I min ungdom...

...spelades det boll på Tunaborgens gräsmatta i Buskhyttan. Det görs inte längre. Jag var 15 år och som fotbollsspelare helt oskolad när en klasskamrat drog med mig till träningarna med Buskhyttans SK:s seniorlag (något ungdomslag fanns inte.) Och åtskilliga var de gånger jag trampade på min cykel mellan hemmet i Bränn-Ekeby och fotbollsplanen som nu endast är ett minne blott.


När jag tisdagen den 31/7 2012 passerade Tunaborgen efter ett fotografiskt besök vid bronsåldersgravarna i Västra Kovik kunde jag inte hålla mig från att svänga in vid idrottsplatsen. Det borde jag kanske låtit bli och istället levt på över 30 år gamla minnen...

Tunaborgens skyltar välkomnar oss fortfarande.

Den gamla tennisbanan i Buskhyttan har gjort sitt.

Del av byggnaden nere vid idrottsplatsen i Buskhyttan.

Kiosken står där och väntar på kön till kaffe och korv i den paus som nu pågått i evigheter.

Med nästan nyslaget hö tar sig inte fotbollsplanen i Buskhyttan upp på topplistorna över finaste anläggningarna längre.

Om Buskhyttans SK finns inte mycket att hitta på nätet. Jag hittade spår av det senaste fotbollsäventyret för klubben då bl.a. Henrik Björnfot var involverad i att väcka liv i ett lag i Buskhyttans namn. Och ett korplag har tydligen funnits för inte allt för länge sedan.


"Färskaste" klubbsidan kommer du till genom att klicka HÄR.
Korplagets sida på laget.se hittar du HÄR.
Vad skriver Wikipedia om Buskhyttan? Klicka HÄR så får du veta. (Notera att klubben nämns lite längre ner i texten.)


Inte mycket damfotboll i detta inlägg men lite nostalgi och gamla minnen. Det kan man kosta på sig ibland.

Det är på bänken det avgörs

Nu har tiden kommit att ge svar på frågorna som inte ställts, ja det är knappast någon som ens kommit i närheten av att fundera i dessa banor. Torsdagen den 19:e juli 2012, på denna bloggs årsdag, gav jag mig ut på en rundresa till alla damlagens anläggningar för att skaffa mig underlag till en analys av publikplatser och avbytarbås. Jag menar, vad händer om vi skalar av allt oväsentligt (!) i form av spelare, ledare, domare och publik? Kvar står dessa fasta installationer som monument över en tid som varit men också en tid som komma skall.


Avbytarbåsen
För många spelare är avbytarbåset endast en plats att ställa sin vattenflaska och ev. hänga av sig överdragskläderna. Medan andra tillbringar huvuddelen av sin karriär som seniorspelare där... För att visa solidaritet med alla bänknötare men också assisterande tränare, lagledare och annat löst folk som befolkar avbytarbåsen vecka ut och vecka in har jag nu genomfört en inventering av vad anläggningarna runt Nyköping har att erbjuda. En rankning sker i slutet av detta inlägg. (Vem vill inte veta var man helst ska nöta bänk...?)


Folkungavallen

Folkungavallens avbytarbås är en lång och robust träkonstruktion. Enkelradig men med djup bänk. Golv i båset.

Sikten bort till motståndarnas bås är minst sagt grumlig på Folkungavallen.

Krikonbacken

Krikonbackens bås är förankrad i marken, enkelradig men med djup bänk, lervällingvarning  dock.

Sikten till motståndarbåset är god eftersom det sällan är någon på Krikonbackens läktare...

Enstaberga IP

Enstaberga IP håller sig med moderna, höga och grunda bås. Enkelradig med smal bänk. Med marken halvintegrerat golv.

God sikt till motståndarbåset som är på behörigt avstånd.

Stigtomta IP

Nykonstruerade bås på Stigtomta IP. Dubbelradig med bra bänkdjup och golv i båset. Stålkonstruktion som bör stå pall några år. 

God sikt till motståndarbåset som inte är allt för långt borta. Dock stor, öppen glugg på sidan av båset.

Dambroängen

Dambroängens enkelradiga träbås utan golv börjar ge med sig av tidens tand. Fina skyltar dock...

Rejält avstånd mellan båsen på Dambroängen. Båda båsen lutar dock ganska mycket bakåt.

Ramdalens IP

Ramdalens bandyarv. Parkbänkar i avdelat bås ger en ytterst annorlunda lösning.

Sikt till andra avbytarbåset? Nej, inte på Ramdalen. Man ser i alla fall bra rakt ut mot planen...

Rosvalla

Rosvalla verkar endast ha 2 avbytarbås (vad jag kunde se.) 2-radiga, djupa och moderna. Dessutom på hjul.

Perfekt koll på motståndarbåset på Rosvalla.

Avbytarbåsens topp-3


Jag har summerat det jag kan misstänka väger tungt i klassningen av avbytarbås. Komfort, väderskydd, sikt, utrymme och underhåll är viktiga beståndsdelar. Men vad händer om någon blir skadad och det ösregnar? Inte vill man väl ligga på backen bredvid båset då? Och med bänkar som inte är djupare än att en konservburk ärter och morötter kan stå där lär man förbli på vad moder jord har att erbjuda.


Plats 3
Folkungavallen. Båsen är inte i topp-skick, plexiglaset har sedan länge passerat bäst-före-datum och det är bara en enkelradig sittyta. Men med bra djup och golv som ger distans till marken är det i denna konkurrens ändock en pallplats för Vallens gulvita skapelser.


Plats 2
Stigtomta IP. Nya för säsongen och i hårt och kallt material som kan te sig vasst borde det kanske inte ge någon pallplats, men med alla faciliteter som avbytarbås ska ha utom möjligtvis skyddande fönster i gavlarna är det silverplaketter för plåtmonstren på Stigtomta IP. Underhållet lär dessutom dröja många år vilket säkerligen är välkommet.


Plats 1
Rosvalla. Anläggningen ståtar med de modernaste men säkerligen också dyraste båsen. Given förstaplats då de ger bäst skydd för väder och vind men också bidrar till att de som sitter därinne kan se i alla riktningar (vad man nu kan behöva se rakt bakom sig...?) En bekväm sitt-upplevelse på breda och fina bänkar. En viktig sak är dock att man inte får glömma att spärra hjulen under båsen ty med tanke på vindförhållandena på Rosvalla kan man plötsligt finna sig som illegal båtflykting i Riga om man inte ser upp...




Jag avslutar med en iakttagelse från Oxelösund. De har ju en lite speciell lösning med bås, sekretariat och skridskoslipningsbod (!) som en slags allt-i-ett-paketering. Men hur bra är det egentligen med tekniska zoner som går så nära att lagens tränare har varandra på vift-avstånd??

Osämja undanbedes på Ramdalens IP. Tack.

Läktarkampen

Nu har tiden kommit att ge svar på frågorna som inte ställts, ja det är knappast någon som ens kommit i närheten av att fundera i dessa banor. Torsdagen den 19:e juli 2012, på denna bloggs årsdag, gav jag mig ut på en rundresa till alla damlagens anläggningar för att skaffa mig underlag till en analys av publikplatser och avbytarbås. Jag menar, vad händer om vi skalar av allt oväsentligt (!) i form av spelare, ledare, domare och publik? Kvar står dessa fasta installationer som monument över en tid som varit men också en tid som komma skall.


Åskådarplatserna
Våra fotbollsanläggningar har alla iordningställda platser där det är tänkt att publiken ska hålla sig. Sedan ser vi i vissa fall också var publiken i själva verket väljer att befinna sig. Det behöver inte nödvändigtvis vara i skuggan av storskogen där mygg och oknytt finns, permafrosten gör sig påmind och vemodet i den stora ensamheten vakar över ens axel.


Vi går först igenom anläggningarna där ev. läktare och färdigställda publikplatser är fotograferade. Därefter kommer jag att ge er en topp-tre rankning baserat på konstruktion, komfort, väderskydd och överblick.


Folkungavallen

Folkungavallens huvudläktare med mer nutida komplettering.

Folkungavallen har läktarplats även på motsatta långsidan. Inkl. kravallstaket om behov uppstår...

Krikonbacken

Krikonbackens huvudläktare, en sällan besökt åskådarplats!

Åskådarplatserna vid Krikonbackens kiosk är desto mer åtråvärda!

Den långa ljugarbänken på Krikonbacken är välbesökt under matcherna. Mycket att avhandla där kan man tro.

Enstaberga IP

Huvudläktaren på Enstaberga IP brukar inte hysa allt för många åskådare (trots välbesökta matcher.)

Det är på denna långsida åskådarleden är täta på Enstaberga IP. Ståplatser i huvudsak om man inte innehar VIP-platserna på bänkarna.

De två bänkarna på Enstaberga IP:s läktarsida brukar vara upptagna under match.

Stigtomta IP

"Läktaren" på Stigtomta IP består av många bänkar i varierande lutning och kvalité, men brukar vara välbesatta även om den kvälls-soligare ytan i bildens bortre del hyser många marksittare under match.

Dambroängen

På Dambroängens läktare är det sällan fullsatt. Senast jag såg någon där var det Björkviksbor, om det nu kan betyda något...

Dambroängens bänkar på kiosksidan är mer åtråvärda för fotbollsbesökarna.

Ramdalens IP

Ramdalens gamla bandyläktare vid plastgräset får nog räknas som huvudläktare för OIK numera. Många väljer även platserna ute i det fria vid det långa räcket.

Ramdalens läktare i närstudie med träbänkar under tak och gråkall betong i förgrunden.

Rosvalla

Rosvalla A-plan håller sig med en rejäl läktare under tak.

Sittplatser för alla smaker och bakar, både bänkar och stolar, på Rosvalla.

Stora Rosvalla-anläggningen hyser fler läktare, här vid konstgräsplan A. Högt placerade sittplatser på södra Sveriges blåsigaste ställe...

Permanent mobil läktare vid Rosvallas konstgräsplan B. Mestadels för amerikansk fotbollspublik nu under sommarmånaderna.

Åskådarplatsernas topp-3

Hur rankar jag då de olika anläggningarnas åskådarplatser? Hänsyn tas till läktarplatsernas konstruktion, komfort, väderskydd (solen skiner ju inte precis hela tiden), översikt över planen och insektslivet i stort.

Plats 3

Ramdalens IP. Så länge man håller sig på konstgräsplanen erbjuds publiken tak över huvudet och en läktare som ger närhet till fotbollsplanen. (Den s.k. A-planen har läktare under bar himmel men naturgräsplanen är inte spelbar denna säsong p.g.a. omläggning av löparbanorna.) Träraderna är i alla fall drägliga att sitta på.

Plats 2

Rosvalla A-plan. Det är en stor läktare i jämförelse med de flesta andra anläggningar i Nyköpings-trakten. Stolarna är komfortabla i fina röda och blå färger. Tak över huvudet är som ni förstår av rankingen inte oviktigt. Det finns dock nackdelar, och det är dels att ev. kvällssol gör att man inte ser vad som händer på planen och att löparbanorna gör att man som publik distanseras från aktörerna.

Plats 1

Folkungavallen. Att anrika Folkungavallen är mer än hundra år är naturligtvis en del av charmen men också en nackdel då det minsann börjar märkas att ett visst underhåll behövs både här och där. Huvudläktaren består av fina sittplatser med bra höjd för benen (inte någon halvkompromiss där man inte vet om man ska sitta eller stå.) Huvudläktaren kan tyvärr på vissa platser innebära att man inte ser hela planen p.g.a. sidoväggarna eller de där förbaskade stolparna som likt cykelekrar alltid är i vägen. Många platser erbjuds publiken både under tak och ute i det fria, och faktum är att publiken vid bra väder brukar sprida ut sig ganska väl på alla läktare.

Grattis Folkungavallen och till de lag som har möjlighet att spela sina matcher där!

Avslutningsvis bjuder jag på en bonusbild. Som jag skrivit så finns en del åskådarplatser runt anläggningarna som man kanske inte i ursprungsplanerna ritat in. Men sedan finns det en plats på Enstaberga IP som ingen besökare bör ta i besittning! Börjes plats!

Inom någon/några dagar kommer del 2 i min inventering av idrottsanläggningarna då vi tittar på avbytarbåsen och varför den ena är bättre än den andra!

Resumé höstsäsongen 2011, del 2

Efter att ha tillbringat hösten med det självpåtagna uppdraget att bevaka damlagen i och kring Nyköping är det nu dags att sammanfatta intrycken här på bloggen. Och jag påminner läsaren om att grundbulten i mitt bloggande är bilderna jag tagit i samband med matcherna som tjejerna spelat.
Summeringen delas upp i 3 delar där den första handlar om de "hårda" delarna, alltså de rent idrottsliga aspekterna (publicerad den 14/10.) Den andra delen handlar om matcharrangemang och föreningarnas anläggningar och slutligen kommer en tredje del som berör de "mjuka" delarna såsom de sociala värdena, spelarnas engagemang m.m.
Resumén kommer att ha ett bonus-avsnitt på slutet, kalla det "Extra-material" där jag i ett eller flera inlägg presenterar mina egna favoritbilder som tagits under året.


Resumé del 2, anläggningar och matcharrangemang


Föreningarna som ingår i bevakningsområdet kan indelas i två grupper; de som av födsel och ohejdad vana har egna anläggningar och de som får hyra in sig på en plan någonstans. Självklart är det skillnad att vårda och ta hand om en egen anläggning såsom Dambroängen (Ålberga GIF) eller spela på en plan med någon bokstav (A, B...F osv) på mindre charmiga Rosvalla. Men oavsett läge får man gilla det och leva med det.


Jag har skrivit det tidigare och jag gör det igen. De flesta bör avundas Ålberga-tjejerna som får hålla till på Dambroängen. Är man dessutom lagd åt skid-hållet kan man dra nytta av anläggningen även vintertid (för snö verkar det finnas varje vinter i Ålberga-trakterna!)

Dambroängen, Ålberga.

Jag vill inte trampa bl.a. Nyköpings BIS på tårna men det är svårt att se charmen med jätteanläggningen Rosvalla på Brandholmen. Och större har den blivit sedan det tillkommit mer plastgräs där. A-planen kan dock vara en fördel att spela på för Biss-damerna då den nästan kan kännas skrämmande för besökande lag!

Rosvalla A-plan.

Rosvalla B-plan.

Ska man hyra in sig kan det vara fint att göra det på en av de mest anrika idrottsanläggningar som finns, Folkungavallen. IFK Nyköping spelar där (men även Hargs BK:s herrlag.) Den har sin absoluta charm även om det åtminstone sedan 70-talet har känts som att träytorna skulle må bra av att stämma träff med en pensel och lite färg...

Folkungavallen, friidrottsplats för många skolungdomar i Nyköping!

Egna och gröna, sköna anläggningar finns hos IK Tun, Hargs BK och Stigtomta IF. HBK och Tun har även egna klubbhus medan SIF får hyra in sig på övervåningen av en kommunägd fastighet (Loftet.)

Stigtomta IP med Loftet i bakgrunden (i alla fall på promenadavstånd...)

Det hörs att man är på Krikonbacken där publiken tydligt ger HBK sitt stöd.

Bissor på planen men anläggningen Enstaberga IP tillhör IK Tun. Lummigt inbäddad med Råsbäcksplanerna på promenadavstånd. Och en tidigare flitigt använd grusplan av hög kvalité!

Oxelösunds IK har tillgång till en stor anläggning på Ramdalen där numera den fina A-planen hyser föreningens 9-mannalag! "Alla" vill hålla till på bandyplanen som fått en beläggning av gröna plaststrån och svarta gummiduddar. Belysningen och avbytarbåsen med tillhörande kommentatorshytt och skridskoslipningsrum vittnar om att det är en bandyplan... ;-) Hur som helst är det en anläggning som rymmer mycket och gräsytorna runtomkring fylls av bollsparkande barn och ungdomar.

Populär konstgräsplan på Ramdalen i Oxelösund.

Matcharrangemang


Under hösten har jag farit runt och kollat matcher. Jag har sett alla 12 lagen men inte alla när de agerat hemmalag (tyvärr.) En sak som oftast lyser med sin frånvaro är matchprogram. IFK Nyköping har det i division 2, och deras program är snygga små häften med mycket information och även med bilder på alla spelarna i A-truppen. Bra där! Även Hargs BK har haft program för sina division 4-damer och slutligen har jag fått programblad när jag besökt IK Tun för match i division 3.


Som nyfiken "utifrån" har jag alltid uppskattat att få ett matchprogram i handen. Jag vet dock av egen erfarenhet vilket pyssel det är att få till programmet med korrekt information precis innan match men det går!


När det gäller kiosk har det funnits på de flesta matcher oavsett serie, men de gånger det saknats har det spelats på Rosvalla. I de allra flesta fall finns en kioskbyggnad i anslutning till planen men OIK:s U-lag har ordnat fikaförsäljning vid läktarna på Ramdalen (medan A-laget har haft tillgång till kiosken utanför konstgräsplanen.)


Golfbollar kastas i halvtid hos vissa av lagen. Det enda lag jag stött på som säljer lotter och matchlotter i samband med match är däremot IFK Nyköpings A-lag i division 2. Men de har väl å andra sidan störst omkostnader...


Ett lag som framförallt under våren ansträngt sig extra för att bjuda på något extra runt hemma-arrangemanget är IFK Nyköping (division 2.) Det har varit linedance, veteranbilar, rockband m.m. och det är ambitiöst, tidskrävande för arrangören men samtidigt väldigt trevligt för besökarna på Folkungavallen!

Dragkamp i pausen av division 2-match. Notera spelarnas "roade" miner i bakgrunden!

Överlägset bäst betyg går till IFK Nyköpings division 2-organisation för allt runt hemmamatcherna. Men de har spänt bågen hårt, haft höga ambitioner och en tillräckligt stor organisation för att ro i land allt runt sina hemmamatcher! (Vid mitt besök på Tunavallen i helgen då Eskilstuna United spelade division 1-match fick jag se ett välbemannat, bra och proffsigt hemmaarrangemang med bl.a. matchprogram i glättigt 4-färgstryck!)


Det blev ett långt inlägg på bloggen. Som avslutning vill jag passa på att tacka alla föreningar för mottagandet då jag farit runt och fotat och bevakat matcher. På många håll har jag fått insistera på att betala ev. entré och kaffet! Vänligt bemötande från alla runt lagen som hjälper till kring hemmammatcherna. Det är så vi vill ha det runt våra matcher, eller hur!?