Beachvolleyboll är toppen för Nyköpings Frisksportklubb

Frisksportarnas verksamhet är bred och tar sikte på att främja hälsan. Nyköpings Frisksportklubb har utan tvivel profilerat sig som fanbärare för volleyboll och i nutid framförallt för beachvolleyboll. Det kan inte ha undgått någon som rört sig över Stora torget i Nyköping i början av augusti de senaste åren. Någon fortsättning även detta år på arrangerandet av Swedish Beach Tour var inte planerad vilket på sätt och vis blivit bra i skuggan av Corona-pandemin.

Vad gör man då med enorma mängder sand, tillgång till ett av Nyköpings mer idylliska grönområden och beachvolleyboll-frälsta medlemmar? Något som inte heller begränsas av restriktionerna från Folkhälsomyndigheten. Jo, man ser till att boka alla tisdagskvällar fr.o.m. maj för en klubbtävling döpt till Beachtoppen.

Beachtoppen är toppen för Nyköpings Frisksportklubbs medlemmar

För några år sedan besökte jag för första gången Frisksportarna vid Frisksporttorpet på västra sidan av Nyköping. Denna sommar kändes det lämpligt att göra ett återbesök, särskilt med tanke på att det inte blir någon nationell beachvolleybolltävling på torget i augusti. Jag har inte heller särskilt många andra sportaktiviteter att fota och bevaka eftersom restriktioner gör att vi som utgör publik inte är tillåtna att närvara vid arenorna.

Uppvärmning pågår inför tisdagskvällens Beachtoppen

För en tid sedan satte samtliga medlemmar i Nyköpings Frisksportklubb kaffet i halsen när det framkom att kommunen i en framtidsplan har för avsikt att jämna området vid Frisksporttorpet med marken till förmån för vägar och bostäder. Självklart har skrivelser skickats in från klubbens representanter. Även jag får skrämselhicka av förslaget då torpet och grönområdet är så starkt förknippat med Frisksportarna men också för de närboendes rekreation. Det som skämmer lite är närheten till väg 52 och att man har kraftledningarna över huvudet. Men det är verkligen inte så illa som det skulle bli om kommunens tankar på att erbjuda en plätt mark nere vid Rosvalla. Du vet det där stället där skitstanken från avloppsreningsverket vibrerar i näsborrarna, där vindpinade öppna ytor och plastgräs skänker allt annat än sinnesfrid och dit alla på västra sidan av Nyköping knappt har cykelavstånd till. Det är gott att kommunen är expansiva och utvecklingsvänliga men detta känns inte bra. Dumheter, sanna mina ord!

Inte kan väl Frisksporttorpet rivas?!?

Tisdagskvällen den 21:a juli hade 14 deltagare, sju beachvolleyboll-par med andra ord, sökt sig till de fyra planer som finns vid Friskporttorpet vid 18-tiden. Ett spelschema sattes samman och utan större krusiduller började man spela sina ensetsmatcher. Ett beachvolleyboll-par fick stå över respektive omgång denna kväll. En kort paus för att vänta in spelet på alla planer innan man knatade ut i sanden för att möta nästa par.

Paus och sedan på't igen

Beachvolleyboll vill man nog helst spela i bra väder. Vad som är bra väder kan självklart diskuteras till döddagar. Jag anar i alla fall att man inte vill ha vind och helst inte regn. Denna tisdag bjöd under sena eftermiddagen på en hagelskur inne i Nyköping, något som jag var lyckligt ovetande om eftersom Stigtomta alldeles uppenbart ligger i en annan klimatzon. När Beachtoppen började sken solen men orosmolnen tornade upp sig västerifrån. Under spelets gång mulnade det på och när jag lämnade tävlingsarenan var det minuter från att börja duggregna.

Orosmoln i väster, sandhög i förgrunden

Det hände något unikt denna tisdag. Jag såg inte minsta spår av någon Tholse. Någon gång ska väl även de kunna vara "lediga", antar jag.

När jag kom hem med mina kameror och gick igenom bilderna påmindes jag om att det där med att fota volleyboll är vanskligt. Mina försök hittar du i ett bildgalleri om du följer denna länk >>>

På återseende!

CK Dainons träningstävlade mellan Oxbacken och Runtuna

På den sista dagen av det första halvåret fann jag mig själv stående på en åkerlapp mitt ute i ingenting för att invänta förbipasserande cyklister. Med de hotande regnmolnen i ryggen och den fästing- och gräspollenfyllda dikesrenen framför mig var det ändå avsevärt trevligare än vad jag förväntat mig. Runt nacken hängde två kamerahus med tillhörande objektiv, en tyngdkänsla jag fått klara mig utan sedan alldeles för länge. Corona-pandemin har endast pågått i tre och en halv månad men det känns som en evighet. Att sportens värld är utsatt för stor påverkan är inte konstigt och framtidsutsikterna är osäkra. Vi måste sätta saker i perspektiv och i relation till varandra när världen vänds uppochner.

Cyklist på Runtunavägen norr om Nyköping

Restriktionerna från Folkhälsomyndigheten gör att det mesta i tävlingsväg är satt på vänteläge. Seniorfotbollen har förvisso kunnat rulla igång men där har Svenska Fotbollförbundet fått inrätta en egen restriktion kring publikens vara eller icke vara i samband med matcher. De 50 personer som maximalt tillåts vid allmänna sammankomster har varit föremål för spänstiga tolkningsförsök.

Tisdagskvällen den 30/6 bjöd på varierat väder

En viktig detalj i myndigheternas kommunikation har hela tiden handlat om den fysiska och mentala hälsan hos allmänheten där fysisk aktivitet och möjligheten att träna i landets många idrottsklubbar har uppmuntrats. För cyklisterna har i stort sett all tävlingsverksamhet strukits ur kalendrarna men möjligheten att grensla en cykel och nöta asfalt har hela tiden funnits. Kan man dessutom samlas i mindre grupper för att utöva detta tillsammans så ökar det mentala välmåendet. Vi människor är sociala varelser.

Startsamling vid Oxbacken för CK Dainons cyklister

Vid denna tid på året brukar jag normalt sett fotografera fotbollsmatcher för allt vad tygeln håller. I och med publikrestriktionerna kan jag inte göra det men jag har heller aldrig varit bang för att bevaka andra sporter. Cykelbevakning är något som endast stått på min meny en gång tidigare (Yngaren Runt 2018). Jag välkomnade därför tipset jag fått om tisdagskvällens träningstävling för CK Dainons medlemmar. En tävling med 22 startande fördelade i tre olika klasser där två av klasserna cyklade hela vägen från Oxbacken till Runtuna tur och retur. En sträcka på ungefär 3 mil.

Nina Johansson (i mitten av bilden) styrde och ställde med startlista och tidtagning

Cykelsporten verkar väldigt inbjudande så tillvida att den tycks passa de flesta. Från de ambitiösaste, starkaste och vassaste åkarna till de glada motionärerna. Klart snällare mot leder och ligament än löpning men man bör ha en mjölksyretålighet utöver det vanliga (och en härdad stuss). Ur det 22 personer starka startfältet plockade jag fram ett flertal bekanta ansikten och det gladde extra mycket nu när jag var ute på en sportbevakning utan riktig djupkoll på den idrott som utövades.

CK Dainons cykelfantom Stefan Stengård satte alla andra på plats denna tisdagskväll

CK Dainon har skapat en serie för denna träningstävlingsform och trots Stigtomtabon (heja!) Stefan Stengårds storseger denna gång behåller unga talangen (och tidigare handbollsliraren) Gustav Johansson sin ledartröja i klass A. För att inte lillebrorsan ska vara allt för mallig har My Johansson sett till att hon innehar ledartröjan i C-klassen. Någon måtta får det liksom vara ...

Gustav "Gurra" Johansson är även fortsättningsvis klassledare i A-klassen

My Johansson har bokstavligen sadlat om från fotbollsspelare i Hargs BK till cyklist

Jag valde att fotografera huvuddelen av startfältet vid starten i Oxbacken. De startade med en minuts mellanrum så jag kunde verkligen fokusera på var och en av åkarna. När de susat iväg norrut tog jag tacksamt emot en kopp kaffe vid starten innan jag tog bilen några kilometer längst den slingrande vägen. Jag positionerade mig på en lämplig och öppen plats där jag sedan kunde fotografera huvuddelen av startfältet på deras väg tillbaka ner mot Oxbacken.

När jag började känna mig nöjd och belåten kom ytterligare en cyklist ångande som jag sett vid starten. I farten förkunnade han tydligt att han deltog "utom tävlan". Exakt vad det innebar vet jag inte men just bara därför får han en plats i detta blogginlägg. Cyklist som cyklist liksom.

Icke-tävlande cyklist på Runtunavägen

Jag valde att åka upp mot Runtuna på min väg hemåt. På så sätt kunde jag komma ut på Eskilstunavägen söder om Råby och svänga höger över Täckhammarsbron. Ni vet den där bron som Råby-Rönö IF:s fotbollsherrar krigat sig till under 2019 mot Stigtomta IF. Jag slängde ut en tvåhunka i broavvgift och svischade vidare förbi Tista. Att åka på våra slingrande småvägar i Södermanland en sommarkväll är på riktigt en skönhetsupplevelse. Jag började fatta allt bättre vad cyklisterna tilltalas av på sina oändliga träningsrundor i vårt vansinnigt vackra landskap.

Det blev ett litet bildgalleri efter min nära-cyklist-upplevelse på tisdagskvällen. Variationen i bilderna kan möjligtvis ifrågasättas men jag försökte åtminstone ta några vidvinkliga bilder som jag även varvade med panoreringsbilder för att jaga fartkänslan. Några "säkerhetsbilder" tog jag också med kortare slutartider för att åtminstone kunna visa upp några skarpa bilder efter träningstävlingen. Du hittar bildgalleriet HÄR >>>

Stort tack till CK Dainon för att jag gavs möjlighet till en mycket trevlig sportbevakning i pandemi-skuggan!