IFK Nyköpings fotbollsherrar tappade greppet om halmstrået

Att spela negativa kval är ett gissel. Inför lördagens avslutande kvalomgång hade IFK Nyköping allt att förlora och ingenting att vinna. För motståndarna Fisksätra IF var förutsättningarna de omvända, de hade allt att vinna och ingenting att förlora. Förvisso hade IFK ödet i egna fötter men vad hjälpte det när det som spökat under säsongen troligtvis gjorde sig påmint när det var som minst önskat.

IFK Nyköping tog emot Fisksätra IF i den sista kvalomgången den 25/10 -25

Att spela fotboll på naturgräs i slutet av oktober är ingen självklarhet. Fredagens ihållande regn gav ännu sämre förutsättningar för en hanterbar gräsmatta på Folkungavallen. Märkligt nog var Vallens fotbollsplan under lördagen i högsta grad spelbar. Skicket på planen har under hela säsongen varit top notch och den täta mattan gjorde att underlaget höll ihop skapligt och ledde endast till enstaka Bambi-på-hal-is-ögonblick under kvalmatchen.

Hemmapubliken under kvalmatchen hänvisades till den vackra träläktaren

Att IFK Nyköping trots allt fick chansen att kvala sig kvar i division 3 efter skrällresultat i sista serieomgången har beskrivits som mirakulöst. De tilldelades en plats i kvalgrupp 6 där sörmländska IFK Mariefred tidigt blivit avhängda i jakten på förstaplatsen. Jagande bakom tabellettorna IFK Nyköping inför sista omgången var IFK Aspudden och Fisksätra IF. Tre kamratföreningar och en idrottsförening där det krävdes vinst för IFK Nyköping för att vara säkra på att hålla sig kvar i div 3 (och med andra ord inte ha vunnit något mer än status quo).

IFK Nyköpings startleva den 25/10 -25

Fisksätra IF inför avgörandet på Folkungavallen den 25/10 -25

Fisksätra IF tog sig till kval uppåt via en andraplats i sin division 4-serie. För att sno åt sig kvalseriens förstaplats krävdes seger mot IFK Nyköping och bättre målskillnad än IFK Aspudden. Inför sista omgången hade Fisksätra +2 och Aspudden -1 i målskillnad. IFK Aspudden pulveriserade IFK Mariefred under lördagen med 5-1 och stod således på +3. Om Fisksätra och Aspudden hamnat på samma poäng och målskillnad skulle förstaplatsen gå till Aspudden p.g.a. inbördes möten (Aspudden besegrade Fisksätra med 2-1 i kvalomgång 1).

Domartrion Hannibal Tesfamichel, Jean-Pierre Maximurad och Steve Kiryakos

När den första halvleken var spelad hade Fisksätra ledningen efter att ha gjort 0-1-målet i 25 minuten via ett välplacerat distansskott av Sami Ibrahim. Det kändes som att IFK Nyköping var osäkra och mindre modiga än vad som hade krävts. Ju längre halvleken led desto mer fick dock hemmalaget att säga till om men något mål lyckades de inte producera. Fisksätra läste av och blockade passningsvägarna och stod rätt i sina försvarspositioner, IFK Nyköpings bollinnehav var korta innan motståndarna åter fick återta bollkontrollen.

Bortapubliken hänvisades till ståplats på bortre långsidan

Den som tolkade att första halvlekens tendenser berodde på att hemmalaget hade bättre ork än sin motståndare på det tunga och sugande underlaget fick tänka om i den andra halvleken. Det var två lag ute på planen som hade ungefär samma pulver i buggarna. Minuterna rullade på, kampmomenten var oändligt många och chanser skapades åt båda hållen utan att det blev något rassel i målnäten. Ett bortdömt mål för IFK i slutet av matchen (ruff på Fisksätraspelare framför mål) hade kunnat ändrat utvecklingen. Istället var det gästerna som i 88:e minuten fick göra 0-2 via Ousman Cham. Kanske var det den där enstaka procenten hetare vilja hos Fisksätra-spelarna som deras entusiastiska supporterskara bidrog till som avgjorde. Ridå ner och i en halvlek med flera långa skadeavbrott fick vi åtskilliga tilläggsminuter där Fisksätra till sist även gjorde 0-3 via samme Ousman Cham.

Det kändes som att hela Fisksätra var på plats i vinnarcirkeln på Folkungavallen efter matchen

Med fem busslaster fulla med bortasupportrar, en välförberedd hemmaförening som stod för arrangemanget och många lokala fotbollsintresserade på plats bjöds det på en fin inramning till matchen. Enligt den officiella rapporten var det 1002 åskådare på Folkungavallen denna lördagseftermiddag! Därtill var det uppehållsväder och inte svinkallt. Måhända var gästande supportrar lite för engagerade med en planstormning vid lagets andra mål som följd men IFK hade sett till att ha både polis och ordningsvakter på plats som skötte ordningen förtjänstfullt. Vi är inte vana vid denna typ av heta matcher i Nyköping ...

Ett tips i all välmening till Fisksätra IF är att inför kommande division 3-säsong skaffa sig en välfylld sjukvårdsväska. Det räcker inte att blåsa på det onda och klappa om den som har skadat sig. Stort grattis till avancemanget i seriepyramiden! Och till IFK Nyköping får jag ta till de något bittrare orden "Välkommen tillbaka till distriktsserie-nivån".

Jag har sammanställt ett bildgalleri med drygt 230 bilder som du hittar HÄR >>>

Tack för i år, nu är den lokala seniorfotbollen slut för säsongen 2025.

TVSK gick på en mina i division 3

Trosa-Vagnhärad SK hade efter 17 spelade omgångar av herrarnas division 3 Södra Svealand en hyfsat cool position högst upp i tabellen. Två poäng tillgodo på jagande IFK Eskilstuna. Lördagens uppgift var att på hemmaplan möta åttondeplacerade Ängby IF. Lika säkert som att Opel designar bilar för farbröder 75+, lika säkert var TVSK favoriter i denna match. Favoritskap i knivskarp konkurrens i en jämn serie är inte detsamma som garanterad seger, det kan TVSK intyga efter resultatet 1-2 och tappad serieledning.

TVSK:s Alige Barrow klämd mellan sköldarna under lördagens förlustmatch mot Ängby IF

Ett besök på Häradsvallen är garanterat belönande. Om inte fotbollen är generös får man åtminstone vistas på en förtjusande fotbollsanläggning. Klubbhuset, den vådliga trappan ner till slätten som breder ut sig med fotbollsplanerna, kyrktornen i två riktningar och ett inbjudande landskap är något jag fäst mig vid. Måhända är det mindre charmigt när nederbörden och vinden rullar in men så var det verkligen inte i lördags.

Häradsvallen i all sin prakt

Jag kan rent själviskt tycka att fotboll ska spelas på naturgräs och på Häradsvallen finns en jättefin 11-mannaplan. Det är väl i Vagnhärad som i Oxelösund att när väl plastmattan är lagd så ser man inte längre det frodiga gräsets tjusning. Jag vurmar för naturgräs av flera skäl men i egenskap av fototönt är det 100 resor bättre än ett varmt plastunderlag med värmedaller eller märkligt blänk. Nog om detta.

Där är det ju, naturgräset, som vilar sig i form till andra uppgifter (?)

Innan matchen bytte jag några ord med assisterande tränaren Fredrik Adolfsson. Han satt uppflugen på läktaren, förvisad till denna plats efter några mindre väl valda ord i senaste seriematchen mot Enhörna IF. Inget han var stolt över men nu var det som det var och han tvingades utstå "plågan" att se sitt lag från sidan utan att kunna vara med och påverka eller dra i några trådar.

Fredrik Adolfsson var en av 55 åskådare på Häradsvallen i lördags

Det var i alla fall skugga och därmed behagligare på läktarplats i lördags

Inledningsvis kunde hemmalaget visa upp ett spel som verkligen visade varför de under säsongen lyckats ta sig upp i tabelltoppen. Ett virvlande tempo och teknisk briljans från de flesta fötter. Oerhört underhållande och publikfriande. Tyvärr höll det bara i sig i 12-13 minuter och gav ingen utdelning i målprotokollet.

Huvuddomare Bojan Stojanovic assisterades av Ayse Bozkurt och Enes Izgi

Efter den inledande kvarten började Ängby komma in i matchen mer och mer. Tempot sänktes och plötsligt var det gästerna som dikterade villkoren ute på planen. En något märklig scenförändring som jag inte riktigt kan förklara. Förvisso hann domaren slita upp fem gula kort på de första 24 minuterna men det var snarast en markering var han ville ha nivån. Tre av korten landade hos TVSK men jag kan inte tro att de är ett brunkargäng som vinner sina matcher på att skrämma sina motståndare till underkastelse.

Ostskivan lufttorkade i den varma augustisolen

I 44:e gör Ängbys Martin Smith Erlandsson 0-1 efter att ha nickat in bollen från nära håll framför målet. Efter matchutvecklingen var det faktiskt inte helt ologiskt att bortamålet förr eller senare skulle komma. Initiativet och farten hade hemmalaget för länge sedan tappat.

Bollkajsorna kom denna gång från TVSK:s F09-lag

Halvtidssnack öppnar för möjligheter att samla ihop laget, korrigera detaljer eller hela matchplanen och gjuta mod i bringan på sina spelare. Måhända kunde TVSK-tränaren Jonatan Hansson se effekten av allt detta under andra halvlekens första minuter. Men efter en Ängby-hörna och några mindre lyckade försök att rensa stod det plötsligt 0-2 i 52:a minuten. Målskytt denna gång var gästernas lagkapten Hampus Eriksson.

Trosa-Vagnhärads tränare Jonatan Hansson i centrum av bilden

Änby IF kontrollerade tillställningen. De styrde, markerade, täckte ytor och blockade på ett sätt som inte hemmalaget på något sätt kom runt eller förbi. En småkrasslig joker i form av skytteligaledaren Marcus Björklund byttes in i 55:e minuten. Det blev inte lättare för hemmalaget förrän de i matchens slutskede blev allt desperatare och öste på med och mer. Reduceringen till 1-2 kom, naturligtvis från Marcus fötter, i 85:e minuten.

Marcus Björklund reducerade för TVSK till 1-2

En frispark i 90:e minuten landade i ribban för hemmalaget men trots en hel del press under matchens sista minuter samt under de fyra tilläggsminuterna stannade räkneverket på resultatet 1-2. Gästande Ängby IF gjorde det bra, spelade disciplinerat och bjöd på ett gediget och uppoffrande lagarbete.

Nyköpings- och TVSK-bekante Ahmad Awad var en av Ängby-spelarna som åkte norrut med en seger

Jag får erkänna att jag blev lite snopen när Trosa-Vagnhärad förlorade framför mina ögon och min kamera. Det är å andra sidan tjusningen med idrott, inget är självklart eller givet. De har nu en poäng upp till ledande IFK Eskilstuna med fyra omgångar kvar att spela. Självklart önskar jag TVSK stort lycka till i avslutningen av den spännande division 3-serien.

Jag efterlämnar ett bildgalleri från matchen med 175 bilder av varierande kvalitet. Du hittar bilderna HÄR >>>

Mitt lördagsäventyr slutade inte på Häradsvallen utan min fotbollsresa fortsatte till Enstaberga IP. Något jag berättar om i nästa blogginlägg.