Mer tungor och ett par Epic Fail

Även om väntan snart är över så är vi inte där än. Och då vädret inte är bättre än att man kan kosta på sig en och annan stund framför datorn under semestern så kommer det några fler tungor på bild (se senaste inlägget.)

Och de tre sista i denna kategori är från Eskilstuna Uniteds match den 30/6 på Tunavallen i Eskilstuna.

Ok, nog med tungor för nu. Men jag kan bjuda på några mindre lyckade foton som jag missat att radera vid grovsorteringen som normalt görs direkt efter varje fotograferingstillfälle. Kanske roar det någon?

Bilden som togs en tiondel senare var i alla fall bättre på Viktoria Asplund i IK Tun.

Trogna läsare av bloggen vet vad jag tycker om linjedomarnas sällsamt goda förmåga att vara ivägen.

Ny kamera. Tänkte testa förfinad ljusmätningsmetod. Gick väl sisådär. Lika bra tryck i svärtan som i Edinas doja.

Ny kamera. Annat sätt att fokusera. Märks det?

Över och ut

Tungan rätt i mun

Vi tycker om er ändå!


Ja, det är väl bäst att poängtera ovanstående innan vi kastar oss över några bilder från vårens matcher. Nej, det är inte som att hamna på någon shit-list. Och vänta bara tills höstens utmärkelse "Årets fighting face"... ;-)


I stridens hetta tycks det vanligare än jag tidigare trott att man som spelare tar till tungan för att få rätsida på boll och övrig kropp. Inget ont i det. (Synd bara att det emellanåt förevigas.)


Snart, snart kan spelet börja igen då serierna drar igång i början av augusti. Det är inte så kul att sitta här hemma på kammaren och behöva leta igenom gamla bilder!

Spelarna här ovan har i alla fall något att skylla på. Action och full koncentration på fysikens lagar. Men nedanstående avslutningsbild kräver antagligen någon annan form av förklaring.

Det är på bänken det avgörs

Nu har tiden kommit att ge svar på frågorna som inte ställts, ja det är knappast någon som ens kommit i närheten av att fundera i dessa banor. Torsdagen den 19:e juli 2012, på denna bloggs årsdag, gav jag mig ut på en rundresa till alla damlagens anläggningar för att skaffa mig underlag till en analys av publikplatser och avbytarbås. Jag menar, vad händer om vi skalar av allt oväsentligt (!) i form av spelare, ledare, domare och publik? Kvar står dessa fasta installationer som monument över en tid som varit men också en tid som komma skall.


Avbytarbåsen
För många spelare är avbytarbåset endast en plats att ställa sin vattenflaska och ev. hänga av sig överdragskläderna. Medan andra tillbringar huvuddelen av sin karriär som seniorspelare där... För att visa solidaritet med alla bänknötare men också assisterande tränare, lagledare och annat löst folk som befolkar avbytarbåsen vecka ut och vecka in har jag nu genomfört en inventering av vad anläggningarna runt Nyköping har att erbjuda. En rankning sker i slutet av detta inlägg. (Vem vill inte veta var man helst ska nöta bänk...?)


Folkungavallen

Folkungavallens avbytarbås är en lång och robust träkonstruktion. Enkelradig men med djup bänk. Golv i båset.

Sikten bort till motståndarnas bås är minst sagt grumlig på Folkungavallen.

Krikonbacken

Krikonbackens bås är förankrad i marken, enkelradig men med djup bänk, lervällingvarning  dock.

Sikten till motståndarbåset är god eftersom det sällan är någon på Krikonbackens läktare...

Enstaberga IP

Enstaberga IP håller sig med moderna, höga och grunda bås. Enkelradig med smal bänk. Med marken halvintegrerat golv.

God sikt till motståndarbåset som är på behörigt avstånd.

Stigtomta IP

Nykonstruerade bås på Stigtomta IP. Dubbelradig med bra bänkdjup och golv i båset. Stålkonstruktion som bör stå pall några år. 

God sikt till motståndarbåset som inte är allt för långt borta. Dock stor, öppen glugg på sidan av båset.

Dambroängen

Dambroängens enkelradiga träbås utan golv börjar ge med sig av tidens tand. Fina skyltar dock...

Rejält avstånd mellan båsen på Dambroängen. Båda båsen lutar dock ganska mycket bakåt.

Ramdalens IP

Ramdalens bandyarv. Parkbänkar i avdelat bås ger en ytterst annorlunda lösning.

Sikt till andra avbytarbåset? Nej, inte på Ramdalen. Man ser i alla fall bra rakt ut mot planen...

Rosvalla

Rosvalla verkar endast ha 2 avbytarbås (vad jag kunde se.) 2-radiga, djupa och moderna. Dessutom på hjul.

Perfekt koll på motståndarbåset på Rosvalla.

Avbytarbåsens topp-3


Jag har summerat det jag kan misstänka väger tungt i klassningen av avbytarbås. Komfort, väderskydd, sikt, utrymme och underhåll är viktiga beståndsdelar. Men vad händer om någon blir skadad och det ösregnar? Inte vill man väl ligga på backen bredvid båset då? Och med bänkar som inte är djupare än att en konservburk ärter och morötter kan stå där lär man förbli på vad moder jord har att erbjuda.


Plats 3
Folkungavallen. Båsen är inte i topp-skick, plexiglaset har sedan länge passerat bäst-före-datum och det är bara en enkelradig sittyta. Men med bra djup och golv som ger distans till marken är det i denna konkurrens ändock en pallplats för Vallens gulvita skapelser.


Plats 2
Stigtomta IP. Nya för säsongen och i hårt och kallt material som kan te sig vasst borde det kanske inte ge någon pallplats, men med alla faciliteter som avbytarbås ska ha utom möjligtvis skyddande fönster i gavlarna är det silverplaketter för plåtmonstren på Stigtomta IP. Underhållet lär dessutom dröja många år vilket säkerligen är välkommet.


Plats 1
Rosvalla. Anläggningen ståtar med de modernaste men säkerligen också dyraste båsen. Given förstaplats då de ger bäst skydd för väder och vind men också bidrar till att de som sitter därinne kan se i alla riktningar (vad man nu kan behöva se rakt bakom sig...?) En bekväm sitt-upplevelse på breda och fina bänkar. En viktig sak är dock att man inte får glömma att spärra hjulen under båsen ty med tanke på vindförhållandena på Rosvalla kan man plötsligt finna sig som illegal båtflykting i Riga om man inte ser upp...




Jag avslutar med en iakttagelse från Oxelösund. De har ju en lite speciell lösning med bås, sekretariat och skridskoslipningsbod (!) som en slags allt-i-ett-paketering. Men hur bra är det egentligen med tekniska zoner som går så nära att lagens tränare har varandra på vift-avstånd??

Osämja undanbedes på Ramdalens IP. Tack.

Läktarkampen

Nu har tiden kommit att ge svar på frågorna som inte ställts, ja det är knappast någon som ens kommit i närheten av att fundera i dessa banor. Torsdagen den 19:e juli 2012, på denna bloggs årsdag, gav jag mig ut på en rundresa till alla damlagens anläggningar för att skaffa mig underlag till en analys av publikplatser och avbytarbås. Jag menar, vad händer om vi skalar av allt oväsentligt (!) i form av spelare, ledare, domare och publik? Kvar står dessa fasta installationer som monument över en tid som varit men också en tid som komma skall.


Åskådarplatserna
Våra fotbollsanläggningar har alla iordningställda platser där det är tänkt att publiken ska hålla sig. Sedan ser vi i vissa fall också var publiken i själva verket väljer att befinna sig. Det behöver inte nödvändigtvis vara i skuggan av storskogen där mygg och oknytt finns, permafrosten gör sig påmind och vemodet i den stora ensamheten vakar över ens axel.


Vi går först igenom anläggningarna där ev. läktare och färdigställda publikplatser är fotograferade. Därefter kommer jag att ge er en topp-tre rankning baserat på konstruktion, komfort, väderskydd och överblick.


Folkungavallen

Folkungavallens huvudläktare med mer nutida komplettering.

Folkungavallen har läktarplats även på motsatta långsidan. Inkl. kravallstaket om behov uppstår...

Krikonbacken

Krikonbackens huvudläktare, en sällan besökt åskådarplats!

Åskådarplatserna vid Krikonbackens kiosk är desto mer åtråvärda!

Den långa ljugarbänken på Krikonbacken är välbesökt under matcherna. Mycket att avhandla där kan man tro.

Enstaberga IP

Huvudläktaren på Enstaberga IP brukar inte hysa allt för många åskådare (trots välbesökta matcher.)

Det är på denna långsida åskådarleden är täta på Enstaberga IP. Ståplatser i huvudsak om man inte innehar VIP-platserna på bänkarna.

De två bänkarna på Enstaberga IP:s läktarsida brukar vara upptagna under match.

Stigtomta IP

"Läktaren" på Stigtomta IP består av många bänkar i varierande lutning och kvalité, men brukar vara välbesatta även om den kvälls-soligare ytan i bildens bortre del hyser många marksittare under match.

Dambroängen

På Dambroängens läktare är det sällan fullsatt. Senast jag såg någon där var det Björkviksbor, om det nu kan betyda något...

Dambroängens bänkar på kiosksidan är mer åtråvärda för fotbollsbesökarna.

Ramdalens IP

Ramdalens gamla bandyläktare vid plastgräset får nog räknas som huvudläktare för OIK numera. Många väljer även platserna ute i det fria vid det långa räcket.

Ramdalens läktare i närstudie med träbänkar under tak och gråkall betong i förgrunden.

Rosvalla

Rosvalla A-plan håller sig med en rejäl läktare under tak.

Sittplatser för alla smaker och bakar, både bänkar och stolar, på Rosvalla.

Stora Rosvalla-anläggningen hyser fler läktare, här vid konstgräsplan A. Högt placerade sittplatser på södra Sveriges blåsigaste ställe...

Permanent mobil läktare vid Rosvallas konstgräsplan B. Mestadels för amerikansk fotbollspublik nu under sommarmånaderna.

Åskådarplatsernas topp-3

Hur rankar jag då de olika anläggningarnas åskådarplatser? Hänsyn tas till läktarplatsernas konstruktion, komfort, väderskydd (solen skiner ju inte precis hela tiden), översikt över planen och insektslivet i stort.

Plats 3

Ramdalens IP. Så länge man håller sig på konstgräsplanen erbjuds publiken tak över huvudet och en läktare som ger närhet till fotbollsplanen. (Den s.k. A-planen har läktare under bar himmel men naturgräsplanen är inte spelbar denna säsong p.g.a. omläggning av löparbanorna.) Träraderna är i alla fall drägliga att sitta på.

Plats 2

Rosvalla A-plan. Det är en stor läktare i jämförelse med de flesta andra anläggningar i Nyköpings-trakten. Stolarna är komfortabla i fina röda och blå färger. Tak över huvudet är som ni förstår av rankingen inte oviktigt. Det finns dock nackdelar, och det är dels att ev. kvällssol gör att man inte ser vad som händer på planen och att löparbanorna gör att man som publik distanseras från aktörerna.

Plats 1

Folkungavallen. Att anrika Folkungavallen är mer än hundra år är naturligtvis en del av charmen men också en nackdel då det minsann börjar märkas att ett visst underhåll behövs både här och där. Huvudläktaren består av fina sittplatser med bra höjd för benen (inte någon halvkompromiss där man inte vet om man ska sitta eller stå.) Huvudläktaren kan tyvärr på vissa platser innebära att man inte ser hela planen p.g.a. sidoväggarna eller de där förbaskade stolparna som likt cykelekrar alltid är i vägen. Många platser erbjuds publiken både under tak och ute i det fria, och faktum är att publiken vid bra väder brukar sprida ut sig ganska väl på alla läktare.

Grattis Folkungavallen och till de lag som har möjlighet att spela sina matcher där!

Avslutningsvis bjuder jag på en bonusbild. Som jag skrivit så finns en del åskådarplatser runt anläggningarna som man kanske inte i ursprungsplanerna ritat in. Men sedan finns det en plats på Enstaberga IP som ingen besökare bör ta i besittning! Börjes plats!

Inom någon/några dagar kommer del 2 i min inventering av idrottsanläggningarna då vi tittar på avbytarbåsen och varför den ena är bättre än den andra!