Tre års väntan på folkrace

Det har dröjt osedvanligt länge sedan jag fotade motorsport. Pandemi, höftartros och orörlighet efter en operation med efterföljande komplikationer har hållit mig borta från banorna, grusvägarna och spåren. Damm på kamera-sensorerna har jag redan så jag kan inte skylla på att jag behöver vara rädd om utrustningen. Helgen den 18-19/6 var det äntligen dags att rikta uppmärksamhet och fokus på SMK Nyköpings välarrangerade tävlingsevenemang som denna gång var 2-dagars folkracetävling på Björshultsbanan.

Folkrace på Björshultsbanan den 18-19:e juni 2022

SMK Nyköping har redan hunnit arrangera sin trevliga kvällstävling för folkraceklassen i början av maj och sedan följde de upp med Gästabudstrofén den 4/6. Suget efter tävlingar är stort och inför 2-dagarstävlingen släppte de på ytterligare ekipage upp till 170 anmälda med en hel del uppskrivna på reservlistan. Massor av tillresta deltagare och depåområdena runt tävlingsbanan var ett myller av fordon, husbilar och serviceplatser. Samt en och annan tävlingsledare ...

Biträdande tävlingsledare Niclas Svensson och tävlingsledare Hampus Juteryd

Något stort reportage från årets upplaga av 2-dagarstävlingen kommer du inte att få. Jag sneglade tillbaka till 2019 och insåg att min ambitionsnivå var betydligt högre den gången. Här hittar du det blogginlägget. Min tid och energi räcker inte riktigt till för detta numera, därmed nöjer jag mig med att i första hand ta bilder och sedan skriva ett kortare blogginlägg för att därigenom få ut länken till bildgalleriet.

En liten, liten del av publiken som sökt sig till Björshultsbanan under lördagen

Om du är intresserad av hur det gick i de olika klasserna av denna 2-dagarstävling kan du använda dig av den här länken. Och om du vill ta del av bilderna i mitt bildgalleri så hittar du 270 bilder HÄR >>> Jag fotade under lördagseftermiddagen och täckte ungefär heat 43-63, typ.

Stort tack för ett par fantastiskt trevliga och inspirerande timmar vid folkracebanan! 

Enduroeufori under Gotland Grand National

För tusentals enduroåkare är sista helgen i oktober synonymt med många nyanser av brunt. Deras kamp mot elementen följs med stort intresse av allt från riksmedia till anhöriga och motorsportintresserade. Jag tror nog även att den som i allmänhet inte är särskilt idrottsentusiastisk har stor behållning av att se detta skådespel.

Enduroåkare på väg in mot Myren

Gotland Grand National, förkortas GGN för den med ont om tid och slitage-noja för tangentbordet, sägs vara världens största endurotävling. Den avgörs på gotländska Tofta skjutfält under ett par intensiva dagar när hösten är halvvägs till vinter. Tävlingen är dessutom en del i Svenska Enduroklassiker där även Stångebroslaget och Ränneslättsloppet ingår.

Tofta skjutfält håller sällan öppet för civilister

Motorsport är verkligen för många sinnen; hörsel, syn, lukt. Nu kan jag konstatera att även smak ska läggas till dessa; smaken av lera. Motorcykelsport har jag endast i ringa omfattning bevakat genom åren och GGN liknar banne mig ingenting annat jag upplevt tidigare. Varken trialåkarna eller speedwayförarna har på samma brutala sätt blivit ett med naturen som enduroåkarna under GGN.

Kort uttryckt är enduro fränt på motorsportspråk.

I utgången av Hästskon prövas deltagarna i lervällingen

Varje år ställer sig ungefär 3000 deltagare på startlinjen. De delas in i många olika klasser och några av klasserna genomförs under fredagen. Eliten startar vid lunchtid på lördagen. Oavsett om du är motionär eller elit har du åtminstone tre timmars körning framför dig. Ett varv är ca 22 km och de vassaste åkarna i elitklassen hinner påbörja ett sjunde varv på dessa tre timmar. (Drygt tio tävlande i elitklassen samt en i motionsklassen körde runt ett sjunde varv detta år.) När tre timmar passerat kommer målflaggan upp för de som passerar målområdet.

Målflaggan signalerar att det är över för denna gång

På Gotland erbjöd fredagen riktigt uthärdligt väder. Sol, relativt varmt och därmed torra och stabila spår. Annat var det under lördagen som började med snett regn i de kulingstarka vindarna från Östersjön. Regnmängderna under natten till lördag hade fyllt upp hålorna och gjorde spåren såphala. Leran gjorde sig snart påmind och vid Hästskon växte lerdjupet till besvärande nivåer. Sånt suger på mer än ett sätt.

Under fredagens tävlingar var det "finåka" t.o.m. för en enhörning medan det ...

... under lördagen var en prövning i leran även för publiken

För mig som fotointresserad och för den som betraktar GGN ur ett åskådarperspektiv finns det många platser att ställa sig på längst den 22 km långa banan. Åkarna kommer dessutom i en strid ström under hela evenemanget. Man hittar parkeringar på några strategiska platser och det går till och med bussar inom området som publiken kan transportera sig i. Starten är en given upplevelse som man bör ta del av. Några minuter innan de olika klassernas starttid får motorerna varmköras men sista minuten innan start måste motorerna stängas av och det blir knäpptyst över det vidsträckta skjutfältet. Sedan brakar helvetet loss!

Starten är nog ett måste att se under GGN

Efter den långa startrakan smalnar spåret av i en S-kurva

När åkarna kommit ut ur S-kurvan har startfältet dragits ut en hel del

Det finns några åskådarplatser som arrangören tipsar publiken om. Förutom den mycket kända och omtalade Hästskon är Myren och Berget två ställen där man har bra överblick och får ta del av mycket action. För mig som fotograferade blev det några stopp längst spåret inne i skogen också. Oavsett vart man tänker ta sig är det nästan obligatoriskt med gummistövlar när man ska besöka Gotland Grand National som åskådare, underlagets beskaffenhet lämnar inte många andra alternativ.

Utsikt över Hästskon från toppen av backen under fredagseftermiddagen 

Under lördagen var det betydligt fler åskådare i backen vid Hästskon (trots vädret)

Som publik behöver man inte gå hungrig trots att man befinner sig på ett militärt skjutfält av det kargare slaget. Vid Hästskon, dit många söker sig för att se förarnas kamp mot leran, fanns kiosker med både korv och hamburgare. I depåområdet fanns också kioskförsäljning men även lite mer matiga alternativ på den del av området som även fylldes av utställare.

I kanten av det omfattande depåområdet fanns både mat och utställare

Nedanför höjden med utställare återfanns målområdet. Där är även elitåkarnas depå under tävlingen. I elitklassen är det två obligatoriska tankstopp (oavsett om man behöver tanka eller inte). I övrigt tillät man detta år att åkarna fick byta glasögon var och när de ville. En manöver som jag förstår till fullo.

Tankstopp under lördagseftermiddagens tävling

En klass som stack ut från de övriga var elmotorcykelklassen. Jodå, det var två anmälda ekipage och jag hann med nöd och näppe se en av dem i samband med ett batteribyte vid varvningen. Tydligen är det så att dessa hojars batterier räcker för ett 22 km-varv, därefter var de nödgade att skifta till ett uppladdat batteri.

Elmotorcyklarna var betydligt smäckrare än sina fossilbränsledrivna syskon

Ur ett lokalt Nyköpings-perspektiv kan konstateras att Nyköpings MS fanns representerade med ett drygt 20-tal åkare. Ingen av dem kom in på någon framskjutande plats (vad jag har kunnat se). Segrare i elitklassen på herrsidan blev Filip Bengtsson som egentligen är motocrossförare och stod för bedriften att vinna denna jättetävling som debutant. Kudos! I damernas elitklass kunde fjolårets segrarinna Hanna Berzelius göra om bedriften och försvara sin titel. Starkt jobbat!

I leran blev alla deltagare fort anonyma eftersom det inte gick att se ett enda spår av numren på åkare eller endurocyklar. Jag har helt enkelt inte riktigt koll på om jag lyckats fotografera någon av de åkare som hamnade på pallplats ...

Mitt sällskap på Gotland och under tävlingarna, Peter Sonander, fotade för Frilansfotograferna

I mina ögon är var och en av de som ställer sig på startlinjen i samband med GGN sanna hjältar. Mjölksyra, utmattade lårmuskler och darrigt kraftlösa armar är en del av utmaningen de behöver bemästra. Lersmaken i munnen samt stenskott både här och där tillhör uppenbarligen också menyn de måste tugga i sig.

Jag har sammanställt två bildgallerier från årets GGN. Jag kan se i bilderna att ju längre jag fotade desto bättre kläm fick jag på enduro som fotomotiv. Det är stora bildgallerier men ändå långt ifrån heltäckande vad gäller deltagare. Jag fotade den avslutande starten på fredagseftermiddagens samt lördagens tävlingar från morgon tills elitklassen varit ute några varv. Du kommer till gallerierna via nedanstående länkar:

Fredagen den 25/10 -19, 193 bilder
Lördagen den 26/10 -19, 292 bilder

Jag blev lite småkär i enduro i allmänhet och Gotland Grand National i synnerhet. Jag hoppas på återseende!

Högtidsstund för rallyfantasterna

Vi slöt upp från både när och fjärran. Den traditionella rallytävlingen Gästabudstrofén hade inför detta år fått SM-status och som tredje deltävling i ordningen lockade den till sig en stor skara nyfikna, entusiastiska och fascinerade åskådare. Inget konstigt med det, klassen på startfältet gick inte av för hackor och uppe på detta hade vi sydsörmlänningar ett antal hemmaåkare att hålla extra koll på.

Föråkare Patrik Sandell och Per Almkvist i en Ford Escort på SS1 under fredagskvällen

Måhända var de 85 bilarna som kom till start ett försiktigt antal som gärna fått vara större. Det jag förstått är att tiden mellan SM-deltävling nr 2 den 30/5 och Gästabudstrofén den 14-15/6 varit i knappaste laget för den som behövt skruva, laga och lappa på bilen. Det är väl knappast jättemånga inom den svenska rallyskaran som har råd att ha stora team som inte gör annat än servar bilarna.

Den gamla tvålfabriken Sunlight i Nyköping var tävlingscentrum och depåområde under Gästabudstrofén

Jag är personligen mycket tacksam för möjligheten att titta till en motorsporttävling av denna digniteten. Det är ju inte min idrottsliga hemvist men oj vad jag tilltalas av den motorsport som jag tagit del av de senaste åren. Att SMK Nyköping lyckats ro iland arrangemanget som en SM-deltävling innebär är imponerande. Först och främst har de under åren lyckats göra sig ett respekterat namn i rallysammanhang och sedan har de till i år levererat 300 funktionärer, 12 specialsträckor på varierande vägar, faciliteter för den jättecirkus som drog in över Nyköpingsområdet samt allt annat som krävs för att lyckas. Kudos, verkligen.

Slitigt värre i depån för teamet runt hemmaåkaren Frans Harrén-Söderbäck och Charlie Ekström

Stortävlingar likt denna för med sig massor av besökare vilket näringslivet i Nyköping torde vara synnerligen lyckliga över. Nu såg jag ovanligt många husbilar vid depån och i terränglådan så kanske var en del långväga gäster självförsörjande. Husbilspubliken kanske nöjer sig med att se rallyteamen spendera galna summor pengar för att hålla på med sin favoritsysselsättning. Det går liksom inte att blunda för att motorsport kräver rejäla investeringar och ska man dessutom köra sönder bilen blir det så kostsamt att jag inte törs göra en kalkyl för detta.

Nyköpingsföraren Christoffer Haglund uppvisade optimism inför Gästabudstrofén ett par timmar före starten

Gästabudstrofén avgjordes alltså på 12 specialsträckor runt Nyköping och södra Södermanland. Det var nio unika sträckor samt tre som kördes två gånger vardera. Fredagskvällen bjöd på dubbelkörning på en sträcka mellan Ånga och Björksund och vi var många ivriga åskådare som tog tillfället i akt att konsumera rally så fort möjligheten gavs. Jag valde att ta mig till målgången av specialsträckorna 1 och 2 uppe vid Björksund. Tyvärr låg publikparkeringen endast nere vid starten och sträckan mätte 7,7 kilometer vilket kändes i längsta laget att gå för mig och min höft. Hitta en plats längst transportsträckan utan att stå i vägen blev en utmaning och jag lyckades till sist parkera min bil där jag inte riskerade att blockera någons framfart.

Bredvid en liten traktorväg hittade jag en plats men det blev långt att gå i alla fall

Nja, det finns visst fog för att hävda att rally inte direkt är en lättillgänglig sport. Även om sträckorna går på välbekanta grusvägar så kräver det en hel del för att komma dit. Och att därefter söka upp en "bra" plats att stå på är nästa utmaning. Som fotograf vill jag ju ha något extra, är jag åskådare utan kamera kanske jag prioriterar möjligheten att följa fordonen under en längre sträcka i öppen terräng.

Vid Björksund var det så midsommarvackert att det nästan gjorde lite ont

På rekommendation sökte jag mig till slutet av specialsträcka 1 (och 2) där jag fått höra att kurvorna var knixiga och utmaningarna lite större för förarna och kartläsarna. Jag besitter inte förmågan att titta i en karta för att avgöra hur svår en väg kan vara för en rallyförare. Det där backkrönet med efterföljande feldoserad kurva som endast kan hanteras av de rutinerade rävarna som kört rally i decennier. Typ.

Avlyst väg under pågående rallytävling

En liten bit in på grusvägen vände jag mig om och såg målgången på SS1 och SS2

Det var varmt i fredags kväll. Väldigt varmt. Och vi har haft nederbördsfattigt i denna del av landet ganska länge. Torra grusvägar dammar, om nu någon är ovetande kring detta. Jag hittade min kurva, faktiskt en riktigt bra plats, som jag kom att dela med flera andra åskådare samt en duktig fotograf vid namn Joakim Winberg. Bara en sådan sak.

På denna plats stod jag och tuggade grusdamm i någon timme på fredagskvällen. Fredagsmys.

Vad lockade mig till denna plats? Jo, i en innerkurva kan jag komma nära de passerande fordonen och följa dem med en panorerande kamera för att få lite farteffekt i bilderna. Och min ambition i denna tävling var att fotografera alla passerande deltagare. Lite statiskt och tråkigt att titta igenom ett sådant bildgalleri men samtidigt mest schysst mot teamen eftersom de alla får chansen att synas på bild.

Joachim Grahn och Rickard Nilsson sveper förbi med glödande bromsar

De lämnar eftersom ett dammoln och ...

... tyvärr också en del vassa storstenar som publiken hjälptes åt att sparka bort

I den lågt stående solens kvällsstrålar var dammet nästan (!?) vackert

Jag fotade alla ekipage som mäktade med att ta sig till slutet av specialsträcka 1. Det tog ungefär två timmar för hela startfältet att mala sig igenom de 7,7 kilometerna. Tyvärr fick några team kasta in handduken redan på första specialsträckan, och i den takten fortsatte det under hela rallyt. För Christoffer Haglund och Jens Jakobsson satte en sten-kontakt med efterföljande punktering stopp för möjligheten att köra specialsträcka 2. De kom dock igen under lördagsmorgonen och fortsatte tävla. SMK Nyköpings Jonna Eson Brådhe hade ännu mer otur då en kabelbrand i början av SS1 förhindrade henne att hävda sig såsom hon hoppats. SMK Nyköpings Hampus och Caroline Lindqvist som startade allra sist kom inte långt innan de rullade och bröt tävlingen. Sådan är idrotten och rally är inte det minsta förlåtande om oturen är framme.

Christoffer Haglund och Jens Jakobsson passerade mig med punktering på höger framdäck

Jag valde att lämna Björksundsområdet innan SS2 skulle köras. Det fick räcka för kvällen. Ny utmaning på lördagsmorgonen väntade och jag åkte hem till Stigtomta för att tömma kamerorna på bilder samt ladda om batterierna (både mina egna och kamerornas). Min lördag började med en kort resa till specialsträcka 4 som började i Vrena och sträckte sig bort till Bettna. I mitten av denna specialsträcka fanns publikparkeringen och därifrån kunde man gå en liten bit fram till området kring Vevelsund. Sörmländsk landsbygd när den är som allra vackrast.

Publikparkeringen tog Stigtomta IF hand om

Tidig morgonpromenad för att komma in på SS4

Vevelsund lockade med en bestämd vägböj framför mangårdsbyggnaden

Min taktik under lördagsfotograferingen blev snarlik den jag hade under fredagskvällen. Hela det återstående startfältet fotograferades från en och samma punkt. Denna gång såg jag bilarna under en lite längre stund vilket gav chansen till mellan två och tre bilder per bil istället för de en till två bilder kvällen innan. Små nyansskillnader, dock inte lika stora chanser att bjuda på fartfyllda bilder. Men det var naturskönt i omgivningarna och på så sätt blev bilderna trevliga som visade upp lite miljö runtomkring.

Gästabudstroféns segrare och enda bil under 1 timme blev Johan Kristoffersson och Stig Rune Skjaermoen

Bäst av SMK Nyköpings team lyckades Hampus och Pontus Jakobsson i klassen otrimmat 2 WD. De kom in på en finfin tredjeplats, 9 sekunder efter segrarna i klassen. För att slippa rabbla så hänvisar jag till resultatlistan som du hittar HÄR >>>

Mina bilder från SS1 och SS4 hittar du genom att följa nedanstående länkar:
Startfältet som passerade slutet av SS1 >>>
Startfältet som passerade mitten av SS4 >>>

Det här var kul, visst gör vi om det igen SMK Nyköping?!?

Hänryckt på folkrace-tävling

I helgen roade sig ett 150-tal folkrace-ekipage med entourage och publik på Björshultsbanan utanför Nyköping. SMK Nyköpings tvådagarstävling, sponsrad till namnet BDS-pokalen, avgjordes den 8-9/6. Att det var under pingsthelgen hade gått mig helt förbi, borde jag ha stannat hemma för att pingstpynta istället för att fota skrynkliga bilar?

Och det där med motorsport och damm är ju inte helt unikt

När söndagens gled in mot eftermiddagen hade 120 heat körts innan det var dags för final-passet (med 12 stycken A-, B- och C-finaler i de olika klasserna samt en avslutande superfinal). Jag var inte på plats överhuvudtaget under lördagen och gled in lite nonchalant någon timme efter att söndagens heat startade klockan 10.00. Och jag lämnade arenan när A-finalerna skulle börja ... Ibland kommer livet ikapp och jag var trots allt nöjd med att få andas, lukta, se och höra folkrace under någon timme.

Varvet i depåområdet försöker jag värna om, det är kul att se all aktivitet mellan heaten

En mindre justering av fälgkanterna behövde göras med finmekanikerns bäste vän släggan

Det är snarast så att slät plåt på en folkracebil ser konstigt ut

Motorsport lockar och folkracetävlingar drar onekligen publik. Det är underhållande, händelserikt och väldigt överskådligt att konsumera motorsport på Björshultsbanan. Många rödbrända armar och anleten kunde skådas efter lördagens värmedallrande solkanonad. Söndagens mer molniga och växlande väder var dock mycket mer i min smak.

Publiken kantade Björshultsbanan under helgens folkracetävling

Ibland moln, ibland sol, emellanåt blåsigt och även några regnstänk

I tävlingsprogrammet läser jag bland annat följande om vilka klasser och hur många anmälda det var under tvådagarstävlingen:

• Junior, 26 startande
• Dam, 22 startande
• Veteran, 20 startande
• FWD, 45 startande
• RWD, 44 startande

Hur många som verkligen kom till start ska jag låta vara oskrivet. Tyvärr har jag i skrivande stund, två dagar efter att tävlingarna är avslutade, inte ett enda resultat ett redovisa. Hade jag stannat för att fotografera även de avgörande finalerna hade jag kanske kunnat berätta mera men nu får jag hänvisa till SMK Nyköpings hemsida där resultaten sägs publiceras så småningom.

BDS-strandflaggor kantade Björshultsbanan

Under pågående tävling är anslagstavlan vid sekretariatet välbesökt bland förarna

Dignande prisbord, galet många pokaler som skulle delas ut efter tävlingarnas slut

En folkracetävling av denna storlek snor man inte ihop i en handvändning. Hemmaförarna som ville vara med i tävlingen hade betinget att själva ordna fram två funktionärer vardera om de skulle ges chansen att tävla. Det går åt många händer och fötter, ideella krafter som vi måste vara rädda om och även berömma. Insatserna är helt avgörande för om motortävlingarna ska kunna genomföras, något som självklart också gäller det stundande SM-rallyt den 14-15/6.

Funktionärer på startplattan

Banfunktionärer från några stationer som tillsammans vänder en bil på rätt köl efter en vurpa

Tävlingsledningen berättade för mig att det inför tävlingarna höjts röster från vissa förarhåll mot SMK Nyköpings val att köra dessa tävlingar med ett alternativspår. Ur förarperspektiv skulle det innebära en säkerhetsrisk. Jag kan personligen omöjligen värdera detta men under den stund jag var vid banan såg jag inga incidenter vid utgången av alternativspåret, däremot smällde det på andra håll där förare laddade för fullt och tryckte sig själva eller andra över ända. För mig som publik tillför ett alternativspår en intressant aspekt där förarens taktiska förmåga sätts på spel. Nog om detta.

Ett alternativspår måste tas en (eller vid tjuvstart två) gång(er) under ett heat

Vägval (till vänster alternativspåret)

Som vanligt började jag mitt besök vid Björshultsbanan med ett par varv i depåområdena. Därefter började jakten på tävlingsansvarige som kunde ge mig access till innerplanen. Att fota från sidorna av banan funkar men nackdelen är att man då befinner sig en bit över de tävlande vilket inte är optimalt (tycker jag).

Där nere bland trailer-släpen i långböjen hamnar jag och mina kameror allt som oftast

Med gul väst och ett klartecken från tävlingsledningen tog jag mig in på innerplanen och började med att fota ett par heat i närheten av mållinjen. Sedan rörde jag mig ner mot banans bortre domäner. Efter det sista heatet innan finalerna behövde arrangören göra ett längre uppehåll för att ombesörja ett ordentligt underhåll av underlaget.

Banan blev ompysslad innan finalkörningen

Denna gång gjorde jag mig verkligen ansträngningen att försöka panorera med långa slutartider i större utsträckning än någonsin tidigare. Ett vågspel eftersom det riskerar att fylla kameran med enbart suddiga och misslyckade bilder. Men om min panorering sitter är det ju riktigt trevligt eftersom det ger mer skjuts och fart i bilderna.

SMK Nyköpings Adam Carlsson i den framhjulsdrivna klassen 

Richard Ådén, SMK Nyköping, tävlade i den bakhjulsdrivna klassen

Självklart fanns det många förare som tävlade för SMK Nyköping på plats. Och många, många andra namnkunniga och skickliga förare. Min närvaro var inte heltäckande under denna tävlingshelg och jag fick bara med en bråkdel av alla ekipage. Så blev det denna gång och nästa tävling är det andra förares tur, eller otur beroende på hur man ser det, att fastna på bild. Jag har hur som helst fått ihop ett mustigt och matigt bildgalleri med över 300 bilder som du hittar HÄR >>>

Nu laddar jag om kamerabatterierna till det stundande SM-rallyt. Kanske hittar jag rätt i terränglådan och hinner lägga någon av helgens timmar vid en specialsträcka och i så fall hoppas jag på härlig fart, bra fotomöjligheter och en och annan actionfylld bild. Om inte jag lyckas med detta önskar jag hur som helst SMK Nyköping stort lycka till med jättearrangemanget!