Kall advents-fotboll

Lokala fotbollsmatcher när vi nått fram till 1:a advent hör inte till vanligheterna. Nu har i alla fall jag fått uppleva detta tack vare mitt besök på Häradsvallen under söndagen. På ett övergripande plan var matchen mellan Trosa Vagnhärad SK:s och United IK Nordics herrar i den avslutande omgången av division 2 Södra Svealand viktig för det sistnämnda laget. Inte riktigt lika viktig för hemmalaget. TVSK hade äran att spela för medan United IK Nordic kunde gå för seger och en förhoppning om att Motala AIF skulle förlora eller spela oavgjort i sin sista match. Nu inträffade inte detta, Motala vann över IFK Eskilstuna med 3-0 och bärgade i och med detta hem seriesegern. Grattis!

På soldränkta men svinkalla Häradsvallen möttes TVSK och United IK Nordic den 28/11

Ett 40-tal huttrande åskådare samlades på Häradsvallen för att runda av division 2-säsongen. Jag har varit fler gånger vid denna anläggning som ungdomsledare inom flickfotbollen än som bevakande och fotograferande bloggare. Jag gillar Häradsvallen som ligger fint mellan två kyrkor. "Köldhåla" säger de med lokalkännedom. Jo jag tackar, svarar jag efter söndagens iskalla prövningar.

Fina Häradsvallen med både naturgräsplaner och en konstgräsplan nedanför klubbhuset

Att United från Södertälje hade mest att spela för märktes oerhört väl i inledningen av matchen. Hemmalaget fick knappt en syl i vädret och 0-1 trillade in i 9:e matchminuten. Anfallsvåg efter anfallsvåg höll framförallt hemmalagets vänstersida sysselsatta (vilket de kanske uppskattade eftersom de såg minst frusna ut av alla aktörer denna tidiga eftermiddag). När hemmalaget plötsligt och helt oväntat kvitterade till 1-1 i 20:e minuten fick de några minuters momentum innan både 1-2 och 1-3 trycktes in bakom Sebastian Kaburek i TVSK-målet. Ny kontakt i målprotokollet kom i 38:e minuten då en straff förvaltades framgångsrikt av hemmalaget.

Publiken på läktaren under 1:a-adventsmatchen

Den andra halvleken bjöd inledningsvis inte på någon direkt scenförändring, United var i förarsätet och kunde ännu en gång utöka sin ledning. 2-4 gjordes i 57:e minuten. Ju längre matchen led desto mer fick TVSK att säga till om. Men "att säga till om" är inte samma sak som "given målsuccé". Reduceringen kom dock men då var vi framme i matchminut 88 vilket skulle visa sig vara lite för sent för att också hinna med att kvittera. Slutresultatet 3-4 är nog inte så mycket att protestera över, det beskrev matchen hyfsat bra.

TVSK:s mål gjordes av Tobias Corneliusson samt Alexander Jacob (2 mål). Uniteds mål gjordes av Shirko Shhab (två mål) samt Robert Massi (2 mål).

Med stelfrusna fingrar lyckades jag emellanåt att träffa kamerans avtryckarknapp och mina 189 bilder från matchen hittar du HÄR >>>

Nu är det väl okej att hålla sig till inomhussporter ett tag, hoppas jag.

Innebandy-befrielse

I en tid då lagidrottandet i Nyköping på högre nivåer verkar främja ångest snarare än framgångar kan det vara befriande att titta till ett lag som går som tåget. Onyx innebandydamer i division 1 har på åtta matcher sju segrar och en förlust. Toppar tabellen som består av sörmländska och östgötska lag. Ja, och gotländska Endres U-lag, icke att förglömma.

Under lördagen var det dags att bege sig ner till grannbyn där match mellan Onyx och Svärtinge SK skulle spelas klockan 13.00 i Ramdalens idrottshall. Den mörka, gulbrun-färgade sporthallen som förvisso är trevlig men allt annat än rolig att fotografera i. Som tur är bryr sig inte idrottssfären om foto-förutsättningarna. Svärtinge, orten nordväst om Norrköping i kanten av Glan, har ett damlag som just nu befinner sig i den nedre delen av division 1-tabellen. Skulle det bli kattens lek med råttan för Onyx? Ånej, det kan man inte alls påstå, åtminstone inte utifrån hur det såg ut efter 40 spelade minuter.

Onyx IBS fick kämpa både med sig själva och Svärtinge SK under lördagen 

Det var ett hemmalag som såg lite för bekväma ut, lite för mycket på hälarna och i avsaknad av de där sista, ack så viktiga procenten av laddning och ansträngning. Bollinnehavet var definitivt till Onyx fördel men de bjöd också sin motståndare på en del felpassningar i lägen som inte var optimala. Skottstatistiken var även den i tydlig hemmafavör i alla tre perioderna. Men det var något som skavde när det "bara" stod 1-0 i första pausen. Ledningen utökades till 2-0 i andra perioden men blev till 2-2 innan Onyx åter kunde ta ledningen fram till 3-2 i slutet av andra halvleken. I det läget tvingades Onyx ta en timeout och de höll sig kvar i matchen tack vare strålande målvaktsspel av Anne Qureshi.

Ramdalens idrottshall, Oxelösund

Känslan fanns ändå kvar att detta borde Onyx ro iland. Om inte spelet stämde så fanns trots allt parametern ork. Och orka det gjorde de. I tredje perioden kom 4-2 och 5-2 i tät följd. Därefter dröjde det åtta minuter innan 6-2 och slutligen 7-2 kom upp på resultattavlan. Jag minns särskilt förarbetet av Katarina Qureshi till 5-2 och soloprestationen av lagkaptenen My Desaix fram till 7-2. Innebandygodis!

Onyx mål i denna match gjorde av Frida Blom (2 mål), Tilda Eriksson, Ebba Myllyvainio, Thilda Malmberg, Veronica Köhler samt My Desaix.

Mina foto-försök kan du se i bildgalleriet innehållande 170-talet bilder som du hittar HÄR >>>

Det var nästan två år sedan jag senast försökte fota innebandy (februari 2020) och det duger ju inte alls. Förhoppningsvis blir det fler matcher under den pågående säsongen. Jag önskar Onyx damer lycka till i jakten på framtida segrar.

Nyköpings BIS vann med tennissiffror

Först den lågt hängande frukten:

• Bissarna är väldigt starka på sin vänsterkant
• Eskilstuna City började matchen med hög och aggressiv press
• Ett topplag mot ett redan nedflyttningsklart lag ger ... ojämna lag, dela om!
• Det är hyfsat smutt med konstgräs i slutet av november

Nyköpings BIS mötte under lördagen Eskilstuna City hemma på Rosvalla

Division 2 Södra Svealand är en serie bestående av 15 lag, alltså blir det 28 mastiga omgångar på en säsong. Lördagens match innebar den näst sista omgången för Nyköpings BIS medan Eskilstuna City som enda lag spelat sin 28:e och sista match för säsongen. Inför den sista omgången söndagen den 28/11 kan Bissarna försvara sin 3:e-plats eller vid förlust mot Syrianska FC eventuellt glida ner på fjärde plats.

Säsongen 2022 har för Nyköpings BIS fört med sig många sportsliga framgångar. Segrarna har radats upp och vinstsiffrorna har många gånger varit med god marginal. Trasslet har handlat om att man använt sig av en okvalificerad spelare i två matcher och genom disciplinnämnden beslut blev man av med 6 poäng i slutet av september. Efter det beskedet kom också några mindre bra sportsliga prestationer. Om Bissarna fått behålla de 6 poängen hade man i dagsläget antagligen varit med i tabelltoppen och slagits om seriesegern med Motala AIF och United IK Nordic.

Matchen mot Eskilstuna City på konstgräsplan A var en "betydelselös" match. Sådana matcher finns det gott om i slutet av seriespelen för många lag. Dessa matcher närmar man sig med hurtfriska motivations-morötter såsom "ära och heder", "vill avsluta snyggt" och så vidare. Bissarna gjorde definitivt det som förväntades och de besegrade Eskilstuna City med solklara 6-0 (4-0). Jag skulle nog vilja påstå att hemmalagets målvakt och backlinje stod och såg ruskigt frusna ut ju längre matchen led. Eskilstuna City lyckades inte skapa något som direkt hotade denna gång.

För Nyköpings BIS gjordes målen av Oscar Karlsson (hörna direkt i mål), Enis Ahmetovic, Kevin Jarrett, Casper Frisk (straff) samt Albin Aljic (de två målen i andra halvleken).

I det allt snabbare flyktande dagsljuset över Rosvalla-fältet var det som förväntat en kamp för att fånga några actionbilder. Särskilt i andra halvleken då jag dessutom stuvade undan det långa teleobjektivet. Mina alster från matchen hittar du HÄR >>>

Jag tackar för underhållningen och önskar lycka till i avslutningen av serien för Nyköpings BIS samtidigt som jag skickar en hälsning till Eskilstuna City om goda framgångar i division 3 nästkommande säsong!

Division 1-premiär med derbynerv

Det vankades division 1-premiär i bandyns södra serie under onsdagskvällen. Katrineholm Bandys U-lag välkomnade Finspångs AIK till Kronfågel Arena på Backavallen. Och portarna stod välkomnande öppna med gratisentré till den uppdämt sugna bandypubliken. De hörsammade locktonerna och imponerande 254 personer rasslade in till den sena vardagskvällsmatchen.

Bandy med extra allt mellan Katrineholm Bandy U och Finspångs AIK

Även om det finns en länsgräns mellan Katrineholm och Finspång kan man nog ändå hävda att det handlar om derby när orternas bandylag möts. Det är ju bara ett rejält stenkast och en spottloska som avstånd lagen emellan. Att matchstarten var klockan 20.00 kanske inte spelade så stor roll men för mig som Stigtomtabo blev det sent innan jag var tillbaka i hemmets trygga hamn. Då var jag trött som en dygnande lanare vars Jolt-cola tagit slut.

Delar av läktaren under onsdagskvällens bandyderby

Tröttast av alla denna kväll borde Katrineholms-klacken blivit. Som hardcore-supportrar kastades de ut på en emotionell bergochdalbane-tur som det tar tid innan de återhämtar sig ifrån. Det var ett hemmalag som tog ledningen i matchen men som sedan överlät spelet och initiativet till de gästande östgötarna. Vi fick se kvitteringen till 1-1 innan den första halvleken var över. Då hade vi även fått oss till livs en svettig målvaktsräddning på en Finspångs-straff. Det fortsatte på samma sätt i andra halvleken och 1-2 var inte ologiskt på något sätt. Det kom dock en scenförändring när Katrineholms U-lag började lägga lyror och gästerna allt oftare såg sig orättvist behandlade av både motståndare och domare. Energin verkade riktas på fel saker. 2-2 kom i mitten av andra halvlek och sedan kom även 3-2 efter en Niklas Eriksson-kanon på hörna.

Med kvarten kvar fanns det tid kvar för Finspång att återta initiativet. Men vid det här laget i matchen kändes det som att hemmalaget hade lite bättre koll på grejorna och sig själva än under de första två tredjedelarna av matchen. Minuterna gick, vi fick se Niklas Eriksson bandageras och bäras av planen med någon form av benskada, och matchen fick många tilläggsminuter. I 96:e minuten får Finspång sin chans på en hörna och nog sjutton lyckas Joakim Bonnevier knacka in bollen på matchens sista bolltouch fram till 3-3.

Med hemmaögon var det både förargligt och snopet men jag måste nog påstå att det kändes rätt att Finspång fick med sig åtminstone en poäng från denna premiärmatch. Det var spännande, ovisst och svängigt. En sån där bandymatch som ger mersmak. Katrineholm Bandy har sitt representationslag i Bandyallsvenskan och där har de framför sig två bortamatcher innan de den 27/11 skrinnar ut på hemmaisen för match mot klassiska Nässjö IF. Vill man som katrineholmare släcka bandytörsten innan dess kan man se U-laget möta Oskarshamns BS den 20/11 klockan 14.00. Med eller utan gamla A-lagshjältar är det värt ett besök! Är man mer lagd åt det östgötska hållet och gillar bandy utomhus tar man sig till Grosvads IP i Finspång den 23/11 då de spelar derby mot Derby. Det du.

Mina försök att ännu en gång fotografera bandy resulterade i detta bildgalleri >>>

Tack och på återseende!

IFK Norrköping avslutningskryssade i Elitettan

Lördagen den 13:e november avslutades årets Elitettan-säsong. Och den enda kvarvarande dramat gällde den tredje och sista platsen upp till Damallsvenskan. Där stod striden mellan IK Uppsala och IF Brommapojkarna. Med en näst intill ointaglig plusstatistik i målkolumnen hade Uppsala de bästa förutsättningarna. För Brommapojkarna gällde det att besegra Älvsjö AIK FF på Grimsta IP vilket de också gjorde med bekväma 5-0. Inför drygt 1200 åskådare hemma på Studenternas skulle Uppsala ta sig an Jitex Mölndal BK. Ett antiklimax skulle det visa sig då västkustgästerna avgick med segern (3-1) och därmed gjorde IF Brommapojkarna sällskap med redan klara Umeå IK FF och IFK Kalmar till nästa säsongs spel i Damallsvenskan. Sedan tidigare har det också varit klart att Borgeby FK samt Bollstanäs SK får ta nya tag i division 1.

Mitt val när Elitettan avslutades blev IFK Norrköping mot Alingsås FC United

Det har för egen del inte blivit någon Elitettanmatch sedan i våras då jag såg IFK Norrköping mot Brommapojkarna. Nu ville jag ändå ta chansen innan damernas fotbollssäsong var över och jag åkte till PlatinumCars Arena för att se IFK möta Alingsås FC United. I råkylan och grårusket var detta en match utan mer än äran och hedern att spela för. Men de 355 personerna på läktaren ledda av en klack lyckades ändå ge matchen en trevlig inramning.

PlatinumCars Arena i Norrköping

Den första halvleken ägdes i huvudsak av gästande lag. De kändes mer gedigna medan hemmalaget bjöd på för många felriktade passningar. Inte förrän i slutet av halvleken började hemmalaget att hitta rätt så att de kunde bygga upp sitt anfallsspel och komma till avslutsförsök. Logiskt så hade också Alingsås ledningen in i pausvilan då de via Taylor Townsend gjort 0-1 i 12:e matchminuten.

Andra halvleken började väl inte direkt glimrande för IFK men sakta men säkert hittade de allt mer rätt samtidigt som Alingsås tycktes sjunka tillbaka något i sin prestation. I 74:e minuten kom också kvitteringen till 1-1 som även blev slutresultatet. Sabina Ravnell var den lyckliga målskytten som fick sätta punkt för IFK Norrköpings debutsäsong i Elitettan.

Mitt bildgalleri från matchen innehåller 225 bilder och du hittar det HÄR >>>

Tack, det har varit så pass kul att följa några av matcherna i Elitettan denna säsong så jag hoppas givetvis på en fortsatt kontakt med denna nivå även under 2022.

Linden avgick med segern i sörmlandsderbyt

Givetvis ska alla som håller på med någon form av organiserad idrott ta sitt utövande på allvar och vara seriös i det man gör. Inom lagidrotterna handlar inställningen också om att visa respekt för sina kämpande lagkamrater. Men hur befriande är det inte med en och annan gliring, ett skratt eller glimten i ögat på de lägre idrottsnivåerna? Hockey på division 1-nivå återfinner vi högre upp på skalan och där är det blodigt allvar. Ett allvar som både kan lyfta eller tynga ett lag. Igår såg jag ett lag med mycket tyngd på sina axlar förlora ännu en match.

Denna säsong spelar Nyköpings SK återigen i den västra division 1-serien. Det innebär bland annat att det blir derbymatcher mot länskonkurrenterna Eskilstuna Linden. Jag minns allt för väl hur dessa derbyn slutade säsongen 2019/20 eftersom Linden skaffade sig ett galet övertag på sina södra konkurrenter. Till innevarande säsong gick Nyköpings SK in med sträckta ryggar och plockade inledningsvis hem sina segrar som motiverade ambitionen att vara ett Allettanlag när grundserien är färdigspelad. Bland dessa inledande segrar inkluderar vi även en 3-1-seger över Linden på bortais den 13/10. Revanschmötet på Rosvalla onsdagen den 10/11 visade ingenting hos Nyköpings SK som motiverar en plats bland de fem översta lagen i HockeyEttans västra serie. Linden fick sin seger även om det satt långt inne och fick avgöras med straffar efter 2-2 vid full tid och en mållös förlängning.

Ännu en derbyförlust För Nyköpings SK mot Eskilstuna Linden

Så mycket till derbystämning var det inte denna onsdag. Bland de 478 åskådarna var det tyst och stilla, på isen var det varken hett eller intensivt. En snäll match med ett luggslitet hemmalag och ett gästande lag som inte heller hittat sig själva hittills under grundserien (förutom den finfina skalpen senast mot Mariestad som även de besegrades i ett straffavgörande).

Nyköpings SK har kämpat alldeles för länge med en ohälsosamt lång frånvarolista. Skador på "fel" spelare samt host- och snuvaklena spelare att räkna bort i match efter match. Men ändå, andra kan och bör kliva fram, spelet ska inte behöva vara så ovasst som det jag såg mot Linden. Desperationen och intensiteten (passionen, om du så vill) glimtade till först när det var 3 minuter kvar av ordinarie tid och laget hade ett 1-2-underläge att förhålla sig till. Med 2 minuter och 17 sekunder kvar av matchen hittade lagkaptenen Christian Axelsson målmaskorna och kvitteringen var ett faktum.

Matchens första period slutade mållös och i inledningen av andra perioden gav Joakim Stjern Svensson hemmalaget ledningen. Inte förrän i tredje perioden kom de övriga målen och förutom tidigare nämnda Axelssons kvittering gjorde Lindens Tobias Sjökvist och Alexander Sollén mål. Straffläggningens ende målskytt blev Lindens Thom Flodqvist.

Nya tag redan under fredagskvällen hemma i Rosvalla-hallen för Nyköpings SK som då tar emot Skövde IK. Hjärtat vill ha seger men då krävs något som laget i nuvarande form måste benämna som extraordinärt.

Mitt bildgalleri från onsdagens derbymatch hittar du HÄR >>>

Jag tackar för möjligheten att fota denna match. Att fota ishockey innebär 2-2,5 timmars stående som jag inte riktigt mäktar med ännu. En opererad höft med efterföljande komplikationer har gjort att jag har dragit mig för att försöka fota ishockey hittills denna säsong men detta uppfattades av staben runt laget och en stol placerades i fotobåset där jag kunde sitta i periodpauserna. Tack för det och tack för kaffet, det uppskattas!

Tuns div 1-damer färdigspelade

När 22 omgångar spelats av årets division 1 Södra Svealands-serie landade IK Tuns damlag på en 8:e-plats med 22 inspelade poäng. De hade nog gärna velat ha med sig poäng i den avslutande fajten mot gästande Smedby AIS men ett mål av Beatrice Norén i 84:e minuten satte P för de önskemålen. Nog hade de gjort sig förtjänta av poäng efter att ha visat upp ett kreativt och intressant anfallsspel men man behöver också göra mål för att det ska bli något annat än stilpoäng. (Stilpoängstabellen är så inofficiell att den inte går att återfinna i publicerad form någonstans, tro mig jag har googlat ...)

IK Tun avslutade div 1-säsongen mot Smedby AIS på Rosvalla

Lördagseftermiddagens match mellan IK Tun och Smedby AIS lockade till sig människor med tidigare kopplingar till IFK Nyköpings så framgångsrika damlag. Med Filippa Sjöberg som lagkapten i Norrköpings-laget, flertalet spelare i IK Tun samt ytterligare andra på åskådarplats hade det närapå gått att få ihop en startelva med tidigare IFK-spelare. Men då var då och nu är nu.

Det har varit roligt att följa utvecklingen av IK Tuns damlag denna säsong. Det är tufft att hålla division 1-klass men flera av truppens yngre spelare har tagit stora utvecklingssteg under säsongen. Och ska man se fotboll så ska man göra det i slutet av säsongerna då spelsystemet sitter och spelarna är i bra form. Tuns damlag har förändrat sitt sätt att spela under tränare Kent Lembkes ledarskap och sådant tar en hel del tid innan det sitter.

Lagkaptenerna och tidigare lagkamraterna Hanna Lundmark och Filippa Sjöberg

Ska man kritisera något efter Tuns avslutande uddamålsförlust denna säsong så är det möjligtvis att laget inte fick iväg särskilt många avslut på mål mot Smedby. Deras anfall ledde i många fall till hörnor men mer blev det inte. Däremot fick Tuns skickliga målvakt Sabina Robertsson mota fler och fler skott ju längre matchen led. Jag är dessutom övertygad om att skillnaden mellan poäng och uddamålsförlust denna lördag återfanns på sidan av planen. Där stod nämligen Amanda Johansson som enligt egen utsaga "dragit baksidan" under föregående match. Dra inte baksidor Amanda, det är så himla trist.

• Det borde vara förbjudet att ställa en massa målramar runt fotbollsplaner (utöver de två som faktiskt används). Ur ett fotografiskt perspektiv är det skitfult.
• Snart behöver jag ha förstoringsglas för att se skillnad på Amanda Nordlies och Ebba Åkermans spelstil. Otroligt nyttiga mittfältsgnuggare.
• Vem skulle inte vilja ha Line Hööks psyke? Obekymrad och med obändig vilja ger hon sig in i precis varenda situation. Hon är all-over-the-place, en riktig pain-in-the-ass för motståndarna och går alltid all-in för att vinna bollen. Inte alltid utan att det blir lite yvigt men jisses vad stryk hon tar i de försöken. Motståndare som inte hinner med, motståndare som på alla sätt trycker bort henne eller låser fast henne. Men ser man henne lacka ur? Nej icke!

Du hittar mina fotografiska alster efter division 1-matchen HÄR >>>

Over and out

Hargs herrar avslutningskryssade

När Hargs BK:s division 4-herrar avslutade årets seriespel gjorde de det på ett knattefotbollsklockslag. Matchstart 11.00 en lördag förmiddag indikerar att de hade bråttom att raka av denna match. Men uppe med tuppen det var de, motståndarna och en hyfsat månghövdad åskådarmassa. Att Hargs BK bäst ses på Folkungavallen är självklart men lika självklart är att naturgräs en vecka in i november inte är optimalt (om man inte är rugbyspelare). Rosvallas plastunderlag var vad som gällde. Malmköpings IF stod för motståndet och de var exakt lika glada som Hargs BK att Södertälje FK förlorat sin sista match redan under fredagskvällen eftersom detta säkrade både Malmköpings och Hargs plats i division 4 även nästkommande säsong.

Hargs BK och Malmköpings IF avslutade div 4-spelet mot varandra på KGA 

Det var en i mina ögon medioker match. De halvkorta passningarna slogs alldeles för ofta bort av hemmalaget. Om jag inte minns fel hade Hargs BK ganska hög svansföring vid ingången av denna säsong men de har därefter ägnat all kraft åt att undvika nedflyttning. Kanske var lördagens spelkvalitet ett kvitto på denna belägenhet. Harg tog ledningen i 29:e minuten med hjälp av ett självmål och när de direkt efter pausvilan utökade sin ledning till 2-0 via Wiktor Ömans avslut så borde det varit klart. Men en straff efter en hands gav Malmköping en reducering i 56:e minuten och sedan kom även kvitteringen till 2-2 i 77:e matchminuten. Det kändes som att Harg bjöd in sina motståndare i matchen. Förvisso skapade de en hel del i slutfasen men en inspirerad bortamålvakt såg till att matchen slutade 2-2.

Du hittar mitt bildgalleri från matchen via den här länken >>>

Tack för lördagsunderhållningen och jag hoppas att vintervilan nyttjas på bästa sätt!