga en del av alla känslor på bild, men en iakttagelse har jag kanske inte kunnat få in i en enskild bildruta och det var hur Dunkers-tjejerna såg ut under prisceremonin. Underbart glada (trots finalförlusten) men framförallt charmigt blyga, ja nästan förlägna. Men nog hade de rätten att stå raka i ryggen och med höjda huvuden med sina silverplaketter i händerna!?!


På nedanstående bild kan man i Lundby-tränarens och domarens ansikten ana ren irritation och ilska. Det gick så långt att den andra domaren fick kliva in mellan dessa två kombattanter. Det handlade visst om huruvida det var korrekt att blåsa av för frispark till Dunkers IF eller inte då bollen sparkats bort under målvakten Daniella Anderssons hand i slutsekunden av gruppspelsmatchen som slutade 1-1 och gav Dunkers IF en semifinalplats. Tjejerna i Dunker tittar lätt förvånade på i bakgrunden...

Här gick det hett till!

Finalen för IFK har jag inte så mycket att visa från när det gäller känslor, men en bild som i alla fall roade mig en aning är den där några av reserverna i Nyköpingslaget på olika sätt tar del av finalspelet.

Väldig variation på IFK-tjejernas känslo-nivåer på denna bild... :-)

Störst spann i känslo-registret finner jag om jag går igenom bilderna från IFK Nyköpings semifinal mot Bele Barkaby. Kanske inte så konstigt då matchen avgjordes via straffsparkar (efter 2-2 vid full tid och sedemera seger för IFK med 6-5.)


När Jenny Andersson kliver in i handlingen och räddar snyggt...

Jenny Andersson, straffräddare för IFK Nyköping.

... vänder sig mamma Veronica bort på andra kortsidan och pratar lite med Höllvikens tränare istället! (När inte nerverna riktigt vill vara med under spänningsmomentet...)

Nä, det är nog lugnast att inte se hur straffläggningen går!

Ni har redan sett ett par bilder på straffläggarna som står uppradade vid mittlinjen, men några sekunder efter att allt är avgjort till IFK:s fördel blir det gruppjubel.

Finalplatsen är klar för IFK Nyköping.

Tyngre då för tjejerna i det förlorande laget. Allra deppigast verkade Bele Barkabys jätteduktiga Daniella Famili vara.

Tung semifinalförlust för Daniella Famili och hennes lagkamrater i Bele Barkaby.

En tjej som gick igenom i princip hela känsloregistret under slutfasen av semifinalen var Filippa Sjöberg. Som lagkapten hade hon nog lagt en väldigt tung börda på sina egna axlar, framförallt genom krav på sig själv, men när segern väl var bärgad gick hon från besvikelse till lättnad och sedan ren och omaskerad glädje. Jag publicerar denna bild då jag tycker mycket om den och hoppas att inte Filippa tar illa upp.

En mix av lättnad och glädjetårar för Filippa Sjöberg som stöttas av Saosann Rammo.

Nu har jag bara en bild kvar att visa, och den illustrerar ett fenomen som jag insåg först efter att jag tittat på alla tre tävlingsdagarnas bilder. En spelare i IFK Nyköping förekom på i princip varenda måljubelbild jag tagit. Och IFK gjorde många mål! Eftersom ingen spelare kan ha spelat nonstop i alla matcher måste det tyda på att tjejen är ett fenomen som lyckats få den bästa plusstatistiken av alla (eftersom hon tycks ha varit inne på plan varje gång IFK gjorde mål.)

Julina Andersson t.v. jublar tillsammans med målskytten Alma Sjödahl. Plusstatistik-vinnare i SM?

Kvar efter SM-helgen finns nu alla minnen av trevliga människor jag stötte ihop med i Lundbystrandshallen. Alla bilder hjälper naturligtvis till att minnas det som hände. Men bildernas tillkomst fick sitt pris. I två dagar efter tävlingarna hade jag en röd nästipp som jag kom på måste ha berott på att jag stått i flera dagar och gnott näsan mot baksidan av kameran...


Att jag sedan måste lära mig skriva/stava bättre på mobiltelefonens lilla ynkliga tangentbord när jag matchbevakar står väl utom allt tvivel.


Men annars säger jag väl som kanske Leif GW Persson skulle uttrycka det:


Case closed!

Futsal-SM, The Extended Version

Himmel och pannkaka, sicken osannolik framgång det blev för två av de tre sörmländska tjej-lagen när de åkte till västsidan och deltog i futsal-SM. Min tanke att förlänga min Göteborgs-vistelse (i jobbet) över helgen blev ju ovanligt lyckad för egen personlig del då jag fick chansen att se tjejerna kämpa sig till SM-silver, men också för alla bloggläsare som kunde erbjudas bevakning av ett arrangemang med SM-status. Jag menar, hur många fotbollslag med Nyköpings-anknytning (och Dunker/Malmköping också för den delen) har hittills varit med och kämpat om SM-titlar ända in i kaklet?

Prisbord i väntläge.

Jag tittar roat bland anteckningar och foton från helgen och noterar att det förutom de kryptiska orden "P15" och P17" på några ställen inte går att ana att det även var grabbar i Lundbystrandshallen som kämpade om motsvarande titlar på pojksidan. Jag har med denna blogg tydliggjort att jag bevakar damfotboll, och även om detta var ett ungdomsmästerskap så är ju tjejerna i IFK Nyköping damspelare sedan säsongen 2011. Grabbarna får helt enkelt hitta sina egna forum och rapportörer (och de etablerade medierna brukar ju vara ganska duktiga på att ignorera tjej- och damfotbollen medan de allt som oftast hittar till killarnas matcher.)

Saosann Rammo vänder sig till publiken för att mana till jubel efter IFK:s vinst mot Asarum.

Ni som hunnit titta på mina bilder från SM kanske har reagerat på att det är vissa spelare som är med oftare på bild än andra. Det är inte så att jag favoriserar någon före någon annan, men en del spelare händer det extremt mycket kring. En sådan tjej är utan tvekan Saosann Rammo. Jag har sett henne spela tidigare, men i matchen mot Asarum presterade hon så sagolikt mycket magiskt med fötter och boll att jag kom på mig själv med att flera gånger bara stå och skratta åt showen.

Men en spelare gör inget lag. Och detta faktum gör att jag högaktar lagsporterna. Det är förvisso många gånger en balansgång att få ihop ett gäng starka individer och vinnarskallar, som det oftast finns gott om i framgångsrika lag, men när det funkar är det fantastiskt. Och även om jag denna gång inte lyckats publicera bilder på exakt alla tjejer som var med och spelade (inomhus har man inte så stora möjligheter att gå runt och fotografera från många olika positioner) så vill jag betona att jag inte glömmer hur viktiga alla i ett lag är!

Ja, och vad gör jag härnäst? Jo, visar bilder och skriver om några tjejer jag sett spela under helgen som jag skulle vilja lyfta fram lite extra. Men vid nästa tillfälle skulle det mycket väl kunna vara någon helt annan som står på tur! I Dunkers IF har jag tidigare hissat målvakten Daniella Andersson, och det gör jag mer än gärna en gång till.

I mitten ser vi Dunkers IF:s duktiga målvakt Daniella Andersson.

Jag såg inte alla Dunkers matcher (tyvärr) men i de matcher jag såg visade även ett blont yrväder att hon är en duktig talang som skapade oreda i motståndarlagens försvarslinjer.

Elin Rombing i Dunkers IF visade mycket talang.

IFK Nyköping har under vintern dragit till sig många lovande talanger från sydöstra Södermanland. Detta ska summeras till de egna unga, lovande spelarna. Många av de utifrån kommande tjejerna var med och spelade i Göteborg, och en av de mer målfarliga och vassa tjejerna (som även kallats till landslagssamling för 96:orna) är den från Hargs BK inkomna Alma Sjödahl. Bilden nedan kommer säkert inte Alma att gilla, men jag tycker den är kul...

Jodå, Alma Sjödahl, det gör ont att bli trampad på tårna!

Målfarliga spelare finns det fler av i IFK. Två av dem finns med på nästa bild där Saosann redan nämnts och Malin Thorslund är den andre. Malin har inför säsongen 2012 flyttats upp i IFK:s A-trupp och kommer förhoppningsvis att få spela en och annan division 2-match under året.

Saosann Rammo och Malin Thorslund utgör en målfarlig kombination.

Själv har jag som medioker fotbollsspelare aldrig riktigt begripigt mig på att spela "felvänd" långt upp i planen utan känt mig mer bekväm (=mindre förvirrad) i de bakre leden. En tjej som många gånger under SM var en fin länk mellan dessa positioner är Filippa Sjöberg, lagkapten och mycket duktig fotbollsspelare.

Filippa Sjöberg, IFK:s ansvarstagande lagkapten.

IFK har bra försvarsspelare också och en som jag tidigare noterat som "lite extra" är Katja Andersson. Hon har precis som Malin Thorslund inför säsongen 2012 flyttats upp till A-truppen. Katja har enligt mitt förmenande förmågan att inte låta sig stressas av pressande motspelare, och dessutom har hon ett cool sätt att dribbla och vända bort spelare (trots att hon är back.)

Katja Andersson, duktig back i IFK Nyköping.

En spelare som flera gånger räddade IFK Nyköping ur svåra knipor under helgen är den som också är placerad allra längst ner i planens längdriktning. Målvakten Jenny Andersson (inkommen från Hargs BK under vintern) gjorde allt igenom en mycket bra turnering.

Jenny Andersson räddar här en s.k. lång straff.

Tjejerna i IFK leds av Magnus Thell. Vid Magnus sida återfinner vi bl.a. också Jens Littorin (som till sin lycka denna helg kunde vara kvar på hemmaplan och istället se sitt lag flytta på sig till hans kartposition.)

Jens Littorin och Magnus Thell har uppenbarligen något klurigt att fundera över.

Till Göteborg hade man även tagit in U-truppens duktiga lagkapten Frida Genander som ledare. Hon såg emellanåt lidande ut inför det faktum att hon inte fick vara med och spela... (hon är trots sin ringa ålder för gammal för detta sammanhang.)

Bänknötande av Magnus Thell och Frida Genander.

Hoppsan. Det blev ett långt inlägg för att få nämna det som nämnas bör, och illustrera det som fotona räckte till. Och för den som inte tröttnat helt på SM i futsal utlovas ytterligare ett inlägg med några fler bilder och text som blivit kvar som bonusmaterial.

På återhörande!