Trosa Ultra Backyard 2026 avgjord

Tack! För andra året i rad har jag upplevt Trosa Ultra Backyard på nära håll och löpargemenskapens generositet går inte att ta miste på. Det är tummarna upp och breda leenden, push och pepp till de som behöver och ett synnerligen bra arrangemang av Enklaresport Running Club. Förutom att arrangören bjuder till med livesändningar, förtäring till deltagarna, löpande resultatrapportering m.m. så kan man även söka sig till Crazy Corner där mungiporna garanterat möter örsnibbarna. I en gatukorsning ca 1,5 km från starten rustar grannskapet upp för att bjuda de tävlande på underhållning en gång i timmen då de passerar. Hästhoppning med käpphästar när jag kom dit med mina kameror på lördagskvällen.

High five i Crazy Corner under Trosa Ultra Backyard

Trosa Ultra Backyard, förkortat till TUB, är en backyard-tävling som jag beskrev efter fjolårets besök. Du hittar det blogginlägget HÄR. Backyard Ultra är en tävlingsform där man springer en bana som mäter 6,7 km och ett nytt varv börjar därefter varje timme tills siste deltagare ger sig (egentligen tills näst siste deltagare ger sig för då behöver den som är kvar "bara" springa ett helt varv ytterligare för att vinna). Av de som avslutade på topp fanns det lite olika strategier men räkna med att springa varvet på ca 40-50 minuter för att därefter få lite vila och energipåfyllning innan nästa varv ska påbörjas. Springer du fort får du längre vila men bränner samtidigt mer energi ute på banan.

Många starter blir det från tävlingsområdets centrala plats vid Hamnplanen i Trosa

I december var de 250 startplatserna fulltecknade. När jag tittar lite närmare i resultatlistorna från 2025 och 2026 ser jag dock att ca 30 löpare inte kommit till start, varken ifjol eller i år. Synd med tanke på hur åtråvärda dessa platser verkar vara. Startfältet innehåller precis alla kategorier av löpare; glada motionärer, unga och gamla, ultraspecialister och söndagsjoggare. En snabb titt och jag konstaterar att löpning blivit en materialsport som sträcker sig långt bortom snabba och bra dojor. Numera är det vätskevästar, bälten, snabba glajjor, aktivitetsklockor m.m. som pryder många av löparna. När skymningen närmade sig på lördagskvällen var det obligatoriskt att bära reflexplagg och pannlampa, även detta ska alltså packas med för den som tänker sig fler än några enstaka varv ute på banan.

Trosa by night

Vi fick denna gång se lite omkastningar av pallplatserna sedan 2025. Fjolårets herrsegrare Magnus Högfeldt tävlade på annat håll (kvaltävling inför VM enligt uppgift). Damklassens segrarinna Jenny Lindroth kom till start även i år men sviterna efter en förkylning tyngde och Jenny tvingades kliva av efter 8 varv (jämfört med de 26 varv hon presterade ifjol). Nu fick vi istället följande segerpall i dam- respektive herrklassen:

Damer
1:a Ida Jansson, 30 varv (2:a 2025 med 24 varv)
2:a Kaja Holmqvist, 22 varv
3:a Emmy Benderix, 21 varv

Herrar
1:a Niklas Drakfors, 34 varv (2:a 2025 med 33 varv)
2:a Markus Forsström, 33 varv
3:a Krzysztof Michalski, 30 varv

Ida Jansson

Kaja Holmqvist

Emmy Benderix

Niklas Drakfors

Markus Forsström

Krzysztof Michalski

För egen del hade jag önskat att jag kunnat dokumentera även söndagens avgörande timmar. Med relativt nyopererad höft klarade jag bara av att vara på plats under lördagsförmiddagen samt kvällen. Jag har ju onekligen egenintresse i detta eftersom Ida Jansson är vår näst äldsta dotter. Å hennes vägnar vill jag framföra ett stort tack för stöttningen och pushningen som hon fick från bl.a. Niklas Drakfors och Jenny Lindroth när det tidigare personrekord på 24 varv var avklarat och det nya personrekordet skulle sättas. Den sistnämnde, som även var teamkompis i Stockholm Gerillalöpare, stannade kvar under söndagen och coachade samt gav välbehövlig benmassage m.m. Mycket uppskattat och värdefullt!

Jag har valt ut 430 bilder från lördagen som du hittar HÄR >>>

Som vanligt när det gäller mina sportbilder får föreningar och aktiva använda dem fritt till hemsidor och sociala medier. Inga problem. Vill du så taggar du mig (@Fotbollslasse på Instagram) men det är inget absolut krav. Det jag inte tillåter är att bilderna lämnas till tidningar (traditionell media) eller används i kommersiella syften.

Ännu en gång tack för det som bjöds under årets Trosa Ultra Backyard. På återseende!

Backyard Ultra för de som tycker maraton är för fjuttigt

Många av oss tycker nog att en maratondistans är mer än tillräcklig. Det finns dock en skara som ser 42195 meter som uppvärmning. Välkommen till ultralöpningens värld! När jag funderade på rubrik till detta blogginlägg förkastade jag den första idén som var "Extrembelastning i Trosa". Att orten vid världens ände har namnet Trosa kan leda tankarna fel om man inte ser upp.

Trosa Ultra Backyard 2025 avgjordes den 26-27/4 i strålande väder

Lördagen den 26/4 klockan 10.00 gick startskottet för de 250 anmälda till årets upplaga av Trosa Ultra Backyard eller TUB i kortform. Tävlingen har arrangerats några år av SLDK (Stockholms långdistansklubb) men sedan ifjol är det Enklaresport Running Club som rattar skutan. Ultra Backyard är en tävlingsform där man varje heltimme startar ett varv som är 6706 meter, den som klarar flest varv vinner. Mer information om tävlingsformen hittar du HÄR >>>

När man inte springer har man några minuters vila vid start- och målområdet

Vid Västra Hamnplan i Trosa hade TUB sin start- och målfålla där tävlingsledningen erbjöd plats för deltagarnas tält och pinaler. Vid 10-tiden på lördagsförmiddagen myllrade det av ivrig aktivitet och spänd förväntan på gräsytan. Denna helg har erbjudit solsken och lagom värme men natten mellan lördagen och söndagen blev kämpig för de som var kvar i tävlingen eftersom temperaturen gick ner runt nollstrecket.

Den som inte är i startfållan vid varje heltimme får inte tävla vidare

Jag har inte sett mer än några få motionslopp och sällan sportbevakat löpartävlingar. Att kliva in i backyard-bubblan för några timmar under lördagen var enormt spännande. Att betrakta en tävling där det inte går ut på att springa fortast var utmanande, det sitter så djupt rotat att den som är först i mål är segraren. Att tävlingsslingan har sin start- och slutfas längs Trosaån är en svårslagen inramning och mumma för mig som försökte fotografera.

Metrarna efter att startskottet gått klockan 10.00 den 26/4

Alla som anmält sig till herr- och damklasserna var nog i sanningens namn inte några ultradistanslöpare. Ett eller ett par varv verkade räcka för dem. När nattens mörker föll och kylan satte sina klor i de återstående deltagarna skiljdes agnarna från vetet. Framåt gryningen var det sju strävsamma tävlande kvar och totalsegraren gick slutligen i mål strax före klockan 20 på söndagskvällen efter 34 varv och 228 km löpning. Oavsett ambitionsnivå så tror jag alla fick bra förutsättningar och en välarrangerad tävling för startpengen. Att mångas förhoppningar grusades p.g.a. diverse fysiska problem är nog inte helt ovanligt vid extrembelastning. Kramp, mage som rasar, skavsår, leder som tackar för sig m.m. är inget man vill ha men riskerar att få. Även psyket kan ställa till det vilket är extra prövande för de som håller sig kvar i tävlingen över natten då sömnbristen kan spöka och dra ner de mentala krafterna.

Att leda direkt efter starten kan kännas bra

Tävlingsfältet svänger av in mot centrum

Utöver seniorklasserna arrangerades även en Mini-TUB för den yngre löparskaran. Maxantalet för anmälningar detta år var 250 stycken seniorer och 50 stycken i barnklassen. Tävlingen live-streamades av arrangören via Facebook vilket var till stor glädje för mig som endast var på plats under några timmar på lördagen.

Över bron och sedan några hundra meter till målgången i den vackraste av miljöer

Hur gick det då i tävlingen? I damklassen fick vi följande prispall:

1:a kom Jenny Lindroth med 26 varv

2:a kom Ida Jansson med 24 varv

3:a kom Sara Rais med 19 varv

Herrklassen drog ut på tiden innan det stod klart vem som skulle segra:

1:a kom Magnus Högfeldt med 34 varv (22,8 mil!)

2:a kom Niklas Drakfors med 33 varv

3:a kom Tim Borin med 30 varv

Det hägrande målet som vissa deltagare fick se många, många gånger

Via bilder från arrangörens livesändning men även från utsända familjerepresentanter såg jag antalet tält på tävlingscentret minska i en jämn takt. Från hektiskt myller till Kalahariöknen, typ. Tråkigt för seniorklassens topplöpare som fick ta emot sina priser inför ögonen på enstaka anhöriga och de funktionärer som fortfarande fanns på plats. Det går nog inte att lösa på annat sätt men livesändningen gav i alla fall fler chansen att ta del av ceremonin även om de inte kunde visa sin uppskattning till prismottagaren.

Ledsagare och tävlande med 10% ledsyn. Detta är imponerande på riktigt!

Jag hade ett alldeles speciellt skäl att intressera mig för årets upplaga av Trosa Ultra Backyard. Vår 28-åriga dotter Ida Jansson hade anmält sig och hennes enda erfarenheter av långlopp var två maratonlopp som hon sprang under sommaren och hösten 2024. Hur skulle det gå att som debutant ge sig på ultradistanser? För en månad sedan genomförde hon sitt längsta träningspass inför tävlingen och då sprang hon 7 mil. Vi åkte upp till Trosa en timme innan start och stöttade och vid 15-tiden åkte vi hemåt. Mina höfter gjorde att jag var tvungen att hålla mig hemma under resten av helgen men olika konstellationer av vår stora familj (utöver Idas pojkvän med syskon) var på plats både lördag kväll, natt och söndag morgon. Att Ida lyckades uppfylla sin önskegräns 24 timmar och dessutom komma tvåa i damklassen som novis och debutant gör oss så enormt stolta. Hon berättade vilken stöttning hon fick från de andra deltagarna och framförallt ska ett tack riktas till totalsegraren Magnus Högfeldt som verkligen gav den push som behövdes när det började ta emot.

Det går inte att beskriva hur stolta vi är över vår dotter Ida Jansson efter hennes bedift

Att fota löpartävlingar är inte plättlätt. Det är ju inte riktigt lika dynamiskt och explosivt som många lagsporter. Omgivningarna i Trosa är dock tacksamma som fond i bilderna. Med åren har jag dock lärt mig att jag blir lite halvblind när jag ser världen genom kamerasökaren. I efterhand såg jag personer på bilderna som jag känner igen och borde ha hälsat på ... Dessutom var det svårt för mig att fota tävlingen och vara säker på att få med tänkbara segerkandidater, det kunde ju under lördagsförmiddagen vara vem som helst av de som passerade mina kameror. Kanske har jag med några av dem i bildgalleriet, kanske inte. Och jag har garanterat inte lyckats fånga alla som sprungit loppet. Sorry!

Du hittar ett bildgalleri med bilder från lördagens inledande timmar HÄR >>>

Tack och lycka till med återhämtningen alla deltagare!